Fru talman! I försvarsutskottet finns det många engagerade ledamöter som vill Sveriges bästa på olika sätt. De försöker med olika infallsvinklar att bidra i detta arbete.
Självklart ska man ha en positiv ingångsvinkel när man betraktar olika förslag. Men man måste också våga granska vad olika förslag eventuellt kan öppna för i en framtid.
Jag vill börja med att yrka bifall till motivreservationen från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet. Det gäller de delar som handlar om polisens kontra militärens uppgifter.
Vi delar utskottets uppfattning att SD:s yrkanden ska avslås. Men våra motiv för detta är andra än dem som anges i utskottsmajoritetens text.
Vi anser att polisen och militären i grunden har olika uppgifter och olika inriktning på sin verksamhet. De har också olika strategi när det gäller hur de möter saker och ting operativt.
Försvarsmakten kan i dag lämna stöd till det civila samhället om det inte allvarligt hindrar den ordinarie verksamheten inom Försvarsmakten. Sverige har varit tydligt traditionellt sett om att militär trupp inte får sättas in mot den egna befolkningen eller mot civila.
Man får inte utöva tvång eller våld mot enskilda. Det är polisens uppgift. Däremot kan man från Försvarsmaktens sida i samband med terrorbekämpning använda tvång eller våld. Men det är först efter begäran från Polismyndigheten eller Säpo.
Det är inte så att Försvarsmakten ska användas för ordningshållning eller vid ordningsstörningar, eller som ett instrument mot gängbrottslighet eller fotbollshuliganism.
Försvarsmaktens resurser har också använts i samband med skogsbränder, vid orkanen Gudrun och vid översvämningar. Försvarsmakten har en skyldighet att bistå vid olyckor. Helikoptertransporter och helikopterinsatser förekommer när det gäller polisinsatser. Polis, militär personal eller annan utsedd person får också anlitas vid bevakning av olika skyddsobjekt.
Det har till och från förts debatter om militärens uppgift kontra polisens uppgift. Nu senast har justitieminister Gunnar Strömmer uttryckt sig luddigt, övergripande och icke tydligt om att militären skulle ges ökade uppgifter på det polisiära området.
Vi har en historia, och när det gäller misstänksamheten kring vad det egentligen är SD menar är det någonting som SD själva har skapat. Ni har ju själva pratat om att använda militären i förorter, att vi har en krigsliknande situation i Sverige och att militären då ska in. Ni har alltså ordnat hela arrangemanget med en fullständigt egen och tydlig kraft som gör att frågeställningarna kring vad SD egentligen syftar till väcks.
SD skriver i sin egen motion: Försvarsmaktens möjlighet att assistera ordningsmakten bör inte enbart gälla terrorism utan även annan subversiv kriminell aktivitet eller vid extraordinära situationer.
Det är väldigt noga när det gäller vad man egentligen menar i olika sammanhang. Man ska inte ha den här typen av formuleringar, som kan tolkas på olika sätt. Det som tolkas på ett sätt enligt Lars Wistedt kan tolkas på ett annat sätt av någon annan. Ytterst måste det vara väldigt strikta regler och riktlinjer i förhållande till vilka ansvarsuppgifter en myndighet har.
Vi ska inte skapa ett system som i någon mening öppnar för att staten stegvis ändrar karaktär och går i en mer auktoritär riktning. Vi ska inte öppna för den typen av utveckling; det är viktigt att säga det. Nu säger Wistedt att det inte är någon som önskar en militärdiktatur. Självfallet inte - det är väl ingen som ens en gång skulle kunna säga sådana saker utan att möta en våldsam kritik.
Men om man inte har ordning på polletterna och pusselbitarna när man ska hantera myndighetsfrågor och inriktning vet man inte vart det leder. Jag vet att det 1931 var ett historiskt tillfälle då militären begick ett avgörande misstag. Sedan dess har man hållit en linje där man skiljer på den militära och den polisiära verksamheten.
Jag vill påminna om att Försvarsmakten arbetar med stöd till Ukraina. Man har beredskapsoperationer, och man hanterar ett hårdare omvärldsläge. Fler värnpliktiga utbildas. Det handlar om etablering av ny verksamhet, om Natointrädet och om omfattande övningar nationellt och internationellt.
Vi måste värdera och tänka efter vad det är vi ska prioritera. När det gäller Försvarsmakten och dess resurser måste vi bland annat prioritera de uppgifter som är helt försvarsinriktade och handlar om försvaret av Sverige.
Det togs upp en fråga om huruvida Krim är ett exempel att ta fasta på för att ändra Försvarsmaktens instruktion. Jag kan bara säga en sak: Om vi har främmande soldater i uniform på svensk jord, oavsett om de har nationsinsignier eller inte, som börjar uppträda på ett sätt som tydligt strider mot svenska intressen är det klart att en statsmakt måste ta i en sådan fråga. Uniformerad personal måste också kunna hanteras av såväl polis som militär i ett sådant läge.
Men att öppna upp lagstiftningen kan leda till en utveckling som inte är det som vi önskar av Sverige i framtiden. Det finns mycket som man kan ha invändningar mot i den här typen av resonemang. Men att ha ordning på polletterna och veta vad man pratar om, att ha exakthet i utfästelserna och att inte ha några luddigheter och suddigheter - det måste vara ingångsvärdet när man ser till vad Försvarsmakten har för uppgifter och vad polisen har för uppgifter.
Det får inte vara så att vi har ett system som i stort sett är ett avropssystem, där man begär att Försvarsmakten ska göra både det ena och det andra i en ansträngd situation. Försvarsmakten är ingen resurs som ska stå till förfogande i samtliga sammanhang och så fort det händer någonting. Det här ska skötas under ordnade former och med tydliga regler. Med den kännedom jag har om Försvarsmakten vet jag att man hela tiden försöker leva upp till en samhällsnytta och de olika svåra situationer som kan uppstå.
Slutligen vill jag säga att det kan finnas anledning att överväga att göra det som Försvarsberedningen tidigare resonerade om, det vill säga att återinföra beredskapspolisen. Det är en styrka som skulle kunna användas men som står under polisens befäl. Det var en gång i tiden 1 500 personer som ingick i denna verksamhet. De har använts vid ett antal tillfällen genom åren, men det hela avvecklades i två olika steg och var slutligen avvecklat 2012. Detta är alltså en verksamhet som har funnits och som skulle kunna återinföras. Den skulle också kunna bidra till att stärka möjligheter att hantera det man möjligen kan kalla för extraordinära händelser.
Där tycker jag att vi har ett rimligt alternativ som man bör diskutera på ett seriöst sätt. Då håller man ordning på vad som är militärt och vad som är polisiärt. Man har rätt befälsgång, och man har rätt ordning i regelverket.
(Applåder)