Arbetsplenum - Kulturarv - 2024-03-14

Herr talman! Jag ber om ursäkt för min usla värmländska; jag får försöka med min skånska i stället!

Jag vill gärna tala om de utmaningar vi ser gällande kulturarvet och hur vi inom Moderaterna ser på dess bevarande. Jag vill också yrka bifall till utskottets förslag.

Den 29 februari i år fattade regeringen beslut om att uppdra åt ett antal myndigheter att bilda ett råd för skydd av kulturarvet. Arbetet ska ledas av Riksantikvarieämbetet. Beslutet fattas i en tid när det finns starka och goda skäl till att investera i kulturarvet. Detta beror på flera faktorer, där omvärldsläget och klimatförändringarna är de mest uppenbara.

I och med den fullskaliga invasionen av Ukraina har vi i närtid sett hur det ukrainska kulturarvet omgående blev måltavla för den ryska aggressionen. Detta står fullständigt i strid med 1954 års Haagkonvention, och samma mönster går att se i många andra krig. Syftet är att radera folkminnet och skriva nya historieböcker. Vi kan inte blunda för att det skulle kunna ske även här.

Den moderatledda regeringens beslut om inrättandet av ett råd för skydd av kulturarvet kommer att skapa goda förutsättningar för en effektiv beredskapsplanering av våra värdefulla kulturhistoriska samlingar, kulturfastigheter och miljöer. Rådet ska utgöras av bland annat de centrala museimyndigheterna, stiftelsemuseerna, de regionala museerna och Svenska kyrkan.

Genom ett flertal satsningar sätter regeringen nu nytt ljus på kulturarvets roll i vårt demokratiska samhälle. Riksantikvarieämbetet har fått ett särskilt uppdrag att leda samtliga museers arbete med digitalisering och digitisering.

Digitisering är när man bara överför något till digital form, till exempel fotograferar av en boksida och sparar den som en bild eller en pdf. Vid digitalisering förvandlar man i stället det skannade till något som kan bearbetas digitalt. När man exempelvis, som Riksarkivet nu gör, med hjälp av AI avläser gamla handskrifter och gör om dem till läsbar och sökbar text är det digitalisering.

Kulturarv

Totalt avsätts 20 miljoner kronor per år för en digitaliseringssatsning av bland annat statliga museisamlingar samt 20 miljoner kronor per år till Riksarkivet. Utifrån ett beredskapsperspektiv är digitaliseringen av kulturarvet en kulturell livförsäkring för generationer framåt. Här är det viktigt att Riksantikvarieämbetet får ge råd både kring hur man bör skanna i tre eller två dimensioner och om hur föremålen ska kategoriseras så att man kan söka och hitta oberoende av vilket museum som har digitaliserat föremålet.

Om vi blickar utåt mot vårt grannland Danmark finner vi att de har tagit stora steg när det kommer till att bjuda in allmänheten i sökandet efter kulturarvsföremål. När danskarna hittar ett föremål, exempelvis med hjälp av en metalldetektor, tar de en bild av föremålet och skickar den via en gratisapp till det lokala museet tillsammans med en exakt angivelse av fyndplatsen. Museet kan därefter lägga pusslet med föremålet utan att nödvändigtvis begära in det.

Genom att sammanställa var vissa mynt eller flintyxor hittas kan man kartlägga gamla handelsvägar, storleken på boplatser och hur vi människor rört oss. Detta, som kallas proveniens, är många gånger det största värdet hos ett fynd.

Jag tycker att den danska modellen är intressant och skapar ett engagemang för det institutionella minnet och vår identitet. Det byggs upp en inre motståndskraft och vilja att försvara och bevara kulturarvet.

Det andra skälet till att investera i kulturarvet är klimatförändringarna, som ställer nya krav på förvaring, något som vi under kraftiga regnperioder blivit påminda om.

Enligt Riksantikvarieämbetets undersökning 2023 synliggörs klimatförändringarnas utmaningar när det kommer till att skydda och bevara viktiga kulturföremål. De vanligaste skadeorsakerna är vattenskador följt av angrepp av skadedjur. Dessutom vet vi att många kommuner i dag använder skyddsrum som förråd. Skyddsrum ska i händelse av krig vara redo att användas inom 48 timmar, varför de inte samtidigt kan syfta till att skydda dessa föremål. Vi behöver därför se över hur vi förvarar kulturarvet, men jag tycker också att vi behöver våga ställa oss frågan vad som behöver bevaras i offentlig regi.

Moderaterna ser att beredskapsarbete för kulturarv är en viktig fråga som fortsatt kommer att prioriteras. Det finns alltså flera orsaker till att regeringen i ett tufft ekonomiskt läge avsätter extra medel till det gemensamma kulturarvet i en tid som annars präglas av åtstramning. Digitalisering, skydd vid krig och kris, bättre användande av AI samt önskan att ge allmänheten nya möjligheter att ta del av vårt kulturarv är viktigt arbete som just nu pågår. Ytterst handlar det om att skydda, bevara och tillgängliggöra det som har format vår nationella identitet - vårt folkminne och våra historieböcker.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Resare (M).

Herr talman! Jag ställer mig självklart bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag endast bifall till reservation 20 i betänkandet.

A cultural genocide - så beskrev den ukrainska författaren Vakhtang Kebuladze det som nu pågår i Ukraina, där Ryssland med precision och ideologisk drivkraft försöker att inte bara vinna kriget utan också utplåna den ukrainska kulturen. Teatrar, museer och kulturella monument har inte bara råkat förstöras utan har också varit direkta måltavlor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarv

Det har kommit många starka vittnesmål från såväl Ukraina som andra kris- och krigshärdar runt om i världen om hur kulturarvet blir en måltavla i krig, hur man kan skydda arvet, men också vilken betydelse samtidskonsten och samtidskulturen har i tider av kris.

Skyddet av kulturarvet, herr talman, är i grunden skyddet av vår demokrati. Det handlar om att bevara ett lands gemensamma minne och historia, men det handlar också om att värna förutsättningarna för det fria ordet, för yttrandefriheten och den fria tanken.

Herr talman! Beredskapen för skydd av vårt kulturarv här i Sverige i händelse av kris eller krig har tagit stor plats i diskussionen under de senaste åren, aktualiserat av Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina. Det är ytterst angeläget att vi gör mer för att säkra vårt kulturarv i Sverige. Centralmuseerna och andra av landets kulturarvsmyndigheter och aktörer behöver ges förutsättningar i budget och i uppdrag att kunna fördjupa arbetet med beredskapsplaner, evakueringslokaler och andra relevanta säkerhetsfrågor.

Nu har ett råd för skydd av kulturarvet inrättats, och det är bra. Det är viktigt att tillse att tillräcklig kraft åläggs i rådets mandat. Vidare ska Riksantikvarieämbetet ges ett tydligt uppdrag att samordna det viktiga arbetet. Det är även viktigt att länsmuseerna och lokala museer som drivs av olika aktörer inkluderas.

Herr talman! Den möjlighet som digitaliseringen öppnar skapar förutsättningar inte bara för fler i vårt land att ta del av museernas samlingar utan att fysiskt besöka museet utan också för att i grunden skydda kulturarvet. Jag menar att skyddet och förvaltandet av vårt kulturarv i grunden naturligtvis handlar om att skydda vår demokrati och är en viktig uppgift som åläggs Sveriges riksdag. Digitaliseringen av kulturarvet behöver en tydlig samordning och en långsiktig, offensiv planering för att bli framgångsrik.

Den rödgröna regeringen startade en långsiktig satsning på digitalisering av kulturarv, och det är glädjande att sittande regering har valt att förlänga den satsningen. Men vi behöver göra mer. Återstartsutredningen efter pandemin pekar på behovet av en storskalig digitaliseringssatsning, och det är relevant att den följs upp. Jag hoppas på ett brett politiskt handslag i frågorna. Det finns en tydlig koppling till det skärpta säkerhetsläget och till den beredskapsplanering som nu genomsyrar hela vår samhällskropp. Här finns goda förutsättningar att ta arbetet vidare i bred enighet.

Herr talman! År 2000 ratificerade Sverige Europarådets två konventioner som rör minoriteter, dels ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter, dels den europeiska stadgan om landsdels- och minoritetsspråk. Det finns fem nationella minoriteter i Sverige, varav ett är ett erkänt urfolk. Det här är grupper där vi har ett särskilt ansvar för bevarandet av språket, av kulturen och av minoriteternas kulturarv. De är en del av Sveriges gemensamma historia.

Herr talman! I regering var Miljöpartiet pådrivande för att ge Tornedalingars Riksförbund ett stöd för att göra en förstudie om en vitbok. Med utgångspunkt från det arbetet tillsatte vi därefter en sannings- och försoningskommission för att granska kränkningar och övergrepp mot de nationella minoriteterna tornedalingar, kväner och lantalaiset. Kommissionens uppgift var bland annat att utreda den assimileringspolitik som bedrevs av svenska staten under 1800- och 1900-talen samt att verka för att minoritetens historiska erfarenheter synliggörs. Nu har kommissionen lämnat sitt slutbetänkande. Det skedde i november 2023. Titeln på betänkandet är Som om vi aldrig funnits - exkludering och assimilering av tornedalingar, kväner och lantalaiset.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarv

Enligt kommissionen har den hårdföra försvenskningspolitiken inneburit att minoritetens språk, kultur och identitet nedvärderats, skambelagts eller osynliggjorts. Konsekvensen har bland annat blivit att meänkieli, språket, minskat i användning och inte heller förts vidare till nästa generation. Det finns många smärtsamma berättelser om människor som har tappat både språk och förankring till kulturen. Det är en förlust för varje enskild individ som drabbats och för vår gemensamma historia och vårt gemensamma minne i Sverige.

Kommissionen lämnar ett antal förslag på åtgärder, som nu är ute på remiss. Bland dem finns att ge stöd till inrättandet av informationscentrum och att ge Forum för levande historia ett utökat uppdrag i syfte att synliggöra historiska övergrepp och kränkningar av minoriteten, men det handlar också om en hel del förslag som rör historia, kultur och språk.

Herr talman! För att stärka tornedalingarnas rätt till sitt språk och sin kultur har Miljöpartiet varit med och stärkt anslagen till de nationella minoriteternas kultur. Dock behövs mer för att ge en sammanhållande kraft till den tornedalska kulturen. I dag är det bara en institution inom den tornedalska kulturen som får ett statligt bidrag för sin verksamhet, nämligen Tornedalsteatern. Det saknas en institution som på bred front samlar kunskap om de tornedalska frågorna. Därför har Miljöpartiet ett yrkande om att inrätta ett permanent center för tornedalshistoria och kultur. Region Norrbotten presenterade nyligen en slutrapport från projektet Kultursamlande verksamhet för tornedalingar, kväner och lantalaiset. Vi menar att rapportens förslag är mycket intressanta och att regeringen borde inleda ett arbete med att förverkliga förslagen.

Jag vill understryka att det är av yttersta vikt att förslagen i Sanningskommissionens rapport som nu är ute på remiss beaktas i kammaren. Man ska ta dem på stort allvar. När en sådan process har genomförts och människor har delat med sig av sina erfarenheter är det den svenska statens skyldighet att arbeta seriöst, inte bara för att sätta sanningen i ljuset utan också för att vi ska uppnå en försoning. Här finns många goda erfarenheter från andra länders arbete med sannings- och försoningskommissioner som vi bör inspireras av. Jag vill i den här debatten särskilt understryka vikten av arbetet med att stärka institutionerna som rör den tornedalska kulturen och det tornedalska kulturarvet.

Herr talman! Det finns många yrkanden från Miljöpartiets sida på det här politikområdet. Tiden är knapp. Jag vill avslutningsvis säga något om arbetet för repatriering av samiska föremål och kvarlevor, som också behandlas i betänkandet. Vi har framfört i motion och i yrkanden att det finns en stor utmaning när det gäller arbetet att återbörda till exempel samiska mänskliga kvarlevor, heliga föremål och offergåvor. Det stupar ofta på de ekonomiska resurserna. Vi har lagt ett förslag om att staten ska ta huvudansvaret för finansieringen av processen med repatriering. Samiska kvarlevor och offergåvor finns i olika samlingar på museer runt om i landet, och processen för återbegravning och repatriering är ofta komplicerad och kostsam och tar tid. Samtidigt är det viktigt att arbetet påskyndas.

Herr talman! Vi menar att det är orimligt att det samiska folket ska behöva finansiera det som staten har tagit ifrån dem och under villkor vi aldrig skulle acceptera i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarv

(Applåder)

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Innan jag var 25 år funderade jag inte så mycket på mitt eget och andras kulturarv. Jag tittade mest framåt, och jag hade en vision om framtiden. Det var det som upptog mitt sinne.

Ändå var kulturarvet hela tiden närvarande. Den miljö jag befann mig i ute på Öckerö utanför Göteborg var en trygg omgivning med fiskebåtar, musikupplevelser och kyrkligt liv - och fotboll.

Det immateriella kulturarvet fanns också där, i historierna från förr som de äldre berättade och i dialekterna. Det är inte bara värmlänningar som har dialekter, utan det har vi även på Öckerö. Det fanns i dikter och traditioner. Det fanns också i hänsynen till varandra. Gemenskapen var stark och en sorts moralisk kompass. Det var det som fick mig att inse att jag är en del av något större än mig själv.

Jag växte upp i fredstid i Europa. I dag är det en annan tid.

Senast nu i Ukraina ser vi hur kulturarv förstörs både avsiktligt och oavsiktligt. Ibland sker angreppen som ett sätt för motståndaren att försöka utradera den nationella identiteten, som kulturarvet är en del av.

Vi är hotade, och ingen av oss kommer undan. Vi är i detta tillsammans. För framtida generationer är det viktigt att vårt kulturarv bevaras och beskyddas, så att regeringen nu tillsätter en utredning för ett nytt nationellt kulturskyddsråd är välkommet. Det kan ge förutsättningar för samordnade och kostnadseffektiva beredskapsinsatser och en kompetenshöjning inom hela kultursektorn kring skydd av kulturarv i händelse av kris eller krig.

I uppdraget ingår bland annat att ta närmare ställning till vilka uppgifter och mandat som ett nationellt kulturskyddsråd bör ha, vilka aktörer som bör vara representerade i rådet, hur rådet bör vara organiserat och vilken myndighet som bör ha ansvar för rådets verksamhet.

Herr talman! Det är alltså välkommet med ett kulturskyddsråd. Men jag undrar samtidigt vad det är som gör att kulturen i sig har så liten plats i funderingarna kring krigsberedskap.

MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, har såvitt jag förstår inte tagit med kulturen som en avgörande faktor i en krigssituation.

I Finland, som vi från kulturutskottet besökte denna vecka, har motsvarigheten till MSB listat 27 branscher som har avgörande betydelse i en krigssituation - men inte kultur!

Herr talman! Mitt under brinnande krig fick Winston Churchill kritik i parlamentet för att han lade så mycket pengar på kultur. Churchill svarade - enligt uppgifter; det råder lite delade meningar om det, men det kan vi väl lämna därhän just nu - så här på frågan varför han lade så mycket pengar på kultur under kriget: Vad ska vi annars slåss för? Har vi ingen konst och kultur har vi inget att försvara!

Churchill menade också att konsten och kulturen är ett av demokratins främsta vapen. Men det har inte MSB i Sverige och motsvarande myndighet i Finland tagit till sig till fullo. Det är något jag tror att vi behöver följa upp. Här behövs inget regeringsbeslut; myndigheten kan själv besluta att ta in kulturen som en viktig faktor i krigsberedskapen. Det skulle stärka vår försvarsvilja, precis som Churchill menade, och få människor att leva ett värdigt liv i en svår situation. Det är något att kämpa för. Och vi kämpar ju alla, vi som är här, för kulturens plats i våra partier och i samhället i stort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarv

(Applåder)

Herr talman! Vi har flera reservationer i det här betänkandet, men vi väljer att yrka bifall endast till reservation 9.

Häromdagen var jag på Dramatens Lilla scenen och såg föreställningen Son och far av Alexander Salzberger.

När människor samlas i en teater och ser en pjäs tillsammans synkroniseras deras hjärtslag. Ju mer i takt deras hjärtan slår, desto mer liknar också människornas känslomässiga reaktioner på pjäsen varandra.

Vi lever i oroliga tider med snabba digitala förändringar, efterdyningar av pandemin, krig i Europa, klimathot och ökad polarisering och därtill en svår ekonomisk situation både för hushåll och för kommuner och regioner.

Den här debatten handlar om kulturarvet, och inom kulturpolitiken har intresset för just kulturarvsfrågor vuxit sig starkt.

I en orolig tid har insikten om kulturarvens värden blivit starkare, för i skuggan av de krig som pågår bland annat i Ukraina och i Gaza och det ofattbara mänskliga lidande som människor där tvingas uppleva pågår även en systematisk förstörelse av kulturarv.

I krig är kulturarvet en måltavla. Kulturarv kan användas som ett vapen. Man kan säga att krig handlar om kulturarv, för krig handlar om identitet.

Ryssland för krig mot ett land de inte anser existerar. Det är därför det är så viktigt för dem att förstöra all kultur som särskiljer den ukrainska kulturen från den ryska. Över 600 bibliotek har förstörts, och ryska trupper har beslagtagit och förstört ukrainsk litteratur. Över 90 museer och närmare 30 teatrar och konserthus har lagts i ruiner.

Auktoritära politiker och regimer stänger teatrar, för de vill inte att människors hjärtan ska slå i takt.

I Gaza uppgavs i januari att nio bibliotek ödelagts. Tusentals böcker är förstörda. Mötesplatser för diskussioner och sekulära samtal om demokrati är jämnade med marken. Gazas stadsarkiv, där de senaste 150 åren av Gazas historia hade arkiverats, ligger nu i ruiner. Förstörelsen är ofattbar men systematiskt planerad och mycket medveten.

Före Rysslands invasion av Ukraina tenderade diskussionerna om skyddet av kulturarv att fokusera på områden utanför Europa. Nu vet vi att arbete för skydd och undanförsel av kulturarv måste vara en prioriterad fråga även här. Regeringens inrättande av ett särskilt kulturskyddsråd är därför mycket välkommet.

Herr talman! Vårt kulturarv består av berättelser av de mest skiftande slag, och att definiera kulturarvet är inte så enkelt. Är det alla processer som lett oss fram till där vi är i dag, eller är det vad vi i samtiden finner viktigt? Vilken resonans krävs i vår egen tid, och hur formas den? Finns det en risk att kulturarvsbegreppet blir urvattnat? Och är det inte så att insamlandet av kulturarv säger mer om den tid vi lever i? Urvalet är så att säga en spegling av vår tid snarare än av en dåtid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarv

Jag är inte personen att avgöra om mina reflektioner här är riktiga, men de visar att vikten av armlängds avstånd mellan profession och makthavare inte nog kan betonas. Samtalen om kulturarvet, vad det är och hur det ska skyddas men också användas och utvecklas är viktiga, särskilt i den tid vi nu befinner oss i.

Vi ser att det kulturella avståndet ökar mellan människor och mellan stad och land. För oss socialdemokrater är tillgängligheten och delaktigheten grundläggande för kulturpolitiken. I svåra ekonomiska tider prioriterar vi just detta. Satsningar på kulturskolan och fri entré på våra statliga museer är exempel på hur vi kan möjliggöra för fler att ta del av vårt gemensamma arv.

Herr talman! Förra veckan hade vi en debatt här i kammaren om folkbildningen och studieförbunden och konsekvenserna av att Sverigedemokraterna och regeringen drar bort en tredjedel av pengarna till studieförbunden. Under ett av debattens replikskiften sa Sverigedemokraternas representant att det viktigaste för att undvika att Sverige hamnar i samma situation som Ukraina är satsningar på Försvarsmakten.

Detta replikskifte visade på en grundläggande skillnad mellan Socialdemokraternas och Sverigedemokraternas politik. Vi menar nämligen att vi också behöver stärka demokratin, källkritiken, sammanhållningen och gemenskapen för att skapa ett motståndskraftigt samhälle. Det gör vi bland annat genom det som skapar tillit i vårt land: gemensam skola, god sjukvård, fritidsaktiviteter för barn och unga, public service, folkbildning och kultur.

Därför kan jag inte nog betona vikten av det "kulturarvande" som sker ute i vårt land. Ordet kulturarva dök för mig upp för några år sedan i ett ungdomsprojekt som ett studieförbund drev. När man kulturarvar använder man historiska återblickar i syfte att skapa mening och sammanhållning i tillvaron. Just detta sker varje dag i Sverige, i folkbildningens namn. Det kan handla om körsång, bokcirklar, släktforskning, slöjdande eller knypplande.

Just knyppling nämner jag eftersom högerdebattörer raljerat över knypplingsbidrag utan en tanke på att de mycket små pengar som går till hemslöjd avser ett kulturarv som faktiskt främjar kunskap som dagens och kommande generationer behöver, inte minst mot bakgrund av att skolor varnar för att barns finmotorik har stora brister.

Herr talman! Jag måste också, som vanligt här i kammaren, säga något om våra världsarv. De världsarv vi har i Sverige är inte 15 monument som ska bevaras genom underhåll efter slitage. De är på alla sätt levande och engagerande och bidrar till samhällsutvecklingen och till kunskap, samarbete, skatteintäkter, hållbarhet och sist men inte minst glädje och stolthet.

Men det saknas en långsiktig, hållbar förvaltning och samordning av våra världsarv. Det finns helt enkelt inga resurser för att bedriva verksamhet. Den verksamhet som sker bedrivs med projektmedel - en del regionala och en del kommunala - och ett stort mått ideellt arbete som bedrivs av eldsjälar runt omkring i vårt land. Detta håller inte. Det måste till ett ekonomiskt engagemang från regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarv

Slutligen, herr talman: I skuggan av den sjukvårdskris vi nu befinner oss i kämpar kulturen för sin överlevnad. Regionernas kulturbudgetar äts upp av kostnadsökningar med miljonbesparingar som följd. Landets länsmuseer, platserna där varje läns regionala kulturarv skildras, vittnar om stora utmaningar: nedskärningar i den publika verksamheten, minskade öppettider, införande av entréavgifter och en oro att inte längre nå ut till barn och unga på det sätt som behövs och som man önskar.

Vi måste i den här kammaren vara medvetna om att det går fort att bryta ned men att det tar oerhört lång tid att återställa det som riskerar att gå förlorat i de nedskärningar som nu sker.

(Applåder)

Herr talman! Vi har flera reservationer i detta betänkande, men jag yrkar bifall endast till reservation nummer 10, Krisberedskap.

Sveriges kulturarv är ovärderligt och centralt för vår identitet och sammanhållning. Gång på gång historiskt, även nu i Ukraina, har kulturarv förstörts och stulits, vilket eliminerar identitet och historia. Vid sidan av att bistå Ukraina behöver vi i Sverige rusta oss försvarsmässigt även för att bevara vårt svenska kulturarv. Det är positivt att regeringen nu tillsätter ett råd för skydd av kulturarvet. Men är det tillräckligt? Det återstår att se.

Vi ställer oss mycket positiva till det råd för skydd av kulturarvet som regeringen har gett flera myndigheter i uppdrag att bilda. Rådet ska bidra till beredskapsplanering för skydd av samlingar av kulturarv och kulturhistoriskt värdefulla fastigheter och miljöer i Sverige.

Skydd av kulturarvet lokalt behövs, exempelvis i form av ökad säkerhet, lösningar för fysiskt och digitalt skydd mot internetattacker, beredskapsorganisation och evakueringslokaler. Den hackning som allt fler drabbas av utgör ett stort hot. Andra problem kan vara resursmässiga, och verksamhet kan behöva omfördelas så att även beredskap ges utrymme inom befintlig budget.

Det är på tiden att kulturarvsskydd planeras från nationellt håll. Sådana satsningar borde ha gjorts av tidigare regeringar. Precis som med beredskap i övrigt är det viktigt att det i god tid innan kriser uppstår redan finns färdiga planer för hur skydd ska ske så att åtgärder snabbt kan igångsättas i händelse av krig.

Det är viktigt att det lokala kulturarvet, som vittnar om lokalhistoria och den lokala identiteten, skyddas och inte riskerar att försvinna. Samordning behövs på lokal nivå, något som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har lyft fram. Lokala kulturarvsaktörer, ägare och förvaltare behöver här och nu engagera sig, prioritera och ta ansvar för skydd av kulturarvet.

Herr talman! Läsfrämjande är viktigt för att inte minst barn och ungdomar ska kunna ta del av vårt litterära kulturarv. Den senaste Pisaundersökningen visar på en försämrad läsförståelse bland unga. Fyra av tio barn i åldern 8-19 år har inte läst eller lyssnat på en bok alls det senaste året. Allra minst läser unga män, enligt undersökningen.

Det är såklart viktigt att läsning känns positivt och givande, vilket sänker tröskeln till läsandet. Via läsning förstärker man sitt språk; det gäller både oss med svenska som modersmål och till Sverige invandrade grupper av människor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarv

Tänk vad mycket man läste som barn och i den tidiga ungdomen! Det var, precis som Mejern sa tidigare, vilda västern och indianer och cowboys. Man läste böckerna om Buffalo Bill och Hjortfot. Och så läste man i smyg syrrans Kittyböcker - de var ju för jäntor, så det talade man inte högt om. Men de var ofantligt spännande, med titlar som Kitty i det öde huset, Kitty och tornrummets hemlighet och allt vad de hette. Femböckerna var också spännande. Och så läste man ofantligt mycket serietidningar. Jag tror att jag prenumererade på Bamse och Buster när jag var liten, och så läste man Stålmannen, Tarzan och Fantomen på den tiden. Jag tror inte att ungdomar läser mycket serietidningar alls nu för tiden, i den mån tidningarna finns kvar.

En förbisedd men viktig symbolfråga är den om svenska språkets status. I flera länder är huvudspråken grundlagsfästa, exempelvis i Finland, där finska och svenska är klassificerade som nationalspråk. Svenska är däremot inte grundlagsfäst i Sverige. Att grundlagsfästa svenska som vårt huvudspråk skulle tydliggöra svenskans ställning i Sverige, både för den egna befolkningen och för omvärlden. Svenskarna har rätt att känna stolthet och aktning för sin språkliga tradition, som går tusentals år tillbaka. Det svenska språkets ställning som huvudspråk i Sverige bör således grundlagsfästas.

Genom århundradena har vårt språk formats och utvecklats genom impulser och lån från andra språk men behållit en helt egen karaktär. Svenska talas i offentliga sammanhang framför allt i Sverige, såklart, men även i Finland, där 5 procent av befolkningen är svensktalande, framför allt i kustbygden på den finska västsidan.

Att vårda sitt språk är att uppskatta fädernas tungomål eller, om man så vill, sitt modersmål. Det svenska språkets status har emellertid blivit alltmer eftersatt.

Herr talman! I dag älskar många människor att föra in engelska ord när det är helt onödigt och inte tillför det svenska språket någonting av betydelse, kreativitet eller förståelse.

Min oro handlar inte om att frysa språkets utveckling eller förbjuda användandet av utländska lånord, absolut inte, utan mer om att undvika lånord och anglicismer på grundläggande nivå inom skolans värld, på myndighetsnivå och inom statligt ägda medier. Det har en icke försumbar påverkan på hur man tar till sig ord och själv kommer att uttrycka sig när man hör dessa engelska ord hela tiden. Det kan nämnas att i det SVT:s uppdrag framgår att språkvårdsfrågor ska beaktas och att vi har ett särskilt ansvar för det svenska språket.

Varför används lånord och anglicismer där det redan finns ett svenskt ordförråd? Det kan man fråga sig. Detta är en fråga som framledes måste tas i beaktande och få ett större utrymme i debatten.

Det är viktigt att behålla sin språkliga särart. Språket är som en fiber med vilken man är sammanbunden med verkligheten. Man är som klokast på sitt eget språk, och det är endast på sitt eget språk man kan uttrycka de känslor man vill få fram och förmedla.

Förvanskar vi vårt eget språk mister vi kontakten med vårt språkliga arv och vårt ursprung. Språk är identitet och tillhörighet och en oerhört viktig del av oss själva. En vacker dag står vi där utan ett eget språk för att vi har tagit till oss uttryck från andra språk, och den dagen vet vi inte ens vad orden heter på svenska. Det hör man ofta: Varför använder du engelska? Nej, men jag finner inget svenskt ord. Det är beklagligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarv

Här anser jag att det bör ses över hur man kan stärka och återta det svenska språkets ställning. Vårt svenska språk är en omistlig del av vårt gemensamma svenska kulturarv, och det måste anses viktigt att bevara detta arv för efterkommande generationer.

Herr talman! Varför vill man egentligen bevara dialekter? Jo, dialekter är bärare av ett gemensamt kulturarv. De speglar bygdernas kultur, historia och traditioner. Det kan vara seder och bruk som har med djur och natur eller skogsbruk och jordbruk att göra. Det kan gälla namnbruk, ortnamn och geografiska namn. Språket rymmer en oerhörd mångfald. På de här områdena är dialekterna en källa till kunskap och ett band bakåt som kan ge oss kunskap om levnadssätt förr. Dialekt har alltså mycket med lokal förankring att göra

I Älvdalen talas ännu språket älvdalska. Det är ett urgammalt språk som skiljer sig på ett avgörande sätt från det moderna svenska språket. En icke obetydlig del av Älvdalens befolkning talar i dag älvdalska, och bland yngre människor i Älvdalen växer intresset för språket. De läser det i skolan. Det är alltså ett levande språk och ett levande kulturarv som riskerar att försvinna i dagens tidevarv med så kallade sociala medier och anglifiering.

Vi borde vidta åtgärder för att bevara och främja språket som en viktig del av vårt kulturarv. Vårt kulturarv är viktigt, och både svenskan som språk och älvdalskan som dialekt - eller som språk, vilket många hävdar att den är - är något alldeles speciellt som aktivt borde bevaras och levandegöras.

(Applåder)

Herr talman! Kultur är en tolkning av oss, vår tid, vårt förflutna och våra visioner. Kulturarv handlar inte bara om historia och dåtid utan även om nutid och framtid. Lärdomar från historien och tillgången till ett levande kulturarv, till hela den komplexa rikedom av olika erfarenheter som är vår historia, ger oss den nödvändiga kompassen för att vi ska kunna orientera oss i vår samtid.

Just nu med det pågående folkmordet i Gaza med fruktansvärt lidande och med svält och väpnade konflikter i flera delar av världen känns det inte som att mänskligheten har lärt sig av historien eller blivit särskilt mycket klokare. För att i detta läge våga tro på framtiden är insikten om att vårt samhälle alltid är under förändring avgörande, och den insikten kan berättandet om vår historia bidra till. Det kan skapa hopp.

Herr talman! Begreppet minnesinstitutioner tycker jag mycket om. Arkiv, museer och bibliotek är exempel på institutioner för vårt kollektiva minne. De är också folkbildande institutioner, bärare av vårt kulturarv och arenor för kulturella möten och uttrycksformer. Våra minnesinstitutioner ska användas i sökandet efter vår historia och som arenor för att levandegöra och visa upp den. Den statliga kulturarvspolitiken bör handla om att säkra och tillgängliggöra det kulturarv som finns och tillgängliggöra det, men det ska också finnas resurser och uppdrag att samla in nytt från vår samtid så att historieberättandet kan fortsätta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarv

Kulturarvet är ett stort område. Det går inte att helt frikoppla från andra kulturpolitiska insatser utan hör ihop med det nät som är svenskt kulturliv. Kulturskolan lär ut folkmusik och folkdans. Det finns stöd till musiker, konstnärer och konsthantverkare som för vidare äldre traditioner som hemslöjden. Det ideella kulturlivet är av stor vikt för levandegörandet av vårt kulturarv, och så vidare. Det är därför inte möjligt att ställa satsningar på kulturarvet mot satsningar på andra kulturområden, som vissa partier kanske lockas att göra. En samlad kulturpolitik är det som behövs, baserad på förståelse för hur svenskt kulturliv fungerar.

Herr talman! Det finns många olika förslag i Vänsterpartiets motion om kulturarvet, och jag kommer inte hinna nämna alla.

En viktig reform på senare år har varit fri entré till statliga museer. Det är ett sätt att sänka trösklarna och öka människors tillgång till kultur och konst. Reformen, som har införts och avskaffats ett antal gånger bara under min tid i kulturutskottet, har varit av stor betydelse för att göra vårt gemensamma kulturarv tillgängligt för alla, oavsett storlek på plånboken.

Sedan regeringen tillträdde har den med hjälp av Sverigedemokraterna tyvärr åter tagit bort den fria entrén för vuxna. Då blir det förstås också färre barn som går på museum.

Myndigheten för kulturanalys släppte 2023 en rapport om den fria entréns påverkan på besöksmönstren. Där konstateras att det är tveksamt om reformen har lett till ett breddat deltagande, alltså att fler olika kategorier människor besöker museerna, även om man kan konstatera att reformen har lett till ett ökat antal besökare.

Förklaringarna till det kan vara många. Vi uppfattar precis som myndigheten att det behövs flera olika insatser för att locka fler till museerna. Vi tycker att museerna ska ses som en kulturell allmännytta som alla invånare har rätt till, en gemensam skatt där det är möjligt att gå in gratis - precis som biblioteken.

Herr talman! De senaste årens ökade intresse för släktforskning har inneburit att många nya användare har lärt sig att uppskatta de kyrkböcker och andra äldre arkiv där man i både fysisk och digital form kan hitta information om sin släkt. Tv-program som Det sitter i väggarna har också visat tittarna den rika information som finns i landets arkiv om platser och fastigheter. Inom kulturpolitiken har dock arkivfrågorna under många år fört en undanskymd tillvaro i väntan på initiativ från olika regeringar.

Redan i december 2019 släpptes Arkivutredningens betänkande Härifrån till evigheten. Där konstaterades att arkivsektorn under lång tid pekat på stora behov av teknisk utveckling. Man föreslog att arkivlagen skulle uppdateras och att en ny finansieringsmodell för överlämnande av arkiv till Riksarkivet skulle införas. Riksarkivet har också kommit med en egen rapport med många intressanta förslag, men ingenting har hänt.

Vi tycker att många av förslagen i dessa utredningar är intressanta och behöver komma till riksdagen i form av en proposition. Det är viktigt att arkiv lika mycket ses som en förutsättning för demokrati med säkrad tillgång till allmänna handlingar som de ses som ett kulturarv.

I arkivlagen regleras i dag de offentliga arkiven, och offentlighetsprincipen är vägledande. Fokus ligger på myndigheternas handlingar, diarieföring, som är mycket spännande saker, och gallringsprinciper.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarv

Men det finns ett stort antal arkiv som är av en helt annan karaktär. Där samlas folkrörelsernas minnen, och företagens vägval och beslut kan utläsas. Det kan också vara information från trossamfund, privatpersoner, släkter, gårdar och andra organisationer. Utan den kunskap som finns i de arkiven kan vi inte få en helhetsbild av Sveriges historia och förstå den fullt ut. Det är viktiga arkiv.

Dessa finns ofta samlade i de regionala enskilda arkiven, som numera får stöd genom kultursamverkansmodellen. Det är mycket uppskattat. Men många av dessa mindre arkiv förvaras på platser som inte alls är anpassade, och de tas om hand av föreningar som helt saknar resurser.

När jag i höstas skrev min motion om arkiven hade tre enskilda arkiv översvämmats. Och vi vet att klimatförändringarna ökar risken för översvämningar framöver. Här behövs både ekonomiska förstärkningar och professionellt stöd. Expertis behöver hjälpa de föreningar och företag som har enskilda arkiv.

Herr talman! Insatser från ideella organisationer, som dem jag nyss nämnde, är helt avgörande för omhändertagandet av kulturarvet runt om i landet. Genom små föreningar, som oftast har små resurser, förvaltas också platser, byggnader och verk. Man driver även egna museer. Ofta får man pussla ihop ekonomin med hjälp av biljettintäkter och mindre bidrag från olika håll. Det är svårt att få ihop pengar för att göra större investeringar och hantera de problem man har i dag.

Vi tycker att de här insatserna behöver uppmärksammas. Vänsterpartiet anslår också medel i vår budget för att utöka kulturmiljövården och hjälpa de här föreningarna.

Herr talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservation 7, om just behovet av en ny arkivproposition.

(Applåder)

Herr talman! Kulturarv är allt det som vi har skapat genom tiderna: våra konstverk, föremål och traditioner. Det förändras och tolkas olika över tid, och varje tid har sin syn på vad som är kulturarv.

Morgondagens kulturarv är det som händer i dag, här och nu. Därför är det klokt att redan nu fundera över vad vi vill bli ihågkomna för och hur vi väljer att förvalta det.

För oss i Centerpartiet är civilsamhället en av de viktigaste byggstenarna som skapar kulturen och i förlängningen blir det arv som vi lämnar efter oss. Hembygdsföreningar, studieförbund, länsmuseer, stiftelser och andra ideellt drivna verksamheter bidrar till levande bygder och besöksnäring. Dialog och nära samarbete skapar nya möjligheter. Att förstå historien är viktigt för samhällsutvecklingen. Det ger oss erfarenheter och inspiration för att skapa sysselsättning, tillväxt och en trivsam livsmiljö.

Genom att bevara och vårda vårt kulturarv ger vi kommande generationer möjlighet att lära sig om vårt förflutna och förstå hur det har format det samhälle vi har i dag. Kulturarv är inte bara gamla byggnader och historiska platser. Det är en del av vår identitet och berättar historien om var vi kommer ifrån.

I mitt Västernorrland kan vi uppleva forntida hällristningar och traditionella fiskebyar som berättar om människors liv och försörjning under tidigare tider. Även om yrkesfiskarna numera är få är fiskelägena fortfarande populära platser att bo på och besöka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarv

Höga kusten är ett av Sveriges mest populära turistmål på grund av sitt unika landskap med spännande kustlinjer, branta klippor och grönskande skogar. Där får man en upplevelse som är svår att hitta någon annanstans i världen.

Hela centrala Sundsvall, det man i dag kallar stenstan, är del av vårt kulturarv. Staden byggdes upp helt i sten efter den stora branden 1888.

I residensstaden Härnösand har man under århundraden samlat in och bevarat kunskaper genom sina många arkiv och myndigheter. Dessa arkiv är av stor betydelse för både kulturarvet och demokratin. Att ha tillgång till arkiv främjar en öppen diskussion och ökar delaktigheten i det demokratiska systemet.

Herr talman! Genom att satsa på digitalisering av arkiv- och museisamlingar gör vi vårt kulturarv mer tillgängligt för alla. Digital teknik gör det möjligt att både ta del av och skapa kultur på nya sätt. Det är viktigt att utnyttja dessa möjligheter fullt ut. För att göra det behöver vi säkerställa tillgången till bredband över hela landet. Genom att digitalisera kulturarvet bevarar vi det för framtiden och gör det tillgängligt för en bredare publik.

Beredskapen när det gäller det svenska kulturarvet är inte tillräckligt bra i dag. Vi behöver utveckla och uppdatera beredskapsplaner, och vi behöver öka digitaliseringstakten.

Kvällens sista yrkande blir om ett bifall till Centerpartiets reservation 14.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 mars.)