Fru talman! Jag är inte i första hand ute efter att vara polemisk i denna interpellationsdebatt. Jag ska därför inte uttrycka det som att jag blir besviken, men jag hade ändå hoppats på lite bättre svar från statsrådet. Jag ägnar mig nämligen inte åt kritik utan försöker ägna mig åt en problembeskrivning, som vi enligt statsrådets interpellationssvar är överens om.
Jag blir då fundersam över och begriper inte riktigt varför statsrådet och regeringen inte väljer att göra någonting. Jag är inte ute efter att vara polemisk. Jag tycker att vi borde göra någonting åt detta.
När den konkurrensneutralitet, att villkoren ska vara lika, som vi båda omhuldar - jag i min interpellation, och statsrådet i sitt svar - inte föreligger borde vi göra något åt det. Då tycker jag inte att ansvarigt statsråd kan säga bara att man följer frågan och är beredd att eventuellt vidta konkreta åtgärder.
Statsrådet påstår att de uppgifter som tidigare låg till grund för att göra en förändring inte längre är aktuella. Bara det är skäl för att uppdatera de uppgifterna, att titta på hur verkligheten ser ut i dag för att sedan eventuellt justera så att den konkurrensneutralitet vi båda säger oss vilja ha kan uppstå igen.
Jag undrar helt enkelt om statsrådet inte ser allvaret i problemet. Om statsrådet och regeringen gör det kan man nämligen inte uttrycka att man absolut inte stänger några dörrar. Man borde uttrycka att vi borde titta på det här, bland annat därför att vi ska uppdatera oss efter verkligheten och uppdatera de uppgifter som inte längre är aktuella.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi borde dessutom fundera på de konsekvenser detta får. Jag ska ta ett räkneexempel. Kommunerna får med den dolda mervärdesskatten en överkompensation i mervärdesskattesystemet. Vi vet att det föreligger, och det skulle förmodligen visa sig även om vi uppdaterar siffrorna. Vi får alltså en gökunge i det offentliga systemet. Man skor sig genom skatteplanering på statens kassa. Det är inte rimligt att ha det på det sättet. Det skapar dessutom incitament till just den bolagisering vi säger inte ska förekomma på grund av de här skälen.
Min hemkommun Landskrona har valt att bolagisera sin omsorgsverksamhet, just för att kunna stärka kommunkassan. Bedömningen är att om man bolagiserar verksamheten i ett kommunalt bolag frigör man 15-20 miljoner kronor i kommunens kassa. Man säger att man behöver de pengarna. Men det är staten som skickar dem i överkompensation.
Om man räknar baklänges innebär de där 15-20 miljonerna i en stad med ungefär 45 000 invånare mellan 350 och 450 kronor per invånare. Fyra kommuner i vårt land har inlett den här processen. Om den resan fortsätter och alla 290 kommuner vill göra detta handlar det om 10 miljoner invånare gånger 350-450 kronor. Det blir enorma summor - miljarder - som staten ska skicka till kommunerna.
Om man vill stärka kommunkassan med ytterligare miljardsatsningar, vilket jag tycker är rimligt, ska de ingå i det generella statsbidragssystemet och inte komma genom att kommunerna skatteplanerar för att få pengar av staten. Samtidigt blir det då ett incitament för att styra en utveckling där man privatiserar och bolagiserar kärnan i välfärdsverksamheten. Det här borde vi göra någonting åt om vi nu har en gemensam uppfattning om att neutralitet inte föreligger.