Herr talman! Förra veckan gick 40 000 barn över hela landet ut på gatorna och torgen och runt mellan husen för att sälja majblommor. Vi är nog många som har en liten samling där hemma eller som kommer ihåg hur det var att själva sälja majblommor som barn. Årets blomma är lila, eller violfärgad. Den är formgiven av 16-åriga Alexis, som har en bästa vän som heter Viola, som hon träffade på ett teaterläger. Jag har den på kavajslaget i dag.
Majblomman ger barn i familjer med små marginaler en möjlighet att få det där lilla extra, en barndom utan fattigdom. Den här blomman har tio blad. I år säljs också majblommor med bara nio blad - ett blad saknas. Det bladet symboliserar alla de barn som lever i fattigdom.
Ett av tio barn i Sverige lever i ekonomisk utsatthet. Det är inte så vi ska ha det i ett välfärdsland. Det är upp till politiken och oss politiker att förändra detta - att med alla medel bekämpa barnfattigdomen. Det är vi skyldiga barnen, och det är också lagstadgat genom FN:s konvention om barnets rättigheter, som ju är svensk lag sedan ett par år tillbaka.
Enligt artikel 27 i barnkonventionen har alla barn rätt till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. Ändå lever tusentals barn i ekonomisk utsatthet i Sverige i dag, enligt Rädda Barnen.
Rädda Barnens senaste rapport är från 2021. Den visar att även om barnfattigdomen avtar, om än svagt, ökar de ekonomiska klyftorna i Sverige. Svenska Röda Korsets rapport om grundläggande humanitära behov i Sverige kom tidigare i år. Budskapet är att den ekonomiska utsattheten i Sverige ökar, framför allt i grupperna ensamstående föräldrar med barn - främst kvinnor, naturligtvis - och barnfamiljer med låg inkomst.
Detta är varningsklockor som dånar in i den här kammaren. För det är vi som sitter här just nu, ledamöter i socialförsäkringsutskottet, kanske med speciell inriktning mot den ekonomiska familjepolitiken, som har tillgång till de verktyg som behövs för att motverka att barn i Sverige far illa.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk familjepolitik
Man kan också konstatera att regeringen i en ganska ny rapport från Riksrevisionen - den kom för bara en månad sedan - får kritik för att det brister i insatserna för att stärka efterlevnaden av barnkonventionen.
För att motverka barnfattigdomen och de växande klyftorna i samhället skulle vi naturligtvis behöva en ny skattepolitik och en ny ekonomisk politik. Detta är på sikt. Men vi behöver akut en kriskommission för att bekämpa barnfattigdomen.
Miljöpartiet har förslag i detta motionsbetänkande. Vi vill säkra och stärka skyddet för dem som har små marginaler. Vi vill höja nivåerna för barnbidraget, underhållsstödet och bostadsbidraget. Vi behöver permanenta det tillfälliga tillägget i bostadsbidraget för barnfamiljer. Det är inte tillräckligt att bara förlänga det termin efter termin på det sätt som görs nu. Familjerna behöver en långsiktig trygghet.
Dessa stöd behöver naturligtvis också inflationssäkras. De behöver fästas mot index så att de räknas upp automatiskt i takt med prisökningarna. Och för att de ska få effekt och träffsäkerhet måste höjningen skyddas så att den inte räknas av mot försörjningsstödet.
Vad gäller bostadsbidraget i stort väntar vi också på att regeringen följer BUMS-utredningens förslag och inför tätare, till exempel månadsvisa, avstämningar av bostadsbidraget så att vi inte skuldsätter människor och familjer i onödan.
Herr talman! Föräldraförsäkringen möjliggör för föräldrar, mammor och pappor, att vara hemma med sina barn. Men framför allt möjliggör den för barnen att vara med sina föräldrar och få en trygg och bra första tid i livet. Detta ska vi värna.
Men föräldraförsäkringen har också ett syfte när det gäller jämställdheten: ett jämställt föräldraskap. Den är också en nyckel till ett jämställt arbetsliv och jämställda liv.
Vi måste få ett jämnare uttag av föräldradagarna. Vi behöver ett regelverk som säkerställer att papporna tar en större del av ansvaret. Vi behöver fortsätta individualisera föräldraförsäkringen så att barnen i mamma-pappa-familjerna får tillgång till båda sina föräldrar under sina första år i livet och så att fler barn får en nära relation till sina pappor.
Detta är också det enda fungerande sättet att åstadkomma jämställda pensioner. Vi vet att mäns och kvinnors löner följs åt genom livet, fram till första barnet. Där tappar kvinnorna i löneutvecklingen och kommer aldrig i kapp männen genom hela arbetslivet - med en lägre pension som följd.
En mer individualiserad föräldraförsäkring handlar inte om att minska valfriheten, tvärtom. Kvinnor tar ut ungefär tre gånger så lång föräldraledighet som männen. Räknar vi dessutom in obetald ledighet blir glappet ännu större. Handlar detta om valfrihet, eller handlar det om normer och socialt tryck från arbetsgivare, kollegor, vänner och bekanta och om förväntningar? Ja, självklart! Det handlar om normer, och lagstiftning styr normer. Det har vi sett många exempel på, inte minst när det gäller föräldraförsäkringen. Individualisering och jämställt föräldraskap är inte ofrihet, utan det öppnar tvärtom för en frihet som är bra för männen och kvinnorna, mammorna och papporna, samhället och barnen, som behöver båda sina föräldrar - eller alla sina föräldrar i de fall de inte är bara just två.
Miljöpartiet vill därför tredela föräldraförsäkringen. Föräldradagarna bör öronmärkas så att minst en tredjedel används av vardera föräldern medan en tredjedel ska kunna användas fritt av vårdnadshavarna eller överlåtas till en annan vuxen som är en del av barnets familj. Men detta behöver göras på rätt sätt. Regeringens politik, som tillåter överlåtelse till snart sagt vem som helst, riskerar att bli ett haveri. Jag är relativt ny, eller nygammal, i det här utskottet, men jag har följt debatten. Det har talats om både nannytjänster och barnvakter som själva är barn men också om att detta öppnar dörren för omfattande fusk och sårbarheter. Regeringens reform för överlåtelse riskerar, som det ser ut nu, att inte se till vare sig barnperspektivet eller jämställdheten.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk familjepolitik
Herr talman! Den nya lagen ska träda i kraft vid halvårsskiftet, vad jag förstår. Den bör dras tillbaka eller åtminstone kompletteras så att den säkerställer att det inte blir några nannytjänster och att systemet inte öppnar för kriminalitet.
Snabbhetspremien i föräldraförsäkringen bör också tas bort. Det systemet har visat sig ha en del negativa hälsoeffekter.
Herr talman! Jag ska också säga några ord om en fråga som kanske inte direkt omfattas av det här betänkandet men som ändå har stor betydelse för ett fungerande familjeliv och för att mammor och pappor ska kunna spendera tid med sina barn, nämligen kortare arbetstid. Det är en fråga som har följt Miljöpartiet ända sedan dag ett i partiets historia, tror jag. Och äntligen ser vi att den lyfter. Många aktörer pratar just nu om kortare arbetstid.
Spenderar man mindre tid på jobbet men ändå förmodligen får lika mycket gjort får man mer tid till annat: vila, fritid, familj. Men det är också ett effektivt verktyg för att minska stressen. Arbetsrelaterad stress är den vanligaste orsaken till sjukskrivning. Det är en kostnad som måste bäras av våra socialförsäkringssystem. Det är dåligt för arbetsgivarna, den enskilde som drabbas och hela familjen.
Bland de yrkesgrupper som drabbas hårdast hittar vi personalen i vård och omsorg. Trots statsministerns löften ser vi nu runt om i landet att regionerna gör sig av med personal i vården. Pressen på dem som blir kvar blir naturligtvis ännu hårdare, med ytterligare stress och sjukskrivningar som följd.
Vi behöver göra dessa yrken - vårdyrkena, kontaktyrkena - mer attraktiva och locka fler till vården, inte ge dem som är där sparken på grund av regeringens snåla budget. De 6 miljarder som presenterades i vårbudgeten i måndags räcker ju inte alls.
Herr talman! Jag ska avsluta med att ta upp några delar från Miljöpartiets motion om att stärka rättigheterna för barn som flyr till Sverige. En ambition från Sverigedemokraterna som drevs förra mandatperioden och nu har tagit sig in i Tidöavtalet är att medborgarbasera förmåner som i dag är bosättningsbaserade och att nyanlända ska kvalificera sig in i välfärden.
I Miljöpartiets Sverige har alla familjer som är skrivna i Sverige rätt till välfärden, också flyktingar och skyddsbehövande. Det gäller rätten till exempelvis föräldraförsäkring, barnbidrag, flerbarnstillägg och bostadsbidrag, men också merkostnadsersättning och omvårdnadsbidrag för barn med funktionsnedsättningar.
Att skapa lagar som utestänger är något som bygger på ett grundläggande människofientligt tänkande som Miljöpartiet tar kraftigt avstånd ifrån.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk familjepolitik
Det är också en farlig väg att gå att skicka signaler om att Sverige är ett fientligt land och att svenskar är ett fientligt folk - för att "minska tilldragningsfaktorerna", som det står i Tidöavtalet.
Sverige har gått från att vara ett av Europas mest öppna länder till att bli ett av de mest flyktingfientliga länderna i Europa, detta samtidigt som fasansfulla krig blossar upp i vår närhet och samtidigt som människor dör i små båtar på Medelhavet.
Jag själv är flykting i andra generationen. Min mamma flydde som fyraåring tillsammans med sina föräldrar - alltså mina morföräldrar - och två yngre systrar i en liten båt över havet. De kom till Sverige 1944 som en av de ungefär 30 000 ester, letter och litauer som flydde Sovjetunionen. I dag är det väl ingen som skulle föreslå att vi skulle utvisa människor till det kommunistiska Sovjet. De var inte krigsflyktingar utan politiska flyktingar. De blev snabbt etablerade i det nya landet Sverige. De fick det bra här. Någon kanske skulle säga för bra, att de var ekonomiska flyktingar.
Med den högerkonservativa regering som Sverige i dag har skulle de ha nekats tillgång till välfärden. Etableringen skulle ha försvårats, och antagligen skulle de dessutom ha skickats tillbaka när den humanitära skyddsgrunden begränsas och listan över säkra länder överförs från myndighet till Regeringskansliet.
Herr talman! I en tid där varningsklockorna dånar har vi en regering vars politik gör fler, inte färre, barn fattiga.
Jag står bakom samtliga Miljöpartiets motionsyrkanden men nöjer mig nu med att yrka bifall till reservation 4.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 18 april.)