Interpellationssvar - Nedskärning av stödet till utvecklingsforskning - 2023-10-19

Herr talman! Olle Thorell har ställt ett antal frågor till mig som handlar om biståndets finansiering av utvecklingsforskning.

Jag vill börja med att slå fast att regeringen är positiv till forskning och de insatser som forskarsamhället gör. Investeringar i forskning och innovation är nödvändiga för att bygga ny kunskap och kompetens och för att skapa konkurrenskraft, tillväxt och välfärd. Det är mot denna bakgrund som regeringen motiverar att det samlade svenska stödet till forskning i Sverige uppgick till cirka 46,8 miljarder kronor 2023.

Vetenskapsrådet har ett forskningsanslag på cirka 7,9 miljarder att fördela till bland annat forskningsverksamhet och olika forskningsprojekt. Den biståndsfinansierade delen utgör en mycket liten del av Vetenskapsrådets samlade medel för forskning.

Det är viktigt för regeringen att en utfasning av den biståndsfinansierade delen sker ansvarsfullt, varför den är förlagd över tre år fram till och med år 2026. De forskare som redan har beviljats medel från biståndsbudgeten via Vetenskapsrådet kommer därför att kunna fullfölja sina forskningsprojekt. Vetenskapsrådet kommer under åren 2024-2026 att tilldelas medel för att säkerställa detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utvecklingssamarbete inom forskning kommer fortsatt att bedrivas genom Sida, Folke Bernadotteakademin och inom Nordiska Afrikainstitutet. Sidas del av regeringens strategi för Sveriges utvecklingssamarbete inom forskning för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling i år uppgår till 440 miljoner kronor.

Jag vill betona att det fortfarande finns möjligheter att söka finansiering inom ramen för andra utlysningar från Vetenskapsrådet. Jag välkomnar alla våra framstående forskare inom olika områden att fortsätta arbetet att hålla Sverige i framkant inom forskning och innovation.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag är inte nöjd, förstås. Det är ju inte helt oväntat i interpellationsdebatter att interpellanten vill veta mer. Det finns flera frågetecken att reda ut.

Jag vill börja med att säga att det är klart att vi alla förstår att stödet till Ukraina måste prioriteras. Vi förstår att biståndspolitik och olika anslagsposter måste förändras över tid, och man måste göra omprioriteringar. Stödet till Ukraina är vi alla helt eniga om.

Men det sätt på vilket regeringen har gått fram med motorsågen i utvecklingsforskningen är verkligen anmärkningsvärt. Att skära ned anslagen för forskningssamarbete med mer än hälften, från 960 miljoner kronor till 440 miljoner kronor, är inte bara tondövt, utan det rycker också undan mattan för stöd till forskning och högre utbildning i fattiga länder och för stöd till internationella och regionala forskningsprogram av betydelse för dessa länder och för att möta gemensamma utmaningar.

Det beslut man tog i juni, någon dag före midsommar, om att isolera Sverige och försvaga vår ställning i det internationella samarbetet när Vetenskapsrådets hela finansiering av utvecklingsforskning drogs in, innebar ju att man var tvungen att avbryta pågående beredningsprocesser. Det påverkade hundratals forskare, och tusentals arbetstimmar blev bortkastade. Ilskan var väldigt stor. Det är ju inte bara jag - en ensam, arg socialdemokrat - som klagar på detta, utan hela 606 forskare undertecknade en kritisk debattartikel i Aftonbladet där de vädjade om att regeringen skulle tänka om.

Vad är det då som står på spel? Jo, det är att unga svenska forskare ska kunna få ägna sig åt minor field studies. Möjligheterna att få rekryteringstjänster i FN-systemet som junior professional officer begränsas starkt när dessa resurser inte finns. Detta är faktiskt ett dråpslag för unga, engagerade svenska studenter och forskare när det handlar om att få in en fot i utvecklings- och hållbarhetsforskningen. Sverige tappar position i världen i och med detta.

Sverigebilden blir negativt påverkad. Vi drabbas också själva. Ett talande exempel är att de två världsledande svenska forskarna när det gäller den afrikanska svinpesten - en svinpest som har drabbat min valkrets; skogen runt Fagersta är helt avstängd på grund av denna svinpest - har blivit världsledande just tack vare de utvecklingsforskningsanslag som nu försvinner. Det går ju inte i dag att säga vilka fantastiska forskare som hämmas i sin utveckling genom neddragningarna, men neddragningarna har utan tvekan en negativ effekt. De har också en negativ effekt på bilden av Sverige som forskningsnation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tänkte upprepa ett par av mina frågor till statsrådet och ge honom en chans till att svara. Kommer statsrådet att se till att mer pengar läggs till anslaget för forskningsarbete i kommande budgetar för att inte försämra Sveriges förmåga att stödja och bidra till kunskap för utveckling i arbetet med att möta akuta globala utmaningar?

Herr talman! Detta har också varit en medialt uppmärksammad sak. Speciellt frågan om politisk styrning har varit uppmärksammad, och jag tror att den fanns med i interpellationen också.

Högre utbildning ska vara fri från politisk styrning, och vi ska ha fri forskning. Det säger många debattörer och även debattörer inom akademin. "Att . dra in finansiering av utvecklingsforskning riskerar att ses som politisk styrning", står det i interpellationen.

Herr talman! Det är politisk styrning. Det var också klockren politisk styrning att införa detta öronmärkta bidrag.

Ett politiskt styrt anslag dras in - ett anslag som från början var ett gott exempel på politisk styrning. Sedan klagar man på politisk styrning när samma anslag dras in. Men man klagade inte när det en gång infördes. Varför inte? Kanske för att man gillar bidrag, och då spelar det ingen roll om det är politiskt styrt eller inte.

Det talas om att Sveriges anseende och inflytande riskeras i och med att bidraget dras in. Tillåt mig att tvivla på det. Det finns ungefär en miljon saker i omvärlden som på olika sätt påverkar Sveriges anseende negativt eller positivt, bland annat beroende på hur regeringen agerar i viktiga inrikes- och utrikesfrågor. Det spelar förmodligen mycket större roll för Sveriges anseende än ett enskilt bidrag.

Forskningssamarbete är generellt av godo. Det ska uppmuntras och utvecklas, självklart. Det är inte beroende av ett enskilt bidrag.

Jag dristade mig att gå in på Vetenskapsrådets sida och titta igenom utvecklingsforskningen. Jag ska säga att det absolut finns en del vettig forskning. Man forskar till exempel om gruvdrift i Ghana. Men frågan är hur vi kan påverka gruvdriften i Ghana över huvud taget. Det är liksom inte kunskap som fattas här utan politisk vilja att förbättra förhållandena. Det finns en övertro på kunskap i vårt land. Man tror att det löser alla problem, men det är kanske inte just där knuten finns.

Låt mig ge ett annat exempel på forskningsprojekt inom utvecklingsforskningen: "Klimatförändringarna på kakaoodlingarna drabbar kvinnor värre än män." I texten skriver man: "Vi strävar efter att bidra till kvinnors och flickors ekonomiska rättigheter och egenmakt genom att kvantifiera nuvarande ojämlikhet mellan könen . Vår förhoppning är att resultaten kan förbättra försörjningen för kakaoberoende hushåll i Västafrika och runt om i världen."

Nej, sorry, vi kommer inte att kunna förbättra försörjningen för kakaoberoende hushåll genom att kvantifiera ojämlikheten mellan könen. Jag tycker att statsrådet ska dra in bidraget. Här går definitivt gränsen för svensk samhällsingenjörskonst.

I Vetenskapsrådets forskningsöversikt står också: "Forskningsstödet för utvecklingsforskning finansieras av medel från Sveriges internationella bistånd, vars mål är att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck." Då tror jag att det är bättre att biståndet går till handfasta projekt med synliga resultat. Framför allt är både Vetenskapsrådet och landets högskolor fria att finansiera goda projekt under anslaget, och det finns goda projekt också. Det är bara att anslå pengar till dem genom den normala beslutsgången.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack till mina meddebattörer! Precis som jag har nämnt både i interpellationssvaret och i den diskussion som pågick i somras grundar sig beslutet på ett kraftigt försämrat omvärldsläge. Vi har ett krig i Europa, vilket vi inte hade före februari i fjol. En tydlig prioritering från regeringens sida är att ge ett stöd till Ukraina som är kraftfullt men också långsiktigt.

Det är klart att det får konsekvenser. Det hade varit väldigt märkligt om biståndspolitiken inte skulle påverkas av det faktum att vi nu, till skillnad från tidigare, just har ett krig i Europa.

Sedan finns det andra delar i detta som är viktiga att komma ihåg. En uttalad prioritet för regeringen är till exempel att öka det humanitära stödet, vilket vi också har gjort. Det finns enorma behov, inte minst på Afrikas horn. Vi vill även utöka klimatbiståndet. Vi har i år också en särskild satsning för människorättskämpar runt om i världen.

Biståndet är en begränsad resurs. Det är generöst, men det är inte outtömligt. Det innebär att vi alltid måste prioritera. Vi måste alltid ställa oss frågan: Var gör biståndet störst nytta någonstans? Jag känner mig bekväm i slutsatsen att biståndet gör större nytta utomlands, i mottagarländerna, än hemma i Sverige. Det gör skillnad för ett hungrigt barn på Afrikas horn, för en skolintresserad tonåring i Afghanistan, för en mamma som lever under svåra förhållanden i Ukraina eller för någon med stora drömmar och små möjligheter.

Till det vill jag säga: Det är klart att vi som regering är väldigt positiva till forskning, och vi värdesätter insatser från forskarsamhället. Jag kan konstatera att 98 procent av Vetenskapsrådets anslag är intakta. Det tycker jag, herr talman, tål att upprepas: 98 procent. Dessa medel är forskare fortfarande välkomna att söka.

Jag vill också påpeka att utvecklingsforskning kommer att bedrivas inom ramen för andra delar - Sida, Folke Bernadotteakademin och Nordiska Afrikainstitutet. Sidas del av regeringens strategi för utvecklingssamarbete inom forskning för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling uppgår i år till 440 miljoner kronor. Det är fortfarande väldigt mycket pengar.

Jag vill också påpeka att det finns andra delar i detta. Jag har nämnt Vetenskapsrådet. Det samlade svenska offentliga forskningsstödet uppgår till nästan 47 miljarder kronor i år. Även det är väldigt mycket pengar. Man kan titta på EU:s forskningsprogram Horizon. Det uppgår till 95 miljarder euro. Även det är något som man kan påpeka i sammanhanget.

Men sedan är det så, som jag har varit inne på, att man alltid måste göra prioriteringar. De är inte alltid helt enkla. Jag kan förstå att det finns forskare som är besvikna och som hade hoppats att mer medel skulle tillfalla dem, även om det är en realitet för många forskare att de inte alltid får sina ansökningar godkända. Det är nog mer regel än undantag i den delen. Men det kommer fortfarande att finnas medel att söka, till exempel från Vetenskapsrådet, där just 98 procent av resurserna är intakta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Utvecklingsforskning kan låta främmande och abstrakt, men vad det handlar om är internationellt samarbete om forskning i utvecklingsfrågor och stöd till forskare i utvecklingsländer i dessa frågor - detta för att få fram hur vi ska främja utveckling i hela världen.

Det är forskning som bland annat Hans Rosling, salig i åminnelse, ägnade sitt liv åt. Det är forskningsanslag som har möjliggjort för exempelvis en ung tidigare statsepidemiolog, Anders Tegnell, att förkovra sig på plats i utbrott av olika epidemier.

Detta är bara två av många, många exempel på hur en liten investering i forskning kan göra oerhört stor nytta på sikt för Sverige och för världen. Det är forskning som leder till konkreta resultat. Det kan handla om att man till exempel med hjälp av svenska anslag forskade fram vaccinet Dukoral i Bangladesh - mot kolera och turistmage. Det är något som svenska turister och resande i många tiotusental har glädje av. Det är alltså mycket konkret. Det är mycket viktigt, och det är inte något flum som man bara kan stryka bort.

Statsrådet hävdar att det är massor av pengar kvar när det gäller forskning i övrigt och att det minsann bara är 2 procent som försvinner. Ja, det är sant. Och man har tidigare stoltserat över att man inte kapar redan befintliga projekt och tar tillbaka redan beviljade anslag. Där är ribban ganska låg, måste jag säga, för vad man ska vara tacksam över här i Sverige som forskare.

Faktum är att detta är mer än en avtrappning. Det är mer än en liten justering för att ha råd att ge stöd till Ukraina. Detta är mycket ogenomtänkt. Det är allvarligt, och det drabbar hårt. Det drabbar inte bara svenska intressen och forskningsprojekt i många länder. Det skadar också bilden av Sverige som forskningsland. Och det blir ännu ett bevis på att Sverige under den SD-styrda regeringen drar sig tillbaka i världen och sänker sina ambitioner - i klimatarbetet, i utvecklingsforskningen, i att tackla de globala utmaningarna, i att vara ett föregångsland med 1 procent av bni i bistånd.

Min uppmaning till regeringen är att tänka om och återställa forskningsbiståndet i kommande budgetar. Kommer ministern att agera för det?

Herr talman! Jag ska inte vara retorisk utan försöka vara lite mer konstruktiv i mitt sista anförande.

Målet med dessa pengar är inte att ge svenska forskare jobb, vilket man nästan får uppfattningen om här. Målet är faktiskt att man ska förbättra förhållandena i fattiga länder och förbättra utvecklingen i tredje världen.

Den forskning som verkligen skulle behövas och som jag skulle applådera handlar om hur biståndspengar hamnar rätt och inte går till korrupta makthavare. Jag har själv läst någon rapport som handlar om utvecklingsforskning för länge sedan. Det alltigenom största hindret för välstånd och ekonomisk utveckling är korruption och korrupta myndigheter. Därnäst kommer brist på demokrati.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vårt främsta mål borde vara att se till att biståndet inte hamnar i orätta händer. All information som kan hjälpa till när det gäller den saken skulle vara oerhört mycket värd, skulle jag säga. Att biståndet hamnar rätt och inte fel menar jag är tusen gånger mer värt än hela detta anslag.

Herr talman! Tack, interpellanten, för nya frågor och inspel! Jag kan börja med att säga något när det gäller frågan kring Minor Field Studies och Junior Professional Officers. Det ligger under en annan anslagspost än vad som gäller för Vetenskapsrådet. Det ligger under AP 28. Det är alltså en annan del, som inte påverkas av denna diskussion. Rätt ska vara rätt.

När det sedan gäller frågan om det fortsatta stödet tycker jag att jag har redogjort för att vi har gjort en prioritering. Man får alltid värdera olika saker mot varandra. Det är klart att eftersom ingen budget är obegränsad innebär mer pengar till utvecklingsforskning mindre pengar någon annanstans. Det är så det fungerar. Det blir då mindre pengar till att hjälpa människor i Ukraina eller till hjälp mot svälten på Afrikas horn eller till den gröna omställningen. Det är faktiskt så det ser ut om vi ska vara ärliga, och det tycker jag att vi ska vara i denna diskussion.

Jag hade kanske förväntat mig något från Olle Thorell och Socialdemokraterna. Om man nu är oerhört kritisk till detta hade jag förväntat mig att det hade funnits några spår av det i Socialdemokraternas egen motion på detta område. Jag hittar inga formuleringar där om utvecklingsforskning, några nya anslag eller något sådant. Det är ganska tomt i den delen, faktiskt väldigt tomt. Jag vet alltså inte, herr talman, hur oense vi egentligen är i denna fråga. Är det möjligen mest retorik och inte så mycket konkreta saker?

Det är klart att jag är i en situation, herr talman, där jag måste prioritera och ta ansvar för en helhet. Det tycker jag att man ska göra även i opposition. Jag kan se att det inte är enkla frågor. Man måste väga saker och ting mot varandra, och det gör vi i budgeten. Jag känner mig ändå väldigt trygg i uppfattningen att biståndsmedel gör större nytta utomlands än i Sverige.

Det handlar naturligtvis om vad man tycker är viktigt. Handlar det om bilden av Sverige, som har nämnts här, eller om att ge ett kraftfullt stöd till just fattigdomsbekämpning och om det långsiktiga stödet till Ukraina? Jag vet vad jag tycker är viktigast.

Det är inga enkla frågor - det vill jag säga. Men vi har gjort denna prioritering. Och jag vill ånyo påpeka det jag har sagt flera gånger: 98 procent av Vetenskapsrådets anslag är intakta.

Herr talman! Jag menar att vi i vår kommittémotion har en annan prioritering än vad statsrådet hävdar. Vi lägger 1 miljard kronor mer på biståndet än vad regeringen gör. Vi står fast vid att vi vill återställa biståndet till enprocentsnivån så fort det är möjligt, så fort vi vinner makten igen, och då kommer vi att prioritera annorlunda. Det här handlar inte bara om att flytta pengar till Ukraina från samma påse pengar som skulle ha kunnat gå till utvecklingsforskning, utan det är faktiskt så att den summa pengar som regeringen avsätter för bistånd - 56 miljarder kronor - är 10,7 miljarder kronor mindre än den hade varit om vi hade behållit enprocentsmålet. Det är alltså en ambitionssänkning och inte bara en omprioritering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill avsluta med att säga att detta är ännu ett tecken på att Sverige drar sig tillbaka i världen. Regeringen säger att vi minsann inte ska vara någon humanitär stormakt längre. Vi ska inte ha någon feministisk utrikes- och biståndspolitik. Vi tar av oss ledartröjan och ger mindre bistånd. Vi tar steg tillbaka i att vara föregångare inom klimatomställningsarbetet. Vi går från att vara en global aktiv aktör till en passiv regional aktör med lägre ambitioner.

Detta beklagar jag verkligen. Vi tycker att det är fel väg att gå. Sverige kan mycket bättre.

Herr talman! Det stämmer att det krävs nästan 11 miljarder ytterligare medel i år för att nå upp till enprocentsmålet. Det hade Socialdemokraterna kunnat anslå i sin motion om man hade velat. Det hade gått alldeles utmärkt.

Men det gör man inte. I stället anslår man 1 miljard. Det krävs alltså 11 miljarder, men man anslår 1 miljard. Olle Thorell och andra socialdemokrater kan stå och säga hur många gånger som helst hur viktigt det är med enprocentsmålet, och det kan man ju tycka. Frågan jag ställer mig är dock hur viktigt man egentligen tycker att det är om man bara anslår 1 miljard när det krävs 11 miljarder. Man får lite intrycket, herr talman, att det mest är retorisk rök.

Men siffrorna i budgeten ljuger inte, för där tvingas man att prioritera. Då kan man inte längre låtsas att allting är viktigt och att man har hur mycket pengar som helst, utan då blir det mer på allvar.

Det här är svåra frågor. Vi har gjort en prioritering. Vi har prioriterat just det långsiktiga och kraftfulla stödet till Ukraina, vi har prioriterat att öka det humanitära stödet, vi ökar stödet till demokrati- och människorättsförsvar och vi kommer att öka stödet kopplat till grön omställning - saker som gör nytta på riktigt utanför Sveriges gränser.

Det är klart att om man har hur mycket medel som helst kan man göra väldigt mycket. Men så ser faktiskt inte världen ut vare sig för regeringen eller för Socialdemokraterna i deras skuggbudget.

Låt oss som sagt komma ihåg att 98 procent av Vetenskapsrådets medel är intakta. Dit kommer forskare inom detta fält precis som tidigare att kunna vända sig med sina ansökningar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.