Interpellationssvar - Iran - 2023-09-29

Herr talman! Alexandra Völker har frågat mig hur jag och regeringen verkar för att skapa enighet bland EU:s medlemsländer för att det islamiska revolutionsgardet ska terrorlistas. Vidare frågar hon hur jag och regeringen arbetar för att stötta det iranska folket i dess kamp för frihet och demokrati.

Regeringen ser med största allvar på situationen i Iran, som förblir mycket svår. Som Alexandra Völker konstaterar är det nu ett år sedan Mahsa Jina Amini dog i myndigheternas förvar och de landsomfattande protesterna utbröt i Iran. Den svenska regeringen har konsekvent uttryckt sitt starka stöd för de iranier, inte minst kvinnor och flickor, som - ofta med livet som insats - under det senaste året fredligt demonstrerat för sina mänskliga rättigheter. Protester har ofta bemötts av brutalt våld från iranska myndigheters sida. Hundratals människor har omkommit i samband med protesterna. Tusentals har gripits. Flera personer kopplade till protesterna har avrättats, och många fler riskerar att dömas till döden. Även om demonstrationerna i Iran nu har avtagit består ett utbrett missnöje i det iranska samhället med att mänskliga rättigheter fortsätter att kränkas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har kraftfullt fördömt de iranska myndigheternas våld mot fredliga demonstranter och andra kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran i uttalanden och i direkta samtal med iranska företrädare, inklusive på ministernivå.

Det är också strategiskt viktigt för Sverige att kunna verka genom EU och FN för att säkerställa att våra budskap och även de åtgärder som vidtas får brett genomslag och därmed blir så verkningsfulla som möjligt.

Iran är också ett av de länder som tagits upp flest gånger på ministernivå inom EU under det gångna året, ofta på svenskt initiativ. I december 2022 var Sverige ett av de länder som förespråkade nya rådsslutsatser om Iran, vilka resulterade i en skärpt Iranpolitik från EU:s sida. EU har också tio gånger under det senaste året skärpt sanktionerna mot iranska aktörer som bedöms bära ett direkt ansvar för kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran.

Sverige fortsätter att vara pådrivande inom EU för att öka det politiska trycket på Iran. Sverige har aktivt stöttat beslutet inom EU att ta fram ett nytt sanktionspaket inför årsdagen för Mahsa Jina Aminis död. Bland de listade ingår bland annat ett biträdande befäl inom revolutionsgardets säkerhetshögkvarter, regionala polisbefäl och några av Irans mest notoriska fängelser. Inför årsdagen har Sverige också varit aktivt i framtagandet av en gemensam EU-deklaration. I deklarationen betonas att EU fortsätter att se över de verktyg som står till buds för att bemöta situationen för mänskliga rättigheter i Iran.

Sverige har under våren 2023 i rollen som ordförandeland, men även innan och efter ordförandeskapet, verkat för kraftfullaste möjliga linje mot den iranska regimens förtryck inom ramen för EU-enighet. För att uppnå denna målsättning använder vi de verktyg som har bäst förutsättningar att ha avsedd effekt och utesluter i detta ingen framtida åtgärd. Tillsammans med övriga EU-medlemsstater fortsätter vi att analysera situationen och diskutera möjliga ytterligare åtgärder, inklusive sanktioner.

Sverige arbetar för att skapa EU-enighet för att terrorlista det islamiska revolutionsgardet, IRGC, och verkar för denna linje med sedvanligt diplomatiskt arbete. Enligt rättsakten krävs enighet för att fatta ett sådant beslut, och efter aktiva sonderingar med andra medlemsstater framgår att det alltjämt saknas enighet inom EU för en terrorlistning av IRGC.

Enigheten är av central betydelse för EU:s trovärdighet och möjlighet att påverka situationen och bör värnas. Sverige fortsätter att verka inom EU för en kraftfull och enad Iranpolitik för att ge internationellt stöd till den iranska befolkningens rättmätiga krav på mänskliga rättigheter.

Herr talman! Det har nu alltså gått ett år sedan Jina Mahsa Amini misshandlades till döds av den iranska moralpolisen - dödades för att hon, enligt dem, bar sin slöja på fel sätt.

Under decennier har Irans folk, allra särskilt Irans kvinnor, levt under ett enormt förtryck. Under det senaste året har vi kunnat följa hur folket i Iran kämpar för sin rätt att leva fritt, för demokrati och mot regimen.

När kvinnor i Iran går ut utan slöja gör de det med risk för sitt eget liv. Att manifestera mot regimen genom att kräva sina rättigheter - sina mänskliga rättigheter, rättigheter som borde vara självklara - och säga att nu är det nog kräver ett enormt mod och görs med livet som insats. Det har också regimen gjort tydligt. Under det här året har vi sett hur regimen besvarat frihetskampen med en enorm brutalitet - med våld, med mord och med tortyr.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är bra att EU samlats kring flera sanktionspaket. Men att säga att Sverige har gjort att frågan om Iran kommit upp på möten med EU:s utrikesministrar blir jag allt annat än imponerad av. När var egentligen Iran en egen punkt på EU:s dagordning senast?

Under det halvår som Sverige innehade ordförandeskapet i EU, och därmed hade en särställning och möjlighet att påverka dagordningen, var då Iran en egen punkt på dagordningen en enda gång? Var det inte just detta att Iran inte var en egen punkt på dagordningen som gjorde det så svårt för oss i oppositionen och för riksdagen att göra vår röst hörd? Om något inte är en egen punkt på dagordningen har nämligen inte EU-nämnden möjlighet att agera.

Hela våren arbetade vi för att utrikesministern och regeringen skulle arbeta för att få till en terrorlistning. Efter mycket om och men fick vi till slut en enig riksdag som ställde sig bakom ett tillkännagivande om att regeringen skulle verka för att skapa enighet inom EU för att terrorlista det islamiska revolutionsgardet.

Att vi driver frågan om att revolutionsgardet ska terrorlistas beror på att det är viktigt. Att en samlad riksdag ställde sig bakom tillkännagivandet berodde på att det var viktigt.

Revolutionsgardet agerar så som terrororganisationer agerar och ska därför klassas som en sådan. Genom revolutionsgardet utövar den iranska regimen terrorism. Revolutionsgardet mördar, kidnappar och torterar. Det agerar mot Irans befolkning och agerar utanför landets gränser. Det använder sig av samma verser som al-Qaida och andra terrororganisationer.

Utrikesministern poängterar i sitt interpellationssvar att det krävs konsensus för att få till en terrorklassning. Det är vi fullt medvetna om. Det är också precis därför som tillkännagivandet säger att regeringen ska verka för att skapa enighet. Det är det som är poängen med tillkännagivandet: att verka för det. Konsensus skapas nämligen inte av sig själv. Sverige måste ta ledartröjan och aktivt arbeta för att samla medlemsländerna kring att lista det islamiska revolutionsgardet som terrororganisation under EU:s sanktionslagstiftning mot terrorism.

Det har nu gått över tre månader sedan riksdagen ställde sig bakom tillkännagivandet. Arbetar utrikesministern aktivt med att faktiskt samla medlemsländerna för att terrorklassa revolutionsgardet?

(Applåder)

Herr talman! Jag vill först och främst tacka min riksdagskamrat Alexandra Völker för att hon har ställt denna viktiga fråga. Jag vill också tacka utrikesministern för svaret.

Jina Mahsa Amini må ha mördats, men hennes namn och minnet av henne kommer alltid att finnas kvar. Jina har blivit en symbol för alla kvinnor i Iran som kräver att få leva i ett demokratiskt Iran som bygger på frihet för alla som bor där. Regimen anstränger sig till det yttersta för att döda alla rosor. Men de kommer aldrig att kunna hindra våren från att komma till Iran.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Vad har hänt under det gångna året, sedan protesterna bröt ut, när det gäller de grundläggande mänskliga rättigheterna i Iran? Vi ser att kvinnor fortsätter att bränna bilder på Irans religiösa ledare. Vi ser att kvinnor fortsätter att klippa av sig håret i protest mot regimen. Vi ser också de modiga kvinnor som fortfarande står med knutna nävar och beslutsamt skanderar: Kvinna, liv, frihet! Zan, zendegi, azadi! Jin, jiyan, azadi!

Herr talman! Jag har lyssnat noggrant på utrikesministerns svar på interpellationen. Jag reagerar på ett ord i svaret. Utrikesministern säger att protester ofta har bemötts med brutalt våld från iranska myndigheter och att hundratals människor har omkommit i samband med protesterna. Mig veterligen omkommer människor i trafikolyckor, jordbävningar och naturkatastrofer. I de här protesterna har människor blivit brutalt, kallblodigt mördade av den iranska regimen. Här måste jag invända mot svaret.

Herr talman! Det islamistiska revolutionsgardet är inte en vanlig militär enhet som tillhör den reguljära iranska armén. Det är en fristående organisation. I namnet står det inte ens Iran eller iransk framför gardet. De opererar inte bara inom Irans gränser. De opererar även utanför Irans gränser, i Irak, i Syrien, i Libanon, på Arabiska halvön och även i Europa.

I Sverige har vår myndighet Säkerhetspolisen, Säpo, till och med konstaterat att den iranska regimen bedriver både industri- och kontraspionage, men de ägnar sig också åt att kartlägga svenskiranier som lever i diasporan.

Anser utrikesministern att revolutionsgardet är ett hot mot Sverige eller inte?

(Applåder)

Herr talman! Jag vill också inleda med att tacka min kollega Alexandra Völker för att hon har tagit initiativ till denna viktiga debatt där vi får möjlighet att diskutera de fruktansvärda brott mot mänskligheten som pågår i Iran. Jag vill också tacka utrikesministern för svaret.

Herr talman! Vi kan och får inte vara tysta medan oskyldiga liv släcks av den iranska regimen. Det är som sagt ett år sedan Jina Mahsa Amini mördades brutalt av regimens så kallade moralpolis, och hennes död blev en brytpunkt. Den ledde till landsomfattande protester och tände en gnista av motstånd mot regimens förtryck.

Vad har då hänt det senaste året? Vi ser en alltmer repressiv regim som saknar legitimitet och som utgör ett direkt hot mot inte bara sitt eget folk utan även mot Europa, Sverige och varje hörn av den fria världen. Det är en regim som intensifierar sitt grepp, som fortsätter sin destabiliserande verksamhet i Mellanöstern och som underhåller relationer med länder som Ryssland och Nordkorea, allt medan de utvecklar sin kärnteknik.

För att bemöta denna växande hotbild krävs omedelbara och kraftfulla åtgärder, herr talman. Vi behöver en ny svensk och europeisk Iranpolitik som korrekt reflekterar det verkliga hotet från Iran och som motsvarar önskemålen från en överväldigande majoritet av iranska folket. Sanktionspolitiken mot regimen i Iran på grund av kränkningar av mänskliga rättigheter är bra, men det är uppenbart att det är otillräckligt. Regimföreträdare och deras anhöriga reser fortfarande till Europa, USA och andra platser för att åtnjuta den frihet som saknas i Iran.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Samtidigt rapporterar Amnesty International att avrättningar sker i skrämmande antal. Rättegångarna har varit skenrättegångar där bekännelser har framtvingats under tortyr. Amnesty belyser också hur iranska myndigheter har utsatt offrens familjer för godtyckliga gripanden och frihetsberövanden. Säkerhetsstyrkor har skändat gravar och förstört gravstenar, och familjemedlemmar har arresterats och hindrats från att hålla ceremonier vid sina anhörigas gravar.

Herr talman! Jina Mahsa Aminis familj och många andra har berättat offentligt om skadorna på deras nära och käras gravar och hur myndigheterna har försvårat deras tillgång till dessa platser av sorg och minne. Jina Mahsa Aminis grav har blivit en symbol för kollektiv tröst, solidaritet och en beslutsamhet att söka rättvisa.

Den iranska regimens grymhet känner inga gränser. Offrens familjer, som har sökt rättvisa, sanning och gottgörelse, har utsatts för hot och våld. Det är en fortsatt upptrappning av förföljelse och hotkampanjer mot dem, allt för att tvinga fram tystnad och rädsla för repressalier.

Herr talman! Bakom allt detta ligger Islamiska revolutionsgardet, som är en stor ekonomisk och politisk aktör som sprider och försvarar islamistisk ideologi och som har orsakat obeskrivligt lidande både inom och utanför landets gränser. Mot detta behövs kraftfulla åtgärder: skärpta inreseförbud, ökad press mot den iranska regimen och framför allt stöd till den demokratiska rörelsen inom landet. Vi måste agera nu, med kraft, beslutsamhet och utan kompromiss, herr talman.

Med anledning av detta vill jag ställa en fråga till utrikesministern. Med hänsyn till den iranska regimens och revolutionsgardets brist på legitimitet och dess destabiliserande handlingar på såväl regional som nationell och global nivå undrar jag vad som hindrar Sverige och utrikesministern att driva på ännu hårdare i EU för att terrorklassa revolutionsgardet.

(Applåder)

Herr talman! Utrikesministern nämner i sitt svar till interpellanten Alexandra Völker att protesterna i Iran har upphört. Det är att förminska iranska folkets kamp som pågått under ett år, och det är att legitimera den iranska regimen och dess våldsapparat.

Man kan legitimera och normalisera den brutala iranska regimen på flera sätt, till exempel genom att aktivt söka upp den iranske utrikesministern under UNGA-veckan i New York och stå vid hans sida på ett foto, dessutom leende. Ser inte utrikesminister Tobias Billström hur det kan uppfattas av alla dem som har förlorat sina nära och kära i kampen för frihet och hur det uppfattas av alla frihetskämpar som i dag sitter i Irans fängelser? Ser inte utrikesministern hur det kan uppfattas av alla kvinnor som med livet som insats fortfarande intar Irans gator och vägrar att ha på sig slöjan?

Att man tar ställning - det kan ske på många sätt. Det kan ske genom stora handlingar och politiska beslut, men det kan också ske genom små, symboliska handlingar. Detta föranleder min fråga: Vad var det som låg bakom utrikesministerns leende efter hans samtal med Irans utrikesminister?

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack till interpellanten och övriga deltagare för inläggen!

Jag delar naturligtvis till fullo interpellantens syn på situationen i Iran. Mahsa Jina Aminis död för ett år sedan ledde till landsomfattande protester. Vi såg också hur iranska myndigheter svarade på missnöjesyttringarna med våldsam repression, inte minst i Sistan och Baluchistan och i Aminis hemmaregion Kurdistan.

Repressionen har haft avskräckande effekt. Den har skrämt människor från att samlas i stora grupper för att uttrycka sina åsikter, och samtidigt är det tydligt att det underliggande missnöjet i det iranska samhället består.

Många iranier har betalat ett högt pris för sin kamp för mänskliga rättigheter. De förtjänar det internationella samfundets tydliga stöd, inte bara i ord utan också genom konkreta åtgärder för att ställa dem som står bakom övergrepp och MR-kränkningar till svars.

Alexandra Völker frågade när Iran senast utgjorde en punkt på dagordningen. Det var i december förra året, och det var delvis vårt förslag. Då antogs även dessa rådsslutsatser. Det är inte den svenska regeringen, vare sig nu eller i egenskap av ordförandeland, som bestämmer över dagordningen. Det gör den höga representanten i EU. Men vi har naturligtvis vid de tillfällen då vi haft möjlighet arbetat för att påverka detta - och också rönt framgång, som förra året.

Sverige arbetar konstant för att skapa EU-enighet för att terrorlista det islamiska revolutionsgardet i enlighet med riksdagens tillkännagivande. Som nämndes i mitt svar framgår dock efter aktiva sonderingar med andra medlemsstater inom EU att det alltjämt saknas enighet för detta. Det beror till stor del på att de juridiska kriterierna för att terrorlista IRGC inte är uppfyllda. För att en individ eller en organisation ska bli föremål för EU:s terrorismsanktioner krävs bland annat ett nationellt beslut från behörig myndighet, exempelvis en domstol, som fastställer att individen eller enheten varit involverad i en terroristhandling eller förberedelse till terroristhandling.

EU har dock fler verktyg i sin verktygslåda. Som nämnts vid tidigare tillfällen har EU använt det sanktionsramverk som är inriktat just på allvarliga MR-kränkningar i Iran för att reagera och markera mot de individer och entiteter som varit ansvariga för repressionen av fredliga demonstranter. Medan terroristlistningens specifika syfte är att förhindra terrorism och finansiering av terrorism kan MR-regimen användas för att lista ansvariga individer och enheter inom IRGC liksom andra aktörer som varit inblandade i kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran.

Bland de enheter med koppling till IRGC som under det gångna året sanktionslistats under MR-regimen finns en rad regionala IRGC-förband, bland annat i Kurdistan och Sistan och Baluchistan, flera av IRGC:s Qudsbaser och IRGC:s egen investeringsfond. Bland andra viktiga aktörer som listats finns Irans sedlighetspolis, Basijstyrkans ungdomsmilis, särskilda säkerhets- och insatsstyrkor inom polisen och vissa åklagare och fängelseadministrationer. För närvarande finns 227 individer och 43 enheter listade under denna sanktionsregim.

MR-sanktionerna består bland annat av frysningar av tillgångar i EU och inreseförbud i EU för listade individer. De inbegriper även exportförbud av produkter till Iran som kunde användas för inhemsk repression. EU har således vidtagit skarpa och konkreta åtgärder för att motverka straffrihet för dem som varit ledande inom repressionen i Iran. Vi fortsätter nyttja hela verktygslådan, bilateralt och inom EU och FN, som svar på den brutala repression som vi sett av protesterna i Iran.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Det stämmer att det var i december förra året som det här senast var en egen punkt på EU:s dagordning. Det kommer jag och alla vi socialdemokrater mycket väl ihåg, för redan då försökte vi verkligen få till att det skulle vara regeringens ståndpunkt att aktivt verka för att terrorlista revolutionsgardet. Vi och de andra oppositionspartierna ville att regeringen skulle gå in i ordförandeskapet med ståndpunkten att det var vad som skulle åstadkommas. Men så blev det inte, för det ville inte regeringspartierna och inte heller Sverigedemokraterna.

Revolutionsgardet är en organisation som sprider skräck långt utanför sitt eget lands gränser. Det är en organisation som agerar som en terrororganisation. Den bör därför klassas som en sådan.

Trots att det är tidig fredagsmorgon sitter ett stort antal personer på läktaren för att lyssna i dag. De har tagit sig hit för att få svar på vad regeringen faktiskt gör för att samla medlemsländerna för att terrorlista revolutionsgardet. Att man gör "aktiva sonderingar" tolkar inte jag som att man aktivt arbetar för detta. Det är snarare att fråga hur andra ställer sig. Det tillkännagivandet säger är att man ska verka för att skapa konsensus. Jag frågar alltså igen: Hur agerar utrikesministern och regeringen för att samla medlemsländerna för att terrorlista revolutionsgardet?

(Applåder)

Herr talman! Tack för svaret, utrikesministern! Men jag måste ändå säga att jag inte har fått svar på frågorna som jag ställde i föregående inlägg. Först och främst - anser utrikesministern att de hundratals människor som satt livet till i protesterna och som har fallit offer för den brutala regimen i Iran har omkommit i någon trafikolycka eller jordbävning? Vi måste använda de rätta orden. Vi kan inte bara gömma oss bakom det så kallade diplomatiska spelet. Ibland måste man kalla en spade för en spade.

Herr talman! Min riksdagskollega Alexandra Völker har ställt många rimliga frågor till utrikesministern, men de kvarstår fortfarande för utrikesministern att svara på. Det gäller även frågan som jag ställde om utrikesministern anser att revolutionsgardet är ett hot mot Sverige.

Väldigt många svenskiranier har samlats här på läktaren. Många av dem har lång erfarenhet av förföljelse och förtryck. Jag kan garantera att många av dem också är rädda. Det behövs ett klart och tydligt ställningstagande från regeringen. Anser regeringen att revolutionsgardet är ett hot mot rikets säkerhet eller inte?

(Applåder)

Herr talman! Tack, utrikesministern, för svaret! Men jag vill instämma i mina kollegors kritik mot att utrikesministern inte riktigt svarar på frågorna. Jag ställde en fråga om hur regeringen avser att stödja demokratiska krafter och rörelser i Iran.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Trots de hjärtskärande grymheter som iranska revolutionsgardet och regimen utsätter sitt eget folk för, herr talman, har åtminstone inte jag sett att någon tjänsteman eller någon från polisen eller gardet har ställts till svars för sina förödande brutaliteter eller för dödsfall som de orsakat.

Det är därför, herr talman, ofrånkomligen vår skyldighet att agera och göra motstånd men också fortsätta att belysa de här kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Iran. En kraftfull och beslutsam politik mot regimen är inte bara viktig, herr talman - den är avgörande för vår egen säkerhet och för den globala stabiliteten, som mina kollegor varit inne på tidigare.

Återigen: Vi är många här i riksdagens plenisal men också på läktaren som kräver att regeringen agerar beslutsamt för att revolutionsgardet ska klassas som en terrororganisation. Utrikesministern svarar då med en lista på vad regimen och gardet gör, men han väljer ändå att inte gå hela vägen och säga att det är en terrororganisation. Organisationen har enorma ekonomiska resurser, herr talman. Den finansierar, beväpnar och utbildar andra terrororganisationer i hela Mellanöstern. Vad är det som krävs mer på den här listan för att utrikesministern och EU ska säga att det är en terrororganisation?

Herr talman! Det är mot denna bakgrund som vi i Sverige måste omdefiniera vår relation till Iran. Vi måste införa striktare inreseförbud, terrorstämpla det iranska revolutionsgardet och öppet tala om att vi stöder den iranska demokratiska kraften inom landet. Det är då, herr talman, som parollen kvinna, liv, frihet - jin, jiyan, azadi - i högsta grad blir levande både i och utanför Iran.

(Applåder)

Herr talman! Jag fick tyvärr inte heller något svar på min fråga till utrikesministern. Utifrån de erfarenheter som jag har från våra interpellationsdebatter hyser jag faktiskt inga förhoppningar om att få det heller. Det brukar tyvärr inte bli mycket till svar.

Jag tycker ändå att det är viktigt att här påpeka att vi förutom de stora handlingar som mina kollegor på olika sätt har berört - de stora politiska beslut som behövs för att på riktigt fördöma den iranska regimens brutala övergrepp mot sin egen befolkning men också mot omvärlden - även behöver visa tydligt när vi har möjlighet i våra mindre handlingar att vi tar avstånd från den iranska regimen. Vi får inte normalisera eller på något sätt legitimera denna brutala regim. Men det gör vi. Det gör vi när vi ställer upp på foton med dem. Det gör vi när vi gör det leende. Det gör vi när den iranska regimen sedan kan använda samma foto för att sprida det i de egna medierna och berätta om hur man haft givande samtal med den svenska regeringen. Det uppfattas som att den svenska regeringen talar med kluven tunga.

Om utrikesminister Tobias Billström vill stå vid det iranska folkets sida måste han också tänka på hur han agerar och vilka signaler han skickar. Just nu sitter tusentals människor fängslade, och de undrar: Vem tar vår kamp? Vem står upp för våra rättigheter? Varför söker man aktivt upp Irans utrikesminister och ställer upp på ett foto med honom, dessutom med ett leende på läpparna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Herr talman! Jag har redan i mitt interpellationssvar utvecklat hur regeringen fortsätter att arbeta aktivt för att stötta iranier som kämpar för sina mänskliga rättigheter. Inom FN har det, bland annat med starkt stöd från Sverige, upprättats en oberoende mekanism som ska utreda kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran efter Mahsa Jina Aminis död. Dessa experter gav en muntlig rapportering den 5 juli i år. En skriftlig rapport som vi ser fram emot väntas i början av nästa år.

EU är vår viktigaste plattform för Iranpolitiken. EU har agerat resolut, inte minst genom gemensamma uttalanden och sanktioner mot bland annat viktiga aktörer inom IRGC. Sverige har varit pådrivande i arbetet. Enighet är helt centralt, men det hindrar inte att vi aktivt bidrar till framåtlutade skarpa åtgärder.

Herr talman! De viktigaste uppgifterna för oss i omvärlden är att visa vårt stöd för Irans befolkning, som kräver sina mänskliga rättigheter, och att ställa tydliga krav på den iranska regimen. Detta behöver vi fortsätta att göra med samma kraft och enighet som under det gångna året.

En sak vill jag understryka, herr talman: Vi får aldrig förlora vårt fokus på de människor som är närmast berörda av de MR-kränkningar som fortgår. Våra åtgärder måste därför ha som syfte att stödja dem. Det är därför avgörande att EU använder de verktyg som har bäst förutsättningar att faktiskt påverka situationen. För detta krävs långsiktighet och en bred palett av åtgärder. Ingen enskild åtgärd kommer att vara tillräcklig, samtidigt som vi inte bör utesluta någon åtgärd. Regeringen är hela tiden redo att anpassa politiken och att använda de verktyg som är tillämpliga och som har bäst förutsättningar att ha avsedd effekt i varje given situation.

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret, och jag tackar alla er som har deltagit i debatten. Det är såklart bra att utrikesministern delar bilden av situationen i Iran. Men det finns ändå flera delar i utrikesministerns svar som jag finner oerhört oroväckande. Min kollega Azadeh har redan pekat ut det som står i svaret om att protesterna nu har avtagit. Just detta har också den iranska regimen gjort allt för att säkerställa. Man har gjort allt för att slå ned på protesterna. Om detta är den bild man har på Utrikesdepartementet, en bild som jag också hört lyftas tidigare, är det oerhört oroväckande, för trots allt som regimen gör har folket fortsatt att i stort som smått protestera mot den.

Den iranska regimen är en våldsapparat som använder ett brutalt våld mot sin egen befolkning men som också använder våld mot andra länders befolkning. Regimen kidnappar andra länders medborgare och ställer sina medborgares rättigheter mot andra medborgares rättigheter. Det är en brutal regim.

Vad gäller revolutionsgardet: Om en organisation som agerar som en terrororganisation inte kan klassas som en sådan måste vi nog fundera lite över systemet och vad det är som faktiskt krävs. Jag hoppas verkligen att regeringen fullt ut agerar i enlighet med riksdagens tillkännagivande och agerar för att vi ska få till en terrorklassning av revolutionsgardet.

Kvinna, liv, frihet! Jin, jiyan, azadi!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Herr talman! Det är helt klart viktigt att omvärlden fortsätter att fästa uppmärksamheten på situationen i Iran. Sverige fortsätter att göra allt vi kan för att bidra till ett starkt internationellt tryck som effektivt motverkar repressionen, stöder folkets krav på mänskliga rättigheter och tydligt markerar att Irans agerande får internationella konsekvenser.

Samtidigt har EU, inklusive Sverige, haft som utgångspunkt att upprätthålla diplomatiska kanaler med Iran för att kunna tillvarata intressen och framföra synpunkter, däribland skarp kritik. För Sverige är detta också en absolut förutsättning för att kunna agera i svåra konsulära ärenden. Som statsministern nämnde i regeringsförklaringen arbetar regeringen intensivt med de fall där svenska medborgare har frihetsberövats i Iran. Här har vi också stöd från EU, vars 27 medlemsstater så sent som den 15 september i år i ett gemensamt uttalande uppmanade iranska myndigheter att respektera mänskliga rättigheter och att omedelbart upphöra med godtyckliga frihetsberövanden, inklusive av EU-medborgare och individer med dubbla medborgarskap. De måste omedelbart släppas fria.

Målsättningen med allt vi gör är att effektivt påverka situationen i Iran, verka för reell förändring och tillvarata centrala svenska intressen. Detta måste alltid stå i fokus för det arbete som vi bedriver på det här området.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.