Interpellationssvar - Ökade medel till välfärden - 2023-05-25

Fru talman! Mattias Vepsä har frågat finansministern om statsrådet kommer att vidta några ytterligare åtgärder för att undvika att Stockholm och andra kommuner behöver skära ned i bland annat skolan, samhällsbyggandet och det brottsförebyggande arbetet.

Mattias Vepsä har också frågat om Sveriges kommuner kan vänta sig ökade medel i höstbudgeten så att skolan och barnen kan prioriteras. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Vi befinner oss i ett osäkert läge med krig i vårt närområde, en ansträngd situation på energimarknaderna i Europa och den högsta inflationen i Sverige på över 30 år. Hushållens, företagens och kommunsektorns ekonomi pressas hårt. I en normal lågkonjunktur när inflationen sjunker hade en naturlig stabiliseringspolitisk åtgärd för regeringen varit en expansiv finanspolitik för att öka efterfrågan i ekonomin. Nu har vi ett helt annat läge med en vikande konjunktur och en hög inflation. Det är viktigt att inte föra en politik som riskerar att öka inflationen och försvåra för kommunsektorn och andra delar av samhället.

Ordning och reda i de offentliga finanserna är en prioriterad uppgift för regeringen. Med hänsyn till det ekonomiska läget och den höga inflationen är inriktningen för budgeten för 2023 svagt åtstramande. I budgeten satsas cirka en tredjedel av reformutrymmet på kommunsektorn. Det generella statsbidraget höjs permanent med 6 miljarder kronor från 2023. Vidare avsätts omkring 6 miljarder kronor i riktade statsbidrag, bland annat 3,5 miljarder kronor till vård och omsorg, däribland förstärkt vård och ökad vårdkapacitet, och till stärkt civilt försvar samt cirka 1,5 miljarder kronor till skolan.

Regeringen är inte passiv. Givet den svåra ekonomiska situation som Sverige befinner sig i behöver inflationsbekämpning vara en central prioritering för den samlade ekonomiska politiken. Regeringen avser att bekämpa inflationen och stötta utsatta hushåll, återupprätta arbetslinjen och genomföra strukturreformer för en högre tillväxt. Utöver det avser regeringen att fortsätta att verka på flera områden för att lösa Sveriges långsiktiga samhällsproblem, bland annat genom att vidta åtgärder för att uppnå ökad trygghet och en bättre skola, vård och omsorg.

Jag är medveten om att kommuner och regioner, trots de medel som nu tillförs, står inför en ekonomiskt utmanande period. Det kommer att behövas en kombination av åtgärder för att värna och stärka välfärden. Mer pengar kommer inte att lösa alla problem som kommunsektorn står inför. Kommuner och regioner behöver fortsätta att arbeta innovativt och utveckla verksamheten efter nya förutsättningar bland annat genom att ta till vara digitaliseringens möjligheter. Staten har ett ansvar för att ge bästa möjliga förutsättningar för detta.

Regeringen följer utvecklingen i kommuner och regioner noga och kommer att återkomma i budgetpropositionen för 2024 med en bedömning av behovet av förstärkningar av resurserna till kommunsektorn för 2024 och framåt.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Bakgrunden till att jag och Socialdemokraterna i Stockholm har valt att ställa denna fråga är att vi ser, hör och förstår den verklighet som många människor i Sverige nu står inför. Det är skenande matpriser och höga energikostnader, och det blir dyrare att leva och bo i vårt land. Det blir också dyrare för landets kommuner och regioner att sköta det välfärdsuppdrag de har.

Ministern säger i sitt svar att mer pengar inte kommer att lösa alla de problem som vi står inför. Jag kan hålla med om att man till viss del kan effektivisera olika verksamheter och göra andra saker - trolla med knäna och kanske använda lite sparade pengar - för att möta denna kris. Men det är ett ganska nonchalant ställningstagande att säga det när kostnaderna i vår välfärd ökar, när rösterna höjs, när 17 av 21 regioner säger att de går med underskott och när resten har ett nollresultat. Allt fler kommuner i landet skriker och höjer rösten, och det är över blockgränserna, och pekar på att pengarna inte räcker.

Då får vi här i riksdagens kammare höra att man får göra någonting annat. Regeringen tänker inte skjuta till pengar. Samtidigt vet vi att detta inte är någon nyhet. Hela förra året handlade nämligen om hur inflationen ökade och hur krisen kom allt närmare. Jag vet inte under vilken sten regeringsföreträdarna gömde sig under hela förra året, eftersom det känns som att detta kom som en överraskning för regeringen och för Sverigedemokraterna.

I höstens budget gjordes ett vägval. Jag vill till alla som är här i kammaren, alla som ser debatten och alla som följer svensk politik säga att vägvalet handlade om att det var en grupp i vårt samhälle som skulle skyddas mot växande kostnader, och det var höginkomsttagarna. Då fanns det 13 miljarder för att sänka skatten för dem. Samtidigt varslade Sveriges kommuner och regioner om att underskotten växte och att mer resurser krävdes. Det handlade alltså om 20-30 miljarder.

I min värld har man gjort ett vägval. Det är inte så att vi står här i dag i kammaren och diskuterar drömscenarier. Det finns ett reellt scenario, och det är de vägval som regeringen gjorde i höstas tillsammans med Sverigedemokraterna.

I svaret pekas det också på att man skulle kunna ha fler innovativa och spännande sätt att möta kostnadskrisen för att underlätta.

Min fråga handlar väldigt mycket om skolan. Hur ska vi se till att det inte är barnen och lärarna i skolan, alltså vår framtid, som ska bära kostnaderna för inflationen och drabbas av denna kris?

Jag tror att de allra flesta ser att det pratas om att denna inflation förhoppningsvis är tillfällig. Vi måste göra allt vi kan för att bekämpa den. Men frågan är vem som ska bära kostnaderna. Då är det barnen i skolan som regeringen fokuserar på. Det som vi ser i Stockholm är nämligen att skolans situation är oerhört ansträngd.

Ministern säger i sitt svar att man skulle kunna ta till vara digitaliseringens möjligheter. Samma regering varnade i december för att digitaliseringen har gått för långt. Vi kan ha ett seminarium om digitaliseringens för- och nackdelar, eller hur? Eller också konstaterar vi att det krävs mer pengar.

Frågan till statsrådet, till regeringen och till Sverigedemokraterna blir: Kommer det besked, eller måste kommunerna nu sparka lärare och varsla om att fler vuxna inte kan gå till jobbet i höst? Det är barnen som kommer att ta denna kostnad.

(Applåder)

Fru talman! Min hemkommun Sundbyberg här i Stockholms län är landets i särklass minsta kommun sett till ytan, men det är också den mest tätbefolkade kommunen. Under lång tid har Sundbybergs kommun varit en av de kommuner som har tagit absolut störst ansvar för bostadsbyggandet och för att människor faktiskt ska kunna ha någonstans att bo och känna sig trygga. Vi i Sundbybergs kommun har tagit ansvar för att fler ska få en bostad, men vi har också hela tiden tagit ansvar för välfärden - att det ska finnas skolor, förskolor och äldreomsorg. Det är kostsamt, och det är utmanande. Men det är också helt nödvändigt om Stockholmsregionen ska växa så som krävs.

Med dagens inflation har detta blivit än tuffare. Vi ser kostnadsökningar på 10 procent när det gäller inhyrda objekt. Vi ser att livsmedelspriserna har ökat med i genomsnitt 20 procent. Vi förstår alla vad detta får för konsekvenser för skolan, förskolan och äldreomsorgen.

Vi är många, en hel generation, som växte upp och fick hela vår skolgång präglad av 90-talskrisen. Vi vet också vad det gör med elevers utbildning. Nu måste regeringen verkligen agera för att detta inte ska drabba dagens ungdomar och dagens välfärd.

Men det är inte bara själva välfärden som sådan som drabbas, utan det är även bostadsbyggandet som också är en del av välfärden - möjligheten att ha någonstans att bo. Vi ser nu att prisökningarna inom byggsektorn ligger på ungefär 15,6 procent mellan december 2021 och december 2022.

Så sent som i dag kom det rapporter med siffror från SCB, Statistiska centralbyrån, som visar att bostadsbyggandet är det lägsta på tio år. Om man jämför första kvartalet i år med första kvartalet förra året har det skett en minskning med 50 procent. Detta får enorma konsekvenser, inte minst just i Stockholmsregionen där många vill leva men där platsen att bo är begränsad. Konsekvenserna av det blir fruktansvärda med en enorm trångboddhet och social utsatthet.

Just frågan om att stötta kommuner och att stötta välfärden är enormt viktig. Regeringen pratar om att man ska ta ansvar för inflationen och inte vara kostnadsdrivande. Men det är ändå ett faktum att man valde att lägga 13 miljarder kronor i privatpersoners plånböcker som kunde gå direkt till konsumtion i stället för att faktiskt stötta kommuner och regioner.

(Applåder)

Fru talman! Jag tänker naturligtvis fortsätta på det tema som har följt statsrådet Slottner under denna eftermiddag. Vi har förmodligen ett av de svåraste lägena någonsin för kommunernas och regionernas ekonomi. Vi pratar om gigantiska underskott som kommer att leda till plågsamma nedskärningar.

SKR:s chefsekonom säger: Vi går från det bästa resultatet någonsin till förmodligen det sämsta, på bara två år.

I princip samtliga regioner runt om i Sverige drabbas stenhårt. 17 av 21 budgeterar med underskott. Vissa regioner pratar om nedskärningar motsvarande ett större sjukhus för en budget i balans, detta efter en pandemi där man har tvingats skjuta upp en stor andel vård. Man har en vårdskuld som man betar av. Man har kompetensförsörjningsbrist runt om i hela landet. Och de som arbetar inom vården och omsorgen har också de högsta sjukskrivningstalen redan i dag.

I detta läge kan vi konstatera att den SD-stödda regeringen visar en skrämmande handlingsförlamning, passivitet och brist på kreativitet mitt under en brinnande kris, där alla som kan någonting om kommunernas och regionernas verksamhet ringer i larmklockorna.

I Region Stockholm, där vi nu äntligen styr efter 16 år, håller vi på att styra om. Men det är klart att detta även där slår stenhårt.

Det mest pinsamma, statsrådet Slottner, är att regeringen inte ens orkar komma med ett förhandsbesked till kommuner och regioner, vilket gör att deras planeringsförutsättningar fullständigt slås sönder. Och förmodligen kommer de, om ni skulle komma med ett besked i höst, att tvingas till svåra nedskärningar som kommer att slå hårt mot dem som behöver vård. I detta läge orkar den svenska regeringen inte ens leverera ett besked. Jo, ett besked fick vi från finansminister Elisabeth Svantesson. Det var att hon aviserar eventuella kommande skattesänkningar i detta läge i höst. Det är en skrämmande prioritering i detta läge.

Å andra sidan var ju skattesänkningar det som präglade även den höstbudget regeringen lade fram i den ekonomiska kris vi nu befinner oss i - skattesänkningar för höginkomsttagare. Det blev en rejäl peng i fickan för Sveriges statsminister, för statsrådet Slottner, för Jimmie Åkesson och för de övriga statsråden i den svenska regeringen. Det är den prioritering regeringen väljer att göra i stället för att lämna ett besked som gör att vi kan klara vården, skolan och omsorgen.

Jag undrar just vilket betyg svenska folket kommer att ge den här regeringen - eller ja, det ser man ju bara genom att titta på de senaste opinionsmätningarna och hur förtroendet för den sittande, SD-styrda regeringen ser ut.

(Applåder)

Fru talman! Jag får återigen rätta en ledamot som säger att regeringen är SD-styrd, för regeringen är icke SD-styrd. Den består av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna.

Jag tänker komma med den sakupplysningen varje gång en socialdemokrat säger att regeringen är SD-styrd, för man far med osanning. Det är faktafel. Men ska vi fortsätta med sådana tänker jag säga att regeringen under den förra mandatperioden var V- och C-styrd, eftersom den var beroende av deras stöd. Denna regering har ett samarbetsavtal med Sverigedemokraterna. Det innebär icke att de är en del av regeringen eller att vi är styrda av Sverigedemokraterna, utan detta är en samarbetsregering.

Vi ser naturligtvis allvaret i den ekonomiska situationen i kommuner och regioner. Vi är en regering som värnar välfärden. Jag har själv haft ansvar för just äldreomsorg och trygghetsfrågor i Stockholms stad, och jag vet hur viktigt det är med välfärden. Jag gjorde mycket arbete för att stärka kvaliteten inom äldreomsorgen. För mig är detta en jätteviktig fråga.

Det är därför regeringen lade så mycket av det reformutrymme vi hade inför 2023 på just kommunsektorn. En tredjedel av reformutrymmet gick till att stärka välfärden i kommuner och regioner, dels via en ökning av de generella statsbidragen, dels via ökningar av ett antal riktade statsbidrag.

Jag tror dock att det är jättefarligt om man ger signalen till kommuner och regioner att staten kommer att kompensera varje gång ekonomin sviktar. Det måste finnas ett tryck på kommuner och regioner, precis som på företag och privata hushåll, om att man behöver jobba med effektiviseringar, prioriteringar och smartare arbetssätt när ekonomin sviktar.

Där är digitaliseringen en jätteviktig bit. Jag är också den minister som har ansvar för digitaliseringen. En beräkning visar att det bara genom att använda AI inom offentlig förvaltning finns en besparingspotential på 140 miljarder kronor. När jag var äldreborgarråd i Stockholm hade vi inte digital övervakning på nätterna, vi hade inte digitala matinköp, och vi hade inte automatiserade biståndsbedömningar. Jag kan rada upp en massa andra digitala hjälpmedel som hade kunnat sänka våra kostnader betydligt om vi hade haft dem.

Besked till kommunsektorn kommer. Det kommer i höstbudgeten. Den kommer att presenteras någon gång i augusti eller september, och då kommer besked om hur mycket statsbidragen eventuellt kommer att höjas nästa år. Vi i regeringen har nämligen sagt att vi kommer att återkomma med förslag om höjda statsbidrag om vi ser att kommunsektorn är i behov av det.

Det finns någon ny ekonomisk teori från Socialdemokraterna om att offentlig konsumtion inte skulle driva på inflationen. Men det är klart att en kraftig höjning av den offentliga konsumtionen också är inflationsdrivande. Inflationsdrivande politik är på lång sikt det absolut största hotet mot kommunsektorn, för vi ser att det i mångt och mycket är just den höga inflationen som driver på kostnadsutvecklingen i kommunerna och regionerna. Vi vet också att höjda räntor slår direkt mot den kommunala kärnverksamheten eftersom många kommuner är hårt belånade.

Att föra en inflationsbekämpande politik är alltså den enskilt viktigaste faktorn för kommunernas ekonomi framöver, men vi hjälper också till genom höjda statsbidrag. Det har vi visat för detta år, och vi återkommer med besked om hur vi ser på den saken för nästa år.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för en intressant första omgång i denna debatt.

Jag hade möjlighet att sätta mig och ladda upp med den första debatten på ungefär samma tema. Jag noterar att statsrådet blir upprörd när vi socialdemokrater pratar om verkligheten som vi ser den, det vill säga att Sverigedemokraterna styr regeringen. Vi kanske fastnar lite där, men jag tänker att statsrådet har upprepat detta nästan lika många gånger som Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson har hotat med att fälla regeringen - och då har det ändå bara gått sex månader. Vi får se; historien kommer att visa vem av oss som har rätt i detta.

Utifrån min fråga har vi pratat en hel del om skolan och om välfärden och vården här i Region Stockholm, men välfärdens och samhällets åtaganden är ju långt mycket större. Jag nämner också det brottsförebyggande. Till vardags är jag ledamot i justitieutskottet, och vi vet hur viktiga välfärdens verksamheter är för att man ska kunna bryta nyrekryteringen till de kriminella gängen.

Under sommaren träder en ny lag i kraft som ger kommunerna ett ökat ansvar för det brottsförebyggande arbetet. Många kommuner säger att även detta är bra men att det också skulle krävas mer resurser för att lösa dessa frågor. Lägg därtill alltfler röster utöver det vi har tagit upp, alltså vården, skolan och omsorgen - vi kan räkna upp kvinnojourerna, kulturverksamheterna, fritidsaktiviteterna och nu det brottsförebyggande.

Jag tycker fortfarande att det är nonchalant av regeringen att i riksdagens kammare säga att pengar inte är allt, fru talman. Det blir lite grann som att inte se, inte höra och inte göra, trots att alla utanför kammaren förstår att det behövs mer resurser. Framför allt behövs det ett vägval där man inte skyddar höginkomsttagarna med 13 miljarder. Det är så det är.

Jag tänkte också på detta med att det är viktigt att skicka signaler. Vi ska alltså inte rädda välfärden, och vi ska inte se barnen. Vi ska inte förstå hur tufft det kommer att bli i vården om vi nu i höst får stora varselkrav och många i värsta fall kanske till slut förlorar jobbet - därför att regeringen inte vill skicka signalen att kommunerna och regionerna ska kunna få lite extra resurser under denna kris vars like vi inte riktigt har sett tidigare. Det är en ganska unik krissituation.

Jag vill därför påminna statsrådet om att det för bara några veckor sedan ju gick alldeles utmärkt att skicka signaler till löntagare, fastighetsägare och många andra grupper. Det gjorde man när man remitterade förslag om enormt stora skattesänkningar inför höstens budget. Nog sjutton - förlåt, fru talman, även om jag inte vet om "sjutton" är en svordom - går det alltså att skicka signaler. Eller hur? Det går att skicka signaler.

Jag har inte räknat ihop detta, men mellan tummen och pekfingret är det förslag på skattesänkningar om 20-30 miljarder man har remitterat - under brinnande inflation. Nog sjutton kan man alltså skicka signaler till svenska folket om vilken inriktning man vill ha på politiken! Och i min värld är detta borgerlig politik. Det är högerpolitik. Det är återigen stora skattesänkningar före investeringar i välfärden.

En fråga jag också ställde i min interpellation är huruvida regeringen tänker ta initiativ för att vrida åt vinstmaskinen i välfärden. Samtidigt som vi i Stockholm nu säkerställer att skolan får pengar gör nämligen koncernerna i skolan enorma vinstuttag. När vi satsar pengar under den här krisen fortsätter alltså vinsterna i skolan att öka. Kommer regeringen att ta initiativ för att se till att vi stoppar även det läckaget ur vår välfärdssektor?

(Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag tänker att jag ska höra av mig till mina kollegor i Sundbyberg och hälsa att statsrådet Slottner råder dem att effektivisera och digitalisera verksamheten. Det är ett gott råd. Jag vet faktiskt nästan inte om jag ska skratta eller gråta när jag hör det.

Tror ministern, som ansvarar för kommuner och regioner, att kommunerna inte ägnar sig åt effektivisering och digitalisering? Om det är någonting vi gör är det ju att vrida och vända på varje krona för att se till att varje krona som skattebetalarna bidrar med går dit där pengarna används på absolut bästa sätt. Detta var nog det mest arroganta jag har hört i debatten i dag.

Vi ser brist på lärare, förskolepersonal, busschaufförer, läkare och så vidare. Runt om i hela välfärdssektorn går personalen på knäna. Det finns kommunpolitiker runt om i regionerna och i kommunerna som sliter hårt för att få detta att gå ihop, för att eleverna inte ska drabbas och för att de äldre på äldreboendena inte ska drabbas. Det är människorna som drabbas, och det är regeringen som har möjlighet att gå in och stötta upp.

Statsrådet sa att man är beredd att skjuta till pengar om man får en signal om behov. Om det är någonting som regionerna och kommunerna är tydliga med är det ju att behoven är gigantiska, så därför får jag väl nästan tolka detta som ett positivt svar.

Avslutningsvis vill jag fråga ministern om man anser att privat konsumtion är bättre än offentlig konsumtion. Man valde ju ändå att lägga pengarna på privat konsumtion - med skattesänkning - snarare än på offentlig konsumtion.

Fru talman! Jag måste instämma med Alexandra Völker. Håret reste sig lite grann på mina armar när statsrådet Slottner började prata om att det finns potential för ytterligare besparingar och att digitaliseringen på något sätt, i detta krisartade läge, skulle vara en väg framåt för att underlätta för kommuner och regioner.

Statsrådet Slottner stod i talarstolen och sa att regeringen naturligtvis har möjligheter att skjuta till medel om det visar sig att behoven verkligen finns. Jag vet inte om det är så att vi har en regering som är fullständigt döv, för åtminstone jag har ända sedan tidigt i höstas hört ropen och varningssignalerna från våra kommuner och regioner.

SKR:s chefsekonom har varit ute vid upprepade tillfällen och sagt att det faktum att de inte fick något besked i vårbudgeten leder till att kommunerna nu måste göra sig redo för att det inte kommer några pengar. De kommer nu alltså att behöva göra olika typer av neddragningar. Det kommer att handla om tjänster som inte tillsätts och om andra besparingar som kommer att drabba vanligt folk runt om i hela landet.

Det är en skrämmande situation vi har. Samtidigt som Sverige befinner sig i en akut kris har landet en handlingsförlamad regering som baksätesstyrs av Sverigedemokraterna.

(forts. § 9)

Herr talman! Det blir lite märkligt att efter frågestunden återuppta en så intensiv debatt som jag uppfattade att den var strax före frågestunden. Men jag ska göra mitt bästa.

Herr talman! Det var ett antal påståenden om regeringen och regeringens ekonomiska politik som jag skulle vilja bemöta. Vepsä sa bland annat att han tycker att regeringen ger en signal om att vi inte ska rädda välfärden eller att vi inte ska se barnen. Det är allmänna svepande påståenden som naturligtvis inte har något med sanningen att göra.

Att regeringen lade en tredjedel av sitt reformutrymme just på kommunsektorn var ett tecken på att vi såg barnen och att vi ville rädda välfärden. Vi har också sagt att vi ska återkomma efter sommaren, i samband med att höstbudgeten presenteras, med regeringens bedömning av vilka förstärkningar kommunerna kan komma att behöva ytterligare under nästa år.

Regeringen har inte gett några tidiga budgetlöften om skattesänkningar, utan det är ett antal förslag om skattesänkningar och skatteförändringar som har remitterats för att man ska få veta kostnaden. Det är ju ingen hemlighet att denna regering gärna vill göra ett antal skattesänkningar för att stärka arbetsutbudet, för att få strukturella reformer på arbetsmarknaden och för att stärka arbetslinjen. När vi kan göra dessa vet vi inte i dag, men förslagen remitteras för att man ska kunna få en kostnadsberäkning. Det är inga konstigheter i detta, och det innebär inga löften om stora skattesänkningar framför exempelvis anslag till kommuner och regioner.

En del debattörer var lite oroliga över att jag inte skulle se behovet av resurser utan skulle tro att man kan effektivisera alltihop. Det är inte det jag säger. Men i ett sådant här läge, oavsett om det gäller staten, kommuner och regioner eller enskilda hushåll, behöver vi naturligtvis prioritera det som verkligen är kärnuppdraget.

Jag var verksam i Stockholms kommun. Jag noterar att det lades ungefär 25 miljoner kronor på att rödmåla cykelgator i Vasastan. Det är kanske den typen av åtgärder som måste stå tillbaka för att man i stället ska satsa på socialtjänst, äldreomsorg och skola. Alla kommuner måste ha siktet inställt på att åren 2023 och 2024 kanske inte är åren för en massa satsningar och utgifter som inte tillhör kärnuppdraget. Jag tycker att det är viktigt.

Det finns enorma möjligheter med digitaliseringen, och jag menar att kommunsektorn inte använder digitaliseringen i den utsträckning som är möjlig i dag. Och jag tycker att den förra regeringen gjorde alldeles för lite för att pusha på kommuner och regioner att komma längre i digitaliseringen. En studie visar att vi bara genom att använda AI i mycket högre utsträckning kan spara 140 miljarder i offentlig förvaltning. I jämförelse med det bleknar de ytterligare 6 miljarder som Socialdemokraterna lade i sin höstbudget till kommunerna ganska mycket.

Svar på interpellationer

Digitaliseringen skapar enorma möjligheter, och det här är bara i sin linda. Kommuner och regioner kan faktiskt göra mycket mer av detta, och man bör ha en tydlig plan för det framöver. Det kommer nämligen att bli svårt att klara både kompetensförsörjning och finansiering av välfärden om vi inte ökar digitaliseringen i våra kommuner och regioner.

Herr talman! Det var många frågor som ställdes av både undertecknad och meddebattörer. Jag tänker att det är viktigt att ha en verklighetsbeskrivning som är överensstämmande med verkligheten.

Vi socialdemokrater dubblerade anslaget till välfärden i vårt budgetalternativ i höstas. Vi valde att inte gå med på den skattesänkning om 13 miljarder för höginkomsttagarna som Sverigedemokraterna och Erik Slottners regering sedan genomförde.

Vi har haft en debatt här om välfärdsbehoven, barnen i skolan, de äldre i omsorgen och de sjuka i sjukvården och i landets regioner. Man sliter just nu med enorma underskott på grund av det ökade kostnadstrycket, som vi ser i och med stigande priser.

Det är ett vägval som regeringen har gjort, och det är ett vägval som vi känner igen från historien. Det är inte första gången borgerliga regeringar har sänkt skatten för höginkomsttagare. Det spelar ingen roll om det är inflation, lågkonjunktur eller högkonjunktur eller vad det är för väder utanför kammaren - om det är sol eller regn. Man sänker skatten för höginkomsttagare, och kvar står människorna i välfärden och får ta smällen. Just nu ser det väldigt mörkt ut.

Det är ändå glädjande att vi fick in Stockholm i slutspurten. Erik Slottner nämnde Stockholm. Det finns ett brev från finansborgarrådet och skolborgarrådet med en uppmaning till regeringen om att faktiskt ge besked. Denna debatt, den tidigare debatten och troligtvis debatten efter denna kommer att handla om: När ser och hör regeringen, och när gör regeringen skillnad för välfärden? När får vi besked? Kommer det tillskott till landets kommuner och regioner så att barnen i skolan slipper ta smällen när priserna sticker iväg?

Herr talman! Jag tycker att jag har svarat på den sista frågan ganska många gånger. Ser regeringen problemet? Ja, det gör vi. Vi följer utvecklingen noga. Det var också därför vi prioriterade detta mycket i den budget som vi lade fram för 2023. När kommer besked? Det kommer efter sommaren, i samband med att vi presenterar höstbudgeten. Som ledamoten Vepsä vet brukar man släppa lite nyheter längs vägen, så besked kommer förmodligen en stund innan själva höstbudgeten ska presenteras i sin helhet.

Sedan tycker jag att man ska vara noga med sanningen. Nu sa Vepsä att Socialdemokraterna fördubblade anslagen till välfärden. Det är inte i överensstämmelse med verkligheten. Regeringen ökar det generella statsbidraget med 6 miljarder. Socialdemokraterna föreslår 12 miljarder. Det innebär inte en fördubbling av anslagen till välfärden. Det innebär en fördubbling av ökningen av det generella statsbidraget. Men era 6 miljarder är en spottstyver jämfört med de mängder av miljarder som finns i kommunernas ekonomi - nu har jag inte siffrorna i huvudet, vilket jag som kommunminister borde ha. Det är statsbidrag, skatteintäkter och avgifter. I den totala summan är 6 miljarder några promille av kommunernas ekonomi.

Det talas om en fördubbling av anslagen till välfärden. Det är klart att det inte är det. Det är en fördubbling av ökningen av det generella statsbidraget. Det är en väldigt stor skillnad jämfört med att säga att det är en fördubbling av anslagen till välfärden.

Vad gäller riktade statsbidrag tror jag faktiskt inte att det var några ökningar över huvud taget jämfört med regeringen. Inte heller i Socialdemokraternas skuggbudget när det gäller vårändringsbudgeten gavs det några extra anslag till kommunerna. Där gjorde Socialdemokraterna inte någon annan bedömning än regeringen. Man föreslog inga extra anslag till kommunsektorn under 2023 och gav heller inga besked om anslag för 2024. Jag tycker att man får kratta lite framför egen dörr innan man hoppar på den regering som nu sitter.

Det ska bli väldigt intressant att se vad Socialdemokraterna i sin budget gör med skiktgränsen i fråga om den statliga inkomstbeskattningen. Det får vi se i september.

Jag passar på att tacka för en bra debatt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.