Herr talman! Jag tackar statsrådet för detta tillfälle att debattera en så här viktig fråga en så här sen kväll.
Jag tänkte för tydlighetens skull, för dem som eventuellt lyssnar på denna debatt, klargöra vad som hände i Älvsbyn den 4 januari i år.
Det var kallt, skulle man kunna säga. Det var mycket kallt, ned mot 40 minusgrader, i Älvsbyn den 4 januari. Så brann det i en transformatorstation mitt inne i byn, och flera tusen hushåll blev utan ström - i 40 graders kyla. Det gick några timmar, och sedan tog Telias reservkraft i telemasten slut och mobiltäckningen dog för merparten av Älvsbyns invånare - så också för krisledningen i kommunen, för hemtjänstens larm, ja, snart sagt alla blev utan möjlighet att kommunicera utanför det rum man befann sig i.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Den som granskar detta lite närmare kommer att upptäcka att det som styr hur länge teleoperatörerna behöver hålla sina master igång vid ett strömavbrott är Post- och telestyrelsens föreskrifter 2022:11 - de är alltså beslutade så sent som 2022. I 11 kap. 10 § står det: "Tillhandahållare av mobila kommunikationsnät och mobila kommunikationstjänster ska med reservkraftsystem . säkerställa att fel i extern elförsörjning inte orsakar störning eller avbrott i kommunikationsnät och kommunikationstjänster som tillhandahålls eller minskar kommunikationstjänsters täckningsområde, under åtminstone en timme i tätort med fler än 8 000 invånare och fyra timmar på övriga platser."
Alltså: I centralorter med över 8 000 invånare ska reservkraften räcka en timme. På landsbygden ska den räcka fyra timmar. Skälet är att man kan anta att det är tätare mellan elavbrotten på landsbygden än i stan.
Nu var ju detta en olycka. Såvitt känt fanns det ingen som med ont uppsåt anlade den brand som ledde till elavbrottet. Men lek med tanken att någon med ont uppsåt skulle vilja slå ut eltillgången i Älvsbyn. Efter fyra timmar skulle mobiltäckningen dö. Frågan som då uppstår är: Hur länge kan någon hålla oss utan ström, och hur länge ska vi i så fall vara utan telekommunikation?
Frågorna jag ställde till statsrådet var hur han ska agera för att stärka tillgången till telekommunikation i kris och om han tänker ta några initiativ för att skärpa kraven på teleoperatörerna att hålla sig med reservkraft. Statsrådets svar leder till många fler frågor än klargöranden.
Det finns en finansiering av åtgärder som går utöver vad som kan krävas av de enskilda operatörerna genom att man tar ut en beredskapsavgift av de större operatörerna och genom att staten skjuter till pengar till Post- och telestyrelsen. Men var fanns i så fall Post- och telestyrelsen när Älvsbyn blev utan mobiltäckning den 4 januari?
Det finns också en telesamverkansgrupp. Vissa aktörer ska kunna åläggas att samverka för att därigenom återställa infrastrukturen vid ett avbrott. Men Telia kommer ju inte att kunna samverka igång Vattenfalls eltillförsel.
Vad är det egentligen statsrådet vill göra för att stärka tillgången till telekommunikation i kris?
(Applåder)