Interpellationssvar - Åtgärder för att rädda folkhögskoleplatser - 2023-11-23

Herr talman! Jytte Guteland har frågat mig hur jag och regeringen avser att agera för att detta inte ska innebära att fler folkhögskolor tvingas lägga ned delar av eller hela sin verksamhet. Frågan ställs bland annat mot bakgrund av att interpellanten menar att regeringen föreslår minskade anslag till folkhögskolorna i budgetpropositionen.

Inledningsvis vill jag understryka att regeringen bedömer att folkhögskolan fyller en viktig funktion i det svenska utbildningssystemet. Genom folkhögskolans breda kursutbud kan individer till exempel få grundläggande behörighet till fortsatta studier inom högskola eller yrkeshögskola eller utbilda sig till ett yrke. Folkhögskolans särskilda pedagogik och arbetssätt bidrar till att stärka deltagarnas självförtroende och ger personer nya perspektiv och bättre studieresultat än de har uppnått tidigare.

Under pandemin tillfördes tillfälliga extra medel till folkhögskolorna. Det var sedan tidigare aviserat att dessa medel skulle upphöra med 2022 års utgång. Regeringen bedömde i sina prioriteringar att behovet av tillfälliga förstärkningar med anledning av pandemin inte kvarstod.

Jag vill vara tydlig med att regeringen inte föreslår minskade anslag till folkhögskolorna i budgetpropositionen för 2024 (prop. 2023/24:1). Regeringen föreslår i stället att statsbidraget till folkhögskolorna förstärks. Förstärkningen föreslås uppgå till 100 miljoner kronor år 2024 och beräknas uppgå till denna nivå permanent.

Regeringen bedömer att denna allmänna förstärkning är en viktig prioritering i en tid då många folkhögskolor kämpar med ekonomin och då behoven hos varje folkhögskola ser olika ut. Jag noterar och välkomnar att även Socialdemokraterna i sin skuggbudget, likt regeringen, föreslår att statsbidraget till folkhögskolorna förstärks med 100 miljoner kronor 2024.

Sammantaget föreslår regeringen i budgetpropositionen för 2024 att cirka 2,4 miljarder kronor fördelas i statsbidrag till folkhögskolor under nästa år. Detta kommer att möjliggöra mycket viktig utbildningsverksamhet vid landets folkhögskolor.

Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret på frågan om den tuffa situation som folkhögskolorna står inför i vårt land.

Vi socialdemokrater uppfattar att läget för landets folkhögskolor är svårt just nu. Det är mycket som har hänt som leder till att det är en ekonomiskt pressad situation för landets folkhögskolor. Det handlar om det som utbildningsministern själv tar upp, nämligen pandemianslaget, som var tillfälligt, men det handlar också om stigande elpriser och ett allmänt högt kostnadsläge. Till detta kommer sviktande resurser från regeringen till kommuner och regioner, vilket innebär att folkhögskolorna, i det läge som kommuner och regioner står inför, kan hamna i kläm.

Det handlar också om att regeringen för innevarande år satsade mindre på folkhögskolorna än vad vi från oppositionen gjorde. Detta blev kännbart i det redan pressade ekonomiska läge som folkhögskolorna har.

Vi är flera socialdemokrater som har varit ute på folkhögskolor i hela vårt avlånga land. Själv besökte jag nyligen Ågesta folkhögskola och träffade deltagare i de olika viktiga utbildningar som den genomför och står för. Det var en stark upplevelse att prata med deltagarna om hur viktig folkhögskolan som utbildningsform är och vilken enorm förändring i livet som folkhögskolan och deltagandet i folkhögskoleverksamheten har inneburit för många av deltagarna.

Där fanns killen som berättade för mig att han hade tappat all tro på framtida utbildningsmöjligheter och som hade slutat drömma om att klara av skolgången men som på Ågesta folkhögskola hittade tillbaka till självförtroendet och också glädjen i att lära sig mer och att gå i en utbildningsform och därmed börja drömma om framtiden igen.

Där fanns flickan som berättade om tider av missbruksproblematik och en känsla av utanförskap i skolan och med svårigheter hemma. Hon hade absolut inte drömt om att klara av en färdig skolgång, men på Ågesta folkhögskola kunde hon känna framtidstro igen och få möjlighet att ta del av kunskap och känna glädje inför framtiden.

Där fanns en yngre kvinna från Ukraina som berättade att det hade gått bra med studierna i Sverige men att hon saknade de viktiga kunskaper i matematik som behövdes för att hon skulle kunna bli klar och arbeta i sjukvården som sjuksköterska, vilket var hennes stora dröm i livet.

Alla dessa deltagare på Ågesta folkhögskola kände så här: I folkhögskolan stärks jag och mina kunskaper, och det som utbildningssystemet utanför inte klarade av att hjälpa mig med har jag nu fått hjälp med och stöd för genom folkhögskolan.

Samtidigt berättade samma folkhögskola för mig att det hårda kostnadsläget och de bristande satsningarna från regeringens sida innebär att det är svårt att inför framtiden stå upp för de deltagarplatser som man i dag har. Jag har också hört kollegor i riksdagen vittna om att det är samma sak på andra folkhögskolor.

Man ser ganska mörkt på framtiden, och flera folkhögskolor i landet har börjat lägga ned utbildningsplatser. I första hand väljer man extraresurserna och använder kanske de möjligheter man har på folkhögskolan, men framöver kommer deltagarplatser att försvinna. Jag undrar vad regeringen gör åt detta?

Herr talman! Jag tackar för denna diskussion.

Jag vill börja med att säga att jag älskar folkhögskolor. Det är något som jag tror att alla vi ledamöter i denna kammare skulle kunna göra om vi bara besökte dem. Om man kommer ut på en folkhögskola någonstans i Sverige kommer man att uppleva fantastiska saker: människor som gör sitt livs resa, människor som kanske har mötts av stängda dörrar men som plötsligt bara möts av öppna dörrar och möjlighet att förverkliga sig själva och hitta en väg till arbete eller en väg in i det svenska samhället.

Folkhögskolorna gör otroligt stor nytta, och folkhögskolan som utbildningsform är unik - unik för Sverige och unik i världen. Det är ett sätt för någon att komma in i trygg miljö och att verkligen få det stöd man behöver för att kunna följa den vision man själv har om sitt liv, det man brinner för eller det man vill arbeta med.

Jag har varit ute på ett flertal folkhögskolor de senaste månaderna. Jag har då haft fantastiska möten med unga som inte har klarat av skolan och som nu har fått sitta och räkna och plötsligt tycker att matte är det roligaste som finns. De känner att de har fått ett stöd som de aldrig har fått tidigare. Jag har träffat pensionärer där som annars skulle ha varit ensamma och kanske mått dåligt. Men de kommer till en gemenskap där de får lära sig någonting nytt. Jag har träffat människor i min ålder, eller äldre för den delen, som byter bana i livet. De har kanske haft företag men har nu bestämt sig för att de ska jobba som fritidspedagoger, socialpedagoger eller någonting annat. Det finns myriader av fantastiska utbildningar på alla möjliga nivåer som gör vårt samhälle rikare.

Men man möts också av en oro på folkhögskolorna - en oro för framtiden och en oro för om folkhögskolorna kommer att kunna ha kvar den goda verksamhet som de har. Folkhögskolorna har redan behövt göra ganska stora nedskärningar under det senaste året. Och även med det stöd som de får från regeringen på 100 miljoner kronor blir det tyvärr nedskärningar på de flesta folkhögskolor ändå. Det finns ett antal olika orsaker till det. En orsak är inflationen. En annan är att det inte finns någon indexering av det stöd som folkhögskolorna får för deltagarveckorna, utan samma stöd för deltagarveckorna har legat kvar under ganska många år. Detta gör att det till exempel är svårt att räkna upp lönerna, vilket är rimligt att man gör på hela arbetsmarknaden för alla som jobbar. Men på grund av att folkhögskolornas stöd inte är indexerade kan de inte göra det. Detta gör att det är svårt att driva denna utbildningsform när man hela tiden är pressad ekonomiskt.

Jag vill fråga ministern hur han ser på framtiden. Detta är någonting som vi inte på något sätt borde bråka om i politiken. Vi borde komma överens. Vad kan vi göra? Går det kanske att på sikt att göra höjningar? Kan vi prata om detta mellan oppositionen och regeringen? Går det att höja stödet för deltagarveckorna? Kan det bli ytterligare stöd till folkhögskolorna framöver? Detta är en otroligt viktig verksamhet som är en kärna, skulle jag vilja säga, i det svenska utbildningssystemet.

Regeringen har tyvärr inte heller gett det stöd som behövs, om man jämför med det socialdemokratiska förslaget, till kommuner och regioner. Regeringens stöd är tyvärr inte lika stort. Det innebär att regeringen inte heller ger det stöd som kommuner och regioner hade behövt för att man inte ska behöva skära ned på folkbildningen. Kommuner och regioner ger nämligen också stöd till den.

Ytterligare en sak som jag har fått höra att många är oroliga för gäller att folkhögskolorna och folkbildningsverksamheten ska vara fri och frivillig och fri från statlig styrning. Här ser vi också en förändring från regeringens sida detta år. Regeringen lägger sig i folkbildningen på många sätt. Det gäller hur finansieringen ska vara, men man lägger sig också i folkbildningen på ett helt annat sätt än man gjort tidigare. Hur ser ministern på detta?

Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för att vi ännu en gång får tillfälle att debattera folkbildningen i denna kammare och inte minst folkhögskolornas villkor.

Ministern vill i sitt svar göra gällande att regeringen och Socialdemokraterna har samma ambitioner med folkbildningen. Historien visar någonting annat. Om vi tittar på budgetbeslutet för 2023 innebar det stora neddragningar av anslagen till folkbildningen, främst till folkhögskolorna, från regeringen. Socialdemokraterna satte i sin skuggbudget av betydligt större belopp för folkhögskolorna.

Man kan försöka justera historien genom att nu tillföra 100 miljoner kronor, vilket vi också föreslår. Men som mina kollegor mycket riktigt har påpekat har vi en pågående inflation, så kostnadsökningarna lär äta upp hela detta tillskott. Regeringen har själv räknat på en kostnadsökningstakt på 4 procent. Om man tar anslaget för folkhögskolor som är nytt och minskar det med 100 miljoner och räknar med en inflationstakt, en kostnadsökning, på 4 procent motsvarar det 94 miljoner kronor. Den faktiska förstärkningen till folkhögskolorna som regeringen bistår med är alltså 6 miljoner kronor, efter att man året före har dragit ned över 500 miljoner kronor. Att kalla detta för en prioritering av folkhögskolorna tycker jag inte är en riktig benämning.

Denna trippelstöt med minskade möjligheter för kommuner och regioner att gå in med pengar till folkhögskolornas verksamheter, minskade direktstöd förra året på stora belopp och dessutom stora kostnadsökningar får dramatiska konsekvenser.

Liksom Magnus Manhammar och Jytte Guteland har jag gjort flera besök på folkhögskolor. De vittnar alla om samma sak. Det rör sig bland annat om två klasser på lilla Älvsby folkhögskola som inte kan starta detta år. Det rör sig om vårdutbildningar och allmän kurs.

Att Magnus Manhammar sträcker ut sin hand när det gäller om vi kan göra gemensam sak och komma överens om hur framtiden ska se ut för folkhögskolorna är en stor gest. Jag hoppas att ministern tar denna utsträckta hand. Jag är lite mindre förbrödrande och tycker att regeringen inte gör vad den själv påstår sig göra. Det tycker jag är fräckt.

Herr talman! Jag tackar interpellanterna för en mycket trevlig ton och en väldigt konstruktiv anda i denna väldigt viktiga fråga.

Precis som interpellanten och meddebattörerna för fram spelar folkhögskolorna en väldigt viktig roll i det svenska utbildningssystemet på lite olika sätt, kanske framför allt för att de ger möjlighet för dem som inte riktigt har kommit till sin rätt i den svenska skolan att på ett lite innovativt och annorlunda sätt få känsla och motivation för utbildning och inte minst möjlighet att läsa upp allmän kurs, som gör att de kan få behörighet för att sedan läsa vidare på någon form av eftergymnasial utbildning. Folkhögskolorna spelar alltså en väldigt viktig roll.

Det handlar naturligtvis också om de skräddarsydda utbildningarna när det gäller de vårdbehov som vi ser i kommunernas äldreomsorg. Många folkhögskolor bedriver yrkesinriktade utbildningar som verkligen svarar mot välfärdens behov. Folkhögskolorna spelar alltså en väldigt viktig roll i det svenska utbildningssystemet.

Det är därför mycket glädjande att höra att det finns en så bred enighet i riksdagen kring detta. Jag välkomnar verkligen det och tycker att det är en mycket trevlig ton i denna debatt.

En fråga som har ställts gäller styrningen. Jag delar uppfattningen att det är fråga om en målkonflikt och en avvägning. De senaste åren har vi sett olika typer av riktade och tillfälliga bidrag som har getts till denna verksamhet. Riksdagen har haft en bred enighet i fråga om att vi ska rikta ett antal bidrag till folkhögskolornas verksamheter. Detta står delvis mot de fria folkhögskolorna som i mångt och mycket ska bestämma detta själva. Så det finns en målkonflikt där.

Det gäller då att vi, som vi har haft en bred enighet om, slår vakt om att huvuddelen naturligtvis ska vara fri men att vi ibland, när samhällsbehoven är väldigt stora, kan vilja gå in med olika typer av riktade stöd.

Herr talman! Just nu ges det inga riktade stöd, utan det är generella förstärkningar som sker. Det är en förstärkning med 100 miljoner kronor nästa år. Och det är en ny permanent nivå. Det handlar alltså inte om några tillfälliga pengar, som det var under pandemin, utan det är permanenta pengar som gör att man kommer att kunna bygga upp en verksamhet där man vet de långsiktiga förutsättningarna, i skarp kontrast till när det ges tillfälliga bidrag, vilket skapar en stor ryckighet i verksamheten och gör det svårt att planera och att få en stabilitet i verksamheten.

Jag välkomnar att det finns en mycket stor politisk enighet kring detta, och jag tycker att det är en styrka att vi kan uppvisa att vi är överens. Både i regeringens budget och i Socialdemokraternas skuggbudget finns denna ambition med en höjning på 100 miljoner kronor med. Det tycker jag är en styrka för demokratin och en styrka för hela Folkhögskolesverige.

Herr talman! Jag tackar än en gång utbildningsministern för svaret.

Också vi socialdemokrater gläder oss åt att det finns en förståelse för att folkhögskolorna gör ett viktigt arbete. Med det sagt menar vi att regeringen saknar insikt om att folkhögskolorna står inför en väldigt svår situation.

Som min kollega sa upplever man faktiskt en trippelstöt. Man har det förändrade kostnadsläget, som innebär att många folkhögskolor får höjda kostnader överallt just nu. Det var också en stor neddragning i direktstödet under innevarande år, vilket blev en väldig börda för många folkhögskolor i landet att försöka hantera. Till detta kommer alltså minskade anslag till kommuner och regioner, vilket vi är helt övertygade om också kommer att landa hos folkhögskolorna framöver.

Vi vill ju höra vad utbildningsministern har för plan här. Vi kan prata om utsträckta händer, men det viktiga är att regeringen tar på sig ett ledarskap. Det förväntas nämligen av den.

I det läge vi har, med ungdomar som saknar framtidstro och många gånger känner att den ordinarie skolgången inte fungerar, finns folkhögskolan där som en möjlighet. Där samhället har misslyckats tidigare finns folkhögskolan - och den lyckas många gånger. Statistiken talar sitt tydliga språk: Vi ser att en stor andel av dem som går på folkhögskola lyckas få jobb, och en väldigt stor andel går vidare till högre utbildning efter folkhögskolan.

Man lyckas alltså med det uppdrag som skolan inte har lyckats med tidigare, och därför bör denna utbildningsform vara extra viktig i en tid då Sverige har utmaningar på utbildningsområdet. Sverige har också utmaningar med att ungdomar inte känner framtidstro, och det finns utmaningar med kriminalitet. Där tror jag att folkhögskolorna är en möjlighet för Sverige och inte något att spara ned på.

Därför vill jag återigen fråga utbildningsministern hur han vill se till att motverka den trippelstöt som folkhögskolorna just nu upplever och ge lite framtidstro till alla de rektorer som nu kämpar med sina budgetar. Dessa rektorer vill göra allt i sin makt för att deltagarna i verksamheten inte ska drabbas - det är verkligen det som är visionen - men de kan inte trolla med siffrorna eller gå på knäna. Just nu hyr man ut lokaler, man har sommarkollo och man drar ned på extraresurser. Man ser till att ordinarie lärare får jobba på sommarveckor med kolloverksamhet, till exempel. Allt detta gör man för att undvika att deltagarna drabbas.

Jag vill se samma passion från utbildningsministern som jag ser hos rektorerna ute på folkhögskolorna i Sverige. Vad är planen?

Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret. Jag tycker att det är jättebra att vi diskuterar detta och att vi gör det på ett konstruktivt sätt.

Den 19 september i år höll folkhögskolorna runt om i landet en stor manifestation då de just nu är i ett väldigt svårt läge. Det är ett svårt ekonomiskt läge, och man är mycket orolig för framtiden. Jag deltog själv i en av manifestationerna och träffade många ungdomar och lärare där. Det fanns en stor oro.

Jag vet att utbildningsministern är ute mycket, och jag hoppas att han kommer att få träffa alla dessa människor och se den bild som de beskriver, för det behöver göras mer än det som görs just nu - både från vår sida och från regeringens sida. Vi borde gemensamt göra något för folkhögskolorna.

Fem av folkhögskolorna skrev en debattartikel samma dag som manifestationen, och jag tänkte läsa upp ett kort citat: "Regeringen tog i år bort de extra anslag som folkhögskolorna fick 2022 på dryga 400 miljoner och vi anser fortfarande att det både var ogenomtänkt och mycket beklagligt. Nu vill alltså regeringen fördela om anslagen mellan studieförbund och folkhögskolor genom budgetprocessen för att finansiera folkhögskolornas svåra ekonomiska situation och det är så dåligt sätt att agera på. Vi accepterar inte att man ställer studieförbund och folkhögskolor mot varandra på detta sätt."

Jag tycker att de har helt rätt i detta - man ska inte ställa någon, vare sig människor eller verksamheter, mot någon annan i samhället. Här har vi i stället två typer av folkbildning, som många gånger samverkar på ett fantastiskt sätt - ofta när jag är ute på just folkhögskolorna finns även studieförbunden där. De fyller olika funktioner, och de stärker varandra. De behövs därför båda två, och de behöver gå hand i hand. Det behöver finnas ett bra stöd i båda delarna.

Som jag sa tidigare behöver de också vara fria, och de behöver vara frivilliga. Jag är orolig för den utveckling som verkar ske just nu. Jag tror kanske inte ens att det är utbildningsministerns egen vilja att folkbildningen inte ska vara fri och frivillig längre, men det verkar som att regeringen vill kringskära frivilligheten och friheten för folkbildningen. Det gör mig orolig.

Herr talman! Som bekant delar jag min kollega Magnus Manhammars oro inför utvecklingen och över att staten flyttar fram de politiska positionerna i styrningen av folkbildningen.

Mats Persson talar i talarstolen om riktade bidrag, och det må vara en sak. Men att avskaffa den självförvaltningsmodell som har varit sättet för folkbildningen att styra sig själv är en helt annan sak. Att låta de förvaltningsuppgifter som har legat på Folkbildningsrådet gå över till myndigheter som agerar direkt på regeringens uppdrag kommer att flytta fram den politiska styrningen av folkbildningen och göra den mindre fri till sin form och framför allt till sitt innehåll.

Jag tycker verkligen att detta är en oroande utveckling, och precis som Magnus Manhammar misstänker jag att utbildningsministern inte skulle lägga fram dessa förslag om han fick välja. Jag tror dock att det största partiet i regeringsunderlaget är mycket tydligt med att Folkbildningsrådet inte ska finnas kvar.

För att sammanfatta: Stora kostnadsökningar, stora nedskärningar 2023 och nedskärningar på kommuner och regioner försätter folkhögskolorna i en mycket svår ekonomisk sits. Regeringen agerar genom att värdesäkra den låga nivå de anlade 2023, och det tycker jag inte att man ska kalla en satsning eller en prioritering. Jag tycker att man ska kalla det vad det är, nämligen en värdesäkring.

Herr talman! Jag tackar interpellanterna. Precis som vi alla är inne på spelar folkhögskolorna en väldigt viktig roll.

Vi har ett tufft ekonomiskt läge. Många svenskar sitter hemma vid köksbordet och funderar på hur de ska få ihop sin hushållsbudget, och många företag funderar på hur de ska kunna få ihop sin ekonomi så att de kan överleva. På samma sätt har folkhögskolorna en tuff ekonomisk situation. Alla har vi ju det, och vi behöver alla göra tuffa prioriteringar. Jag har full respekt för att det är tuffa tider; det är inflationstider i Sverige och runt om i Europa, och det är ett tufft läge. Då handlar det om att ta ansvar.

Herr talman! De pengar som sköts till under pandemin var tillfälliga. Senast jag kollade har vi ingen pandemi internationellt eller i Sverige. Jag tror att alla inser att tillfälliga pengar för ett uppdrag - i det här fallet under en pandemi, därför att det var speciella omständigheter och man hade merkostnader eftersom man inte kunde bedriva verksamheten på det sätt man brukade göra - är just tillfälliga. Detta var en tillfällig åtgärd som gällde under pandemin, och nu har vi ingen pandemi. Därmed går vi tillbaka till det normala, så att säga.

I det läget är det viktigt att visa ledarskap; jag delar helt den uppfattningen. Det är därför regeringen gör dessa tuffa prioriteringar och väljer att på ett tydligt sätt prioritera folkhögskolornas verksamhet genom att skjuta till 100 miljoner kronor nästa år, vilket är en permanent nivå som ligger kvar under de kommande åren. Jag tycker att det är en styrka att vi har en enighet om detta i svensk politik och att många politiska partier ansluter sig till den linjen.

Herr talman! Tack ännu en gång, utbildningsministern, för att vi fick till stånd den här debatten! Jag tror att den är viktig för att upplysa om det läge som fortsatt gäller för landets folkhögskolor.

Vi är många som har vänner eller anhöriga som deltar i folkhögskolornas verksamhet och som vet vilken enorm glädje det är att kunna vända det som kanske inte var lyckat i den tidigare skolgången till framgång i folkhögskolan. Vi har många berättelser om detta.

Själv hade jag en väldigt stark upplevelse vid mitt senaste möte på en folkhögskola, närmare bestämt Ågesta folkhögskola, vilket jag också nyss redogjorde för. Flera deltagare kunde berätta om hur tidigare skolmisslyckanden hade vänts till framgång och framtidstro. Det var unga tjejer och killar men också något äldre som tidigare hade tappat tilltron såväl till den egna förmågan som till framtiden och samhällets intresse av deras egen möjlighet att delta. Folkhögskolan hade genom sin speciella pedagogik och tilltron till att man måste jobba med helheten lyckats vända självkänslan hos så många personer. Det handlade inte bara om någon enstaka, utan nästan varenda person där kunde berätta om detta.

I den tid som vi lever i, med lågkonjunktur och det tuffa läge som många ungdomar befinner sig i inför framtiden, är folkhögskolan en möjlighet. Det är sorgligt att se att regeringen inte gör mer för att ändra på den ekonomiska situation som folkhögskolorna står inför. Det handlar trots allt om en trippelstöt just nu, som jag har redogjort för i denna debatt.

Vi uppmanar regeringen att göra mer.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar för den här utmärkta debatten. Jag blir dock lite förvånad. Jytte Guteland sa att det är sorgligt att se att det görs så lite. Regeringen och Socialdemokraterna - i skuggbudgeten - har ju exakt samma nivå för hur mycket pengar som går till folkhögskolorna.

Jag önskar att vi kan hantera denna fråga i bred politisk enighet och att vi inte höjer tonläget. Vi har ju samma uppfattning, och det tycker jag är en styrka. Brett över blockgränserna - från regeringens, Liberalernas och Socialdemokraternas sida - ser vi behovet och vikten av folkhögskolorna. Regeringen skjuter också till 100 miljoner kronor nästa år.

Det är en styrka att vi är eniga i detta. Jag tror inte att vi vinner på att höja tonläget sinsemellan när vi nu tycker likadant.

Jag tackar för en mycket bra debatt och hoppas att vi kan fortsätta att ha ett bra tonläge framöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.