Interpellationssvar - Anmälningsplikten för utstationerad arbetskraft - 2023-05-22

Herr talman! Leif Nysmed har frågat mig om jag kommer att verka för att anmälningsplikten för utstationerad arbetskraft fortsatt ska vara kvar.

Först vill jag tacka Leif Nysmed för att han har tagit initiativ till en debatt om dessa viktiga frågor här i kammaren. Med min bakgrund som operativt verksam åklagare har jag själv erfarit vad arbetslivskriminalitet och organiserad brottslighet kan innebära. Det är viktigt att påminna oss om vad arbetslivskriminalitet är och vilka negativa effekter den har på vårt samhälle.

Detta är en fråga som är prioriterad för hela regeringen. Vi jobbar gemensamt och på bred front för att få till det paradigmskifte som verkligen behövs för att vi ska kunna vända utvecklingen. Det är också tillfredsställande att det i grunden råder en bred enighet över partigränserna om att det är politiskt prioriterat att bekämpa arbetslivskriminaliteten och att begränsa utrymmet för den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I interpellationen refererar Leif Nysmed till förhandlingar om ett samordningsregelverk för social trygghet. Det är Socialdepartementets ansvarsområde. Jag vill vara tydlig med att jag i den här debatten kommer att hålla mig till de frågor som ligger inom mitt ansvarsområde.

Arbetsmarknadsdepartementet har ansvaret för frågor som rör anmälningsskyldighet enligt utstationeringslagen, och dessa frågor ligger inom mitt ansvarsområde som statsråd. Det regelverket innebär en skyldighet för en arbetsgivare som utstationerar arbetstagare i Sverige att senast när arbetstagaren påbörjar arbetet anmäla detta till Arbetsmiljöverket. Svaret på Leif Nysmeds konkreta fråga är att jag fortsatt kommer att verka för att denna anmälningsskyldighet ska vara kvar.

Jag vill vara tydlig med att fusk, oavsett bransch, aldrig får bli en konkurrensfördel. Därför välkomnar jag denna debatt om hur regeringen ska se till att arbetslivskriminaliteten försvinner från den svenska arbetsmarknaden.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaret från statsrådet. Jag blir dock lite fundersam om svaret stämmer överens med regeringens ståndpunkt. Efter att jag skrivit min interpellation visade det sig att det svenska ordförandeskapet drev fram ett förslag till Coreper om att bland annat införa undantag för Business Trips och för Short Term Activities, alltså för tjänsteresor och korta utstationeringar.

A1-intyget är ett viktigt redskap för att kunna kontrollera att utstationerad arbetskraft inte står utan socialförsäkringsförmåner och konkurrerar ut seriösa löntagare och företag genom att undvika sociala avgifter.

Glädjande nog röstades ordförandeskapets förslag ned i Coreper i slutet av april. Men oro kvarstår, speciellt från den samlade byggbranschen i Europa. I ett gemensamt uttalande från både fack- och arbetsgivarorganisationer i Europa varnar man för eventuella konsekvenser med förslaget som det svenska ordförandeskapet lade fram. Dessa organisationer skriver i den artikel som jag hänvisade till i min fråga att de ville träffa den svenska regeringen för att förhindra att man driver igenom förslaget.

Jag undrar då: Har regeringen träffat EFBWW, European Federation of Building and Woodworkers, eller arbetsgivarorganisationen FIEC för att lyssna på den framförda kritiken?

Eftersom förslaget ändå röstades ned i Coreper undrar jag om statsrådet kommer att verka för att anmälningsplikten och A1-intygen kommer att vara kvar från dag ett?

Herr talman! Vi lär oss alla någonting här i livet, vilket är jättekul.

Jag vill också börja med att säga, som min kollega Leif Nysmed, att jag ändå gläder mig över svaret från jämställdhetsministern som visar att man tar dessa frågor på allvar.

Detta är en fråga som betyder väldigt mycket för mig som kom till Sverige en gång i tiden - för cirka 35 år sedan, så det är preskriberat. Detta sätter fingret på saker och ting när de blir problematiska.

När jag kom till Sverige fick jag jobba på samma villkor som en svensk. Problemet med detta otyg på svensk arbetsmarknad är att det inte bara dödar svensk arbetsmarknad utan att det är helt avgörande för hur man som svensk ser på oss invandrare, just för att det konkurreras med sämre löner. Det kan inte och borde inte vara tillåtet i ett land som Sverige, för att inte tala om allt annat som arbetslivskriminaliteten drar med sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Just i dag läser jag i min lokala tidning Nerikes Allehanda en artikel om arbetslivskriminalitet.

Där skriver man om vad gränspolisen säger:

"Inte ovanligt att gränspolisen hittar människor som jobbar under vidriga förhållanden.

Det är jävligt tragiskt och man blir beklämd över hur svenska och europeiska branscher utnyttjar människor, säger Ulrica Granberg, chef vid gränspolissektionen i Region Bergslagen.

Det handlar inte bara om illegal arbetskraft utan även om kriminell ekonomi."

Det är alltså många dimensioner inom arbetslivskriminaliteten.

Jag har läst svaret från jämställdhetsministern. Vi har också haft tidigare debatter, och jag vet att jämställdhetsministern är väldigt kompetent och vet vad dessa frågor handlar om.

Jag har läst om byar i Moldavien där barnen inte träffar sina föräldrar för att de jobbar i Sverige eller någon annanstans i Europa. Så kan det inte vara, och det borde inte vara så. Dessa människor gömmer sig också på olika sätt, och de sover på sina arbetsplatser. Det är för jäkligt.

Därför blir jag lite förvånad över det som statsrådet säger. Jag förstår att A1-frågan inte är statsrådets fråga. Men jag hoppas verkligen att statsrådet för allas vår skull pratar med sina kollegor och sin kollega socialministern om denna problematik som skapas. Vi vill ju ha ett gemensamt och bra samhälle här i Sverige där man konkurrerar med sin kunskap och inte med låga löner.

Därför är förslaget från Socialdemokraterna att vi ska ha en arbetsmarknad där behovet avgörs genom att arbetsmarknadens parter pratar med varandra och inte ensidigt av arbetsgivaren. Det hoppas jag verkligen att statsrådet tar med sig.

Herr talman! Jag tror att det är viktigt att hålla isär de olika begreppen. Det som ligger inom mitt ansvarsområde är den anmälningsplikt som finns gällande utstationeringsdirektivet för arbetstagare som kommer till Sverige. Arbetsgivaren ska göra en anmälan till Arbetsmiljöverket så att vi har ett utstationeringsregister. Detta är otroligt viktigt, bland annat för att bekämpa arbetslivskriminaliteten och för att de arbetstagare som kommer till Sverige ska få samma arbetsrättsliga villkor och samma skydd som andra arbetare i Sverige och för att oseriösa företag inte ska kunna konkurrera med sämre arbetsvillkor genom att ta hit arbetskraft från andra länder.

Det som nämns om A1-intyg gäller anmälningsplikten gällande utsändning enligt den så kallade 883-förordningen. Syftet med det är att fastställa vilket lands socialförsäkring som ska gälla under den tid som en utsänd arbetstagare utför arbete i ett annat land. Då ska arbetsgivaren göra en anmälan till behörig socialförsäkringsinstitution i det utsändande landet. I Sverige är det Försäkringskassan. Det som nämns gällande A1-intyg är alltså en del som gäller utsända arbetstagare, och det är det som rör 883förordningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Under det svenska ordförandeskapet ligger frågan om 883-förordningen på bordet, och jag vet att förhandlingar pågår. Den ligger inte inom mitt ansvarsområde utan inom Anna Tenjes ansvarsområde. När det gäller det som ligger inom mitt ansvarsområde, det vill säga utstationeringsdirektivet och det svenska regelverk som avser detta, skedde det en skärpning av reglerna 2020. Man tog då bort ett undantag för kortare utstationeringar. Det finns heller ingen som helst plan från denna regering att ta bort den anmälningsplikt som vi ser som ett viktigt verktyg för att vi ska ha en hög nivå för alla arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden.

Det är precis som ledamoten Begic säger, nämligen att vi har människor i Sverige som arbetar under rent ut sagt vidriga förhållanden. Jag har sett detta som åklagare när jag har arbetat med människohandelsärenden, och jag har sett att vissa branscher är särskilt drabbade. Det finns människor som arbetar under så pass slavliknande förhållanden att det utgör människohandel. Däremellan finns det en stor gråskala med människor som utnyttjas på den svenska arbetsmarknaden och där företag skaffar sig osunda konkurrensfördelar. Detta är denna regering fast besluten att bekämpa med full kraft. Här finns det inget skifte i syn när det gäller hur stort detta problem är. Detta kommer att prioriteras av den svenska regeringen, och det är en viktig fråga just när det gäller arbetslivskriminaliteten.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag kan dock konstatera att regeringen i det här fallet har svårt att hålla reda på vad som händer inom Regeringskansliet - eller också talar man med kluven tunga.

Samtidigt som du står här, Paulina Brandberg, och talar om din kamp mot arbetslivskriminaliteten och på min fråga svarar rakt på sak att du kommer att verka för att anmälningsplikten ska vara kvar försöker nämligen regeringen få igenom undantaget från anmälningsplikten för kortare utstationeringar. Detta är märkligt, och det är verkligen oroande.

Du säger att detta inte är ditt ansvarsområde, men vi har ställt frågor om arbetsmarknadspolitik till andra ministrar och då fått svar från bostadsministern gällande arbetsmarknadspolitik. Det gäller till exempel när vi har pratat om arbetsmarknadsprövning och det handlade om byggbranschen. Då var bostadsministern lämpligast att svara på den frågan.

Jag förväntar mig ändå att statsråden tar reda på fakta innan de kommer hit och kan svara på de frågor vi ställer. Alternativet är att man lämnar över frågan till en annan minister, som kan svara på den. Det är alltså lite oroväckande och anmärkningsvärt, skulle jag vilja säga. Men jag lämnar den debatten.

Vilket svar ska jag ta med mig till dem som är oroliga? Vad ska jag berätta för fack- och arbetsgivarorganisationer över hela Europa? Det gäller alla utom svenska Byggföretagen, som inte har skrivit under det uttalande jag refererade till tidigare. Det är den enda arbetsgivarorganisation inom byggbranschen som inte har gjort det. Men vad ska jag ta med mig till alla dem som är oroliga för den här förändringen?

Vet statsrådet om det kommer några nya förslag innan vi lämnar över ordförandeskapet? Har man i så fall tagit till sig den oro som den samlade byggbranschen i hela Europa försöker framföra till den svenska regeringen, som är ordförande?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag anmälde mig till debatten för att jag vill visa var vi står i den här frågan och att regeringen, om den vill, faktiskt kan söka stöd hos oss socialdemokrater. Jag vet inte om den viljan finns, för man har ju plockat bort detta med att arbetsmarknadens parter ska komma överens om behovet av arbetskraftsinvandring. Det man har sagt är i stället att man ökar försörjningsgränsen till 26 000 kronor.

Jag ska återigen läsa ur den artikel jag tog upp tidigare. Carin Hansdotter, som arbetar inom byggbranschens organisation, säger: Tittar vi på dem med utländsk arbetskraft kan man exempelvis få en lön utbetald efter alla konstens regler, och man betalar skatt - men sedan kanske arbetaren måste swisha tillbaka 8 000-10 000 kronor till arbetsgivaren. Detta vet vi förekommer både i vår bransch och i andra.

Jag tycker att det är viktigt att vi kommer åt detta. Vi vet att vissa branscher är mycket mer drabbade. Jag vill dock också säga att jag förstår att det finns behov av arbetskraft med spetskompetens. Men det måste ju finnas sätt där vi kan ha en spetskompetens som ger stöd - till exempel i it-branschen eller andra branscher där det saknas folk - samtidigt som arbetsgivarna inte utnyttjar människor på de mest vidriga sätt.

Som vi debatterade en gång i tiden handlar detta också om vems fel det är. Är det fel av arbetsgivaren eller av den som har tagit jobbet? Det handlar fortfarande om människor som har behov; de måste skicka pengar till sina barn så att de överlever. Detta blir alltså en fråga som är väldigt jobbig, och därför hoppas jag verkligen att statsrådet gör allt - som hon säger att hon gör - för att vi ska kunna sätta stopp för den här problematiken.

Herr talman! Den fråga som är ställd i interpellationen gäller om jag avser att verka för att anmälningsplikten för utstationerad arbetskraft fortsatt ska vara kvar. Den frågan ligger under mitt ansvarsområde, och därför är det jag som besvarar interpellationen här i dag. Svaret på frågan är, som jag har sagt, att jag kommer att verka för att anmälningsplikten fortsatt ska vara kvar.

I den artikel som det refereras till i interpellationen och som även nämns av ledamöterna här i dag lyfts de så kallade A1-intygen, liksom de förhandlingar som gäller 883-förordningen - som ligger inom Socialdepartementets område. Det går självklart bra att ställa en interpellation till det statsrådet om man vill få svar på frågor gällande detta, men det ligger som sagt inte inom mitt ansvarsområde.

När det gäller anmälningsplikten för utstationerad arbetskraft är regeringens besked tydligt: Reglerna har nyligen skärpts, och det finns inga planer på att ta bort anmälningsplikten. Tvärtom ser vi den som viktig för att vi ska kunna ha de utstationeringsregister som är ett väldigt viktigt verktyg inte minst för att arbetsmarknadens parter ska kunna tillse att vi har generellt sett hög nivå på våra arbetsvillkor i Sverige.

Jag tycker dock att det är positivt att vi har den här debatten och att vi pratar om arbetslivskriminalitet, för det är ett otroligt viktigt område. Här krävs det krafttag. Precis som lyfts av ledamoten Begic finns det väldigt mycket problem. I mitt arbete har jag sett exempel där det på papperet kanske ser ut som att arbetstagaren har bra lönevillkor men där man, när man tittar på anställningsformerna, upptäcker villkor som gör att arbetstagaren är otroligt skuldsatt i förhållande till arbetsgivaren. Denne tvingas kanske betala överpris för till exempel hyra och olika former av biljetter och levnadsomkostnader, vilket gör att det i princip inte blir några pengar kvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta visar tydligt att det krävs myndighetssamverkan kring dessa frågor. Därför är jag väldigt glad att vi har en delegation för arbetslivskriminalitet som jobbar med dessa frågor, och vi håller även på att upprätta akrimcenter runt om i Sverige där man just ska arbeta över myndighetsgränserna.

En annan viktig pusselbit i regeringens arbete är såklart den översyn vi gör av de sekretessbestämmelser som i dag sätter upp hinder för att myndigheter ska kunna jobba på ett effektivt sätt sinsemellan. Här finns det ett förslag som bereds inom Regeringskansliet - det ligger på Finansdepartementet - och som vi kommer att återkomma kring. Det är också en otroligt viktig pusselbit för att vi ska komma åt arbetslivskriminaliteten i Sverige.

Herr talman! Vi är helt överens om att arbetslivskriminaliteten är oerhört viktig att bekämpa, statsrådet.

Precis som du själv beskriver spänner arbetslivskriminaliteten över flera områden, och vill man diskutera problemen är det svårt att hitta ett enda statsråd som har ansvar för alla dessa frågor. Jag har diskuterat med det statsråd som just nu sitter bakom dig här i kammaren, som jag tagit upp tidigare. Det är alltså svårt att få till diskussionen, så när man vill diskutera en fråga är det bra att vara förberedd och kunna diskutera den fullt ut. Då duger det inte att skylla på att det inte är statsrådets område.

Jag påpekade också tidigare att arbetsmarknadsministern, det vill säga Johan Pehrson, inte ville komma hit och debattera. Då svarade Andreas Carlson att man inom regeringen tar ansvar för hela regeringens politik, och det förväntar jag mig att statsråd faktiskt gör.

De a-krimcenter som har inrättats är som sagt en viktig del i detta arbete. Vi har tidigare haft myndighetsgemensam samverkan som har varit ganska framgångsrikt, och vi måste jobba med det. Det är också viktigt att statsråden förstår sin roll och att de klarar av att tänka lite utanför sitt eget stuprör när de diskuterar och debatterar dessa frågor.

Jag noterar att statsrådet verkar tycka som jag, det vill säga att vi inte ska ha några undantag i detta. Undantag i lagstiftningen brukar nämligen vara den kriminellas bästa vän, för det är så de hittar kryphålen i lagstiftningen. Vi ser det i många olika sammanhang; så sent som i januari eller februari avgjordes ett ganska viktigt mål i hovrätten som Ekobrottsmyndigheten drev mot ett stort byggföretag. Man lyckades bevisa att 19 löntagare, tror jag, var här och jobbade utan tillstånd.

Det finns en hel del regler som gör detta väldigt svårt och som man borde titta närmare på. Man borde försöka få bort de olika undantagen så att det är samma regler som gäller. Då är det viktigt att man orkar lyfta blicken över gränserna - och också orkar tänka utanför sitt eget stuprör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Frågor som rör arbetslivskriminalitet ligger inom mitt ansvarsområde, och jag svarar väldigt gärna på dem. Jag kan såklart också sträcka mig över departementsgränserna - detta går ju in på bland annat Justitiedepartementets område.

Det som gäller A1-intyg handlar ju om socialförsäkringsförmåner. Detta ligger hos Socialdepartementet, och frågor om det besvaras bäst av det ansvariga statsrådet Anna Tenje. Vill man ställa frågor gällande den typen av förhandlingar om 883-förordningen är det lämpligast att ställa dem till henne.

Sammantaget vill jag tacka för denna debatt. Jag är glad att frågan om arbetslivskriminalitet relativt ofta kommer upp till debatt här i riksdagen. Det här är ett otroligt viktigt område för skyddet av de människor som kommer hit och arbetar. Detta är också en viktig pusselbit i vårt arbetsrättsliga skydd för arbetstagare. Inte minst handlar det om arbetsmiljöarbetet. Om vi till exempel ska få ned antalet dödsolyckor på den svenska arbetsmarknaden måste vi dels ha seriösa företag här, dels se till att våra seriösa företag inte utkonkurreras av företag som erbjuder sämre arbetsvillkor, sämre skyddsregler och sämre säkerhet för sina arbetstagare.

Jag vill tacka för debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.