Interpellationssvar - Samordningsförbunden och finsamlagstiftningen - 2024-02-27

Herr ålderspresident! har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att stärka samordningsförbundens ekonomiska möjligheter för att förbunden ska kunna uppfylla sitt uppföljningsansvar och för att utveckla Finsamlagstiftningen för framtiden.

Samordningsförbunden är viktiga för att genom samordnade rehabiliteringsinsatser stödja människor att uppnå arbetsförmåga och egenförsörjning. Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, har gjort en utvärdering som visar att det samordnade stödet har positiva effekter för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden.

Av resurserna till samordningsförbunden ska Försäkringskassan bidra med statens andel motsvarande hälften av medlen. Regioner och kommuner ska bidra med var sin fjärdedel. För 2024 uppgår de statliga medlen till 339 miljoner kronor. Det innebär att de tillgängliga medlen kan uppgå till totalt 678 miljoner kronor. De statliga medlen anslås årligen i regeringens budgetproposition.

Europeiska socialfonden har gjort det möjligt för samordningsförbunden att medverka i ytterligare insatser som syftar till att människor ska uppnå arbetsförmåga och egenförsörjning. Denna möjlighet finns också i det nuvarande nationella programmet för Europeiska socialfonden för perioden 2021-2027.

Som jag tidigare har framfört i svar på interpellation 2023/24:350 är det angeläget att det kan göras en uppföljning på individnivå av samordningsförbundens arbete. Uppfyllandet av behovet av att följa upp samordningsförbundens insatser får dock inte ske på bekostnad av den enskildes rättssäkerhet. Enligt uppgift utreder Försäkringskassan för närvarande de rättsliga förutsättningarna för att kunna utbyta personuppgifter inför ställningstagande om att göra en framställning till regeringen i frågan. Jag ser fram emot att ta del av Försäkringskassans ställningstagande.

Regeringen har tydliga förväntningar på de statliga myndigheternas engagemang och medverkan i samordningsförbundens arbete. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ska bidra till att alla parter i samverkan tar ansvar för samordningsförbundens insatser. Dessutom ska Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen genom Nationella rådet för finansiell samordning stödja utvecklingen av samordningsförbundens verksamhet.

Jag kan konstatera att samordningsförbunden bidrar till att människor uppnår arbetsförmåga och egenförsörjning. Jag fortsätter att följa samordningsförbundens arbete med stort intresse.

Herr ålderspresident! Tack så mycket för svaret, statsrådet!

Samordningsförbunden driver en väldigt viktig verksamhet enligt den lagstiftning som vi kallar Finsamlagstiftningen. Det är en självständig myndighet som bedriver finansiell samverkan och praktisk samverkan mellan Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, kommuner och regioner. Den riktar sig till människor som har komplexa behov och behöver hjälp från olika aktörer.

Det gör samordningsförbunden väldigt bra. De lyckas generellt att i väldigt hög grad få ut människor i arbete eller studier. De gör också många projekt som sedan kanske blir en del av den vanliga kommunala verksamheten. De är också en innovativ kraft för att hitta arbetsformer.

Behovet av samordningsförbundens insatser är stora. Nu ökar sjukfallen, och fler går mot arbetslöshet. Samordningsförbunden behövs inte bara nu utan kommer också att behövas i framtiden.

Sedan lagen trädde i kraft den 1 januari 2004 har man kunnat komplettera sin budget med att söka medel från till exempel ESF-fonden. Det har varit en viktig del för att kunna finansiera denna viktiga verksamhet. Det gäller särskilt eftersom den ersättning man får har legat still under en väldigt lång tid. När man vill göra mer projekt och har idéer för att göra mer har det varit en stor och viktig möjlighet. Nu är rapporterna från samordningsförbunden att den möjligheten har stoppats. Därför är det viktigt att vi nu här i kammaren kan få svar från statsrådet om det finns möjligheter och vad som kan göras för att öppna den möjligheten.

Det är märkligt och svårt att förstå att alla de enskilda myndigheterna - Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, kommuner och regioner - kan söka medel från ESF-fonden, men när de går tillsammans går inte det. Detta gör att viktig verksamhet som hjälper många att komma ut i arbete och studier, där det är viktigt att man samordnar sina insatser, riskerar att minska om man inte har de resurser som behövs.

Det finns också en stark kraft och ett starkt engagemang från samordningsförbunden för att utvecklas, men då behövs också uppföljning av den verksamhet man har. Vi vet sedan tidigare, och tror oss veta också nu, att den verksamhet man har är viktig och att man uppfyller målen och gör bra saker, men då måste vi fortsätta att följa upp verksamheten. Nu är det inte möjligt.

Därför är min fråga, som jag också ställde i min interpellation, vad statsrådet kan göra för att lösa de problem som nu finns - att man inte kan söka medel från ESF-fonden, vilket har varit viktigt - och för att man ska kunna följa upp så som man behöver göra på individnivå, vilket man inte kan göra i dag.

Jag vill också fråga om det finns någon önskan eller vilja eller några förslag om att utveckla samordningsförbunden. Det skulle ju kunna tänkas att man också kan vända sig till fler grupper.

Herr ålderspresident! Fast timmen är sen tänker jag göra ett litet inlägg i denna debatt, där Eva Lindh har ställt en interpellation om samordningsförbunden och Finsamlagstiftningen. För nytillkomna tittare kan jag berätta att vi pratar om personer i behov av rehabiliteringsinsatser, där det finns en lagstiftning sedan ungefär 20 år tillbaka.

Det är glädjande att nästan alla landets 290 kommuner har samordningsförbund. Det är bara 17 kommuner som saknar det. Jag är av den uppfattningen att det är viktigt att man arbetar tillsammans, men jag skulle vilja lägga till ett perspektiv, i och med att interpellanten efterfrågar ökade resurser till Finsam som svar på alla frågor.

Jag har själv varit i kontakt med Finsam, dels tidigare i mitt regionuppdrag, dels rätt nyligen kopplat till den kommun där jag bor, Höganäs, på vackra Kullahalvön. Det är en liten kommun, med drygt 28 000 invånare. Vi hade ett eget samordningsförbund fram till ganska nyligen, men nu har vi gått in i ett större samordningsförbund, NNV Skåne, tillsammans med fem andra kommuner.

Man kan se denna rörelse på fler platser i landet, och jag tror att det är bra. Jag tror att detta är klokt, främst för individen, som får del av en större palett med insatser och mer kunskap. Man stärker också samarbetet mellan kommunerna ytterligare, som i det här fallet, där man är sex stycken kommuner.

Jag tror att det är bra för både Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och regionen att de samlas och får träffa flera kommuner samtidigt. Det blir effektivare så. Vi vet att man då också slipper många av de overheadkostnader som uppstår om man är ensam som kommun.

Vi behöver också få in perspektivet att det kan göras väldigt mycket för effektiviseringen inom Finsamförbunden. Där tycker jag att Höganäs är ett gott exempel, men det finns också fler goda exempel i landet.

Herr ålderspresident! Vad trevligt, statsrådet, att återigen få diskutera samordningsförbunden och deras verklighet! Det tycker jag att vi gör för sällan här i kammaren.

Jag vill passa på att tacka ledamoten Eva Lindh, dels för en väldigt bra beskrivning av samordningsförbundens verksamhet och dels för att hon väcker frågan om finansieringen. Den finansiering som kommer från staten har legat stilla väldigt länge trots att kostnadsutvecklingen i samhället är hög, som vi alla känner till.

Jag tror att många samordningsförbund blev glada när Nationella rådet, alltså sammanslutningen av ledningarna för Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, hälso- och sjukvården och kommunerna, år 2015 rekommenderade samordningsförbunden att söka extern finansiering genom till exempel ESF-pengar, eftersom mål och syfte är desamma.

Ett antal förbund sökte och beviljades ganska mycket pengar. För herr ålderspresidentens och alla andras upplysning kan jag säga att drygt 35 000 fler personer har fått stöd av Finsaminsatser, alltså stöd för att öka sin arbetsförmåga, få ett starkt självförtroende, få hjälp ut i arbete och studier och bli självförsörjande.

Våren 2022 uppdaterades kunskapsstödet till samordningsförbunden med att det inte längre var tillåtet att söka externa medel, oklart varför. Våren 2023 stod minister Tenje på scenen vid årsmötet för Nationella nätverket för samordningsförbund och sedan också på Finsamkonferensen och sa vid båda tillfällena, enligt uppgift, att förbunden ska söka fler möjligheter än hinder, vilket jag tycker låter alldeles utmärkt, och att det självfallet måste gå att kombinera ESF med Finsam, vilket jag också kan tycka.

Några förbund fortsätter att driva projekt med ESF-finansiering, men det råder en viss trötthet. Man tycker att man får dubbla signaler. Alla försöker på alla sätt att göra vad man kan för att hjälpa så många människor som möjligt till arbetsförmåga och egen försörjning men upplever att man hela tiden blir bakbunden och inte får agera.

Herr ålderspresident! Detta har blivit ett akut problem. Samordningsförbunden i Stockholm, som till exempel har genomfört utbildningsinsatser för flera tusen anställda hos de medlemmar som ingår, fick för ett par veckor sedan veta att de inte får söka en fortsättning på detta.

Vad tycker statsrådet om det här? Ska samordningsförbunden lyssna på vad statsrådet säger på deras nationella konferenser och fortsätta söka ESF-medel, eller ska samordningsförbunden lyssna på myndigheterna, som säger nej? Och, herr ålderspresident, om det är så att statsrådet menar att ESF-finansiering inte är tillåtet, kommer regeringen då att öka anslagen för samordningsförbunden så att de kan utföra samma viktiga verksamhet i framtiden?

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag instämmer givetvis i ledamotens önskan om fler debatter om samordningsförbunden här i kammaren. Jag tar dem gärna. Jag skulle dock önska att de inte alltid infaller vid en sådan sen timme och att vi i stället får finnas med under bästa sändningstid. Detta kanske vi kan åtgärda till nästa gång, för jag är helt övertygad om att det blir fler gånger.

Jag tänkte uppehålla mig lite vid finansieringen. I det nationella programmet för Europeiska socialfonden 2021-2027 framgår att insatser bör prioriteras som involverar samverkan, bland annat genom samordningsförbunden. Det anges inte specifikt i programmet huruvida ett samordningsförbund kan söka ESF-medel, något som inte heller angavs för programperioden 2014-2020. Under den programperioden har samordningsförbunden varit projektägare för 46 stycken ESF-projekt.

Nationella rådet för finansiell samordning har konstaterat att det saknas stöd i Finsamlagen för att ansöka om medel från andra aktörer, till exempel ESF-medel. Nationella rådet har dock valt att låta rekommendationen om att samordningsförbunden kan vara projektägare samt ansöka om ESF-medel vara kvar tills vidare.

Försäkringskassan har i uppdrag att medverka i genomförandet av Europeiska socialfonden 2021-2027. Av Försäkringskassans återrapportering den 5 februari 2024 framgår att de flesta projekt som Försäkringskassan har deltagit i under 2023 ägs av samordningsförbund. Ett av fyra projekt i Sydsverige drivs av samordningsförbund, och i Stockholm, Västsverige och östra Mellansverige är samordningsförbund ägare till samtliga projekt som Försäkringskassan deltar i. Detta kanske ytterligare kan förtydliga något i dessa delar.

Jag håller fortfarande fast vid att man ska söka möjligheter och inte hinder, men om det skulle vara så att det även efter denna debatt finns vissa saker som är otydliga ska jag genast ta tag i dem och på bästa sätt försöka förtydliga ytterligare. Jag tycker som sagt att man även fortsättningsvis ska söka fler möjligheter än hinder, för detta tjänar dem som i dag står utanför arbetsmarknaden, kommunerna, regionerna, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan bäst.

Herr ålderspresident! Jag tackar så mycket för svaren.

Ofta när man pratar om samordningsförbunden är det lite otydligt vad det egentligen är. Det är inte allmänt känt. Ett av mina första jobb som nybakad socionom var i Finspång. Det var under den tid då man utvecklade Finsamlagstiftningen, och Finspång var försökskommun. För mig var det alldeles självklart att vi, när vi hade någon person som behövde extra stöd eller stöd från olika håll, kunde ta med den personen till Finsam och att man kunde jobba tillsammans. När jag började jobba i andra kommuner undrade jag varför det inte var på det sättet där.

Jag har verkligen sett fördelarna med att kunna jobba tidigt tillsammans mellan Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, kommunen och regionen och hur bra det fungerade. Det var också eftersom Finspång var en försökskommun och man såg att det fanns många nyttor med detta som det spred sig och blev möjligt för alla kommuner, regioner och arbetsförmedlingar att göra detta. Det är verkligen bra, och det är roligt att vi är flera här i kammaren som har goda exempel på vad man faktiskt kan göra.

Men vi har som sagt inte ökat finansieringen till samordningsförbunden på länge. Att söka pengar är viktigt för att kunna utveckla verksamheten och göra mer av det som görs så bra.

Jag vet att många som är engagerade i samordningsförbunden tittar på den här debatten och väntar på ett svar från statsrådet. Jag hoppas att det svar som kom från statsrådet ger någon typ av trygghet och säkerhet i fråga om att det faktiskt ska vara möjligt att söka ESF-medel framöver, till exempel. Men jag vill också säga att detta är den verklighet som samordningsförbunden i dag befinner sig i. Man söker inte, vågar inte söka eller har inte möjlighet att söka eftersom man har fått beskedet att lagstiftningen förhindrar det.

Här vill jag få ett förtydligande. Om vi vet att det fortsätter att vara så här och att man inte kan söka medel, kan vi då göra en ändring i lagstiftningen? Skulle det vara möjligt att göra en sådan förändring? Jag tror att åtminstone vi som är här i kammaren just nu verkligen vill göra det möjligt att söka medel för att kunna genomföra fler projekt och hjälpa fler människor ut i arbete och studier.

Jag hade också ställt några frågor till, och jag ställer dem igen.

Eftersom vi inte kan följa upp och eftersom uppföljning är så viktigt, vad tänker statsrådet att regeringen kan göra när det handlar om att kunna följa upp? Man behöver ju följa upp på individnivå, och det är inte möjligt i dag. För att verkligen få en bra uppföljning kan man inte göra de här stora, svepande uppföljningarna. Man måste göra dem på individnivå för att verkligen se att de insatser man gör också hjälper. Det är viktigt.

Min sista fråga som jag hoppas att statsrådet kan svara på är: Finns det någon tanke om eller någon vilja till att utveckla samordningsförbunden, kanske att de kan möta andra grupper eller någonting annat, och idén med dem? Det skulle jag gärna vilja höra ett svar på.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Det enda jag vill addera efter mitt förra anförande är lite extra tryck på att jag verkligen tror att det är viktigt att anpassa samordningsförbunden efter lokala förutsättningar. Jag är helt övertygad om att man kan göra det även om flera kommuner går ihop. Jag tror till och med att det är bra att man gör det. Man jobbar smartare och effektivare, och detta blir också till gagn för individen.

Sedan tänkte jag säga några ord om ESF-medel, men där tycker jag att statsrådet gav ett utmärkt svar och tydliggjorde att möjligheten att fortsatt få ta del av ESF-medel inte har stoppats.

Herr ålderspresident! Jag blev lite osäker på vad jag hörde i statsrådets förra inlägg när ledamoten Heindorff sa att man inte har stoppat några möjligheter att söka ESF-medel. Det kanske är mig det är fel på, så statsrådet får gärna vara ännu tydligare med det.

Det jag dock hörde i statsrådets senaste inlägg, och som gjorde mig väldigt glad, var att om det visar sig att man inte kan söka ESF-medel som samordningsförbund, vilket är oerhört viktigt för att finansiera viktig verksamhet för dem som behöver det, är statsrådet beredd att skyndsamt göra någonting åt det. Det tar jag som ett löfte. Jag hoppas att det innebär att det i så fall blir en lagändring, något vi socialdemokrater mer än gärna medverkar till.

Då kanske vi också kan passa på att göra ytterligare förändringar i lagstiftningen så att den kan omfatta fler individer som behöver stöd från olika delar av samhället. I dag finns det alldeles för många grupper i olika åldrar, inte bara människor över 18 år, som faller mellan de berömda stolarna därför att deras behov inte passar perfekt i en myndighets verktygslåda. De behöver stöd från flera samtidigt.

Jag tolkar statsrådets svar som väldigt positivt. Det låter som att det finns en ljus framtid för samordningsförbunden. I väntan på en eventuell lagändring, något som vi alla vet tar väldigt lång tid, hoppas jag att regeringen skjuter till mer pengar till samordningsförbunden så att de kan fortsätta sin otroligt viktiga verksamhet även nästa år för alla människor som är sjuka och/eller sjukskrivna och behöver hjälp att öka sin arbetsförmåga och sin självkänsla och få stöd till egen försörjning.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Det verkar råda ganska stor samsyn i de här frågorna, inte minst kring samordningsförbundens viktiga arbete för att få fler i arbete och inkludering - att få fler personer att ha en arbetsplats att gå till men framför allt arbetskollegor att ta en fika med. Det är viktigt att fler kommer in i en meningsfull sysselsättning och att vi anpassar den typen av sysselsättning till de lokala förutsättningarna men också till de personer som är i behov av lite extra hjälp och stöd.

Vi talade tidigare om möjligheter till utveckling. Jag tycker att man ständigt bör utveckla saker och ting, men då behöver man också ständigt kunna utvärdera och följa upp saker och ting. Just därför blir effektutvärderingen ett mycket viktigt verktyg när man ska utveckla sin verksamhet.

Jag vet av erfarenhet - jag har pratat med, träffat och haft studiebesök hos många av samordningsförbunden - att man arbetar på väldigt olika sätt. Man upplever också problemen och utmaningarna, inte minst de frågor vi har diskuterat här, på ganska olika sätt och lyfter dem kanske med mindre eller större dignitet.

Jag tror dock att de kan ha väldigt mycket att lära av varandra. Då är återigen möjligheten att utvärdera på individnivå väldigt viktig. Ska vi lära av de bästa, kanske skruva lite i projekt och verksamheter för att dessa ska kunna anpassas till individerna men framför allt till de lokala förutsättningarna, är just detta väldigt viktigt.

Givetvis ska vi inte talla på den personliga integriteten. Det är viktigt att se till att detta görs rätt och riktigt. Just därför tittar nu Försäkringskassan på det rättsliga läget kring detta. De ämnar återkomma till regeringen med en hemställan, och därefter får vi också i den frågan ta ställning till hur vi kan gå vidare för att utveckla denna verksamhet på bästa möjliga sätt.

Herr ålderspresident! Jag väljer att tolka statsrådets svar positivt. Om det fortsätter att vara svårt att söka medel hoppas jag att vi kommer att få se en ändring i lagstiftningen, så att det blir tydligt att man faktiskt kan göra det. Jag väljer att tolka det på det sättet. Vi får väl följa upp det.

Uppföljning är avgörande för att hitta bra sätt och arbetsformer och för att utveckla verksamheterna. Därför måste vi få till ett avgörande här, så att man kan följa upp på individnivå. Vad jag har förstått har inte Försäkringskassan eller någon annan i uppdrag att titta på det här.

Hur länge ska vi vänta på att frågan avgörs? Tiden går. Vi har inte sett att det finns någon möjlighet att utvärdera och följa upp. Det behövs nu. Frågan är alltså: Hur länge? Vad händer? Vad pågår i frågan? Ligger det på regeringens bord? Eller har någon myndighet fått något uppdrag för att lösa detta? Det behöver göras nu.

Jag tror också att det är bra att de olika samordningsförbunden jobbar på olika sätt men lär sig av varandra. Jag instämmer verkligen i det statsrådet sa om att man ska jobba lokalt, på sitt eget sätt och efter de förutsättningar som finns där, men man ska också lära av varandra. Det gör man också genom att följa upp. Detta stannar alltså utvecklingen.

Jag hoppas att vi i kommande debatter kan återkomma till hur vi kan utveckla möjligheten att möta andra personer, kanske andra grupper, genom det här sättet att arbeta. Det är nämligen bra.

Herr ålderspresident! Tack så mycket till ledamöterna för att ni deltog i debatten och inte minst tack till ledamoten som har lyft upp denna viktiga fråga!

Det är viktigt med uppföljning. Det är viktigt att kunna effektutvärdera och följa individerna för att så långt som möjligt dra slutsatser av vilka insatser som de facto ger stor effekt.

Försäkringskassan har själva uppmärksammat behoven av att utreda det rättsliga läget och förutsättningen för att utbyta personuppgifter för uppföljning av samordningsförbundens insatser. Man ämnar återkomma med en hemställan till regeringen vid tillfälle. Jag ser verkligen fram emot att ta del av den för att kunna veta hur vi ska gå vidare, just för att få till en bra uppföljning så att de olika samordningsförbunden - precis som ledamoten var inne på - kan lära av varandra.

Då vet vi också att skattebetalarnas pengar verkligen gör nytta och kommer dem till del som är i behov av lite extra stöd och hjälp. Men det leder också till större inkludering, större möjlighet att delta i arbetslivet, till att man får de viktiga arbetskamraterna och kan ta del av arbetsplatsen och inte minst fikat.

Jag tror att det stärker inte bara Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, regionerna och kommunerna utan samhället i stort och framför allt de individer som kan ha lite större behov än andra av att få hjälp och stöd.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.