Fru talman! Låt mig börja med att återkomma till näringsutskottets betänkande i maj 2022, som interpellanten har tagit upp. Enligt betänkandet ska regeringen tydligt och med kraft driva "linjen i EU att det europeiska beroendet av rysk energi, inte minst fossil energi, snarast praktiskt möjligt ska upphöra". Näringsutskottet enades också om att vi behöver vidta åtgärder så att Sverige upphör med import av rysk energi, inte minst fossila bränslen, när detta är möjligt.
Som jag betonade i mitt inledande anförande råder det alltså inga motsättningar mellan riksdagens och regeringens målsättningar i detta avseende. Det är viktigt att vi gör allt vi kan för att begränsa Rysslands förmåga att finansiera sitt aggressionskrig mot Ukraina.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Hur ska vi då uppnå målsättningen att Sverige och EU ska upphöra med import av rysk energi, inte minst fossil energi? Dels handlar det om omställning och utfasning av beroendet. På kärnkraftsområdet har Sverige tagit ett betydande steg framåt. I samband med det franska statsbesöket har vi inlett ett fördjupat samarbete med Frankrike på kärnkraftsområdet. Målsättningen är bland annat att minska EU:s beroende av ryskt kärnbränsle och service till kärnkraftsanläggningar.
Dels handlar det om att införa sanktioner mot Ryssland. Det mest kraftfulla verktyg vi har för att begränsa Rysslands inkomster och krigsförmåga är EU:s sanktioner. Och sanktionerna fungerar. De restriktiva åtgärderna isolerar och pressar den ryska ekonomin. Vi ser en volatil rubel, en snabbt ökande inflation och en ansträngd arbetsmarknad. Det råder brist på kapital och teknik i den ryska ekonomin, vilket är en direkt effekt av sanktionerna.
Detta visar att EU:s politik fungerar och att tiden inte är på Rysslands sida - tvärtom. Ju längre tiden går, desto svårare blir det för Ryssland att underhålla sin krigföring. Vi ska också komma ihåg att den goda effekten av sanktionerna uppnås just tack vare att det finns en god internationell uppslutning. EU, G7 och andra partner står samlade bakom åtgärderna mot Ryssland.
Det är därför regeringen före, under och efter Sveriges ordförandeskap i EU drivit på för att öka pressen på Ryssland, bland annat genom ytterligare sanktioner. Vi blickar nu framåt och driver i EU att vi bör anta nya sanktioner. Rent konkret innebär detta, som jag tidigare nämnde, att regeringen förordar att restriktiva åtgärder som omfattar fossilgas och rysk kärnkraft inkluderas i kommande sanktionspaket.
Vi ska även arbeta vidare med det andra spåret, men det finns ingen snabb lösning för ett nationellt importstopp.
Jag har noterat att den finska regeringens företrädare har gett uttryck för avsikter att utreda huruvida ett nationellt importstopp kan genomföras efter att EU:s nya gasmarknadsförordning har antagits. Den svenska regeringens ansats är densamma. Det är mycket viktigt att vi tittar på vilka möjligheter EU:s nya gasmarknadsförordning för med sig.
Tidtabellen är densamma för Sverige och Finland. Vi är medlemmar av samma union. EU:s nya gasmarknadsförordning kommer att börja gälla samtidigt i båda länderna efter att den antagits. Det vore inte klokt att föregripa vad analysen av gasmarknadsförordningen ger för resultat.
Slutligen: Vi begränsar Rysslands handlingsmöjligheter främst genom ett starkt, förutsägbart och uthålligt stöd till Ukraina. Vårt militära, politiska och ekonomiska stöd till Ukraina förblir de kommande årens främsta utrikespolitiska uppgift.