Arbetsplenum - Samhällets krisberedskap - 2024-04-11

Fru talman! I dag är vi i kammaren för att tala om motionsbetänkandet Samhällets krisberedskap. Jag vill yrka bifall till utskottets förslag till beslut, det vill säga avslag på alla yrkanden.

Världen är mer osäker och orolig än på länge, och oförutsägbarheten ökar. Vi behöver vara lite om oss och kring oss helt enkelt. Det behövs övergripande och genomgripande reformer för att stärka vår krisberedskap.

Samhällets krisberedskap kan beskrivas som förmågan att förebygga, motstå och hantera krissituationer. Då den nuvarande regeringen, med den första ministern för civilt försvar sedan Gösta Bohmans tid, verkligen lagt fokus på detta är det nu en hel del på gång, men det behövs såklart mer. Vi behöver alla ta vårt ansvar.

Jag är väldigt glad att regeringen i dag tillsammans med Sverigedemokraterna har gått ut med att det blir ytterligare 385 miljoner kronor i en extra satsning i budgeten för i år.

Det handlar om följande:

60 miljoner till stärkt cybersäkerhet.

Höjd förmåga hos myndigheterna inom det civila försvaret.

30 miljoner kronor för att höja förmågan hos SOS Alarm.

20 miljoner för att ytterligare stärka beredskapen inom dricksvattenförsörjningen. Vatten är ju en förutsättning för att få en bra livsmedelsförsörjning i Sverige till oss alla.

30 miljoner till det statliga forskningsinstitutet Research Institutes of Sweden för att investera i mätteknisk verksamhet.

50 miljoner för att stärka lagerhållningen och höja förmågan i sjukvården.

25 miljoner för satsningar på prioriterade åtgärder för Sveriges transportinfrastruktur.

130 miljoner för bland annat fler nationella förstärkningsresurser. Det kan till exempel handla om för brandbekämpning, reservkraft samt sanering och indikering av farliga ämnen.

Stärkt skydd av civilbefolkningen. Det blir ytterligare 10 miljoner för upprustning av Sveriges skyddsrum. Här har kriget i Ukraina visat att civil infrastruktur och civilbefolkningen kan bli måltavlor. Därför är detta naturligtvis ytterligare ett väldigt bra och välkommet förslag.

De här satsningarna känns riktigt bra.

Även införandet av civilplikten som är gjord i år är viktig för vår krisberedskap. En aktivering av civilplikten innebär att vi i Sverige får bättre möjlighet att planera och förstärka personalförsörjningen inom specifika verksamheter. På det sättet säkerställs att rätt person finns på rätt plats i totalförsvaret.

MSB har ansvaret för att utreda personers möjligheter att skrivas in för civilplikt inom räddningstjänst. De personer som kan skrivas in för civilplikt ska genomföra en repetitionsutbildning, och därefter kommer Plikt- och prövningsverket att krigsplacera dem. Förhoppningsvis är det omkring 300 personer ska kunna utbildas under 2024. Det är naturligtvis också väldigt bra.

Fru talman! Sverige ska vara väl rustat att möta framtidens kriser oavsett om det handlar om pandemier, avbrott i försörjningskedjor eller klimatrelaterade händelser som skogsbränder och översvämningar, eller i värsta fall krig. Rustar vi för krig så klarar vi kris.

Här har vi alla ett ansvar. Rusta dig så att du klarar dig i minst sju dagar utan stöd från samhället. Se till att du har vatten, mat, värmekälla, en vevradio, eventuella mediciner och annat som du tycker att du kan behöva.

Det är alltså tid för handling, precis som Försvarsberedningen säger i sin rapport Kraftsamling som kom i december. Man behöver inte vara rädd, men man behöver vara förberedd. Och är man inte förberedd, ja, då är man helt enkelt oförberedd. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg (M).

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag naturligtvis står bakom alla socialdemokratiska reservationer, men jag väljer här att yrka bifall till reservation nummer 4.

Som redan sagts diskuterar vi här i eftermiddag försvarsutskottets betänkande nummer 7, som är ett motionsbetänkande som behandlar motioner från allmänna motionstiden.

Samhällets krisberedskap är ett väldigt vitt ämne som inbegriper väldigt mycket. Det är svårt att få med allt i ett anförande. I grunden handlar det om hur starkt vårt samhälle är. Hur rustade vi är för att hantera kriser är en bra värdemätare på hur starka vi är som land. Här har vi en del att jobba med.

Vi har varit drabbade av ett antal situationer de senaste åren då krisberedskapen har testats i olika omfattning. Det har varit skogsbränder, översvämningar, och för inte så länge sedan var det trafikstopp på E22.

Vi kan i de fallen se och lära oss av misstagen. Vi kan lyfta fram de goda exemplen där de finns. Men uppenbart är att vi har en del att utveckla, inte minst när det gäller ansvars- och befogenhetsfrågor.

Fru talman! Klimatomställningarna ställer nya krav på hela samhället. Arbetet med förebyggande och förberedande åtgärder måste intensifieras. Det innebär bland annat översyn av va-system, dricksvattenförsörjningen, livsmedelsförsörjningen, risken för skogsbränder, och åtgärder mot översvämningar.

Insatsberedskapen vid naturkatastrofer måste stärkas, och den nationella klimatanpassningsstrategin måste uppdateras och även inkludera klimatanpassning i totalförsvarets krisberedskap.

Sveriges krisberedskap bör delas in i ett förebyggande perspektiv och ett hanterande perspektiv. Har man de utgångspunkterna är målen för krisberedskapen dels att minska risken för olyckor och kriser, dels att värna människors liv och hälsa och grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter. Det uppnås genom att upprätthålla samhällsviktig verksamhet och begränsa eller helst hindra skador på egendom och miljö då olyckor sker och krissituationer uppstår.

Arbetet med krisberedskapen bör även bidra till att minska lidande och konsekvenser av allvarliga olyckor utomlands. Här behöver vi stärka bland annat det nordiska samarbetet för att kunna säkerställa en god och effektiv samverkan i krissituationer. Ett starkare och mer organiserat samarbete med våra nordiska grannländer är en viktig del i utvecklingen av beredskapen i våra gränsområden.

Förmågan att fortsätta bedriva samhällsviktig verksamhet även vid störningar har redan nämnts här i talarstolen. Det måste vara en central del av krisberedskapen. Det arbetet måste präglas av ett allriskperspektiv där sårbarheter i viktiga funktioner identifieras, kartläggs och åtgärdas. På det sättet stärker vi vår grundläggande robusthet i samhället, vilket även är en grundförutsättning för ett civilt försvar.

Det civila försvaret, som nu ska stärkas, ska också bidra till samhällets förmåga att hantera fredstida krissituationer. Planeringen för det civila försvaret ska bygga på arbetet med krisberedskapen. Samhällets krisberedskap och det civila försvaret ska därmed vara ömsesidigt förstärkande.

Fru talman! En bärande del i en fungerande krisberedskap och ett starkt civilt försvar är ett starkt civilsamhälle. Det ser vi inte minst i Ukraina. En befolkning som är välorganiserad bidrar i allra högsta grad till att stärka samhällsfunktionerna under kris och krig. En välutbildad befolkning är ytterst det som bär demokratin och motståndskraften mot desinformation. Starka folkrörelser stärker vår försvarsförmåga i kris och krig. Där skapas de sociala banden mellan människor, som är så avgörande för ett motståndskraftigt samhälle.

Flera av studieförbunden i Sverige har gjort stora insatser för att öka hemberedskapen. Nu är verksamheten utsatt för stor press och kraftfulla neddragningar i statsbidragen. Att dra ned på folkbildningsanslagen i den tid vi lever i nu ter sig ogenomtänkt, för att inte säga kontraproduktivt. Det framtida stödet till utvecklingen av det svenska civilsamhället är av högsta vikt.

Fru talman! Även näringslivets roll i beredskapsarbetet är avgörande. Ett förberett näringsliv gör vår beredskap starkare.

En undersökning som Combitech gjorde för något år sedan visade att det finns stora brister i dag men också en stor vilja till förbättring. Undersökningen visade att endast 10 procent av Sveriges företag har beredskap att klara en påfrestning i samhället, samtidigt som 70 procent vill lära sig mer om vad deras roll är under påfrestningar och om vad de kan bidra med. 77 procent av företagen anger att de upplever en otydlighet från regering och myndigheter om vad som gäller. Det är väldigt oroande siffror och en mycket stor uppgift att ta sig an.

Vi socialdemokrater föreslår därför att regeringen tillsätter en ny myndighet för utveckling och uppföljning av näringslivets beredskap för att ta ett starkt långsiktigt samhällsgrepp om näringslivets beredskapsplanering, roll och ansvar.

Om vi menar allvar med att vi ska ha ett motståndskraftigt samhälle måste alla hjälpas åt. Människor, kommuner, länsstyrelser, regioner, myndigheter, näringsliv, civilsamhälle, riksdag och regering - vi måste alla samordna oss och dra åt samma håll. Vi behöver hjälpa dem som behöver hjälp att bygga sin egen motståndskraft.

Fru talman! Kommunerna har väldigt olika situationer och förutsättningar i vårt land. Men krisberedskapen måste fungera ändå, för när en kris inträffar sker det i någon av kommunerna. Då måste förutsättningarna ges, med både resurser och kunskap, och det måste vara statens ansvar att peka ut riktningen och ge förutsättningar för att möta de behov som finns i syfte att skapa ett starkt totalförsvar på lång sikt.

(Applåder)

Fru talman! Vi behandlar nu försvarsutskottets betänkande 7, som handlar om något så viktigt som samhällets krisberedskap. Den hör också ihop med det civila försvaret. Som redan har påpekats här hänger detta alltså ihop, för om vi har beredskap att klara krig har vi också betydligt större förutsättningar att klara kriser.

När det gäller civilt försvar vill jag lyfta fram att vi har mycket att lära från Finland. Det är också någonting som tas upp i Försvarsberedningens rapport om det civila försvaret, som kom före jul.

Finland var ett av mycket få länder som inte drog ned på vare sig det militära eller det civila försvaret efter kalla krigets slut. I Finland brukar de ibland när de vill vara vänliga mot oss i Sverige säga att de lärde sig civilt försvar av Sverige. Men Finland lade alltså inte ned det civila försvaret. Här har vi mycket att hämta hem och lära oss om hur de organiserar sig där. Det gäller även sådana saker som att kunna lagra livsmedel, drivmedel och mediciner. Finland har en bättre resiliens.

Det är i hög grad sådant här det handlar om, fru talman. Vi måste ha bättre förmåga att klara oss i kriser. Jag tror att detta delvis beror på att Sverige har varit förskonat från krig under lång tid. Det är förfärligt när ett land blir krigsskadat, men det kan också bli fredsskadat. Lite av detta har vi i vårt land; vi har tänkt att krig och allvarliga säkerhetspolitiska kriser är någonting som är långt borta och har därför dragit ned beredskapen, tillsammans med våra grannländer.

Nu är vi i en situation där vi förstår att det säkerhetspolitiskt skärpta läge som råder kommer att gälla i överskådlig framtid. Som vi pratade om i den förra debatten är det viktigt att vi lyfter fram de militära utmaningarna, betalar för dem och stärker försvaret på det sätt som behövs. Men, fru talman, det civila försvaret är också viktigt. Det här är två sidor av samma mynt.

Jag vill ta upp en specifik fråga, som handlar om skogsbrandsbekämpning. Här har vi smärtsamma erfarenheter. Jag tillhör dem som har haft förmånen att sitta i riksdagen i många år. Jag var med här 2014 och 2018, då vi hade de stora bränderna. Det visade sig, fru talman, att beredskapen inte fanns där. Det blev särskilt tydligt 2014. Det var smärtsamt att se att Sverige, som tillsammans med Finland är det land som har mest skog i Europa, var nere på knä väldigt snabbt. Tack och lov fick vi hjälp från Europa. Det kom brandmän lite varstans ifrån. Vi fick hjälp från Norge med helikoptrar, för det visade sig att vi hade alldeles för dålig beredskap när det gäller dessa.

Sedan dess har det skett en förbättring, som vi påpekar här. Det görs upphandlingar från MSB av helikoptrar, och det är viktigt.

Jag vill ändå påminna om något jag har fört fram vid många tillfällen: Det finns en myndighet med statliga helikoptrar som lystrar till namnet Sjöfartsverket.

Sjöfartsverket finns, som kammaren säkert känner till, to this very hour på fem ställen i vårt land. Spridningen över landet är bra, och Sjöfartsverket har bra helikoptrar som har kostat jättemycket för skattebetalarna. De är typgodkända för att ha en krok under sig, så de skulle kunna hjälpa till om det värsta händer. Det har funnits tillfällen, exempelvis i Visby på Gotland, då en skogsbrand bröt ut. Då stod denna helikopter där men kunde inget göra.

Så kan vi inte ha det. Vi har kommit en bit på väg, och det är bra. Men, fru talman, det finns fortfarande brister. Vi måste ta detta på allvar så att vi kan använda statens resurser på det sätt som de förtjänar. På det viset är vi bättre förberedda både för skogsbränder och vid andra tillfällen.

Detta kommer att vara en del av Försvarsberedningens rapport, som kommer om två veckor. Där kommer vi också att lägga fast, förhoppningsvis i enighet, de satsningar som behövs för det civila försvaret och även de satsningar som hör samman med det vi pratar om i dag, nämligen samhällets krisberedskap.

Fru talman! Inte sedan andra världskriget har det säkerhetspolitiska läget i Sverige varit så allvarligt som nu. Samtidigt bär tidigare regeringar i det här landet ett stort och tungt ansvar för att vårt land i dag är så illa rustat för att kunna möta de hot som nu är en realitet. Jag har tidigare sagt det, men det tål att upprepas: Man resonerade ungefär som att "Vi plockar ned alla brandvarnare och larmanordningar och säger upp hemförsäkringen eftersom det ändå inte brunnit eller varit inbrott i huset sedan vi byggde det". Jag tror inte att någon skulle resonera så om det handlade om ens eget hus. Men uppenbarligen gick det bra när det gällde vårt gemensamma hus Sverige under senare delen av 90-talet, under 00-talet och även in på 10-talet.

Samma misstag gjordes 1925 efter första världskriget när man trodde på den eviga freden, som 14 år senare skulle förbytas till ett nytt våldsamt världskrig. När Sovjetunionen föll samman trodde man åter att världen skulle bli lugn, och totalförsvaret var bara en kostnad. Inte ens när den ryske despoten började visa sitt rätta ansikte 2008 genom anfallet mot Georgien vaknade man. En tidigare försvarsminister sa så sent som 2014 att den säkerhetspolitiska situationen i Östersjöregionen är mer stabil i dag än för tio år sedan och att bedömningen att det är osannolikt med ett väpnat militärt angrepp mot Sverige under överskådlig tid även fortsatt är grunden för utformningen av försvaret.

Medan några av oss hade varnat för att utvecklingen snabbt skulle kunna komma att förändras var det först efter annekteringen av Krim som övriga partier i denna kammare tycktes vakna upp ur sin törnrosasömn.

Under alla dessa år hade man nedmonterat försvaret. Medan man behöll det militära på något av en miniminivå slaktade man det civila försvaret fullständigt. Detta är anledningen till att vi befinner oss där vi befinner oss just nu, 2024. Ett försvar går snabbt att rasera men tar väldigt lång tid att bygga upp. Det vet vi av tidigare erfarenhet sedan det ödesdigra beslutet 1925.

Just nu pågår dock en intensiv utveckling av det civila försvaret, och det är givetvis bra. Men vi arbetar mot tiden, och tyvärr går mycket för långsamt.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har på regeringens uppdrag gjort en samlad bedömning av genomförbarheten och konsekvenserna av de åtgärdsförslag som Försvarsberedningen lämnade i sin rapport Kraftsamling. Man konstaterar att de förslag som Försvarsberedningen presenterar innebär en kraftigt höjd ambitionsnivå för det civila försvaret i relation till innevarande försvarsbeslut, men man uppmärksammar också allvarliga brister i relation till målen för det civila försvaret där det saknas förslag till åtgärder i Kraftsamling.

MSB skriver också att samtliga aktörer under kommande försvarsbeslutsperiod behöva jobba vidare tillsammans för att finna lämpliga sätt att möta även dessa utmaningar. Ytterligare steg behöver tas skyndsamt, och beslut som möjliggör ett högt tempo i utvecklingen framåt behöver tas.

Med det sagt, fru talman, vill jag i denna debatt om samhällets beredskap fokusera på SOS Alarm.

SOS Alarm tillkom 1956, och 1973 överfördes ansvaret för alarmeringen till bolaget SOS Alarm, med staten, Kommunförbundet och Landstingsförbundet som ägare. Fram till 1994 finansierades bolaget med anslag för att 1995 bli ett vinstinriktat företag. SOS Alarm har i dag genom alarmeringsavtalet med staten ett särskilt beslutat samhällsuppdrag att ta emot och besvara nödsamtal samt annan nödkommunikation till nödnumret 112, inklusive att bedöma och hantera de uppgifter som följer av samtalen. I dag ägs bolaget till hälften av staten och till hälften av Sveriges Kommuner och Regioner.

I en granskningsrapport från Riksrevisionen som släpptes den 7 december förra året framkommer svidande kritik. SOS Alarm svarar alldeles för långsamt på larmnumret, och det råder bristande och outvecklad styrning som gjort larmcentralens verksamhet ineffektiv. Riksrevisionen har kunnat konstatera att SOS Alarm inte uppnått de mål som finns rörande svarstider något år under de senaste tio åren, samt att svarstiderna systematiskt varierar mellan olika delar av landet och beroende på när samtal rings, detta trots att det i en nödsituation är av helt avgörande betydelse att snabbt få svar.

Riksrevisionen bedömer i sin granskning att detta delvis beror på att regeringens styrning är svag och att regeringen inte tillräckligt utnyttjat möjligheterna att följa upp och styra SOS Alarm, varken som uppdragsgivare till eller som hälftenägare av bolaget. Riksrevisionen menar vidare att eftersom det saknas en särskild författningsreglering av den samhällsviktiga alarmeringsfunktionen uppstår otydligheter när det gäller ansvar, roller och skyldigheter.

Redan 2018 lämnade en utredning förslag till författningsreglering för att ersätta avtalsregleringen. Den socialdemokratiskt ledda regeringen valde dock att varken remissbehandla utredningen eller på något annat sätt gå vidare med utredningsförslaget.

I dessa tider av kris och otrygghet är det extra viktigt att medborgarna känner förtroende för den alarmeringsfunktion som SOS Alarm är satt att sköta. För att upprätthålla detta förtroende är det av yttersta vikt att nödsamtalen behandlas likvärdigt och av en och samma aktör, oavsett var i landet nödsituationen inträffat. Det är även av stor vikt att svarstider upprätthålls över tid och att tillräckliga resurser finns i händelse av kris eller krig.

SOS Alarms uppdrag är komplext, och för att kunna hantera kriser, olyckor och hög belastning krävs en robust organisation. Vidare fyller SOS Alarm en viktig roll i det civila försvaret och måste framöver utformas för och öva på att vara en del av totalförsvaret, i fred såväl som i krig.

Regeringen svarar på Riksrevisionens rapport i sin skrivelse, som nyligen dök upp på våra kontor, att man vid flera tillfällen höjt ersättningen till bolaget för att stärka verksamheten och att målet för medelsvarstid bör kunna nås under innevarande år. Det återstår att se om så blir fallet.

Men jag tror också att man behöver se över driftsformen för SOS Alarm. Att SOS Alarm bedrivs som ett vinstdrivande företag kan, menar vi, vara en av förklaringarna till bolagets tillkortakommande när det gäller otillräckliga resurser för att leva upp till målet om svarstider. Den samhällsviktiga verksamhet som SOS Alarm är satt att hantera utövas inte nödvändigtvis bäst av ett vinstdrivande aktiebolag. Vi menar att man i stället bör se över möjligheten att omvandla SOS Alarm till annan driftsform. Det kan handla om att gå från vinstdrivande företag tillbaka till tidigare företagsform eller att ombildas till en myndighet.

Regeringen behöver också ta fram lagförslag, som den tidigare utredningen föreslog. Fram tills detta sker måste regeringen, precis som Riksrevisionen föreslår, se över det tillsynsuppdrag som MSB har och ställa högre krav på SOS Alarm. Det är också något regeringen själv lyfter fram i sin skrivelse, där man skriver att tillsynen och kontrollen av bolagets verksamhet kan förbättras genom utveckling inom ramen för MSB:s befintliga uppdrag och regeringens uppföljning.

Vi kan nog alla vara överens om att vi inte har råd att vänta ytterligare tio år innan SOS Alarm fungerar som det ska.

Med detta sagt, fru talman, vill jag våra reservationer till trots - som vi givetvis står bakom innehållet i - yrka bifall till utskottets förslag till beslut i dess helhet.

(Applåder)

Fru talman! Vår förmåga att möta kriser behöver förbättras. Det civila försvaret måste stärkas. Konkreta reformförslag behöver komma på plats, liksom beslut, och stora resurstillskott behöver säkerställas. Försvarsberedningen, en lång rad utredningar och regeringen är i full färd med detta.

Krisberedskapen i vårt land har försummats under lång tid när Sverige låtit sig invaggas i tron på evig fred. Det är ett sent men nödvändigt uppvaknande från den troskyldiga slummer som präglat synen på kriser och krig under lång tid. Med krig i vårt närområde och stor osäkerhet om utvecklingen med ett kraftigt försämrat säkerhetsläge går det inte längre att fortsätta snooza.

Det civila försvaret, inklusive vår förmåga att hantera kriser i fred, är en central del av Sveriges totalförsvar. Samhällets krisberedskap är också något som berör och engagerar invånarna.

Totalförsvaret utgörs till och med ytterst av befolkningen i Sverige. Alla och envar har en roll att fylla. Men regering, riksdag, statliga myndigheter, kommuner och regioner måste förstås organisera och skapa förutsättningar för en god förmåga att hantera kriser. Det är en central del av det gemensammas ansvar i samhällskontraktet med invånarna.

Jag vill också peka på att näringslivet, frivilligorganisationerna, arbetsmarknadsorganisationerna, trossamfunden, kulturlivet, föreningslivet och förstås de enskilda människorna är viktiga aktörer i fråga om vår förmåga att möta kriser. Det har vi sett prov på många gånger.

Många av förslagen i motionerna som vi diskuterar i dag är vällovliga och tar sikte på sådant som redan har tagits till vara på olika sätt eller som diskuteras i de pågående processerna.

En lång rad förslag har presenterats i stor politisk enighet genom Försvarsberedningen. Jag förväntar mig förstås att flera av de förslagen kommer att återkomma till riksdagen för beslut.

Försvarsberedningen har i sin rapport Kraftsamling analyserat behovet av att stärka det civila försvaret. Rapporten inleds med orden "Det är tid för handling!". Det är precis vad det är. Ett totalförsvar som utgår från de krav som höjd beredskap och krig ställer kommer att bidra till att förstärka också den fredstida krisberedskapen.

Det civila försvaret ska därför göras redo att möta de största påfrestningarna. För det krävs ett omfattande arbete. Där är prioriteringar helt nödvändiga.

Fru talman! Som vi har hört tidigare i debatten har regeringen i dag presenterat nya satsningar på det civila försvaret. Det är kompletterande punktinsatser som presenterats för innevarande år. Det handlar om att höja tempot ytterligare i arbetet med bland annat cybersäkerhet, SOS Alarm, sjukvård, transportinfrastruktur, skyddsrum och statliga förstärkningsresurser. Det satsas 385 miljoner kronor i vårändringsbudgeten för innevarande år. Det är satsningar som är viktiga, men de möter förstås bara en liten del av de stora behov som finns och som måste hanteras över tid.

Försvarsberedningen har i rapporten Kraftsamling, som jag nämnde tidigare, gjort bedömningar av de behov som finns och hur det civila försvaret kan utvecklas med utgångspunkt från bland annat lärdomar från Ukraina.

Det finns behov av att utveckla och forma ledning i det civila försvaret och även i det ekonomiska försvaret. Försörjningsberedskapen och cybersäkerheten behöver stärkas. Och de krav som digitaliseringen medför behöver mötas. Det gäller även räddningstjänsten, skydd av civilbefolkningen och förstås hälso- och sjukvården. Men det gäller även kulturlivet, omhändertagandet av kulturarvet och inte minst skolans och förskolans roll samt en lång rad andra områden.

Detta leder, som alla förstår, också till behov av stora resurstillskott och ett konkret och målmedvetet utvecklingsarbete. Jag förväntar mig att regeringen i kommande budgetarbete kommer att ta höjd för det på både kort och lång sikt.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill säga hej till alla som sitter och lyssnar hemifrån.

I dag debatterar försvarsutskottet motioner på området samhällets krisberedskap. Det är en debatt som återkommer årligen. Varje år när vi debatterar detta känns debatten väldigt aktuell. Vi hade först två år med pandemi, och efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har vi nu haft två år med krig i Europa. Vi lever dessutom med en pågående klimatkris, och vi vet att vårt samhälle blir utsatt för cyberattacker varje dag. Detta sätter vårt eget försvar och vår krisberedskap på prov och kräver att vi gör satsningar för att göra vårt samhälle mer robust och säkert.

Fru talman! De senaste årens händelser och de upplevelser som många människor har av både pandemin och det pågående kriget har satt stort fokus på frågor om krisberedskap och civilt försvar. För några år sedan var det kanske lite svårt för oss att föreställa oss vad en kris som påverkar hela samhället innebär eller att föreställa oss ett krig mitt i Europa. Uppmaningen om att ha en krislåda hemma kändes nog lite abstrakt för många. Men nu är vårt perspektiv på hur sårbart vårt samhälle är och betydelsen av att bygga det starkare annorlunda.

Vi lever nämligen i ett sårbart samhälle. På grund av privatiseringar och nedskärningar i stora delar av vår välfärd, framför allt sjukvården, vet vi att samhället i dag både är svårare att styra under en stor kris och har hål och brister även i ett normalläge.

Till det kommer de naturkatastrofer som är effekter av klimatförändringen. Det är alltifrån bränder och torka till översvämningar. Just översvämningar har under vintern och början av våren drabbat min hemort i Skåne. Vi har återigen blivit påminda om kraften som finns i vatten och den förödelse som översvämningar innebär.

Det har också nyligen varit ett stort och förödande oljeutsläpp i Blekinge och ett omfattande jordskred vid E6:an i Bohuslän. Dessa stora naturkatastrofer riskerar både människors liv och att leda till miljöförstöring och omfattande skador på egendom.

Efter varje kris måste vi bygga samhället starkare, så att vi kan möta nästa kris. Vi vet ju att de kommer igen. När en kris är över är det viktigt att vi lär oss av det som hänt och inte glömmer bort eller lägger det bakom oss alltför snabbt. Vi behöver utvärdera på alla nivåer och göra de förbättringar som krävs för att kunna möta framtida kriser, även om vi vet att de inte kommer att se likadana ut i morgon som de gjorde i går.

Vi behöver också fortsätta att stärka samhällets motståndskraft. Det gör vi inte genom att fortsätta göra nedskärningar i offentlig sektor, låta verksamheter leva på miniminivåer av ekonomiska resurser eller privatisera samhällsviktig verksamhet. En sådan utveckling, som vi ser i dag, gör krisberedskapen sämre.

Fru talman! Kommuner och regioner har ett grundläggande och mycket stort ansvar för att planera hur verksamheter som sjukvård, äldreomsorg och förskola ska kunna fortsätta vara igång under stora kriser. Det kräver resurser, förberedelser, samarbete, kunskapshöjning och övningar. Vi behöver också återta samhällsviktiga verksamheter, framför allt inom välfärden, i offentlig regi.

Vi vet att verksamheter som går på knäna redan när det är lugnt i samhället har svårt att växla upp om vi hamnar i en stor kris. För att verksamheten ska fungera i händelse av kris krävs det att personalen inte är underbemannad eller utarbetad redan från början.

Vi behöver ha en fullt finansierad sjukvård och äldreomsorg som har de resurser som behövs och personal med såväl högre löner som bättre arbetsvillkor och tid för vidareutbildning. Fler måste vilja ta jobben i välfärden och kunna jobba både i normalläge och under stora kriser. Man ska kunna känna stolthet, kunna gå till jobbet varje dag och orka jobba hela vägen fram till pensionen.

Vi har ett gemensamt ansvar för att göra vårt samhälle starkt och motståndskraftigt. För Vänsterpartiet är det självklart att jämlika samhällen, där vi planerar, finansierar och genomför saker tillsammans, är starkare samhällen. Under kriser ser vi att hjälpsamheten och solidariteten ökar. Det finns en grundläggande vilja och strävan att hjälpas åt när svåra saker händer.

Fru talman! Samtidigt som vi står här och debatterar pågår krigen i Ukraina och i Gaza. Vi vet att dessa två krig leder till att människor dör och att samhällen slås i spillror. Vi behöver allihop arbeta för en fredligare och säkrare värld, såväl här hemma som i Ukraina och i Gaza.

Invasioner och ockupationer måste upphöra. Människor måste få makt att bestämma över sina egna liv och de samhällen de lever i genom att bygga demokrati, jämlikhet, säkerhet, trygghet och bra välfärd för alla.

Fru talman! När man läser detta betänkande ser man hur många olika frågor krisberedskapen berör. Det är alltifrån klimatanpassning till brandsäkerhet och fyrverkerier.

Vänsterpartiet har tre motioner att ta upp i den här debatten.

En av våra motioner handlar om bostadspolitiken. Vi kräver bättre tillsyn av brandsäkerheten i flerfamiljshus. Enkla saker som fungerande brandvarnare, som testas regelbundet, är en åtgärd som räddar liv.

En annan av våra motioner handlar om att MSB på nytt bör skicka ut broschyren Om krisen eller kriget kommer till alla som bor i Sverige. Broschyren skickades ut första gången 2018. Det har hänt väldigt mycket sedan dess, och den behöver skickas ut igen. Och nu är det faktiskt så, fru talman, att regeringen har gett MSB i uppdrag att skicka ut broschyren. Man skulle alltså kunna säga att vår motion har blivit bifallen.

Den reservation som jag vill lyfta fram är nummer 1 om organisering av frivilliga. Vi vet från tidigare kriser att frivilliga insatser och volontärarbete är väldigt viktigt för att hantera och mildra de kriser vi upplever. Det kan handla om allt från att handla mat, som under pandemin, till att ta hand om skadade djur, som under det senaste oljeutsläppet i Blekinge. För att frivilliga ska kunna hjälpa till på bästa sätt krävs organisering och utbildning. Det kan göras inom ramen för en frivillig resursgrupp, FRG, i kommunen. Sådana kan göra väldigt stora insatser under kriser, och vi i Vänsterpartiet anser därför att frivilliga resursgrupper bör finnas i alla kommuner och att detta bör utredas.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nummer 1.

Fru talman! Vi debatterar nu samhällets krisberedskap. Vad är en kris? De senaste åren har vi sett mängder med kriser som verkligen har drabbat oss, till exempel pandemin, stora naturkatastrofer och andra saker som har varit påfrestande för samhället i stort.

Krisberedskapen ska finnas, och finns, i hela landet och blir mer och mer aktuell när saker och ting förändrar sig i vårt samhälle. Krisberedskapen är en del av vårt civila försvar, som just nu är under stark uppbyggnad, vilket Försvarsberedningen föreslog i sin förra rapport Kraftsamling. När det gäller uppbyggnaden av det civila försvaret, där vi ju också självklart vill försöka få med och stärka samhällets krisberedskap, kan vi dra stora och viktiga lärdomar av det fantastiska arbete som görs i Ukraina.

Jag kommer under mitt anförande att prata om klimatomställning, kustbevakning och Rakel, blåljusnätets system.

Klimatomställningen ställer nya krav på hela samhället. Även om den globala medeltemperaturökningen begränsas till under 2 grader kommer klimatförändringarna att ha en stor påverkan eftersom Sveriges temperatur väntas stiga mer än det globala genomsnittet. Detta leder i sin tur till oftare återkommande extremväder såsom värmeböljor, skyfall och mer snö. Det har vi sett den här vintern när snön verkligen har ställt till det och drabbat människor på många håll i landet. Det handlar om ökad risk för översvämningar, skogsbränder, olika ras och höjda vattennivåer.

För en effektiv och pragmatisk krisberedskap måste klimatförändringarna och deras konsekvenser för livsförutsättningar och ökade sårbarheter tas med i analys och utförande inom olika myndigheter i deras arbete. Insatsberedskapen vid naturkatastrofer måste öka för att säkra bland annat dricksvatten och skydd mot översvämningar. Den nationella klimatanpassningsstrategin måste uppdateras och även inkludera totalförsvaret och krisberedskapen. Arbetet med förebyggande och förberedande åtgärder måste därför stärkas. Det innefattar bland annat översyn av va-system, dricksvattenförsörjning, risken för skogsbränder och åtgärder mot översvämningar.

Fru talman! Kustbevakningen är en del av totalförsvaret och vår krisberedskap. Centerpartiet anser att Kustbevakningen är en viktig resurs för hela landet.

Kustbevakningen har många viktiga uppgifter kopplade till exempelvis gränsbevakning, miljöövervakning, bekämpning av oljeutsläpp och räddningstjänst till havs. Men myndigheten har inte alltid kunnat ha en tillfredställande beredskap och närvaro till sjöss, och patrulleringar har emellanåt faktiskt behövt ställas in, vilket leder till sämre möjligheter att genomföra all den verksamhet myndigheten har att genomföra. I dag kan till exempel miljöräddningsberedskapen inte upprätthållas i förhållande till den hotbild som finns och som vi även har sett under senaste tiden. Minskad miljöberedskap till sjöss innebär också försämrade möjligheter att utföra myndighetens övriga uppdrag inom brottsbekämpning och kontroll.

Om beredskapen inte kan upprätthållas kan vi hamna i en situation där det dras ned på den lokala närvaron, vilket i sin tur kanske skulle innebära en centralisering av Kustbevakningen. Ur ett hela-landet-perspektiv med lika tillgång till trygghet och säkerhet för alla i vårt land föreslår Centerpartiet att åtgärder vidtas för att den decentraliserade och lokala organisation som Kustbevakningen har i dag vidmakthålls och stärks.

Fru talman! Centerpartiet anser att svensk räddningstjänst behöver utvecklas för att alla som bor i Sverige, både i städer och på landsbygden, ska ha samma rätt till trygghet och säkerhet och tillgång till ett likvärdigt skydd. Under många år har det varit svårt att rekrytera deltidsbrandmän på landsbygden. MSB, i samarbete med Sveriges Kommuner och Regioner, bör göra mer för att lyfta fram de kommuner som lyckats bredda sin rekrytering för att andra ska kunna göra detsamma. Regeringen behöver ta större ansvar för att kommunerna har de nödvändiga rättsliga verktygen och att stödet till kommunerna ökar genom fler utbildade brandmän runt om i landet.

Utbildning av räddningstjänstpersonal sker i dag främst genom MSB:s olika utbildningar. Det är viktigt för likvärdigheten i landet att utbildningar inom räddningstjänsten ges i en omfattning som motsvarar kommunernas behov av både deltids- och heltidspersonal. Det kan fortsättningsvis krävas förstärkningar för att möta kommunernas behov av fler utbildade personer. Räddningstjänsten är återigen en sådan del som vi ser har betytt mycket i Ukraina och som kommer att betyda mycket framöver. Där kan Sverige verkligen lära sig något.

Drönare har blivit ett allt viktigare verktyg för räddningstjänsten inför och vid en insats för att snabbare och smidigare få överblick över ett potentiellt insatsområde och lokalisera en olycksplats i ett område utan mobiltäckning eller kanske få kontroll över en skogsbrand. Drönare kan också förses med hjärtstartare och potentiellt nå en person med hjärtstopp snabbare än vad en utryckande brandbil hade kunnat göra. I dagsläget omgärdas dock möjligheten att använda drönare för räddningstjänsten av alltför mycket byråkrati och höga kostnader.

Fru talman! Radiokommunikationsnätet för blåljusmyndigheter och samhällets krisberedskap, Rakel, är föråldrat. Sverige behöver därför ett nytt kommunikationssystem som är mycket robust och säkert och där staten har rådighet. Systemet behöver kunna fungera oberoende av funktioner i andra länder och anpassas till en snabb teknikutveckling. Utgångspunkten ska vara en lösning mellan staten och en eller flera kommersiella mobiloperatörer med hänsyn till det säkerhetspolitiska läget i omvärlden. Systemet måste kunna hantera mobil datakommunikation och tjänster för mobildata till användarkretsen. Arbetet med ett uppdaterat Rakelsystem påbörjades inom ramen för januariavtalet under förra mandatperioden och måste drivas igenom under den här mandatperioden.

Fru talman! Jag vill sammanfatta det jag har pratat om med att Centerpartiet vill att svensk räddningstjänst ska stärkas och utvecklas så att människors tillgång till trygghet stärks och blir likvärdig runt om i hela landet, att rekryteringen av deltidsbrandmän ska ses över och att MSB ska ha en större samordnande roll i rekrytering och utbildning. Vi vill också att det ska bli enklare och billigare för räddningstjänster att använda drönare i krissituationer och att blåljusmyndigheter i hela landet ska ha tillgång till robust elektronisk kommunikation. Detta arbete pågår och måste slutföras.

Att stärka krisberedskapen är inte något som myndigheterna och staten kan göra själva. Jag skulle vilja lyfta fram den absolut viktigaste delen, och det är civilsamhället. Det är vi, allihop tillsammans, som bygger en stark krisberedskap. Två saker är oerhört viktiga för att vi ska klara av en kris: samlingslokaler och studieförbund. Det handlar om att folkbilda om hur man klarar en kris och hur vi tillsammans kan vara med och lösa en kris.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nummer 4.

Fru talman! Det pågår i dag en global klimatkris som i Sverige medför stigande medeltemperaturer, ökad nederbörd, mer långvariga värmeböljor och stigande havsnivåer. Vi befinner oss mitt i denna klimatkris. Isar smälter, havet stiger, skördar slår fel och skogar brinner. Det blir allt tydligare att vi måste agera.

För att skapa en hållbar framtid måste samhället arbeta parallellt med minskning av växthusgasutsläppen och kontinuerlig anpassning till det förändrade klimatet.

Arbetet med samhällsskydd och beredskap behöver utvecklas och förstärkas. Svagheter i Sveriges grundläggande infrastruktur, försörjning och andra viktiga samhällsfunktioner innebär sårbarhet för både angrepp och andra störningar, som naturkatastrofer. Motståndskraften i samhällsfunktionerna måste öka, och insatser måste göras för att förebygga kriser. Det civila försvaret behöver stärkas, för krisberedskapen och det civila försvaret hänger ihop.

När klimatet förändras drabbas Sverige på flera olika sätt. Risken för skred och erosion ökar i takt med att regnen blir allt kraftigare. Bränder, översvämmade städer, förstörda skördar och kontaminerat dricksvatten är några av de konsekvenser som många svenskar har fått och kommer att få uppleva.

Vid värmeböljor ökar risken för hälsoeffekter på befolkningen. Värmebölja är ett begrepp som används för en längre period med höga dagstemperaturer, och de senaste åren har vi upplevt flera sådana. Klimatförändringarna kommer att medföra fler och ännu längre värmeböljor, och ihållande perioder av värme under sommaren kan orsaka både hälsoproblem och ökad dödlighet. Riskgrupperna vid värmebölja är äldre, kroniskt sjuka, personer med funktionsnedsättning, små barn och gravida samt personer som tar vissa mediciner som påverkar kroppens förmåga att anpassa kroppsvärmen och vätskebalansen.

Jag anser därför att vår beredskap för att hantera konsekvenserna av klimatförändringarna måste stärkas. Långsiktig planering är en av nycklarna till ett brett klimatanpassningsarbete i Sverige. Vi vill därför att regeringen inrättar en bred parlamentarisk grupp som långsiktigt kan leda arbetet med klimatanpassning och skapa stabilitet för Sveriges klimatanpassningsarbete.

För att Sverige ska kunna bedriva ett effektivt arbete med klimatanpassning måste ansvaret olika aktörer emellan förtydligas. Arbetet ska inte fördröjas på grund av otydlig ansvarsfördelning.

Därutöver behöver det göras en kartläggning av offentliga byggnader som kan skydda befolkningen med svalka vid värmeböljor. Vi måste också klimatanpassa offentliga byggnader för att skydda dem och deras innehåll mot klimatrelaterade risker.

I Riksrevisionens rapport Statens insatser för klimatanpassning av den byggda miljön framgår det dels att de klimatanpassningsåtgärder som kommunerna ska planera för är svåra att finansiera och dels att kortsiktigheten i statens finansiering försvårar planeringen av långsiktiga insatser eftersom statens anslag varierar stort över tid. Detta försvårar också ett effektivt användande av medlen.

Varannan svensk kustkommun, 56 procent, har svarat i en enkätundersökning att de upplever att den statliga finansiering som är kopplad till klimatanpassningsåtgärder är otillräcklig. Det är inte konstigt, för beräkningar visar att kostnaden för att förebygga kusterosion och översvämningar bara i kustkommunerna väntas överstiga 100 miljarder kronor år 2100. Till detta kommer kostnader för andra åtgärder för att förhindra skador från till exempel skyfall och hälsorisker vid värmeböljor i andra delar av landet.

Det är dock viktigt att komma ihåg att kostnaderna för förebyggande åtgärder troligen långt understiger den kostnad som skulle uppkomma för skadehantering om dessa åtgärder uteblev. Därför bör vi inte enbart satsa på klimatanpassning, utan vi måste också skyndsamt och kraftfullt minska utsläppen av växthusgaser för att förebygga förvärrade kriser framöver.

Fru talman! Jag föreslår att man förutom ett långsiktigt stabilt nationellt stöd för klimatanpassning även inför ett separat klimatanpassningskliv, i likhet med satsningen Klimatklivet, som ska delfinansiera innovativa investeringar med stor klimatanpassningsnytta.

Det behövs även en nationell plan för riktad statlig finansiering till ett antal storskaliga projekt på lokal och regional nivå, där statligt finansieringsstöd är helt nödvändigt.

Fru talman! Utöver klimatanpassning vill jag också nämna Kustbevakningens väldigt viktiga roll för miljöövervakning och för att skydda kusterna. Det senaste året har vi sett flera incidenter, som sabotage på kablar och ledningar i Östersjön. Vi har också i närtid haft ett allvarligt oljeutsläpp med anledning av det grundstötta fartyget Marco Polo. Kustbevakningens miljöräddning och räddningstjänst till sjöss är viktigare än någonsin.

Även Tullverket har en viktig roll för att bevara trygghet, motverka terrorism och i tid upptäcka faror.

Dessa två myndigheter tillsammans med polisen är beroende av varandras kompetens och insatser. Därför är det viktigt att både Kustbevakningen och Tullverket får förstärkningar för att kunna samarbeta tätare i syfte att svara upp mot den breddade hotbilden mot Sverige.

Fru talman! För att klara kriser och ytterst krig behöver vi nu ett starkt och robust samhälle. Det civila försvaret och krisberedskapen bygger ytterst på att vi har ett samhälle och en välfärd som fungerar i fredstid. På så sätt har olika verksamheter och funktioner i samhället bättre förutsättningar att ställa om till ett läge med kris eller krig.

Därför ser Miljöpartiet med stor oro på hur den nuvarande regeringens nedskärningar har drabbat vården och omsorgen och skolan. En vård som håller på att gå sönder i fredstid kommer inte att klara de utmaningar som ett krig innebär.

Även transporter är något som vi vet är avgörande för att ett samhälle ska fungera, såväl i fredstid som i kris eller ytterst krig. Men på grund av bristande investeringar i järnvägen kan man vara långt ifrån säker på att tågen går i Sverige ens en lugn och solig dag. Hur ska det då kunna fungera när vädret är sämre och om samhället dessutom befinner sig i kris?

Fru talman! Hotbilden är bred och komplex, och vi behöver vidta åtgärder såväl inom krisberedskapen och det civila försvaret som inom det militära försvaret, som vi tidigare har diskuterat här, för att skapa ett robust samhälle som klarar av att stå emot de hot som vi står inför.

Jag och Miljöpartiet står bakom alla våra reservationer i detta betänkande, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 5.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkande FöU7 Samhällets krisberedskap.

Samhällets krisberedskap kan beskrivas som förmågan att förebygga, motstå och hantera krissituationer. Hemvärnet är en viktig del i samhällets krisberedskap.

Fru talman! I en frivillig försvarsorganisation kan du få utbildning och kunskap för att hjälpa myndigheter och kommuner när de behöver förstärkning vid kris eller krig. Vi har fått till oss att både försvarsorganisationerna och regeringen ser positivt på den utveckling som sker.

Vi sverigedemokrater vill att de frivilliga organisationerna ska ha ett nära samarbete med och stöd av Försvarsmakten i sin verksamhet. Då är det också, fru talman, av stor vikt att de medel som Försvarsmakten får för frivilligverksamhet till fullo utnyttjas.

Hemvärnet bör kompletteras med ett återinförande av driftvärnet för att skydda kritisk infrastruktur. Såväl hemvärn som driftvärn ska utrustas med modern materiel, samöva med såväl Försvarsmakten som övriga totalförsvarsmyndigheter samt kunna hålla en mycket hög insatsberedskap.

Under 2022 har frivilliga försvarsorganisationer bidragit till att främja totalförsvaret genom totalförsvarsupplysning och rekrytering samt utbildning av medlemmar inom krisberedskap och civilt försvar. Det är även, fru talman, glädjande att de frivilliga försvarsorganisationerna har bidragit till ökad folkförankring och försvarsvilja. Mot bakgrund av det ökande intresset för att engagera sig i frivilliga försvarsorganisationer beslutade regeringen att skjuta till extra medel till de frivilliga försvarsorganisationerna i år.

De så kallade frivilliga försvarsorganisationerna är en grupp föreningar med särskilda uppgifter vid kris och höjd beredskap som är väldigt viktiga för vårt samhälle. Organisationerna samlar medlemmar över hela vårt land. Flera kommuner samarbetar också med olika frivilliga försvarsorganisationer inom den så kallade Frivilliga resursgruppen, FRG. Syftet är, fru talman, att kommuner vid allvarliga händelser ska ha tillgång till extra personalresurser som fått särskild utbildning för en allvarlig samhällsstörning. Här får kommuner och regioner inte glömma att inkludera de frivilliga organisationerna.

Fru talman! Vi sverigedemokrater och utskottet välkomnar att intresset för att engagera sig i frivilliga försvarsorganisationer fortsätter att vara stort, och vi ser positivt på att regeringen har tillfört extra medel för dessa organisationers verksamhet under detta år. Vi sverigedemokrater tycker, som nog klart och tydligt har framgått här, att de frivilliga organisationerna fyller en viktig och central roll, och det är därför viktigt att uppmuntra till fortsatt engagemang. De utgör därutöver såväl en rekryteringsgrund som en plattform för personlig kompetensutveckling inom en rad specialområden som är av stor vikt för totalförsvarets kompetensförsörjning.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)