Interpellationssvar - Effekter av omläggningen av svenskt bistånd - 2023-11-07

Fru talman! Lotta Johnsson Fornarve har ställt flera frågor om regeringens reformagenda för svenskt bistånd.

Regeringen har i budgetpropositionerna för 2023 och 2024 aviserat att en reformagenda för biståndet tas fram med fokus på långsiktighet, transparens och effektivitet. Jag ser fram emot att presentera den under hösten.

Utrikesutskottet har informerats om arbetet, och samtliga partier har varit inbjudna till konsultationer på UD.

Reformagendan är ingen lagstiftning. Blir det fråga om lagstiftning i ett senare skede kommer det naturligtvis att gå via riksdagen. Med den omvärld vi har i dag, och med ett krig i vårt närområde, måste vi kunna ställa om biståndet snabbt.

I svenskt bistånd, som uppgår till 56 miljarder kronor, ingår kostnader som klassificeras som offentligt utvecklingsbistånd (ODA, Official Development Assistance). Biståndet står således inte i konflikt med OECD-Dacs regelverk. Svenska biståndsinsatser har fortsatt som huvudsyfte att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Att regeringen exempelvis väger in migrationspolitiska faktorer i valet av mottagare av svenskt bistånd står inte i konflikt med OECD-Dacs regelverk för ODA. Varje givare har rätt att välja med vem, var och hur man ingår utvecklingssamarbete.

Sverige är en stark röst för demokrati, mänskliga fri- och rättigheter och rättsstatens principer i syfte att öka människors frihet och för att bekämpa förtryck, lindra nöd och bygga välstånd.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret på min interpellation. Jag är dock djupt oroad över utvecklingen på biståndsområdet, och jag blir inte helt lugnad av ministerns svar.

Sverige ska enligt min uppfattning vara en röst för solidaritet, demokrati och mänskliga rättigheter världen över. Vi ska ha ett väl fungerande bistånd som utgår från mottagarens villkor. Regeringen har med stöd av Sverigedemokraterna presenterat en politik som jag tycker går i motsatt riktning. Att man redan tidigare har övergett enprocentsmålet och därmed sänkt biståndet i en tid när globala kriser överlappar varandra och behoven är som allra störst är ett hårt slag mot de människor som har det allra svårast i världen.

För första gången på tre årtionden ökar återigen den extrema fattigdomen i världen. I slutet av förra året rörde det sig om närmare 700 miljoner människor, enligt Världsbanken. I detta svåra läge väljer regeringen att skära ned det svenska biståndet. Jag tycker att det är skamligt.

Vänsterpartiet står däremot upp för världens fattiga i sitt budgetförslag och avsätter 1 procent av bni till bistånd. Det går att göra om den politiska viljan finns.

Ministern sa i sitt svar att en reformagenda för biståndet ska tas fram med fokus på långsiktighet, transparens och effektivitet och att den ska presenteras under hösten. Jag tycker dock att processen för att ta fram agendan tvärtom har präglats av brist på just transparens och dialog. Detta är också en uppfattning som delas av en överväldigande majoritet av de organisationer från civilsamhället som jag har träffat.

Ministern sa i sitt svar att utrikesutskottet har informerats om arbetet, vilket stämmer, och att samtliga partier har varit inbjudna till konsultation på UD angående agendan. Jag deltog själv på mötet på UD. Jag uppfattade det mer som ett informationsmöte och inte som något som kan kallas för dialog med ett givande och tagande.

Vänsterpartiet beklagar att reformagendan inte kommer till riksdagens bord som en proposition eller åtminstone en skrivelse. En så stor omläggning av svenskt bistånd som nu sjösätts måste ske i en så öppen och transparent ordning som det bara är möjligt.

Regeringen har inte heller presenterat en tidpunkt för när arbetet ska vara klart utan har bara sagt att det ska vara färdigt någon gång under hösten. Att få diskutera innehållet i den kommande reformagendan på annat sätt än i en begärd interpellationsdebatt tycks vara uteslutet.

Varför är regeringen så rädd för en ordentlig debatt om reformagendan i riksdagen? Jag tycker att det är ett stort demokratiskt underskott angående en fråga som engagerar så många människor i vårt land.

Ett utkast till reformagendan har dock läckt ut, och jag har tagit del av innehållet i detta. I den föreslagna texten sätts det paradigmskifte som regeringen tidigare har talat om på pränt. Regeringens och Sverigedemokraternas politik bryter mot en lång tradition av svensk biståndspolitik. Med migrationspolitiska villkor och en tätare koppling mellan bistånd och handel går Sverige på tvärs mot principen om ett effektivt bistånd.

Att koppla bistånd till svenska företags export är varken tillåtet enligt OECD:s överenskomna rekommendationer eller särskilt effektivt. Siffror från OECD visar att det blir uppemot 30 procent dyrare för biståndets mottagare. Jag tycker inte att denna inriktning är ett effektivt bistånd.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för interpellationen.

Jag ske ge Lotta Johnsson Fornarve rätt på en punkt: Vi vill förändra det svenska biståndet. Det var ju detta mandat vi fick av svenska folket i valet. Vi vill förändra biståndet och ta det bort från det ensidiga fokus som har präglat mycket av vänsterns biståndspolitik och som väl i ärlighetens namn fortfarande gör det.

Det har handlat för mycket om hur mycket resurser vi kan lägga på bistånd och alldeles för lite om vad vi egentligen uppnår. Vilka resultat når vi? Hur ser vi till att de 56 miljarder kronor som svenska skattebetalare - läkare, lärare, sjuksköterskor, poliser och brandmän - arbetar ihop varje år och som läggs på bistånd används på ett så effektivt sätt som möjligt?

Hur ser vi till att biståndet, varje satsad krona, gör så stor skillnad ute i världen som möjligt? Det gäller för flickan som inte får gå i skolan, den svältande pojken, att kunna möta klimatförändringarna etcetera. Det är det stora paradigmskiftet i detta. Vi ska bort från det ensidiga fokuset på hur mycket resurser vi gör av med och mer se till vad vi egentligen vill uppnå. Hur ser vi till att uppnå just den kvaliteten och effektiviteten?

Med det sagt kan man säga att Sverige kommer att fortsätta att vara en mycket generös biståndsgivare. Tittar man på biståndsramen i fjol, i år och även nästa år, den treårsperioden, ser man att de årliga avsättningarna till bistånd uppgår till 56 miljarder kronor.

Sverige lägger faktiskt mer på bistånd de tre åren än under de tidigare tre åren med socialdemokratisk regering stödd av Vänsterpartiet. Man kanske ska hyfsa diskussionen något här. Men visst står Vänsterpartiet upp för enprocentsmålet och budgeterar för det. Det är ärligt.

Sedan kan man konstatera att med den retorik som Lotta Johnsson Fornarve har finns det ingenting som hindrar att lägga 2 procent om man vill det, eller 3, 4 eller 5 procent. Behoven är i den delen oändliga.

Fru talman! Jag och regeringen ser en väldigt stor potential i att modernisera biståndet. Det gäller inte minst att hitta viktiga synergier med handelspolitiken. Jag kan konstatera att det är hela den diskussion som präglar väldigt mycket av egentligen alla internationella sammanhang man kommer till.

Det gäller kanske inte så mycket den här typen av interpellationsdebatter. Vi har haft ett antal om ungefär samma frågor, och Lotta Johnsson Fornarve har fått ungefär samma svar. Men tittar man till exempel på generalförsamlingens öppnande i New York för bara några veckor sedan ser man att detta var frågan.

Hur ska vi se till att kunna mobilisera mer av privat kapital, mer av innovationer, och mer av företagande? Det är en utopi att tro att de behov som finns i världen skulle kunna fyllas bara med bistånd. Det är möjligt att man kan stå i riksdagens talarstol och säga sådant. Men det har egentligen ganska lite att göra med den verklighet vi möter därför att behoven är så enormt stora.

Här ser vi som regering en väldigt stor potential. Vi kommer att presentera våra steg framåt i den reformagenda som vi har adresserat och som vi har informerat om. Det gjorde vi så sent som i dag i utrikesutskottet, där jag fick en del frågor om detta.

Jag ska korrigera Lotta Johnsson Fornarve på en punkt. Det här är ingen lagstiftning och ingen proposition. Det har det inte heller varit tidigare i den delen.

För det fall det skulle bli lagstiftning om det framöver kommer förslaget naturligtvis att skickas ut på remissrundor, landa i riksdagen och behandlas enligt konstens alla regler. En reformagenda är vad vi har utlovat väljarna. Det kommer vi också att presentera under höstterminen.

Fru talman! Ministern vill förändra biståndet bland annat genom att minska resurserna till biståndet. Jag har sällan sett en verksamhet bli bättre för att verksamheten får mindre resurser till sitt förfogande. Det brukar snarare vara tvärtom. Det svenska biståndet har ett väldigt gott anseende. Det har fått oerhört bra betyg i globala mätningar. Jag förstår inte den enorma ivern att förändra något som har fungerat riktigt bra.

I utkastet till reformagendan är man tydlig med att svenska intressen ska ligga till grund för den nya biståndspolitiken. Det går helt emot principerna om hur bistånd ska bedrivas. Kan handelspolitiken användas för att lyfta människor ur fattigdom är det naturligtvis välkommet. Men man ska vara tydlig med att det inte är detsamma som bistånd.

Handelspolitiken och biståndspolitiken har olika syften och mål. Behoven är som allra störst i fattiga eller konfliktdrabbade länder. Svenska intressen och affärsmöjligheter gynnas däremot främst i medelinkomstländer. Biståndspolitiken ska genomsyras av ett rättighetsperspektiv och utgå från fattigas behov. Ett fokus på svenska intressen sätter hela biståndspolitiken i gungning.

Att regeringen i sitt utkast ensidigt skriver om hur det endast är marknadsekonomisk näringslivsutveckling som kan skapa förutsättningar att nå biståndspolitikens övergripande mål visar en bristande insikt om bland annat vikten av en fungerande rättsstat, starka och oberoende institutioner, en stark generell välfärd, utvecklad hälso- och sjukvård och social trygghet som omfattar alla. Barns möjligheter till en god skolgång nämns nästan inte över huvud taget. Vi vet att god skolgång och bra utbildning är en oerhört viktig framgångsfaktor som inte kan underskattas, inte minst när det gäller unga flickor.

Jag besökte i veckan Zambia tillsammans med riksdagens SRHR-nätverk för att studera det svenska biståndet på plats när det gäller dessa frågor. Jag kunde se att vårt bistånd gör nytta för att förhindra till exempel barnäktenskap och tonårsgraviditeter och för att stödja flickor och kvinnor som utsatts för könsbaserat våld. Den typen av bistånd måste öka och inte minska. Jag är rädd att det inte kommer att bli fallet med den nya biståndspolitiken.

Med migrationspolitiska villkor och en tätare koppling mellan bistånd och handel går Sverige på tvärs mot principerna om ett effektivt bistånd. Strax före årsskiftet enades OECD:s biståndskommitté Dac om ett förtydligande av de befintliga riktlinjerna för internationellt bistånd i migrationsfrågor. På punkt efter punkt synliggörs hur den politik den svenska regeringen och Sverigedemokraterna kommit överens om står i direkt strid med det internationella regelverket.

I utkastet till reformagendan liksom i den förda politiken koncentreras fokus i biståndet till Europa och framför allt Ukraina. Situationen i Ukraina är akut. Rysslands folkrättsvidriga anfallskrig har orsakat en omfattande förödelse, och tiotusentals civila har dödats och skadats.

Ukraina behöver självklart internationellt stöd. Sverige har alla möjligheter att spela en viktig roll när det gäller både humanitärt stöd och stöd till återuppbyggnad. Samtidigt pågår en rad andra kriser, krig och konflikter runt om i världen. Den pågående konflikten mellan Hamas och Israel har till exempel lett till tusentals civila dödsoffer, och hungerkrisen i Somalia och fattigdomen i Myanmar är bara några exempel. Därför menar vi att stödet till Ukraina ska ske i form av additionella medel, det vill säga utöver den befintliga biståndsbudgeten.

På samma sätt väljer regeringen att öka svenskt klimatbistånd volymmässigt samtidigt som man skär ned biståndet i dess helhet. Det innebär att viktiga insatser på andra områden går förlorade.

Även andra viktiga områden tar stryk av regeringens omsvängning. Det märks bland annat på det minskade stödet till civilsamhället, en drastisk neddragning på informationsstödet och en kraftig minskning av anslaget till forskningsbistånd. Det är inte heller ett effektivt bistånd.

Fru talman! Regeringens politik innebär att vi inte bara ställer oss frågan: Hur kan vi göra av med så mycket pengar som möjligt på bistånd? Man kan nästan få intrycket att det är det övergripande målet för Vänsterpartiet, som det har varit tidigare. Snarare är frågan: Hur ser vi till att använda de resurser vi har på ett så effektivt sätt som möjligt?

Vi lämnade enprocentsmålet. Samtidigt kan man konstatera att Sverige är ett av fem länder globalt som når upp till FN:s mål om 0,7 procent. Att ge intryck av att vi på något sätt skulle ha någonting att skämmas för är helt enkelt inte sant. Vi är fortfarande i en helt annan liga än de allra flesta länder i hela världen i den delen.

Fru talman! Lotta Johnsson Fornarves svar här att bistånd och handel ska ses som olika delar förvånar mig inte. Det är möjligen ett uttryck för den biståndspolitik som har gällt i Sverige under så många år och som jag invänder emot.

Det finns väldigt goda grunder att göra det. Jag menar att det är en väldigt förlegad syn på bistånd. Det är väldigt gammalmodigt. Det har inte heller uppnått de resultat vi vill att det ska göra.

Det är inte bara min uppfattning. Man kan tittat på många av de utvärderingar som har gjorts. Till exempel har Expertgruppen för biståndsanalys tittat noggrant på detta. Det har inte bara gällt några av de största mottagarländerna under några år eller två utan till och med under flera decennier. Vi kan tyvärr se att på flera sätt har just effekterna på fattigdomsbekämpningen inte varit tillräckligt bra. De har ibland inte ens varit mätbara.

Då har man som ansvarig politiker ett val att göra. Antingen fortsätter man på samma sätt som tidigare med just den gamla biståndspolitiken, fortsätter att fokusera på enprocentsmål och så vidare. Eller så ställer vi oss frågan: Finns det verkligen inte utrymme för förbättringar? Finns det inte utrymme för att göra förändringar? Kan vi till exempel använda de världsledande svenska företag vi har på ett mer aktivt sätt i vårt utvecklingssamarbete? Kan vi hitta synergier med biståndspolitiken? Kan vi uppmuntra till mer av företagande och entreprenörskap?

För en sak vet vi, fru talman: Bistånd kan vara effektivt för att lindra fattigdom, men för att bygga en väg till välstånd - vilket måste vara målet för hela vår utvecklingspolitik - handlar det om satsningar på marknadsekonomi, företagande, entreprenörskap, innovation, forskning och utveckling. Det visar historien med all önskvärd tydlighet.

Det intressanta är också att när man träffar representanter för de här länderna är det väldigt ofta precis detta de efterlyser allra först: mer av handel och företagande och att inte vara beroende av svenskt utvecklingsbistånd år ut och år in. Det är precis detta vi ska lägga fast i reformagendan.

Jag vill bara återigen till Lotta Johnsson Fornarve, för vad jag tror är fjärde eller möjligen femte interpellationsdebatten, understryka det jag har sagt tidigare. Att Sverige väljer vilka länder vi vill samarbeta med står naturligtvis inte på något som helst sätt i motsats till ett effektivt bistånd och innebär inte heller att vi skulle bryta mot några riktlinjer. Det är vi i Sverige själva som avgör vilka länder vi vill samarbeta med och vilka faktorer vi vill väga in i beslutet. Det är vårt beslut.

Det är ingen mänsklig rättighet att få bistånd av Sverige, utan det är vi som avgör detta utifrån en lång rad olika beslut. Det handlar till exempel om att stater respekterar den folkrättsliga förpliktelsen att ta emot sina egna medborgare. Att länderna motarbetar korruption är ett annat exempel. Den typen av krav kommer vi att förstärka framöver i vår reformagenda.

Fru talman och biståndsministern! Jag hör hela tiden ministern tala om hur svenska intressen ska gynnas med hjälp av biståndet. Det är inte så biståndet är tänkt att användas. Biståndet ska genomsyras av ett rättighetsperspektiv som ska utgå från fattigas behov och inte ha ett fokus på svenska intressen. Det sätter hela biståndspolitiken i gungning, och jag är djupt orolig för vad som kommer att hända.

Jag hör inte heller att ministern ser vikten av andra viktiga insatser som att bygga en stark rättsstat och satsa på en generell välfärd med bra utbildning för barn, SRHR-aktiviteter, resurser för kvinnor och flickor och så vidare. Det här är ett långsiktigt bistånd som är så otroligt viktigt om man på allvar vill komma till rätta med de stora orättvisor som finns i världen.

Jag vill uppmana ministern att tänka om ifall han menar allvar med att reformagendan för bistånd ska tas fram med fokus på långsiktighet, transparens och effektivitet. Lägg då åtminstone reformagendan för bistånd på riksdagens bord för att ge oss möjlighet att på allvar diskutera frågan! Det är det minsta man kan begära när det nu sker ett paradigmskifte runt biståndet. En så stor omläggning av svenskt bistånd som den som nu sjösätts måste ske i en så öppen och transparent ordning som möjligt.

Jag är fortfarande oroad över utvecklingen på biståndsområdet. Sverige ska vara en röst för solidaritet, demokrati och mänskliga rättigheter världen över. Vi ska ha ett väl fungerande bistånd som utgår från mottagarens villkor, inte från att gynna svenska intressen. Regeringen har med stöd av Sverigedemokraterna presenterat en politik som går i motsatt riktning. Det oroar mig fortfarande.

Fru talman! Det finns naturligtvis väldigt många olika saker i biståndspolitiken som vi tycker är oerhört viktiga. SRHR är en sådan. Det framgår också i flera av de dokument som vi har pekat på och i de olika strategier som vi har lagt fram. Men det gäller inte denna interpellation, så jag har inte uppehållit mig så mycket kring det utan mer kring de frågor jag har fått i interpellationen.

Handel och bistånd är en viktig prioritering för oss, för vi ser att det finns en oerhört stor potential i att modernisera biståndet och att göra det mer effektivt. Som jag har sagt handlar det om att mobilisera privat kapital men också om att få in mer av handel och investeringar i mottagarländerna, som de ju själva efterfrågor.

Men, fru talman, det är naturligtvis inte vår enda prioritering. SRHR är en sådan, och vi har förstärkt det humanitära stödet. När vi ser en omfattande svältkatastrof, till exempel på Afrikas horn, har vi ökat det humanitära stödet. Vi har ökat satsningarna på demokrati och människorättsförsvarare, det som vi kallar för demokratimiljarden. Det finns väldigt många olika delar i vår biståndspolitik.

Vi har skurit bort en del annat. Informationsanslaget nämndes av Lotta Johnsson Fornarve. Man kan tycka olika om det och om det var den viktigaste prioriteringen eller inte. För regeringen är det självklart - det var inget svårt beslut - att 155 miljoner kronor gör större nytta i Ukraina, för att öka det humanitära stödet eller för satsningar på SRHR än för att användas till informationsinsatser i Sverige om bistånd. 155 miljoner kronor är väldigt mycket för att göra informationsinsatser om bistånd i Sverige. Se där ett exempel på hur man kan använda resurser mer effektivt än tidigare! Det är inte bara hur mycket pengar man lägger som är det viktiga utan också hur man använder dem.

Vi har haft flera interpellationsdebatter, och vi hade ett möte om detta i utrikesutskottet i dag. Jag är helt övertygad om att debatten om reformagendan kommer att fortsätta med oförminskad styrka framöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.