Fru talman! Jag vill börja med att vara faktabaserad, som jag har för vana, och rätta Peder Björk när han säger "SD-regeringen". Det här är ingen SD-regering.
Sverige har en regering som består av tre partier: Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Denna regering har ett parlamentariskt samarbete med Sverigedemokraterna för att samla majoritet för sin politik här i riksdagens kammare. Sju politikområden ingår i avtalet, och vi har också ett budgetsamarbete med Sverigedemokraterna. Tillsammans bildar vi en majoritet i Sveriges riksdag, men i regeringen sitter inte Sverigedemokraterna. I regeringen sitter Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna.
Jag vet att "SD-regeringen" används som ett retoriskt grepp, men jag tycker att det är viktigt att tala sanning här i riksdagens kammare, som är demokratins hjärta. Många följer de här debatterna, och jag tycker att det är viktigt att det vi säger är korrekt. Då är "SD-regeringen" ett felaktigt begrepp eftersom det leder tankarna till att Sverigedemokraterna leder och sitter i den här regeringen. Det gör de inte. Den här mandatperioden sitter Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna i Sveriges regering och har ett parlamentariskt samarbete med Sverigedemokraterna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Den förra, socialdemokratiska regeringen hade mycket samarbete med Vänsterpartiet och Centerpartiet. Jag höll aldrig på med att säga "C-regeringen" eller "V-regeringen". Jag höll aldrig på med att tramsa på det sättet. Jag sa "regeringen", och så visste man att i den satt Socialdemokraterna eller Socialdemokraterna och Miljöpartiet. När ni säger "SD-regeringen" talar ni om en regering som inte finns i det här landet. Jag blir otroligt irriterad och kommer varje gång detta epitet sägs i den här kammaren att gå upp i talarstolen och rätta det. Jag blir irriterad och tycker att det är att fara med osanning inför alla dem som tittar och lyssnar på den här debatten.
Det finns ett signalvärde i en 1-procentig effektivisering och besparingskrav på myndigheter. Vi lever i en tid med en hög inflation och allt högre räntor. Hushåll drabbas hårt av detta, och kommuner och regioner har många gånger svårt att få ihop sin ekonomi på grund av det. Många företag drabbas och tvingas nu varsla på grund av det sämre ekonomiska läget. Då är det rimligt att även statsförvaltningen får känna av de tuffa ekonomiska tider vi är inne i och får hjälpa till med finansieringen när vi ska upprätthålla en god välfärd i landet, stärka arbetslinjen med ytterligare ett jobbskatteavdrag och stärka de mest utsatta hushållen. Jag tycker att det ibland överdrivs vad denna procent får för konsekvenser och hur stor denna neddragning är. Jag har sagt att jag tror att de allra flesta myndigheter kommer att klara av ett 1-procentigt effektiviseringskrav utan de våldsamma konsekvenser som ibland beskrivs när Socialdemokraterna målar upp sin hotbild.
Sedan har vi en styrning som är delegerad. Det är upp till generaldirektörerna att fatta beslut om detta. Ibland är det en generaldirektör som leder myndigheten, ibland är det en styrelse; det ser lite olika ut. Men det är myndigheterna som måste ta det här ansvaret. Vi kan inte från regeringens sida säga "gör exakt så här", utan det finns ett delegerat ansvar. Generaldirektörerna är huvudansvariga för att sköta ekonomin och de anslag som myndigheten har fått och agera utifrån de regleringsbrev som regeringen och riksdagen beslutar om.
Jag tycker att det är intressant att Socialdemokraterna i sitt budgetalternativ inte ökat anslagen; det gäller exempelvis Skatteverkets förvaltningsanslag. Man står här och är väldigt oroad över vad som händer med Skatteverket, men man ger själv inte en enda krona mer till Skatteverket. Frågan skulle alltså lika gärna kunna ställas tillbaka till Peder Björk själv - hur avser Socialdemokraterna att hantera den här frågan?