Interpellationssvar - Psykisk ohälsa bland unga - 2023-12-18

Fru talman! Linus Sköld har frågat mig hur jag avser att agera för att samhället på bästa sätt ska förebygga psykisk ohälsa bland unga. Linus Sköld har också frågat mig om jag avser att ta något initiativ för att utreda huruvida undervisning om psykisk hälsa bör införas som en åtgärd i strategin för psykisk hälsa.

Jag vill börja med att understryka betydelsen av åtgärder för att främja psykisk hälsa och förebygga psykisk ohälsa och suicid bland barn och unga. Sådana insatser är av stor betydelse för att åstadkomma en mer jämlik hälsa och goda uppväxtvillkor för barn och unga. Det kan i sin tur skapa bättre förutsättningar för att barn och unga ska klara kunskapsmålen i skolan och kunna etablera sig på arbetsmarknaden och i samhällslivet.

Det är viktigt att aktörer i hela samhället, utifrån sina respektive roller och ansvar, bidrar till ett stärkt främjande och förebyggande arbete. Regeringen genomför flera insatser för att stödja berörda aktörer i det arbetet och för att skapa förutsättningar för en god hälsa i barn- och ungdomsgruppen.

För 2024 avsätter regeringen bland annat drygt 1,6 miljarder kronor genom en överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och Regioner för att stärka och utveckla arbetet med psykisk hälsa och suicidprevention i kommuner och regioner. Barn och unga är en prioriterad målgrupp inom ramen för satsningen, som inbegriper medel för att stärka det främjande och förebyggande arbetet samt arbetet med suicidprevention.

Regeringen har också tagit initiativ till införandet av ett fritidskort som ska ge barn och unga en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra genom ökad tillgång till idrott, kultur, friluftsliv och annat föreningsliv, samt till satsningar på idrottsverksamhet i utsatta områden. Regeringen har även tagit initiativ till insatser för att förebygga och motverka ofrivillig ensamhet, bland annat genom framtagandet av en nationell strategi.

Därutöver har regeringen gett Socialstyrelsen, tillsammans med ett flertal berörda myndigheter, ett uppdrag att ta fram ett nationellt hälsoprogram för barn och unga till och med 20 års ålder. Programmet ska medverka till att främja barns och ungas hälsa och utveckling, förebygga ohälsa och skapa förutsättningar för förbättrad hälsouppföljning. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 oktober 2026.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En annan viktig åtgärd för att stärka det förebyggande och främjande arbetet är den nationella strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention som ska tas fram efter redovisning av myndighetsuppdrag den 1 september 2023 och som för närvarande bereds i Regeringskansliet.

Jag kan inte föregå den beredningen, men utgångspunkten för det underlag som har tagits fram av berörda myndigheter är att ange en övergripande inriktning för arbetet med psykisk hälsa och suicidprevention under de kommande tio åren. Av myndigheternas förslag till underlag framgår att strategin löpande kan behöva kompletteras med handlingsplaner och insatser från berörda aktörer på olika nivåer i syfte att uppnå målsättningarna i strategin.

Jag kan, som jag nämnt, inte föregripa den beredningen men kan försäkra Linus Sköld att ett stärkt främjande och förebyggande arbete står högt på min och regeringens agenda. Genom att stötta berörda aktörer i det arbetet kan vi tillsammans skapa förutsättningar för en god och jämlik hälsa och goda uppväxtvillkor bland barn och unga.

Fru talman! Tack, Jakob Forssmed, för möjligheten att debattera ett så angeläget ämne! Som Jakob Forssmed understryker i sitt svar är åtgärder för att främja psykisk hälsa och förebygga psykisk ohälsa och suicid bland barn och unga av stor betydelse.

Vart fjärde barn i Sverige har återkommande psykiska besvär. Varannan 15-åring upplever psykiska besvär. Självmord är den vanligaste dödsorsaken bland unga i åldrarna 15-24 år. Förskrivningen av antidepressiva till barn och unga ökar.

Psykiska besvär får livslånga och samhällsekonomiska konsekvenser. Psykiatriska tillstånd står för hälften av sjukskrivningarna, och varannan person som är involverad i organiserad brottslighet har haft kontakt med psykiatrin.

Allt tyder på att en viktig förebyggande och främjande åtgärd skulle vara att barn och unga kontinuerligt får lära sig om sitt eget känsloliv, om sociala och emotionella frågor och hur man hanterar sig själv, sina känslor och andras känslor.

Folkhälsomyndigheten har vid upprepade tillfällen pekat ut detta som en åtgärd som skulle förebygga psykiska besvär bland unga. Världshälsoorganisationen pekar ut det som den prioriterade åtgärden för att förebygga psykisk ohälsa. Europeiska unionen pekar ut det som en av flera saker att göra för att stärka barns skolframgångar och psykiska välbefinnande, för att inte tala om ett antal civilsamhällesorganisationer.

Det pågår en kampanj som samlar namnunderskrifter bakom sig, och ett trettiotal civilsamhällesorganisationer har slutit upp bakom den. Namnkunniga organisationer som Bris, Rädda Barnen, Röda Korset, professionsförbunden, elevhälsan, lärarfacket, skolledarfacket och så vidare ställer upp på kravet att införa psykisk hälsa på schemat som en prioriterad åtgärd.

När jag frågar statsrådet om han är beredd att överväga någon åtgärd och om detta skulle kunna vara en fråga som behöver finnas med i strategin vill statsrådet inte svara utan hänvisar till beredningen i Regeringskansliet - som om beredningen i Regeringskansliet är en process som statsrådet inte riktigt har med att göra. Det är ett vanligt knep hos statsråd att göra så. Jag efterfrågar därför i stället statsrådets uppfattning, det vill säga ett politiskt ställningstagande. Är detta en åtgärd som skulle vara värd att överväga för att stärka det förebyggande och främjande arbetet, det vill säga införa psykisk hälsa på schemat i alla svenska grund- och gymnasieskolor?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! God hälsa är bland det första de flesta människor önskar sig och sina nära. De som är sjuka önskar sig god hälsa. Det är få saker som är så viktiga i livet än att må bra och vara frisk. Vi mäter och tar statusen på ett lands välstånd bland annat utifrån hur befolkningen mår.

Fru talman! När jag föddes på 80-talet sades det att det fanns en sak som inte kunde köpas för pengar, nämligen en god hälsa. Men i dag tvivlar jag på om det verkligen inte går att köpa en god hälsa för pengar. Det kanske inte gör det, men det är inte långt ifrån. De ekonomiska klyftorna är överlägset de största orsakerna till de stora hälsoklyftorna i dag. Det är helt avgörande om dina föräldrar är hög- eller låginkomsttagare eller var i landet du bor för vilka levnadsvillkor du föds in i. Den geografiska skillnaden behöver långt ifrån vara stor. Ibland är det bara en cykelbana eller några tunnelbanestationer som gör skillnad i flera levnadsår. Ekonomiska och sociala villkor spelar i dag en roll för hur länge du lever. Hälsoeffekterna speglas direkt i den yttersta konsekvensen, alltså antalet levnadsår.

Organisationen Makalösa Föräldrar presenterade en rapport i förra veckan om hur den ekonomiska situationen ser ut för ensamstående föräldrar - nästan uteslutande ensamstående mammor. Bara en tredjedel har råd att ge sina barn organiserade fritidsaktiviteter. I undersökningen, särskilt riktat till statsrådet, framgår att det kanske inte är fritidskortet som kommer att göra den största skillnaden för dem.

Att regeringen nu med ena handen ökar på de ekonomiska klyftorna med sin ekonomiska politik, och därigenom region efter region lägger varsel efter varsel, och med andra handen inför ett fritidskort, innebär enbart ett litet plåster på ett stort sår. Det är inte gott nog för våra barns och ungas psykiska hälsa.

På vilket sätt prioriteras barns och ungas psykiska hälsa när regionerna går igenom den ekonomiska slakten? På vilket sätt kommer 1,6 miljarder att spela roll när kommuner och regioner har över 30 miljarder i prognosen för nästa år?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det är för all del lovvärt att statsrådet i sitt svar lyfter fram överenskommelsen mellan regeringen och SKR. Men av svaret kan man få bilden av att det här är något nytt, att det är den här regeringen som påbörjar denna överenskommelse. Sanningen är att den bara är en fortsättning på den överenskommelse på området som vi har haft de senaste åren, vilket är viktigt och bra.

God psykisk hälsa är grundläggande för att människor ska kunna förverkliga sig, hantera livets svårigheter och bidra till samhället. Psykisk ohälsa får i stället en mängd negativa konsekvenser. Det orsakar stort lidande i människors liv och påverkar hela samhället, socialt och ekonomiskt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samhällets och hälso- och sjukvårdens insatser för personer med psykisk ohälsa behöver förbättras. Där är jag glad över att jag som vice ordförande i socialutskottet och statsrådet delar bilden av att detta är en verklighet som måste hanteras politiskt. Statistiken är tydlig. Under ett antal decennier har det blivit allt vanligare med psykiatriska diagnoser samtidigt som läkemedelsbehandling med psykofarmaka har ökat.

Vi hade tidigare en debatt med skolministern. Jag lyfte fram att det är anmärkningsvärt att sedan 2006 har andelen barn och unga som har fått diagnosen depression eller ångestsyndrom tredubblats. Läkemedelsutskrivningen är tre gånger vanligare när man tittar på antidepressiva läkemedel i Sverige än jämförbara länder i Norden. Det här är en av de absolut viktigaste frågorna här och nu och för dagens barn och ungdomar.

En viktig del av det arbetet handlar om att ta det breda greppet, ett systematiskt arbete, för att förbättra insatser och strukturer för att öka psykisk hälsa. Jag är glad över att vi under den föregående mandatperioden påbörjade det breda arbetet med att ta fram den nya strategin. Statsrådet lyfte också fram det arbete som många myndigheter har varit involverade i, nämligen det underlag som Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten fick i uppdrag att ta fram med 24 andra myndigheter.

Nu är underlaget framtaget, och det är såklart angeläget att regeringen jobbar vidare med det. När avser statsrådet att strategin ska vara klar? Hur ser statsrådet arbetet framför sig när det handlar om att skapa den nationella kraftsamlingen så att det inte bara blir en strategi utan blir en viktig plattform för att förflytta positionerna framåt? Vilken roll vill statsrådet själv ta i det viktiga arbetet?

Fru talman! Det var många frågor, och jag ska försöka besvara så många jag hinner på den tid jag har till mitt förfogande.

Jag vill börja med att tacka Linus Sköld för interpellationen. Frågan är otroligt angelägen. Utvecklingen är bekymmersam. Interpellanten Sköld redogör för en del av de statistiska siffror som är oerhört oroväckande och som kräver av oss att vi gör mer och rätt.

Det är bra att arbetet för en bred och långsiktig strategi för psykisk hälsa pågår. Min uppfattning är att vi under alltför lång tid har betraktat detta som en fråga för hälso- och sjukvården att hantera och fört diskussionen på det sättet i samhället. Jag tycker inte att det räcker. Vi måste arbeta väsentligt bredare än vad vi har gjort historiskt. Det underlag vi har fått är en god start. Jag avser att jobba intensivt med detta och lyssna in ytterligare parter i arbetet för att få en strategi på plats med bred uppslutning, och jag kommer att återkomma med de exakta formerna för hur det ska gå till, som svar till Fredrik Lundh Sammeli.

Jag tycker också att det finns mycket att göra. För att svara på frågan om hur vi ska ta saken vidare på olika sätt i skolan kan jag hänvisa till interpellationsdebatten med min kollega Lotta Edholm. Jag vet att ni samtalade om inte minst läroplanernas betydelse för den psykiska hälsan, för möjligheten att förstå vad som förväntas av en för att hantera den typen av krav från skolan. Jag vet att ni i det sammanhanget har samtalat om elevhälsa och en utredning som bland annat ska se över hur elevhälsan bättre kan bidra till hälsa på olika sätt i skolan. Jag är angelägen om att vi ska göra detta och att elevhälsan ska få ett tydligare uppdrag vad gäller hälsan än i dag. Det är några viktiga komponenter för att komma vidare när det gäller elevernas psykiska hälsa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag delar uppfattningen att vi som samhälle behöver bli bättre på att sortera i det här med psykisk ohälsa, som jag tycker att vi ibland beskriver som ett stort svart moln som vi har lite svårt att greppa och förklara. Vi som samhälle behöver bli bättre på det, inte minst för barn och unga.

Vi behöver bli bättre på att skilja på den psykiska ohälsans förkylningar, om man får använda det uttrycket, och den psykiska ohälsans livshotande sjukdomar. Vad kan man så att säga klara på egen hand med rätt verktyg och rätt stöd, ett medmänskligt stöd, och vad behöver man vårdens samlade resurser för att hantera?

Det här kommer att kräva mycket av oss på olika sätt. Då är det naturligtvis intressant vad som sker i skolan och hur skolan kan bidra till den psykiska hälsan.

Frågorna från Sofia Amloh är också angelägna. Det är klart att resursfrågan spelar roll. Hur många kollegor man har spelar roll.

Men vi har också byggt ut barn- och ungdomspsykiatrin mycket kraftigt. Den här regeringen gjorde under föregående år och gör under innevarande år en rekordstor satsning på just barn- och ungdomspsykiatrin. Vi försöker göra vad vi kan för att öka tillgängligheten, men det är uppenbart för mig att vi också måste mobilisera hela samhället. Det måste bli hela samhällets uppgift att ta sig an den psykiska hälsan. Det är inte något för vården att hantera ensam.

Fru talman! Tack, Jakob Forssmed, för svaret!

I sin iver att undgå att svara på den fråga jag ställde om undervisning om psykisk hälsa, som var rätt specifik, riskerar ministern att göra detta till en skoldebatt. Jag ska inte göra det, men jag ska snabbt säga att jag är helt för att vi ser över hur skolan kan bli mer hälsofrämjande som organisation i fråga om vilka krav man ställer, hur kunskapsinnehållet är organiserat, hur resurserna ser ut, hur gruppstorlekarna ser ut, vilka anpassningar det finns tillgång till och så vidare.

Det handlar inte minst om stress och press, men när den här regeringen tillsätter en betygsutredning finns frågan om hur betygen påverkar den psykiska hälsan inte med som en faktor. Det är beklagligt.

Det är snarare så att när man ger ändringsdirektiv till sittande utredningar plockar man bort direktiven om att utvärdera förekomsten av det underkända betygssteget, som jag tänker är en faktor som har påverkan på den psykiska hälsan. Men det är sådant som den här regeringen inte bemödar sig om. Man vill hellre ha repressiva åtgärder i en utredning om trygghet och studiero. Det tycker jag är beklagligt, för det kommer inte att stärka skolans hälsofrämjande och förebyggande organisatoriska förmåga.

På samma sätt kommer elevhälsans organisation under regionerna - eller om det blir staten om man förstatligar sjukvården; vad vet jag - inte heller att förstärka skolans förmåga att vara hälsofrämjande och förebyggande, tvärtom. Det vill jag inte att den här debatten ska handla om. Om jag och Jakob Forssmed tillsammans kan hålla ögonen på bollen skulle jag tro att vi tar oss ur det här bättre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågan är alltså hur Jakob Forssmed ställer sig till förekomsten av ett kunskapsinnehåll som handlar om psykisk hälsa på schemat. Det handlar inte om de organisatoriska frågorna.

I den behovsanalys som gjordes inom ramen för uppdraget att ta fram förslaget till en nationell strategi fanns följande skrivning med: "Skolans roll i att öka barns och ungas kunskap om psykisk hälsa och verktyg för att hantera psykisk ohälsa bör stärkas, exempelvis genom att inkludera undervisning om psykisk hälsa och förmåga att hantera livets svårigheter som en del av undervisningen."

Men i förslaget till strategi som sedan levererades, i slutprodukten, har den här skrivningen fallit bort. Den finns inte längre där.

Därför är de företrädare för civilsamhällesorganisationer som lyssnar på den här debatten och de 19 000 människor som har skrivit under namninsamlingen mycket intresserade av att få höra ministerns uppfattning. Är psykisk hälsa på schemat, sakinnehållet om psykisk hälsa, en åtgärd som ministern är bredd att överväga? Frågan är enkel. Dribbla inte bort den - ögonen på bollen!

Fru talman! Ja, självklart måste hela samhället hjälpa till. Civilsamhället, alla delar av samhället, behöver ha fokus på barns och ungas hälsa och den psykiska hälsan.

Vi socialdemokrater gjorde en rad saker i regeringsställning. Flera av dem tror jag att den här regeringen inte hade något emot utan också såg som bra.

Vi gjorde bland annat satsningar på tjänsten som man ska ringa till när man mår dåligt, det vill säga larmtjänsten. Vi inkluderade i den nationella strategin över 20 myndigheter. De är med här, för det är så många delar av samhället som behövs.

Civilsamhället gör otroligt mycket varje dag för den psykiska hälsan och mot den psykiska ohälsan bland många människor.

Men faktum kvarstår, och det finns hur många undersökningar och hur mycket forskning som helst som visar på, att det som gör absolut störst skillnad för att sluta de hälsoklyftor vi har är att sluta de ekonomiska klyftorna. Det syns överallt; det är otroligt tydligt att de stora ekonomiska klyftorna spelar roll. Vi ser att det spelar roll vad man föds in i för levnadsvillkor. Om man har uppförsbacke eller nedförsbacke spelar stor roll. Det kan vi inte bortse från.

De svar vi hittills fått av statsrådet visar inte på några förslag på hur man ska komma till rätta med de ekonomiska klyftorna. Vi säger i politiken att vi ska hålla armlängds avstånd, men den här regeringen verkar hålla armlängds avstånd från samhällsproblemen. Det är för mig besvärande.

Fru talman! Vad gäller barns och ungas psykiska ohälsa är de viktigaste åtgärderna tidig upptäckt, tidigt omhändertagande och bra samverkan mellan olika aktörer och vårdnivåer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Här vet vi båda att det brister. Det är för låg upptäckt och för långa väntetider, och det brister när det gäller strukturerad samverkan och uppföljning.

Det här är något som verkligen behöver tas vidare. Samverkan mellan skolan, elevhälsan, socialtjänsten och hälso- och sjukvården måste utvecklas, och köerna till barn- och ungdomspsykiatrin måste minska.

Jag tror också att det är viktigt att ta tillbaka kontrollen och stoppa utförsäljningar av BUP, att bygga ut första linjens psykiatri, att stärka elevhälsan över hela landet, att öppna fler ungdomsmottagningar och att säkerställa en nationell stödlinje för psykisk ohälsa med offentlig finansiering och legitimerad personal.

Det här är många viktiga frågor. Jag har all förståelse för att det tar tid efter myndigheternas arbete att bereda underlaget till den nationella strategin. Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge utan att regeringen har högt tempo i den delen.

Men här och nu är det intressant att höra vad statsrådet avser att vidta för konkreta åtgärder för att hantera de här frågorna i stället för att bara vänta på en nationell strategi som kommer framöver. Vad kan statsrådet göra här och nu? Och blir det någon nationell hjälplinje?

Fru talman! Det är mycket vi måste göra här, och vi måste hålla ett högt tempo. Hälsoutvecklingen är oerhört bekymmersam, och vi ser inga tecken på att ojämlikheten minskar.

Vad kan vi göra? Jo, vi bygger bland annat ut hembesöksprogrammet. Det är viktigt att alla får en bra start i livet och grundlägger bra vanor och att man bygger tillit mellan inte minst personer i utsatta områden, i ekonomisk utsatthet och i annan typ av utsatthet och myndigheter. Direktiven för att ta fram ett hälsoprogram för unga handlar bland annat om att följa unga tills de är 20 år och att alla olika kapaciteter inom vården ska ha samma tillgång till kunskapsstöd för att kunna bemöta barn och unga på ett bra sätt. Detta är viktigt för att arbeta mer strukturerat och för att inte släppa barnen när de har lämnat BVC utan fortsätta följa upp dem.

Vi bygger också föräldrastödsprogram. Föräldrar är ju oerhört viktiga och behöver få verktyg i en tillvaro som kan vara rätt besvärlig, inte bara när barnen är små utan när de är tonåringar. Hur möter vi den rådande verkligheten med de nya krav som ställs på barn och unga vad gäller exempelvis svårigheten att sortera alla intryck som flödar över dem ur de skärmar de har tillgång till 24:7? Alltmer tyder ju på att detta spelar en väsentlig roll för den psykiska ohälsan. Jag är bekymrad över denna utveckling, och vi behöver som sagt göra mycket. Barn i nionde klass sover alldeles för lite. Hur kan vi förändra förutsättningarna här? Detta är oerhört viktigt för att vi ska kunna få en mer jämlik hälsa.

Ekonomin spelar roll. Sofia Amloh raljerar lite över fritidskortet och säger att det är ett litet plåster på ett stort sår. Det kan man tycka, och tidigare var Socialdemokraterna emot detta plåster. Men nu har ni ändrat er, och det är bra. Poängen med fritidskortet är ju att ge ett riktat stöd till en aktiv och meningsfull fritid, så att barn inte ska hamna i en situation där föräldern behöver välja mellan barnets fritidsaktivitet, matkassen och elräkningen. Barns fritid ska vara fredad från detta. Man kan tycka att det är otillräckligt, men det är i alla fall något och något nytt för att fler barn ska få chans till en meningsfull fritid. Jag tycker att det rätt att försöka göra något här, också för att motverka den ojämlikhet i hälsa som bekymrar mig mycket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Psykisk hälsa på schemat och att lära sig mer om sina egna känslor och kunna sortera bland dem är en intressant tanke. Strategin för psykisk hälsa har i förslaget från myndigheterna dock en lite annan abstraktionsnivå. Förslagen är mer på strategisk nivå, och sedan behöver man fylla på med mer konkreta åtgärder. Hur läroplan och scheman ska se ut är inte mitt beredningsområde, men det är givetvis intressant att på olika sätt stötta barns och ungas möjligheter att på ett bättre sätt sortera i detta och förstå varför de känner som de gör och vad man kan göra åt det.

Fru talman! Nej, det är inte Jakob Forssmeds ansvar hur läroplanen ska se ut. Men för ett par timmar sedan stod ansvarig minister här i kammaren och pratade om den utredning om just läroplansöversyn som ska tillsättas i morgon, och inte heller hon kunde säga något om denna åtgärd. Det är anmärkningsvärt att Jakob Forssmed inte har någon riktig uppfattning om detta när ministerns egen myndighet förordar ett införande av psykisk hälsa på schemat som en prioriterad åtgärd och Världshälsoorganisationen menar att denna åtgärd är den mest kostnadseffektiva förebyggande åtgärden.

Jakob Forssmed säger att den strategi han arbetar med är på en annan abstraktionsnivå. Men han kan ju peka på att kompetensen och kunskaperna om psykisk ohälsa behöver öka hos lärare och personal i elevhälsan. Varför kan han inte peka på samma sak för eleverna? Varför sorterar man bort eleverna? För mig är det helt obegripligt. Det har inte högre konkretionsnivå att säga att eleverna ska känna till saker om sin egen hälsa och ohälsa än vad det har att säga att lärarna ska göra det.

Min fråga förblir obesvarad eftersom Jakob Forssmed försöker undgå att svara på den genom att säga att den inte går att paketera in i detta sammanhang. Jag tycker att det är beklagligt. Mycket talar för att det vore värt att åtminstone utreda hur detta kan bidra till att barn och unga bättre kan förstå sig själva i relation till sin omvärld och att vi därigenom skulle kunna förebygga psykisk ohälsa.

Fru talman! Jag tackar Linus Sköld för interpellationsdebatten.

Jag är intresserad av alla kostnadseffektiva åtgärder som kan göra skillnad på olika sätt. Men kan jag här och nu lämna ett besked om det som Linus Sköld efterfrågar? Nej, det kan jag inte. Jag tycker dock att det är värt att överväga många åtgärder, och jag utesluter inga åtgärder med tanke på utvecklingen.

Jag understryker vikten av att elevhälsa och lärarkår har kunskap om detta, men kunskapen ska givetvis inte stanna där utan på olika sätt överföras till eleverna. Det är inte för sin egen skull dessa yrkeskategorier finns utan för eleverna.

Vi står inför stora utmaningar i dessa frågor, och samhället behöver bli långt bättre på att hantera dem. Här kan en skola med flera aktörer spela en viktig roll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men låt mig avsluta med att säga att vi alla kan spela en viktig roll. Jag tänker ofta på vad en kvinna i 20-årsåldern som hade lidit mycket av psykisk ohälsa, oro och ångest under tonåren svarade på frågan vad hon hade behövt höra som 16-åring: Jag hade behövt att någon tog mig i handen och sa att det kommer att ordna sig och bli bra.

Att vi finns mer för varandra och bygger in det i olika sammanhang tror jag är väldigt viktigt och avgörande.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.