Interpellationssvar - Civil beredskap för viktig infrastruktur - 2024-03-15

Fru talman! Martin Westmont har frågat ministern för civilt försvar om han inom sitt ansvarsområde har tagit initiativ till en analys av om den aktuella sårbarhetsbedömningen är i fas med den utveckling vi ser i vårt närområde när det kommer till landets civila skydd för vår vattenförsörjning och om han i så fall kan redogöra för analysen.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Tillgång till rent dricksvatten är en samhällsviktig funktion i fredstid såväl som under fredstida krissituationer, höjd beredskap och ytterst krig. En trygg dricksvattenförsörjning är därför samhällsbärande och en grundbult i det civila försvaret och därmed också totalförsvaret. I Sverige är tillgång till rent vatten något vi ofta tar för givet, men även vi behöver säkerställa att vi har en stabil tillgång till rent vatten både nu och i framtiden.

Utvecklingen de senaste åren har ökat krismedvetenheten i samhället och visat oss vikten av beredskap. Samhällets krisberedskap utgår från den så kallade ansvarsprincipen, vilket innebär att den som har ansvar för en verksamhet under normala förhållanden har motsvarande ansvar även under krissituationer. När det gäller dricksvattenförsörjningen har kommunerna huvudansvaret. I ansvaret ingår att vidta de åtgärder som krävs för att verksamheten ska kunna fungera vid en kris.

Regeringen följer noga frågan och har gjort flera satsningar på att bygga upp det civila försvaret när det gäller dricksvattenförsörjning. Under 2022 tillsattes till exempel den så kallade Va-beredskapsutredningen som ska se över regelverk och ansvarsfördelning och vid behov föreslå förändringar för att säkerställa en robust och kontinuerlig leverans av vattentjänster. Utredningens betänkande ska redovisas senast den 30 november 2024. Jag ser fram emot att ta del av analysen och förslagen som kommer från utredningen.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Min interpellation fokuserar på vår civila beredskap för vårt viktigaste livsmedel - vårt dricksvatten - och våra va-system.

Under den senaste socialdemokratiska regeringen kunde vi se att det fanns vissa brister, och det blev bland annat kaos när det uppstod brist på skyddsutrustning. Nu har vi ett Tidösamarbete på plats där alla partier drar åt samma håll och vill bygga upp ett bra civilförsvar så att Sverige inte hamnar i samma läge som under den socialdemokratiska regeringen.

Fru talman! När jag var kommunpolitiker i Stockholms stad tog vi upp problematiken kring skyddshinder i stadsmiljön. Då tänkte ingen att vi skulle drabbas av ett terrorattentat, men två månader senare skedde precis det. Detta visar på vikten av att arbeta förebyggande, för det vi absolut inte tror ska ske i dag är verklighet i morgon. Vi lever i en tid med en ökad hotbild inom Sveriges gränser, och vi har ett krig i vårt närområde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I svaret på min interpellation nämner ministern att ansvaret för vattenförsörjningen ligger på kommunerna, även i en krissituation. Det är det jag är lite orolig över - att huvudansvaret ska ligga på kommunerna. Vi ser till exempel i kommunernas arbete vad gäller va-systemen att det kanske finns stora brister när det gäller medvetenheten och ansvarstagandet.

Min fråga till ministern är om han känner sig trygg med att kommunerna har ansvaret för dricksvattenförsörjningen även i en kris.

Fru talman! Som jag nämnde i min inledning, och som interpellanten upprepade, är det kommunerna som har ansvaret för den allmänna dricksvattenförsörjningen i Sverige. Kostnaderna för dricksvattnet finansieras också genom en kommunal va-taxa.

En rapport från Svenskt Vatten visar på ett årligt investeringsbehov på 31 miljarder kronor för svensk va-infrastruktur. Svenskt Vattens hållbarhetsindex visar på ett stort behov av reinvestering och nyinvestering. Färre än 10 procent av kommunerna har en tillfredsställande status på sina anläggningar. Samtidigt har bara var tredje kommun en framtagen finansieringsplan.

Under det här året kommer länsstyrelserna att tilldelas anslag för planering och arbete med dricksvattenförsörjning under höjd beredskap - länsstyrelserna som företräder staten. En del av anslaget får lämnas som bidrag till kommunerna. Men kommunerna behöver jobba ännu mer förebyggande i sin planering och investering i va-infrastrukturen; det står helt klart.

I sammanhanget kan jag även nämna att Va-beredskapsutredningen nu ser över både regelverk och ansvarsfördelning och vid behov ska föreslå förändringar för att säkerställa leverans av helt livsavgörande vattentjänster. Det gäller både produktion och distribution av dricksvatten, men det gäller även dagvatten och spillvatten, där konsekvenserna i ett krisläge potentiellt skulle kunna bli ganska stora och hemska.

För tillfället pågår även arbetet med att implementera EU:s omfattande dricksvattendirektiv i svensk rätt. Genom direktivet införs en riskbaserad metod för dricksvattensäkerhet som omfattar hela kedjan, från tillrinningsområden ända in i husen till tappkranen. Syftet är bland annat att på ett bättre sätt förebygga risker och se till att åtgärder i första hand vidtas vid utsläppskällan.

Fru talman! Vi följer arbetet och gör sedan en uppföljning när beredskapsutredningen är klar - absolut, det ska vi göra.

Precis som ministern nämner handlar den civila beredskapen också om att vi ska kunna hantera föroreningar som kan ske vid översvämningar eller om det kommer kemikalier i våra vattentäkter och så vidare. Ministern nämnde också att länsstyrelserna har ett ansvar när det kommer till den civila beredskapen. Det handlar bland annat om att man ska vara ett stöd i den planering som kommunerna gör kring den civila beredskapen när det gäller vattenförsörjningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det jag ställer mig frågande till, med tanke på mitt inledande anförande, är om det räcker att länsstyrelserna enbart har en roll där de ska bidra till planeringen kring vattenförsörjningen i en krissituation för kommunerna. Kan det inte vara så att länsstyrelserna borde ta ett större ansvar när det kommer till vattenförsörjningen i en krissituation, till exempel? Vad säger ministern om att länsstyrelserna tar en mer aktiv roll just när det gäller vattenförsörjningen i en krissituation?

Fru talman! Jag vill inte föregripa utredningen. Man får ju ändå erkänna att detta är ganska komplex materia. Vi har ledningsnät under jord i varenda kommun. Det är inget medborgarna ser. Det kommer jag själv ihåg som en utmaning när jag var kommunpolitiker hemma i Karlstad. Det var inte det sexigaste att vilja satsa på va, när medborgarna dessutom omedelbart ser vad kostnaden blir eftersom de får en höjd va-taxa.

Jag tror dock att både medborgare och kommunpolitiker behöver ta det ansvaret. Underhållet av våra va-ledningar är enormt eftersatt. Som medborgare kan man göra sin plikt genom att fråga sina kommunpolitiker hur det ser ut i just den egna kommunen och informera sig. Varje gång man går förbi den där vattenkranen och är törstig eller vill koka potatis eller sätta på kaffepannan på morgonen kan man fråga sig: Vad händer om det här vattnet skulle vara otjänligt? Situationen i ett normalt liv blir ganska snabbt allvarligt störd om vattnet inte rinner eller om vattnet inte är tjänligt.

Staten tar såklart ansvar och gör flera insatser. Vi har en vattenkatastrofgrupp, Vaka, under Livsmedelsverket, som kan stödja kommuner med bland annat nödvattentankar i händelse av en omfattande kris, exempelvis om va-infrastrukturen skulle skadas.

I vårändringsbudgeten för 2023 fick Livsmedelsverket 20 miljoner för beredskapshöjande åtgärder inom livsmedels- och dricksvattenförsörjningen. En del av de medlen gick också till inköp av nödvattenutrustning.

Från den 1 januari i år ska varje kommun ha en aktuell vattentjänstplan. Den ska innehålla kommunens långsiktiga planering av hur behovet av allmänna vattentjänster ska tillgodoses. Planen ska även innehålla en bedömning av vilka åtgärder som behöver vidtas för att de allmänna va-anläggningarna ska fungera vid en ökad belastning på grund av exempelvis skyfall, som vi har sett.

Vår förhoppning är att den nya lagstiftningen ska kunna bidra till att ställa högre krav för en säker och stabil vattenförsörjning och till att kommunerna ska stå bättre skyddade i händelse av kriser.

Fru talman! Jag tackar landsbygdsministern för svaret.

Försvarsmakten gick för inte så länge sedan ut med att det genomförs någon sorts kartläggning av hur kommunernas elförsörjning ser ut vid ett elavbrott. Jag skulle vilja säga att om någon kartlägger svensk elförsörjning kan vi vara rätt säkra på att man också kartlägger svensk vattenförsörjning vid en krissituation. Även Säpo har gått ut med att det pågår någon sorts kartläggning av svensk infrastruktur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kan se i Rysslands angreppskrig mot Ukraina att man siktar på att slå ut tillgången till vatten för invånarna, och man ger sig då även på viktig infrastruktur för vatten.

I regeringens satsningar på civilt försvar ger man i uppdrag till länsstyrelserna att även planera för nödvatten vid höjd beredskap. Jag skulle vilja fråga statsrådet hur han ser på hur strukturen för nödvatten ser ut och om det kan finnas intresse av att komplettera den ytterligare. Till exempel kan en viss mängd enskilda avlopp i en kommun vara bra för det civila försvaret.

Diskussionen om enskilda avlopp är ju väldigt aktuell i väldigt många kommuner. Min fråga till landsbygdsministern är om han ser detta, att kommuner har en viss andel enskilda avlopp, som något bra och något som vi ska värna, just ur ett beredskapsperspektiv.

Fru talman! Interpellanten ställer flera frågor här som är på gränsen till det hypotetiska. Dessutom tror jag att interpellanten vet att alla delar i detta inte ligger under mitt direkta ansvar.

För att ändå försöka svara på frågan - vilket jag tycker är en hederssak - kan man väl konstatera att de flesta kommuner med någon form av landsbygd inte har kommunalt va-nät hela vägen. Självklart kan det i händelse av krig eller kris vara viktigt att ha separata system där man kan få tillgång till dricksvatten. Med det sagt kan jag inte gå längre, för det är inte mitt ansvarsområde rakt igenom. Men på den hypotetiska frågan är svaret ganska givet att så kan det såklart vara.

Målet med en dricksvattenpolitik måste vara att vi vid så få tillfällen som möjligt ska behöva använda nödvatten, att de tankar som vi nu har sett till finns i större omfattning inte ska behöva rullas ut. När man vrider på kranen ska det komma vatten, och detta vatten ska vara tjänligt. Det är där vi har det viktigaste arbetet. Det är därför vi har varit angelägna om att ställa högre krav och har tillsatt utredningar som arbetar med frågan.

Men sedan kokar det återigen ned till ansvarsfrågan. Det är varje kommun, ytterst varje kommunpolitiker, som har ansvar för att man har en va-infrastruktur som är i tillräckligt gott skick. Om man inte har det får man stå till svars för det inför sina medborgare.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.