Fru talman! Detta är en debatt som ska handla om redovisningsregler, men jag vet inte om ledamoten Alireza Akhondi ens nämnde redovisningsreglerna så särskilt mycket under sitt inlägg.
Det gäller de här så kallade K3-reglerna, eller K2, för mindre företag. De har tillsammans med höga byggkostnader och problem med tillgång till mark till följd av strandskydd och riksintressen pekats ut som de tre största problemen för att bygga på så kallade svaga marknader.
Redovisningsreglerna är inget nytt; de har kritiserats under lång tid. Även Kommunutredningen som tillsattes 2017, vad jag kan minnas, som jag satt med i lokaliserade just redovisningsreglerna som ett stort problem för många kommuner, framför allt på vår landsbygd.
Viljan att bygga uteblir då, trots att det egentligen kan finnas en bra ekonomi i att bygga i form av inkommande hyror under lång tid framöver. Men om det inte är möjligt att bygga på grund av att reglerna förstör ekonomin i själva projektet uteblir viktiga satsningar i kommunerna, vilket i sin tur medför bostadsbrist.
Problemet med redovisningsreglerna är att det inte finns en enkel lösning. Ledamoten Alireza Akhondi påstår att det är lågt hängande frukt. Men någonstans måste ju värdet också vara det verkliga värdet, eller i alla fall nära det. Det råder ibland också lite olika tolkningar av vad värdet ska vara. Mindre avvikelser kan man kanske bortse ifrån, men större avvikelser måste ju förr eller senare återställas till korrekt värde. Annars har vi en massa företag som har över- eller undervärderade byggnader, och det i sig är en riskfaktor.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag kan konstatera att byggsubventioner liknande dem som har funnits tidigare inte är en lösning på problemet. De skapar mer problem än de löser. När en ny fastighet byggs med en subventionerad kostnad sänker den också värdet på omgivande fastigheter, inte minst för att hyran hålls nere.
Enligt Socialdemokraternas egna beräkningar ska det vara ungefär 1 500 kronor lägre hyra på en subventionerad bostad. Det gör i sig att avkastningen från liknande fastigheter i området begränsas, och det blir en ond spiral där det sänkta värdet på grund av subventionerna förstör marknaden. Det leder i sig till ännu mer hinder för att ny bebyggelse på marknadsmässiga villkor ska uppstå.
Det som jag närmast skulle vilja ifrågasätta är hur seriösa Centerpartiet egentligen är när de säger sig vilja se mer byggande när de samtidigt tar bort regeringens satsningar på att stimulera planer för bostadsbyggande i sin budget. 20 miljoner för att ändra planer och 60 miljoner för nya planer - det var ingenting som föll i god jord i Centerpartiets budgetarbete.
Till detta lägger de att de tar bort energieffektiviseringen på småhus, som det är mycket av på landsbygden. De drar även ned på Lantmäteriet. På vilket sätt skulle byggandet öka när Lantmäteriet får mindre resurser?
Totalt sett finns det flera saker som får mig att ifrågasätta vad Centerpartiet egentligen vill med bostadspolitiken. Vill de verkligen se fler bostäder, och varför drar de i så fall ned på det som skulle kunna skapa fler bostäder?