Arbetsplenum - Forskning - 2024-03-06

Fru talman! Nu har vi att debattera forskning. Det är något som är viktigt för Sverige.

Sverige är ett fantastiskt land. Om man tittar på vad som historiskt har åstadkommits på utbildnings- och vetenskapsområdet kan man se att det är väldigt mycket. Sverige är en forskarnation. Det finns starka lärosäten, och de har bidragit oerhört mycket till utvecklingen, inte bara i vårt eget land utan i hela världen, med innovationer, uppfinningar och forskning som ligger till grund för stora, omfattande och viktiga landvinningar inom medicin, teknik, ekonomi, industri, välfärd och mycket annat. Vi ska förstås fortsätta att göra detta. Många av de stora samhällsutmaningar som vi nu står inför, inte minst klimatfrågan, kommer att kräva mer kunskap och mer forskning för att vi ska kunna lösa dem.

Utbildning är också viktigt ur ett ideologiskt perspektiv. För mig som liberal handlar det om individens frigörelse och frihet. Forskningen kommer hela samhället till del, men den är ingenting utan sina forskare. Det är personer som investerar en enorm mängd tid och tankemöda i att fördjupa sig i ofta specifika, snäva och rätt nördiga frågor för att hela tiden öka sin egen kunskap och bidra till allas ökade välbefinnande.

Forskningen är också viktig för att vi ska bli mer resistenta mot konspirationsteorier, desinformation, självutnämnda experter och lycksökare i största allmänhet. Kunskap stärker samhällets motståndskraft. En välutbildad folkmassa, fru talman, blir mycket svårare för en extremist att hetsa igång. En grupp som är välutbildad blir svårare för en demagog att manipulera och lura med enkla lösningar. Forskningen spelar en enormt viktig roll för att stärka, skydda och utveckla vår frihet och vår demokrati.

Det är förstås en väsentlig skillnad mellan vad i stort sett hela vetenskapssamhället kommer fram till när de borrar allt djupare i frågor och tar fram klimatpaneler och klimatrapporter eller vaccin mot corona och vad en person hittar på några timmar genom att googla runt och hänga på Youtube.

Riksdagen och regeringen har höga ambitioner för forskningen i Sverige. I höst kommer den forskningspolitiska propositionen - forskningsproppen, som den allmänt kallas på politikerspråk. Den kommer i mitten av varje mandatperiod. Då tar vi ytterligare steg, fru talman, för att långsiktigt stärka högre utbildning i Sverige och för att stärka vår forskning och vår innovationskraft. Regeringen har fått in över 300 inspel och förslag från olika aktörer till den forskningspolitiska propositionen, och de analyseras just nu på Utbildningsdepartementet.

Parallellt med detta arbete tas flera andra initiativ från regeringen, vilket jag verkligen välkomnar. I början av februari gick exempelvis en promemoria ut på remiss. Den handlar om att öka mobiliteten mellan högskola och andra sektorer för att stärka kompetensförsörjningen i Sverige. Det behöver till exempel bli enklare att kunna kombinera arbete som forskare och lärare på ett lärosäte med ett arbete inom till exempel sjukvården eller industrin. Det pågår också arbete med att stärka forskningssäkerheten, infrastrukturen för forskning och en hel del annat.

Den kommande forskningspolitiska propositionen handlar inte minst om att stärka kvalitet och excellens, vilket också har haft ett stort stöd i utbildningsutskottets olika betänkanden genom åren. Detta är otroligt viktigt för att Sverige ska vara konkurrenskraftigt i framtiden och för att vårt välstånd ska öka.

Fru talman! Bildning, kunskap, innovationer och forskning behöver näringsutskottetring för att växa. Det är därför vi som politiker har ett stort ansvar att säkerställa både resurser och goda förutsättningar för akademin i sin helhet. Högskolor och universitet ska självklart alltid fokusera på det som har betydelse. Till exempel handlar det om meriter, kompetens och akademisk expertis när man tillsätter tjänster.

Grunden för god forskning är en bra utbildning. Regeringen arbetar nu mycket aktivt - detta involverar en rad olika departement - med att ta fram en STEM-strategi. STEM står för science, technology, engineering and mathematics - förlåt för alla anglicismer här i talarstolen. Detta görs för att fler ska välja att utbilda sig inom STEM, till exempel till att bli ingenjörer, mattelärare eller kemister.

Regeringen höjde ersättningen för den så kallade NT-prislappen i budgeten och aviserade även kommande höjningar för samma prislapp. Jag tycker att det är väldigt viktigt. Om vi ska få fram duktiga forskare i framtiden, inte minst inom naturvetenskapliga ämnen, behövs verkligen detta. Men det finns också ett behov av att se till helheten och att se vad som kan göras tidigare i utbildningssystemet.

Om vi i Sverige tycker att vi har en brist på ingenjörer eller om vi tycker att det är för få som vill bli ingenjörer måste vi se till att vi har en strategi för naturvetenskap, teknik och matematik som löper över hela utbildningssystemet. Det handlar om att börja redan i förskolan och om att väcka detta intresse.

Fru talman! Jag ser mycket fram emot att vi får en STEM-strategi med tydliga mätbara mål. Då kan vi i Sverige ta ny sats för att ytterligare vässa oss på detta område och öka vår bredd så att vi får fram fler ingenjörer i framtiden.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Fredrik Malm, för anförandet! Jag delar uppfattning om väldigt mycket av det som ledamoten Malm redogjorde för under sitt anförande. Det handlar om forskningens betydelse och om hur viktigt det är att vi har en god utbildning som genererar skickliga forskare i framtiden.

Jag tänkte ändå att jag skulle ge Fredrik Malm chansen att något lägga ut texten om central politik för att faktiskt utveckla forskningen i Sverige. På statistiken verkar det som att den svenska kvaliteten i forskningen sjunker en aning. Vi ser också att vi tappar lite grann på innovationsområdet. Där brukar vi ligga bland topp tre eller rent av etta. Det finns lite tendenser till att vi eventuellt halkar ned där också. Är det något man ska vara vaksam på är det tidiga signaler, tänker jag, för det tar tid att ändra inom forskningsvärlden.

Jag hörde ganska lite från ledamoten Malm om politiska förslag och politikens roll för att vända en sådan trend. Hur kan forskningskvaliteten i Sverige öka? Fredrik Malm redogjorde för att vi är en nation som har en stolt tradition, och det måste vi fortsätta vara. Frågan är: Om vi nu ser tidiga signaler om att det viker ned, vad vill regeringspartiet Liberalerna göra för att ändra en sådan trend?

Fru talman! Jag tackar så mycket för frågan. Jag tror att vi i all ödmjukhet delar utgångspunkten. Vi är båda liberaler, Anders Ådahl och jag, ska tilläggas. Det är för övrigt talmannen också. Ådahl är dessutom chalmerist och är mycket väl insatt i situationen på våra lärosäten.

Vi kan titta väldigt brett. Då handlar det till exempel om att stora svenska företag som investerar mycket i forskning ska ha kvar sina huvudkontor i Sverige och att de ska känna att det finns ett näringsklimat och ett företagsklimat som gör att de vill vara kvar i landet.

Vi kan titta specifikt på lärosätena. Då handlar det dels om anslag, dels, förstås, om vilka prioriteringar man gör.

Fru talman! Jag skulle särskilt vilja peka på vikten av investeringar i vår långsiktiga forskningsinfrastruktur. Det handlar även om att vi i Sverige vässar oss i fråga om att få loss mer av de pengar som finns på Europanivå i Europeiska unionens Horisontprogram så att vi kan ha mer forskning i Sverige.

Fru talman! Det finns en sak som jag drev själv. Jag vet att regeringen nu jobbar med detta och undersöker möjligheterna - det gjorde även den förra. Det handlar om hur vi kan vässa klimatforskningen, till exempel när vi sannolikt behöver en ny forskningsisbrytare när fartyget Oden pensioneras om ett antal år. Jag ser att det framöver kommer att behövas en stor satsning där. Det är oklart när det kan ske, men det kommer att behövas.

Sedan finns självklart det som vi ofta diskuterar i utbildningsutskottet, fru talman, nämligen hela grundskolan och gymnasieskolan. Det handlar om att fler elever ska klara skolan, att intresset för att forska och uppfinna saker ska växa och att våra barn och ungdomar inte bara ska titta ned i mobiltelefonerna på Tiktok utan också anstränga sig mer i skolan.

Fru talman! Tack, Fredrik Malm, för utläggningen! Jag vill ändå återkomma till min frågeställning om strukturella åtgärder som kanske behöver sättas in tidigt från politiken för att vända en sådan här trend. Jag tänker till exempel på balansen mellan å ena sidan fri forskning och å andra sidan styrd forskning.

Fri forskning innebär att man från politikens sida kan tänka sig att ge pengar och medel till universitet och forskare för att forskarna själva ska kunna definiera forskningsfrågor, forska och sedan komma fram till något som de faktiskt inte alls på förhand vet. Styrd forskning kan vara att man från politiken vill satsa extra på vissa områden eller att man från näringslivet kanske vill ha en satsning på elektrifiering och så vidare.

Kan Fredrik Malm möjligtvis redogöra lite för hur den här balansen ser ut i dag och hur den skulle kunna se ut i morgon? Är det för mycket fri forskning i dag eller är det för lite?

Frågar vi Kungliga Vetenskapsakademien skulle de säga att vi skulle satsa på mer fri forskning, och när vi träffar näringslivet säger de att vi ska lyssna mer på näringslivet. Frågan är var Fredrik Malm och Liberalerna befinner sig i det här spelfältet?

Fru talman! Jag uppskattar verkligen när den som tar replik säger "Kan du inte resonera lite kring vad du tycker om detta område?". Det gör jag så gärna!

Fru talman! Även i denna fråga tror jag att både Anders Ådahl och jag ser att man behöver hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det finns inga riktigt kategoriska och tvärsäkra svar, skulle jag säga. Balanspunkterna är ju delvis flytande och kan delvis vara konjunkturella, beroende på hur vi ser kompetensbehovet på arbetsmarknaden exempelvis.

Fru talman! För några veckor sedan hade vi här en debatt om gymnasieskolan. Där kommer också frågan om dimensionering in, som i någon mening möter andra värden såsom elevens egen valfrihet och vilken utbildning man vill läsa.

Det är på sätt och vis samma sak här. Sverige som nation behöver vissa saker. Samtidigt har vi enskilda människor som vill studera, plugga, förkovra sig och fördjupa sig. I den delen kommer frågan om den politiska styrningen in, som ledamoten lyfter fram.

Jag skulle säga att politiker inte ska detaljstyra för mycket. Vi har grundlagsskyddad fri forskning i Sverige. Det som kommer på politikens bord är dock att när vi lägger de forskningspolitiska propositionerna och när vi gör viktiga strategiska satsningar som riksdagen ansvarar för med beslut om budget och så vidare, då måste det finnas en uppfattning om vilken väg Sverige ska gå.

Jag tycker inte att det är fel - och det tror jag inte att ledamoten Ådahl heller tycker - att man från politiskt håll kan identifiera att till exempel medicinsk forskning är av särskilt stort intresse och att vi borde investera mer i det.

Det är hela tiden en avvägning. Vi ska inte lägga oss i vad de enskilda forskarna gör, men det måste också finnas en inriktning för hur vi vill föra den högre utbildningen i Sverige.

Fru talman! Jag har inte gått på Chalmers, utan jag har gått på Högskolan Väst och på Göteborgs universitet. Jag hoppas att det går bra ändå!

Fru talman! Vi debatterar i dag utbildningsutskottets betänkande UbU15 om forskning. Jag står bakom alla våra reservationer men jag vill yrka bifall till reservation 1.

För oss socialdemokrater är forskning inte bara en investering i framtiden utan en grundläggande del av vårt samhälle och vår vision för ett rättvist och hållbart samhälle för alla.

Forskningens frihet är en grundläggande princip som vi som samhälle måste värna om med största omsorg. Att forskare fritt kan välja sina ämnen och metoder samt fritt publicera sina resultat är inte bara avgörande för forskningens kvalitet utan också för själva kärnan i vår demokrati.

Vår forskningspolitik har en dubbel uppgift. Vi behöver rikta resurser till att lösa samhällsproblem och stödja näringslivet. Vi behöver också skapa gynnsamma förutsättningar för fritt kunskapssökande. Vi socialdemokrater är därför tydliga med att politiker aldrig ska få styra forskningens resultat eller metodval samt att inga påtryckningar ska få utövas på enskilda forskare.

Fru talman! Sverige som land måste stå upp för forskningens frihet både nationellt och internationellt, särskilt i en tid av ökad faktaresistens och hot mot forskare. Vi ser tyvärr en oroande trend med auktoritära regimer som begränsar forskningens oberoende och till och med stänger universitet eller tvingar dem att flytta sin verksamhet. Den svenska regeringen bör tydligt markera mot sådana tendenser.

Fru talman! Hoten mot Sverige har också ökat, enligt den svenska säkerhetspolisen. Främmande makter investerar omfattande resurser för att få tillgång till avancerad teknologi från Sverige. Dessa hot drabbar inte bara samhället i stort utan även våra universitet och högskolor. Det är därför nödvändigt att lärosätena aktivt hanterar säkerhetspolitiska frågor, inklusive att stärka skyddet av information och verksamheten.

Hoten mot den akademiska friheten är verkliga och allvarliga. Vi måste därför agera resolut för att värna om forskningens frihet och säkerställa att våra forskare kan bedriva en verksamhet utan rädsla eller begränsningar.

Fru talman! Forskare behöver också en tryggare arbetsmiljö. Det är viktigt att antalet visstidsanställningar bland unga forskare begränsas. Denna åtgärd är inte bara avgörande för forskningens kvalitet utan är också en fråga om jämställdhet och en sund arbetsmiljö.

Redan i högskolelagen, som trädde i kraft 1992, underströks vikten av jämställdhet mellan kvinnor och män. Forskningspropositionen 2020, som S-regeringen tog fram, betonade också vikten av att främja en jämställd högskola med goda arbetsvillkor.

Trots att vi ser vissa framsteg inom jämställdheten visar fortfarande undersökningar att det finns betydande könsskillnader kvar. Exempelvis visar studier att kvinnor systematiskt tillskrivs mindre erkännande än män inom vetenskapen och att män betydligt oftare än kvinnor hamnar i beslutsfattande positioner. Detta är ett tydligt tecken på att arbetet med att öka jämställdheten måste fortsätta med förnyad kraft.

Fru talman! I dag står vi inför en tid där öppen vetenskap inte bara är en möjlighet utan en nödvändighet. Öppen vetenskap erbjuder inte bara en unik chans att öka tillgängligheten till forskningsresultat utan också en möjlighet att förbättra transparensen i forskningsprocessen.

För att detta ska bli verklighet krävs dock betydande förändringar i både publiceringsprocessen och de akademiska meriteringssystemen. Forskare själva vill ha en process som bättre återspeglar den faktiska kvaliteten och inverkan av vetenskaplig forskning samtidigt som man stöder principerna om öppenhet, rättvisa och mångfald inom forskningssamhället.

Fru talman! Sverige har länge varit framstående inom utvecklingsforskningen. Vi har haft en lång tradition av att bidra med generöst ekonomiskt stöd till forskning som syftar till att exempelvis bekämpa fattigdom, främja hållbar utveckling och möta globala utmaningar som klimatförändringar och ojämlikhet.

Den plötsliga minskningen av utvecklingsforskningens budget häromåret och tillbakadragandet av redan utlysta forskningsmedel, utan hänsyn till den tid och de resurser som forskare har investerat, skadar förtroendet för staten som en pålitlig forskningsfinansiär. Denna handling har inte bara direkta konsekvenser för svenska forskare utan skadar också vårt lands rykte internationellt. Hur ser regeringsföreträdarna på detta?

Fru talman! När det gäller finansieringen av forskning lyfter samtliga lärosäten fram att forskningen och utbildningen är underfinansierade, och det krävs betydande tillskott för att svensk forskning ska vara en av de ledande forskningsnationerna i världen. Därför är jag stolt över att Socialdemokraterna i den förra forskningspropositionen stärkte finansieringen i Sverige.

Under den senaste mandatperioden har vi investerat långsiktigt i forskningen och höjt de statliga forskningsanslagen med imponerande 3,75 miljarder kronor under perioden 2021-2024. Denna betydande satsning är en del av vår vision för att främja innovation, öka vår konkurrenskraft och möta de utmaningar som vår tid står inför.

Fru talman! Genom att prioritera forskning inom områden som klimat och miljö, hälsa och välfärd, digitalisering samt kompetensförsörjning och arbetsliv stärker vi Sverige i den internationella konkurrensen och säkerställer vår plats som en ledande aktör inom vetenskap och teknik.

Vi socialdemokrater vill dock inte stanna där. Vi inser att om Sverige ska bli framgångsrikt krävs det en särskild satsning på infrastrukturen inom forskning, som ska kunna användas av både forskare och industrin. Det är något som vi tror kommer att främja samarbete och innovation över sektorsgränserna.

Fru talman! För att utvärdera och anpassa vår forskningsfinansiering så att den blir så effektiv som möjligt tillsatte S-regeringen en statlig utredning i juni 2022. Utredningsrapporten är presenterad och har titeln Forskning för framtiden. Vår strävan med denna översyn var att främja nationella och globala samarbeten samt att säkerställa tillgång till forskningsinfrastruktur på ett sätt som är anpassat till dagens samhällsutveckling.

Utredningen är presenterad, och vi Socialdemokrater väntar på att regeringen ska agera. Här frågar vi oss var regeringen står i frågan.

Slutligen, fru talman: Vi socialdemokrater är fast övertygade om att en stark och framåtblickande forskningspolitik är grunden för att lösa morgondagens utmaningar, skapa jobb, främja hållbar utveckling och stärka vår konkurrenskraft på den globala arenan.

Vi behöver därför fortsätta investera i forskning och utveckling, säkerställa tillgången till modern forskningsinfrastruktur och främja nationella och globala samarbeten. Endast så kan vi vara en framstående forskningsnation.

(Applåder)

Fru talman! Jag lovade att inte ta replik, men jag gjorde det i alla fall.

Ledamoten Mats Wiking pratar om att fler kvinnor ska komma i beslutande position och på andra positioner inom högskolevärlden.

Vi sverigedemokrater vill ju ha en strikt meritokratisk syn - att den bäst lämpade tar positionen, så att säga, oavsett om det är en kvinna eller en man. Vi ser att det nu är fler kvinnor än män på våra högskolor och universitet, och det är helt okej om de bäst lämpade kommer in.

Fru talman! Jag undrar om Socialdemokraterna är beredda att överge de meritokratiska principerna för att få in fler kvinnor på olika positioner. Det är fråga ett.

Sedan har jag lite undringar om det här med utvecklingsforskning och det indragna anslaget. Det har sänkt Sveriges rykte utomlands - hur man nu kan veta det, fru talman. Det kan ju vara så att ju mer man pratar om indragningen, desto mer sänker det Sveriges rykte för att man så att säga spär på det lite extra själv.

Om jag förstått det rätt var det här ursprungligen ett anslag som infördes av föregående regering. Nu tog en annan regering bort det anslaget. Det borde väl vara naturligt, fru talman, att olika regeringar kan ta bort anslag som är införda av tidigare regeringar.

Fru talman! Tack, Robert Stenkvist, för frågorna!

När det gäller kvinnor och män i högskolevärlden, i företagsvärlden och i hela samhället ser man rätt tydligt på genusforskningen att kvinnor inte jämställs med män när det gäller meriter. Det kan man se i många forskningsrapporter som kommit i genusfrågan. Särskilt inom forskningsvärlden har kvinnor inte samma förutsättningar, enligt dessa rapporter.

Självklart ska man få olika tjänster på de meriter man har, oavsett om man är man eller kvinna. På det viset ska det inte vara en prioritering till kvinnornas fördel. Men vi har ju slagits ganska länge för att få ett jämställt samhälle, till exempel genom att kvinnor ska komma ut i arbetslivet, och vi har en del kvar på vissa områden.

Universitetsvärlden kanske är kvar som ett område där man behöver göra ett jobb. Jag hänvisar inte bara till min egen hjärna där, utan jag hänvisar till forskningen och de rapporter som kommit. Sedan kanske vi har läst lite olika rapporter. Men det ska absolut vara på de meriter man har, oavsett om man är kvinna eller man.

Inom utvecklingsforskningen har jag en bild av att Sverige varit ganska stort i världen, hjälpt till väldigt mycket med fattigdomsforskning och bidragit ganska kraftigt till att olika utvecklingsländer kunnat utvecklas. Även på miljö- och klimatområdet bidrar vi med forskningsresurser på ett bra sätt.

Det som var lite olyckligt, förutom att man drog ned resurserna ganska kraftigt, var att en del projekt var igång och fick avbrytas.

Som ledamoten Stenkvist säger är det klart att varje regering gör sitt val. Svenska folket får bedöma om man gör rätt val, oavsett vilken regering som sitter.

Jag tror att jag har svarat på frågorna.

(Applåder)

Fru talman! Det är möjligt att anslaget till utvecklingsforskning var mycket bra. Jag skulle väldigt gärna vilja se lite resultat av sådan forskning. Hur ger man bidrag till länder utan att de hamnar i fickorna på fel personer så att man håller diktaturer under armarna? Det är ju väldigt viktig forskning. Jag vet inte om det var sådant det här anslaget gick till, men det är verkligen begärlig forskning.

När det gäller kvinnor anser jag att om någon styrelse inte anställer en kvinna när hon är mest meriterad gör den styrelsen sig skyldig till tjänstefel, rätt och slätt. Sådant ska naturligtvis inte ske. Men jag vill påtala att jag anser att kvinnor har exakt samma förutsättningar som män att ta positioner och göra resultat inom högskolan. Jag tyckte att Mats Wiking sa något annat, men förutsättningarna för kvinnor är exakt samma. Kvinnor är inte dummare än män när det gäller högskolestudier.

Fru talman! Det är absolut ingen skillnad på förutsättningarna rent intellektuellt, utan det handlar om förutsättningar som vi utifrån arv och miljö har gett kvinnor i samhället. Det ser vi fortfarande spår av i dag. Även om Sverige är ett rätt jämställt land jämfört med många andra länder tycker jag och vi socialdemokrater att det fortfarande finns mer att göra när det gäller det arbetet.

Inom utvecklingsforskningen är det ofta så att Sverige är inblandat i den forskning som sker i de olika länderna utifrån att man ska ta fram bättre förutsättningar för ett land att växa ekonomiskt och utifrån hälsa. Sverige är oftast inblandat, så man lämnar inte ett bidrag utan att ha bra kontroll över det när det gäller utvecklingsforskning. Den uppfattningen har i alla fall jag.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till förslaget i betänkandet om utgiftsområde 15.

Vi har kommit till området forskning, och det är ju intressant. Det är väldigt spännande och väldigt roligt.

Just nu lägger vi mycket stort fokus på forsknings- och innovationspropositionen, som Fredrik Malm nämnde tidigare. Det är ett arbete vi gör vart fjärde år. Inriktningen för den här propositionen är excellens, internationalisering och innovation.

Hur ska man då utveckla denna proposition? Jo, vi har bjudit in forskningsfinansiärer, universitet och högskolor, myndigheter, organisationer och företag att inkomma med svar på remiss om vad man önskar framföra och vad det finns för analyser av hur forskningen ska se ut. Det har även kommit in spontana svar från andra än remissinstanser, så man kan säga att engagemanget för forskningen är stort.

Det finns även en forskningsberedning med 15 ledamöter. Det är en expertgrupp som är utsedd av regeringen för att hjälpa till med utformningen av forskningspropositionen, för den är väldigt viktig.

Vi moderater träffar också många lärosäten och olika andra aktörer. Vad vi tydligt kan se när vi träffar aktörerna är att forskningen hela tiden förändras. Vi måste hela tiden följa med i utvecklingen, både nationellt och internationellt.

En viktig fråga är förstås hur anslagen ska fördelas och att de ska fördelas jämställt.

Fru talman! Man kan säga att utan bildning och forskning stannar Sverige. Sverige ska såklart fortsätta vara ett stort framgångsland. Det är ett litet land men stort inom forskning, och det är jag väldigt stolt över.

Under 2023 utgick det medel för forskning och utveckling på 46,8 miljarder. Av dessa gick 20 miljarder direkt till forskningsanslag.

Dessutom fick de fyra stora forskningsfinansiärerna 13,4 miljarder. Forskningsfinansiärerna ska i samråd med lärosäten hitta den bästa finansieringsmodellen och finansiera forskning som håller hög kvalitet.

Som ledamoten Mats Wiking nämnde tillsattes en forskningsfinansieringsutredning. Det var för att se över att forskningen är effektiv och hur den kan utformas för att minska administration och hålla högre kvalitet.

Det har kommit ett slutbetänkande, och man har kommit fram till att man vill ändra så att det blir tre nya forskningsmyndigheter. Man föreslår Vetenskapsmyndigheten, Myndigheten för strategisk forskning och Innovationsmyndigheten.

Nu bereds utredningen på Regeringskansliet, så ledamoten Mats Wiking får vänta lite på svaret. Jag förstår att han är nyfiken på hur det här kommer att utvecklas - det tror jag att vi alla är. Det viktiga är att vi kan minska administrationen och höja kvaliteten.

Men, fru talman, det finns även andra forskningsfinansiärer. EU:s ramprogram för forskning och innovation, Horisont Europa, är otroligt viktigt, och det är viktigt att vi finns med ute i Europa. Det finns även andra privata finansiärer, som Riksbankens Jubileumsfond och Cancerfonden, som förstås finansierar cancerforskning, och vi har mycket forskning kring humaniora.

Fru talman! Man försöker hänga med i tiden och i vad som är viktigt inom forskningen, och då talas det alltid om Chat GPT. Jag tittade igen - ibland är det kul att göra det - för att se vad den skulle säga om just det anförande jag skulle hålla. Chat GPT svarade mig så här: "Viktiga aspekter inom högskola, universitet och forskning inkluderar rigorös metodik, vetenskaplig integritet, tvärvetenskaplig samverkan och öppen kommunikation av resultat för att främja kunskapsutveckling och samhällsnytta."

Det är alltså detta som är det viktiga, enligt Chat GPT, och jag får hålla med ganska mycket; det är nog detta som är essensen, även om vi givetvis ska vara kritiska till vad Chat GPT säger. Men här kan vi nog hålla med om en del.

Fru talman! Vi är alla lite oroliga över allt som händer i världen. Det händer mycket sorgligt just nu men också mycket positivt. I vår närmaste omvärld sker väldigt mycket när det gäller den gröna och den digitala omställningen. Det är roligt, och det går fort. Det gäller att hänga med.

Som göteborgare träffar jag många stora industriföretag och även många andra företag, givetvis. Alla säger att kompetensbrist är den stora frågan just nu. Det är roligt att man behöver mycket personal, men vi måste också klara av kompetensbristen.

Vad behöver vi då göra? Vi behöver göra investeringar i tekniska utbildningar. Det behövs mer vidareutbildning och även mer omställning, som nämnts här tidigare.

Någon sa också att Moderaterna och regeringen är väldigt engagerade och jobbar mycket med STEM-strategin; det handlar om science, technology, engineering och mathematics. Vi har en svensk STEM-strategi som planeras vara igång i slutet av året. Hela arbetsmarknaden önskar snabba effekter av detta, men strategin är nog ingen riktig quickfix. Vi måste börja tidigt, redan i förskolan, och vi måste få med både pojkar och flickor i STEM-strategin. Det är viktigt och roligt med naturvetenskap.

Fru talman! En annan viktig fråga är forskningens frihet, som är reglerad i grundlagen. Även i högskolelagen finns tydliga bestämmelser om forskningens frihet. Givetvis ska den akademiska friheten främjas och värnas.

Universitetskanslersämbetet har därför fått i uppdrag av regeringen att göra en fördjupning kring hur lärosätena arbetar med att främja och värna den akademiska friheten. Det ska göras både en nationell och en internationell jämförelse. Detta kommer att presenteras i maj i år, vilket är positivt. Det är viktigt att hela tiden se över att detta fungerar; akademisk frihet är otroligt viktigt.

Fru talman! En annan viktig fråga är hur lärosätena arbetar med att utveckla informationssäkerheten och planera för framtiden. Sverige är ett av världens mest digitaliserade länder, men vi ligger tyvärr ganska långt efter när det gäller cybersäkerhet. Hotet från cyberattacker - jag tror att många märkte i går hur till exempel många sociala medier slogs ut - ökar påtagligt. Vi måste se till att vi är utbildade kring detta. Vi vill kunna komma på det mycket tidigare, och vi måste förse samhället med cybersäkerhetsexperter som kan detta.

Man har gjort en stor utredning av hur det ser ut på lärosätena. Hur skyddar vi forskningsdata? Hur fungerar det interna arbetet med detta? Hur kan vi minska sårbarheten? Här spelar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap en stor roll.

Från Moderaternas sida följer vi förstås detta mycket noga. Vi anser därför också att det är viktigt att det kommer ett cybercampus vid KTH. Från regeringens sida satsar vi 25 miljoner i år och 40 miljoner per år framöver för att utveckla detta cybercampus. Det finns redan nu ett cybercentrum på KTH, men det kommer alltså att utvecklas mer. Tanken är att man ska samarbeta internationellt men också över hela nationen, med forskningsinstitut, myndigheter och företag, för att kunna arbeta mer kring vår cybersäkerhet.

Regeringen föreslår också att Försvarshögskolan ska få förutsättningar att utveckla en utbildnings- och forskningsmiljö som stöder mer säkerhet, vilket också är väldigt viktigt.

Fru talman! Det finns förstås stora möjligheter inom forskningen, och vi ser att det händer mycket inom både flyg och rymd. Jag tror inte att någon har missat att vi har fått en astronaut, Marcus Wandt. I dag såg jag att han kommer att bli hedersdoktor på Chalmers, vilket gläder mig även om jag inte har gått på Chalmers. Jag är från Göteborg och har många i släkten på Chalmers. Han får denna titel för att han har visat att grundforskning och rymdforskning är viktigt men också att det är viktigt att få ut forskningen till samhället. Nu blir han alltså hedersdoktor på Chalmers, vilket förstås känns väldigt roligt.

Det är också viktigt, fru talman, att Sverige behåller sitt goda rykte när det gäller forskningens höga kvalitet. Konkurrensen är stenhård, och vi måste hela tiden hålla hög kvalitet och visa att vi har excellens.

Regeringen vill därför satsa mer på framstående miljöer och forskningsområden. Det finns några strategiska områden. Det är mycket som är viktigt att forska på, men teknik, rymdforskning, försvarsforskning och nationell och global hälsa är de stora områden som vi jobbar mycket med nu.

Inom medicin är precisionsmedicin otroligt viktigt. Nu kan man gå från att lindra till att bota sjukdomar. Det är förstås otroligt sensationellt att vi har kommit så långt inom den forskningen.

Fru talman! Jag vill avsluta med att trots att det finns mycket forskning och mycket som fungerar på universitet och lärosäten ser vi en oroande minskning av antalet doktorander. Många tycker att det tar lång tid och innebär en osäker framtid och kanske svårigheter med försörjning. Kanske ser man hos företagen inte alltid nyttan med doktoranderna.

Moderaterna vill att vi ska öka samarbetet mellan akademin, näringslivet och kommunerna för att se hur vi kan använda doktorander. Det finns jättestor nytta med att de bedrivit forskning sedan tidigare. Vi vill också se till att det finns goda villkor för doktorander. Det måste finnas möjlighet att försörja sig som forskare, och vi har därför gett Universitetskanslersämbetet, UKÄ, i uppdrag att följa hur det ser ut med tjänstetillsättningar så att det finns en trygghet även inom forskningsvärlden.

Jag vill avsluta med att jag är väldigt stolt över Sveriges forskning. Den kan alltid förbättras, och vi ska se till att den också gör det genom forskningspropositionen, som kommer i höst.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Marie-Louise Hänel Sandström, för ditt anförande! Det är ganska tydligt att vi alla tar upp finansieringen. Forskningspropositionen är ju inte framlagd än; det ska bli intressant att se den när den kommer.

Som jag sa i mitt anförande och många också har varit inne på krävs det mer medel för att höja forskningen, speciellt grundforskningen, som vi pratar väldigt mycket om. Det står även i många av de remissvar som regeringen har fått, som vi har fått möjlighet att läsa. Man tar genomgående upp det som en sak som krävs för att vi ska behålla vår ledande position. Vi har tappat rätt mycket i rankningen när det gäller pengar.

Från Socialdemokraternas sida gjorde vi i forskningspropositionen en satsning på 3,75 miljarder, vilket ändå var ett steg åt rätt håll. Hur tänker ledamoten och regeringen utifrån den diskussion som finns om att det saknas rätt mycket medel för att vi ska vara en framgångsrik forskningsnation framöver?

Fru talman! Tack så mycket, Mats Wiking, för frågorna! Självklart är detta otroligt viktiga frågor för Moderaterna, regeringen och Tidöpartierna - att komma fram till hur vi ska behålla vår forsknings höga kvalitet. Vi vet mycket väl att grundforskningen är viktig. Det är också viktigt hur mycket som är basanslag respektive forskningsanslag.

Det här är alltså något som vi jobbar med. Det är därför vi i samband med forskningspropositionen inhämtar alla dessa synpunkter och analyser av hur vi kan göra detta på bästa sätt. Jag kan egentligen inte föregå den, men jag vill ändå säga att det för samarbetspartierna är viktigt att vi har en god grundforskning, att vi behåller den höga kvaliteten i Sverige och att vi fortsätter vara eftertraktade även för andra som vill komma till oss och forska.

Fru talman! Tack, Marie-Louise Hänel Sandström, för svaren! Det är fint att det låter som att man vill göra en rejäl satsning i forskningspropositionen. Det ska bli väldigt intressant att se den. I de budgetar som lades fram 2023 och 2024 såg vi att det inte var så jättemycket mer medel till universitet och högskolor, utan vi pratar väl till och med om en liten besparing sett till hur pengarna fördelades.

Vi ser också inom högskole- och universitetsvärlden diskussioner om att det pågår en del nedskärningar inom vissa områden. Detta kan ha många olika orsaker. Man menar dock att det har att göra med de medel som är tilldelade.

När det gäller forskning ser vi också att det är svårt att få heltidsanställning; de flesta forskare har visstidsanställningar. Vi behöver trygga anställningsvillkor för att vi ska få bra forskare att stanna inom universitets- och högskolevärlden. Hur ser Marie-Louise Hänel Sandström på det resonemanget?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Mats Wiking för frågorna.

Jag nämnde inte Forskningsfinansieringsutredningen, som ledamoten nämnt tidigare. Den är till för att utreda hur vi ska finansiera forskningen - precis som det låter - och hur vi kan minska administrationen, effektivisera och förstås höja kvaliteten. Det handlar helt enkelt om hur man kan använda pengarna på ett bättre sätt. Vi har fått ett slutbetänkande från utredningen, och vi håller nu på och bereder det för att se hur det ska användas.

Ledamoten säger att vi gör minskningar, men vi gör stora satsningar på till exempel civilingenjörsutbildningar vid Chalmers, KTH och Lund. Det är en jättestor satsning på ett ökat antal platser. Man kan inte säga att vi bara skär ned. Det tycker jag absolut är fel. Vi gör stora satsningar där.

Som jag nämnde i mitt huvudanförande har vi också en utredning som UKÄ håller i om hur det ser ut med tjänster för doktorander och hur många som har visstidsanställning eller någon annan typ av anställning. Vi ser över alla de anställningsformerna. Vi vill att det ska vara attraktivt för både svenska och internationella forskare att forska i Sverige och helst också stanna kvar här.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 12.

Gult över Bandasjöns vattenklart genom fidjiska palmvindars susspeglar och blänker i nattenfyrarnas klippande ljus.

Djupt i hawaiiska lederi de vänliga fyrarnas skennämner kanaken med hederdet exotiska namnet Dalén.

Det var en dikt av Alf Henrikson. Alla har gissat vem och vilken svensk världsledande uppfinning det handlade om.

Som jag sagt tidigare här var Sverige en gång i tiden verkligen världsledande på uppfinningar och innovationer. Vi var stora i världen på riktigt. Daléns fyrar och Ericssons propellrar förändrade ekonomin i hela världen på ett uppenbart och konkret sätt. Jag tror att det är orealistiskt att försöka ta tillbaka just den positionen; det är nog min bedömning. Men vi borde höja oss ett par snäpp, taget vår stolta historia i beaktande.

Hur ska vi då höja oss ett par snäpp i den mördande globala konkurrensen? För att om möjligt hitta svar på den frågan tröskade jag igenom ett antal remissvar till den kommande forskningspropositionen, som har nämnts tidigare här i dag. Förutom att varje institution förvånande nog vill ha mer pengar och ökade anslag återfanns det några svar som återkom i remissvaren med viss regelbundenhet.

Tolkar jag remissvaren rätt bör vi förändra finansieringssystemet så att mer av pengarna går till excellent och produktiv forskning. Jag har själv sagt detta många gånger i talarstolen, men jag har också hört många inom akademin säga just det. Jag tror att vi någon gång måste göra slag i saken och verkligen reformera vårt finansieringssystem. Det går för mycket pengar till forskning av hobbykaraktär.

Det kommer att komma kraftiga reaktioner vid varje förändring av finansieringssystemet. De som riskerar att få minskade anslag kommer att tala om hot mot den akademiska friheten, hot mot demokratin och hot mot hela vår västerländska civilisation - var så säkra. Fast det här är ju vad många tunga remissinstanser faktiskt säger.

Fru talman! Det talas från alla håll om fri forskning. Ämnena ska väljas fritt, och politiker ska inte styra forskningen. Jag håller med - även om någon alltid tar besluten om vilka som får anslag och vilka som inte får anslag. Till viss del måste politiker styra forskningsmedel till områden som är helt nödvändiga för vårt samhälle och dess välgång. Det är regeringens ansvar. Självklart är det en grannlaga balansgång mellan nödvändig styrning och fri forskning.

Med det sagt är jag mest orolig för politiskt influerad forskning - forskning som ger sken av att vara kliniskt ren från påverkan men som i själva verket följer en agenda eller av andra skäl inte granskas kritiskt. Vi har alla fallet Macchiarini i färskt minne. En väl påläst gymnasieelev kunde ha talat om att det hela inte skulle fungera. Ändå stöttades han av högt uppsatta personer inom sjukvårdsadministrationen och akademin. Hur kunde det komma sig? Det tycker jag att varje ledamot här inne ska fråga sig.

Vem granskar kritiskt IPCC:s rapporter? Jag har inte sett någon, nästan. Om en aldrig så angelägen forskning inte tål eller ens vill bli kritiskt granskad är det egentligen inte forskning utan religion eller politik. I själva verket borde forskarna lära av oss politiker. Vi är bra på att kritiskt granska varandra.

Fru talman! Vilka gjorde fordom de epokgörande uppfinningarna? Enligt vad jag uppfattat var det hyggligt utbildade personer som påfallande ofta kom från de lägre samhällsklasserna. De var dock inte överutbildade; det var inte utbildningens längd som var avgörande. De började ofta på industrigolvet efter avslutade studier för att arbeta sig uppåt. De hade en obändig inre drivkraft att åstadkomma och förbättra saker. Jag undrar om dagens forskare har samma drivkraft; jag hoppas det. De tillbringade inte heller sin tid i onödan inom universitetsvärlden.

Vi lever i ett annat samhälle i dag, med andra förutsättningar. Det måste vi konstatera. Men vad kan vi i dag lära oss av dem som lade grunden för världens främsta uppfinnarland en gång i tiden? Det är en tänkasjälv-fråga, men klart är att vi behöver mer industrinära forskning.

Vad säger då remissvaren till forskningspropositionen om en mer framgångsrik forskning? Det är inte bara Utbildningsdepartementet som har analyserat remissvaren utan även jag. Jag ska kort gå igenom några guld- och gruskorn.

Iva skriver att högskolorna ska utveckla profilområden och inte satsa på för många områden. Bra, Iva - jag håller med! En ökad andel av alla anslag bör gå till STEM-utbildningarna. Den andel av anslagen som gått till STEM-utbildningarna har över tid minskat. Jag håller med - mycket bra, Iva!

Chalmers anser att man bör höja ersättningsbeloppet för naturvetenskapliga utbildningar och teknikutbildningar. Bra, Chalmers! Jag tror också att det måste göras, och om jag minns rätt har regeringen höjt ersättningsbeloppet med 1,6 procent för de här utbildningarna.

KTH vill att man ska satsa på forskning och kompetenshöjning inom kärnteknik. KTH kan dessutom åta sig det uppdraget. Man vill också att det satsas på Sveriges deltagande i European Chips Act. Det handlar om riktad forskning mot halvledare och kvantchipp. Det låter jättebra. Bra, KTH!

Stockholms universitet: Mer av allt till alla! Det var en sammanfattning, fru talman.

Försvarshögskolans remissvar kan jag rent ut säga att jag är besviken på. Det står en massa om samverkan och att bli bäst. Jamen bli bäst då! Man har i ett remissvar en chans att säga vad man verkligen tycker och vill, och så tar man inte den chansen. Jag är besviken; jag hade väntat mig mer.

Kungliga Vetenskapsakademien har tagit upp det orimliga med Akademiska Hus. Modellen vi nu har är inte ändamålsenlig och bör reformeras. Det är en fråga för utbildningsministern att ta tag i. Det är många som säger samma sak.

Göteborgs universitet vill att man utvärderar tidigare forskningspropositioner. Det är ingen tokig idé egentligen. Där finns det också både guld och definitivt gruskorn. Man vill även att basanslagens andel av forskningsfinansieringen ökar. Den frågan är en vattendelare. Vi lutar åt att öka basanslagens andel av de totala forskningsanslagen. Men där råder det verkligen delade meningar ute i akademin.

Fru talman! En del remissinstanser vill öka andelen lärarledd undervisningstid, vilket är ett mycket bra förslag. Jag har själv framhållit detta många gånger i talarstolen. Vi ligger bland de lägsta i hela världen avseende lärarledd undervisningstid. Efter pandemin har vi en gyllene chans att minska antalet platser för att höja kvaliteten på utbildningarna, och vi höjer kvaliteten främst genom att öka den lärarledda undervisningstiden.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Robert Stenkvist för anförandet. Jag tycker alltid att det är intressant att lyssna på ledamoten Stenkvist, för det är ett genomtänkt och väl genomarbetat material som presenteras i talarstolen. Sedan delar vi inte alltid synpunkter om hur det borde vara, men tämligen ofta är det ändå så.

Jag skulle vilja ställa en fråga om politiska beslut och politikens roll, som jag själv tycker är ganska svår. Jag noterar att Sverigedemokraterna i betänkandet har ett antal motioner som handlar om att man vill satsa på vissa områden. Det uppradas till exempel psykisk ohälsa, cancerforskning, utveckling av nya material som kan brytas ned i havet och därigenom minska risken för att djur fastnar i övergivna fiskeredskap och att man ska prioritera forskning för att främja AI.

Själv tycker jag att det är väldigt vanskligt att peka ut enskilda och ganska smala områden, för det betyder samtidigt att det är en massa andra områden som man inte vill fokusera på. Eftersom man inte tar upp elektrifiering, infektionssjukdomar, germanska språk eller gängkriminalitet som forskningsområden blir min fråga: Är det områden som Sverigedemokraterna i så fall kanske inte tycker att man ska satsa resurser på? Grundfrågan, ledamoten Stenkvist, är då naturligtvis: Vad är politikens roll? Ska man peka ut enskilda och smala områden eller bör man lämna den uppgiften åt lärosätena och möjligen åt finansieringsmyndigheterna?

Fru talman! Det är ett antal yrkanden som vi inte lyfte fram och stod bakom i utskottet. Orsaken är att vi politiker inte kan detaljstyra alltför långt.

Fru talman! Anders Ådahl har helt rätt i att det får finnas en gräns för vad politiker kan detaljstyra. Det är alldeles riktigt och något som jag fullkomligt håller med om.

Det finns ledamöter här som brinner oerhört för sina frågor och gärna vill att vi ska satsa forskningsmedel på dessa. Det kommer säkert att göras och görs säkert. Vi politiker ska styra till viss del. Vi har här talat om en balanspunkt. Och vi har redan i dag, fru talman, de strategiska forskningsanslagen som Anders Ådahl känner till.

Vi har åsikter om vilka områdena är i de strategiska forskningsområdena. Men vi måste ha dem kvar, och jag tror att det finns politisk enighet om dem. Jag tror att det var en borgerlig regering, med Centerpartiets stöd, som införde dem en gång i tiden.

Det kommer att bli en evig fråga hur mycket vi politiker ska styra eller inte styra och hur långt vi ska gå i styrningen. Vi ska definitivt inte påverka forskningen i en viss riktning och resultatet av forskningen. Då är ju vi politiker inne där och vill styra den åt ett visst håll. Då begår vi ett grovt tjänstefel, som jag var inne lite på i mitt anförande. Och forskarna som låter det ske begår ett grovt tjänstefel, vill jag också påpeka.

Fru talman! Jag tackar så mycket för svaret, vilket jag tycker var klargörande.

Jag delar synpunkten, och även i mitt parti förekommer det diskussioner där enskilda personer vill lyfta fram vissa områden och att jag ska stå för det på något vis. Där verkar vi landa i samma slutsats, att man ska vara lite försiktig med att peka ut specifika områden och att det kan bli fel i förlängningen.

Sedan tänker jag återigen på detta med politisk styrning. Ledamoten nämnde i sitt anförande Gustaf Dalén, Agafyrens uppfinnare. Jag tror inte att det var någon i början på 1900-talet som sa till Gustaf: Hördu du, ska inte du ta och uppfinna en fyr? Forskningen var alltså inte styrd då heller. Jag vet inte vad en sådan insikt skapar för möjligheter till reflektion hos Stenkvist.

Fru talman! Nej, det var den absolut inte. Som jag sa i mitt anförande drevs han och de andra industrisnillena på den tiden, i början av 1900-talet och kanske i slutet av 1800-talet, av en obändig inre drivkraft. Det saknar jag lite. Där är vi inne på ett annat område. Jag tycker faktiskt att forskarna gnäller lite för mycket i dag. Nu sticker jag ut hakan. Men titta på industrisnillena i Sverige! Vi var verkligen bäst i världen. Vad är det vi har tappat? Det är sådana tankar som jag får. De gnällde inte. De bara kavlade upp ärmarna och jobbade. Men det innebär ju inte att folk inom akademin och forskare inte ska få påtala brister och fel. Det ska de visst göra.

Det är en jätteintressant fråga vad det var som gjorde att industrisnillena, inte bara Gustaf Dalén utan en lång rad andra industrisnillen, verkligen förändrade ekonomin i hela världen. Det är faktiskt sanning. Det är på riktigt. Och det ska vi vara oerhört stolta över.

Sedan tror jag att vi lever i ett annat samhälle i dag. Alla de grundläggande sakerna kanske redan är uppfunna. Vi kanske befinner oss på en så hög nivå att man måste ha enorma ekonomiska resurser för att åstadkomma saker som de företrädesvis gör på de amerikanska universiteten.

Jag tycker inte att Sverige ska ge upp. Vi ska ta upp kampen. Vi var världsledande en gång i tiden. Vi kanske inte kan få tillbaka riktigt den positionen, men jag tycker att vi ska kämpa oss upp så långt vi någonsin kan och med de gamla industrisnillena i åtanke. Dem ska vi vara väldigt stolta över.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Vi kristdemokrater tar tydlig ställning för kvalitet och excellens i högskola och forskning. Vi ställer oss därför bakom det nationella forskningspolitiska målet om att Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer och en ledande kunskapsnation.

Högkvalitativ forskning, högre utbildning och innovation leder till samhällets utveckling och välfärd liksom näringslivets konkurrenskraft, så att vi kan svara upp mot de samhällsutmaningar som vi står inför både i Sverige och globalt.

Jag vill vidare understryka det som betänkandet också tar upp om betydelsen av forskningens frihet. Vi kristdemokrater värnar akademins frihet. Den är också reglerad i regeringsformen och skyddas i högskolelagen. Den akademiska friheten ska främjas och värnas.

När det gäller frågor kring anslag till forskningen avser regeringen att återkomma i kommande forsknings- och innovationsproposition. Det är en viktig proposition som vi ser fram emot och där det kommer att visas hur lärosätens anslag kommer att fördelas.

Fru talman! Forskningen har en avgörande roll för tillväxt och utveckling och säkerställer välfärden på längre sikt. Inte minst är det påtagligt inom hälso- och sjukvården.

Dagens läkemedel och behandlingsmetoder är resultaten av gårdagens forskning. Utvecklingen inom life science blir alltmer datadriven, och AI kan skapa nya förutsättningar för intelligenta beslutsstöd och diagnostik. Att kunna nyttja hälsodata för forskning och innovation har med tiden blivit en nyckelfråga för att driva det medicinska området framåt.

Forskningens oberoende behöver vi alltid värna, fru talman. Samtidigt kan forskningsmedel riktas till särskilt kunskapsfattiga områden där vi som land behöver bli bättre. Kristdemokraterna har till exempel länge pekat på behovet av nationella forskningsprogram för att stärka kvinnors och äldres hälsa. Det finns stora kompetensluckor inom psykisk hälsa, och här behövs forskning för att förbättra kunskapsläget.

Regeringen lyfter nu fram behovet av att inrätta ett nationellt forskningsprogram om psykisk hälsa. Detta forskningsprogram bör inkludera barns och ungdomars psykiska hälsa, förebyggande och tidiga insatser, suicidprevention samt samordnade insatser för personer med svår psykiatrisk problematik. Detta välkomnar vi kristdemokrater.

Forskningen inom det nämnda området förväntas öka förståelsen av varför psykisk ohälsa ökar i samhället och ta fram metoder, insatser och behandlingar för att minska omfattningen och lindra konsekvenserna av psykisk ohälsa och olika psykiska sjukdomar. Det finns många samverkande faktorer som leder till psykisk ohälsa, och området spänner över flera discipliner. Därför är det mycket bra att det föreslagna programmet får i uppdrag att stimulera tvärvetenskaplig forskning och innovation.

Fru talman! Det specifika forskningsområde jag nyss lyfte passar väl för den reform som vi kristdemokrater har drivit under lång tid - en reform om ett statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården, ett initiativ som sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson har satt igång. Regeringens steg mot ett ökat nationellt huvudansvar för sjukvården förbättrar förutsättningarna för forskning och utveckling genom att kompetens och resurser riktas på ett ändamålsenligt sätt.

Fru talman! Vi kristdemokrater värnar starkt att fler ska utbilda sig inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, inte minst för att konkurrensen internationellt är så stor. Regeringen gör här flera satsningar för att stärka Sverige som ingenjörsland. Det handlar om att möta de kompetensbehov som finns, att investera i tekniska utbildningar och att göra det möjligt för Sverige att ta ledartröjan i den gröna omställningen.

Det här gör regeringen genom en riktad satsning för att utöka civilingenjörsutbildningarna de kommande åren. Med fler utbildade ingenjörer kan vi möta behovet av kompetens som följer av industrins gröna och digitala omställning samt de stora företagsetableringar och expansioner som pågår runt om i landet. För att fylla dessa platser tar regeringen fram den STEM-strategi som vi tidigare har lyft i dag. Vi ökar också satsningarna på en basårsutbildning, vilket är viktigt för att fylla platserna på våra ingenjörsprogram.

Enligt Vetenskapsrådets forskningsbarometer 2023 är Sverige ett av de länder i OECD som satsar mest medel på forskning i relation till bnp. Därtill är Sverige ett land med en hög andel forskare, en hög andel vetenskapliga publikationer per invånare och en befolkning med högt förtroende för forskning.

Tyvärr halkar vi efter lite när det gäller forskningens kvalitet, vilket avspeglas i andelen högciterade publikationer. För att högre utbildning och forskning i Sverige ska stå sig i den internationella konkurrensen krävs en tydligare inriktning mot excellens. Här välkomnar vi kristdemokrater att regeringen i höstas gav Universitetskanslersämbetet i uppdrag att ytterligare stärka kvaliteten och främja excellens i det nationella kvalitetssäkringssystemet. Förslag på hur det nationella kvalitetssäkringssystemet kan utvecklas ska tas fram i dialog med lärosätena. Uppdraget ska redovisas i september 2024.

Fru talman! Den forskning som bedrivs syftar till att öka vår kunskap, möta samhällsutmaningar och stärka näringslivets konkurrenskraft. Forskning och innovation är av största vikt för att vi som land ska kunna svara upp mot de utmaningar vi ser i dag och i framtiden. Det handlar om klimat och miljö, social sammanhållning, vård, omsorg och välbefinnande, teknisk utveckling och konkurrenskraft. Sveriges välstånd har historiskt vilat på en stark innovationskraft hos individen och i näringslivet.

Fru talman! Till sist vill jag säga några ord om den kommande forsknings- och innovationspolitiska propositionen. Som kristdemokrat vill jag se en proposition som har inriktning på excellens, internationalisering och innovation med målet att svensk forskning och innovation ska hålla hög kvalitet och vara konkurrenskraftig globalt. Regeringen lyfter bland annat att satsningar bör inriktas på framstående miljöer och forskningsområden med internationell bärighet.

Kristdemokraternas uppfattning är att vi politiskt måste våga prioritera mellan olika forskningsområden. Vi har ett par tre universitet som håller sig på topp 100-listorna när världens universitet rankas. Våra forskare samverkar i internationella forskningsprogram och projekt av yppersta klass. Det är bra och helt nödvändigt.

Vi kristdemokrater menar dock att vi måste ge våra bästa universitet och högskolor förutsättningar att stiga i internationellt anseende och excellens. Vi ska vara internationellt attraktiva forskningsmiljöer som toppstudenter och forskare vill söka sig till. Detta bör vara en prioritering inte bara i kommande forsknings- och utbildningspropositioner, utan det här är någonting som vi vill se flera mandatperioder framåt. För Sverige som kunskapsnation är utveckling av ny kunskap av hög kvalitet central för att vi ska vara internationellt konkurrenskraftiga.

Fru talman! Med detta vill jag återigen yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Tack för anförandet, Lili André från Kristdemokraterna!

Det finns en tradition inom Kristdemokraterna att se biståndspolitiken som väldigt viktig. Utifrån mitt anförande och den diskussion jag hade tidigare med Robert Stenkvist skulle jag vilja fråga Lili André om neddragningen på utvecklingsforskningen. Det har man inte kunnat missa. Det handlar om en nedskärning på ungefär 40 procent.

Har regeringen gjort någon analys innan man drog ned på biståndsforskningen? När jag själv har kontakt med olika forskare som beskriver nedskärningarna inom utvecklingsforskningen menar de att det har blivit stora konsekvenser för de minst bemedlade i många av världens mest utsatta områden. Det är människor som redan är hårt drabbade av covid-19-pandemin, Rysslands invasion av Ukraina samt kriget mellan Israel och Hamas. I förlängningen drabbar det inte bara människor utan också viktiga samarbeten i svensk hälso- och sjukvård.

Ledamoten pratar om ledande nationer inom forskning, och Sverige har varit en ledande nation just när det gäller biståndsforskning. Hur tänker ledamoten Lili André? Har Kristdemokraterna ändrat uppfattning när det gäller stödet till biståndsforskningen?

Fru talman! Tack, Mats Wiking, för en intressant frågeställning! Jag hör att ledamoten är väldigt väl insatt i den här forskningsfrågan.

Som ledamoten kanske hörde rör jag mig själv väldigt mycket inom teknisk innovation och hälso- och sjukvård. Men om jag skulle uttrycka någonting om biståndsforskningen, fru talman, så är Kristdemokraterna angelägna om att vi har en högkvalitativ biståndsforskning. Det är viktigt för oss att vårt bistånd verkligen når de behov som finns i omvärlden. Vi kristdemokrater ser därför att biståndsforskningen är viktig.

Att medlen sjunker, fru talman, handlar om prioriteringar, kanske någonting som har att göra med vår tid. Det handlar helt enkelt om att man har sett på andra högkvalitativa forskningsområden. Sedan finns det även andra sätt att bistå.

Regeringen gör olika prioriteringar, andra prioriteringar än vad tidigare regeringar har gjort. Det är ett sätt för oss att förstärka de områden som vi har ansvar för.

Återigen vill jag meddela att Kristdemokraterna är angelägna om att bistånd ges på bästa sätt men att även forskningen är verksam där.

Fru talman! Tack för svaret, Lili André från Kristdemokraterna!

Jag tyckte att jag hörde tydligt i anförandet att ledamoten pratade om prioriteringar och excellens. Man har fått göra olika val, precis som ledamoten beskriver. Det låter som att man är beredd att välja bort biståndsforskningen och utvecklingsforskningen, som kan hjälpa människor ur fattigdom och stoppa klimathot. Vi vet ju att klimathot inte bara är nationella utan internationella, och fattigdom tenderar också att ge länder större klimatproblem som gör att människor behöver fly från sina länder.

Vi socialdemokrater anser att biståndsforskningen är viktig för att Sverige ska kunna ha en god ekonomi och att samhällen runt om i världen ska kunna utvecklas och ha ett välstånd. Man blir lite fundersam. Är regeringen och Kristdemokraterna beredda att välja områden som är excellenta och viktiga för Sverige före biståndsforskningen?

Fru talman! Tack, ledamoten Mats Wiking, för ditt stora engagemang i just detta forskningsområde!

Vi har fortsatt en fri forskning. Det går ut medel till lärosätena, och detta baseras på antal publikationer och vilka högciterade publikationer man har. Även forskningsmedel till biståndsforskning går dit.

Det kan tänkas att forskare inom biståndsforskning kan behöva knyta an till internationella projekt. Det finns olika möjligheter för våra forskare inom biståndsforskning att göra detta. Vi behöver vara internationellt starka. Vi behöver stärka det som jag tog upp i mitt anförande, att vi behöver ha blicken fäst på en starkare internationalisering för att stärka vårt land.

Jag skulle, fru talman, vilja besvara frågan från Mats Wiking med att det finns en fri forskning men också en excellent forskning. Om vi i Kristdemokraterna ser att vi inte bidrar tillräckligt inom detta forskningsområde skulle vi självfallet kunna ge ett förslag om att rikta medel också till den delen.

Just nu ser jag dock att regeringen prioriterar rätt. Jag ser mycket fram emot att få ta del av och verka inom propositionen om forskning och innovation, för där kommer vi också att kunna stärka Sverige som kunskapsnation i dag, framöver och under många mandatperioder längre fram.

(Applåder)

Fru talman! Vi debatterar i dag forskning. Man brukar ibland slarvigt säga att forsknings- och högskolepolitik inte är något som man vinner val på. Samtidigt är det ju så att vi utan en riktigt bra högre utbildning och riktigt bra forskning inte har en chans i Sverige att ha väldigt bra vård, väldigt bra skola och väldigt bra äldreomsorg. Området är alltså otroligt viktigt.

När vi ser statistik som pekar på att Sverige ser ut att sakta tappa lite grann i forskningskvalitet och innovationskvalitet är det för mig tidiga signaler om att vi politiker måste börja agera. Detta tror jag gäller över hela linjen.

I Centerpartiet håller vi just nu på att ta fram ny politik under något slags rubrik som vi kan kalla Sverige som kunskapsnation. Jag kommer att komma med ett par lite halvt ofärdiga tankar här i dag.

Låt oss börja med grunderna, för om vi ska kunna göra en reformering måste vi förstå dem. Vad är forskning egentligen? Hur delar man in det? Något som många känner igen är att man brukar dela in det i tre delar.

Det första är grundforskning, som är ett systematiskt och metodiskt sökande efter ny kunskap och nya idéer, utan att egentligen ha en bestämd tillämpning i sikte.

Det andra är tillämpad forskning, som också är ett grundarbete och ett metodiskt arbete men där man faktiskt har en tillämpning direkt i sikte.

Det tredje brukar kallas för utveckling, där man redan har färdig kunskap men där man behöver förpacka och ta fram produkter och tjänster utifrån känd ny kunskap.

Detta känner vi igen. Svensk forskningsfinansiering och mycket av forskningsfinansieringen i Europa och världen är dessutom organiserad efter den principen. Jag menar att detta förmodligen är fel. Jag skulle vilja att vi i stället funderar på två begrepp, och det handlar om nyfikenhetsbaserad forskning och styrd forskning.

Jag vill hävda att vi inom grundforskning såväl som tillämpad forskning och utveckling når allra störst framgångar om personerna där drivs av en inre kraft och nyfikenhet.

Jag tror inte att det var någon som sa till Martin Lorentzon och Daniel Ek på Spotify att de skulle ta fram en musikapp, utan detta tror jag kom från en inre drivkraft i deras arbete. Jag tror inte att Steve Jobs och Steve Wozniak på Apple fick besked från USA:s regering om att de skulle ta fram en dator som de skulle kalla Apple. Och jag tror inte att Elon Musk blev tillsagd att ta fram en elbil eller ett rymdföretag.

Låt oss konstatera tillsammans att det är med nyfikenhet och frihet som de största genombrotten nås, oavsett om det är grundforskning, tillämpad forskning eller utveckling.

Jag tänkte säga ett par ord till om god forskningssed, för att vi ska kunna ringa in ämnet forskning. Vetenskapsrådet hade en skrift 2017 just med titeln God forskningssed, där man listade åtta levnadsregler för vetenskapssamhället. Låt mig nämna två av dessa punkter. Nummer 1 är: "Du ska tala sanning om din forskning." Detta är viktigt för att vi ska kunna förstå och visa respekt för kunskaper som tas fram. Nummer 8 är: "Du ska vara rättvis i din bedömning av andras forskning."

Tidigare i dag hörde vi från talarstolen ett förslag om att forskare kanske kunde lära sig en del av politiken i det kritiska tänkandet. Jag tänker att det omvända nog också gäller, alltså att politiken kan lära sig en del av forskningen. Då blir nummer 1: Du ska tala sanning om din politik. Och nummer 8 blir: Du ska vara rättvis i din bedömning av andras politik.

Jag tror det skulle gynna det politiska klimatet om vi tog inspiration därifrån.

Som sagt skulle jag gärna se en reformering av det svenska forskningsfinansieringssystemet. Vi har ett par problem i dag. Det ena är att vi helt enkelt är organiserade fel. Även Forskningsfinansieringsutredningen tycker jag tar avstamp lite fel i den klassiska indelning som jag nämnde inledningsvis.

Vi har en dubbel problematik. Vi har basmedel som i dag ska ges ut till universitet och högskolor för att dessa med hjälp av medlen ska kunna bedriva nyfikenhetsbaserad forskning. Problemet är bara att det ofta begärs medfinansiering när man söker medel hos till exempel Energimyndigheten, Forte eller en del andra mer tillämpade forskningsfinansiärer.

De säger så här till universiteten: Om ni får pengar från oss inom detta dedikerade område ska ni dessutom använda och skjuta till era fria medel för att medfinansiera ett sådant projekt. Detta betyder att den fria forskningen egentligen får mycket mindre medel än de basmedel som redovisas. Vi har alltså en dubbel problematik där.

Jag menar att vi behöver ha en relevant och högkvalitativ forskning som beaktar två perspektiv. Vi behöver skapa ett system som ger den fria forskningen förutsättningar att själv definiera forskningsproblem och metoder, men vi måste också ha en lyhördhet i forskningssystemet för vad politiken och näringslivet har för prioriteringar. Det ska vi inte glömma, och det ska vi inte kasta bort. Det måste finnas kvar.

Men organisatoriskt kanske det ska vara så att man arbetar på lite olika sätt, att akademins uppgift kanske i huvudsak ska vara den fria forskningen, den fria, tillämpade grundforskningen och den fria utvecklingen, medan institut eller något liknande kanske mycket tydligare skulle kunna ägna sig åt det som är lyhördhetsbaserat.

Vidare kan man pröva en tanke om att finansieringen skulle kunna ha tre nivåer. I stället för basfinansiering skulle man kunna tänka sig en driftsfinansiering som ger universitet och högskolor tillräckligt med pengar för att klara av driften och på toppen kunna ha pengar för fri forskning och för lyhördhetsbaserad forskning. Det är en tanke som man skulle kunna utveckla.

Vidare skulle vi ha ett system där vi utvecklar oss mot mer fri forskning. Det innebär att universiteten får mycket större frihet än i dag. Det innebär samtidigt, vilket vi måste vara noggranna med från politikens sida, att man också får mycket större ansvar. Att bära mycket frihet är att bära mycket ansvar. Jag ser att universiteten och högskolorna i dag skulle ha en resa att göra när det gäller detta. Därför måste politiken vara noggrann med detta framöver.

Samtidigt vet vi att få är så granskade som forskare när det gäller vad de ägnar sig åt. I forskarsamhället har vi peer review-systemet som innebär att andra forskare granskar vad man har gjort och vilka resultat som man har tagit fram. Sedan kan man gå till publikation.

Med denna utläggning yrkar jag bifall till reservation 3, som handlar om att reformera forskningsfinansieringssystemet.

Fru talman! Jag vill även lyfta fram vad som på sistone har kommit fram om säkerhetshot. Det finns hot och risker i vårt universitetssystem. Centerpartiet lyfter fram detta i vårt arbete. Vi ser kanske inte att den bästa metoden är att sätta säkerhetspolitisk kompetens i styrelserna. Vi ser i stället att det är operativt ansvar hos universitetsledningar att klara av det. I stället föreslår vi att det ska inrättas en statlig funktion som ger stöd och hjälp till universitetsledningarna.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag också nämna några ord om jämställdhet i universitets- och högskolevärlden. Vi är på rätt väg, men vi i Centerpartiet anser att det går för långsamt. Bland doktorander är det jämställt. Men när vi kommer upp till professorsnivå ser det värre ut. Vi vill ha en meritokratisk ordning. Men systemet behöver hjälp. Kvinnor har i dag av olika skäl inte lika lätt att ta sig an en professorstjänst. Det måste vi tillsammans hjälpas åt att fixa.

(Applåder)

Fru talman! Jag hade verkligen inte tänkt att ta upp säkerhetsarbetet inom högskolan i dag. Jag tänkte spara det som en liten godbit till nästa anförande om högskolan. Men nu nämnde Anders Ådahl detta.

Nej, högskolornas styrelser och högskolorna har inte klarat av detta. Det är faktiskt sanningen. Det kom en lagstiftning 2008 om detta. År 2011 gjordes en kontroll av Riksrevisionen på Mälardalens högskola. Skolan fick allvarlig och grundlig kritik. Man hade inte klarat av detta 2011. Nu gjordes en ny undersökning av Riksrevisionen. Men det har inte hänt någonting från 2011 till 2023. Det är ett antal år. Det har inte hänt någonting där när det gäller säkerhetsarbetet.

Sedan tog regeringen ett beslut som SD, som bekant, inte var inblandat i om att införa säkerhetsarbete i styrelserna på högskolorna. Jag tror inte att ens det kommer att räcka, utan jag tror att det krävs andra åtgärder.

Det var inte detta som jag egentligen skulle fråga Anders Ådahl om. Det var en spontan tanke som kom på slutet.

Jag skulle vilja ställa en fråga till Anders Ådahl om medfinansieringen. Det är ett problem som har nämnts jättemånga gånger. Men det är högskolorna själva som beslutar om detta. Om vi politiker skulle gå in och börja reglera detta är det en inskränkning av den akademiska friheten.

Nu ser jag att min talartid är slut, men jag hade velat utveckla detta lite mer.

Fru talman! Låt mig börja med säkerheten och konstatera att det stämmer att högskolorna och universiteten inte har klarat av detta uppdrag hittills. Det är riktigt. Vi har nyligen fått Riksrevisionens rapport som väldigt tydligt visar detta. Och Centerpartiet tar detta på stort allvar. Så kan det inte få vara. Vi är i ett försämrat säkerhetspolitiskt läge i Sverige, och det behöver vidtas åtgärder.

Vi menar att det handlar om ledningens operativa ansvar. Det är där som vi ska skjuta in kraften. Sedan behöver man stöd och hjälp. Där tycker vi att en stödfunktion ska inrättas från statens sida.

När det gäller medfinansiering vill jag nog säga både ja och nej till Stenkvists tanke om att det skulle inskränka friheten. Det som är märkligt är att ju skickligare forskarna på en läroanstalt är på att söka medel och få anslag, desto mindre pengar - basfinansiering - kan gå till den fria forskningen på just den läroanstalten. Då står en universitetsledning inför ett problem. Ska man säga till sina forskare: Nej, ni ska inte söka externa forskningsanslag, för då kommer vi inte att ha råd med basanslag till den fria forskningen. Eller ska man säga: Okej, vi får leva med detta.

Jag menar att vi från politikens sida skulle säga till forskningsfinansieringsmyndigheterna: Kräv inte så mycket medfinansiering!

Om man inte kräver så mycket medfinansiering uppstår inte problemet. Jag skulle kunna tänka mig att det går så långt som att man säger: Kräv inte medfinansiering alls!

Fru talman! Vi kan inte bara säga det. Vi måste stifta lagar och införa regler. Det är så det går till inom politiken. Hur skulle den akademiska världen då reagera när det gäller akademisk frihet och så vidare? Jag tror att det skulle bli ett ramaskri utan like om vi stiftade sådana lagar och införde sådana regler.

Anders Ådahl var inne på något väldigt viktigt i slutet av sitt anförande. Jag har själv tänkt så många gånger, men jag har nog aldrig sagt det rent ut. Det gäller detta med frihet och ansvar. Med ökad frihet kommer ökat ansvar. Det skulle man faktiskt kunna applicera även på denna fråga. Det fungerar helt enkelt inte riktigt bra när det gäller många frågor.

Medfinansiering är ett problem. Det är många som klagar på det. Högskolorna har full frihet att besluta om det själva, men de klarar inte av det. De kanske har väldigt drivande forskare, och jag förstår hela denna problematik. Men jag är glad om Anders Ådahl har något recept på hur man ska klara av detta utan att vi ska få hela forskarvärlden runt halsen som klöser oss i ansiktet, för detta är inget enkelt problem.

Fru talman! Jag tackar för följdfrågan.

Så länge som vi talar om medfinansiering som är statliga pengar - det är det som vi pratar om om Energimyndigheten eller någon annan forskningsfinansiär säger att det ska vara medfinansiering - minskar inte volymen av pengar om vi skulle säga att det nu är förbjudet med medfinansiering. Det enda som händer är att det blir lite färre projekt som är styrda och lite fler projekt som är fria. Och egentligen är det precis det som vi vill.

Jag bedömer därför inte att det blir ett ramaskri i universitets- och forskningsvärlden om vi skulle lägga fram den sortens politik på riksdagens bord. Det tror jag absolut inte. Jag vet till och med att det i väldigt många läger är väldigt eftertraktat att göra så.

Vad jag däremot skulle se som en intressant utveckling vore om staten vände sig till näringslivet och sa: "Vi är beredda att lägga fria forskningsmedel - om ni pytsar in lika mycket höjer vi från vår sida också." Så har man gjort i Finland, och det blev extremt lyckat. Näringslivet där finansierar väldigt mycket grundforskning och nyfikenhetsbaserad forskning därför att man inser att den finländska konkurrenskraften vinner på att det finns bra, fri forskning i Finland. Det är väl alltså ett spår som skulle kunna utvecklas i stället, tänker jag.

Fru talman! Svensk högre utbildning och forskning bygger vårt land starkt och kommer att vara den nyckel som låser upp många framtidsutmaningar i vårt land och i världen.

Grunden byggs genom hela vårt utbildningssystem, från förskola och grundskola till gymnasium, folkhögskolor och folkbildning. Grunden byggs också genom tillgång till riktigt bra högre utbildning i hela landet och att en bredd av väl förberedda studenter kliver in i högre utbildning och möter framgångsrika forskare och lärare. Några av dem kommer sedan att själva välja att gå vidare till forskarutbildning och forskning, och där kanske det är några som forskar om förskolan och utbildar nästa generation förskollärare. Så sluts cirkeln.

Även om det inte är en forskningsfråga vill jag här lyfta in morgonens nyhet att svenska lärosäten räknar med underskott i år och att undervisning ställs in. Detta sker alltså i det land som redan har minst undervisningstid i Europa. Det är inte så man lägger grunden för Sverige som kunskapsnation. Detta sker också i ett sammanhang där finansieringen av högre utbildning har urholkats under lång tid och där regeringen gör generella besparingar på lärosätena som faktiskt överstiger de vällovliga satsningarna på naturvetenskap och teknikundervisning.

Sveriges lärosäten har en enorm potential att utgöra en stark kraft i omställningen genom utbildning, forskning och samverkan och genom en hållbar omställning av sin egen verksamhet. Precis som alla andra aktörer behöver dock lärosätenas arbete med att främja hållbar utveckling intensifieras. Uppdrag behöver förtydligas och resurser tillsättas.

Förståelsen för den globala uppvärmningen, dess orsaker och konsekvenser får vi från forskningen. Den samlade vetenskapens besked om vad som krävs för att undvika de värsta följderna av klimatförändringarna är en snabb och genomgripande omställning vars motstycke saknas i historien. Det är med andra ord ingen liten uppgift som åsyftas i högskolelagen, där det anges att lärosätena i sin verksamhet ska främja en utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö, liksom ekonomisk och social välfärd och rättvisa.

Ett gott exempel på hur forskning och politik kan mötas gavs här i riksdagen i förra veckan. Rifo, Sällskapet riksdagsledamöter och forskare, höll tillsammans med Sveriges unga akademi ett seminarium där forskning om klimatförändringarna, förekomst av extremväder och klimatanpassning på lokal nivå diskuterades. Detta är ett bra exempel på hur vetenskaplig kunskap och politiskt hantverk kan mötas.

För att lärosätena ska uppfylla sitt uppdrag att främja hållbar utveckling krävs att de genom utbildning, forskning och samverkan bidrar till en snabb och genomgripande förändring. Jag är övertygad om att denna potential finns i en fri och självständig akademi med både bredd och spets - en fri akademi som har resurser att lägga på nyfiken grundforskning och aktuell tillämpning.

När vi ser att vi har samhällsproblem att lösa behöver vi också få kunskap att hantera dem. Därför balanserar även jag som riksdagsledamot i en forskningsdebatt på den slaka lina det innebär att presentera vilka områden som vi behöver mer kunskap på för att bygga och utveckla samhället.

Fru talman! För att upptäcka och hjälpa fler barn som utsätts för eller skolas in i att utöva hedersförtryck behöver alla samhällsinstanser ha kompetens att identifiera hedersförtryck. Det handlar om att kunna agera så tidigt som möjligt. Det behövs ökade satsningar på forskning om hur man förebygger hedersvåld i de familjer där det finns riskfaktorer. Detta handlar om solidaritet med människor, och här behöver vi forskningens stöd för att kunna se dem som utsätts på olika sätt och ha verktyg för att agera.

En annan hjärtefråga för Miljöpartiet är djurrätt. Vi vill att Sverige ska investera mer i utvecklingen av alternativa metoder för att kunna ha en djurförsöksfri forskning och leva upp till EU-direktivets mål att ersätta djurförsök. Enligt EU:s försöksdjursdirektiv ska medlemsstaterna bidra till utveckling och validering av alternativa metoder och uppmuntra forskning som styr bort från djurförsök.

De statliga anslagen för detta har legat på en låg nivå ganska länge, och därför vill Miljöpartiet att Sverige tar fram en nationell plan för hur man ska gå över till djurförsöksfri forskning samt handlingsplaner för att minska antalet djurförsök inom olika områden. Vi vill stärka detta arbete. De specifika frågeställningarna och lösningarna överlåts givetvis till forskningen att ta fram.

En annan och mycket aktuell fråga är hur utsläpp i miljön skadar oss människor, till exempel genom vattnet vi dricker. Många följer säkerligen hur det går för exempelvis dem som utsattes för PFAS i dricksvattnet i Blekinge.

Forskning

I dag finns flera olika metoder för rening av PFAS, men ingen validerad. En riktigt hög nivå av rening kan vara tekniskt komplicerad och kosta väldigt mycket pengar. Samtidigt är rent vatten en ovärderlig resurs. Det finns ett behov av att utveckla metoder för rening, och för det behövs mer forskning ur många olika aspekter om hur PFAS-problematiken kan hanteras. Miljöpartiet anser därför att regeringen i sin kommande forskningsproposition bör prioritera forskning, utveckling och genomförande av tekniker för rening av PFAS från mark och vatten.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 10 om forskning, utveckling och genomförande av tekniker för rening av PFAS från mark och vatten.

(Applåder)

Fru talman! Precis som i mitt förra anförande skulle jag bara vilja yrka bifall till en av Vänsterpartiets reservationer, i det här fallet nummer 8. Den kollega som skulle ha hållit ett anförande är sjukskriven, och därför är det jag som står för yrkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)