Arbetsplenum - Mänskliga rättigheter - 2023-05-04

Fru talman! Ärendet vi nu debatterar är utrikesutskottets betänkande 2022/23:UU15 Mänskliga rättigheter. I betänkandet behandlas motionsyrkanden från allmänna motionstiden hösten 2022. Motionsyrkandena handlar om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. I betänkandet finns 20 reservationer och cirka 100 yrkanden från allmänna motionstiden.

Låt mig också nämna inledningsvis att avsnittet om hbtqi-personer kommer att debatteras för Moderaternas räkning av min kollega Fredrik Saweståhl.

Jag noterar också att det i betänkandet föreslås ett tillkännagivande om att regeringen ska arbeta för att skapa enighet inom EU i syfte att lista Islamiska revolutionsgardet, IRGC, som terroristorganisation.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

I tider av kriser - såsom covid-19-pandemin, Rysslands anfallskrig mot Ukraina och klimatkrisen, för att nämna några allvarliga frågor vi har att hantera jorden över - påverkas människors liv och hur samhällen fungerar världen över. I sådana sammanhang är det oerhört viktigt med robusta och motståndskraftiga strukturer för att skydda grundläggande mänskliga rättigheter, herr talman. Dessa rättigheter är universella och gäller alla människor oavsett land, kultur och sammanhang. Vi är alla födda fria och lika i värde och rättigheter.

För åtta månader sedan inleddes de omfattande protesterna med krav på mänskliga rättigheter i Iran - protester som iranska myndigheter har bemött med brutal repression och dödligt våld. Hundratals människor har dödats i samband med protesterna, och tusentals har gripits. EU har med full kraft fördömt den iranska regimens brutala våld med dödsstraff och avrättningar. Dödstraffet är oåterkalleligt och något som Sverige alltid, överallt och oavsett omständigheter fördömer.

Vi har kunnat bevittna hur särskilt journalister och medier i Iran utsätts för förföljelse och hur det fria ordet begränsas. Sverige ingår i en internationell mediefrihetskoalition som lyfter just journalisters utsatta situation och som tydligt kritiserat det som nu pågår i Iran. Det gäller även den omfattande begränsningen av internet i Iran som förhindrar det fria informationsflödet och informationsfriheten.

De modiga iranier som ger sig ut för att med livet som insats göra sina röster hörda och kräva sina mänskliga rättigheter förtjänar all respekt liksom vårt stöd och vår solidaritet. Vi ska arbeta för att stärka de fredliga demonstranternas röster genom att uttala vårt stöd för deras rätt att protestera och ställa krav på mänskliga rättigheter. Vi ska utöva politiskt tryck på Iran för att den våldsamma repressionen ska upphöra. För detta agerar Sveriges regering såväl inom EU som i FN.

Låt mig här nämna att regeringen har kommunicerat kraven på att våldet måste upphöra i direkta samtal med iranska företrädare. UD har därtill frekventa kontakter med iranska företrädare, inklusive Irans ambassadör i Stockholm, till vilka Sveriges och regeringens skarpa kritik framförs.

Sverige var ett av de länder som verkade för att FN:s råd för mänskliga rättigheter skulle sammankalla en särskild session den 24 november för att diskutera och markera mot de allvarliga MR-kränkningarna i Iran. Vid sessionen beslutades att inrätta en oberoende mekanism, en fact finding mission, för att utreda MR-kränkningarna i Iran. Det är ett viktigt steg för att de som är skyldiga till våldet ska hållas ansvariga.

För att nå resultat kan Sverige inte agera ensamt utan måste samarbeta med andra länder. Här är givetvis EU:s medlemsländer våra naturliga samarbetspartner. Jag är glad över att kunna konstatera att regeringen under det svenska ordförandeskapet har varit drivande för ett fortsatt enat och starkt EU i fråga om Iran. Och Sverige kommer att fortsätta vara drivande för att Irans regim ska hörsamma befolkningens rättmätiga krav på mänskliga rättigheter och på att våldet ska upphöra.

Herr talman! Egentligen borde det inte var svårt. Respekt för mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatens principer och marknadsekonomi ger de bästa förutsättningarna för ett samhälle baserat på fred, frihet, tolerans och icke-diskriminering.

Trots detta nås vi av dagliga rapporter om hur regimer begår brott och övergrepp gentemot oliktänkande och minoriteter, om hur regeringar brister i principen om maktdelning, om hur det fria ordet inskränks och medier beslagtas, om hur kvinnor och flickor diskrimineras - liksom religiösa och etniska minoriteter - och om hur civilsamhällets organisationer försvagas och politisk pluralism motarbetas. Det är en skrämmande bild, eller hur? Men vi ska inte låta oss nedtryckas, utan som parlamentariker ska vi oförtrutet fortsätta att arbeta för att mänskliga rättigheter ska respekteras.

Herr talman! Låt mig nu säga några ord om Rysslands illegala krig mot Ukraina. Internationella brottsmålsdomstolen i Haag utfärdade i mars i år en arresteringsorder mot Rysslands president Vladimir Putin. Detta visar att de internationella organen fungerar och att de internationella domstolarna agerar när det begås vedervärdiga brott mot mänskligheten.

Låt mig också nämna att EU, USA och Kanada har utfärdat sanktioner gentemot Ryssland - sanktioner som påverkar den ekonomiska och politiska eliten i Ryssland. Här är enighet viktigt. Och jag kan stolt konstatera - jag säger detta, för jag tycker att det är viktigt - att EU är enat. Det är viktigt att EU fortsätter att stå enat, för utan enighet finns det ingen kraft att sätta emot Ryssland.

Låt mig också nämna en annan sak som jag tycker att vi måste arbeta för när det handlar om Rysslands illegala krig mot Ukraina, herr talman. Det handlar om krigslagarna som den ryska duman har antagit. Dessa lagar gör det olagligt att kritisera Putins krig gentemot Ukraina. Jag säger: Vladimir Kara-Murza - en rysk oppositionspolitiker som har arbetat för politisk mångfald i Ryssland, som stöttar opposition och som har stöttat Boris Nemtsovs arbete mot korruption.

Vladimir Kara-Murza arresterades efter att ha kritiserat Putins krig gentemot Ukraina i en intervju med CNN. Två timmar senare var han arresterad, och han är nu dömd till 25 års fängelse. Så arbetar en stat som inte respekterar rättsstatens principer. Vi ska hålla Rysslands regim ansvarig för detta och inte ge upp förrän Vladimir Kara-Murza och Navalnyj och andra fångar är frigivna.

Herr talman! Det finns mycket mer jag skulle kunna säga här, men jag avslutar med detta. Jag vill dock även säga att en viktig fråga för respekten för mänskliga rättigheter är att de makthavare och regimer som inte respekterar mänskliga rättigheter och rättsstatens principer ställs till ansvar. De ska inte komma undan helt oskadda, utan de måste ställas till svars. Där ska vi se till att arbeta starkt och tydligt för rättsstatens principer och medborgarnas rättigheter.

(Applåder)

Herr talman! Jag hade inte tänkt begära replik, men när Margareta Cederfelt hänvisade till Vladimir Kara-Murza som dömts till 25 års fängelse för landsförräderi kunde jag inte låta bli.

Herr talman! Det är en sak att stå i talarstolen här i kammaren och kritisera, men det är en annan sak att driva på för att det verkligen ska vara tydligt att man inte bara talar utan också handlar för att åstadkomma något annat än uttalandepolitik som Vladimir Putin inte bryr sig om. Är Margareta Cederfelt och Moderaterna beredda att införa Magnitskijsanktioner mot dem som är ansvariga för Kara-Murzas gripande, fängslande och 25åriga dom?

Herr talman! Vi arbetar aktivt på alla bredder. I alla forum där det finns en möjlighet gäller det att hitta en väg framåt för att arbeta för frigivning av Vladimir Kara-Murza och andra politiska fångar - jag nämnde tidigare Navalnyj. Detta är något jag hoppas att Kerstin Lundgren också är beredd att göra, för vi måste se till att människorättsförsvarare och personer som försvarar demokratin får det stöd de förtjänar.

(Applåder)

Herr talman! Jag ställde den första interpellationen under denna mandatperiod om just Vladimir Kara-Murza och insatser för att han skulle släppas fri och att man måste agera från svensk sida. Jag ställde då frågan om Magnitskijsanktioner gentemot de ansvariga. Då uteslöt utrikesministern inte några åtgärder. Sedan dess har det inte hänt någonting annat än att Kara-Murza nu har dömts till 25 års fängelse för landsförräderi. Jag ställde en ny fråga till utrikesministern som jag fick svar på alldeles nyligen. Där utesluts inte heller några åtgärder.

Herr talman! Jag tror i ärlighetens namn inte att vare sig Kara-Murza eller Navalnyj kommer att få ett lindrigare straff eller släppas fria på grund av att man inte utesluter några åtgärder från svensk sida eller på grund av att Margareta Cederfelt säger att vi ska arbeta för att de ska släppas fria. Det som händer är att det gång på gång visar sig att om man inte sätter hårt mot hårt och vidtar åtgärder - oavsett om det handlar om krig i Ukraina eller gripandet av Navalnyj, Kara-Murza eller andra - bryr sig regimen i Ryssland inte alls om detta.

Varför är då inte Moderaterna beredda att driva på för Magnitskijsanktioner, som Centerpartiet har gjort och som jag har gjort, för att det verkligen ska kosta för dem som är ansvariga för Kara-Murzas situation?

Herr talman! Jag vill tacka Kerstin Lundgren för att hon tar upp denna viktiga fråga, för det är viktigt att rättsstatens principer respekteras, att domstolar är fria och självständiga och att ingen person ska gripas och sättas i fängelse på det sätt som har gjorts här. Jag välkomnar det beslut som har tagits av ICC för att ställa Vladimir Putin inför domstol, och jag ser fram emot hela den åtalslista som finns där.

Magnitskijlagstiftningen kan jag se som en viktig del, men det gäller att inte bara hänga upp sig på en sak. Det gäller att ta varje tillfälle i akt, inte bara de tillfällen som ges utan också tillfällen man själv skapar. Om vi är många och det trycks på från alla håll och kanter - till exempel genom sanktionerna inom EU, det transatlantiska samarbetet - är jag övertygad om att det med ett hårt tryck mot Ryssland och Vladimir Putin finns möjligheter för frigivning av politiska fångar.

(Applåder)

Herr talman! Det här betänkandet hanterar ett stort antal motioner som på olika sätt rör mänskliga rättigheter.

Den 10 december i år är det 75 år sedan deklarationen om mänskliga rättigheter antogs av FN. Tyvärr är det många stater som konsekvent bryter mot de mänskliga rättigheterna. I Iran har befolkningen, inte minst den kvinnliga delen av befolkningen, levt i över 40 år med islamistiskt förtryck. Mordet på Mahsa Jina Amini den 16 september 2022 var inte en isolerad händelse utan en del av en serie extremt våld mot kvinnor och flickor genomfört av den iranska regimen. En månad innan Aminis död signerade presidenten ett dekret som beordrade än hårdare repressalier när kvinnor inte bär sin hijab enligt regimens instruktion.

Under det senaste halvåret har vi sett hur iranska kvinnor modigt rest sig mot sina förtryckare och protesterat mot regimen och för sin rätt till frihet. De har samlat människor i alla delar av befolkningen, alla åldersgrupper och i alla delar av landet i viljan till förändring, i viljan till frihet och demokrati. På bilder från Iran ser vi i dag en förändrad stadsbild med kvinnor som modigt går på gatorna utan den obligatoriska hijaben.

Svaret från den iranska regimen har varit en fruktansvärd brutalitet. Enligt FN har minst 527 människor dödats, varav 71 barn. 22 000 har fängslats. Barn, kvinnor och män har brutalt förlorat sina liv för att de har stått upp för sina egna och sina landskamraters rättigheter.

FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter i Iran rapporterar om hundratals som fått allvarliga ögonskador eller helt förlorat synen på grund av användningen av metallpellets och gummikulor av säkerhetsstyrkor. Styrkorna har målmedvetet skjutit kvinnor vid protesterna i ansikte, bröst och kön för att skapa extremt svåra skador.

Av rädsla har många skadade inte vågat söka vård hos statliga vårdställen, och det rapporteras att ambulanser har använts för att köra demonstranter till häkte, att medicin har konfiskerats av revolutionsgardet vid checkpoints vid kurdiska städer och att medicinsk personal har tvingats utfärda dödscertifikat utifrån instruktioner från säkerhetsstyrkor.

Den iranska regimen har förlorat all form av legitimitet. Det enda som är kvar är en våldsapparatur. Det är en regim som lägger all sin legitimitet i sitt våldskapital, vilket sträcker sig långt utanför Irans egna gränser. Att Iran stöttar Ryssland med drönare i kriget mot Ukraina visar att den iranska regimen inte bara är ett hot mot sina egna medborgare utan även i vårt absoluta närområde.

Hur vi och andra länder agerar är avgörande. Som ordförandeland i EU blir just Sveriges hållning ännu viktigare. I och med betänkandet blir det nu äntligen en samlad riksdag som tillkännager för regeringen att Sverige ska verka för att skapa enighet inom EU för att lista det islamiska revolutionsgardet som en terroristorganisation under sanktionslagstiftningen för terrorism.

I mars kallade vi regeringen till överläggning för att göra det tydligt att en majoritet i riksdagen vill att Sverige ska arbeta för att terrorlista revolutionsgardet, men det tog ända till nu att få enighet. Om en terrorlistning ska bli möjlig måste det finnas medlemsstater som tar ledartröjan och arbetar aktivt för att samla stöd bland samtliga medlemsstater. Och vem kan vara mer lämpad att ta denna ledartröja än det land som för tillfället håller i klubban?

Jag beklagar att regeringen inte fick detta krav redan före jul. Jag beklagar att vi inte gick in i ordförandeskapet med krav på att regeringen skulle skapa enighet i EU för en terrorlistning, men jag gläds åt att budskapet är tydligt här i dag.

Det islamiska revolutionsgardet är en organisation som använder sig av samma verser för att uppmana till islamistisk jihad som flera andra kända terrororganisationer. Det är en organisation som kidnappar, torterar och mördar, en organisation som sprider skräck långt utanför Irans gränser.

Efter att tidningen Charlie Hebdo hade publicerat karikatyrer föreställande ayatollan höll IRGC:s överbefälhavare den 10 januari i år ett tal där han sa att Frankrikes regering och Charlie Hebdos personal hade begått ett stort misstag och att muslimer förr eller senare kommer att hämnas.

Det islamiska revolutionsgardet kan inte betraktas som något annat än en terrororganisation. Nu är det dags för EU:s ministerråd att göra det som Europaparlamentet har uppmanat dem till, det som till och med EU-kommissionens ordförande har uttryckt sitt stöd för. Det är dags för EU att lista det islamiska revolutionsgardet som en terrororganisation.

Herr talman! Innan jag lämnar frågan om Iran för den här gången vill jag vara tydlig om vägen framåt. Här behövs också en feministisk utrikespolitik. När Irans kvinnor modigt har rest sig mot decennier av förtyck måste vi ha respekten att möta dem med att lyfta fram dem som en del av lösningen. Det måste vara slut med att män ska bestämma över Irans kvinnor.

I politik och i fredslösningar slutar det ofta med att män sitter vid förhandlingsbordet och förhandlar om hur demokratiseringsprocesser ska se ut och hur fred och stabilitet ska bibehållas. Men detta kan och får inte lösas av män för män. Här måste Sverige, tillsammans med andra länder, aktivt arbeta för att lyfta fram kvinnor som en del av lösningen. Sverige måste göra allt vi kan för att möta det iranska folkets vilja till frihet. Jin, jiyan, azadi!

Herr talman! Den 20 maj 2016 biföll det turkiska parlamentet en konstitutionell ändring där den parlamentariska immuniteten upphävdes för totalt 154 ledamöter, varav 55 ledamöter från HDP. Kvällen den 4 november samma år frihetsberövades partiledarna Selahattin Demirtas och Figen Yüksekdag och flera andra parlamentsledamöter.

Europadomstolen har tre gånger slagit fast att Demirtas rättigheter har kränkts, och det har nu hunnit gå sex år sedan HDP:s två partiledare fängslades. Flertalet av HDP:s ledamöter och borgmästare är frihetsberövade, och tusentals andra sitter inspärrade.

Fri opposition är en förutsättning för ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle. Detta slår vi också fast i betänkandet. Vi i Socialdemokraterna menar att Sverige måste agera för frigivning av Selahattin Demirtas, Figen Yüksekdag och andra politiska fångar i Turkiet. Jag yrkar därför bifall till reservation 6.

Herr talman! Avslutningsvis har Ryssland under en längre tid utvecklats i alltmer auktoritär riktning. År 2012 antogs lagstiftningen om foreign agents, som var starten på en rad lagstiftningar som syftar till att tysta den ryska oppositionen och civilsamhället. I samband med inledningen av Rysslands anfallskrig mot Ukraina förra våren förvärrades de demokratiska förutsättningarna i Ryssland. Det är i dag så gott som omöjligt att bedriva demokratiarbete i Ryssland och omöjligt att agera som civilsamhällesorganisation.

Arbetet med att motverka mäns våld mot kvinnor, främja rättigheter för kvinnor och hbtqi-personer och stötta civilsamhället är utslaget. Vi har träffat människor som i decennier har kämpat och arbetat för att främja demokrati i Ryssland men som nu fruktar inte bara för sitt eget liv utan också sina anhörigas och som inte har möjlighet att befinna sig i landet då risken att de fängslas är så stor. Människor som motsätter sig den ryska regimen och som använder sin rätt att yttra sig riskerar att förlora sina barn. Den ryska regimen använder alla möjliga medel för att kväsa alla röster för demokrati och stoppa allt motstånd.

I dag saknas förutsättningar för att demokratiska val ska kunna hållas. Sverige måste driva på för att Aleksej Navalnyj, Vladimir Kara-Murza och andra politiska fångar omedelbart ska släppas.

(Applåder)

Herr talman! Ingen är gladare än jag över Socialdemokraternas plötsliga uppvaknande i Iranfrågan. Alexandra Völker lade större delen av sin tid på att prata om Iran, och jag är såklart väldigt nöjd med det. Problemet är det som jag har sagt flera gånger tidigare, nämligen att Socialdemokraternas track record i Iranfrågan inte direkt är något att vara stolt över.

Det jag syftar på är bland annat när Sveriges förra utrikesminister Ann Linde deltog i firandet av Islamiska republikens 40-årsjubileum på den iranska ambassaden. Hon deltog alltså i firandet av 40 år av förtryck.

Jag pratar också om när en slöjbeklädd svensk delegation från den socialdemokratiska regeringen åkte till Iran för att skriva på handelsavtal och bedriva handel med denna förtryckarregim.

Jag pratar om när den socialdemokratiska regeringen välkomnade hit Irans förre utrikesminister, islamisten Zarif, som fick stå mer eller mindre oemotsagd och tala till medierna. Jag deltog själv vid frågestunden med honom. Det fanns två politiker på plats som ställde skarpa, kritiska frågor till honom - det var jag och min partikamrat Ludvig Aspling från Sverigedemokraterna.

Min fråga, herr talman, är om Alexandra Völker är stolt över Socialdemokraternas Iranpolitik den senaste mandatperioden.

Herr talman! Jag konstaterar att vi har haft många sådana här debatter den senaste tiden, och det är klart att det finns mycket vi alla kan fundera över i hanterandet av Iran under lång tid i svensk politik.

Det jag också konstaterar är att Sverigedemokraterna gärna håller fanan högt. Men faktum är, precis som jag tog upp i mitt anförande, att jag hade önskat att vi hade gått in med detta i det svenska ordförandeskapet. Det är Sverigedemokraterna som är skälet till att det inte blev fallet. Ni valde att vika er i EU-nämnden, Markus Wiechel; ni valde att gå på regeringens linje.

Hade du och dina partikamrater i höstas - den riksdagsgrupp som sitter nu - valt att stå upp för det ni säger att ni står för, det vill säga att ställa krav på Sveriges regering att verka för att samla EU:s medlemsländer för att terrorlista revolutionsgardet, hade det varit Sveriges linje. Då hade vi gått in i ordförandeskapet med exakt det uppdraget till regeringen.

Herr talman! Det här stämmer inte riktigt. Det var faktiskt Sverigedemokraterna som drev på för att det skulle bli majoritet för hårdast möjliga åtgärd mot IRGC. Det räckte inte, och då har vi gått vidare.

De motioner som nu kommer att gå igenom, som Alexandra Völker står bakom, är en SD-motion och en Centerpartimotion om att terrorlista IRGC. Det är faktiskt vår politik som Socialdemokraterna nu driver igenom. Det kan hon inte komma ifrån.

Vidare noterade jag att ledamoten inte svarade på om hon är stolt eller inte över Socialdemokraternas Iranpolitik den senaste mandatperioden. Jag skulle därför vilja förtydliga frågan: Är det så att ledamoten tar avstånd från att Ann Linde besökte iranska regimens ambassad och firade 40 år av förtryck?

Herr talman! Det är intressant med vem som har gjort vad, och vi kan nog leka den leken länge. Men faktum är att hårdast möjliga linje skapar en rad valmöjligheter, och det är också tydligt vad regeringen har gjort med de valmöjligheterna.

Vi ville i stället ha kravet att arbeta för att samla stöd för att terrorlista. Det hade varit ett tydligt skarpt krav. Som du är mycket väl medveten om, Markus Wiechel, är det som bestäms i EU-nämnden också det som gäller och det mandat som regeringen har i EU. Där och då i december hade vi kunnat göra skillnad.

Vi har inte slutat där, utan vi har fortsatt. Vi har beklagat att regeringen inte en enda gång har lyckats få upp Iran som en faktisk punkt på EU:s dagordning. Det har gjort att vi inte haft möjlighet att agera här i Sveriges riksdag, och då har vi försökt hitta de vägar som finns. En sådan var att vi socialdemokrater i utrikesutskottet krävde att utrikesministern skulle komma till utskottet för överläggning. Det var också det som gjorde att vi faktiskt fick framföra det besked till regeringen som kom i mars. Där blev det tydligt att utskottsmajoriteten sa att man verkar för en terrorlistning, och det är det första steget.

Yttrandet har nu återanvänts i betänkandet. Bland annat tillstyrker vi delvis en av era motioner. Även Centerpartiet och Socialdemokraterna har väckt motioner, men de har hamnat i EU-betänkandet. Frågan har lyfts upp i flera fall, och vi har gjort allt vi har kunnat för att driva på. Vi jobbade på i december, men ni stoppade förslaget. Sedan har vi försökt att hitta alla vägar som finns, men regeringen har behållit frågan på sitt bord och har inte agerat.

Herr talman! I detta betänkande om mänskliga rättigheter föreslår utskottet ett tillkännagivande till regeringen om att skapa enighet inom EU för att lista Islamiska revolutionsgardet, IRGC, som terroristorganisation. Utskottet föreslår vidare att riksdagen avslår alla övriga motionsyrkanden med hänvisning till pågående arbete. Vi kristdemokrater står bakom hela betänkandet och därmed även detta tillkännagivande.

Det iranska folket förföljs i dag av sin egen regering. Det revolutionära gardet är regimens förlängda arm, och de arresterar, torterar och förtrycker iranska demonstranter, inte minst kvinnor som vågar stå emot regimens krav på att de ska täcka hår och ansikte. En stat ska inte ha kontroll över hur en kvinna får röra sig, bete sig eller klä sig.

Samtidigt som det revolutionära gardet förtrycker den iranska befolkningen sponsrar de och stöder islamistiska terrorgrupper i Jemen, Syrien, Libanon med flera länder. Flera länder har därför redan terrorstämplat eller terrorlistat det revolutionära gardet, däribland USA. Det är därför dags för EU-kretsen att göra detsamma. Att en enig riksdag förhoppningsvis ställer sig bakom detta krav vid omröstningen som sker i nästa vecka är därför efterlängtat.

Det gångna året har avsaknaden av kvinnors rättigheter i länder i Mellanöstern varit i rampljuset. Talibanernas maktövertagande i Afghanistan innebär att kvinnor inte längre själva kan gå till mataffären och inte heller får gå i skolan. I Iran mördades Mahsa Jina Amini för brottet att hon bar slöja på ett sätt som inte ansågs vara blygsamt nog.

Kristdemokraterna är drivande i att regeringen tar krafttag mot iranska regimen och för att kvinnor ska kunna leva fritt i Iran. Utrikesministern var också tydlig i utrikesdeklarationen när han uttryckte att Sverige genom EU ska utöva hårt politiskt tryck för att den våldsamma repressionen ska upphöra.

Herr talman! Sverige är och ska vara en stark röst för demokrati, frihet och mänskliga rättigheter. Jag vill därför lyfta fram ytterligare ett område som vi kristdemokrater under lång tid har arbetat för i denna kammare, nämligen religionsfriheten. Trots att religionsfrihet är en av de grundläggande rättigheterna i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna samt i Europakonventionen och trots att mer än 80 procent av världens befolkning identifierar sig med en religion har frågan om religionsfrihet haft en alltför liten roll i svensk utrikespolitik eller utvecklingssamarbete.

Mer än tre fjärdedelar av världens befolkning lever i länder där religions- och övertygelsefriheten kraftigt begränsas av staten eller av andra grupper i samhället. Kränkningar av religions- och övertygelsefriheten hindrar människor från att leva sina liv i frihet, motverkar utvecklingen av jämställda, fredliga och demokratiska samhällen och bidrar också ofta till liv i fattigdom och utsatthet.

När det gäller frågan om förföljelse av kristna är utvecklingen särskilt oroande då förföljelsen har ökat kraftigt de senaste åren. Den är nu värre än någonsin, och många kristna världen över riskerar liv, fängelse, misshandel och tortyr på grund av sin tro. 360 miljoner kristna är utsatta för förföljelse på grund av sin tro, vilket innebär att kristna är den största förföljda religiösa gruppen i världen.

De senaste årens negativa utveckling beror framför allt på en ökning av dödligt våld i Somalia, Nigeria och andra länder i Afrika söder om Sahara på grund av våldsbejakande och extrem jihadism i kombination med svaga stater. Även i Mellanöstern ser vi en allvarlig situation där religiösa minoriteter riskerar att helt försvinna från sina ursprungsländer. Det finns givetvis även andra grupper på andra platser som förföljs på grund av sin övertygelse, och jag vill passa på att lyfta fram situationen för uigurer i Kina som vi absolut inte får släppa fokus på.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkande UU15.

(Applåder)

Herr talman! På agendan i dag har vi utrikesutskottets betänkande 15 som innefattar för oss särskilt viktiga frågor om mänskliga rättigheter. Med hänvisning till det pågående samarbetet mellan Sverigedemokraterna och regeringspartierna och då intentionen i vår politik i stora delar vunnit gehör i utskottets ställningstaganden avser jag att i dag lyfta några ytterligare frågor som vi vill framhålla. Inledningsvis yrkar jag därför bifall till Sverigedemokraternas reservation 10.

Herr talman! Det fruktansvärda inbördeskriget i Syrien och angränsande Irak, som smält samman till ett och samma krig och där den ena grymheten avlöser den andra, har efter Islamiska statens fall gått in i en mindre intensiv fas. Situationen är fortfarande svår för alla drabbade civila i området, men det finns anledning att lyfta just etniska och religiösa minoriteters situation som särskilt allvarlig och problematisk.

Redan från konfliktens början har de kristna minoriteterna haft det särskilt svårt som utsatt religiös grupp eftersom de kristna jämfört med exempelvis sunnitiska, shiitiska och kurdiska parter varit färre till antalet och inte haft stödjande grannstater eller större organisationer som försvarat dem. Det är ett uttryck för att kristna är den mest förföljda gruppen i världen. Det sker påfallande ofta i områden där islamistisk terrorideologi är närvarande med ett stort inflytande.

Herr talman! När Islamiska staten intog Iraks näst största stad Mosul kunde vi läsa om hemska övergrepp mot de 35 000 kristna invånarna. Det har kommit vittnesmål om att kristnas hem märktes upp med speciella symboler, varpå de gavs tre alternativ: konvertera till islam, bli avrättade eller betala en särskild muslimsk skatt för att få tillfällig betänketid. Resultatet blev förödande. Mosul tömdes på sin kristna befolkning, som fick fly för sina liv.

I samband med övertagandet inledde även Islamiska staten sin kamp för att förbjuda och förinta alla former av kulturyttringar som inte stämde överens med dess egen stränga tolkning av islam. Exemplet Mosul är talande för de kristnas utsatta situation i Syrien och Irak. Detta kan inte betecknas som något annat än ett religiöst och kulturellt folkmord.

Sverigedemokraterna ser med stor oro på utvecklingen för kristna och andra minoriteter internationellt, av respekt för såväl de enskilda människornas liv som de uråldriga och skyddsvärda kulturerna. Vi är därför särskilt angelägna om att dessa utsatta gruppers framtid snarast möjligt säkras. Vi ser därför också med glädje på att utrikesutskottet under rubriken Religions- och övertygelsefrihet särskilt uppmärksammar de kristna minoriteternas situation. Vi kan särskilt notera behovet av stöd och lands- och regionanpassade insatser.

Herr talman! Under tusentals år har olika minoriteter i Irak, däribland kristna, bebott Nineveslätten, som ingick i det forntida assyriska riket. De senaste åren har antalet boende i området minskat drastiskt till följd av det försämrade säkerhetsläget i Irak och Kurdistan. När terrororganisationen Islamiska staten tog kontroll över området förvärrades situationen ytterligare. Islamiska staten fördrev och mördade ett stort antal människor, tog över deras tillgångar och förstörde deras hus, kyrkor och infrastruktur. Tusentals år gamla och ovärderliga kulturskatter förstördes.

Islamiska staten har tack och lov fördrivits från området, men terrorgruppen hann förstöra mycket. Trots detta har många människor önskat få möjlighet att flytta tillbaka till sina hem för att försöka bygga upp sina liv igen. Utöver detta kämpar syrianer, assyrier, kaldéer med flera grupper som bor i området för att få behålla sin identitet. Men i takt med att den kristna gruppen blir mindre finns också en risk för att deras språk, kultur och identitet hotas.

Vi framhåller därför att det är särskilt betydelsefullt att regeringen ger sitt fullödiga stöd till att de kristna minoriteter som bor på Nineveslätten ska kunna behålla sin identitet samt på olika sätt bidra i arbetet med att återuppbygga sitt samhälle efter islamisternas fruktansvärda härjningar. Sist men inte minst behöver de självförsvarsstyrkor som ger befolkningen skydd och trygghet återuppbyggas.

Herr talman! De omfattande vittnesmålen om koncentrationsläger och fruktansvärda övergrepp i den kinesiska Xinjiangprovinsen är i dag välkända, trots förnekelse från det kinesiska kommunistpartiet och försök att censurera verkligheten. Omfattande övergrepp begås mot uigurer, falungonganhängare, kristna och andra minoriteter. Alla former av övergrepp från totalitära regimer mot folkgrupper eller religiösa grupper är oavsett motiv alltid helt förkastliga och måste strängt fördömas av den fria demokratiska världen. Människor har, enbart baserat på vilken folkgrupp de råkat födas in i, systematiskt samlats ihop för att på ett fruktansvärt sätt slussas till koncentrationsläger. Där har de utsatts för fysisk och psykisk tortyr, sterilisering och tvångsindoktrinering.

Herr talman! Den kinesiska kommunistiska diktaturen visar återigen att historien upprepar sig och påminner om ideologins förskräckliga intolerans mot folkgrupper och mot människovärdet. Mot bakgrund av detta bör regeringen tydligt fördöma de statssanktionerade massövergreppen mot uigurer och andra minoriteter samt verka för en oberoende internationell granskning av Kinas övergrepp mot minoriteter. Den svenska regeringen bör även verka för att Europeiska unionens medlemsstater tillsammans, men inom ramen för sin egen utrikespolitik, riktar sanktioner mot dem som bär ansvar för dessa övergrepp.

Herr talman! Situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna i Iran är mycket allvarlig. I över 40 år har Irans befolkning lidit under ett islamistiskt styre som gjort att landet i dag kan räknas som en av världens hårdföraste och farligaste diktaturer, med en fullkomlig avsaknad av respekt för de fundamentala fri- och rättigheterna. Särskilt personer med avvikande politiska åsikter, kvinnor samt minoriteter är hårt utsatta för den iranska regimens systematiska och statligt subventionerade övergrepp.

Efter den iranska moralpolisens brutala mord på Jina Mahsa Amini har de största folkliga protesterna sedan islamisterna grep makten nått nivåer som visar att Irans befolkning är mer än redo för förändring. Regimens svar på detta blev som vanligt brutala övergrepp mot oppositionella, däribland dödligt våld mot barn och massakrer.

Det islamiska revolutionsgardet skyr inga medel när de utövar sin fanatism. Bestialiskt våld kan riktas mot vem som helst så länge det anses gynna dem. Även om IRGC är en del av Irans officiella militär spelar de en central roll i landets användning av terrorism som ett verktyg för den iranska staten. De planerar, organiserar och verkställer terrorism runt om i världen. Samtidigt har de skapat, stöttat och styrt andra terroristgrupper i hela världen och bistått militärt, ekonomiskt och politiskt. De har inte minst en central roll i att slå ned protesterna i Iran.

Herr talman! Det råder inget tvivel om att IRGC har haft en direkt roll i de allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, där vi återkommande ser exempel på mord, tortyr och förtryck. Definitionen av terrorism är tydlig. En terroristorganisation använder våldshandlingar som är politiskt betingade och syftar till att påverka samhället utan hänsyn till om oskyldiga drabbas. Det råder därmed inga tvivel om att IRGC ägnar sig åt terrorism.

Av den anledningen är det ingen slump att andra länder redan i dag betecknar IRGC som en terroristorganisation. Det märkliga i sammanhanget är att Sverige och EU inte gör det när också svenska och europeiska medborgare drabbas. Det är därför positivt att det nu finns en majoritet i utskottet för ett tillkännagivande om att Sverige ska skapa enighet inom EU för att lista IRGC som en terroristorganisation. Därmed tillstyrks delvis Sverigedemokraternas motionsyrkanden.

I detta anförande instämde Markus Wiechel (SD).

Herr talman! Åh, vad roligt det är att vara tillbaka! Jag har varit föräldraledig ett halvår, så jag har inte varit med och berett detta ärende. Men det verkar ha beretts väldigt väl av min ersättare. Jag får rikta ett tack till Martin Melin, som varit här i mitt ställe.

Herr talman! Demokrati, rättsstatens principer, fria medier, fria domstolar och så vidare är i grunden kärnan för all utrikespolitik och ska vara så. Det är genom att bedriva en värderingsstyrd utrikespolitik som Sverige får inflytande i världen och inflytande för de värden som är viktiga för oss och för att världen ska vara stabil, fredlig och att man ska respektera mänskliga rättigheter också på sikt.

Herr talman! Det finns mycket stora problem i världen på dessa områden. Det finns problem också i Sverige, men det finns mycket stora problem ute i världen. Det är därför vi behöver ha en mycket aktiv och värderingsstyrd utrikespolitik som inte viker sig när det är svårt, när andra länder blir arga och när andra länder blir upprörda eller inför hot om olika former av påföljder från världens regimer och diktaturer.

Jag är väldigt glad över att vi i dag äntligen har kommit till skott med terrorklassningen av IRGC. Det är uppenbart att den islamistiska diktaturen i Iran är världens kanske mest brutala regim och diktatur. Vi har hört flera gångar här från talarstolen i dag, och det gläder mig och alla dem som lyssnar att det finns en sådan enorm enighet i den här frågan i Sveriges riksdag.

Jag vill ändå understryka att det hot som den iranska regimen utgör mot sina egna medborgare utgör den också mot medborgare i andra länder och däribland Sverige. Det utgör den också gentemot sin omvärld. En sådan brutal regim måste mötas med mycket tuffa åtgärder och såklart mycket tuffa sanktioner men också alla de saker som en terrorklassning möjliggör.

Det har tagit tid. Det är inte för att jag är tillbaka som vi äntligen har kommit i mål. Jag hoppas att vi kommer att få ännu mer fart på den värderingsstyrda utrikespolitiken framöver.

Ett annat land som tas upp i betänkandet och som i vår nära omvärld utgör ett mycket stort hot mot de mänskliga rättigheterna är Ryssland. Ryssland är också att betrakta som en terrorstat. Ryssland är mer eller mindre att betrakta som en terrororganisation. Vladimir Putin är mer eller mindre att betrakta som en rysk Abu Bakr, som ledaren för IS eller Daish hette.

Ryssland är ett hot mot mänskliga rättigheter inte bara i Ukraina där det bedriver sitt anfallskrig och där det varje dag begår övergrepp, krigsbrott och ägnar sig åt utrensning utan också i alla andra delar av världen och också i Sverige och dess nära omvärld.

Det är av det skälet som vårt arbete för mänskliga rättigheter i Ryssland med stöd till opposition och så vidare inte får vika. Det är också därför som vårt arbete med att se till att Ukraina vinner kriget och att Ryssland förlorar kriget måste fortsätta. Det handlar om mänskliga rättigheter. Det är fullständigt avgörande att vi som är demokrater går segrande ur detta.

Herr talman! Något som regimer i länder där man förtrycker människor, där det är diktatur och där det inte är demokrati har gemensamt är att det är ett stort och utbrett förtryck av hbtqi-personer. Vi har i Sverige problem med att det finns politiker som ifrågasätter transrättigheter och inte vill genomföra reformer för stärkta intersexrättigheter.

Vi har problem i Sverige med att vi inte har en tillräckligt tydlig lagstiftning när det kommer till diskriminering av hbtqi-personer och att vi inte tar tillräckliga krafttag mot detta. Men ute i världen och från flera av de regimer som nämns i det här betänkandet är systematisk diskriminering och förföljelse av och mord på hbtqi-personer vardag.

Det är klart att det måste vara ett fokus i svensk utrikespolitik att säkerställa att mänskliga rättigheter följs, att se till att de som inte följer mänskliga rättigheter straffas och att se till att hbtqi-personer kan leva sina liv i frihet.

Herr talman! Om Irans diktatur är den mest brutala regimen i världen vill jag hävda att Kina förmodligen är den farligaste i världen. Den kinesiska diktaturen utgör varje dag ett hot mot alla som är för demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen. Kina utgör ett direkt hot mot vårt demokratiska system här i dag och kanske ännu mer på sikt.

Internt i Kina förföljs människor varje dag. Men det är också så att Kina hotar om våld och krigsbrott mot andra länder. Det gäller till exempel Taiwan. Minoriteter förföljs, kränks, försvinner och mördas i Kina varje dag. Xinjiang och Tibet nämns särskilt i betänkandet. Men det gäller såklart många fler.

Herr talman! Ur det perspektivet är det viktigt för de mänskliga rättigheterna att Sverige tydligt står bakom Taiwan. Taiwan är garanten för demokrati och mänskliga rättigheter i den delen av världen. Det är också ett föredöme som visar att det går att ha demokrati. Det innebär en inspirationskälla för så många som kämpar för detta och så klart mänskliga rättigheter.

Ett annat land som helt uppenbart är en förebild när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter i sin del av världen är Israel. I år, herr talman, är det 75 år sedan den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna presenterades. Det är inte en slump att det också är 75 år sedan Israel hade sin självständighetsförklaring.

Alla förstår de historiska skälen till att det inte är en slump. Men det hänger ihop även i dag. Även i dag är det Israel som i sin del av världen tydligast, mest och ganska ofta ensamt utgör en oas för mänskliga rättigheter och demokrati.

Vi kan jämföra med Kina, som vi talade om nyss. Där förföljs kristna minoriteter, falungonganhängare och muslimska minoriteter. Vi talar om Iran. Vi behöver nästan inte nämna vilka brott som begås där. Vi talar om Ryssland. Vi behöver inte nämna vilka brott som begås där.

I Israels omvärld är man garanten för att det ska kunna gå att ha en annan religion. Man ska kunna ha religionsfrihet, och det ska kunna gå att leva i fred och frihet. Det är därför det är så viktigt att vårt stöd från Sverige också når Israel. Det är en garant mot förföljelse också av olika minoriteter.

Herr talman! Jag vill med detta tacka för min återkomst till Sveriges riksdags talarstol efter föräldraledigheten. Jag yrkar såklart bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Det är klart att vi måste välkomna ledamoten Forssell tillbaka med ett klassiskt replikskifte!

Jag konstaterar att ledamoten i sitt anförande stämmer in i känslan av att det äntligen sker. Det är en känsla jag delar när det gäller terrorlistning av revolutionsgardet. Det jag ändå förundras över är varför Liberalerna aktivt har motarbetat att det ska vara den svenska linjen.

Precis som Sverigedemokraterna hade kunnat avge den avgörande rösten i EU-nämnden innan jul hade det även räckt med Liberalernas röst i EU-nämnden för att få en annan linje. Det är faktiskt EU-nämndens beslut som gäller.

Jag undrar därför hur ledamoten Forssell ser på regeringens insats under ordförandeskapet. Utrikesministern har valt att inte driva frågan om terrorlistning. Man har valt att inte försöka att samla stöd för detta. Man tycker inte att det har varit en framgångsrik linje.

Hur ser ledamoten på utrikesministerns och regeringens agerande i den här frågan, och också på Liberalernas agerande?

Herr talman! Som de uppmärksamma lyssnarna har noterat har jag inte själv varit med i rummet när de här diskussionerna har förts. Jag har ägnat mig åt öppna förskolor och annat, betydligt mindre intellektuellt arbete - om än kanske lika viktigt.

Svaret på frågan är helt enkelt att jag inte kan svara på varför processen har sett ut som den har gjort när jag har varit borta. Jag vet från samtal med mina liberala kollegor att man har varit pådrivande från Liberalernas håll. Det här är en viktig fråga för Liberalerna. Jag tror inte att det är okänt för någon som bryr sig om frågorna kring Iran, frågorna kring jämställdhet och frågorna kring mänskliga rättigheter att Liberalerna egentligen alltid har varit pådrivande i dessa frågor, också i det här fallet.

Jag hoppas att vi kommer att kunna fortsätta att ha ett konstruktivt samarbete i utskottet. I grunden är det väldigt bra att vi nu kan samlas allihop, alla partier i Sveriges riksdag, kring detta. Jag tror att de som lyssnar på debatten får ett tydligt budskap när vi är så många som står bakom det här.

Jag tror också att det är bra om vi kan agera på ett liknande sätt när det gäller andra organisationer, länder och så vidare även i framtiden. Det finns organisationer i Sverige som borde terrorklassas, till exempel NMR. Jag kallade Ryssland för en terrorstat i mitt anförande. Det finns alltså en hel del att jobba med när det gäller det här området.

Herr talman! Jag instämmer fullt ut i att det är en styrka att vi nu är enade. Det gläds jag enormt över.

Men det är ändå väldigt konsekvent från Liberalernas sida att man gärna står här i talarstolen och pratar om att man är för en terrorlistning, och man står gärna på demonstrationer och pratar om samma sak. Men när det faktiskt gäller, när det kommer till besluten och när det avgörs - då viker man ned sig.

Jag kan berätta för dig, Joar Forssell, som har varit borta att vi så sent som i mars fick en majoritet i utskottet som var tydlig och sa att utskottet anser att regeringen ska verka för en terrorlistning. Men inte ens då ställde sig Liberalerna bakom detta, fast det till och med fanns en majoritet. Även då gick man emot beslutet och hade en reservation.

Det är intressant att det är ett språk när vi samlas utåt och ett annat när vi ses här. Och man ska ha med sig att om det inte hade varit en majoritet i utskottet skulle inte regeringspartierna ha tagit den här linjen i dag heller, i alla fall inte utifrån hur det lät i utskottsrummet.

Herr talman! Tack, Alexandra Völker, för replikskiftet! Det är alltid roligt att få komma tillbaka till ett replikskifte.

Jag vill verkligen understryka att Liberalerna står bakom detta, och jag tycker att det är bra. Jag tror att det är bra att vi har lyckats nå en enighet i hur det har formulerats och så vidare i utskottet, och jag tror att det ger en styrka.

Man får dock säga att det är lite lustigt när Socialdemokraterna pratar om vad man säger utanför och vad man säger i regering. Det är ju ändå Socialdemokraternas paradgren att demonstrera mot sin egen politik en gång per år och säga en sak utanför och vara i opposition mot sig själva. Det är kärnan i den bild av Socialdemokraterna som jag tror att de flesta svenskar har.

Herr talman! Med det sagt kan jag lova min kollega i utskottet att vi kommer att fortsätta att driva den här linjen, och vi kommer att fortsätta att göra det med kraft. Jag hoppas att vi kan göra det tillsammans, för jag tror att vi har mycket att vinna på att gemensamt bedriva politiken mot terror, oavsett om den kommer från terrororganisationer eller från stater.

Herr talman! Iran har vi debatterat många gånger i denna kammare, framför allt de senaste sju månaderna sedan mordet på den unga kurdiska kvinnan Jina Mahsa Amini. Den stora iranska diasporan i Sverige har gång på gång visat sitt stora engagemang, och i november fyllde de riksdagens läktare till sista plats när det var interpellationsdebatt om Iran. Jag vet att några av dessa aktivister också i dag sitter på läktaren och lyssnar. Det tycker jag i sig är imponerande.

Herr talman! I dag kan dessa aktivister känna en stor seger, för i dag är Sveriges riksdag enig i att det iranska revolutionsgardet, IRGC, den mest brutala delen av regimen, borde terrorklassas under EU:s sanktionsregim för terrorism. Alla partier i Sverige är nu överens om att den svenska regeringen tillsammans med andra regeringar måste driva på för att skapa enighet i EU, så att sanktionsregimen kan införas.

En del har menat att detta kan bli svårt. Men den iranska diasporan är inte bara stark i Sverige; den är stark i många europeiska länder. De är trötta på en regim som har tvingat dem på flykt och tystat deras släktingar. Det är en regim som dagligen förtrycker kvinnor och en regim som utför tortyr, mord och dödsstraff mot dem som är oliktänkande. Det är en regim som inte ens tillåter dans på offentliga platser.

Därför är jag övertygad om att vi en dag kommer att lyckas, även i EU. Tills den dagen är här kommer vi att fortsätta att ropa: Kvinna, liv, frihet!

Herr talman! I måndags öppnade förtidsröstningen vid Älvsjömässan i Stockholm för alla i Sverige som har turkiskt medborgarskap. Jag var där på besök. I måndags ringlade köerna flera timmar långa trots regn och kyla när människor skulle rösta i de två - det är endast två - bås som den turkiska staten har satt upp.

Engagemanget är stort, och det är tydligt att valet den 14 maj kan bli en avgörande punkt för Turkiet och för dess demokrati. Opinionsmätningar visar att Erdogan är på väg att tappa makten och förlora såväl presidentval som parlamentsval. Samtidigt är det tydligt att han och AKP inte har några planer på att ge upp utan motstånd. I förra veckan greps 125 oppositionella företrädare. Det är politiker, journalister, jurister och kulturarbetare som grips just för att de gör motstånd mot en auktoritär despot - Erdogan.

Turkiet är ingen demokrati, och valet är inte fritt och rättvist. Ändå kan valet bli folkets sätt att sätta punkt för Erdogans styre. Men det kräver att omvärlden är med och följer utvecklingen i Turkiet och framför allt talar klarspråk om vad Erdogan gör.

Det har varit tydligt under det senaste året att detta inte längre gäller Sverige. I valrörelsen visste inte Socialdemokraternas partiledare, den dåvarande statsministern, vem HDP:s förre partiledare Selahattin Demirtas var. När Tobias Billström blev utrikesminister kallade han Turkiet för en demokrati. Statsminister Kristersson säger inte emot Erdogan när han på deras gemensamma presskonferens namnger personer som han vill ha utvisade ur Sverige. Så ser det ut när svenska politiker kryper för Erdogan.

I det betänkande vi nu debatterar är det något bättre. Det konstateras att utskottet förutsätter att regeringen fortsätter att arbeta aktivt med frågan om att Selahattin Demirtas bör friges omedelbart.

I oppositionens gemensamma reservation konstateras följande: "Det har nu gått sex år sedan HDP:s partiledare fängslades." Man fortsätter: "Vi konstaterar att flertalet HDP-parlamentsledamöter och borgmästare är frihetsberövade och tusentals andra sitter också inspärrade för sina åsikters skull." Vidare skriver man: "Vi vill därför framhålla vår uppfattning att Sverige bör agera för frigivning av Selahattin Demirtas och andra politiska fångar i Turkiet."

Vi går nu in i några avgörande veckor. Krypandet för Erdogan måste nu vara slut. Det är enbart med en seger för oppositionen som demokratin i Turkiet har en chans att återställas. Därför måste den svenska regeringen nu sluta krypa för Erdogan och i stället stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter i Turkiet.

I detta betänkande om mänskliga rättigheter tar vi också upp ett flertal av de yrkanden som Vänsterpartiet hade i vår motion om Ryssland i höstas. Vladimir Putin har nu styrt Ryssland i över 20 år, och under hans tid vid makten har landet blivit alltmer odemokratiskt. Under åren efter Sovjetunionens fall fanns det något slags hopp om ett annat Ryssland. Men i dag ser vi ett reaktionärt, konservativt och patriarkalt styre som förtrycker oppositionella och människorättsförsvarare samt agerar aggressivt mot sina grannländer och spelar en destabiliserande roll i världspolitiken.

Den auktoritära utvecklingen har kulminerat i Rysslands orättfärdiga anfallskrig mot Ukraina. I strid med folkrätten valde Putin den 24 februari 2022 att anfalla Ukraina militärt.

Ryssland har därmed visat att man är ett reellt säkerhetspolitiskt hot mot sin omgivning. Länder som Ukraina, Georgien, Moldavien och länderna i Centralasien har länge tvingats förhålla sig till den ryska imperialistiska politiken och risken för ryska aggressioner. Men Putins regim är även ett hot mot alla de invånare som motsätter sig styret eller som inte passar in i det samhälle som Putin vill bygga. För ryska hbtqi-personer, feminister, urfolksföreträdare, miljörörelser och vänsteraktivister är den egna regimen ett dagligt säkerhetshot.

Samtidigt är det viktigt att vi klarar av att se att den ryska befolkningen inte är ansvarig för Putins krig. Vi måste understryka vikten av att alla modiga människorättsförsvarare och ryska oppositionella ges stöd i sitt arbete och, om det finns behov, ges en fristad här i Sverige. Sverige behöver vara en tydlig och konsekvent röst för demokrati, folkrätten och de mänskliga rättigheterna i våra relationer med Ryssland, även om de just nu inte är så omfattande.

Vänsterpartiet har i dag nio reservationer. Jag vill yrka bifall till reservation nummer 5, men framför allt vill jag yrka bifall till utskottets förslag till tillkännagivande om Iran, som i dag är en stor och viktig seger för Sveriges riksdag.

(Applåder)

Herr talman! Deklarationen om mänskliga rättigheter, vilken som sagts tidigare nu fyller 75 år, är värd en ökad uppmärksamhet från alla oss som anser att mänskliga rättigheter är universella och ömsesidigt förstärkande. Vi ser hur de konstant undermineras i världen i dag. Den auktoritära våg som går över världen får självklart förödande konsekvenser för mänskliga rättigheter.

70 procent av världens befolkning lever under auktoritärt styre, och det är klart att det drabbar. Det drabbar kvinnor, det drabbar hbtqi-personer, det drabbar journalister, det drabbar människorättsförsvarare, det drabbar minoritetsgrupper och det drabbar politiska oliktänkare. De auktoritära ledarnas makt får nämligen inte rubbas, enligt deras bild, och de är beredda att ta till de metoder som står dem till buds.

Tyvärr får de också i många stycken stöd av två länder som sitter i säkerhetsrådet: Ryssland och Kina. Vi har sett hur Ryssland varit ledare för många länder som har tagit rygg i den auktoritära våg som svept över vår del av världen och också många av de länder som vi har samarbetat länge med, inte minst när det gäller bistånd. Listan kan i dag göras lång.

I betänkandet fokuserar vi på några av dessa frågor. Vi startar med att lyfta fram Iran.

Det handlar om att mänskliga rättigheter är kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Det är inte alla länder, alla ledare och alla män som anser att så är fallet. De anser att mänskliga rättigheter är mäns. Det var en av de fajter man fick ta för att nå deklarationen för 75 år sedan.

När vi ser vad som händer i Afghanistan i dag är det en bild av vart man i extremfall vill gå. Vi har sett det i andra länder. Det är därför det var så oerhört starkt när kvinnorna i Iran reste sig som en kvinna för att säga: Nog nu! Det som hände Jina Mahsa Amini får inte hända fler av oss!

Det ledarskap som kvinnorna i Iran har tagit är starkt, viktigt och värt vårt stöd. Jag håller med: Bilden kvinna, liv, frihet är ett budskap för Iran men också för många andra länder, för kvinnorna i Afghanistan och för andra att följa och se. Det är en fajt som är oerhört viktig. Det är en fajt för våra mänskliga rättigheter och såklart också för deras mänskliga rättigheter.

Herr talman! Jämställdhet är såväl ett mål som en förutsättning för att utrota fattigdom och förtryck. Som vi konstaterar i betänkandet är kvinnors och flickors lika rätt till politiskt inflytande, beslutsfattande, ekonomisk egenmakt, sexuell och reproduktiv hälsa - och rättigheter, inte att förglömma -, frihet från våld och rätt till fred och säkerhet fundamentalt. Det handlar om en morgondag där mänskliga rättigheter för alla respekteras.

När vi har tagit fasta på kvinna, liv, frihet har vi under hösten krävt att IRGC ska terrorlistas och att Iran ska komma upp på dagordningen för utrikesrådet. Det har gått en gång, det har gått två gånger, det har gått tre gånger, det har gått fyra gånger, det har gått fem gånger, det har gått sex gånger och det har gått sju gånger, men bara en gång har diskussionen förts upp så att man har kunnat framföra åsikter.

Man kan försöka hävda att det är centralt med enighet, och det är viktigt med enighet i EU. Men för att nå enighet i viktiga frågor måste också några driva på och gå före. Jag delar bedömningen: Hade vi i höstas kunnat samla en majoritet i EU-nämnden för en hållning om terrorlistning hade vi varit längre fram i dag. Jag beklagar att det inte var möjligt då, men jag är glad att vi efter låt mig säga sju sorger och åtta bedrövelser ändå kunde landa gemensamt i utrikesutskottet om ett förslag till tillkännagivande när det gäller IRGC. Naturligtvis kommer vi att följa upp framöver hur man verkar för den terrorlistningen.

Herr talman! I betänkandet finns många punkter som man skulle kunna lyfta fram, men jag måste också lyfta fram Ryssland ytterligare.

Det är val i september, regionalt val, och val i mars nästa år, presidentval. Vi vet att det inte är rättvisa val där heller, som i många andra länder. Oppositionen grips, fängslas och tystas, oavsett om det är journalister, författare eller politiska motståndare. Vi vet att de också dödas om de inte gör som Putin säger.

Trycket som har varit så hårt har också blivit ännu värre sedan den 24 februari i fjol när anfallskriget mot Ukraina startade. Det trycket gör att man över huvud taget inte kan förutse att det finns ett val som kan anses fritt eller ens tillnärmelsevis rättvist när vi närmar oss.

Det är uppenbart att Ryssland inte är en fungerande rättsstat i dag. Det är politiska domar och korruption som gäller. När Kara-Murza nu har dömts till 25 års fängelse för att ha sagt att Ryssland krigar i Ukraina och att man bör avsluta det säger det någonting om Putins styre. Där måste vi stå upp! Magnitskijsanktioner nu!

Jag är glad att vi har stöd för vårt yrkande när det gäller kravet på frisläppande av Kara-Murza. Jag kommer att yrka bifall till reservation 7 under punkt 4. Det är viktigt att vi lyfter upp den frågan. Sverige kan göra mer.

Sverige kan också göra mer när det gäller Kina och Hongkong. Det är tydligt att Hongkong i dag är en del av kommunistpartiets styre. Det är något vi måste dra slutsatser av. Vi får inte göra om de misstag vi gjorde när det gällde Georgien och kriget som Ryssland startade 2008.

Vi måste våga reagera och agera när vi ser tydliga övergrepp. Det är nämligen så det börjar, med övergrepp mot journalister, mot mänskliga rättigheter, mot kvinnor och mot fungerande rättsväsen. På detta följer övergrepp på människor, till exempel i Hongkong men också mot uigurerna i Xinjiang. Jag mötte alldeles nyligen någon som hade varit en del i ett läger i Xinjiang och som tydligt beskrev det och sa: Glöm inte det som händer. Det händer än i dag. Det pågår nu. Glöm inte bort. Och ställ krav!

Även där skulle sanktioner behövas mer än uttalanden för att visa att vi menar allvar med det vi säger.

Herr talman! Jag är också glad att vi har samsyn när det gäller Turkiet och frisläppande av politiska fångar där.

Jag står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer, men jag har bara yrkat bifall till en i dag.

(Applåder)

Herr talman! För länge sedan i en galax långt, långt borta - eller åtminstone några mil bort och på flera platser runt om på vår egen planet kämpar olika folk för rätt till självbestämmande, rätt till demokrati och rätt till liv. De kämpar med samma övertygelse och beslutsamhet som ewoker på Endors måne slåss mot imperiet.

Mänskliga rättigheter ska såklart gälla oavsett kön, ålder eller om man tillhör en minoritet eller ett urfolk. De ska gälla oavsett språk, tro, sexuell läggning eller hudfärg. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter är just universell. Det innebär att de är lika giltiga oavsett om man bor i Sverige, Turkiet eller Västsahara, oavsett om man bor på jorden, på Tatooine eller i de yttre territorierna.

Herr talman! Under lång tid har vi på jorden lyckats arbeta tillsammans för att minska sjukdomar, fattigdom och hunger. Vi har gjort stora framsteg vad gäller rätten till utbildning, särskilt för flickor, yttrandefrihet, mödravård och sexuella rättigheter. Och vi har gjort framsteg med växande ekonomier.

Men på senare år har en del trender vänts i fel riktning. Coronapandemin har lett till ökad fattigdom. En hel generation av barn har missat år av utbildning, och hungern har ökat till följd av torka och missväxt på flera ställen. Och Rysslands oprovocerade och folkrättsvidriga attack på Ukraina, likt imperiets attack på Alderaan, har lett till högre mat- och energipriser globalt och till kraftig inflation, som bidragit till ökad barnfattigdom och ökande klyftor även i Sverige.

Som om dessa negativa trender inte var illa nog har vi sett att allt fler regimer runt om i världen gått över till den mörka sidan och blivit alltmer auktoritära. Det handlar om inskränkningar vad gäller yttrandefrihet, hbtqi-rättigheter, tillgång till sjukvård och även tillgång till utbildning.

Nu mer än någonsin krävs det att vi är en stark röst som står upp för mänskliga rättigheter, humanitära principer och fredlig utveckling. Men då väljer vår regering att lägga ned vår feministiska utrikes- och utvecklingspolitik och skära ned kraftigt på och lägga om biståndet. Den biståndsbudget som finns kvar riktas till stor del om till vårt närområde och bort från det långsiktiga uppbyggandet av demokratiska samhällen runt om i världen.

De av världens länder överenskomna globala utvecklingsmålen, särskilt målen om jämställdhet och fredliga och inkluderande samhällen, riskerar med regeringens nedskärningar och förändrade biståndspolitik att missas lika grovt som vi vet att imperiets stormtroopers missar sina mål.

Herr talman! I utskottet kivas vi ofta om politiken. Och inom just utrikespolitiken blir det ofta diskussioner om nyanser. Men i en fråga står vi i dag eniga. Det är jag mycket glad för. När det kommer till Iran, dess regim och revolutionsgardet, som ibland överträffar till och med The First Order i sin grymhet och repression av befolkningen, är vi enade om att försöka få en enighet inom EU om en terrorklassning av IRGC. Det är ett viktigt steg för att kunna få till ännu kraftfullare sanktioner som riktar in sig på just de personer som ansvarar för utvecklingen i Iran.

Herr talman! Då robotar och droider inte är välkomna att hålla anförande i riksdagens talarstol blev jag tvungen att be C-3PO, eller snarare hans kusin Chat GPT, att sammanfatta det viktigaste inför denna debatt. Här följer alltså droidversionen av mitt anförande.

"Herr talman, åhörare och republikens senatorer! I dag debatterar vi Utrikesutskottets betänkande UU15 - en resa till avlägsna galaxer, där Sveriges utrikespolitik kämpar för att upprätthålla rättvisa och frihet i en tid av ökande spänningar och hot.

Precis som i Star Wars, möter vi också i vår verklighet konflikter och hot från ondsinta krafter - från Rysslands aggression mot Ukraina till utmaningar i Afrika och på andra platser i världen. Men vi kan inte svika våra allierade, precis som Rebel Alliance inte kunde svika varandra när de stod inför det ondskefulla Imperiets makt. Vi måste samarbeta tillsammans, med EU och andra länder, för att stärka vår allians och upprätthålla fred och stabilitet.

Betänkandet rekommenderar att Sverige bör vara en aktiv aktör i EU:s sanktionsregim mot Ryssland, precis som när rebellerna gick i krig mot Imperiet. Vi måste försvara de demokratiska principerna och internationell rätt, och visa att vi inte kommer att backa ner från dessa värderingar.

Precis som Jedis använde kraften för att bekämpa mörkret, så måste vi använda vår makt och inflytande för att hjälpa de som lider i Afrika och andra delar av världen. Betänkandet betonar vikten av att fortsätta stödja utvecklingen i Afrika genom humanitärt bistånd och ekonomiskt samarbete, och det är en uppgift som vi måste ta på oss för att bygga en mer rättvis och fredlig värld.

Vi måste också vara modiga och stå fast vid våra värderingar, precis som Luke Skywalker stod fast vid sin tro på Kraften och bekämpade det onda Imperiet. Betänkandet uppmanar till att fortsätta att utveckla samarbetet med både USA och Kina, trots de utmaningar som finns. Vi måste hålla oss engagerade i internationella frågor och försöka bygga broar mellan olika länder och regioner.

Så låt oss stå enade, precis som rebellerna, i vår kamp för rättvisa och frihet. Låt oss kämpa mot det onda och ta upp utmaningen att upprätthålla fred och stabilitet i vår värld. Betänkande UU15 är vår karta, vårt ljus i mörkret, och vi måste följa den för att säkerställa en trygg och fredlig framtid. Må kraften vara med oss alla."

Det var allt från droiden.

Herr talman! Jag ville få in något om att vi kan förledas att tro att det är Ulf Vader som styr i vår galax men att vi alla innerst inne vet att det är kejsare Åkesson som drar i trådarna. Men min politiskt sakkunnige tyckte att det nog var på gränsen.

Hur som helst - jag bakom samtliga av Miljöpartiets reservationer givetvis står. Men för tids vinnande jag bara reservation 8 yrkar på. I have spoken.

(Applåder)

Herr talman! Jag ger mig inte in i Star Wars-diskussionen, för jag förstår att där kommer jag att falla platt. Men när det handlar om bistånd undrar jag hur ledamoten ser på frågan om att arbeta för att länder ska kunna bli mer självförsörjande, att ekonomier ska kunna växa och förstås att kvinnor ska kunna driva sina verksamheter och tjäna egna pengar - för detta är vad vår budget syftar till.

Sverige är fortfarande med vår budget en av världens största bidragsgivare. Det är viktigt att komma ihåg. När jag lyssnar på ledamotens anförande låter det som att Sverige numera inte ska ge en krona i bistånd. Det stämmer naturligtvis inte. Det här är ingen biståndsdebatt, men jag tycker att det är viktigt att understryka att Sverige är en av världens största biståndsgivare. Vi ger bistånd till FN, som är prioriterat, men också till katastrofhjälp och för att länder ska kunna bygga upp sin ekonomi.

Herr talman! Jag hoppas att denna inriktning är någonting som Jacob Risberg finner angeläget och ser som viktigt när det handlar om biståndet.

Herr talman! Jag håller med om mycket av det som Margareta Cederfelt säger. Det är absolut viktigt att se över vad Sverige ger pengar till. Vi har fått några signaler från regeringen, och det blir intressant att se den stora reformagendan gällande biståndet när den presenteras. Vi har hört att väldigt mycket av biståndet ska fokuseras på och flyttas till närområdet, framför allt Ukraina. Det innebär att pengarna måste tas någon annanstans ifrån.

Vi har också hört att det ska fokuseras mycket på humanitärt bistånd. Det är jätteviktigt med humanitära insatser, men de innebär också att man tar mycket pengar från där biståndet har allra störst långsiktig effekt, det vill säga i uppbyggandet av demokratiska stater och demokratiska organisationer. Om pengarna inte tas från det övriga biståndet, varifrån ska de då tas nu när det skärs ned på så mycket och bistånd flyttas från både Afrika och Latinamerika över till vår närregion?

Herr talman! Att bistånd flyttas till Ukraina ser jag som självklart. Det är ett land som bombas, som är i ruiner och där människor lider. Vi läser rapporter därifrån som är svåra att ta till sig och svåra att förstå, men en sak är klar: Ukraina behöver allt stöd som går att få i dag. Det handlar inte endast om det militära, även om det är viktigt, utan också om det humanitära stödet. Det är viktigt i dag. Det kommer att vara viktigt i morgon och i övermorgon. Här måste vi som grannland hjälpa till och även komma ihåg att Ukraina försvarar sitt land, men de hjälper också oss att försvara våra värden, demokratin och de mänskliga rättigheterna.

Självklart förtjänar Ukraina vårt stöd, och vi måste ge dem det. Att kartan har ritats om med utgångspunkt i var behoven är störst just nu framstår för mig som självklart. Det framstår tyvärr oerhört tydligt. Det räcker att se fotona, bilderna och sekvenserna.

Låt mig säga att jag som så många andra har varit i Ukraina, både före kriget och under kriget. Jag har sett foton från Charkiv och känner inte igen staden. Den är ödelagd. Den är i ruiner. Ukraina behöver hjälp. Ukraina behöver också hjälp för sina barns skull. De kidnappas nu av Ryssland. Hur ska Ukraina få tillbaka sina barn? Hur ska vi stödja Ukraina i det arbetet? Det kostar pengar, och det måste vi kunna erbjuda.

Herr talman! Jag vill försäkra ledamoten om att Miljöpartiet såklart står bakom allt stöd som Sverige kan ge till Ukraina. Det finns också en anledning till att Miljöpartiet gick ut och sa att vi vill höja biståndet till hela 1,25 procent av bni. Vår långsiktiga politik är att se till att ge ännu mer pengar i bistånd, just för att man inte ska behöva flytta över pengar från ställen där de också behövs. Just nu pågår till exempel en fruktansvärd svältkatastrof på Afrikas horn som drabbar inte bara miljoner utan hundratals miljoner människor. Med tanke på de nya, höga matpriserna i hela världen finns det ett enormt behov.

Vi ska definitivt fortsätta stödja Ukraina allt vad vi kan, men vi får inte glömma att det finns en annan värld omkring oss också. FN är stora aktörer, och där kommer det svenska kärnstödet nu att skäras ned ganska kraftigt av regeringen.

Herr talman! Utrikespolitiken är ju ett område där vi kanske inte har så stora konfliktytor. Jag tycker nu när jag har lyssnat på debatten att det har varit hyfsat enigt.

Ett av områdena där vi är glädjande eniga är hbtqi-personers rättigheter. Sverige är ett land som har kommit relativt långt när det gäller de här frågorna. Vi ligger kanske inte längst fram - det framgår tyvärr av ILGA Europes årliga rainbow map, där vi tappade några placeringar under den förra regeringens mandatperioder jämfört med tidigare toppnoteringar. Det finns alltså mer att göra här hemma. Vi måste ta kampen mot hatbrotten och hedersvåldet och lösa vissa familjefrågor, och det finns hälsofrågor som behöver adresseras. Det är klart att den nuvarande, moderatledda regeringen kommer att ta steg framåt på de här områdena.

Herr talman! Trots de frågor vi har att hantera här hemma är Sverige ett föredöme i världen. Vår enighet är ett föredöme i världen. Sverige har länge varit en stark röst för hbtqi-personers rättigheter. Vi står upp för den självklara insikten att hbtqi-personers rättigheter är mänskliga rättigheter. Vi står för det i våra bilaterala relationer och i våra multilaterala samarbeten, oavsett om det är inom Europa eller globalt.

Herr talman! Det är en styrka att Sverige oavsett regering har hållit denna linje i många år, och det är en linje vi fortsätter hålla framåt. Sverige ska vara en tydlig röst och en vän i världen för hbtqi-personer och allierade som slåss för att avkriminalisera samkönade relationer och stoppa diskriminering, våld, hat, hot och stigmatisering. Individ för individ, själ för själ ska vi övertyga världen om att hbtqi-personers rättigheter är mänskliga rättigheter och att hbtqi-personer också ska kunna leva fria, trygga, öppna liv och vara sig själva.

Herr talman! Bilden i världen är inte entydig. Det sker framsteg, vilket är glädjande, men vägen är fortsatt lång, det är gott om mörka moln och gott om platser där utvecklingen är negativ. Jag ska ta upp några positiva exempel: I Sydamerika har det i stort sett varit en positiv utveckling de senaste tio åren. Andra som avkriminaliserat samkönade relationer de senaste åren är till exempel Taiwan, Singapore och ett antal länder i Karibien - och, för bara två veckor sedan, Cooköarna. Jag hade lite problem att hitta dem på kartan, men de har gjort detta och det var väldigt bra.

Ändå är samkönade relationer fortsatt olagliga i 62 länder. Det gäller stora delar av Afrika, i princip hela Mellanöstern - med undantag för Israel - många länder i Centralasien och några till. På sina håll sker dessutom en skrämmande utveckling just nu där Uganda och några andra afrikanska länder kraftigt skärper straffen för samkönade relationer. Uganda sticker ut med krav på dödsstraff, som man dessutom röstade igenom för andra gången nu i veckan. Det är en närmast svindlande tanke 2023 men ändå verklighet sedan länge i sex av världens länder att man kan utsättas för dödsstraff för samkönade relationer.

Det sker också en starkt negativ utveckling i en rad andra länder. Ryssland är ett illavarslande exempel där alltmer långtgående inskränkningar av hbtqi-personers rättigheter kommer på plats och livet för hbtqi-personer kringskärs alltmer.

Även inom EU finns länder som riktar diskriminering mot hbtqi-personer och där hbtqi-personer används som slagträn i debatten. Ungern är ett tydligt exempel, men sådana tendenser finns också i Polen, Slovakien och Rumänien.

Vidgar vi kretsen till Europa utanför EU kan vi exempelvis titta på Serbien. Där har det varit stora problem de senaste åren. Jag själv deltog i Europride förra året. Det kunde till slut genomföras med 7 500 kravallpoliser som stängde av innerstan när vi skulle promenera. Åskådarna bestod av kravallpoliserna, några vinkande människor i ett fönster inklusive en väldigt söt tant i 80-årsåldern och hennes hund. Den uppskattade vi alldeles särskilt.

Kyrkklockorna ringde för att varna serberna för de farliga homosexuella människorna, hbtqi-personerna, som gick på gatan. Det var en surrealistisk upplevelse, och det här är ett land som inte ligger så långt borta. Det finns mycket att göra på området.

Vi har säkert alla noterat den alltmer polariserade och i ärlighetens namn smått hysteriska debatten som pågår i delar av USA. Det gäller inte minst frågan om transpersoner eller dragqueens. Här får man väl också räkna in dragkings, även om de verkar vara mindre kontroversiella. Man tar sig för pannan.

Herr talman! Frågor om sexuell läggning och könsidentitet är tyvärr fortfarande kontroversiella i många sammanhang. En ökad polarisering är tydlig. Därför kommer regeringen och vi tillsammans som land att motverka varje försök från vissa aktörer att inskränka hbtqi-personers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna eller befästa stereotypa könsroller.

I regeringens utrikesdeklaration för 2023 betonas att varje individs lika värde oavsett kön, ålder, sexuell läggning eller religion är en frihetsfråga. Med det i ryggen kan vi fortsätta att vara en kraftfull röst för hbtqi-personers lika värde och rättigheter i utrikespolitiken, biståndspolitiken och i alla andra relevanta sammanhang, och vi ska ta det ansvaret.

Sverige står inte ensamt. Vi har allierade. Själva och tillsammans med likasinnade länder kan vi arbeta för förändring och för en förbättrad situation för hbtqi-personers rättigheter världen över. Ett exempel, herr talman, är det arbete som lagts ned under det svenska ordförandeskapet i EU där engagemang har lagts på jämlikhet och icke-diskriminering - våra och EU:s grundläggande värderingar. Sverige ska fortsätta framåt och ge tydligt stöd till kommissionens arbete med genomförandet av jämlikhetsstrategin för hbtqi-personer som gäller fram till 2025. Där har vi kommit halvvägs, vilket avrapporterades nyligen vid en konferens i Arlanda stad.

Vi ska också, herr talman, rikta särskild uppmärksamhet mot den oroande trenden i delar av EU och många andra länder med ett ökande antal incidenter riktade mot hbtqi-personer, inte minst transpersoner, exempelvis genom attacker mot offentliga evenemang.

Sverige ska även fortsätta arbeta inom FN och stå bakom det viktiga arbetet som FN:s oberoende expert på området gör. Hbtqi-frågorna ska vidare finnas med i vår biståndspolitik och vårt arbete för utveckling i världen.

Herr talman! Vi ska stå rakryggade, och vi ska vara glasklara. Sveriges budskap ligger fast: Hbtqi-personers rättigheter är mänskliga rättigheter. Punkt!

(Applåder)

I detta anförande instämde Kerstin Lundgren (C).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mänskliga rättigheter

Herr talman! Detta motionsbetänkande behandlar som bekant en lång rad väldigt viktiga frågor om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Det berör således en lång rad frågor där Sverigedemokraterna har haft ett mycket stort engagemang.

Mot bakgrund av att Rasmus Giertz på ett förtjänstfullt sätt tidigare redogjorde för huvuddragen i Sverigedemokraternas politik i betänkandet kommer jag att fokusera specifikt på en fråga. Det är inte helt oväntat Iran.

Herr talman! Äntligen - det får man ändå säga - står samtliga partier enade i fråga om att verka för en terrorlistning av Islamiska revolutionsgardet, IRGC. Det innebär därmed att riksdagen kommer att bifalla en sverigedemokratisk motion.

Det finns få frågor där det borde vara så självklart som i detta fall. Definitionen av terrorism är nämligen väldigt tydlig. En terroristorganisation använder våldshandlingar som är politiskt betingade och syftar till att påverka samhället eller politiken utan hänsyn till om oskyldiga drabbas. Att IRGC sysslar med terrorism är med andra ord glasklart.

I över 40 år har Irans befolkning lidit under ett islamistiskt styre som har gjort att landet i dag kan räknas som en av de mest brutala och hårdföra diktaturerna i världen. Resultatet av revolutionen 1979 blev med andra ord ett land som präglas av förtryck. Stommen och det som på riktigt upprätthåller detta förtryck är IRGC. Det är en organisation som genomsyrar hela det iranska samhället, från toppen till den absoluta makten. IRGC finns överallt.

Herr talman! IRGC är inte vilken organisation som helst, utan det finns omfattande dokumentation som visar på vad de sysslar med. Vi ser tortyr i form av misshandel, piskrapp, skenavrättningar, sexuellt våld och så vidare. Denna tortyr har i kombination med det iranska rättsväsendets ökända brutalitet visat på vad dessa metoder gör med människor. Det har skapat en utpräglad tystnadskultur som i dag präglar hela det iranska samhället, såväl innanför som utanför de iranska landgränserna. Detta har medverkat till att mullorna har kunnat bibehålla makten i Iran, trots ett enormt folkligt motstånd.

Därtill kan vi räkna IRGC:s olika aktiviteter utomlands. De sysslar med alltifrån kartläggning av oliktänkande till andra grova former av ljusskygga aktiviteter, såsom att planera, organisera och genomföra terroristaktioner utomlands.

Herr talman! De som har följt mig de senaste åren vet att jag har ett långt men också brett engagemang i denna fråga. Jag vet att även andra ledamöter har ett starkt intresse för den. I utrikesutskottet har vi till exempel Håkan Svenneling, som alldeles nyss deltog i debatten. Det finns flera. Jag uppskattar verkligen engagemanget, och jag blir glad över att engagemanget och intresset har vuxit och att allt fler ledamöter har valt att sluta upp bakom de krav som inte minst vi har ställt på en betydligt tuffare Iranpolitik.

Samtidigt, herr talman, blir jag förtvivlad när samma ledamöter eller partier som nu säger sig ha en hårdare linje inte fullföljer vad de har sagt. Vi ser att ränderna aldrig tycks gå ur.

Vad talar jag om då? Jag hade ett replikskifte tidigare i dag. I regeringsställning utmärkte sig Socialdemokraterna för att ha Europas kanske lamaste hållning, om man får säga så, gentemot den iranska förtryckarregimen. Jag nämnde några exempel. Socialdemokraterna skickade en slöjbeklädd delegation till Iran för att bedriva handel och skapa handelssamarbeten med förtryckarstaten. Ett parti protesterade högljutt mot detta. Det var Sverigedemokraterna.

Vi såg hur Socialdemokraterna välkomnade islamisten och Irans förre utrikesminister Mohammad Javad Zarif till Stockholm. Återigen var det ett parti som vid en offentlig utfrågning ställde honom mot väggen. Det var Sverigedemokraterna genom undertecknad och Ludvig Aspling. I övrigt var det närmast tyst.

Sist men inte minst vill jag ta upp det jag inte fick något svar på från Socialdemokraternas företrädare. Det gällde det faktum att Ann Linde firade den islamiska revolutionens 40-årsdag, det vill säga 40 år av förtryck. Jag behöver inte säga mer om vad vi tyckte om detta.

Det finns en rad fler exempel, men vi kan lämna dem tills vidare.

Herr talman! Jag ska egentligen inte prata historia. Jag delar bilden att vad som hände för några år sedan inte spelar någon stor roll. Huvudsaken är vad man står för i dag och vad man vill göra framöver. Men det är ändå rätt talande hur ett parti fullkomligt ändrar åsikt i en viktig fråga - i min värld en så självklar fråga - direkt efter att man har lämnat makten efter att ha suttit vid makten i åtta år och inte har gjort något. Plötsligt agerar man på direkt motsatt vis mot hur man har gjort tidigare.

Det blir helt enkelt en fråga om trovärdighet. Jag menar bestämt att Socialdemokraterna inte är trovärdiga i denna fråga. Men ingen blir gladare än jag om de kan motbevisa mig.

Så sent som i höstas sökte jag stöd från Moderaterna och Socialdemokraterna för att inom ramen för arbetet i Europarådets parlamentariska församling få signaturer för att uppmana medlemsländerna och medlemsländernas parlamentariker att terrorlista IRGC - den fråga som vi i dag behandlar här. Jag fick stöd från Moderaterna, men jag fick inte stöd från Socialdemokraterna som därmed inte undertecknade detta. Det här var alltså en deklaration och en motion som fick stöd från en lång rad parlamentariker från flera olika länder och från partiföreträdare från olika partigrupper.

Herr talman! Jag gläds verkligen åt att det ser annorlunda ut här i Sveriges riksdag och att Socialdemokraterna sluter upp bakom Sverigedemokraternas motion. Jag hoppas att detta ska leda till någonting positivt. Jag vill dock med detta inlägg direkt uppmana Socialdemokraterna att fullfölja sin nyfunna Iranpolitik. Det gör ni bäst genom att stötta vår kamp för det iranska folket och mot förtryckarstaten på annat håll, exempelvis i internationella delegationer. Visa att er nya Iranpolitik är på riktigt!

Med detta sagt, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 10. Jag står naturligtvis också bakom övriga SD-reservationer.

I detta anförande instämde Rasmus Giertz (SD).

Herr talman! Timmen är sen, och nästa gäng väntar på att få gå på. Men det är klart att jag till slut kände att jag måste ta replik på ledamoten Wiechels påståenden.

Det är intressant med Sverigedemokraterna. Ni är ju alltid så goda samariter som står upp för mänskligheten. Ni pratade om att vända kappan efter vinden och snabbt ändra inställning. Ledamoten pratade om Sverigedemokraternas historia av att stå upp för och länge ha velat ha en terrorlista.

Men varför har ni då inte agerat när ni har haft chansen? Ni är faktiskt det parti som hela regeringspakten vilar på. Ni har möjlighet att fälla den avgörande rösten i Sveriges riksdag. Det är inte så jag skulle vilja ha det, men det är så det är i dag. Ni hade kunnat se till att det här blev faktisk politik i december!

Ledamoten kan stå här hur mycket han vill och tala om att agera. Men det är ju verkligen inte vad Sverigedemokraterna har gjort. De som har drivit på i den här frågan, hela våren, är i stället den samlade oppositionen med Socialdemokraterna.

Herr talman! Nu är det ju så att vi har diskuterat den här frågan tidigare. Jag satt med vid det möte som ledamoten refererar till. Det gjorde inte ledamoten.

Faktum är att det vi i synnerhet drev på för inom ramen för regeringssamarbetet var att Sverige skulle få en tuff hållning gentemot den iranska regimen. Det blev också en skrivning om att verka för tuffast möjliga åtgärder mot den iranska regimen och mot IRGC. Det kan inte bli tydligare än så.

Att vissa i EU-nämnden sedan ville ha en kompromisslös skrivning, som kanske skulle lamslå hela det här arbetet, får stå för dem. Jag vet inte på vilket sätt det skulle ha gynnat denna strävan. Vi drev på för tuffast möjliga åtgärder mot IRGC. Det står jag för, och det är jag väldigt stolt över.

Herr talman! Det kan inte bli tydligare - vad sägs om att ge regeringen ett tydligt krav på att försöka samla stöd för att terrorlista revolutionsgardet, det vi faktiskt tar beslut om här på onsdag? Det är ju det som vi ville ha. Kan det bli tydligare än så?

Tuffast möjliga linje - kan det bli tydligare? Hela våren har vi fått följa de olika rapporterna från EU om regeringens agerande och vad det har betytt. Vi har tyckt att regeringen har bedömt att det inte är aktuellt att verka för en terrorlistning. När vi har ställt frågan om man faktiskt försöker samla stöd för den frågan har det raka svaret varit nej.

Det blev effekten av er tuffast möjliga linje. Det hade alltså kunnat vara tydligare. Det hade kunnat vara hårdare om man faktiskt hade gått på linjen att ge mandatet och det tydliga kravet att driva på för en terrorlistning.

Mänskliga rättigheter

Herr talman! Återigen, att det blev som det blev i EU-nämnden handlar inte på något sätt om att inte driva på för en terrorlistning. Alla, inklusive regeringen, var ju överens om och ville driva på för detta.

Sedan var det så att delar av oppositionen hade en kompromisslös linje som, med tanke på att det inte fanns enighet inom EU, riskerade att lamslå hela arbetet för hårda åtgärder.

Med tanke på Socialdemokraternas track record i Iranfrågan, där man har haft den nästan lamaste politiken i hela Europa gentemot den iranska skurkregimen, tycker jag som sagt att det är lite magstarkt att det här kommer från en socialdemokrat. Jag har dragit upp en lång rad exempel, och ledamoten har fortfarande inte svarat på om hon står bakom eller backar från Ann Lindes deltagande i det här firandet eller om hon backar från Socialdemokraternas Iranpolitik den senaste mandatperioden.

Hon har inte kunnat svara, och jag förstår henne. Jag hade inte heller velat svara på den frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 10 maj.)