Arbetsplenum - Pausad uppräkning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt för beskattningsåret 2024 - 2023-11-29

Fru talman! Det är bra att regeringen nu har erkänt sitt felaktiga beslut att förra året höja skiktgränsen för statlig inkomstskatt historiskt mycket. Man har erkänt att det var fel att med 13 miljarder kronor inflationsskydda börs-vd:ar och andra högavlönade samtidigt som sjukvården går på knäna och vanligt folk har sett tio års reallöneökningar försvinna.

Vi socialdemokrater står bakom utskottets förslag att inte göra om detta misstag. Vi föreslog redan förra året att uppräkningen skulle pausas givet den extrema situation vi har i ekonomin. Då ifrågasatte moderater och sverigedemokrater vår moral, och nu gör man samma sak själv.

Andelen som i år betalar statlig inkomstskatt uppskattas till 11 procent, vilket är den lägsta andelen sedan skatten infördes 1991. Med en pausad uppräkning uppskattas andelen i stället uppgå till 13 procent, vilket är den näst lägsta nivån sedan införandet. Den som nu oroar sig över avsteg från något slags princip kan alltså vara lugn.

Fru talman! Vårt land genomgår den svåraste ekonomiska krisen sedan 90-talet. Inflationen har nått rekordhöga nivåer, svensk ekonomi krymper och arbetslösheten stiger. Det slår hårt mot hushållen. Vanliga familjer med vanliga inkomster får allt svårare att betala räkningarna. Jag upprepar: Tio års reallöneökningar är bortsvepta.

Nu är det snart jul och nyår, fru talman. Det är mat som ska inhandlas och julklappar som står på önskelistor. Jag minns hur det var att vara barn på juldagens morgon. Jag hade en kompis som ringde och frågade vad jag hade fått av tomten. Egentligen tror jag att hon mest ville berätta om sina egna klappar.

Min kompis berättade att hon fått årskort till en skidanläggning, en snowboard, en locktång och en necessär med "lite smink". Alla som sminkar sig vet att det handlar om ganska mycket pengar. Hon hade också fått en ny spelkonsol och "lite spel". I mitt huvud gick miniräknaren på högvarv.

I skolan ställdes samma fråga bland barnen. Killen som gick runt hela vintern med trasiga jeans - det här var innan det var coolt - skrattade bort frågan och sa att han "skiter väl i julklappar". Jag ber om ursäkt för språket. Till slut kom det ändå fram att han hade fått strumpor, punkt.

Tydligare än så blir kanske inte klassklyftorna för ett barn. Och i år kommer det att vara många barn som tvingas skratta bort det där med julklappar och som inte vill berätta för klasskamraterna vad de fick. Det kommer att vara många föräldrar som med ont i magen tar snabba lån för att undvika den känslan hos sina barn.

Fru talman! Ojämlikheten i Sverige har vuxit explosionsartat, och den känns i kropparna hos folk. Skatterna har sänkts på ett sätt som har ökat skillnaderna, till förmån för dem som lever på avkastning av kapital och till nackdel för den stora merparten av folk i Sverige.

Skattesänkningarna har inneburit nedskärningar i välfärden. Det handlar om det som den stora majoriteten av människor i Sverige inte har råd att bekosta ur egen ficka - och särskilt inte när behoven blir stora av anledningar som man ofta inte kan påverka själv, som när ungen behöver extra stöd i skolan eller när man får cancer och behöver medicin och behandling. Man kanske är med om en arbetsplatsolycka som gör att arbetsförmågan aldrig mer blir som den var. Man kanske får förlossningsskador. Man blir äldre och behöver omsorg från hemtjänsten.

När skatten sänks minskar finansieringen av välfärden. Då ökar trycket på privat finansiering. Hur många har råd med det? Världens dyraste sjukvårdssystem undanhåller sina medborgare vård. Under pandemin sa ungefär 44 procent av USA:s befolkning att de undvek vård därför att de inte hade råd. Stora delar av befolkningen är helt oförsäkrade. Ska det bli så även här i Sverige till slut? Läget är akut i välfärden i dagens Sverige. Sjukvården i vårt land går mot ett underskott som är större än under 90-talskrisen - i ett av världens rikaste länder.

Fru talman! Vi behöver fler lärare, elevassistenter, undersköterskor och sjuksköterskor - inte färre. Det kräver en stabil finansiering. Staten borde göra insatser för att stötta familjerna. Vi socialdemokrater har lagt fram förslag om att dubbla pengarna till sjukvården, att göra en extra utbetalning av barnbidraget, att höja underhållsstödet och indexera pengarna till välfärden, bland mycket annat.

Vi vill finansiera det bland annat genom att, precis som regeringen föreslår, pausa uppräkningen av skiktgränsen för statlig inkomstskatt men också genom en bankskatt på övervinster.

Det är bra att regeringen har erkänt att det var orimligt att låta skiktgränsen för statlig inkomstskatt räknas upp så kraftigt samtidigt som behoven är stora. Men man borde ha insett det redan förra året.

Fru talman! Man ska också komma ihåg en sak. Trots att indexeringen av skiktgränsen nu pausas för 2024 kommer den ändå totalt att vara större än löneökningstakten mellan 2022 och 2024. Det innebär att höginkomsttagare ändå kommer att ha överkompenserats trots detta beslut.

Fru talman! Jag ska snart avsluta mitt anförande. Men jag vill ändå återvända lite grann till förra året när högern argumenterade för att sänka skatten för höginkomsttagare. Då sa man lite grann så här: Det lönar sig inte för högavlönade att jobba, kämpa och slita om de inte får ytterligare sänkt skatt.

Jag ska därför avsluta med en liten sammanfattande reflektion, kalla det en dikt om du vill.

Vissa barn föds med ryggsäckarfyllda av helium.Varje steg väger fjäderlätt.Längs vägen står nya chanser i långa rader givakt.Andra barn föds med ryggar tyngda av bly.För dem är minsta misstag en storm att parera.Den som kämpar hårt förtjänar mer,säger dom.Vem kämpar?Vem gör det inte?Vad händer när vi faktiskt svarar på den frågan?

(Applåder)

Fru talman! Jag håller med om att vi har svåra tider nu, absolut. Men jag förstår inte logiken i att regeringen nu skulle inse sitt stora misstag eller att regeringen skulle ångra sig vad gäller höjningen av brytgränsen tidigare och nu pausa den. Vi hade en helt annan brytgräns tidigare än vad vi har i dag. Logiken går inte ihop där. Det vore skillnad om vi skulle ha haft samma brytgräns.

Fru talman! Jag förstår att Moderaterna inte vill kalla det för att de erkänner att vi hade rätt. Det kan jag ha respekt för att de inte vill säga.

Vi har just nu den lägsta andelen som betalar statlig inkomstskatt sedan skatten infördes. Det är inte som att ekonomin var mindre tuff förra året eller att situationen var mindre extraordinär då än vad den är nu.

Det är 13 miljarder kronor som i år inte gick till att stoppa nedskärningar i sjukvården. Vi ser hur man varslar. Det är hundratals människor i en enskild region. Det är 700 där, 600 där och 500 där. Det är vårdpersonal som försvinner och som inte kan ta itu med vårdköerna och inte kan möta det behov som finns exempelvis i barnpsykiatrin.

Man kan fundera: Var det rätt, Crister Carlsson, att prioritera 13 miljarder kronor till exempelvis oss härinne, börs-vd:arna, medlemmarna av den svenska regeringen och höginkomsttagarna? Vad det rätt att lägga de pengarna på dem när man i stället hade kunnat undvika nedskärningar eller till och med kunnat anställa några fler i den välfärd som många här inne brukar säga att de värnar?

När det kommer till kritan gjorde man inte det. Nu ser vi en sjukvårdskris som är framtvingad av regeringen. Den hade kunnat göra annorlunda. Den visar nu att det vi sa förra året var rätt, för den kan uppenbarligen göra så här nu. Men vi har ett förlorat år på grund av regeringen.

Jag tänker att det är så det är. Vi lyckades i vår argumentation, och det är positivt. Jag tackar för att man har omvärderat. Men det är ett problem att det här året blev ett förlorat år.

(Applåder)

Fru talman! Nu börjar vi komma in på en sjukvårdsdebatt här, något som egentligen inte var meningen. Men jag måste naturligtvis svara på frågan.

Socialdemokraterna har tidigare talat om vårdslakt och annat. Jag lät RUT räkna på skillnaden i vår region vad gäller den socialdemokratiska budgeten och Tidöpartiernas budget. Det var i våras. Jag tror inte att det är någon större skillnad på budgetarna nu.

För vår region skilde det med 49 miljoner kronor. Vår region går back med ungefär 700 miljoner kronor. Jag ser inte någon större skillnad på Socialdemokraternas budget och på Tidöpartiernas budget för vår region. Jag tror ändå att det generellt sett ser ungefär likadant ut i övriga Sverige beroende på storlek på regionerna.

Vår region skulle ha fått 49 miljoner mer i de generella statsbidragen med Socialdemokraternas budget, och den går back med 700 miljoner. Hur stor skillnad är det, hur stor påverkan mer och hur många fler skulle vi kunna anställa med sossarnas budget kontra Tidöpartiernas budget?

Fru talman! Jag har inte haft möjlighet att titta på siffrorna. Det gör jag gärna efter debatten. Jag tror att siffrorna borde vara högre om vi tittar på det innevarande årets budgetalternativ.

Man kan också konstatera att just i Region Dalarna var det Crister Carlsson som styrde innan maktskiftet. Det underskott som man nu har kanske han själv har varit med och påverkat.

Om det nu är 49 miljoner är det ändå mer än att vara utan de 49 miljonerna. Eller är det någon härinne som tycker att 49 miljoner är en spottstyver som inte spelar någon roll? Jag tycker inte det.

Jag tror som sagt att siffran borde vara högre. De olika beräkningar som jag har sett innan har visat det. Men vart gick de 49 miljonerna? De gick bland annat till personer som redan har höga löner.

Det är den avvägningen som vi just här och nu diskuterar. Skulle de pengarna ha gått till Region Dalarna, Region Sörmland, Region Skåne, Region Norrbotten, Region Västerbotten eller Region Jämtland Härjedalen? Eller skulle de ha gått till oss? Det gjorde de nämligen; det var vi som fick de 49 miljonerna och de 13 miljarderna totalt, i stället för våra olika sjukvårdsregioner.

Jag tycker att det var fel. Crister Carlsson menar att det inte räknas. Det spelar ingen roll. Frågan är när det börjar att spela roll. Hur mycket mindre ska sjukvårdsregionerna få för att Crister Carlsson ska tycka att det är mycket?

Det handlar i slutändan om hur man prioriterar. Vi hade velat att de 13 miljarder kronorna skulle ha gått till andra saker än till högavlönade i vårt land.

(Applåder)

Fru talman! Jag har redan berört ämnet i skatterundan i debatten, det vill säga skiktgränsen för statlig inkomstskatt, så jag ska försöka att inte vara alldeles för långrandig.

Det är ingen hemlighet att Centerpartiet tycker att regeringens beslut att pausa indexeringen av skiktgränsen för statlig inkomstskatt var förvånande. En sak är att det delvis bryter mot praxis. Socialdemokraterna var ju först på bollen i den frågan, och det är väldigt förvånande att en borgerlig regering gör samma sak. Vi har förståelse för att det handlar om mycket pengar, särskilt i inflationstider. Centerpartiet har dock föreslagit en annan modell för att skydda skatteskalan mot fortsatt godtycke och för att mildra marginalskattehöjningen för fler, speciellt för personer inom bristyrken.

Debatten om höginkomsttagare är väldigt högljudd. Allt är svart eller vitt, och det är fult att tjäna pengar. Men man måste komma ihåg att sänkningen eller pausandet av uppräkningen för skiktgränsen för statlig inkomstskatt slår mot en mängd bristyrken som samhället är i behov av. Låt mig räkna upp några: läkare, unga ingenjörer, tandläkare, erfarna poliser, specialistsjuksköterskor som har obekväm arbetstid med flera.

Tror ni verkligen att man vill utbilda sig till dessa typer av jobb om man kommer över skiktgränsen och ska betala statlig inkomstskatt? Tror ni verkligen att en sjuksköterska i Region Västerbotten, Region Dalarna eller var det nu kan vara har lust att jobba övertid över jul om hon eller han får skatta bort allting? Vi måste inse att Sverige är beroende av dessa olika grupper. Det råder också kompetensbrist i det här landet.

Jag måste säga: Sänk tonen i debatten! Detta är människor som vi absolut behöver i Sverige.

Jag ska avsluta med att säga att jag är väldigt orolig. Om man frångår denna praxis utan att kompensera med någonting annat innebär det att man öppnar Pandoras ask. Tidigare hörde vi företrädare för Socialdemokraterna i princip säga att denna pausning skulle ha skett för länge sedan.

Kanske vill Socialdemokraterna dessutom att ännu fler ska betala den här statliga skatten. Hur långt ned ska vi gå? Hur många förskollärare eller grundskollärare ska detta drabba? Jag tycker att man behöver fundera på sådana saker innan man skapar detta höga tonläge.

Som sagt: Öppna inte Pandoras ask! Om ni gör det är jag rädd för att det kommer att få stora konsekvenser, inte minst i de bristyrken som vi har just nu.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

En av regeringens främsta prioriteringar är att bekämpa inflationen och lätta på kostnadstrycket för hushållen. Regeringen jobbar också för att skapa bättre förutsättningar för att ekonomin ska växa på sikt. En god ekonomisk tillväxt lägger grunden för ett samhälle som växer och blir starkare och ett samhälle där fler människor försörjer sig själva och bidrar till de investeringar i rättsväsendet, försvaret och välfärden som är nödvändiga.

Sverige befinner sig i ett tufft ekonomiskt läge med den högsta inflationen på 30 år. Den är visserligen på väg ned, men man ska inte ropa hej än. De stigande priserna pressar hushåll och företag men också välfärden. Om inflationen biter sig fast på en hög nivå under en längre tid kommer människor som redan i dag kämpar för att få ekonomin att gå runt att få det ännu tuffare. Sannolikt skulle det också leda till långvariga skador på ekonomin.

Regeringens plan för att hantera det besvärliga läget i ekonomin består av tre delar. Det handlar bland annat om att bedriva en återhållsam finanspolitik för att inte riskera att inflationen drar iväg och blir ännu högre. Regeringen stöttar också hushållen och välfärden ekonomiskt.

Fru talman! Om Sverige ska lyckas lösa samhällsproblemen behöver arbetsmarknaden fungera bättre än i dag. Alltför många människor riskerar att hamna i långvarig arbetslöshet, vilket leder till ökat utanförskap, särskilt bland dem som är födda utomlands.

En förutsättning för den svenska välfärdsmodellen är att alla som kan arbeta anstränger sig för att få ett arbete. Därför måste det alltid löna sig mer att arbeta än att försörja sig på bidrag. För att göra det mer lönsamt att arbeta sänker regeringen skatten för framför allt låg- och medelinkomsttagare. En bidragsreform genomförs också för att motverka att människor hamnar i bidragsberoende.

Sänkt skatt på arbetsinkomster är den reform som regeringen satsar mest på i sin budget för nästa år. Totalt beräknas svenska löntagare betala 11 miljarder kronor mindre i skatt nästa år genom att det jobbskatteavdrag som finns sedan tidigare förstärks.

Den pausade skiktgränsen och satsningen på skattesänkningar riktar sig till låg- och medelinkomsttagare som jobbar heltid. För inkomståret 2023 är den så kallade skiktgränsen 598 500 kronor. Det innebär att du betalar 20 procent i statlig inkomstskatt på dina inkomster över denna gräns. Skiktgränsen gäller den beskattningsbara förvärvsinkomsten, det vill säga den inkomst som du har efter att grundavdraget har dragits bort.

Det finns två brytpunkter - en för dem som inte har fyllt 66 vid årets ingång och en för dem som har fyllt 66 vid årets ingång. De som har fyllt 66 år har en högre brytgräns än de yngre. Detta blir en extra morot för att få fler äldre att stanna kvar i sitt yrke och bidra till att minska kompetensbristen.

Inflationen, fru talman, är arbetstagarens största fiende. Den gör att maten blir dyrare och räntorna går upp. Den orsakar stora problem för hushållen. Den gröper ur hushållskassorna, och vanliga löntagare får se sina reallöner minska. Vårt främsta fokus är därför att bekämpa inflationen genom en återhållsam och finansierad budget som leder till sänkta räntor.

Vi sänker alltså skatten för vanliga löntagare. Totalt sänker vi skatten brett för dem som jobbar, och som har jobbat, med 13 miljarder kronor. Det leder till betydande tillskott för hushåll. Exempelvis får en familj med en polis och en sjuksköterska mer än 14 000 i sänkt skatt 2024 jämfört med 2023 till följd av jobbskatteavdraget och indexeringarna av tidigare jobbskatteavdrag och grundavdraget.

För att finansiera detta föreslår regeringen att uppräkningen av skiktgränsen pausas. Den uppräkning som genomfördes förra året var helt rätt och riktig men samtidigt historisk hög, vilket innebär att antalet som betalar statlig inkomstskatt i dag är det lägsta någonsin.

Vi måste stimulera även den sjuksköterska som jobbar mycket extra och den som har gått en lång utbildning, har stora studielån och har förlorat lön under utbildningstiden genom att den får behålla en del av den lön som den har förtjänat.

Många kanske tycker att man inte skulle ha pausat uppräkningen av brytgränsen, men faktum är att färre människor kommer att betala statlig inkomstskatt 2024 än vad som var fallet 2022. Detta täcker alltså två år.

Det förra beslutet var rätt. Avsikten med det var att inte göra fler till statliga skattebetalare, och vi uppfyllde detta. Vi får återkomma om hur det ska bli nästa år. Det kan finnas andra uppräkningssätt som är bättre; jag vet att man tittar på detta. Vi får titta på modellen för hur brytgränsen ska räknas upp.

(Applåder)

Fru talman! Eftersom jag var så uppjagad i mitt anförande glömde jag att yrka bifall till Centerpartiets reservation. Jag passar på att göra det nu.

Jag får också tacka min ledamotskollega för anförandet och möjligheten att se över andra modeller när det gäller skiktgränsen. Jag tror att det kommer att behövas i framtiden. Jag är jätteglad för att ledamoten har lyssnat, och kanske finns det möjlighet att diskutera denna fråga vidare.

Fru talman! Jag vet att man funderar på olika modeller för den här uppräkningen. Med det tackar jag för ordet.

Fru talman! Tack, Crister Carlsson, för ditt anförande!

Jag skulle vilja ställa en fråga. I tidigare debattrundor fick vi höra från moderaten Boriana Åberg att skattenivån kommer att vara den lägsta sedan 1975, något som jag förstår att Moderaterna och andra partier är väldigt glada för. Samtidigt har vi en sjukvårdskris. Elevassistenter sägs upp, och det är svårt att möta behovet av förebyggande åtgärder mot kriminaliteten i våra kommuner och så vidare.

Jag skulle vilja ställa frågan till Crister Carlsson vilket hans drömläge är. Om vi nu kommer att ha den lägsta skattenivån sedan 1975 då barnomsorg och äldreomsorg inte var inkluderade i välfärden som de är nu och andelen äldre var mindre, vilket innebar att välfärden gjorde mindre än i dag - vilket är då Crister Carlssons drömläge på skattenivån, och hur kommer välfärden att se ut då?

Fru talman! Vad mitt drömläge är? Jag förstår inte riktigt frågan. Jag vill sänka skatterna för alla. Sänker man skatterna så att fler kommer i jobb blir det ju sammantaget kanske så att fler bidrar med skatteintäkter till vår välfärd.

Med fler som jobbar och betalar lite mindre skatt kanske vi får ännu större skatteintäkter till staten. Det är vad jag drömmer om i så fall.

(Applåder)

Fru talman! Den verklighet vi lever i är att ett antal avskaffade skatter i kombination med andra sänkta skatter har lett oss till en skattenivå som enligt Moderaterna själva är den lägsta sedan 1975. Då hade vi inte barnomsorg på samma sätt som i dag, och äldreomsorgen var inte inkluderad i välfärden som i dag. Arbetslöshet var visserligen lägre, men andelen äldre var också betydligt mindre. Sjukvården kunde inte bota så många som i dag. Många kroniker kunde inte få den vård som de behövde, helt enkelt för att den medicinska utvecklingen inte hade gått lika långt.

Det var helt enkelt så att välfärden kunde göra mindre och gjorde mindre. Den tidens skatter skulle räcka till betydligt mindre än i dag. Detta är helt uppenbart om du åker ut till vilken vårdcentral, akutmottagning eller skola som helst och pratar med lärare och andra som har pluggat i fem år. Är de jättenöjda med sina löner? Är de jättenöjda med sin arbetsmiljö?

Det jag försöker säga är att skattesänkningar och avskaffandet av en massa skatter har lett till nedskärningar i välfärden, och eftersom det parti som jag nu debatterar med vill ha fortsatt kraftigt sänkta skatter skulle man vilja veta vad målet är. Hur låga ska skatterna bli? Hur kommer vår välfärd att se ut då när den ser ut som den gör i dag efter de stora skattesänkningar som man har genomfört?

Fru talman! Jag drar inte parallellen mellan höjda skatter och högre välfärd och högre löner till vård- och omsorgspersonal. Jag ser fler människor i arbete, och det ser vi genom att vi sänker skatterna så att det blir lönsamt att jobba.

Man tycker att det är bra att ta extra skift. Det har jag själv erfarenhet av. Om du får betala en massa skatter blir liksom intresset eller drivkraften att jobba självklart mindre.

Jag tror på sänkta skatter, och jag tror på att sänkta skatter leder till att fler kommer i jobb. Man kanske jobbar lite extra, och därmed bli skatteintäkterna större.

Så är min tanke, och jag tror verkligen på den.

(Applåder)

Fru talman! Det har väl inte undgått någon vid det här laget att debatten handlar om att regeringen föreslår att skiktgränsen för statlig inkomstskatt för beskattningsåret 2024 ska pausas. Det är någonting som vi i Vänsterpartiet stöder. Under 2023 räknades skiktgränsen upp. De med högre inkomster kompenserades för inflationen, medan de med lägre inkomster fick dra åt svångremmen. Vi riksdagsledamöter till exempel fick i år en nätt skattesänkning med cirka 1 400 kronor i månaden, medan den som i år tjänar under 46 200 kronor i månaden inte fick en enda krona i inflationskompensation.

Förskollärare, lärare, sjuksköterskor, undersköterskor och andra yrkesgrupper i välfärden får alltså inte en krona utan får i stället se gapet till välavlönade öka ännu mer, samtidigt som regeringen för i år inte sköt till tillräckligt till kommuner och regioner för att de ska klara välfärdens utmaningar.

Anställda i välfärden har i år fått färre arbetskamrater, mer pressade scheman och lägre utrymme för löneökningar. De har fått det tuffare med ekonomin hemma, och de har också fått det tuffare med ekonomin på jobbet. Uppräkningen av skiktgränsen för 2023 var något som Vänsterpartiet motsatte sig kraftigt, eftersom en paus redan 2023 hade inneburit att vi kunnat öka statsbidragen till kommuner och regioner för en bättre välfärd.

Uppräkningen av skiktgränsen som gjordes för beskattningsåret 2023 var historiskt hög. Det innebär att andelen som betalar statlig inkomstskatt i år är historiskt låg. Totalt lade regeringen 13 miljarder kronor på dessa skattesänkningar, samtidigt som kommuner och regioner inte fick de statsbidrag som de behövde.

Vänsterpartiet välkomnar som sagt den pausade uppräkningen, men vi delar inte regeringens förslag om att den ska finansiera andra skattesänkningar. Den pausade uppräkningen borde i stället användas till att förstärka välfärden.

I vår budget avvisar vi det nya jobbskatteavdraget som ökar skatteklyftan mellan dem som får del av jobbskatteavdraget och dem som lever på sjuk- och aktivitetsersättning, a-kassa och föräldraförsäkring för att ta några exempel. Vi vill sluta skatteklyftan, inte öka den.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Sverige har nu passerat inflationstoppen, och inflationen sjunker sakta. Utvecklingen går för sakta, men trenden är tydlig. Mot slutet av nästa år beräknas inflationen stabilisera sig kring målet på 2 procent. Det innebär att Riksbankens kraftiga räntehöjningar förhoppningsvis är till ända.

Kristdemokraterna menar att en politik för företagande och tillväxt är nyckeln till fortsatt välfärd. Det är därför dags att lyfta blicken från akut krisbekämpning till en mer företagarvänlig och tillväxtfrämjande politik. Det behövs strukturreformer för ökad tillväxt och produktivitet.

Kristdemokraterna menar att det finns några särskilt viktiga fundament i dessa strukturreformer, och en av de viktigaste är att incitamenten till egen försörjning måste öka. Det ska alltid löna sig att arbeta framför att gå på bidrag.

När människor går från utanförskap till sysselsättning är det en vinning inte bara för människan utan också för samhället. Det ökar skatteintäkterna och minskar behoven av bidrag. Men det är också en vinning för den enskilda individen på ett moraliskt och socialt plan. Vetskapen om att jag kan försörja mig själv och min familj ger en inre styrka och trygghet som statliga och kommunala bidrag aldrig kan ge.

Fru talman! Regeringens arbete med att förstärka incitamenten till arbete inkluderar reformer, exempelvis bidragstak och kvalificering till välfärden. Andra viktiga delar är att välfärdsförmånerna inte får tillåtas passivisera människor. Passivt mottagande av försörjningsstöd är förödande för individens tilltro till sin egen förmåga och innebär en risk att leva ett liv i utanförskap. Det måste brytas genom aktivitetskrav för att uppbära försörjningsstöd.

En särskilt viktig konsekvens av den höga inflationen är att den urholkar incitamenten för arbete. De flesta ersättningarna i socialförsäkringssystemen räknas upp med inflationen medan löntagarna har fått se sin köpkraft kraftigt urgröpas av inflationen. Det är därför viktigt att prioritera arbetet med fortsatta inkomstskattesänkningar på arbete i form av ytterligare jobbskatteavdrag. För att ytterligare öka drivkrafterna att arbeta och för att skapa en god fördelningspolitisk profil är det viktigt att fortsatta skattesänkningar har en tydlig tyngdpunkt mot låg- och medelinkomsttagare.

Fru talman! Höga marginalskatter redan vid relativt måttliga inkomster urgröper viljan att arbeta extra och incitamenten till att satsa på högre studier. När välfärdens bärare i form av vanliga sjuksköterskor och poliser tvingas betala mer än hälften av en inkomstökning i skatt drabbar det inte bara individen utan även samhället. Kristdemokraternas uttalade mål är att andelen arbetstagare som betalar statlig marginalskatt ska minska.

Politik är att vilja men också att våga prioritera när man inte kan göra allt samtidigt. Kristdemokraterna och regeringen vågar göra dessa prioriteringar, och därför väljer vi att denna gång pausa uppräkningen av brytpunkten för statlig inkomstskatt för att i stället prioritera de reformer som drivs i arbetslinjen. Det gör vi genom att ytterligare sänka jobbskatteavdraget; en väl avvägd reform som gynnar låg och medelinkomsttagare mest. Jobbskatteavdraget innebär sammantaget en kraftfull stimulans till individen att gå från arbetslöshet till arbete. Det gynnar samtidigt samhället genom att ökad sysselsättning ökar resurserna till den gemensamma välfärden. Det är bra för individen, men det är även bra för Sverige.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Miljöpartiet välkomnar att regeringen i år pausar uppräkningen av skiktgränsen för statlig inkomstskatt. Vi anser att det borde ha gjorts redan inför detta år. Den uppräkning som skedde inför det här året var mycket hög på grund av den höga inflationen, vilket i praktiken innebar stora skattesänkningar för höginkomsttagare. Det anser vi vara en felaktig prioritering i ett läge där många med lägre inkomster har befunnit sig, och befinner sig, i en tuff ekonomisk situation. Även välfärden står inför stora nedskärningar som en följd av att man inte har tillfört tillräckliga medel.

Miljöpartiet anser att i det rådande ekonomiska läget är det inte prioriterat att sänka skatten för dem som tjänar mest, utan vår prioritering är i stället att ge kommuner och regioner de ekonomiska förutsättningarna som krävs för att undvika det stålbad som välfärden nu står inför.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)