Arbetsplenum - Ett hållbart mediestöd för hela landet - 2023-11-15

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslagen i konstitutionsutskottets betänkande KU3 Ett hållbart mediestöd för hela landet. Jag vill samtidigt yrka avslag på samtliga motioner.

Nu avvecklas äntligen det otidsenliga mediestödet. Jag säger det igen: Nu avvecklas äntligen det otidsenliga mediestödet - presstödet. Sverigedemokraterna har under lång tid drivit på för att detta ska bli verklighet.

Presstödet föddes en gång för att Socialdemokraterna ville rädda partivänlig press. Ett system konstruerades för att rädda den så kallade andratidningen på många orter - en andratidning som nästan alltid var socialdemokratisk. Och så ser det fortfarande ut i dag. På nio av tio orter runt om i Sverige är andratidningen socialdemokratisk.

Ett hållbart mediestöd för hela landet

Sedan stödet infördes har det muterat, växt och blivit något av ett medialt monster. Stödformer har kommit och gått, och allteftersom medielandskapet digitaliserats och förändrats har fler och fler kvalificerat sig för stödet. Stödet har varit rättighetsbaserat och inte behovsbaserat, vilket det nya stödet är. Vem som helst kunde starta tidning och ha rätt till stöd.

En älv av pengar har kanaliserats till en mängd framför allt tidningar i olika nyanser av rött. Redaktioner och ägare har maximerat sin verksamhet för att kunna uppbära så mycket stöd som möjligt på skattebetalarnas bekostnad.

Ett slags topp - eller botten - får väl sägas ha nåtts under pandemiåren när miljöpartister och socialdemokrater öste in pengar i systemet. Man får förmoda att det var av i huvudsak samma skäl som när stödet infördes.

Fru talman! Fria medier har vi av många skäl. Ett av de viktigaste är att makten behöver granskas. En sanning är emellertid att det är svårt att neutralt granska den som föder en. Man kan därför fråga sig om medier som lever av ett politiskt system helt kristallklart förmår att kritiskt granska detsamma. Svaret är givetvis nej. Det skulle utifrån detta gå att argumentera för att det över huvud taget inte borde finnas något presstöd. Men om presstödet helt skulle upphöra skulle förmodligen de allra flesta tidningar snart gå i konkurs, oavsett om de är digitala eller ej.

Om vi inte har några oberoende medier får vi ingen granskning av makten - och liten, eller ingen, nyhetsrapportering. Utan oberoende medier skulle annonsmarknaden flytta in på de stora sociala medieplattformarna. Den lilla nyhetsrapportering vi har kvar skulle nog hamna där med, med undantag för public service. Vi skulle få en nyhetsmarknad på de amerikanska techjättarnas villkor. Föreställ er det! Det skulle vara en marknad långt från medborgarnas inflytande och med nyheter med syfte att maximera antalet klick. Ingen granskning av statliga bolag, aktivistiska myndighetschefer, kommunala revisorer eller folkvalda skulle göras.

Ett mediestöd behövs således för att hålla demokratin levande och granska makthavarna. Vi alla här i riksdagen behöver granskas. Viktiga händelser utomlands behöver sin rapportering liksom det som försiggår i till exempel Vaxholm, Älvsbyn, Borlänge, Sölvesborg och Ånge. Det är mycket viktigt att stödja mindre, lokala medier som har ett verkligt behov. Men vi gör inte det genom ett lapptäcke av olika stödformer. I stället inför nu Sveriges riksdag ett nytt system.

Det nya systemet syftar till att täcka det lokala behovet av en levande press. Vi styr bort från det gamla rättighetsbaserade systemet där det i huvudsak krävdes en viss upplaga. Vi styr bort från systemet där ledarsidan var det viktiga. I stället inför vi en ordning där stödet går till lokala nyhetsredaktioner som har behov av stöd för sin redaktionella verksamhet. Det är hela grunden i det nya systemet.

Pengarna ska gå dit där de gör störst nytta för skattebetalarna, genom att redaktioner rapporterar vad som äger rum i orterna där de finns. Det innebär inte att makten i Stockholm inte längre granskas; det kommer att finnas gott om tidningar som rapporterar om oss. Det innebär inte att vissa nationella medier inte längre ska få stöd, men det innebär att tyngdpunkten läggs på lokala medier.

Är det här nya systemet en ultimat lösning? Det är det sannolikt inte, men det är den minst dåliga lösningen. Får vi inte denna ändring på plats till årsskiftet faller hela stödsystemet som ett korthus, eftersom det bygger på ett undantag som Sverige har från EU.

För de tidningar som faller utanför det nya systemet kommer ett tämligen generöst övergångsstöd att lämnas under en femårsperiod. Vi kommer även att utvärdera det nya systemet under 2027 för att vid behov kunna göra korrigeringar.

Fru talman! Ibland är verkligheten helt enkelt så komplex att inga enkla lösningar finns. Ett helt avskaffat stöd är inte vägen fram. Men det gamla stödsystemet avskaffas äntligen, och denna stödreform är den bästa lösningen i ett ständigt föränderligt och skiftande medielandskap.

Jag vill tacka samtliga partiledare för deltagandet i debatten och riktar ett särskilt tack till Per Bolund, som har haft sin sista debatt.

Den EU-politiska partiledardebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag yrkar bifall till Socialdemokraternas reservation 1 i betänkandet som vi nu ska debattera.

Varför ger vi stöd till pressen? Det kan man fråga sig. Låt mig backa tillbaka i historien en bit, närmare bestämt till 1766. Då får Sverige sin första tryckfrihetsförordning. Det är också världens första. Detta leder till en tidningsboom. Inom loppet av sex år startas 80 tidningar. Sedan kommer förvisso andra tider, och Gustav III sätter stopp för tryckfriheten.

Det dröjer sedan ända fram till 1830 innan det som kan kallas den moderna pressens födelse sker, nämligen när Lars Johan Hierta den 6 december 1830 ger ut det första numret av Aftonbladet. Därefter växer dagspressen och gör stora genombrott i Sverige fram till ungefär 1940-talet. Då börjar antalet tidningar minska. Under 1950-talet försvinner i genomsnitt fem tidningar per år. Krisen för dagspressen börjar debatteras på allvar i början av 1960-talet.

År 1963 får Sverige sin första pressutredning. Den beskriver hur den största tidningen på en marknad kommer att ta över på de mindres bekostnad, vilket påverkar mediemångfalden negativt. År 1971 inför Sverige presstöd till andratidningarna. Sedan dess har presstödet utretts många gånger. Men det har egentligen inte gjorts några avgörande förändringar, trots att medielandskapet förändrats drastiskt.

Det finns de som argumenterar för att det egentligen inte borde finnas något statligt mediestöd, med hänsyn till att mediesektorn ska vara så oberoende som möjligt. Men jag vill mena att det finns goda argument för ett statligt mediestöd. Hela Sverige ska ha tillgång till mediemångfald och journalistisk bevakning. Storumanborna liksom Stockholmsborna har rätt att veta hur deras kommunala pengar används och hur deras valda företrädare sköter sina uppdrag. Marknaden löser inte detta på egen hand. Därmed behövs ett offentligt finansierat medie- och presstödssystem.

För mig grundar det sig också i värderingar och principer. Mediestödet har till syfte att värna medborgarnas möjlighet till informationsinhämtning, så att de ska kunna delta i och påverka samhällsdebatten på jämlika grunder. Journalistik och debatt är en väsentlig del i samhällsbygget och alldeles för viktigt för att överlåtas åt marknadsprinciper.

Se på vår eländiga samtid just nu! Krigen och konflikterna eskalerar runt om i världen. I och med detta sprids både desinformation och propaganda. Oberoende nyhetsjournalistik av hög kvalitet är kanske viktigare än någonsin.

Det behövs ett nytt system. Det stora utbud av lokaltidningar som en gång fanns har blivit betydligt mindre. Så gott som alla brottas med svikande annonsintäkter när de lokala annonsörerna erbjuds lägre priser och bättre målgruppsanpassning av globala digitala aktörer såsom Facebook och Google.

De stöd som finns i dag har onekligen en rad problem. Driftsstödet hamnar ibland hos stora välmående aktörer som får ett incitament att inte öka sin räckvidd så mycket som möjligt, då de i så fall skulle mista stödet. Andra aktörer, som fådagarstidningar, har inte fått någon uppräkning av stödet på länge. I dagsläget hamnar betydande delar av stödet i stora och mellanstora städer när behovet finns på mindre orter och där befolkningen bor glesare.

En annan problematik är att många duktiga journalister finner en tryggare försörjning med bättre arbetsvillkor som kommunikatörer i privat eller offentlig verksamhet. Antalet kommunikatörer blir större, och antalet journalister blir mindre. Det finns ingen motsättning, men detta skildrar en problematisk utveckling.

Allt detta ger sämre grund för den så viktiga lokala journalistiken och därmed också den lokala demokratin. Ska det i hela landet finnas tillgång till lokal journalistik som bevakar de frågor som ligger nära människor måste vi också ta politiskt ansvar för det. Det krävs därför ett nytt mediestöd som fokuserar på en livskraftig journalistik med lokal förankring och täckning över hela landet och en mångfald av medier, så att vi säkerställer en fri åsiktsbildning.

Fru talman! Ett nytt system har arbetats fram. Vi socialdemokrater ställer oss bakom det grundläggande syftet med det nya stödet, nämligen journalistik i hela landet - mer journalistik i hela landet.

Men vi är inte eniga, och tyvärr gäller det inte enbart frågor i marginalen. Vi har stora farhågor. Det är farhågor som vi delar med branschen och som remissinstanserna som svarat på förslaget gett uttryck för. Jag blev inte mindre orolig när jag hörde föregående talare från Sverigedemokraterna berätta om syftet med stödet.

Det nya mediestödet riskerar att bygga höga trösklar för nya medier att starta, vilket riskerar att gynna de resursstarka aktörerna och minska mångfalden. Det är bra att det nya stödet fokuserar på lokal journalistik i hela landet, men det får inte ske på bekostnad av mångfalden. Vi riskerar att få vita ämnesfläckar. Vi riskerar också att tappa andratidningarna på orterna. Det är fråga om tidningar som, precis som föregående talare sa, råkar vara socialdemokratiska. Dessa är få till antalet, sju eller sex beroende på hur man räknar. Jämfört med antalet borgerliga ledarsidor är det en ganska skral samling, ska sägas i detta sammanhang. Men också nationella tidningar drabbas, såsom Nu, Dagen och AiP.

Presstödets syfte är att kunna bevara en mångfald på de lokala dagstidningsmarknaderna. Det anser jag ska gälla även med det nya systemet och för framtiden. Målet med att ha ett presstöd är att det ska bidra till allsidig nyhetsförmedling, debatt och opinionsbildning i hela landet, med flera röster och fri åsiktsbildning. Ni har hört Sverigedemokraterna i den här debatten; det finns alltså ett syfte att specifikt attackera S-tidningar.

En annan sak är att stödet riskerar att ätas upp av stora välmående medier i stället för att gå till dem som är i behov av stöd. Dessutom är det demokrativillkor som regeringen föreslår urvattnat jämfört med utredningens, vilket är olyckligt.

Vi kräver också att regeringen inför en kontrollstation som utvärderar det nya stödet redan om några år, så att vi inte får en oåterkallelig utveckling åt fel håll. Vi socialdemokrater utesluter inte att kontrollstationen även ska inkludera ekonomiska förutsättningar inför framtiden. Vi är beredda att diskutera ekonomin i det här.

Vi vill se lägre trösklar. Vi vill se en stark mediemångfald. Vi vill se ett demokrativillkor värt namnet och ordentlig uppföljning och utvärdering. Det är alltså inga marginalfrågor vi har synpunkter på.

Fru talman! Många medieföretag har nu sagt att de har svårt att överblicka de ekonomiska förutsättningarna för nästa år och framåt. Trots att ett nytt system ännu inte är på plats ser vi redan nu konsekvenser av det nya systemet. Det är nyheter som kom bara häromdagen. Detta är konsekvenser som pekar på både en sämre mediemångfald och färre journalister i hela landet - precis motsatsen till det vi beskrev som syftet med ett nytt mediestöd.

Många avgörande detaljer finns reglerade i den förordningstext som ska beslutas av regeringen. Det ligger därför nu ett stort ansvar på regeringen att se till att de här konsekvenserna inte blir så stora som vi befarar - om det nya mediestödet får godkänt av EU vill säga; det beskedet har vi ännu inte fått. Klockan klämtar. Det nuvarande stödet löper ut vid årsskiftet, och det är inte utan att man får känslan att regeringen är ute i sista minuten.

Fru talman! Det är synd att vi inte är överens i alla dessa delar. Det har ur en historisk synpunkt varit viktigt att ha breda politiska uppslutningar kring presstödet. Om vi politiskt lyckas skapa en stabil och långsiktig mediepolitik finns förutsättningar för mer journalistik till fler och därmed också en mer välmående demokrati.

Fru talman! Presstödet infördes på 70-talet. Vi fick en fin historielektion av Ida Karkiainen, måste jag säga. Att det behöver göras om råder det inga tvivel om. Det tycker vi både i politiken och i branschen. Men det räcker inte att bara tycka så. Vi måste helt enkelt få ett nytt mediestöd på plats.

Den av EU kommissionen godkända förordning som vårt nuvarande system vilar på kommer att upphöra vid årsskiftet. Det är där vi befinner oss nu.

Vad har då hänt fram till i dag? I oktober 2021 tillsatte den förra regeringen en utredning, ledd av Mats Svegfors, vars uppgift var att utreda ett nytt press- och mediestöd. En av utgångspunkterna i den nya utredningen var att ta hänsyn till de grundläggande överenskommelser som gjordes i bred politisk samsyn vid införandet av mediestödet 2018.

Den samsynen och tillika syftet med utredningen gällde att stärka demokratin genom att främja allmänhetens tillgång till oberoende nyhetsförmedling i hela landet via en mångfald av allmänna nyhetsmedier med redaktionellt innehåll av hög kvalitet. Det är nu den utredningen som har legat till grund för propositionen Ett hållbart mediestöd för hela landet, som är dagens ämne för debatt.

Fru talman! Marknaden för svenska nyhetsmedier är under en stark förändring, vilket till stor del beror på digitaliseringen. Glädjande nog läste jag häromdagen att andelen pojkar och flickor som dagligen läser böcker och tidningar ökar i alla åldrar från noll till 18 år. De som är noll år läser förstås inte, utan det gäller de andra som är läskunniga. Andelen har ökat enligt undersökningen Ungar & medier 2023 och enligt en annan undersökning som heter Småungar & medier 2023. Samtidigt minskar också andelen barn som inte läser alls.

Så bra det skulle kunna bli för dessa ungdomar, som med det nya mediestödet kan ta del av rejält lokala nyheter, granskningar och bevakningar i den kommun där de bor. En och annan kanske rent av vill bli politiker eller kanske läser till journalist. Det vore en väldigt trevlig konsekvens som jag välkomnar.

Vi behöver för demokratins skull en medial offentlighet i hela landet. Därför föreslås det i propositionen att medier med betydelse för demokratin på lokal och regional nivå ska prioriteras. Det torde innebära att det primära syftet med det nya mediestödet är att främja tillgången till allmänna nyhetsmedier över hela landet. Om man med mångfald menar att alla politiska tidningar ska få pengar är det inte vår bild av hur mediestödet ska användas.

På sidan 173 i utredningen läser jag att syftet "bör därför vara att främja tillgången till lokal och regional nyhetsförmedling över hela landet, det vill säga så långt möjligt i landets samtliga kommuner och regioner".

Av våra 290 kommuner är det drygt 200 kommuner som har 30 000 invånare eller färre. För att inte tala om de kommuner som ligger kring 10 000 invånare eller färre. Det är hela 87 stycken. Det vore väl fantastiskt om det så långt det är möjligt fanns en lokal nyhetsredaktör i varje kommun, eller i nästan varje kommun, som kan förse dess invånare med nyheter, granskning och bevakning.

I dag har en väldigt stor andel av dem som bor på landsbygden eller i mindre kommuner ingen journalist som bevakar eller granskar det samhälle som de bor i. Det vill regeringen ändra på.

Fru talman! Nyhetsförmedlingen ska vara av betydelse för demokratin. Det låter ju bra. Men vad betyder det i praktiken? Ytterst handlar det om att demokratin ska kunna hantera gemensamma angelägenheter i samhället. Artiklar eller inslag i exempelvis en lokal tidning där man skriver om kultur- eller nöjesliv kan ha betydelse beroende på hur de kommunala besluten har fattats.

Runt om i Sverige i dag finns det områden där det är särskilt svårt att på kommersiella grunder bedriva nyhetsbevakning och granskning. På dessa platser är det därför extra viktigt att den lokala journalistiken stöttas.

Ett nytt mediestöd kan se till att allmänhetens tillgång till oberoende och kvalitativ nyhetsförmedling stärks. Det är därför det är så viktigt att ett nytt mediestöd prioriterar lokala och regionala medier. Det är således i grunden fråga om ett demokratistöd snarare än ett branschstöd.

Men när staten ska dela ut pengar måste det finnas villkor. Det torde stå helt klart att får man stöd innebär det också att man bidrar till demokratin.

Några av de villkor som nämns i propositionen är exempelvis att man ska ha ett exklusivt, egenproducerat redaktionellt innehåll. Man ska ha en egen titel med självständiga redaktionella resurser och en ansvarig utgivare. Man ska också vara tillgängliggörande för dem med funktionsnedsättning.

För att medier ska komma i fråga för det nya mediestödet behöver man ta hänsyn till demokratiaspekten, det vill säga att det som publiceras inte väsentligt får verka mot grunderna för vårt demokratiska styrelseskick eller väsentligt vara i konflikt med respekten för allas lika värde, människors frihet och integritet.

Fru talman! Kan det då finnas risker med ett demokrativillkor ur ett yttrandefrihetsperspektiv? I juridiskt hänseende regleras yttrandefriheten i regeringsformen. Där framgår att var och en, gentemot det allmänna, har vissa fri- och rättigheter.

För att tillämpa demokrativillkoret är det viktigt att de värderingar som kommer till uttryck går att härleda till de värderingar som återfinns i vår grundlag. Propositionen innehåller en övergripande inriktning och vissa principer. Men alla konkreta villkor om utgivning och stödets storlek kommer i en förordning.

Målet med en mediepolitik där staten är inblandad med ekonomiskt stöd måste vara att stödja yttrandefriheten, mångfald och oberoende. Det finns således goda möjligheter att nu ta vara på detta tillfälle och se till att hela Sverige finns med på den mediala kartan i form av lokal rapportering och granskning.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till utskottets förslag i KU:s betänkande om ett hållbart mediestöd för hela landet.

Fru talman! Först av allt vill jag börja med att yrka bifall till reservation 7. Vi i Vänsterpartiet står givetvis bakom samtliga reservationer vi har i betänkandet, och i detta betänkande är det kanske också särskilt många.

Tidigare talare har gett en bild av mediebranschens utveckling de senaste åren. Det är höga och ökade kostnader och minskade reklamintäkter. Det finns många utmaningar, och där är vi överens.

Moderaternas talare precis före mig talade just om vikten av att så många som möjligt tar del av nyheter och läser. Tidigare talare har också konstaterat att man i årets medierapport Medieekonomi 2023 konstaterar att det var en rekordhög mediekonsumtion under medieåret 2022. Det är mycket glädjande.

Det finns ett stort intresse hos allmänheten att ta del av nyhetsförmedling och andra medier. Trots det befinner sig medierna i ett tufft läge med minskad lönsamhet på grund av ökade kostnader och minskade reklamintäkter. Det konstateras i rapporten, så att vi har det till debatten. Vi är nog ganska överens om alla de utmaningar som finns.

Fru talman! När jag står här vill jag först av allt konstatera att det är i mitten av november 2023. Vi har ett presstöd som löper ut vid årsskiftet. Det krävs ett godkännande av EU-kommissionen innan ett nytt mediestöd kan komma på plats och betalas ut.

Jag kan också konstatera att regeringen bedömde att kommissionens godkännande skulle komma under den tid som riksdagen behandlade ärendet. Nu står vi här i kammaren i dag och debatterar mediestödet utan att detta i sammanhanget väldigt nödvändiga godkännande har kommit.

Läget är minst sagt oklart, eller som Myndigheten för press, radio och tv, MPRT, den blivande Mediemyndigheten, konstaterade när de skickade ut sitt utkast på föreskrifter i somras: "För närvarande är alltså varken lag eller förordning klar. Anledningen till att utkastet till föreskrifter är utarbetat innan lagen och förordningen är godkända av EU-kommissionen är att myndigheten vill underlätta för aktörerna och kunna inleda handläggningen så snart det är praktiskt möjligt under hösten 2023 för att besluten som gäller stöd för 2024 ska kunna fattas snart efter det att lagen och förordningen har trätt i kraft." Detta är alltså ett citat ur utkastet till föreskrifter.

Vidare går det att läsa på MPRT:s hemsida att myndigheten hoppas kunna betala ut stödet i april 2024. Det beror såklart på det som tidigare talare har varit inne på, alltså att det lagförslag som vi i dag debatterar bara innefattar elva paragrafer på en ganska övergripande nivå, där mycket av det som är väsentligt för de medier som kommer att söka stöd ska specificeras i förordning och föreskrifter.

Fru talman! Förslaget till mediestöd har debatterats och kritiserats mycket det senaste året. Stora delar av mediebranschen vittnar om den stora osäkerhet och oro man nu lever med. På många håll i landet skär man nu ned på redan hårt slimmade medieredaktioner. Jag träffade i veckan en chefredaktör som började som chefredaktör med ansvar för en tidning men nu har hand om tre, och på varje tidningsredaktion har man skurit bort 25 procent av den ganska knappa personalstyrka man hade från början. Men trots allt detta - trots alla varsel, nedskärningar och besparingspaket - är den ansvariga ministern inte här, och därmed kan hon inte svara på de många frågor som finns. Hon har varit ganska osynlig i debatten över huvud taget, och även här lyser hon med sin frånvaro. Och det som kulturministern utlovade om att förordningen skulle förankras hos samtliga riksdagspartier motsvarade inte alls de förväntningar jag hade, tyvärr.

Risken är stor att det nu blir som många varnar för, att mediestödet kommer att utbetalas så sent att mindre tidningar hinner gå i konkurs innan pengarna kommer. Det vore för farligt - jag menar förfärligt - om den varningen blev verklighet.

I detta betänkande har vi ett enigt tillkännagivande som jag välkomnar, där regeringspartierna valt att gå oss i oppositionen till mötes. Det gäller att mediestödet ska följas upp årligen och att det ska ske en utvärdering om några år. Detta är naturligtvis bra, och där lovar jag att noga följa upp de farhågor som många av oss har.

Herr talman! Det finns väldigt mycket att säga om såväl hanteringen av mediestödet som innehållet i regeringens förslag. Vi är från Vänsterpartiets sida eniga med regeringen om att det behövs ett nytt mediestödssystem eftersom det nuvarande systemet är spretigt med flera olika stödformer som gör det komplicerat att förstå. Det är inte heller anpassat till dagens digitalisering. Detta verkar de allra flesta vara överens om.

Vår inställning är att fria, självständiga och oberoende medier är en central del i bygget av en stabil demokrati. I Sverige har vi åtminstone fram till i dag haft en lång tradition av tryck- och yttrandefrihet, och vårt medielandskap innehåller en stor mångfald av såväl privata som gemensamt ägda tv- och radiokanaler och tidningar. Det har rått en samsyn om att medieföretagen i Sverige har spelat en viktig roll genom att bidra till den allmänna debatten i samhället.

I Sverige har vi haft en tradition - tidigare talare har sagt att den går tillbaka till 1700-talet - av att uppmuntra till fri debatt och fria meningsutbyten. Det har funnits en medvetenhet och en bred samsyn om att även medier som har små upplagor har tillfört mycket till debatten och varit viktiga för det fria ordet. Därför behövs en mångfald av medier och ett modernt mediestödssystem som är utformat för att möta de krav som ställs på ett demokratiskt samhälle.

I detta behöver man värna lokal, regional och nationell nyhetsjournalistik såväl som mediemångfalden på det stora hela. Systemet behöver även utformas så att det är så begripligt, rättvist och transparent som möjligt och ge mest stöd till dem som har störst behov, så att man uppfyller syftet att stärka demokratin och att stärka journalistiken i hela landet.

Genom medierna får människor möjligheten att bilda välgrundade åsikter, verktyg att delta i demokratiska diskussioner och möjlighet att utkräva ansvar av dem som har makten. Vikten av bred och omfattande fri journalistik går därför inte att överskatta.

En av de farhågor som förts fram i debatten och som jag delar är oron över att regeringen genom sitt förslag prioriterar stödet till lokal journalistik på bekostnad av mediemångfalden. Det är djupt olyckligt att man ställer upp ett obefogat och falskt motsatsförhållande som riskerar att utarma mångfalden av medier. Det går också helt emot syftet med mediestödet och den breda överenskommelse som gjorts historiskt om mediestödet, där det har handlat om att stärka demokratin genom att främja allmänhetens tillgång till oberoende nyhetsförmedling i hela landet via en mångfald av allmänna nyhetsmedier med redaktionellt innehåll av hög kvalitet.

Vi i Vänsterpartiet vill naturligtvis värna och betona vikten av lokal och granskande journalistik som håller hög kvalitet, men som jag sa tidigare har vi en tradition av att också se till värdet av de medier som bidrar till mediemångfalden och det fria ordet.

Herr talman! Detta riskerar att utarma mångfalden av medier och få negativa konsekvenser för demokratin. Vi anser att förslaget blir kontraproduktivt eftersom det strider mot det övergripande syftet med mediestödet, nämligen att stärka demokratin.

Herr talman! Nu har jag nästan bara talat om själva hanteringen av propositionen. Nu tänkte jag säga lite grann om vad Vänsterpartiet har för egna förslag också. Jag beklagar att jag redan har överskridit min anmälda talartid.

Förutom det som gäller mediemångfalden har vi invändningar gällande regeringens förslag om ett nytt demokrativillkor, som vi tillsammans med bland annat Journalistförbundet är kritiska till. I korthet går vår och andras kritik ut på att ett demokrativillkor riskerar att bli godtyckligt, i synnerhet i kombination med att beslut om mediestöd inte ska gå att överklaga. Flera remissinstanser har även lyft frågan huruvida ett demokrativillkor strider mot intentionen i tryckfrihets- och yttrandefrihetsgrundlagarna.

Det går att konstatera att bestämmelser om ett demokrativillkor är förenade med en rad problem. Flera remissinstanser invänder och framhåller att ett sådant villkor kan komma att tillämpas godtyckligt och skulle kunna inverka negativt på pressfriheten. Vi anser att det finns risker med att införa sådana villkor eftersom den politiska majoritetens uppfattning om vilka åsikter och företeelser som kan vara ett hot mot demokratin snabbt kan ändras. Jag anser därför att dagens befintliga system är tillräckligt.

Om man trots allt anser att man ska ha ett demokrativillkor anser vi att lagtexten bör ändras och förtydligas med en hänvisning till regeringsformen för att undvika risker för en begreppsglidning, där det tas hänsyn till andra saker än dem som nu nämns i lagtexten. I kombination med att regeringen föreslår en opolitisk sammansättning av mediestödsnämnden och vårt förslag om en möjlighet att överklaga beslut om mediestöd skulle detta i alla fall minska risken för att demokrativillkoret tillämpas på ett godtyckligt sätt.

Vi anser, precis som jag sa tidigare, att man just ska kunna överklaga mediestödsnämndens beslut, särskilt om ett demokrativillkor införs. Precis som tidigare talare har varit inne på finns det en stor oro och osäkerhet kring hur mediestödsnämnden kommer att fatta beslut. Vilka prioriteringar kommer nämnden att göra? Vilken kommun ska få stöd till sin lokala tidning, och vilken kommun kommer inte att få lokal bevakning? När och hur ska mediestödsnämnden göra den avvägningen, och när kommer man att tycka att det är rimligt att prioritera mediemångfalden framför lokal journalistik? Det blir oklart, anser vi.

Vi tycker, precis som till exempel Tidningsutgivarna, att en överklaganderätt är nödvändig, speciellt i förhållande till beslut om huruvida en sökande kvalificerar sig för stöd eller inte.

Herr talman! Vi har, som sagt, ganska många fler förslag. Jag vill bara nämna ett, som en del som lyssnar på debatten kanske också har intresse av. Det är nämligen ganska nytt från Vänsterpartiets sida att vi har en reservation där vi anser att man ska utreda frågan om nollmoms. Det är inte ett perfekt förslag, och det kan gynna stora aktörer på bekostnad av små. Men vi anser, och har kommit fram till, att detta är ett sätt. Som tidigare talare har varit inne på är pressen i dag ganska beroende av mediestöd. Det finns fler finansieringsfrågor. Och vi har landat i att vi anser att man bör utreda frågan om nollmoms.

Herr talman! Det presstöd som gäller i dag går tillbaka till början av 1970-talet. Det är alltså ett halvt sekel sedan. Det är väl en underdrift att säga att en del har förändrats i vårt samhälle sedan dess. Detsamma gäller för mediebranschen. Sättet som den generation som växte upp på 70-talet, den generation jag själv tillhör och i förstone lätt relaterar till, tog del av nyheter på skiljer sig markant från hur dagens unga konsumerar nyheter, ofta skrollande i sina mobiler och inte sällan styrda av algoritmernas förlovade värld.

Vi är här i dag för att debattera ett nytt mediestöd. Det finns en stor samstämmighet bland oss om att det lapptäcke som genom åren skapats av olika stöd till mediebranschen inte är något att hålla kvar vid. När utredningen, vars promemoria ligger till grund för dagens betänkande, inledde sitt arbete för några år sedan var det alltså på tiden. Vi måste få på plats ett mediestöd som är bättre anpassat till dagens medielandskap än det nuvarande är. Och vi måste gå från det rättighetsstöd som dagens regelverk innebär till ett stöd som ges där det bäst behövs.

Herr talman! Många medieföretag och många journalister är i dag mycket oroliga över hur framtiden kommer att se ut för dem, även den nära framtiden, kanske till och med det närmaste året. Att vi står här bara någon dryg månad innan de regler vi har i dag löper ut och ett nytt regelverk ska ta vid är verkligen allt annat än lyckat. Att processen med att ställa om stödet till mediebranschen klubbas så nära inpå att de gamla stöden löper ut bidrar förstås till att skapa stor osäkerhet i hela branschen, och det är högst olyckligt i en bransch som på flera håll fört en alltmer tynande tillvaro. Inte minst gäller det våra lokaltidningar.

Men nu tänker jag inte stå här och peka finger åt något håll kring hur vi har hamnat i den stora tidsnöden. Möjligen riktar jag mig mot EU-kommissionen i just denna fråga och säger att jag därifrån gärna hade sett tummen upp helst redan i går.

Jag vill rikta mig till regeringen med en tydlig uppmaning. Man måste omgående få nödvändiga förordningar på plats. Som utskottet konstaterar ska det beslut vi klubbar i kammaren i dag kompletteras på förordningsnivå. Det är där som regeringen kommer att utforma bestämmelser om stödformer och om hur prioritering mellan dem som söker stöd ska ske.

Herr talman! För 25 år sedan tillträdde jag en journalisttjänst på en lokaltidning i Östergötland, en tidning som då hade bemannade lokalredaktioner i nästan alla de tio kommuner som tidningen bevakade. Centralredaktionen huserade på flera våningsplan i en större fastighet. Så såg det tyvärr inte ut när jag häromåret besökte samma redaktion. Då trängdes ett antal skrivbord på en liten yta på ett av våningsplanen.

För mig och Centerpartiet är det oerhört viktigt att Sverige har en lokaljournalistik värd namnet - från norr till söder, från förort till landsort. Våra lokala makthavare måste bli granskade. Det måste politiker och andra makthavare bli på alla nivåer. Om vi ska ha en levande och livskraftig demokrati måste oegentligheter upp till ytan, och personer som missbrukar sin makt måste avslöjas. För det krävs en gedigen journalistisk granskning, och den måste ske där kunskapen om och kontaktytorna i lokalsamhället finns, hos journalister på lokala medier. Därför är det viktigt att det nya mediestödet ska inriktas på att så långt som möjligt säkerställa att det finns åtminstone en livskraftig nyhetsaktör på lokal eller regional nivå i hela landet.

Herr talman! Samtidigt med det nya mediestödet införs ett demokrativillkor, som flera har varit inne på, och det är för att se till att stödet inte går till verksamheter som är oförenliga med grundläggande demokratiska värderingar. Mediestöd ska inte lämnas till medier som bedriver en verksamhet som går på tvärs mot grunderna för vårt demokratiska styrelseskick eller som helt går emot respekten för alla människors lika värde.

Vi behöver införa demokrativillkoret - tyvärr, kan jag kanske tillägga - för vi lever i en värld med auktoritära krafter på frammarsch. Vi ser starka påverkanskampanjer även från främmande makt som når rätt in i den svenska debatten, in i de där mobilerna där vi skrollar efter senaste nytt. I ett sådant medielandskap måste vi se till att de som får del av statligt stöd för att bedriva nyhetsförmedling gör det med respekt för våra grundläggande värderingar om demokrati och mänskliga rättigheter.

Samtidigt är det självklart viktigt att all nyhetsförmedling så långt det är möjligt ska stå fri från all statlig inblandning. Därför är det bra att det nu slås fast att demokrativillkoret ska tillämpas restriktivt. Endast vid allvarliga överträdelser kan medieföretag uteslutas från stöd.

Herr talman! Jag nämnde tidigare den oro som just nu är påtaglig i mediebranschen. Det gäller osäkerheten kring vilka som faktiskt kommer att få stöd och hur den nya regleringen kommer att slå. Vi i Centerpartiet har varit tydliga med att vi måste få en snar uppföljning av utfallet. Därför är det glädjande att ett enigt utskott i dag föreslår ett tillkännagivande om just detta. Det innebär att regeringen varje år i sin budgetproposition ska redovisa hur den nya regleringen har tillämpats och hur utfallet har blivit. När regleringen har varit i kraft i några år ska en analys ske och en bedömning av stödets effekter göras.

Detta är viktigt, och vi kommer att följa det noggrant för att se om mediestödet riktas till dem som faktiskt behöver det. Jag vet att villkoren i mediebranschen är riktigt tuffa, och det är helt avgörande för en livskraftig demokrati att detta stöd blir träffsäkert.

Jag hoppas förstås att jag kommer att se minst lika många skrivbord som senast, helst fler, när jag besöker den där redaktionen i Östergötland igen.

Herr talman! Vi har pratat om början av 70-talet här ett par gånger. Några kanske minns Future Shock, en bok av Alvin Toffler som kom ut 1970. Hans huvudsakliga tes var att vi då, 1970, stod inför en hälsofarlig, skrämmande och alldeles för stor och överlastad information.

Det var då. Han lever inte längre, kan jag meddela. Men tänk vad som har hänt sedan dess! Det är också därför vi står här och pratar om mediestöd, men det har ju förekommit mycket annat.

Låt mig först säga att vi i Miljöpartiet är positiva till att ett nytt, moderniserat mediestöd kommer på plats. Det behöver finnas granskande journalistik och nyhetsmedier över hela landet och ett mediestöd som tar hänsyn till det moderna medielandskapet och dess behov. Den lokala journalistiken spelar en viktig roll i att säkerställa tillgången till information, nyheter, kommentarer och analyser för alla som bor i Sverige. Det är helt enkelt en central del av en fungerande och livskraftig demokrati.

Vi är dock oroliga för att mediemångfalden på nationell nivå kan komma att tappa mark på så sätt att företag av mindre storlek riskerar att möta en tuff ekonomisk situation. Det är viktigt att säkerställa ett bra stöd till dessa medier. Jag återkommer till våra förslag alldeles strax, men jag vill också gärna lämna en beskrivning av sammanhanget.

Herr talman! Vi har en hotfull omvärld. Vi ser tydliga tecken på minskande utrymme för människor att skapa sina egna liv och utveckla sina förmågor, umgås med vem de vill och finna trygghet för sig själva och sina familjer. Krig och konflikter har blossat upp på ett sätt ingen av oss hade föreställt sig. Fasansfulla bilder når oss och skakar om vår vardag.

För oss som enskilda medborgare är i stort sett all vår kunskap om världen en form av andrahandsinformation. Få av oss har med egna ögon upplevt det som vi pratar om eller varit på plats i de rum där händelser ägt rum och beslut fattats, med undantag för oss som har förmånen att få arbeta i den här salen. Men också vi är beroende av både algoritmer och redaktörer.

Några av oss har förmånen att känna eller följa institutet V-Dem, Varieties of Democracy, vid Göteborgs universitet. De har under en följd av år sammanställt data om demokratiutvecklingen i världen och pekar på att allt fler människor i världen lever i länder med auktoritära styrelseskick. Ett tidigt kännetecken på autokratisering, alltså ledare som för all del kan vara valda men som efter hand tilldelar sig själva allt större makt, är begränsningar i mediernas frihet.

Herr talman! För att skydda oss mot en sådan utveckling även här är det avgörande att bygga ett system som på bästa sätt kan försvara våra värderingar. Då tänker jag att det emellanåt kan vara klokt att ta ett steg tillbaka till grunderna, i vårt fall regeringsformen, där det som bekant redan i andra meningen fastställs att "den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning".

Med det i minnet och för att bygga ett så starkt försvar som möjligt ser jag framför mig ett mediestöd som bidrar till både mångfald och tillgång till lokala och regionala medier i hela landet. Det förslag vi har att ta ställning till i dag kan, som flera före mig har påpekat här, tolkas som att det finns en rangordning mellan dessa mål till förmån för lokala och regionala nyhetsmedier. Det blev ju extremt tydligt redan i första anförandet att det är så det är tänkt. Det är inte riktigt vad som sas från början, men så har det blivit.

Detta riskerar att medföra en ökad ägarkoncentration med sårbarhet och likriktning av journalistiken som följd liksom en minskning av andra nyhetsmedier med exempelvis idémässig eller ideologisk grund. Det är ju inte bara socialdemokratiska tidningar vi talar om, som nämndes i början här. Det finns andra tidningar som bygger på kristen eller grön grund, näringslivsgrund och annat. Dessa medier kan ha en nationell spridning men ändå vara av intresse på många håll i landet. De har en avgörande roll för mångfalden, kan jag tycka, och därmed även för demokratin, så jag blir lite rädd när jag hör att regeringsunderlaget så tydligt prioriterar den lokala och regionala nyhetsförmedlingen. Det är inget fel på lokala nyheter; jag gillar att läsa mina båda lokaltidningar. Men vi får inte glömma att de här andra, med andra skärningspunkter, också har betydelse på alla platser i landet.

Herr talman! Jag vill peka på ett antal synpunkter som vi inom Miljöpartiet har fört fram under processens gång. Inledningsvis vill jag uttrycka både oro och förvåning över att vi inte har haft den delaktighet i processen som vi hade väntat oss. Vi har inte haft tillgång till det mer detaljerade arbetet med förordningen och har därmed inte kunnat bedöma de förslag som vi ser kommer att ingå däri. Detta har även andra talat om. Som tidigare talare har påpekat har den förankringen inte skett över huvud taget, och vi ser inte heller någon från departementen här i dag.

Vi tycker att definitionen av "allmänna nyhetsmedier" är vag och uttryckligen borde inkludera medier med mer specifika målgrupper utifrån samhällsintressen för att därmed undvika en smalare definition som skulle riskera att utesluta ett antal viktiga mediala röster.

I det förslag som vi nu ska ta ställning till finns en rad kriterier som medieföretag ska uppfylla för att kunna komma i fråga. Vi saknar en tydlig koppling till utredningens förslag om behovsprövning och ser gärna att det läggs till ett sådant uttalat behovskriterium.

Vi behöver säkerställa en strukturerad övergång till det nya mediestödet. Reglerna för övergångsstöd måste vara utformade så att dagens mottagare av stöd också har möjlighet att utveckla de eventuella kriterier som krävs för att kunna söka det nya mediestödet. Övergångsstödet får inte baseras på de nya kriterierna på ett sådant sätt att det i praktiken blir en sorts retroaktiv bedömning av sökandes uppgifter. Vi har för övrigt i vår budgetmotion föreslagit att skjuta till medel till detta för att övergången till ett nytt system ska fungera så bra som möjligt och negativa effekter ska kunna undvikas.

Vi anser också att det behövs ett system för överklagande och att en tidig och återkommande utvärdering av hur såväl övergångsstödet som det faktiska mediestödet har fungerat. Som även andra har nämnt här är vi glada över att vi har kunnat få gehör för de synpunkterna.

Jag vill slutligen också uppmärksamma det gemensamma yttrande som vi tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har lämnat, där vi särskilt betonar att det är vår gemensamma uppfattning att det är olyckligt med en rangordning mellan lokala och regionala nyhetsmedier å ena sidan och en mediemångfald som även innefattar medier med hela landet som område.

Det är också vår gemensamma uppfattning att en återkommande uppföljning är nödvändig, dels för att följa utvecklingen av övergångsstödet och mediestödet, dels för att ha ett gediget underlag inför en framtida förlängning av stödet.

Med det sagt tackar jag för ordet. Jag står självklart bakom samtliga våra reservationer men yrkar för tids vinning bifall endast till reservation 5.

Herr talman! Jag ställer mig bakom utskottets förslag i betänkandet.

Vi debatterar ett paradigmskifte när det gäller svensk mediepolitik och relationen mellan staten och nyhetsmedier. Från att ha varit ett mediestöd grundat på rättighet utifrån hur många prenumeranter och hur stor upplaga man har går det nu över till ett statligt stöd grundat på hur redaktionen ser ut och vilka behov som finns. Riktigt välmående tidningar utan egentligt behov av stöd kan alltså bli utan. Huvudinriktningen är, som vi har hört tidigare talare säga, lokal och regional nyhetsförmedling.

Vi har haft skiften tidigare när det gäller medieutveckling. Under mellankrigstiden, mellan första och andra världskriget, skedde en genomgripande medial förändring som innebar att informationsflödet ökade väsentligt och det blev möjligt att nå ut med budskap till hela landets befolkning mycket snabbare än tidigare.

De flesta av oss har vuxit upp med papperstidning att läsa till frukosten, och det har varit en både trygg och trevlig faktor. Kvällstidningarna har också haft en betydelse, även om förtroendet för morgontidningarna har varit betydligt större. Vi är många som håller fast vid att det är en speciell känsla att hålla i en papperstidning. Det har också gjort att den betalda papperstidningen hållit ställningarna kanske längre än vi trott. Tronskiftet lär ha varit år 2020, då de digitala prenumerationerna på tidningar blev fler än för den betalda papperstidningen.

Det är också viktigt att förstå mediernas roll. Ibland kallas medierna för den tredje statsmakten, som kontrollerar den första makten, riksdagen, och den andra makten, regeringen. Det ger också tidningarna stor makt.

Herr talman! Rättighetsstödet utifrån upplaga och prenumeranter tas nu bort. Den gamla formen av stöd var det nödvändigt att byta ut eftersom EU-kommissionen inte hade godtagit det. EU-kommissionen har tryckt på så att ett modernt så kallat teknikneutralt statsstöd ska börja gälla den 1 januari 2024. Vi lägger alltså det gamla rättighetsbaserade mediestödet åt sidan.

Det som gäller från den 1 januari är alltså ett redaktionsstöd som är behovsstyrt. Från statens synvinkel kommer det nya mediestödet att utgöra en fast kostnad, det vill säga den skenande kostnadsutveckling som tidigare tornade upp sig vid horisonten stoppas nu, och staten sätter en gräns för vad mediestödet får kosta. Men de nivåerna kan givetvis också modifieras framöver. Nu har också utredaren sagt att det finns möjligheter att korrigera så småningom. Det är i och för sig självklart.

Som jag sa är den nya inriktningen lokal och regional nyhetsförmedling. Det har skapat oro i en kategori av tidningar, rikstäckande så kallade fådagarstidningar eller nischtidningar. De är tidningar med nationella nyheter, eller nyheter som tar upp lokala nyheter på ett nationellt plan.

Låt mig ge några exempel på sådana tidningar: Aktuellt i Politiken, som är socialdemokratisk. Dagen, som bygger på en kristen ideologi. Nu, som är liberal. ATL, oberoende lantbruksjournalistik. Syre, som är grön. Dagens ETC, som jag tror är neutral, möjligen vänster.

Herr talman! Jag fanns med i den parlamentariska referensgrupp som skapades när Mats Svegfors utsågs till utredare av den nya mediepolitiken. Från allra första början lyfte jag upp fådagarstidningarnas viktiga demokratiska roll och betydelsen av mångfald. Mats Svegfors är ju en oerhört kunnig person, och jag ser i utredningen att han lyssnade på oss. Men den oro som finns hos fådagarstidningarna måste tas på allvar. Till de allra viktigaste inslagen i Svegfors utredning och regeringens proposition hör just mångfaldsklausulen. Så här formuleras syftet med det nya mediestödet i regeringens proposition:

"Att stärka demokratin genom att främja allmänhetens tillgång till oberoende nyhetsförmedling av hög kvalitet. Syftet ska uppnås huvudsakligen genom att mediestödet främjar tillgången på lokal och regional nyhetsförmedling i hela landet, men" - lyssna! - "även genom att stödet bidrar till en mångfald av allmän nyhetsjournalistik av hög kvalitet."

Herr talman! I det nya systemet är det mediestödsnämnden som avgör vilka som ska få stöd. Det kommer att göras en samlad bedömning om tidningen uppfyller kriterierna och vilket behov av stöd som finns. Sedan fattas beslut.

För de rikstäckande fådagarstidningarna som jag har lyft fram här i dag och sedan ett halvår tillbaka finns det möjlighet att söka redaktionsstödet enligt det nya systemet. Såvitt jag förstår gäller det att åberopa betydelsen av mångfald. Om det inte går att få redaktionsstöd är det övergångsstödet som gäller. Det är en femårig avtrappning av stödet. Men det går också att söka redaktionsstödet på nytt efter ett år med övergångsstöd, prövas igen och då komma in i det nya systemet.

Sista ordet är inte sagt! Det är inte kört, och min förhoppning och tro är att regeringen ser värdet av den demokratiska funktion som tidningarna har i vårt samhälle, inte minst när man ska ta sig an förordning och föreskrifter och modifiera hela sammanhanget.

Herr talman! Ibland får man feeling de sista sekunderna.

Jag lyssnade på ett anförande som jag i stora delar instämmer i. Jag delar Roland Utbults förhoppningar om mediestödet, och jag hoppas att det kommer att falla ut rätt.

Roland Utbult satt precis som jag med i referensgruppen, och vi har gett inspel både under den tid Mats Svegfors utredde frågan och även senare. Vad vet jag? Roland Utbult tillhör också ett av regeringens partier, och jag hoppas att han har mer insyn i hur det går med förordningen än vad jag har.

Jag instämmer också i vad Roland Utbult sa när han lyfte upp vikten av mångfald bland de nationella medierna. Jag vet att ledamoten också har påpekat detta i fråga om fådagarstidningar. Sedan kommer ledamoten ändå fram till slutsatsen att mediestödsnämnden ska göra en sammanvägd bedömning. Vilka lokaltidningar ska i den sammanvägda bedömningen av lokal journalistik inte prioriteras över det andra perspektivet om mångfald?

Jag har fått höra från departementet att det alltid kommer att vara så att när en prioritering görs - och den kommer självklart att göras - ska lokal journalistik prioriteras. Punkt! Vilka kommuner tänker sig ledamoten inte ska ha medial bevakning? När ska mångfaldsmedierna få stöd?

Herr talman! Jag tackar Jessica Wetterling för frågan.

Vi instämmer med varandra i en hel del, och det är intressant. Vi är överens om mycket, just när det gäller den här kategorin tidningar. Det är bra.

Jag har talat om makt. Vem har makt? När det gäller den fråga jag har fått ligger den helt enkelt utanför min makt. Jag har inte möjlighet att svara på vilka kommuner det handlar om, och jag har inte ens en åsikt om en särskild kommun ska uteslutas eller prioriteras.

Jag räknar med att demokratin kommer att fortsätta fungera så att mediestödsnämnden som ska besluta om de här stöden gör det på ett korrekt sätt. Det är det svar jag kan ge, för det här är som sagt utanför mina befogenheter, känner jag.

Herr talman! Tack, Roland Utbult, för svaret!

Jag kan hålla med ledamoten. Även om det känns som att vi båda har goda avsikter med hur det nya mediestödet ska falla ut ligger det till stora delar utanför vår makt, och det är djupt olyckligt.

Ledamoten nämnde framför allt den oro som finns hos de rikstäckande, nationella nyhetsmedierna. Men de signaler jag får är att det finns minst lika stor oro hos lokaltidningar.

Ett exempel som jag tror att alla ledamöter i riksdagen har fått är från chefredaktören på Norra Halland, en tidning där det nya mediestödet troligtvis kommer att leda till en minskning på upp till 2 miljoner kronor per år redan nästa år. Och i dag vet vi inte ens när det stödet kommer att betalas ut.

Som jag nämnde i mitt anförande var det inte nationella medier jag besökte utan min lokala tidning i vår gemensamma valkrets, Härryda-Posten. Chefredaktören där vittnade om samma sak i exempelvis Partille, där man har skurit ned redan nu för att man är så osäker på hur finansieringen kommer att se ut i framtiden.

Det här handlar om redaktioner som redan i dag är väldigt små. Man ska ändå täcka dygnets alla timmar, men man gör det med mindre än fem personer - och så behöver man skära ned med 25 procent.

Den stora oron tror jag är gemensam hos alla som i dag har sökt mediestöd. Jag tror att det vore dumt att tro att det här bara gäller de rikstäckande medierna. Jag tror att den här oron finns gemensamt hos en stor del av branschen.

Herr talman! Jamen det här är väl politik. Vi har olika engagemang här. Det finns ett stort engagemang från dig, Jessica Wetterling, för en viss kategori. Jag har fokuserat på den kategori som jag haft väldigt mycket kontakt med. Jag har varit på departementet tillsammans med företrädare för fådagarstidningarna och försökt gjuta in lite hopp om att de ska få möjlighet att överleva. Vi jobbar alltså på var sin front, du och jag. Tillsammans kanske vi kan få lite resultat här.

När det gäller fådagarstidningar, rikstidningar, nischtidningar och så vidare finns det ett förslag från Svegfors om ett övergångsstöd på fem år. Det är då en avtrappning, och efter fem år är det liksom över. Då är det slut. Här får man se till de förordningar och föreskrifter som ska komma från regeringen och så att säga korrigera det så att det inte är slutet för tidningarna.

Min förhoppning är att de ska få redaktionsstöd, men det vet vi inte i dag. Det är lite osäkert, alltihop, det är det. Men det är inte kört, och sista ordet är inte sagt.

Herr talman! I dag debatterar vi det nya mediestödet, en reform som efterfrågats både av branschen och av Liberalerna under en längre tid.

Det stöd som finns i dag är dåligt anpassat till nutidens medielandskap. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag om ett nytt, modernt mediestöd.

Vi som befinner oss här i kammaren hör nog till den del av befolkningen som konsumerar nyheter i en omfattning som kanske är ganska osund för oss själva. Jag tror mig också tala för de flesta svenskar när jag säger att papperstidningen i dag är mer av ett undantag medan de digitala nyheterna är dit vi vänder oss för att bli uppdaterade. Det är tydligt att ett stöd som det vi har i dag, som bygger på tanken att nyheter bäst förmedlas på papper, har blivit omodernt. När jag öppnar tidningen morgonen efter har ju allt redan förändrats.

Jag vill börja med att påminna om att det förslag vi i dag debatterar är en produkt av ett samarbete. Det var den tidigare S-MP-regeringen som tillsatte utredningen som fick i uppdrag att föreslå förändringar av press- och mediestödet för att anpassa det till ett modernt medielandskap. Utredaren Mats Svegfors fick i uppdrag att förankra utredningens förslag hos riksdagens partier och branschen. Det gjorde han också, och nu lägger den sittande borgerliga och liberala regeringen fram ett förslag som ligger väldigt nära utredningen som S-MP-regeringen beställde.

Herr talman! Den digitala utvecklingen har revolutionerat nyhetsmedierna och den svenska tidningsbranschen. Att vi i dag nås av nyheter i realtid och att fler perspektiv än någonsin får plats i debatten är givetvis något som jag och Liberalerna gläds åt.

Men som med mycket annat finns det också en baksida. Konkurrensen mellan medie- och informationsplattformarna har hårdnat, annonsintäkterna har minskat och de yngre generationerna tycks inte vara lockade av de traditionella medierna i samma utsträckning som tidigare generationer. De får sin information från Tiktok, ett Kinaägt företag.

Många tidningar befinner sig i kris. Ett fortsatt stöd behövs för att vi ska kunna säkra mediemångfalden. Men det nya stödet måste vara anpassat till sin tid. Ett modernt mediestöd ska vara teknikneutralt, och det är det vi får med oss efter omröstningen i dag.

Regeringens förslag handlar om så mycket mer än bara ett branschstöd. De tidigaste tidningarna i Sverige var med och lade grunden för vår demokrati. Sedan dess har den oberoende pressen varit en grundpelare i den svenska demokratin. Vi lever i dag i en tid där desinformation ofta färdas snabbare än seriösa nyheter, där främmande förtryckarstater som Kina, Ryssland och Qatar vill oss illa och där inhemska intressen som lever på splittring och separatism använder desinformation för att nå sina syften. Ett exempel är kampanjen mot den svenska socialtjänsten.

I denna tid har den seriösa journalistiken och public service en enormt viktig uppgift och plats att fylla. Vårt gemensamma motstånd kräver nämligen en livskraftig mediebransch som rymmer olika röster och perspektiv, där den gemensamma nämnaren är journalistik av hög kvalitet. Med det mediestöd som snart är på plats kommer det att kunna säkras.

Dagens nyhetsförmedlare måste fortsätta att bygga demokratin stark. Att använda sin rösträtt är den yttersta demokratiska handlingen, men att kunna bilda sig en uppfattning i samhällsfrågor och kritiskt värdera nyheter och samhällsinformation är avgörande för att kunna nyttja den demokratiska rättigheten.

Vi politiker har därför en skyldighet att skapa tidsenliga förutsättningar för att säkra den mångfald av medier som en demokrati behöver. Som liberal är jag därför stolt över att vara med och få ett modernt mediestöd på plats.

Herr talman! Man brukar säga att kyrkan står mitt i byn. Men i dag är det kanske mer korrekt att säga att tidningen står i centrum för ett starkt samhälle. Finns det en stark tidning, finns det en stark lokal debatt, finns det en stärkt kommun.

Studier i USA visar betydelsen av en livskraftig lokal press. När tidningar lagts ned har det lokala engagemanget och lokalsamhället påverkats negativt.

Det stöd som regeringen föreslår har därför stort fokus på den lokala och regionala nyhetsjournalistiken. Många lokaltidningar har drabbats hårt när annonsintäkterna minskat och prenumeranterna försvunnit. Vissa har tvingats lägga ned. Andra kämpar för sin existens. Det nya stödet kommer att säkra den lokala nyhetsförmedlingen. Den är viktig. Lokal och regional nyhetsförmedling har fundamental betydelse för demokratin, men den är också viktig för att stärka lokalsamhället. Den lokala politiken behöver bevakas och granskas av lokala medier som förstår frågorna, känner läsarna och vet vilka konsekvenser både enskilda beslut och större trender kan få.

Herr talman! Jag vill också särskilt betona betydelsen av mediemångfald. Många av de frågetecken som oppositionen rest i debatten kommer att rätas ut när förordningen och myndigheternas föreskrifter presenteras. Vilka enskilda medier som kommer att få stöd är inte upp till oss politiker att avgöra - det är upp till mediestödsnämnden att avgöra. Vi liberaler är stolta över den nya konstruktionen med ledamöter främst från juridiken och regeln om att man inte får vara aktiv i partipolitik, vare sig på lokal eller regional nivå eller på riksnivå. Detta säkrar armslängds avstånd, som andra många gånger har efterfrågat.

Jag vill också passa på att lyfta fram Sveriges stolta tradition av en mångfald av tidningar. Genom tidigare mediestöd har tidningar som inte har kunnat konkurrera helt av egen kraft kunnat bidra med perspektiv och mångfald. Allmänna nyhetsmedier med hög kvalitet är helt avgörande. Mindre, rikstäckande, samhällspolitiska tidningar är också av stor vikt. Dessa har tidigare fått stöd, och det måste säkras att de får det även framöver.

Slutligen vill jag också säga att jag välkomnar den utredning som regeringen nu har tillsatt, som handlar om att se över tidskrifternas situation - en utredning som fått i uppdrag att bedöma behovet av ett tidsbegränsat stöd till tidskrifter som bedriver fördjupande samhälls- och nyhetsjournalistik för att underlätta deras anpassning till de nya digitala marknadsförutsättningarna.

Herr talman! Från Vänsterpartiet har vi alltså så många förslag i dagens betänkande att vi behöver vara två talare för att hinna med att berätta om allt.

Jag tänkte till att börja med fokusera på möjligheten att fatta objektiva beslut vid tilldelningen av ett nytt mediestöd. Det är centralt att ett så här viktigt stöd, som för många tidningar är avgörande för fortsatt verksamhet, är förutsägbart och inte riskerar att präglas av politiska strömningar. Den exakta ekonomiska nivån kommer att vara svår att förutse, som många talare före mig har berättat om. Men det som behöver bli tydligt är hur man kvalificerar sig. Det måste gå att sätta upp tydliga bedömningskriterier som alla bolag kan förhålla sig till.

En skrivning som kan ställa till svårigheter när det gäller detta är den om det nya demokratikriteriet, som tidigare talare också berört. I förslaget från regeringen står det att mediestöd ska kunna betalas ut till nyhetsmedier som inte väsentligt verkar mot grunderna för det demokratiska statsskicket. Vad innebär då "väsentligt", är min fråga. Får man göra det lite grann, ibland? Vad innebär det? I var femte publicering, eller i en publicering om året? Och vad innebär det att verka mot grunderna? Kan man på ledarplats till exempel förespråka ett samhälle som styrs på ett helt annat sätt än dagens samhälle?

Vi i Vänsterpartiet har precis som många andra känt att det tar emot att ge högerextrema medier statligt stöd. Vi har ställt oss frågan: Ska skattebetalarna verkligen hjälpa till att finansiera krafter som vill stjälpa dagens demokratiska ordning? Men att införa ett demokrativillkor är verkligen att öppna Pandoras ask. Det är svårt att förutse effekterna av att ändra viktiga principer om tryck- och yttrandefrihet som gällt väldigt länge.

Denna oro syns också i flera av remissvaren. Min kollega Jessica Wetterling lyfte till exempel Journalistförbundets invändningar. Men också andra organisationer, myndigheter och universitet menar i sina remissvar att frågan inte har problematiserats tillräckligt vare sig i utredningen som ligger till grund för propositionen eller i regeringens förslag. Publicistklubben, exempelvis, menar att det blir väldigt svårt att göra en objektiv och opolitisk bedömning i mediestödsnämnden. Journalistförbundet lyfter upp viktiga argument om fri åsiktsbildning och pressfrihet.

Det finns redan i dag gränser uppsatta i tryckfrihetsförordningen, och överträdelser kan prövas i domstol. Det blir, menar jag, väldigt konstigt att genom mediestödsnämndens prövning införa ett parallellt spår med ett eget regelverk. Särskilt problematiskt blir det när man inte samtidigt inför en möjlighet att överklaga. Blir man underkänd i denna process och stämplad som en odemokratisk tidning har man inte möjlighet att överklaga, och det blir svårt att få upprättelse.

Från Vänsterpartiets sida menar vi att detta innebär viktiga avsteg från en ordning som fungerat väl. Vi menar också att det hade varit mycket viktigare med ett förslag för att försöka komma till rätta med aktörer som sprider hatpropaganda, genom att täppa till det hål i lagstiftningen som gör att man i dag kan publicera uttalanden men slippa åtal för hets mot folkgrupp genom att plocka ned publiceringarna inom två veckor. Där hade man kunnat göra verklig nytta i stället för att införa demokrativillkoret.

Jag ska också passa på att nämna några av de ytterligare reservationer vi har från Vänsterpartiets sida.

Vi har kikat på frågan om tidskriftsstöd. Den utredning som Robert Hannah lyfte tidigare är ett steg på vägen, men där pratas det om ett ganska begränsat stöd. Vi skulle vilja se ett permanent och långsiktigt stöd för tidskrifterna. Det finns i dag ett litet stöd för kulturtidskrifter, men det är väldigt översökt. Vi skulle vilja se att man tog ett samlat grepp kring både de tidskrifter som har nyhetsjournalistik och kulturtidskrifterna och såg till att det blir ett långsiktigt stöd.

Jag vill också lyfta frågan om minoritetsspråk, som det inte har pratats så mycket om i dag. I de föreskrifter som föreslås görs vissa undantag för nyhetsmedier på minoritetsspråk. Vi tycker att man också skulle kika på möjligheterna för redaktioner att verka över landsgränserna, eftersom vi vet att både samiska och meänkieli pratas över landsgränserna. Det är viktigt för en redaktion att kunna agera på en nordisk marknad, så att säga. Här skulle vi också vilja se en utredning.

Jag vill också påpeka att finansieringsfrågan skulle kunna lösas. Många inom branschen är oroliga för att pengarna inte ska räcka till alla syften, alla delar, alla lokaltidningar och så vidare. Vi från Vänsterpartiet har helt enkelt budgeterat för ett högre belopp. Nu när gratistidningarna kommit in i systemet och det finns många osäkerheter behöver vi skjuta till pengar. I vår budget finns det därför 500 miljoner mer än regeringen har anslagit. Vi ser att detta är ett sätt att lösa en del av dessa svårigheter.

Jag sitter med i en kommitté som jobbar med public service-frågan, så jag vill lite kort nämna demokrativillkoret även i det sammanhanget. Det finns i propositionen en jämförelse med de demokratiskrivningar som finns i regleringen av public service. Jag vill inte föregripa de diskussioner vi har där, men jag vill ändå skicka med åhörarna att det är viss skillnad mellan att sätta upp sändningsvillkor för våra gemensamt ägda bolag, Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion, och att, som man gör i den här förordningen, granska och bedöma innehållet i privata nyhetsmedier. Jag tycker ändå att vi skulle kunna komma överens om att det är lite olika saker. Man kan inte direkt dra paralleller mellan ett demokrativillkor i sändningstillståndet för public service och ett demokrativillkor i det här systemet.

Slutligen, herr talman, måste jag också säga något om Sverigedemokraternas inledande anförande. Jag blev väldigt förskräckt när jag lyssnade på Victoria Tiblom. De bevekelsegrunder för ett nytt mediestöd som Sverigedemokraterna lyfter var väldigt oroväckande. Det lät faktiskt som att man vill bli av med en rad tidningar som har en röd ledarsida. Det är kanske inte så oväntat att Sverigedemokraterna är kritiska till röd politik, men jag tycker ändå att det är överraskande att man så öppet här i kammaren argumenterar för en minskad mångfald av åsikter inom pressen.

Skulle alla andratidningar på de sju, tror jag att det var, orter som räknades upp här försvinna och skulle dessutom en rad av de nationella mindre vänstertidningarna ha svårt att fortsätta får vi en total dominans av högertidningar - tidningar med högerprofil på ledarsidan. Det är verkligen alarmerande att SD säger sig vilja se ett system som faktiskt riskerar att försämra den fria åsiktsbildningen.

Från Vänsterpartiet menar vi att man, om man på allvar står upp för demokratin, också måste ge utrymme för åsikter som man inte själv delar. Den friheten måste finnas, både i medier och, förstås, här i riksdagens kammare.

Ett hållbart mediestöd för hela landet

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)