Interpellationssvar - Revidering av livsmedelsstrategin - 2023-05-05

Fru talman! Malin Larsson har frågat mig hur jag avser att agera för att säkerställa att den nya, uppdaterade livsmedelsstrategin får långsiktiga politiska mål som håller över både tid och regeringsskiften, hur jag ser på hållbarhet kopplat till ökad svensk livsmedelsproduktion, om jag avser att vidta några åtgärder utifrån min syn på frågan samt om jag avser att agera för att de blå näringarna ska vara en del av livsmedelsstrategin.

Livsmedelsstrategin är en proposition från 2017 som har antagits av riksdagen, och den ligger fast. Regeringen arbetar nu med att vidareutveckla genomförandet av livsmedelsstrategin. Sedan livsmedelsstrategin lanserades 2017 har en rad omvärldsfaktorer som har en tydlig påverkan på livsmedelskedjan förändrats. År 2018 drabbades jordbruket hårt av torka. Därefter kom coronapandemin, som påverkade leveranskedjor och konsumtionsmönster. Rysslands anfallskrig mot Ukraina har dessutom påverkat kostnadsläget och gett en negativ inverkan på den globala livsmedelsmarknaden samt en negativ säkerhetspolitisk utveckling.

Jag träffar regelbundet företrädare för olika politiska partier. Det råder enighet över blockgränserna om att dessa förändringar har tydliggjort behovet av en mer robust livsmedelskedja och att även livsmedelsberedskapen bör inkluderas i det vidare arbetet med livsmedelsstrategin. Min avsikt är att informera miljö- och jordbruksutskottet vartefter arbetet med uppdateringen av livsmedelsstrategin går framåt.

Regeringen har precis påbörjat arbetet med att vidareutveckla genomförandet av livsmedelsstrategin. Startskottet ägde rum med en kickoff i februari i år. En del i det fortsatta arbetet är att lyssna på vad näringslivet efterfrågar. Regeringen kommer att inkludera företrädare för hela livsmedelskedjan i arbetet - företag och organisationer som representerar primärproduktionen inklusive de blå näringarna, förädlingsledet, handeln och restaurangledet kommer att få möjlighet att framföra sina synpunkter. Företrädare för de blå näringarna var således inbjudna och deltog i den kickoff för livsmedelsstrategin 2.0 som hölls på Landsbygds- och infrastrukturdepartementet i februari.

Regeringen har höga ambitioner när det gäller samtliga hållbarhetsperspektiv - ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet krävs för att nå en konkurrenskraftig livsmedelskedja. Regeringen vill också se en tydlig produktionsökning som skapar jobb i hela landet och som stärker svensk försörjningstrygghet.

Den ekonomiska dimensionen är därför viktig för att kunna öka produktionen. Företag kommer att producera där lönsamheten finns och investera där kalkylen går ihop. Regering och myndigheter kan bidra genom att ta fram enkla och långsiktiga spelregler, vilket är en av de viktigaste delarna i en uppdaterad livsmedelsstrategi.

Jag vill samtidigt lyfta fram fyra områden där regeringen jobbar vidare inom ramen för livsmedelsstrategin för att säkerställa den svenska konkurrenskraften. Dessa områden är ökad livsmedelsexport, ökad innovationskraft, stärkt kompetensutveckling samt ökad regelförenkling och minskade administrativa kostnader.

Fru talman! I dag kretsar många diskussioner både på EU-nivå och i Sverige kring valet mellan ökad produktion och hållbar produktion. Det handlar inte om att välja det ena eller det andra, utan en hållbar livsmedelsproduktion är en förutsättning för ökad produktion och ökad lönsamhet samt för att trygga livsmedelsförsörjningen på sikt. För att fortsätta ett framgångsrikt arbete behöver aktörerna i värdekedjan dela en helhetssyn om hur konkurrenskraft kan uppnås samtidigt som djurhälsa, djurskydd och folkhälsa värnas.

Svensk mat är god, har låg klimat- och miljöpåverkan och skapar jobb i hela landet. Sverige behöver en stark livsmedelskedja.

Fru talman! Jag får börja med att tacka landsbygdsministern för svaren.

Jag har ofta debatterat livsmedelsstrategin här i kammaren. Det är en fråga som engagerar många. Äta måste vi alla, och helst ska maten vara såväl god och hälsosam som hållbar och lokalt producerad.

Den nationella livsmedelsstrategin med sikte mot år 2030 antogs av riksdagen i juni 2017 med ett övergripande mål om en ökad hållbar produktion av mat. Det var en socialdemokratiskt ledd regering som då sjösatte Sveriges första livsmedelsstrategi. Mycket har hänt sedan dess, precis som ministern tog upp. Jag tänker på torkan, pandemin och kriget i Ukraina men också på klimatförändringarna.

Att vi behöver uppdatera vår befintliga livsmedelsstrategi finns det en bred politisk enighet om. Den dåvarande socialdemokratiske landsbygdsministern Sven-Erik Bucht samlade både näringen och politiker från båda de dåvarande politiska blocken för att alla skulle vara med i arbetet, för att man skulle få långsiktighet i politiken och för att strategin skulle vara hållbar över tid. Det var viktigt att samla både hela kedjan och hela politiken.

Jag kan tyvärr konstatera att det inte tycks viktigt att samla oss i politiken nu när en ny, uppdaterad strategi ska tas fram. Ingen från oppositionen var heller inbjuden till den kickoff som landsbygdsministern bjöd in till.

Jag ställde tidigare en skriftlig fråga till ministern om hur framtagandet kommer att ske och har i denna interpellationsdebatt fått samma svar, nämligen att ministern har för avsikt att informera miljö- och jordbruksutskottet allteftersom arbetet går framåt. Men information är en sak - att få delta i processen är något helt annat.

Jag ställde samma fråga till ministerns partikollega Magnus Oscarsson under jordbruksdebatten här i kammaren och fick då till svar att strategin redan finns och att det inte är mycket mer nytt än att man ska försöka att ta fram de olika verktygen och göra verkstad av det hela. Därför behövde inte vi från politiken samlas igen.

Vi från oppositionen var inte inbjudna till kickoffen för livsmedelsstrategin. Jag kan dessutom tyvärr konstatera att landsbygdsministern inte heller ser värdet av att bjuda in oss framöver och att man från denna högerregering inte ser värdet av att i vissa speciellt viktiga frågor få en bred politisk enighet.

Nu var det inte bara vi som var lite snopna, utan även representanterna för de blå näringarna var besvikna för att de inte blev inbjudna.

Utifrån detta önskar jag att ministern utvecklar hur han ser på vikten av att den nya, uppdaterade livsmedelsstrategin får ett brett stöd i riksdagen.

Ministern kallar detta för en ny, uppdaterad livsmedelsstrategi, eller livsmedelsstrategin 2.0, men samtidigt är det inget nytt som ska till. Stämmer det?

Fru talman! Vi ska vara medvetna om att det har gått fem år sedan riksdagen beslutade om en nationell livsmedelsstrategi. Det var ett besked som gladde många. Det skapade framtidstro i näringen, och nu är vi många som är otåliga och vill se mer resultat. Jag ska utveckla lite hur regeringen ska stärka den svenska livsmedelskedjan.

Livsmedelsstrategin innehåller tre strategiska områden, som ligger fast. På området regler och villkor behövs regelförenkling som ger en verklig och upplevd förenkling i företagen. Livsmedelsföretagen lyder som alla vet under en mängd olika lagar och regler som bör kunna analyseras och prövas i det här sammanhanget, både gällande innehåll och tillämpning och gällande myndigheternas bemötande.

Sveriges livsmedelsberedskap och en robust, anpassningsbar livsmedelskedja i förhållande till omvärlden är också viktig att utveckla. Inom området konsument och marknad vill regeringen fokusera på vägar för att öka svensk livsmedelsexport och öka den globala marknadsandelen för att stärka konkurrenskraften och lönsamheten i livsmedelsindustrin. Detta är en förutsättning för att livsmedelsstrategins mål ska kunna nås. Profilering av svenska mervärden, såsom hållbarhet på hemmamarknaden som grund för stärkt konkurrenskraft och lönsamhet, är också ett viktigt område.

Inom området kunskap och innovation krävs tydliga förslag för att förenkla och underlätta innovation i livsmedelsföretagen, såväl på nationell som på regional nivå. Det behöver också göras insatser för att underlätta för livsmedelsföretagen att identifiera och rekrytera de kritiska kompetenser som behövs för att företagen ska kunna utvecklas och lönsamheten stärkas även där. Livsmedelsforskningen måste fortsätta att stärkas.

Jag konstaterar att det finns ett stort engagemang i frågorna som rör den svenska livsmedelsproduktionen och att regeringen redan har fått in många intressanta förslag och inspel från aktörerna i livsmedelskedjan. Vi välkomnar också fler.

Jag känner själv en otålighet. Vi vill nu skapa verkstad och tydliga, konkreta förbättringar för den svenska livsmedelskedjan. Det är dock för tidigt att säga exakt vilka förslag vi kommer att gå vidare med, för arbetet startar ju med att vi pratar primärt med dem det berör. Alla aktörer - ja, vem som helst - kan komma in med förslag om sådant de ser påverkar deras verksamheter på ett negativt sätt och där det kan föreslås förändringar.

Detta är vad vi kommer att göra under det första halvåret, vilket börjar gå mot sitt slut. Därefter kommer den politiska processen naturligtvis att ta vid på de områden där aktörerna själva har konstaterat att de vill se förändringar. Men ja, vi har startat med att fokusera på dem som verkligen berörs - de som är ute i myllan och de som står i livsmedelsföretagens anläggningar och förädlar det som bönderna har producerat - och på dagligvaruhandeln i det här första läget.

Fru talman! Jag tackar återigen landsbygdsministern för svaren. Det finns en stor enighet i mycket.

Jag vill återigen ta upp den blå näringen, och då tänker jag inte bara på de stora fiskeindustriproducentorganisationerna utan även på de livsmedelsproducenter som står för den övriga sjömaten. De har själva gått ut och sagt att de inte var inbjudna till kickoffen men att de såklart hoppas på att bli inbjudna i processen framåt.

Sjömat som musslor, alger, ostron och sjöpung är på stark frammarsch, och i alla fall vi socialdemokrater ser den som en viktig del i vår framtida hållbara livsmedelsproduktion. Därför fattade den tidigare socialdemokratiska regeringen beslut om vattenbruksprogrammet, för att stärka de blå näringarna i Sverige. De är viktiga i dubbel bemärkelse: De producerar bland de mest resurseffektiva proteiner vi har, och arterna bidrar till friskare hav genom att filtrera och äta upp fosfor och kväve från verksamheter på land. De avlägsnar alltså de gödande ämnena. Det är inte för intet de kallas havets reningsverk.

Jag tänker också på betydelsen av den fisk vi har i våra sjöar och hav samt all livsmedelsproduktion inom de blå näringar vi nu ser växa fram runt om i landet. Hemma i Ånge kommun planeras det för en stor landbaserad fiskodling, i resursmässigt samarbete med andra företag i det industriområde som ska växa fram i Alby. Det är en industriell symbios mellan vattenbruk och industri - fantastiskt, tycker jag.

Tack vare vår långa kuststräcka och även våra många sjöar och vattendrag i Sverige har vi väldigt goda förutsättningar att utveckla både produktion och förädling av sjömat. Vattenbruket är en framtidsbransch som kan bidra till jobb och tillväxt i hela landet. Kommer ministern att i processen framåt bjuda in bredare från de blå näringarna, så att även producenter av sjömat som musslor, alger med mera är representerade?

Hållbarhet, som jag också lyfte, är en annan jätteviktig del av livsmedelsstrategin. Jordbruket behöver få förutsättningar att ställa om. Nyligen släppte FN:s klimatpanel sin senaste rapport, som visar på det allvarliga läget och att det krävs stora, snabba och permanenta utsläppsminskningar. Vi måste minska utsläppen och ha klimatsmarta produktionssystem.

Kristdemokraterna driver en politik där man är positiv till att den ekologiska odlingen ökar och även till att nya ekologiska metoder kan anammas inom det konventionella jordbruket. Det går att läsa på partiets hemsida. Jag ser också i texterna att Kristdemokraterna tycker att det ekologiska lantbruket spelar en viktig roll, vilket jag håller med om. Men hur kommer vi att se det i den uppdaterade livsmedelsstrategin?

Slutligen måste jag lyfta en annan oerhört viktig fråga, nämligen reduktionsplikten. En sänkt reduktionsplikt, vilket partierna i Tidölaget driver på för, måste kompenseras i andra sektorer. Jordbruket ses av många debattörer som en viktig sektor att införa klimatkompenserade åtgärder i om man sänker reduktionsplikten. Hur ser ministern på detta? Jag vill att han utvecklar detta med risken med en sänkt reduktionsplikt.

Fru talman! Svensk jordbruks- och livsmedelsproduktion hör till de mest klimatsmarta i världen, så jag uppmanar med glädje alla att välja svensk mat när de handlar eller besöker en restaurang.

Regeringen har som sagt höga ambitioner när det gäller samtliga hållbarhetsperspektiv. Det ska handla om den ekonomiska, den sociala och den miljömässiga hållbarheten i hela kedjan. Men vi vill också se en tydlig produktionsökning som skapar fler jobb och stärker vår försörjningstrygghet. Det är ingenting som kommer att ske av sig självt, och den ekonomiska dimensionen är viktig för att vi ska kunna öka produktionen eftersom vi verkar i en öppen marknadsekonomi med konkurrens inte bara inom landet utan även inom Europa och globalt.

Som jag sa tidigare har de blå näringarna självklart en tydlig plats i livsmedelsstrategin. Fisket och hela den förädlingsindustri som följer av fisket är viktiga delar som behöver stärkas, liksom fiskodling och ny innovation. Innovativ sjömat har en viktig roll i den framtida livsmedelsproduktionen. Den landbaserade fiskodlingen i Sverige är relativt ny men mycket intressant, och jag vet att det finns många initiativ på området.

Just nu är dock läget utmanande för många företag inom livsmedelskedjan. Även om lönsamheten för jordbrukssektorn generellt sett varit relativt god under 2021 och 2022 är variationen mellan sektorer och enskilda gårdar väldigt stor. Lönsamheten är samtidigt generellt alltför låg för att ge förutsättningar för en ökad produktion. Osäkerheten är stor även inför kommande år; räntekostnaderna fortsätter att öka, liksom priserna på flera insatsvaror, medan priserna på jordbruksprodukter har fallit.

Livsmedelsstrategin ska som sagt leda till fler och växande företag över hela vårt land, inte bara i de större städerna. Livsmedelsstrategin handlar om jobb och tillväxt i hela Sverige. Den är också viktig för en levande landsbygd eftersom mycket, ja, nästan all, matproduktion sker just där. Fokus kommer att ligga på stärkt lönsamhet och ökad produktion med bibehållen hög ambitionsnivå på miljö- och klimatområdet.

Fru talman! Jag tackar åter statsrådet Kullgren. Jag kan dock konstatera att jag inte har fått svar på mina frågor.

Den fråga jag verkligen vill ha svar på, som är både oerhört viktig och brännande här och nu, gäller reduktionsplikten. En sänkt reduktionsplikt måste kompenseras i andra sektorer, och jordbruket ses av många debattörer som en viktig sektor att införa klimatkompenserande åtgärder i om man sänker reduktionsplikten. Detta är allvarligt, och vi riskerar att minska vår livsmedelsproduktion och inte nå de otroligt viktiga målen i livsmedelsstrategin. Jag önskar därför att ministern i sitt slutanförande lägger tiden på att besvara denna fråga.

Vi må tycka olika i en del frågor, men jag är glad över att vi tycks vara eniga om betydelsen av forskning, innovation och robusthet i livsmedelskedjan samt behovet av mer investeringar i lokal, hållbar livsmedelsproduktion, vilket också innebär stora möjligheter för utveckling, tillväxt och sysselsättning i hela landet.

Jag hade dock hoppats på ett annat svar gällande samverkan över partigränserna i frågor som är så viktiga för framtiden och hållbarheten över tid.

Avslutningsvis önskar jag fru talmannen, ministern och övriga i kammaren en trevlig helg och upprepar min önskan om svar på frågan om reduktionsplikten.

(Applåder)

Fru talman! Svenska jordbrukare, svenska livsmedelsföretag och svensk handel verkar på EU:s inre marknad, och det är fri rörlighet för dessa produkter. Därför kan vi inte ha lagstiftning, regler och pålagor på svensk matproduktion som inte finns på samma sätt i övriga Europa.

Ledamoten är välkommen att återkomma med interpellationer om reduktionsplikten till de statsråd som primärt hanterar den, men jag ska ta det ur detta perspektiv. Svenska bönder kan inte ha högre kostnader än de europeiska, för då kommer de inte att vara konkurrenskraftiga. Inom regeringsunderlaget är vi överens om att reduktionsplikten ska sänkas, bland annat för att öka det svenska jordbrukets konkurrenskraft.

Ledamoten kan tyvärr inte svara, så vi kanske får ta en särskild debatt om det. Vilken nivå tycker Socialdemokraterna att reduktionsplikten ska ligga på? Ser de inga konsekvenser med att det var mycket dyrare att tanka traktorn i Sverige än i de flesta andra europeiska länder? Detta får direkta konsekvenser. Jag tror att de flesta bönder känner sig lättade över att nu ha en regering som inte styrs av Miljöpartiet, som har en oanad höjd på procentsatsen vad gäller reduktionsplikten.

Det är angeläget att Sverige i tider av kris och krig har en robust livsmedelskedja med god lönsamhet, och den startar med en livskraftig primärproduktion. Det är viktigt att arbeta med storskalighet och effektivisering, men det är också viktigt att det finns småskaliga livsmedelsproducenter av hög kvalitet i Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.