Herr talman! Tack, försvarsminister Pål Jonson, för svaret! Vi har under åtta år haft en socialdemokratiskt styrd regering, och då har vi jobbat väldigt intensivt med att återuppbygga det svenska folkligt förankrade totalförsvaret. Vi har ökat försvarsanslagen med över 100 procent.
Jag tycker att det är glädjande att den nya regeringen fortsätter detta arbete. I det här arbetet är radarspaningsflyg och ledningsflyg viktiga för att kunna se till att man får korrekta underrättelser och kan följa vad som händer runt om i vår omvärld. Det gäller inte minst utifrån det läge som vi nu har med oro i vårt närområde.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det pågår en lokaliseringsutredning internt i Försvarsmakten. Det handlar alltså om var radarspaningsflyget ska vara placerat framgent. Detta har skapat en hel del oro där det i dag är placerat, nämligen i Linköping i anslutning till Malmen. De alternativ som har framkommit har varit ett par stycken: Linköping, Uppsala och Sotenäs. Det är allmänt känt, och det har varit ute i medierna.
Det viktiga här är naturligtvis vår försvarsförmåga; där kan jag instämma med försvarsministern i hans svar. Men det handlar också om kompetens, kunnande och andra möjligheter som är kopplade till detta.
Specialflygskvadronen, som det heter, i Malmslätt, Malmen, har tillhandahållit flygburen radarspaning 365 dagar om året i över 25 år. Nivån på kompetensen har medfört att detta inte kan återfinnas på någon annan plats runt om i landet.
Det handlar också om ett samarbete med Saab i Linköping, som utvecklar och tillverkar vapensystemet S 106, Jas Gripen med mera. Saab har i dag avtal med Försvarsmakten för att bedriva delar av flygunderhållet. Man använder sig också av Saab när det gäller utveckling och andra möjligheter.
Dessutom har FMV en stor anläggning i Linköping där man testar och evaluerar olika delar i detta. Man genomför prov, utvärderingar, modifieringar med mera.
FOI jobbar också nära integrerat med den verksamhet som i dag finns i Linköping.
Jag kan därför för min del tycka att det finns väldigt mycket som talar för att verksamheten kommer att vara kvar i Linköping så att man kan använda den kompetens som finns och det kunnande som är fastställt sedan länge.
Det handlar också om den långa utbildningstid som krävs för att utbilda militära flygtekniker etcetera - någonstans mellan sex och åtta år. Det handlar också väldigt mycket om handledd praktik av äldre tekniker för att detta ska kunna lyckas och för att vi ska kunna bli så framgångsrika som möjligt.
Mina följdfrågor till försvarsministern är: På vilka grunder kommer man att fatta det beslut som sedermera Försvarsmakten kommer att fatta när det gäller lokaliseringen? Och vad ser försvarsministern för alternativ kopplat till detta?