Arbetsplenum - Förskolan - 2024-02-28

Herr talman! Vi har nu att debattera förskolan och ett gäng motioner och yrkanden från inte minst allmänna motionstiden som utbildningsutskottet har satt tänderna i med flit och spänst i förskolans tjänst.

Herr talman! Tidigare generationer i Sverige har inte bara kämpat för att införa och bygga upp den svenska demokratin, parlamentarismen och de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna. Parallellt med detta har man också kämpat för att bygga en välfärdsstat i Sverige. Principen är att alla är med och betalar och att alla får ut något av välfärden när de behöver det. Det är den generella välfärdens principer.

Idén med detta är att vi när vi är väldigt unga och även väldigt gamla får ut mycket mer av välfärdssystemet eftersom vi då inte jobbar och betalar in skatt. Det är bland annat för att vi ska kunna gå i förskola, där grunden för det livslånga lärandet läggs. Vi växer som individer, vi växer socialt och horisonten för våra livsmöjligheter vidgas väldigt mycket av att gå i förskola.

Den svenska förskolan ska dock nu förstås mot bakgrund av den bredare utvecklingen i landet. I Sverige ser vi i dag inget mindre än en kunskapskollaps. Förra årets resultat i Pisamätningen var katastrofala med det största tappet i kunskapsnivåer vad gäller läsning och matematik sedan bottenåret 2012. Barn och unga spenderar alltmer tid vid skärmar och plattor och allt mindre tid framför böcker och pärmar. Resultatet har mycket riktigt blivit försämrad läsförmåga. Det är tydligt och direkt tragiskt att vi är ett bildningsland där färre kan läsa och att vi är ett land byggt av ingenjörer där färre kan räkna ordentligt. Det behövs mindre skärmtid i skola och inte minst förskola.

Skolverket skickade ut den nationella digitaliseringsstrategin på remiss förra året. I sitt remissvar konstaterar Karolinska institutet att skärmar riskerar att leda till sämre språkutveckling, försvåra inlärning och bidra till koncentrationssvårigheter. Lunds universitet konstaterar att för de allra yngsta är skärminteraktion bortkastad tid ur läro- och utvecklingssynpunkt. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, konstaterar att det saknas trovärdig och empirisk evidens för hur ökad användning av digital teknik i förskolan påverkar elevers kunskapsutveckling.

Det är mot bakgrund av detta regeringen har ålagt Skolverket att föreslå ändringar i förskolans läroplan och ta bort kravet på att digitala lärverktyg ska användas i förskolan. Skolverket ska också föreslå ändringar om att utbildningen i huvudsak ska vara skärmfri och att när digitala lärverktyg används ska dessa pedagogiska metoder vara vetenskapligt belagda och evidensbaserade. Förskolan får också del av det riktade statsbidraget för att kunna köpa in facklitteratur och skönlitteratur till skolan.

Herr talman! Förskolan har också en väldigt viktig funktion för att barn ska kunna ta del av och se något annat än det som finns innanför lägenhetens eller husets fyra väggar där de bor. De kan få andra kompisar och andra perspektiv. Förskolan innebär ett miljöombyte som inte ska underskattas. Detta är särskilt viktigt för barn och ungdomar som är nyanlända och inte har bott i Sverige särskilt länge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan

I Sverige finns i dag barn som exkluderas och kontrolleras genom exempelvis hederskultur. Möjligheten att gå i förskola innebär att de kan bända sig ur det sammanhang de befinner sig i och att de kan vidga sina vyer och exponeras för andra perspektiv. Detta är otroligt viktiga processer, särskilt för barn, och här spelar förskolan en nyckelroll.

De allra flesta barn i Sverige går i förskola. Det ska vi vara stolta över, för det tjänar vårt land väl. I ett internationellt perspektiv är Sverige här ett föredöme. Men bland barn med utrikes födda föräldrar, barn i utsatta områden och nyanlända barn är andelen barn som går i förskola avsevärt mindre. Därför fattade riksdagen beslut under förrförra riksmötet om att ändra i lagstiftningen och i bestämmelserna så att kommunerna nu mycket tydligare har en skyldighet att genom uppsökande verksamhet hitta de treåringar som inte är inskrivna i förskolan för att informera föräldrarna om vikten av att låta barnen gå i förskola. Många föräldrar känner kanske inte till hur det svenska välfärdssystemet fungerar eller känner oro som ny i Sverige. Här finns alltså en viktig informationsuppgift för våra kommuner.

Herr talman! När det gäller kunskap och kunskapsutveckling är barn från tre år upp till lågstadiet oerhört mottagliga för kunskap. Möjligheten att gå i en förskola med hög kvalitet, utbildade förskollärare, allsidig undervisning blandad med pedagogik, lek, mycket utomhusvistelse och så vidare ger därför en enorm hävstång för inlärning. Därför måste vi fokusera på att stärka den svenska förskolan ytterligare. Inte minst är det givetvis jätteviktigt att få fler behöriga förskollärare.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Jag tänkte prata om detta med skärmar. Jag håller med om att det är ett stort problem att många barn sitter väldigt länge framför skärmarna. Det tror jag att de allra flesta svenska föräldrar håller med om. Men samtidigt har skärmar en stor betydelse, inte minst för barn med särskilda behov.

Jag var på besök på en förskola i Sollentuna där man aktivt jobbar med digitalisering på ett bra, pedagogiskt sätt. Man har fått barn som tidigare inte har kunnat kommunicera att vara med i gruppen på ett helt annat sätt. Här har man verkligen använt skärmar på ett pedagogiskt sätt.

Om man går in och reglerar detta alltför mycket är jag orolig för att förskolor ska bli rädda för att använda detta där det verkligen behövs. Hur ser Fredrik Malm på detta?

Herr ålderspresident! Det Anna Lasses beskriver är något väldigt viktigt. I de fall där digitala verktyg verkligen kan göra väldigt stor skillnad - det kan handla om barn som har funktionsnedsättning eller annat - ska man självklart kunna använda digitala hjälpmedel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan

Som jag beskrev i mitt anförande tidigare innebär det uppdrag som regeringen har gett till Skolverket att kravet på att digitala lärverktyg ska finnas i förskolan ska tas bort - man ska alltså inte ha någon skyldighet att använda dessa verktyg. Uppdraget innebär också att föreslå ändringar för att vistelsen i förskolan i huvudsak ska vara skärmfri.

Detta innebär att man självklart kan använda digitala hjälpmedel i förskolan framöver, om det är vetenskapligt och empiriskt belagt att de fungerar. I de fall som ledamoten Lasses tar upp här bör de vara det. Om de är det bör man kunna använda dem; det ser jag som självklart. Jag tror inte att vi egentligen har några större åsiktsskillnader i den frågan.

Herr ålderspresident! Det låter ju bra, men jag är fortfarande orolig. Man säger att kravet på digitalisering ska tas bort - fine, absolut! - och så är det starka restriktioner. Risken är att en massa huvudmän väljer att över huvud taget inte köpa in digitala verktyg, för att man helt enkelt kan spara pengar på det. I så fall blir det svårare att använda digitala verktyg där det är relevant. Barn med särskilda behov är en sak, men det kan ju också användas som ett läromedel när man är ute i naturen, för att kunna slå upp blommor och så vidare. Det används på ett väldigt pedagogiskt och bra sätt i de allra flesta förskolor. Detta att barn skulle sitta framför skärmar på förskolor har jag faktiskt inte sett när jag har varit ute i verksamheten, utan det är just utifrån ett pedagogiskt perspektiv som man har använt detta.

Min oro över risken kvarstår. Vi kan också se att länder som exempelvis Singapore och Estland, som ligger i topp i Pisamätningarna, använder digitala verktyg ganska frekvent i undervisningen.

Är det verkligen inte en risk? Kommer regeringen verkligen att försäkra sig om att vi inte går bakåt i den digitala utvecklingen i vår iver att ta bort skärmarna ur förskolan?

Herr ålderspresident! Jag noterar att Centerpartiet först kommenterar regeringens digitaliseringspolitik med uttrycket "fine, absolut!". Därefter framstår det som att Centerpartiet befinner sig i någon sorts symbios med ett antal techoperatörer och producenter. Man är där hela tiden och fiskar: Är detta verkligen så bra?

Jag tror att Centerpartiet lite grann lever kvar i den debatt vi hade i Sverige när vi såg detta som höjden av modernitet och skulle ta pionjärkliv in i den nya tiden. För ett antal år sedan började man dock lyssna lite mer på vad hjärnforskarna, barnläkarna och andra sa. Jag tror att det har varit väldigt viktigt för Sverige, för det har gjort att vi nu - upplever jag - har en mer balanserad debatt med fler perspektiv. Vi ska inte bara rusa in i framtiden och kasta ut alla böcker för att vi tycker att det är omodernt, utan vi förstår nu vikten av att ha papper och penna och att man knäcker läskoden på ett bättre sätt med analoga metoder än med digitala.

När det gäller barn som har väldigt stora funktionshinder och till exempel har rätt till assistans behovsprövas det, så att de ska få särskilt stöd. Att vi nu ändrar i de digitaliseringsstrategierna ska självklart inte gå ut över de barn som behöver det allra mest.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan

Herr ålderspresident! I dag ska vi behandla ett av många betänkanden inom utbildningsutskottets ansvarsområde. Det handlar om förskolan, som är det första steget i utbildningskedjan.

Förskolan lägger grunden till det livslånga lärandet och är en självklar del av skolsystemet. Varje dag går mer än en halv miljon barn till förskolan - en förskola som bygger på kunskap, omsorg och lärande; en förskola som möter barnen där de är och låter barnen växa utifrån sina egna förutsättningar; en förskola som möter barnen med kompetent och utbildad personal.

Mycket har hänt under de drygt 50 år som har gått sedan barnstugeutredningen presenterades, och förskolan har genomgått stora förändringar med betoning på utbyggnad och tillgänglighet. Den spänner även över många politikområden: socialpolitik, arbetsmarknadspolitik, jämställdhetspolitik och, inte att förglömma, utbildningspolitik.

Förskolan så som den ser ut i dag är relativ ny. De senaste åren har förskolan påverkats av många olika faktorer. Barnkonventionen har blivit svensk lag, och vi har haft en pandemi som visade på ökade risker när det gäller både personalens hälsa och barnens lärande. Fler barn deltar i förskolan, vilket är positivt. Det är även viktigt att det finns förskola på tider då föräldrarna arbetar, så kallade OB-förskolor. Samtidigt är vistelsetiderna betydligt längre än vad de har varit tidigare. Förskolans språkutvecklande uppdrag, både när det gäller svenska och andra modersmål, har blivit mer komplext. Dessutom drivs allt fler förskolor i bolagsform.

Herr ålderspresident! Mot bakgrund av detta ser vi ett stort behov av en förskolekommission. Vi har även blivit uppvaktade av forskare om detta. En sådan kommission borde få i uppdrag att göra en nulägesanalys av hur det ser ut i förskolan och vilka förutsättningar förskolan har i dag utifrån de krav som ställs samt att ta fram ett förslag som ska syfta till att kvaliteten och likvärdigheten ökar i förskolan.

Lämpligt är att representanter från både forskningen och professionen är med i kommissionen. Jag tycker också att det är självklart att Sveriges Lärare och Kommunal, som representerar de största arbetsgrupperna i förskolan, finns med. Det är även bra om en politisk referensgrupp kan knytas till kommissionen.

För att motverka segregation och för att skolstarten ska bli så bra som möjligt för alla barn måste förskolans språkutvecklande arbete förstärkas, och då speciellt i förskolor i utsatta områden. Alla barn ska ges goda förutsättningar att lyckas i skolan, men ändå ser vi att barn ges ojämlika villkor redan från skolstarten. Bristande kunskaper i svenska språket försvårar inlärningen och förståelsen även i andra ämnen.

Vi pratar ofta om tidiga insatser, men vad menar vi med det? Oftast blir det från förskoleklass och uppåt. Men samtidigt vet vi att satsningar väldigt tidigt, i detta fall redan i förskolan, har större effekt än senare satsningar. Heckmans kurva visar betydelsen av satsningar i början och hur det hela planar ut ju äldre barnen blir.

Därför har vi i vår budget föreslagit medel, 150 miljoner, till en särskild satsning på språkutveckling och höjd kvalitet vid de 200 förskolor som behöver det mest. Vi har även föreslagit 80 miljoner kronor för att införa språkkrav och för att genomföra ett språklyft för pedagogisk personal i förskolan. Det är en satsning motsvarande 220 miljoner kronor ytterligare, utöver de pengar som regeringen har skjutit till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan

Barngruppernas storlek måste fortsätta att minska, och det måste vara mer attraktivt att arbeta i förskolan. Det är avgörande att vi kan rekrytera och behålla utbildad personal och att det finns en likvärdig kvalitet mellan förskolor i hela landet. Det senare handlar inte minst om att fortsätta att satsa på förskolor i socioekonomiskt utsatta områden, som jag sa tidigare.

När riktmärken för barngruppernas storlek återinfördes av den tidigare regeringen infördes även ett riktat statsbidrag som sedermera ändrades till ett statsbidrag för kvalitetshöjande åtgärder. Även om bidraget har höjts har det ätits upp av inflationen. Statsbidraget kan användas för att minska barngruppernas storlek men även till kompetensutveckling för den personal som arbetar nära barnen ute på förskolorna.

Skollagen betonar vikten av förskollärare, och läroplanen betonar arbetslagets samlade kompetens, där barnskötarna utgör en stor del. Vi vet också att många saknar relevant utbildning. Därför vill vi, på samma sätt som med äldreomsorgens äldreomsorgslyft, införa ett förskolelyft.

Som vi vet sedan tidigare spelade förskolan en viktig roll under pandemin. Även om vi inte har en pandemi just nu lever vi i en orolig värld, som även påverkar förskolan. Vi pratar mycket om civil beredskap, och då kan vi inte glömma bort att förskolan kommer att ha en stor betydelse, både för barn och vuxna och för samhället i övrigt.

Herr ålderspresident! Vi står bakom alla våra motioner, men för att spara tid yrkar jag bifall endast till reservation 1, som handlar om förskolans förutsättningar och tillsättandet av en förskolekommission, och till reservation 11, som handlar om att det ska finnas tillgång till OB-förskolor för dem som behöver det.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Svensk förskola har en mycket viktig roll i vårt samhälle. Inte nog med att den ska stimulera barns lärande och utveckling; den ska dessutom erbjuda en trygg omsorg.

Förskolan ska utgå från barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. Verksamheten ska främja allsidiga kontakter och social gemenskap och förbereda barnen för fortsatt utbildning. Förskolan är en grundläggande del av vår välfärd och en investering i vår nations framtid.

Förr var det inte alla som utnyttjade rätten till förskola, men i dag kan vi konstatera att en absolut majoritet av barn i förskoleålder går på förskola eller i pedagogisk verksamhet. För ett par år sedan låg deltagandet på mellan 84 och 99 procent, beroende på vilken kommun det handlar om. I hela landet kämpar förskollärare, barnskötare och annan personal för att erbjuda en riktigt god verksamhet, och det förtjänar de en eloge för.

Det ligger dock ett oerhört stort ansvar på oss beslutsfattare, både på nationell nivå och på kommunal nivå, för att se till att rätt lagstiftning och rätt förutsättningar finns på plats.

Av samtliga heltidsanställda i förskolan 2022 hade drygt 40 procent en förskollärarexamen, och 17 procent hade en gymnasial utbildning för arbete med barn. Regeringen har därför genom regleringsbrev prioriterat insatser för att förstärka kompetensutveckling för bland annat förskollärare och annan pedagogisk personal. Det kan handla om stärkt kompetens med fokus på praktisk metodik och små barns inlärning. Det kan också handla om att främja kvaliteten i undervisningen i språk och om läs-, skriv- och matematikutveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan

Regeringen ser dessutom till att anställda inom förskoleverksamheten vid behov får möjlighet att förbättra sina kunskaper i svenska språket.

Herr ålderspresident! Om vi ska komma till rätta med den låga behörighetsgraden bland anställda inom förskoleverksamheten måste fler få möjlighet att utbilda sig till förskollärare. Med ett nytt statsbidrag som började gälla förra året finns nu två alternativ för att skaffa sig en relevant utbildning och samtidigt fortsätta sin anställning. Dessutom säkerställer vi att förskolor med särskilt svåra förutsättningar har företräde till det nya statsbidraget.

Herr ålderspresident! Vi behöver göra mer för att stärka vår förskolepersonal så att den står rustad att förbereda våra barn inför resten av skoltiden. Men vi behöver också se till att den står redo att utgöra det som är en del barns första möte med det som är vårt gemensamma svenska samhälle. Förskolepersonalen ska känna sig trygg i att det är svenska värderingar och normer som genomsyrar verksamheten, och personalen ska få uppbackning av både förskoleledningarna och politiken när dessa utmanas av barn, föräldrar eller kollegor. Så ser det tyvärr inte ut i hela vårt land i dag.

Herr ålderspresident! Den senaste skandalrapporten från Malmö blottar en fruktansvärd situation där barn far illa i hederns namn. Av kommunens 195 förskolor har 3 granskats, och det socialdemokratiska styret vägrar att inspektera övriga 192 förskolor.

Med anledning av detta vill jag påminna om att det varje år förs ut hundratals svenska barn ur landet. De försvinner på sommarlovet. De förs ut ur vårt land av sina familjer och släktingar för att radikaliseras, könsstympas eller giftas bort. Detta har pågått i decennier. På nationell nivå har flera reformer genomförts; exempelvis har kommuner fått rätt att utfärda utreseförbud vid misstanke om att barn ska föras ut ur landet i dessa syften. Då krävs dock att någon uppmärksammar kommunen på detta.

Straffen har skärpts för hedersrelaterade brott, och Skolverket har fått mer resurser för att stärka skolor och förskolor i deras systematiska arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck. Detta är särskilt viktigt eftersom det finns kommuner som inte prioriterar detta. Ytterligare en viktig del i att trycka tillbaka hedersförtrycket är att säkerställa att det arbete man genomför faktiskt fungerar. Därför har Skolinspektionen fått i uppdrag att granska skolors arbete med att förebygga och bemöta hedersrelaterat våld och förtryck. Inte minst den senaste veckans rapporteringar visar hur viktigt detta är.

Jag yrkar avslag på motionerna och bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Resare (M).

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4.

Med hundraårsfirandet av den svenska demokratin i färskt minne kan vi konstatera att vårt land har förändrats oerhört mycket - från bondesamhälle till industrisamhälle till kunskapssamhälle. Men det har också sannerligen varit barnens århundrade. Vi gick från barnaga och barnarbete till att se våra barn som mer fullvärdiga människor med specifika behov.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan

Vid förra sekelskiftet, när industrisamhället växte fram, flyttade allt fler av våra familjer in till städerna, och barn blev inte lika lönsamma i vuxnas ögon. I stället sågs de ibland som små vildar som drev omkring på gatorna, och de uppfattades till och med av medel- och överklassen som ett direkt hot mot framtiden om ingen tog hand om dem. Det var då filantroperna etablerade sina institutioner. Vi fick bland annat småbarnsskolorna. Barnen undervisades i kristendom, läsning, skrivning, räkning och gymnastik. Dock låg fokus på tukt och fostran. Under denna tid fick vi även barnkrubbor och barnträdgårdar med varierande pedagogiska verktyg.

Under 1960-talet förändrades dock pedagogiken och blev mer inspirerad av Fröbel, som hade betonat lekens betydelse och vikten av självverksamhet. Skolliknande undervisning tonades ned, och leken fick mer plats.

Men det var kanske först på 1970- och 1980-talen som vi fick den förskola vi känner i dag. Den stora utbyggnaden av förskoleverksamheten gjorde det möjligt för särskilt kvinnor att komma ut på arbetsmarknaden, bli självständiga individer och mer ekonomiskt oberoende. Vi har all anledning att känna stolthet över den svenska förskolan.

Herr ålderspresident! Jag är dock orolig. Situationen på våra förskolor runt om i landet är alarmerande med växande barngrupper och svårigheter att rekrytera utbildad personal. Detta har resulterat i att vi har misslyckats med att ge våra barn den bästa tänkbara omsorgen, tryggheten och stimulansen för deras lärande och utveckling.

Det är Sverigedemokraternas grundläggande uppfattning att förskolan främst ska vara till för de barn vars föräldrar arbetar eller studerar. Sveriges kommuner står inför stora utmaningar och svårigheter att på sikt kunna säkra och trygga de grundläggande delarna i vår välfärdsstat och vår förskola.

Vi behöver därför revidera de delar i skollagen som stipulerar att kommunerna ska erbjuda barnomsorg minst tre timmar per dag eller femton timmar i veckan till de barn vars föräldrar är arbetslösa eller föräldralediga. Sverigedemokraterna ser det som nödvändigt att sänka detta krav på våra kommuner till två timmar per dag eller tio timmar i veckan. På så sätt ger vi våra kommuner bättre möjligheter och förutsättningar att säkra omsorgen och tryggheten för de barn som verkligen behöver vara i förskolan.

Jag kan förstå att detta förslag väcker viss irritation hos de politiker som ser förskolan som den perfekta platsen för att fostra och indoktrinera barn efter sina politiska preferenser. Vi sverigedemokrater anser att förskolan varken ska eller kan ersätta familjen. Föräldrarna fostrar bäst sina egna barn i nästan alla fall.

Herr ålderspresident! För att inte göra miljöpartister, vänsterpartister och socialdemokrater besvikna måste jag givetvis återigen lyfta fram frågan om genuspedagogiken i förskolan. Tidigare debatter i denna kammare har tydligt visat att vi står långt ifrån varandra, och det kommer vi säkerligen att fortsatt göra även i dag.

Vi ser med oro på hur den psykiska ohälsan bland barn och unga ökar alltmer. Diagnosen könsdysfori har ökat med mer än 2 300 procent under en tioårsperiod. Det är mycket oroande att olika typer av tvångsmetoder, till exempel motstyrning, används flitigt just inom genuspedagogiken på en del av våra förskolor. Man anser att barn lever under det tvång som könsrollerna skapat och att man därför har rätt att tvinga barn att leka på ett visst sätt, med andra leksaker och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan

Vi kan fråga oss om den vuxne som befinner sig i en överordnad maktposition menligt skapar en könsförvirring hos barn som blir utsatta för åtgärden. Regeringen borde därför överväga att utreda hur genuspedagogiken bedrivs i förskolan och om det finns kopplingar till den psykiska ohälsan hos barn.

Herr ålderspresident! Sverige står inför stora samhällsutmaningar, och många av dem är direkt kopplade till den ökade segregationen. Här har givetvis förskolan en viktig roll att spela.

Att behärska det svenska språket är den enskilt viktigaste faktorn för en lyckad integration. Barn som inte kan hantera det svenska språket när de lämnar förskolan och tar klivet upp i grundskolan kommer att ha stora svårigheter i framtiden. Det är därför alarmerande att vi gång på gång möts av rapporter om att förskolepersonalens kunskaper i svenska i vissa delar av landet är så undermåliga att barnens språkutveckling blir lidande.

Sverigedemokraterna har under många år med en rad olika förslag drivit frågan om att höja den språkliga kompetensen hos vår förskolepersonal. Med de nu tillkomna regleringsbreven ska Skolverket tillhandahålla insatser som syftar till att förbättra kunskaperna i det svenska språket bland anställda inom välfärden och förskolan. Här ska Skolverket prioritera insatser som kan sättas in snabbt och sträva efter att sprida insatserna över hela landet. Skolverket kommer att löpande hålla Utbildningsdepartementet informerat om arbetet. Uppdraget kommer att slutredovisas i höst, den 16 oktober 2024. Vi sverigedemokrater kommer att följa frågan med stort intresse.

Avslutningsvis vill jag lyfta fram frågan om slöjans vara eller inte vara i den svenska förskolan. Låt det vara klart och tydligt att vi sverigedemokrater anser att ett totalförbud av detta kvinnoförnedrande och kvinnoförtryckande plagg ska införas på våra förskolor. Vi måste stå upp även för muslimska flickors rättigheter att slippa religiöst motiverat könsförtryck, sexualisering av barns kroppar och hedersnormer.

Under de senaste veckorna har, som påpekats av tidigare talare, lokalpressen i Malmö lyft fram hur omfattande hedersförtrycket är på just deras förskolor i särskilt utsatta områden. Barn av olika kön får inte leka med varandra. Flickor får inte ha kortärmat eller kortbyxor för att de inte får visa sina kroppsdelar, trots sommarvärmen som var. Småpojkar säger att de bestämmer över kvinnlig personal och inte behöver lyssna på dem för att de är just kvinnor. Flickor tvingas av föräldrar, och i vissa fall även av personalen som själv lever under någon form av hedersnorm, att bära slöja.

Förskoleförvaltningens arbete i Malmö mot hedersnormer i förskolan totalsågades av Malmö stads egen stadsrevision. Personalen vågar inte, eller vill inte, orosanmäla till socialtjänsten när barn utsätts för hedersförtryck av sina föräldrar. Från januari till oktober förra året gjordes bara en enda anmälan bland 20 000 Malmöbarn i förskolan. Inte ens fall av könsstympning av små flickor ville vissa styrande socialdemokratiska politiker se som hedersförtryck utan endast som misshandel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan

Det som nu sker på bred front i Malmö sker även runt om i Sverige. Jag talar om det utbredda hedersförtrycket men också om naiviteten och oviljan hos vissa politiska företrädare att ta itu med problemen. Vi måste hålla en rak och tydlig linje i Sverige att all form av hedersförtryck ska bekämpas. Förskolan får aldrig bli en plats där hedersförtryck upprätthålls.

Herr ålderspresident! Ett stort ansvar vilar på oss politiker. Vår förskola ska ge barnen den bästa omsorgen och tryggheten - men också möjligheten att bli fria människor oavsett om de är pojkar eller flickor.

(Applåder)

I detta anförande instämde Patrick Reslow (SD).

Herr ålderspresident! För Kristdemokraterna handlar förskola och barnomsorg allra främst om att ge barn en trygg start i livet. Den kärlek, bekräftelse och omsorg vi ger dem som små, både i hemmen och genom barnomsorg och förskola, får vi tillbaka i form av trygga och ansvarstagande unga och vuxna.

För oss kristdemokrater är det en självklarhet att varje förälder själv ska få välja barnomsorg. Varje barn är unikt, och därför är det föräldrarna som i de flesta fall bäst kan bedöma vad deras barn mår bra av. Oavsett om föräldrarna väljer en kommunal eller fristående förskola eller pedagogisk omsorg - eller om de för den delen inte väljer något av det utan väljer att vara hemma med sina barn - är det en frihet de ska ha. Därför är det viktigt att det i varje kommun finns en bred palett av både kommunala och privata alternativ, liksom olika pedagogiska inriktningar, just för föräldrarnas valfrihets och barnens skull.

Till denna mångfald bidrar inte minst den pedagogiska omsorgen familjedaghem, som jag gärna vill betona lite extra. Familjedaghem präglas av småskalighet, en hemlik närhet och en hög kontinuitet bland personalen, vilket ofta utgör ett bra komplement till de alltför stora barngrupperna i den kommunala förskolan.

Tyvärr finns det i dag en del signaler om att den pedagogiska omsorgen hotas i vissa kommuner, där man försöker minska mångfalden och valfriheten för familjerna. Enligt skollagen och Skolverkets allmänna råd kan en kommun i dag inte utan vidare avstå från att tillhandahålla pedagogisk omsorg, utan kommunen måste ta skälig hänsyn till föräldrarnas önskemål. Det tycks dock vara lite si och så med hur det där efterföljs i vissa kommuner. Därför kan jag tycka - och detta är något som Kristdemokraterna har drivit - att den bestämmelsen borde skärpas till att kommunerna ska vara skyldiga att tillhandahålla pedagogisk omsorg.

Det är även djupt bekymmersamt att vissa kommuner tar ut höga avgifter för att privatpersoner över huvud taget ska kunna få en ansökan om att starta pedagogisk verksamhet prövad, herr ålderspresident. Kommuner har visserligen all rätt att göra så, men det har aldrig varit tanken att man ska kunna använda ansökningsavgiften som ett medel för att minska valfriheten. Det har aldrig varit intentionerna med lagen.

Herr ålderspresident! En nyckel i barnomsorgen är tid för barnen. Tid för barnen ger tryggare barn, och trygga barn är det som på sikt ger ett Sverige där färre barn, ungdomar och vuxna mår dåligt. Barngrupperna behöver därför, oavsett barnomsorgsform, vara små. Stora barngrupper kan nämligen utsätta barn för en stress som kan få allvarliga konsekvenser för barnens utveckling. Utöver försämrad anknytning riskerar stressen bland annat att leda till koncentrationssvårigheter och försämrad inlärningsförmåga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan

Om en barngrupp blir för stor riskerar de positiva effekterna av att vistas i en grupp att bytas till motsatsen. Relationer kan bli svåra för barnen att överblicka, vilket skapar en känsla av anonymitet och otrygghet - något som i sin tur kan leda till aggressivt beteende eller andra yttringar såsom trötthet, nedstämdhet och håglöshet.

Skolverket har i dag riktlinjer om att det ska vara sex till tolv barn per småbarnsgrupp för barn i åldern ett till tre år, men det är få förskollärare som arbetar i en småbarnsgrupp som ligger inom dessa riktlinjer. Det är därför helt uppenbart att arbetet med att minska de stora barngrupperna i Sverige behöver fortgå. Föräldrar ska kunna känna sig trygga med att det finns tid och en famn att krypa upp i för deras tvååring. Förskolepersonalen ska kunna känna sig trygga med att de har goda förutsättningar att utföra sitt fantastiska arbete.

Herr ålderspresident! Regeringen driver också ett målinriktat arbete för att minska skärmarna i skolan och förskolan. Skärmarna gör att barnen blir mer stillasittande, får svårare att utveckla relationer, ägnar sig mindre åt fri lek och får sämre språkutveckling och koncentrationsförmåga. Trots det introduceras surfplattor från mycket tidig ålder i många förskolor.

Detta skärmexperiment måste få ett stopp. Slentrianmässig användning av surfplattor i förskolan måste bort; det är inte förskolans uppgift att ge tvååringar digital kompetens. Därför ser den här regeringen till att bryta med skärmhetsen och ta bort kravet på digitala verktyg i förskolan.

Herr ålderspresident! För att knyta ihop säcken: Kristdemokratisk barnomsorgspolitik syftar till att fler barn ska bli sedda och bekräftade samt kunna känna sig trygga i förskolan. Det lägger en grund som minskar risken för psykisk ohälsa längre fram i livet. Trygga barn är det som på allvar lägger grunden för ett tryggt samhälle och ett tryggare Sverige.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag vill börja mitt anförande med att säga att vi ska vara otroligt glada att vi kan stå här i dag och prata om den fantastiska förskoleverksamhet vi har i Sverige. Vi ska vara glada att våra barn har möjlighet att gå i en sådan fantastisk förskoleverksamhet. Så ser det inte ut i stora delar av världen; om vi exempelvis tittar på barnen i Gaza i dag ser vi att de inte har möjlighet att gå i förskolan. På grund av Israels olagliga invasion och attacker gentemot civila har de knappt möjlighet att leva.

Herr ålderspresident! Alla barn ska kunna utvecklas utifrån de bästa förutsättningarna och sina egna behov. En bra förskola är minst lika viktig för barns utveckling som en bra skola. När vi nu befinner oss i en ekonomiskt orolig tid där vi ser hur kommunerna tvingas dra ned på resurserna till förskola och skola väljer regeringen och Sverigedemokraternas ledning att lägga fram en nedskärningsbudget som bara ger kommuner och regioner en tredjedel av vad de skulle behöva för att ens bibehålla dagens nivåer av kvalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan

Man skickar också fram representanter som ska lägga ut dimridåer i form av påhittade fakta om genuspedagogik och barn med utländsk bakgrund. Detta görs helt enkelt för att skapa konflikter som inte existerar, i syfte att flytta debattens fokus från det viktiga: att man genomför en nedskärningsbudget och ser till att sälja ut den svenska välfärden och förskolan för att ett fåtal privata ägare ska kunna berika sig.

För Vänsterpartiet är det viktigt att värna barnen. Rätten till en bra förskola för alla barn är en självklarhet. Bra barnomsorg är också en förutsättning för att kvinnor och män ska kunna förvärvsarbeta på lika villkor. Här måste vi ju säga att vi inte har varit överens om detta rent historiskt - på den tiden som högern pratade om att kvinnorna skulle befinna sig i köket slogs Vänstern, Socialdemokraterna och de gröna för att kvinnor skulle ha samma rättigheter som män.

Inom förskolan löper personalen större risk att drabbas av stressrelaterade sjukdomar jämfört med andra yrkesgrupper på arbetsmarknaden. Det riskerar att drabba barnens utveckling. Barn har rätt till en bra förskoleverksamhet, och personalen har rätt till en god arbetsmiljö. Därför vill vi från Vänsterpartiets sida se en hårdare reglering av kvaliteten i förskolan. För att motverka ogenomtänkta nedskärningar föreslås i Vänsterpartiets budgetmotion också mer pengar till kommunerna.

Många anställda inom förskolan mår inte bra, och många vittnar om en pressad situation. Stora barngrupper och alltför få kollegor leder till en stressad arbetsmiljö.

Storleken på barngrupperna är en av de faktorer som påverkar både barn och personal. Skolverket har riktlinjer för barngruppsstorlek som bygger på samlad internationell och nationell forskning. Denna forskning visar på flera fördelar med mindre barngrupper, bland annat att det leder till bättre miljö med lägre ljudnivå och att det gynnar barns lärande.

Vi från Vänsterpartiet anser att dessa riktlinjer är bra, men eftersom det inte finns någon reglering - det vill säga lagar - för hur stora barngrupperna får vara överskrids antalet på många håll. Utvecklingen går tyvärr åt fel håll.

I Norge såg man samma utveckling och valde 2018 att lagstifta om barngruppernas storlek. Detta är den väg som Vänsterpartiet vill gå. I Norge kan man se att lagen har fått önskvärd effekt och att personaltätheten har ökat. För att Sverige ska komma till rätta med bemanningen i förskolan och ge alla barn en bra start i livet vill Vänsterpartiet att Sverige följer Norges exempel. Vänsterpartiet menar därför att regeringen bör återkomma med förslag på reglering avseende barngruppernas storlek i förhållande till antal pedagoger. Därför yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation 6.

Herr ålderspresident! De senaste åren har förskolan påverkats av en rad saker. Barnkonventionen har blivit svensk lag, och vi har också gått igenom en fruktansvärd pandemi. Detta har visat oss vad det innebär och hur viktigt det är att vi har både en förskoleverksamhet och barnomsorg som fungerar för alla och en flexibel barnomsorg som tar hänsyn till att människor har olika arbetstider. Under pandemin kunde vi se hur mycket barnomsorg på obekväm arbetstid betydde för de berörda barnen i de kommuner där detta fanns och hur mycket det betydde för att upprätthålla vår välfärd, bland annat inom sjukvården.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan

Sammantaget gör de problem som vi ser i dag i den svenska förskolan att en förskolekommission behöver tillsättas. En sådan kommission borde få i uppdrag att göra en nulägesanalys och ta fram förslag i syfte att öka kvaliteten och likvärdigheten i förskolan i framtiden. Vad jag minns har borgerliga partier som Moderaterna tidigare varit för en förskolekommission och själva föreslagit detta, men av någon märklig anledning väljer de nu att inte ställa sig bakom förslaget om en förskolekommission.

Fackliga organisationer som Kommunal och Sveriges Lärare är exempel på parter som tycker att det är särskilt viktigt att involvera personalen i förskolan i en sådan utredning. Även vi tycker att detta är otroligt viktigt. En politisk referensgrupp bör också knytas till denna kommission.

Herr ålderspresident! Andelen förskolor som drivs av vinstdrivande bolag ökar, och flera stora koncerner börjar ta sig in på det som tyvärr kallas för den svenska förskolemarknaden. Risken med detta, eller snarare något vi vet med säkerhet, är att de oseriösa aktörerna kommer att bli fler och att vinstjakten kommer att sättas före barnens rätt till en bra förskola. Vi har sett de fruktansvärda konsekvenserna av detta i grundskolan och gymnasieskolan, och vi ser hur det får allt större negativa konsekvenser för den svenska förskolan. Det är dags att sätta stopp för detta. Därför menar Vänsterpartiet att det bör införas ett vinstförbud och att aktiebolag inte ska tillåtas att bedriva förskoleverksamhet.

Som jag nämnde tidigare har många människor obekväm arbetstid och arbetar på kvällar, helger och nätter. I dag har föräldrar inte någon automatisk rätt till barnomsorg på dessa tider - i stället är det upp till varje kommun att avgöra om det ska erbjudas. Från Vänsterpartiets sida menar vi, med anledning av det jag anförde tidigare, att det är viktigt att i lag reglera att samtliga kommuner ska ha förskoleverksamhet på obekväm arbetstid. Vi menar att regeringen bör utreda möjligheten till en sådan lagstiftning.

Herr ålderspresident! Jag vill avsluta med att säga att den viktigaste frågan utöver barngrupperna är att få bort marknadens intressen från den svenska förskolan och att se till att syftet med förskolan, som är till för barnen, uppfylls. Detta kan inte göras när aktiebolag finns representerade i Sveriges riksdag och i denna regering. Därför behöver vi både få ut aktiebolagen ur den svenska förskolan och få ut den här regeringen ur Rosenbad.

Herr ålderspresident! Ganska ofta får jag känslan att de villkor vi ger våra förskolepedagoger ungefär motsvarar att vi först utbildar en person till trädgårdsmästare och sedan placerar personen mitt i öknen, mil från närmaste oas, med en hink vatten och en fröpåse och säger: Var så god - ditt uppdrag är att odla en trädgård!

Det mest förvånande är att en ganska stor del faktiskt lyckas. Detta är såklart bra för de barn som hamnar hos trädgårdsmästare med superhjältekrafter, men det är inte rimligt och definitivt inte hållbart.

Konsekvenserna av detta ser vi alltför ofta med barn som längre upp i åldrarna inte klarar skolan, blir hemmasittare och hamnar i utanförskap. Det börjar i förskolan. Det är där möjligheterna är som störst att lägga grunden för individen. Det är där vi har möjlighet att upptäcka vilka som behöver stöd när hemmet inte fungerar. Det är där vi har möjlighet att ge barn det språk som behövs för att komma in i samhällsgemenskapen. Det är dit barnen kommer fulla med energi och lust att lära. Det är i förskolan vi bland annat kan bygga bort utanförskapet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan

Det är därför extra allvarligt att vi kan konstatera att de anställdas utbildningsnivå är lägre och att många i personalen saknar tillräcklig kunskap i svenska i de områden där de mest utsatta barnen bor. Det är också där barnens frånvaro är som högst, vilket gör det svårare att ge barnen den utbildning de har rätt till.

I debatten hörs ibland att förskolan inte är till för de anställda utan framför allt för föräldrarna. Låt oss en gång för alla slänga detta påstående i soporna! Förskolan är först och främst till för barnen. Det är de som ska få en utbildning. Omsorgsbiten är viktig. Den är en förutsättning för att föräldrar ska kunna arbeta, men huvudfokus får inte ligga där. Det är väl knappast någon som säger att skolans lägre årskurser, för barn mellan sju och nio år, är till för föräldrarna. Låt oss se förskolan för vad den är: utbildning för våra yngsta medborgare.

För att våra barn ska få den utbildning som de har rätt till måste pedagogerna i förskolan få rätt förutsättningar att göra sitt jobb. Även superhjältar kan bli utbrända; det vet vi ju. Vi vet att det krävs utbildad personal, men andelen anställda som är utbildade förskollärare varierar kraftigt över landet och mellan huvudmän - från 13 till 75 procent. Ungefär en tredjedel - lite beroende på hur man räknar - av förskollärarna och barnskötarna saknar fortfarande den utbildning som borde krävas.

Regeringen talar visserligen om att möjliggöra vidareutbildning, men de resurser som erbjuds är alldeles för små. Med de riktade bidrag som ofta ges krävs det dessutom nästan en magister i administration för att huvudmän och kommuner ska söka bidragen.

Bristen på utbildade förskollärare och barnskötare är ett känt faktum. Det finns dessutom en ganska märklig syn på vad som krävs för att få kalla sig barnskötare. Ibland används titeln för korta utbildningar i arbetsmarknadsåtgärdssyfte, vilket får till följd att relativt oerfaren personal med bristande kunskap om vad arbetet egentligen innebär anställs i våra förskolor. Centerpartiet kräver därför en uppgradering av barnskötaryrket med en standardisering av grundutbildningen för barnskötare, så att det blir tydligt vad som egentligen ska krävas för att man ska få använda den titeln.

Det viktigaste och mest grundläggande i barns utbildning är språket. Det borde därför vara en självklarhet att varenda kotte som arbetar med barn i förskolan har tillräckliga kunskaper i det språk som krävs för att få tillgång till samhället. Detta är också skälet till att vi i Centerpartiet kräver tillräckliga kunskaper i svenska hos dem som arbetar med barn i förskola och pedagogisk omsorg.

Jag ska återvända till våra trädgårdsmästare med superhjältekrafter. Rätt utbildning och kunskaper i svenska är en bra start. Men det räcker inte. Personaltätheten är sedan länge den absolut största utmaningen för många huvudmän. Och det kostar pengar. Det är pengar som vi som makthavare på alla nivåer helt enkelt måste se till att de finns. Man kan effektivisera på många olika sätt. Men personaltäthet kostar, för antalet barn är vad det är.

Är det inte lite märkligt att vi har en riktlinje som säger att vi bör ha 6-12 barn i grupper för barn mellan ett och två år och sedan en riktlinje som säger att vi bör ha 9-15 barn i grupper för barn mellan tre och fem år? Sedan när man tittar på hur det faktiskt ser ut ligger snittet över riktlinjen för båda dessa grupper. Det hade kanske varit okej om personaltätheten hade kompenserat för det. Men det gör den inte. Den ligger på genomsnittet 5,1. Om vi hade följt riktlinjerna som jag just har talat om hade siffran legat på under 4.

Vad betyder egentligen 5,1 barn per personal ute i verksamheten? Den som går ut i verksamheten upptäcker snabbt att det alltför ofta betyder att man försöker att prioritera småbarnsgrupperna och hålla nere dem så att det är ungefär 12-14 barn med tre personal. Men grupperna för tre- till femåringar får ofta växa till lite större grupper på ibland 22-24 barn, fortfarande med tre personal. Det innebär att vi i verkligheten har en personaltäthet på 7-8 barn per personal.

Hur många här inne tror att det är hållbart att ansvara för 7-8 tre- till femåringar under en längre tid, och att alla dessa barn får den uppmärksamhet och det stöd som de behöver och den utbildning som de har rätt till?

Nu går barnkullarna tillfälligtvis ned. Då hade man haft möjlighet att "automagiskt" öka personaltätheten genom att låta personalen vara kvar fastän barnantalet minskar. I stället ser vi att det sker nedläggningar och sammanslagningar av förskolor.

Det här är några av skälen till att Centerpartiet satsar betydligt mer än regeringen på barns utbildning. Förutom det som regeringen satsar lägger vi 5 miljarder, noga räknat. Det är då till hela skolan, bör tilläggas, från förskola upp till högstadiet. Men det är betydligt mer än noll.

Förskolan

För övrigt: Vad gör egentligen regeringen? Det är väldigt tyst om förskolan i debatten, förutom om skärmar som vi har pratat om. Man köper in böcker. Det är naturligtvis jätteviktigt. Men med tanke på det jag nu lyft fram är det knappast böcker som är den stora lösningen på förskolans stora utmaningar.

Summan av kardemumman är att vi vill att regeringen tillsätter en utredning om förskolan med uppdrag att göra en grundläggande genomgång av faktiska förutsättningar för en hållbar och likvärdig förskola utifrån skollag och läroplan. Utredningen behöver bland annat titta på barngruppers storlek, personaltäthet, resurstilldelning, barn i behov av särskilt stöd samt förutsättningar för flerspråkiga barns lärande.

Vi anser inte att den utredning som gjordes för några år sedan är tillräcklig, inte minst då den inte ordentligt tittade över resurstilldelningen. Vi anser inte heller att man bör avvakta Riksrevisionens granskning av förskolans kvalitet, då det knappast är någon rocket science vad den kommer att peka i för riktning.

Utredningen behövs nu. I väntan på den behövs betydande resurser som inte är öronmärkta till vissa specifika inriktningar, som till exempel böcker, utan där kommuner och huvudmän kan lägga pengarna där de behövs bäst i just deras förskolor. Det kommer i nio av tio fall att bli mer personal och vidareutbildning.

Förskolan

Med detta säger jag tack för mig. Jag yrkar bifall till vår reservation nummer 2 i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)