Herr talman! En elvaåring som älskar hockey, en ung kvinna som studerar till läkare, en jurist, en flicka som mot alla odds lärt sig att gå, en pojke i förskoleåldern som älskar när det prasslar och ett gäng unga vuxna på väg ut i livet - det är några av de personer som jag träffat under våren. Mycket skiljer dem åt, men en sak har de gemensamt: De har alla någon form av funktionsnedsättning.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning
När man talar om personer med funktionsnedsättning handlar det inte om en homogen grupp individer som det är synd om, som står utanför eller som man ska ta hand om. Det handlar om människor som finns överallt, här och nu, med ambitioner och med livsdrömmar. Det är människor med förutsättningar som i vissa avseenden kan skilja sig från majoritetens men som är en viktig del av samhällsgemenskapen och som har rätt till delaktighet i den.
Funktionshinderspolitik handlar om att förverkliga den rätten och om självständighet och självbestämmande. Funktionshinderspolitik handlar om frihet att vara sitt bästa jag och om att riva hinder.
Herr talman! LSS är en av de största frihetsreformer som genomförts. Den personliga assistansen gör det möjligt för människor att jobba, att flytta hemifrån, att leva längre och att klara sig utan att behöva be nära och kära om hjälp. Individens behov står i centrum. Självbestämmandet är viktigt. När reformen sjösattes fungerade den bra, men på senare år har vi tyvärr sett en försämring.
Elvaåringen som älskar hockey behöver hjälp dygnet runt för att kunna andas, äta och leva. Juristen behöver bevakning nattetid för att andningen ska fungera. LSS är en nödvändighet för dem. Men trots att det är en rättighetslagstiftning finns det en rädsla hos båda, och många andra, för att förlora detta stöd på grund av ny rättspraxis och snävare bedömningar.
Herr talman! Liberalerna har vid ett flertal tillfällen tagit initiativ till att förbättra, eller kanske snarare återställa, assistansen med alltifrån omprövningsstopp till utredning om stärkt rätt till assistans och Huvudmannaskapsutredningen.
Vissa ljuspunkter finns - stärkt rätt till assistans trädde i kraft vid årsskiftet, och Huvudmannaskapsutredningen bereds just nu i Regeringskansliet - men mer behöver göras. En lämplig väg framåt anser Liberalerna är att genomföra det statliga huvudmannaskapet för LSS och även, i likhet med vad utredaren föreslår, vidare låta utreda grundläggande behov så att man kommer bort från minutjakten och de integritetskränkande granskningarna. På sikt behövs en helt ny sammanhållen LSS-lagstiftning för att få bukt med urholkningen av lagen, så att LSS återigen blir den frihetsreform som den var tänkt att vara.
Herr talman! Den unga kvinnan som studerar till läkare har en hörselnedsättning. Hon vittnar om hur olika regioner gör olika bedömningar när det gäller hörapparater. En och samma hörapparat kan ses som standard i en region, men som tillval till en extra kostnad i en annan. För den som studerar och behöver flytta från en region till en annan kan detta ställa till stora bekymmer. Det erfar många unga vuxna som är på väg ut i studier och yrkesliv. Tänk allt man som ung vuxen utan funktionsnedsättning behöver göra för första gången när man lämnar hemmet, och lägg till det en rad hjälpmedel med olika huvudmän som man inte får flytta med sig hur som helst när flyttar till annan ort för att plugga eller arbeta!
Socialstyrelsen har i sin rapport som kom tidigare i år dragit slutsatsen att det inte är lämpligt att ta fram en gemensam nationell riktlinje för hjälpmedel. Myndigheten anser dock att det behövs ett förstärkt nationellt stöd inom områdena. Socialstyrelsen har också i uppdrag att kontinuerligt samla in och publicera data och statistik i syfte att långsiktigt följa upp hjälpmedelsområdet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning
Vi politiker behöver i vår tur följa detta noggrant. Funktionshinderspolitik ska handla om att riva hinder. En fragmenterad hantering av hjälpmedel snarare skapar än river hinder.
Herr talman! Skolan och arbetet är två viktiga delar av våra liv där vi spenderar stora delar av vår tid. Skolan ska ge alla barn rätt att utvecklas utifrån sina förutsättningar.
För några kan det vara som för flickan jag mötte på en specialanpassad förskola för barn med omfattande funktionsnedsättningar, som mot alla odds med pedagogernas hjälp lärt sig att gå. Det kan också vara som för pojken på samma förskola, som tack vare social gemenskap på hans egna villkor numera har kompisar. Och inte nog med det - han får dem att le och kan kommunicera med dem.
För andra handlar det om att skolan faktiskt ska kompensera för den funktionsnedsättning man fötts med. Då duger det inte att synskadade elever får anpassade läromedel långt in på terminen när kursen nästan är klar, att det inte finns mindre undervisningsgrupper för den som behöver ett mindre sammanhang eller att resurser inte sätts in i tid.
Precis som det i skolan kan behövas stöd och struktur kan det göra det när man lämnat skolan. Vägen ut i arbetslivet är inte enkel för alla. I rapporten Jag vill så gärna hitta min plats i samhället från Attention kan man ta del av hur unga med olika former av NPF ofta hamnar i kläm.
En som berättar sin historia är Jonathan, som efter en tuffare tid på gymnasiet där hans funktionsnedsättningar ledde till såväl utanförskap som depression till slut hamnade helt utanför systemet och blev hemmasittare. Nu planerar han att utbilda sig till systemutvecklare på yrkeshögskola, men vägen dit har varit onödigt svår och jobbig då rätt stöd inte satts in i tid - eller som Jonathan själv uttrycker det: När man åker av rälsen är det svårt att komma upp igen. Man hamnar fort utanför, och då stannar allting av. Det går inte att räkna med att alla har egna resurser eller föräldrar som har det och som kan styra upp urspårade liv. Jag vill verkligen vara en del av samhället. Jag vill inte längre känna den enorma tomhet som blir av att bara gå hemma och inte göra någonting.
Herr talman! Jonathans berättelse och många av de människor jag träffat under våren vittnar om att samhällets stöd behövs för att fler ska kunna få bli sitt bästa jag. Det kan vara i form av stöd och hjälp med struktur eller en fungerande tolktjänst för att man ska kunna utföra sitt arbete. Det kan vara genom personlig assistans, rätt stöd i skolan, rätt hjälpmedel eller möjligheten att ta med sig sin ledarhund på arbetsplatsen. Det kan handla om att ta med sig sina idrottshjälpmedel i färdtjänsten, att få bilstöd beviljat utan onödigt administrativt krångel eller beviljas färdtjänstresor så att man faktiskt kan ha en aktiv fritid.
Sammantaget handlar det om att göra livet lite enklare för den som redan lever med ett funktionshinder. Människor, ambitioner och livsdrömmar kommer i alla former, och vårt uppdrag är att riva hindren som står i vägen för att fler ska kunna få bli sitt bästa jag. Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet.