Arbetsplenum - Utgiftsområde 11 ekonomisk trygghet vid ålderdom - 2022-12-19

Fru talman! Vi debatterar nu socialförsäkringsutskottets betänkande 2 om utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom. Det är med glädje jag yrkar bifall till utskottets förslag.

För oss sverigedemokrater är det grundläggande i vår socialkonservativa politiska inriktning att Sverige ska vara ett land med en stark välfärd. De som arbetat, bidragit och byggt upp det här landet ska behandlas med stor respekt och tacksamhet.

Sveriges pensionärer förtjänar inte en pension som nätt och jämnt går att överleva på, utan en pension som gör att de kan leva ett gott liv på ålderns höst. Det är viktigt att äldre ska kunna vara trygga på alla sätt. Vi sverigedemokrater lägger nu en politik som ska göra Sverige tryggare.

Flera undersökningar visar att många äldre är oroliga och rädda för att bli utsatta för brott. Äldre personer är betydligt mer oroliga än yngre för att bli överfallna, rånade eller ofredade. Man har sett att bland annat bedrägeriförsök mot äldre blir allt vanligare.

Våld och övergrepp mot äldre är ett allvarligt samhällsproblem. Mörkertalet är stort och frågan behöver uppmärksammas ännu mer. Med den här regeringen kommer tryggheten att prioriteras.

Fru talman! Kvinnor har generellt lägre pension. Vi vet några faktorer som bidrar till detta. Det handlar om att kvinnor är hemma längre och även tar ut mer av föräldraledigheten. De tar större ansvar för familj och barn, arbetar mindre, vabbar mer och har mindre i lön. Allt detta har en avgörande betydelse för pensionens storlek när man blir äldre. Det kanske inte är någonting man tänker på mitt i livet, men det kan komma som ett hårt faktum.

För att något jämna ut de ekonomiska skillnaderna mellan män och kvinnor är grundskyddet centralt för pensionärer med låg inkomst. Det går också till stor del till kvinnor, som ofta har en lägre pension än män.

Mer behöver dock göras här. Vi behöver även se till att göra mer för att öka jämställdheten mellan män och kvinnor när det gäller pensionen. Här har Pensionsgruppen ett uppdrag, men detta verkar inte vara en fråga som har varit prioriterad. Vi kanske får hoppas att det kommer förslag därifrån.

Samtidigt måste det finnas ett respektavstånd mellan inkomstpension för den som har arbetat och garantipension och olika andra stöd som den som inte har arbetat på samma sätt kan få. Det måste löna sig att arbeta.

Fru talman! Överlag har Sverige bra pensioner, men självklart vill vi stärka pensionerna ytterligare.

Pensionsmyndigheten konstaterar att Sverige ligger lägre än genomsnittet inom EU när det gäller relativ fattigdom bland äldre. När det gäller absolut fattigdom är den svenska andelen lägst bland samtliga medlemsländer i EU.

Pensionärers disponibla inkomst har ökat, och var fjärde svensk får en högre inkomst efter pensionering tack vare att grundskyddet inom pensionssystemet är generösare än de grundskydd som finns tidigare i livet.

Vi har ett stabilt pensionssystem i Sverige. Enligt olika rankningar är vårt pensionssystem bland de tio bästa i världen. Vi ska vara rädda och måna om vårt pensionssystem. Många andra länder ser med viss avund på att vi har ett så stabilt system.

Pensionsgruppens betydelse för beslut om pensioner och villkor för äldres ekonomi har varit grunden till det stabila system som vi ser i dag. Pensionsgruppen har fungerat väl under ganska många år, men under de senaste åren har det börjat knaka lite i gruppen. Det var strid i valrörelsen gällande pensionerna, och de stridigheter som uppstod riskerar att bryta ned systemets långsiktiga stabilitet.

Pensionsgruppen är en gammal konstruktion. Det borde vara dags för ett omtag och för att samtliga riksdagspartier ska ingå i gruppen.

Statsminister Ulf Kristersson sa i sin regeringsförklaring att samtliga partier kommer att bjudas in till blocköverskridande samtal om pensionerna. Spontant låter det ju bra, men vi sverigedemokrater är besvikna över att vi inte har blivit inbjudna till själva Pensionsgruppen ännu.

Regeringen föreslår nu ett nytt mål för utgiftsområdet. Målet för utgiftsområdet ska vara att förmånerna ska bidra till en god ekonomisk standard för kvinnor och män, såväl ensamstående som samboende, med låg eller ingen inkomstgrundad pension. Förslaget innebär att ett större fokus läggs på den ekonomiska standarden bland pensionärer i stället för på förmånernas reella värde.

Jag yrkar återigen bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! I den föregående debatten hörde jag Daniel Persson tala uppskattande om reformer som socialdemokratiska regeringar genomdrivit under de senaste mandatperioderna. Han nämnde bland annat trygghetspensionen.

Jag kan verkligen hålla med om att det är en viktig reform som har genomförts. Man skulle kunna säga att detta är ett slags säkerhetsventil för människor som ofta har jobbat ett långt yrkesliv, kommit upp i 60-årsåldern och där känner att kroppen börjar säga stopp. För många som i dag är 57, 58 eller 59 kan det här vara ett ljus, någonting att se fram emot och en möjlighet när de känner hur det värker i hela kroppen. Nu har vi en trygghetspension på plats, vilket innebär en möjlighet för dessa grupper.

Samtidigt hör vi den moderata socialförsäkringsministern flagga för att man vill se över detta, vilket inte är så oväntat. Min fråga är: Kommer Daniel Persson och Sverigedemokraterna att ta strid om det är så att regeringen tänker börja riva upp trygghetspensionen?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Kalle Olsson för frågan.

Denna reform har även vi stått bakom. Jag skulle inte vara orolig för att regeringen kommer att riva upp det här beslutet. Om det blir så kommer vi självklart att strida för denna fråga i förhandlingar, men den striden kan jag inte föregripa. Det är mitt svar till ledamoten.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

I sitt anförande nämnde Daniel Persson Pensionsgruppen. Sverigedemokraterna vill ju vara med i de här sammanhangen och diskutera pensionerna. Min fråga är därför om Daniel Persson anser att det är viktigt att man ställer upp på de principer som hittills har gällt.

Detta är ju ett system som vi har jobbat med och vårdat tillsammans parlamentariskt i närmare 30 år. Är det viktigt att ställa upp på de principer som har varit vägledande under dessa närmare 30 år, eller är det inte det? Tycker Sverigedemokraterna att exempelvis den överenskommelse som vi har om riktåldrar ska gälla, eller menar Sverigedemokraterna att vi ska riva upp den?

Fru talman! Tack, ledamoten Kalle Olsson, för din fråga!

Som jag sa tidigare har ju Pensionsgruppen verkat för att vi har ett stabilt pensionssystem. Det ska vi vara tacksamma för, och Socialdemokraterna har ju varit en del av detta.

Apropå de överenskommelser som gäller inom Pensionsgruppen är det kanske sådana saker vi ska se över, om vi sätter oss ned, för att se vad vi kommer fram till.

Just gällande riktåldern hade Sverigedemokraterna en avvikande mening. Nu har vi dock tagit ett beslut, och det kommer att gälla - det är i princip omöjligt att riva upp detta beslut.

Vi är jättegärna med i Pensionsgruppen och har konstruktiva samtal.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för inlägget.

Sverigedemokraterna har länge pratat om att man är pensionärernas parti, brinner för pensionärerna och tycker att pensionärer ska visas respekt i samhället. På vilket sätt tycker Daniel Persson att det visas respekt för landets pensionärer i den budget som nu läggs fram från Sverigedemokraterna när det gäller höjd pension? Den uppfattning som Vänsterpartiet och jag får av att titta i budgeten är nämligen att det satsas hela noll kronor på höjd pension under kommande period.

Jag vill påminna kammaren om att vi i Vänsterpartiet hade möjlighet att påverka i en situation som liknade den som Sverigedemokraterna har varit i här. Då ställde vi kravet att garantipensionen skulle höjas. Resultatet av detta blev den största höjningen av pensionerna i modern tid.

Sverigedemokraterna har fixat 14 öre i sänkt bensinskatt. Det har inte blivit något elprisstöd till norra Sverige. I budgeten ser vi att det blir noll kronor till landets pensionärer.

Vad har Sverigedemokraterna satt högst upp på listan när man har förhandlat? Har det varit pensionärerna, eller har man struntat i landets pensionärer, som har byggt upp vårt land, och låtit de andra högerpartierna få bestämma?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Ida Gabrielsson för frågan.

Vi har ett stabilt pensionssystem i Sverige, som jag sa tidigare, och detta system hamnar högt i olika rankningar. Våra pensionärers disponibla inkomst har ökat, och var fjärde svensk får en högre inkomst efter pensionering tack vare att vi har ett starkt grundskydd.

Men som jag sa tidigare är vi inte riktigt nöjda med det här. I Tidöavtalet står att vi bland annat ska verka för sänkt skatt på arbetsinkomster och pensionsinkomster och ta fram förslag på hur pensionärers ekonomi kan stärkas och valfriheten värnas. Detta är viktiga förslag, och det är sådant som kommer att inledas under nästa år.

Fru talman! Det finns inget skarpt förslag på ett tillskott till landets pensionärer som ligger under kommande år. Däremot ger regeringen 12 miljarder i skattesänkningar till dem som tjänar över 50 000 i månaden.

Vänsterpartiet föreslår en höjning av pensionerna med i genomsnitt 2 000 kronor i månaden i inkomstpensionen. Det är en uppfattning som Sverigedemokraterna också har föredragit. Nu uppfattar jag att man har fått lite papper från hjälpredor på Regeringskansliet. På annat sätt går det inte att uppfatta det när det system man har kritiserat så länge nu verkar vara alldeles förträffligt.

Därför blir mina frågor till ledamoten Daniel Persson följande: Hur mycket mer pengar kommer landets pensionärer att få i budgeten för 2023? Hur mycket i höjd pension har Sverigedemokraterna lyckats förhandla in i budgeten för 2023?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Ida Gabrielsson för hennes fråga.

Vi har inte fattat några beslut om skattehöjningar. Den här regeringen har suttit vid styret i två månader, och vi kan se att det inte blir några försämringar för pensionärerna under kommande år. Det är också viktigt att se när vi går in i ett tufft ekonomiskt läge.

Sedan får vi se vad de utredningar som finns med i Tidöavtalet kommer fram till och vad de kommer att ge under kommande år efter nästa år. Det är mina svar.

Fru talman! I Sverige får en kvinna när hon går i pension i genomsnitt 13 100 kronor i månaden i allmän pension. Motsvarande siffra för män är 15 700 kronor.

Tittar vi lite närmare på gruppen kvinnor inom Kommunal får sju av tio en andel av sin pension i garantipension. Det finns ett enkelt skäl till att vi socialdemokrater har talat och hela tiden fortsätter att tala om behovet av att höja pensionerna. Det är att för alldeles för många är pensionerna alldeles för låga. Gör vi ingenting kommer de att bli ännu lägre för kommande generationer pensionärer.

Hur pensionerna faller ut är i mångt och mycket en spegling av hur samhället ser ut i dag. Här ser vi klassamhället. Här ser vi ojämställdheten. Här ser vi ojämlikheten på arbetsmarknaden. Vi ser hur en LO-arbetare sliter ut sig i förtid och får lägre pension. Vi ser hur kvinnor tar större ansvar för hem och familj och därför får lägre pension. Vi ser hur yngre löntagare många gånger går miste om tjänstepension på grund av att arbetsgivaren inte har tecknat kollektivavtal och därför får lägre pension.

Det räcker alltså inte, fru talman, med att skruva i själva pensionssystemet för att förbättra pensionerna, utan vi måste göra så mycket mer. Vi måste exempelvis öka bemanningen i välfärden så att undersköterskor, barnskötare och andra orkar ett helt långt arbetsliv. Vi män måste ta större ansvar för ett jämställt familjeliv. Vi måste värna en stark fackföreningsrörelse så att fler löntagare omfattas av kollektivavtalens förmåner.

Pensionssystemet är speciellt i det att perspektiven är så långa. Det vi sår i dag ska vi skörda om kanske 40 år. Den insikten har hittills varit vägledande i det parlamentariska arbete som har kringgärdat pensionerna. I snart 30 år har de fem partier som stod bakom den ursprungliga pensionsöverenskommelsen tagit ett gemensamt ansvar för att vårda och utveckla systemet. Ingen kan säga att det har varit enkelt eller utan friktioner, men jag tror att vi alla kan skriva under på att Sverige har ett pensionssystem som är finansiellt robust, som har stått pall för såväl politiska maktskiften som ekonomiska kriser. Ett sådant facit borde i sig stämma till eftertanke bland de partier som nu funderar över att mixtra och riva upp gällande ordning.

Socialdemokraterna menar att de partier som ingick i den ursprungliga överenskommelsen bör ta ett fortsatt ansvar för densamma och faktiskt göra klart det som vi har kommit överens om. Då råkar det vara så att nästa punkt på Pensionsgruppens att-göra-lista är en översyn av avgiftsnivåerna. Vi socialdemokrater anser, i likhet med många andra, exempelvis med de fackliga centralorganisationerna och pensionärsorganisationerna, att vi måste öka pensionsavgifterna så att vi kommer upp i de 18 ½ procent i avsättning som det en gång var tänkt. Bara så kan vi på sikt säkerställa långsiktigt hållbara pensioner.

Exakt hur detta gå ska till är ett sådant typiskt exempel där partierna bör diskutera, väga olika intressen och slutligen landa i en uppgörelse som alla kan stå bakom, precis som vi har gjort så många gånger tidigare inom ramen för arbetet.

Fru talman! Nu har vi socialdemokrater i regeringsställning tack vare ett gott samarbete med andra partier kunnat vidta betydelsefulla åtgärder för att förbättra villkoren för stora grupper av landets äldre. Jag tänker på pensionstillägget som förstärkte ekonomin för äldre som har jobbat ett långt arbetsliv och ändå får låg pension. Jag tänker på införandet av trygghetspensionen för äldre löntagare som har slitit ut sina kroppar och för vilka alternativet annars hade varit att antingen ta ut en förtida låg pension eller leva på eventuella besparingar. Och jag tänker naturligtvis på den stora höjningen av garantipensionen som gav en miljon äldre högre pension.

För de 655 000 pensionärer som redan hade garantipension innebar reformen en höjning med i genomsnitt 900 kronor i månaden. Det är pengar som gör skillnad, särskilt i dessa dyrtider.

Nu finns företrädesvis bättre bemedlade tjänstemän med inkomster som gör att de aldrig själva kommer att komma i närheten av någon garantipension som tycker att höjningen av garantipensionen har gjort att skillnaden i pension mellan dem som har arbetat ett helt långt arbetsliv och dem som inte fullt ut har gjort det har minskat för mycket. Den typen av invändningar är lätta att ha om man har sitt på det torra, men för den ensamstående pensionär som kanske har 9 000-11 000 kronor i månaden är det inte en teoretisk diskussion, utan det är en mycket verklig fråga om huruvida pengarna faktiskt räcker till att köpa mat hela månaden. Blir det några julklappar till barnbarnen? Rimligaste sättet, fru talman, att värna respektavståndet är att höja inbetalningarna till pensionssystemet.

Oavsett om vi är i regeringsställning eller i opposition kommer vi socialdemokrater att oförtröttligt fortsätta kampen för högre pensioner. För oss gäller det långsiktiga målet att den samlade pensionen för vanliga löntagare ska vara minst 70 procent av slutlönen. I Sverige ska det vara tryggt att gå i pension.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Kalle Olsson för ett inspirerat och engagerat tal.

Jag är ny i socialförsäkringsutskottet, så jag har inte alla svar på frågorna. Men jag kan konstatera att Kalle Olsson inledde med att säga att det finns mycket kvar att göra. Då reflekterar jag över att ni har varit åtta år vid makten, och ändå har ni liksom inte tagit tag i frågan.

Kalle Olsson talar om att Pensionsgruppen är viktig. Jag tolkar budskapet från Kalle Olsson som att Socialdemokraterna är villiga att gå in fullt ut i Pensionsgruppens arbete. Men finns det några förbehåll? Det finns en uppfattning att de som vill gå in i Pensionsgruppen, som ställer upp på kraven, också kan vara med framöver. Vi vet att det nu finns partier som inte fanns i riksdagen när Pensionsgruppen bildades. Det råder en helt annan parlamentarisk situation nu. Jag har förstått att tidigare signaler från Socialdemokraterna inte har varit solklara. Är man villig att gå in med full kraft i Pensionsgruppen även om det kan vara gångbart att bredda den?

Om man nu tycker att Pensionsgruppen är så utmärkt kan man titta på det garantitillägg som vi diskuterar och som också lyftes fram. Det diskuterades faktiskt inte på något sätt i Pensionsgruppen innan det genomfördes. Tycker Kalle Olsson att det var en bra hantering av det garantitillägg som blev resultatet för att Magdalena Andersson skulle kunna tillträda som statsminister?

Fru talman! Om vi tittar på hur det ser ut för landets pensionärer ser vi en något splittrad bild. Det finns de som har det bra och tryggt på ålderns höst, men det finns alldeles för många som har det väldigt tufft. Det är ofta kvinnor. De har slitit, ofta i offentlig sektor, samtidigt som de tagit stort ansvar för hem och familj.

Det finns stora orättvisor i dag i hur det här faller ut. Jag nämnde Kommunal, där sju av tio kvinnor får en del av sin pension i garantipension. Jag tycker inte att man kan vara nöjd när man tittar på det utfallet.

Som socialdemokrat känner jag inte att vi har något att skämmas för i hur vi har jobbat med de här frågorna under de senaste mandatperioderna. Vi höjde garantipensionen. Vi införde tillägget för dem som har jobbat ett helt långt arbetsliv men ändå har låg pension. Vi gjorde insatser på bostadstillägget med mera - inte sällan under rätt stort motstånd från den sida som Ingemar Kihlström företräder. Så är det ju.

Vi behöver göra mer, men ska vi verkligen ta tag i den här frågan och strukturellt få upp pensionerna i Sverige måste vi titta på avgifterna, och som jag sa inledningsvis i mitt anförande ligger den frågan på Pensionsgruppens bord. I stället för att hålla på och prata om allting annat, låt oss fokusera på det! Låt oss ta tag i den här frågan nu och göra en översyn och se om vi kan hitta samsyn för att faktiskt få upp pensionerna varaktigt och ordentligt. Det ju det som skulle göra skillnad i det långa perspektivet.

Fru talman! Jag tackar Kalle Olsson för inlägget men kanske inte för frånvaron av svar på de frågor jag ställde angående hur man ser på Pensionsgruppens fortsatta arbete, vilka som ska delta och hur man ska vara.

Det är faktiskt så, Kalle Olsson, att det finns fler partier som kämpar för de äldre. Det var faktiskt vår budget som tog bort skillnaden i beskattning mellan lönebidrag och så. Det kan vi titta på.

Vi kan också blicka framåt. Vad behöver vi göra?

Jag kommer tillbaka till garantitillägget, som man kan säga hanterades vid sidan om Pensionsgruppen. Tycker Kalle Olsson att det var ett bra sätt? Jag delar den uppfattning som Kalle Olsson har att man ska ha Pensionsgruppen för att ha långsiktighet. Vi ska inte ha det så att det vilar på budgetbeslut, vilket det gjorde på det här sättet. Och det garantitillägg som togs fram gjorde inte att pensionssystemet blev enklare.

Vi var på ett pensionsforum för inte så länge sedan. Där sa de främsta experterna i Sverige att vi har ett system som ger bra pension för väldigt många - jag delar åsikten att vi behöver se till att fler får till det - men samtidigt är väldigt komplicerat. Det är väldigt svårt även för dem som är de yttersta experterna, för det har varit lite lappa och laga.

Det här kan vi nog vara lite ansvariga för båda två, så jag säger inte att inte vi också varit med i det. Men jag vidhåller att vi behöver ha långsiktighet. Där är Pensionsgruppen - som jag bedömer behöver breddas så att vi får ett brett underlag för dem som ställer upp på de kriterier som gäller - det viktiga.

Jag upprepar min fråga. Hur ser Socialdemokraterna på fortsättningen för Pensionsgruppen, och vad tycker man om hanteringen av det garantitillägg som senare till och med sågades av Pensionsmyndigheten för att man i viss grad tog bort respektavståndet? Var det en bra hantering under förra året?

Fru talman! Ett problem här är att vi haft en borgerlighet som under väldigt lång tid har jobbat väldigt aktivt för att vi inte ska få upp pensionsnivåerna som vi har pratat om här. Så är det ju. Diskussionen har ju pågått i Pensionsgruppen under lång, lång tid om att vi behöver göra mer för att höja pensionerna för dem som har det väldigt tufft. Eller hur? Så har det ju varit. Det är sanningen.

I bästa fall skulle vi kunna hitta samsyn så brett som möjligt i de här frågorna. Det är jag den förste att hålla med om, och jag hoppas att det är den vägen vi kan vandra också framgent.

Men när inte det gick var vi tvungna att agera, för sanningen var ju den att före höjningen var lägstanivån för garantipensionen 8 700. Nu har jag inte möjlighet att ställa någon motfråga, men det är väldigt lågt. Det är väldigt låga nivåer att leva på.

Jag glömde säga i mitt förra anförande att vi även tog bort skillnaden i skatt som den dåvarande alliansregeringen drev upp. Det tog ganska lång tid att göra det.

Om vi ska vara ärliga när det gäller synen på Pensionsgruppen handlar det om att ni nu har satt er tillsammans med Sverigedemokraterna. De vill vara med, och det har skapat vissa interna problem för er.

Från Socialdemokraternas sida är vi fullt inriktade på att jobba vidare för att höja pensionerna. Det är det viktiga för oss. Det är det absolut viktigaste nu. Vi måste fortsätta det arbete som vi bedrev när vi satt i regeringsställning, och vi tror att vi har goda förutsättningar att göra det om vi bara sätter oss ned och faktiskt börjar beta av det vi sa redan 2017 och framåt att vi skulle göra. Då är det en översyn av avgiftsnivåerna som är närmast på tur. Jag tycker att vi borde ta tag i det i stället.

Fru talman! Att åldras är som att bestiga ett berg - man blir lite andfådd men får en mycket bättre utsikt. Så sa en gång Ingrid Bergman, skådespelerskan.

Med ålder kommer erfarenhet, kompetens och kunskap. För att också må bra på äldre dar är det viktigt med ekonomisk trygghet, och det för oss in på dagens debatt om ekonomisk trygghet vid ålderdom. Det är ett stort och viktigt utgiftsområde som omfattar 55 miljarder kronor.

Jag har ett stort engagemang för seniorers och årsrikas möjlighet att leva ett gott liv långt upp i åren. Det är därför enkelt för mig att prata om frågorna i dagens betänkande om hur ekonomisk trygghet ska uppnås för pensionärer. Att få bli äldre och kanske till och med riktigt gammal är ju en nåd att stilla bedja om, som man brukar säga - och alternativet är, vad vi vet, mycket sämre.

Jag läste en artikel för några veckor sedan, den 24 oktober, med rubriken "Statistik: Svenska pensionärer rikare än någonsin - bäst i hela EU". Svenska pensionärer har aldrig haft det bättre, visar flera rapporter som tar hänsyn till pensionärers totala ekonomi. Ändå har många svårt att tro att det är så, menar pensionsekonomen Staffan Ström i artikeln. "Bilden av att Sverige har ett uselt pensionssystem där alla blir fattiga sitter så djupt", säger han vidare.

Men sanningen är faktiskt att det svenska pensionssystemet står sig bra. I de pensionsrankningar som görs brukar Sverige hamna i topp tio, lite beroende på vad som mäts och hur mätningarna görs.

Jag tycker att det är bra att ha detta som utgångspunkt när vi ska debattera ekonomisk trygghet vid ålderdom. Men med det sagt är det såklart viktigt att se till gruppen pensionärer som har det tuffast.

Sett över tid är det ensamstående kvinnor som är den grupp av pensionärer som har störst andel personer med låg ekonomisk standard. Anledningarna är som ni vet flera. Kvinnor lever längre än män och blir därför i större utsträckning ensamstående. Det gäller om man ser på olikkönade relationer. Kvinnor har ofta en lägre allmän pension till följd av att de förvärvsarbetat i lägre grad och i genomsnitt haft lägre lön än män. Förhoppningsvis och troligtvis är detta något som över tid kommer att förändras, då kvinnor i dag arbetar i högre utsträckning än förr och lönegapet minskar. Men det kommer att ta tid innan vi når helt jämställda löner och då också jämställda pensioner.

Fru talman! Jag vill fortsätta med att citera några meningar ur regeringsförklaringen innan jag tar upp några av de områden som ryms inom det här utgiftsområdet.

"Ingenting skapar välstånd i ett land som arbete. Ingenting motverkar enskilda människors fattigdom som arbete, och ingenting skapar nya klassresor som att få sitt allra första arbete." Så sa statsminister Ulf Kristersson i sin regeringsförklaring.

Den som har jobbat ett helt liv ska ha en tillräcklig pension som ger en värdig ålderdom med god livskvalitet. Den moderatledda regeringens inriktning är att ta fram reformer under mandatperioden som stärker alla pensionärers ekonomi. Det finns ju goda skäl att stärka ekonomin för landets pensionärer. Egentligen är det en självklarhet: Vi ska ha ett pensionssystem som ger landets alla äldre en grundtrygghet. Men givetvis ska det också synas i det orangea kuvertet om man har arbetat ett helt yrkesliv jämfört med om man inte har jobbat alls eller i väldigt liten utsträckning.

Äldres erfarenhet och kompetens är ofta förbisedd i Sverige, och det är något som hela samhället förlorar på. Åldersdiskriminering, eller ålderism, ligger ofta bakom när äldres förmåga att bidra underskattas i arbetslivet.

Regeringen föreslår i propositionen ett nytt mål för utgiftsområdet, och det är att förmånerna ska bidra till en god ekonomisk standard för kvinnor och män, såväl ensamstående som sammanboende, med låg eller ingen inkomstgrundad pension. Genom att ändra målet och ersätta de tidigare målen blir det ett större fokus på den ekonomiska standarden bland pensionärer i stället för förmånernas reala värde.

Så några ord om Pensionsmyndigheten. Regeringens bedömning är att vissa delar av Pensionsmyndighetens ärendehandläggning fungerar väl medan andra uppvisar brister. Den långa handläggningstiden inom bostadstillägget är bekymmersam, och handläggningstiden måste fortsätta att minska.

Fru talman! Nästan hälften av utgiften inom området, närmare bestämt 25,6 miljarder, avser garantipensionen. Grundnivån för garantipensionen höjdes med 1 000 kronor i månaden från och med i somras, och antalet garantipensionärer ökade med cirka 300 000 personer. Då det måste vara en bärande princip att det ska löna sig att ha arbetat stred höjningen av garantipensionen mot livsinkomstprincipen.

Det talades tidigare om sanning i debatten när ledamoten från Socialdemokraterna pratade om just denna fråga, och sanningen i debatten är att Moderaternas och den socialdemokratiska regeringens förslag för pensionärer med lägst pension var helt likalydande. Skillnaden var att vi moderater ville stärka pensionerna även för dem som arbetat.

I Tidöavtalet, som är ingånget mellan samarbetspartierna, finns en skrivning om hushållsekonomi. Där fastslås det att det ska tas fram förslag om hur pensionärers ekonomi kan stärkas och valfriheten värnas. Jag ser verkligen fram emot att återkomma längre fram under mandatperioden med fler förslag om hur vi värnar valfriheten.

Men redan i denna budget, dock inte inom detta utgiftsområde, sänks skatten för alla över 65 som fortsätter att jobba. På så sätt blir jobbskatteavdraget även en relevant drivkraft för att i den mån man kan stanna kvar på arbetsmarknaden. Jag som närmast kommer från socialutskottet hoppas att detta gör att många inom exempelvis vården väljer att stanna kvar på hel- eller deltid, för där finns stora behov liksom inom övrig välfärd.

Fru talman! Jag har sagt detta tidigare, och jag säger det igen: Det är viktigt att värna det pensionssystem som finns och att vi har breda överenskommelser på området. Pensionerna är alldeles för viktiga för att göra valfläsk av, så det hoppas jag att vi slipper se framöver.

Fru talman! Ledamoten tar precis som tidigare ledamöter från regeringspartierna upp att höjningen av garantipensionen med 1 000 kronor, som Vänsterpartiet drev igenom, inte var helt önskvärd. Då undrar jag varför regeringen behåller den höjda pensionen för landets fattigaste pensionärer.

Moderaterna hade tidigare ett förslag om 200 kronor i månaden i sänkt skatt. Vänsterpartiet föreslår i stället 2 000 kronor i månaden i höjd pension. Ledamoten säger att Moderaternas förslag handlade om att behålla respektavståndet. Men nu när ni och era samarbetspartier styr landet lägger ni varken fram förslag om sänkt skatt till landets inkomstpensionärer eller höjd pension. Varför gråta över spilld mjölk? Varför finns inte ert förslag om 200 spänn, som Vänsterpartiet förstås tycker är alldeles för lite, med i budgetpropositionen om det nu var så viktigt och ni ville genomföra det för några månader sedan?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Ida Gabrielsson för frågan.

Moderaterna står bakom livsinkomstprincipen. Som jag sa i mitt anförande var inte problemet den förstärkta pensionen för dem med lägst pension utan att man inte stärkte ekonomin för alla pensionärer.

Varför gjordes inte fler satsningar i budgeten? Tiden var knapp. Vi hade några veckor på oss att färdigställa budgeten, så allt som finns med i Tidöavtalet finns inte med i denna budget. Men vi har en mandatperiod på oss, och vi avser att återkomma längre fram. Det står ju i Tidöavtalet att alla pensionärers ekonomi ska stärkas.

Fru talman! Ulrika Heindorff säger att regeringen hade tidsbrist. Men förslaget att sänka skatten med 200 kronor för inkomstpensionärerna, vilket skulle rädda livsinkomstprincipen, hade man redan lagt fram, så det borde ha gått snabbt att inkludera det i budgetförslaget. Riksdagens röstade väl till och med igenom det eftersom Centerpartiet tjuvröstade på båda förslagen.

Apropå livsinkomstprincipen har Vänsterpartiet en lösning på det, och den är att man höjer inkomstpensionen med i genomsnitt 2 000 kronor i månaden.

Var är Moderaternas skarpa förslag? De verkar ju så brydda i frågan. Som jag förstår det finns det inget i dag. De behåller Vänsterpartiets reform om 1 000 kronor i höjd garantipension men lägger inte själva fram något förslag för att stärka pensionerna.

Fru talman! Nej, det stämmer inte att vi inte gör ytterligare förstärkningar för pensionärerna, och det redogjorde jag för i mitt huvudanförande. Sänkt skatt om man fortsätter att arbeta är också ett sätt att stärka pensionärers ekonomi.

Många med mig anser nog att stora svängningar i pensionssystemet bör undvikas. Förra mandatperioden gick det igenom ett förslag som vi moderater menade inte tog hänsyn till helheten och som var dåligt eftersom det höjde pensionen för vissa pensionärer men inte för resten. Men att rulla tillbaka det när man kommer till makten hade varit direkt oansvarigt. Man måste se till pensionen som helhet.

Som jag sagt ett antal gånger i talarstolen är pensionerna långsiktiga, och därför behöver vi långsiktiga överenskommelser. Och låt mig påminna ledamoten om att det är vi och inte hennes kära kamrater på vänstersidan som vill ha politiska samtal med samtliga partier.

Det här är ju någonting som både statsministern har sagt och som finns med i Tidööverenskommelsen. Vi vill just bjuda in till breda samtal, för vi tror att det skulle vara bra för pensionerna. Men vi kunde i den socialdemokratiska ledamotens anförande tidigare höra att man där är ganska skeptisk till att bjuda in brett. Men, som sagt, Moderaterna och de partier som ingår i Tidöavtalet tycker att det hade varit en god idé att bjuda in brett.

Fru talman! Det ska löna sig att arbeta. Den som arbetar ska ha rätt till trygga försäkringar, bra lön och efter ett långt arbetsliv en anständig pension. Men så är det inte riktigt i dag.

Fru talman! Pensionärer är inte betjänta av tomma löften eller tjusiga valtal. Pensionsgruppen har inte lyckats med sitt uppdrag att garantera anständiga pensioner till alla. Detta har pågått i år efter år utan att någon av gruppens medlemmar från något av de alla partier som ingår där har agerat för att säkra pensionärernas trygghet.

När systemet infördes utlovades i överenskommelsen en kompensationsgrad på 60 procent. I dag ligger den strax under 50 procent.

Under föregående mandatperiod ställde Vänsterpartiet krav om att höja garantipensionen med 1 000 kronor i månaden. Medan partierna i Pensionsgruppen mest verkar ha suttit och fikat under flera år såg vi till att den största höjningen av pensionerna i modern tid genomfördes. Till slut tvingades en majoritet också att ställa sig bakom vårt krav, efter att först ha påstått att Sveriges sämst ställda pensionärer inte var värda det.

Efter årsskiftet kommer också den automatiska uppräkningen att ge ytterligare en höjning på ungefär 900 kronor i månaden. Vänsterpartiet föreslog att den uppräkningen skulle tidigareläggas, så att de som har det sämst ställt hade kunnat få rimligare ersättning under den ekonomiska krisen med skenande prisökningar. Men de flesta partier här i riksdagen sa nej till det förslaget.

Fru talman! Vi ska ha en anständig bottenplatta i Sverige. I dag blåser man faktiskt folk. Man argumenterar för respektavstånd genom att säga till den som har det ganska dåligt att det i alla fall finns de som har det ännu sämre.

Höjd grundnivå har skapat ett tryck för högre pensioner för alla låg och medelinkomsttagare. Den låga grundnivån i Sverige har länge bidragit till att hålla nere pensionerna totalt. Inget kunde heller vara mer fel än att påstå att Sveriges pensionärer inte har jobbat. En sådan uppfattning är för den som aldrig själv har behövt kavla upp ärmarna och ta i.

Vill man se till att det ska löna sig att arbeta finns bara en lösning: Höj pensionerna! Inkomstpensionen behöver höjas, och därför föreslår Vänsterpartiet att en höjning med i genomsnitt 2 000 kronor i månaden ska genomföras under den här mandatperioden. Tyvärr verkar vi vara lite ensamma om den uppfattningen också.

Fru talman! Pensionssystemet, som alla säger sig vilja värna, fungerar för den med högst inkomst eller med en hyfsat hög inkomst, men för låginkomsttagare och lägre medelinkomsttagare är det inte bra. Det är inte främst för att pensionsåldern har varit för låg utan för att pensionerna har varit för låga, för att inbetalningarna har varit för låga och för att systemet ser ut som det gör. Därför behöver inbetalningarna öka och delar av det överskott som i dag finns i systemet användas för att också dagens pensionärer ska få del av höjningen.

Vänsterpartiet har tidigare motsatt sig en höjning av pensionsåldern. Den höjda pensionsåldern kommer ju inte att betala sig i pensionskuvertet. För personer med vanliga löner kommer de extra åren knappt att märkas i plånboken, om man ens kan klara av att arbeta de extra åren. Vi har ju en situation i dag där folk inte ens kan arbeta till 65 års ålder.

Enligt Kommunals beräkningar ger varje enskilt arbetat år efter 66 års ålder ungefär 150 kronor mer i månaden för deras medlemmar. Undrar om det är detta som menas med att det ska löna sig att arbeta?

Fru talman! Den som går i pension i dag kommer endast att få halva lönen, och värre kommer det att bli om vi inget gör. Oron gnager ständigt i den som inte har allt. Som barn oroar man sig för hur föräldrarna ska kunna ha råd när de blir äldre. Äldre tvingas leva på sina barn i välfärdslandet Sverige. Det är illa.

Återigen, det handlar om prioriteringar - om vilka man företräder när man fattar beslut i den här kammaren. Det handlar om vilka krav som man som politiker ställer när man har möjlighet till inflytande.

Med skenande matpriser, extrema elräkningar, ökade bränslekostnader och stigande räntor och hyror valde det högernationalistiska styret att i sin budget prioritera dem med de absolut högsta inkomsterna. Det blir en skattesänkning för dem som tjänar över 50 000 i månaden, den största satsningen i högen och Sverigedemokraternas budget. 12 miljarder kostar det - mer än vad regeringen och Sverigedemokraterna ger till hela välfärdsverksamheten. Det är en skandalöst dålig prioritering som kommer att slå hårt mot vanligt folk.

Fru talman! Uppenbarligen måste Sverigedemokraterna ha gått och lagt sig på slottet när förhandlingarna om trygghetssystemen och välfärden började. Det går inte att se det på ett annat sätt. För hur mycket ger regeringen och Sverigedemokraterna till landets alla pensionärer? Sanningen är beklämmande. I den budget vi nu ska fatta beslut om, som ska hjälpa människor igenom krisen, finns det inte en enda krona extra till landets pensionärer. Respekten för dem som har byggt upp vårt land verkar inte finnas hos regeringen och Sverigedemokraterna.

När Vänsterpartiet hade möjlighet att påverka under föregående mandatperiod genomfördes den största reformen i modern tid för att höja pensionerna. Sverigedemokraterna vek i stället ned sig och fixade inte ens 1 krona mer i pensionskuvertet.

En fikastund där alla partier ska bjudas på kaffe och kaka med Pensionsgruppen har Sverigedemokraterna skrutit med att de åstadkommit, men det fikat har fortfarande inte blivit av. Så kan man också jobba. Man har lovat runt men hållit tunt. Att tjusas över fina positioner och kontor på Regeringskansliet i stället för att stå upp för sina väljare verkar vara Sverigedemokraternas melodi.

Fru talman! Det är snart jul. Tryggheten för Sveriges pensionärer är politikens ansvar - vårt ansvar. Och vi ska se till att ta tillbaka kontrollen över pensionssystemet och höja pensionerna rejält. Jag och Vänsterpartiet ska jobba och göra allt för att det ska bli på det sättet. Jag hänvisar till vårt särskilda yttrande.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja denna debatt med att yrka bifall till regeringens förslag till budget för utgiftsområdet Ekonomisk trygghet vid ålderdom.

Kristdemokraternas politik på det här området kan enkelt sammanfat-tas med att vi vill se en bra pension för både dagens och framtidens pensionärer. Det krävs åtgärder för att rätta till det när vi ser att pensionerna för vissa inte är tillräckliga. Samtidigt är det dock viktigt att de förslag som genomförs också har ett långsiktigt perspektiv, så att inte åtgärder här och nu hotar kommande generationers rätt att också få bra pensioner, det vill säga att pensionssystemets stabilitet och förutsägbarhet bibehålls.

Kristdemokraterna värnar därför det pensionssystem som Sverige har. Det är i grunden ett bra system. För de partier som är satta att förvalta detta pensionssystem gäller det att justera bristerna så att de kan avföras men samtidigt akta sig för att blanda ihop statsbudgeten med pensionssystemet. När man en gång på 90-talet sjösatte systemet var detta en av de viktiga grundreglerna för att det skulle hålla över tid.

Fru talman! Att bygga ett seniorvänligt samhälle där alla kan åldras i trygghet och med värdighet är ett angeläget mål för många och även för oss kristdemokrater. Ett välfärdssamhälle kan i hög grad bedömas utifrån kriterier som graden av respekt för, tillvaratagande av och omsorg om den äldre generationen.

Som senior ska man kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag. Man ska kunna känna trygghet, bibehålla sitt oberoende, bemötas med respekt och ha tillgång till god vård och omsorg. En sammanhållen politik med inriktning mot de äldre i samhället får och kan därför inte bara handla om vård och omsorg. Det friska åldrandet, att se äldre som en resurs att ta till vara och att ha ett väl fungerande samspel mellan generationerna är lika viktiga beståndsdelar.

Att känna välbefinnande och meningsfullhet är viktigt för alla människor. I Sverige läggs stort fokus vid de fysiska behoven när man diskuterar välbefinnande. Det fysiska är självklart viktigt, men Kristdemokraterna oroas över att de lika viktiga sociala, själsliga och andliga behoven alltför ofta glöms bort eller negligeras. Många äldre vittnar exempelvis om att de upplever en bister verklighet i form av påtvingad ensamhet och isolering. Detta sker inte sällan efter att livspartner eller vänner inte längre finns kvar. Det är inte alltid man har en familj i närheten som kan bistå i livets olika skeden.

Kristdemokraterna har därför under de senaste åren på olika sätt och genom olika företrädare lyft frågan om ofrivillig ensamhet. Den budget regeringen nu har lagt fram har en väldigt stark fördel: Den visar att pengar inte är allt genom att det finns med en satsning på att bryta äldres ensamhet. Det handlar om att hitta vägar för att bryta den ensamhet och isolering som många äldre tvingas leva i.

Fru talman! Vi har alla ett ansvar att forma ett samhälle där äldre ska känna trygghet, gemenskap, mänsklig värme och värdighet. I Sverige har det tyvärr länge varit tyst kring den problematiken. Den tystnaden kan bero på många olika saker, till exempel att det finns en uppfattning att det alltid är någon annan som ska lösa problem. Men vi har alla ett eget ansvar att försöka bryta någon människas ensamhet, oavsett om man är ung eller gammal.

Vi har ett samhälle där det ofta inte känns normalt att sträcka fram en hjälpande eller välkomnande hand, men de äldres ensamhet och utsatthet kan vi bara rå på om vi alla aktiverar oss - och om vi använder civilsamhället som en resurs. Jag är därför stolt över att det finns en sådan satsning i den budget som läggs fram. Det är en gemenskapssatsning om 300 miljoner kronor för att bryta ofrivillig ensamhet. Det här är insatser som visar på regeringens ambition att möta problemen med äldres ensamhet i Sverige.

Fru talman! Det är inte heller ovanligt att äldre oroar sig över ekonomin och om pengarna kommer att räcka ens till det nödvändigaste. Den ekonomiska tryggheten är viktig för alla men kanske särskilt för den som kan ha svårt att påverka situationen genom eget arbete.

Kristdemokraterna är som jag sa med i Pensionsgruppen, en blocköverskridande arbetsgrupp som består av företrädare för de partier som inledningsvis ställde sig bakom den överenskommelse som gällde pensionerna. Sverige har i dag ett pensionssystem som är långsiktigt hållbart, och det vill vi kristdemokrater fortsätta värna. Men vi ser också att det är dags att diskutera om inte fler partier ska vara med. Det kräver naturligtvis att man ställer upp på den bas som gäller, det vill säga att beslut fattas med ett långsiktigt perspektiv och att det sker så att vi säkerställer både det korta och det långa perspektivet.

Fru talman! Vi kan också läsa om hur skrupelfria brottslingar genom olika lömska metoder lurar av äldre människor deras besparingar, som i många fall har arbetats ihop under ett långt arbetsliv och utgör en viktig grund för att klara vardagsekonomin. Detta avskyvärda tillvägagångssätt kan inte nog fördömas, och det är viktigt att vårt samhälle än mer tydligt markerar mot denna typ av brottslighet.

Sveriges äldre är särskilt utsatta för bedrägerier. Ofta handlar det om faktura, telefon- eller kortbedrägerier. Situationen är allvarlig, och många äldre drabbas mycket hårt. Det är inte ovanligt att de efteråt känner oro i det egna hemmet, inför att gå ut eller av en sådan enkel sak som att telefonen ringer. Andra skäms över att de har blivit lurade. Vi måste som samhälle satsa mer på polisen och skärpa straffen för brott som riktar sig mot äldre. Vi behöver skaffa djupare kunskap kring äldres utsatthet för brott och genom informationsinsatser stärka äldres beredskap. Så minskar vi risken för äldre att drabbas av brott.

Äldre som drabbas behöver också få hjälp och stöd när de drabbats av brott. Det krävs åtgärder för att öka tryggheten. Det behövs också ett värderingsskifte till förmån för de goda värderingar som en gång byggde landet starkt. Alla ska kunna känna sig trygga. Friheten får inte begränsas av rädslan för brott, och äldre människor ska bemötas med både värdighet och respekt.

Fru talman! Som har nämnts pekar Tidöavtalet ut en riktning för denna mandatperiod vad gäller pensionärers och även andras hushållsekonomi. Det handlar bland annat om sänkt skatt på arbetsinkomster och pensionsinkomster, och det ska tas fram förslag på hur pensionärernas ekonomi kan stärkas och valfriheten värnas.

Fru talman! Kristdemokraterna ger som sagt stöd till den budget för 2023 som är framförhandlad mellan de fyra partierna. Våra äldre är värda ett samhälle som ger såväl ekonomisk trygghet och ett skydd mot brottslighet som stöd till insatser för att bryta ensamheten. Våra partier är redo att fortsätta utveckla detta viktiga arbete.

Jag vill också passa på att önska en god jul och ett gott nytt år till talman, tjänstemän och kansli, liksom till de tappra tittare som sitter framför datorn och tittar på debatten - och naturligtvis till mina utskottskollegor. Vi får nu alla fira jul, och jag ser fram emot bra diskussioner och ett fruktbart samarbete även efter det.

Fru talman! Pengar är inte allt, säger Ingemar Kihlström i sitt anförande, och i någon mening är det förstås sant. Men när man ska betala elräkningen i slutet av december månad, januari månad eller februari månad kommer pengar att vara väldigt viktiga.

Själv kommer jag från Jämtlands län, och de senaste dagarna har jag pratat med jämtar och härjedalingar som är förtvivlade. Det är i huvudsak äldre människor som har hört av sig, och det är därför jag lyfter den här frågan i den här debatten. De är förtvivlade över hur de ska ha råd att betala elräkningen när den kommer. Nu har vi dessutom haft en situation de senaste veckorna där elpriserna också i mitt elprisområde, alltså i norra Sverige, har varit lika höga som i södra Sverige. Samtidigt har vi haft temperaturer som har krupit ned till kanske minus 20 grader.

Min fråga till Ingemar Kihlström är: Varför ska inte de äldre medborgarna - pensionärerna - i min valkrets Jämtland eller i Norrbotten och Västerbotten få ta del av det elprisstöd som regeringen har aviserat?

Fru talman! Jag tackar Kalle Olsson för frågan.

Jag tror att vi ska vidga frågan, precis som Kalle Olsson säger. Jag ville beröra att pengar inte är allt utan att det är väldigt viktigt att prata om att vi behöver ge de äldre värdighet och skapa möjlighet att bryta ensamheten och skapa trygghet. Men om vi nu ska prata om elräkningarna, som i viss mån hör hemma på ett annat område men naturligtvis har en indirekt verkan, är det naturligtvis så att vi behöver se till att det finns en pension som gör att människor kan betala räkningen oavsett om det gäller mat, hyra eller el. I vissa fall gäller det även drivmedel, för det är ju också så att många äldre som är aktiva behöver transportera sig eller bli körda av sina släktingar.

Vad gäller elstödet är det de facto så att det förslag som nu har presenterats baseras på det uppdrag som den tidigare regeringen gav. Det handlade om att se hur man kunde föra tillbaka de flaskhalsavgifter som har tagits ut av dem som bor i område 3 och 4. Det är ju så det är. Som jag sa tidigare har vi samtidigt en situation där vi inte kan ha det som enligt norsk modell, där vi spär på inflationen.

Samtidigt kan vi konstatera att situationen vi har med höga elpriser har grund i att vi inte har tillräckligt mycket el. Jag tycker att man kan titta lite in mot sig själv, Kalle Olsson.

Om vi inte hade stängt kärnkraftverk så hade vi haft betydligt mer el, och då hade vi också haft ett annat uppdrag. Nu handlar det om att se till att elräkningen kan betalas. Regeringen har presenterat en modell, och vi kommer att se till att genomföra den.

Fru talman! Regeringen har presenterat en modell där man undantar halva Sverige från sin modell. Det är svårt att tänka sig en mer akut och brännande fråga i dag den 19 december när det lackar mot jul och vi ska betala våra räkningar.

Ingemar Kihlström talar om de äldres ekonomiska utsatthet. Det blir inte svårare än att nu kunna hantera den här frågan för många äldre. Då återkommer jag till själva grundfrågan. Varför ska de äldre i norra Sverige med sina små marginaler inte få ta del av det stöd som de äldre i södra Sverige får ta del av?

Fru talman! Tack så mycket, Kalle Olsson! Jag tror att Kalle Olsson ska gå hem och titta sig i spegeln. Ansvaret för att vi får de elpriser vi har i Sverige vilar på det parti och den konstellation som har haft makten under åtta år. Man borde kanske ta till sig lite av den saken innan man raljerar över det vi säger här.

Det är de facto så, Kalle Olsson, att vad jag vet har de som bor i område 1 och 2 inte betalat de flaskhalsavgifter som det handlar om att betala tillbaka. Det här är retroaktivt.

Den minister vi har, Kalle Olsson, har sagt att vi inte lämnar någon i sticket. Vi kommer att se till att även pensionärer och andra kan betala räkningarna framöver. Det borde den socialdemokratiska regeringen ha tänkt på. Men nu tittar vi framåt. Nu går vi vidare.

Vi ser till att pensionärerna både får en god pension och kan betala räkningen oavsett om det gäller elräkningen eller dieselavgiften när de ska tanka bilen. Vi kommer att jobba och ta hand om det.

Herr talman! Det är ungefär 30 år sedan som vi fattade beslut om och sjösatte det pensionssystem som vi har i Sverige i dag. Det gjorde vi för att vi behövde ett pensionssystem som skulle vara långsiktigt och ekonomiskt hållbart.

Vi kom ur en ekonomisk kris där vi riskerat att behöva sänka pensionen. Därför behövde vi ett system som ligger vid sidan om statsbudgeten. Det är en av grundbultarna i vårt nuvarande pensionssystem. Det är en av de principer som jag tycker är viktig att fortsätta att värna.

En annan viktig princip är att varje generation ska betala för sin egen pension. Det är bara på så sätt vi kan jobba med det vi talar om. Det ska löna sig att arbeta, och det ska vara ett respektavstånd.

Det gör också att pensionssystemet kan bli förutsägbart om det bygger på en livsinkomstprincip och inte en kortsiktig debatt där vi höjer eller sänker i statens budget.

De som har stått här i talarstolen före mig i kväll har talat om grundnivåer och olika siffror, och hur mycket människor har i garantipension eller inte. Det som är viktigt är att vi talar om hela grundskyddet.

Det är både garantipension och ett bostadstillägg. Man behöver se det som en helhet för att kunna se det grundskydd som nuvarande pensionssystem bygger på.

Sedan ska det inte stickas under stol med att det system vi har i dag innehåller en massa olika delar. Det är inte superenkelt att förstå hur pensionssystemet är uppbyggt.

Jag har fått ägna mig åt de här frågorna i två år. Jag har lärt mig massor som jag inte hade någon aning om innan jag fick förmånen att komma in i socialförsäkringsutskottet och Pensionsgruppen.

Visst har vi ett arbete att göra för att få ett mer tydligt system som blir enklare för oss alla att förstå. Därför är det så viktigt att värna grundprinciperna som finns i pensionssystemet och som vi var överens om på 90-talet när vi fattade de här besluten.

Vårt system mår inte bara av kortsiktiga förslag, lösningar och debatter. Det krävs en hållbar överenskommelse. Det behöver fortsätta att vara skilt från budgeten och bygga på den avgift som betalas in på den lön som jag tjänar när jag arbetar.

Det var så det blev hållbart ekonomiskt. Det är bara så vi kan motverka en budgivning vart fjärde år. Det är på det sättet vi kan fortsätta att värna, med risk för att bli tjatig, livsinkomsten och att det ska löna sig att arbeta.

Sedan är frågan: Har vi bra pensioner i Sverige i dag eller inte? Ibland när man lyssnar på debatten - och det har varit både under förra året och från vissa av de talare som har varit uppe i debatten tidigare i kväll - kan man tro att vi inte har det.

Jag vill ändå påstå att vi har generellt sett bra pensioner. Sedan finns det individer som inte har en hög pension av olika skäl. Vi ska komma ihåg att ungefär 30 000 av 2,2 miljoner pensionärer är absolut fattiga. De har inte råd att köpa de mest grundläggande sakerna.

Vi har ungefär 300 000 relativt fattiga pensionärer. Vi hade 1,1 miljoner relativt fattiga pensionärer på 90-talet när vi införde nuvarande pensionssystem. Det har levererat, även om vi inte får 60 procent, som var målbilden när vi införde systemet. Ett skäl till det är att vi inte har höjt pensionsåldrarna i tid. Vi lever så himla många år längre i dag än vad vi gjorde och än vad vi trodde att vi skulle göra.

Det är ungefär 15 procent av pensionärskollektivet som är de 300 000 pensionärerna som är relativt fattiga. Tittar vi på en annan grupp i samhället, om vi talar om barnfamiljer, ser vi också att det är ungefär 15 procent av barnfamiljskollektivet som är relativt fattiga.

Jag säger inte här att det är rätt eller fel. Jag vill bara lyfta upp det. Det finns många grupper i samhället som vi också behöver tänka på när vi börjar skruva i olika system.

När det gäller pensionssystemet och förändringar behöver det ibland skruvas. Då gäller det att vi skruvar på rätt ställen. Vi har lite att ta tag i efter de senaste höjningarna som har varit. Det har påverkat skillnaden mellan den som har jobbat lite eller väldigt lite och den som har jobbat mer.

Vi har höjt åldrarna. Det kommer fler höjningar. Vi kommer att ha en riktålder så att det följer med när vi lever allt längre. Men vi får inte glömma att vi också måste jobba med arbetsmiljöfrågorna. Det behövs för att du ska orka jobba fler år om du har ett tuffare yrke.

Vi har också infört möjligheten till en omställning mitt i livet. Under förra mandatperioden var det en av Centerpartiets viktiga frågor. Det handlade om att se till att man ska kunna få göra en omställning. Det är precis det som behövs ibland för att kunna orka jobba några år längre.

Herr talman! Jag går igång lite. Jag går utanför mitt manus. Jag hoppas att jag håller mina åtta minuters talartid i sluttampen. Vi får se.

Har vi ojämställda pensioner i Sverige? Ja, det har vi, om vi jämför mellan män och kvinnor. Men det är inte på grund av pensionssystemet som pensionerna är ojämställda. Det bygger faktiskt på det jag har jobbat, eftersom hela pensionen bygger på den livsinkomst jag har.

Om jag och min familj har gjort olika livsval som gjort att den ena jobbar deltid kommer det att påverka pensionen. Det är inte fel i sig. Det kan man lösa på andra sätt. Man kan lösa det genom att den ena sparar pengar på den andras konto som man då måste skriva som enskild egendom så att de inte försvinner vid en eventuell skilsmässa längre fram. Det är möjligt.

Det är sådant som jag kan känna är otroligt viktigt att vi fortsätter att jobba med. Skillnaden minskar. Arbetsmarknaden blir mer jämställd, och skillnaderna mellan pensionerna minskar. Men de kan minska mer genom att vi jobbar med kunskap och information framför allt till våra unga vuxna om vad de här sakerna betyder. Det är de som just nu är på väg att bilda familj och på väg att flytta hemifrån.

Centerpartiet har pratat väldigt länge om att vi behöver förstärka informationsuppdraget, både till Pensionsmyndigheten och till Försäkringskassan.

Vi som är här i kammaren i dag och som har ganska stor kunskap om vårt pensionssystem kan också vara med och sprida denna kunskap om dessa normer och värderingar, som sitter djupt rotade i oss, så att vi hjälper till att bryta upp dem.

Det finns massor med lagstiftning som man kan jobba med på familjerättsområdet. Jag vill bara nämna en sak, nämligen att man faktiskt inte per automatik har gemensam vårdnad när ett barn föds. Lagstiftningen visar på något sätt hur vi ser på mannens och kvinnans roll i en familj, vilket också påverkar våra livsval.

Herr talman! Jag inser att jag inte kommer att hålla mig till mina åtta minuters anmälda talartid. Jag ber därför om ursäkt i förväg.

Jag måste få säga några ord om långsiktiga överenskommelser och Pensionsgruppen, som ibland är otroligt utskälld. Men för mig är Pensionsgruppen otroligt viktig. Det har varit en viktig del att vi har jobbat med konsensusöverenskommelser, långsiktiga överenskommelser, för att inte slå sönder vårt pensionssystem. Självklart kan detta arbete bli bättre. Vi kan samarbeta bättre partierna emellan. Vi kan bli mer transparenta gentemot det som finns på dagordningen och vad som ska hanteras kommande år. Vilka frågor är det som vi faktiskt diskuterar, och vad är de svåra knäckpunkterna? Men det är inte samma sak som att slå sönder ett framgångsrikt samarbete.

Jag vill tillbaka till den stabilitet som fanns tidigare när det gäller samarbetet om pensionssystemet. Jag vill inte vara med om att vi fortsatt ska hamna i kortsiktiga lösningar som slår sönder ett system och som riskerar att mina barn, som nu är på väg att flytta hemifrån, inte kan lita på pensionssystemet när de ska sluta lönearbeta.

Det är därför som jag tycker att det är viktigt att värna den diskussion som vi har haft och förbättra vårt samarbete. Även om det inte är en kioskvältare är det ibland faktiskt bättre att göra rätt, även om det är svårt.

Herr talman! Jag önskar er och alla andra i kammaren, tjänstemän och kollegor, en god jul och ber om ursäkt för att jag har dragit över min anmälda talartid.

Herr talman! Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom i budgetpropositionen handlar om de ekonomiska levnadsvillkoren för drygt 2 miljoner personer eller en femtedel av vårt lands invånare.

Den ekonomiska aspekten utgör en mycket väsentlig del av dessa personers trygghet och välstånd. Men det är viktigt att inledningsvis påpeka att det också finns andra åtminstone lika viktiga delar av levnadsvillkoren för de äldre, eller årsrika, som min partikollega Barbro Westerholm brukar säga.

För att bara ta ett exempel vill jag i detta sammanhang påminna om att enligt senaste Nationella trygghetsundersökningen från oktober 2022 känner sig mer än var tredje kvinna mellan 65 och 74 år otrygg eller vågar helt enkelt inte gå ut en sen kväll i det egna bostadsområdet. Vad gäller kvinnor mellan 75 och 84 år är det mer än fyra av tio som befinner sig i en så beklaglig situation.

Otryggheten och ensamheten är två av de främsta livsbetingelserna som gör att åldrandets naturliga bördor kan kännas ännu tyngre och till och med förvärras.

I detta avseende är det värt att uppmärksamma att, enligt Statistiska centralbyråns rapport Efter 60, 900 000 personer över 60 år bor ensamma och att var femte ensamstående person i den åldern också betraktas som socialt isolerad, det vill säga att de mycket sällan eller aldrig träffar anhöriga, vänner eller bekanta.

Därför är det glädjande att regeringen lägger fram en treårig gemenskapssatsning på sammanlagt 900 miljoner kronor.

Herr talman! En annan viktig aspekt som påverkar de äldres livssituation på ett mer övergripande sätt är den bristande politiska representation som denna grupp har i våra främsta beslutande församlingar, inte minst i denna riksdag.

Bara nio ledamöter som var 65 år eller äldre valdes in i riksdagen vid det senaste riksdagsvalet. Det ger en representation på ynkliga 2,6 procent för en grupp som motsvarar en dryg fjärdedel av valmanskåren.

I vårt utskott, socialförsäkringsutskottet, som behandlar frågor relaterade till de äldres ekonomiska trygghet finns det bara 1 av sammanlagt 47 ordinarie ledamöter och arbetande suppleanter som är äldre än 64 år.

Jag lyfter fram denna omständighet eftersom jag är övertygad om att denna underrepresentation inte bara är orimlig utan rent av skadlig för hur vår demokrati fungerar.

Herr talman! Om vi nu vänder blicken mot de ekonomiska villkoren för de äldre i Sverige kan vi glädjas över att konstatera, som redovisas i budgetpropositionen, att andelen personer som är 65 år eller äldre och som lever i materiell fattigdom är den lägsta i Europeiska unionen. Och detta gäller både män och kvinnor.

Även andelen pensionärer med det som kallas låg ekonomisk standard, det vill säga som har en disponibel inkomst som ligger under 60 procent av medianen för hela samhället, är komparativt låg. Den andelen har dessutom, enligt Eurostats statistik, minskat från 17,9 procent år 2016 till 13,4 procent år 2021.

Men här bör en särskild grupp uppmärksammas, nämligen ensamstående kvinnor med pension, där drygt en tredjedel lever med låg ekonomisk standard. Tidigare strukturell ojämlikhet visar sitt ansikte i människors plånböcker på äldre dagar.

Herr talman! Det är också glädjande att konstatera, vilket tydligt framgår av budgetpropositionen, att vi står inför det som förmodligen är den kraftigaste resursförstärkningen av grundskyddet för pensionärer som någonsin gjorts. Garantipensionens budgetutgifter för 2023 ligger 50 procent över det prognostiserade utfallet för 2022 och drygt 80 procent över utfallet för 2021. Det beräknade utfallet för 2024 och 2025 ligger ännu högre och motsvarar en ökning med 123 respektive 129 procent i förhållande till utfallet för 2021.

Herr talman! I detta ljusa scenario för många pensionärer med relativt låga disponibla inkomster måste man uppmärksamma de problem som hotar vårt inkomstbaserade pensionssystem. Detta system, som har livsinkomstprincipen som grund, ligger som bekant utanför statsbudgeten. Men det påverkas på ett mycket väsentligt sätt av grundskyddets utveckling och likaså av andra budgetrelaterade inkomstförstärkningar som bostads- och inkomsttillägget till pensionärerna.

För inte så länge sedan, den 17 november 2022, publicerade Daniel Barr, generaldirektör för Pensionsmyndigheten, ett debattinlägg i Dagens Nyheter där följande kunde läsas:

"Sammantaget innebär den höjda garantipensionen och pensionsomräkningarna att drygt en miljon pensionärer med låga eller normala inkomster, utav sammanlagt 2,3 miljoner pensionärer, kommer att omfattas av garantipensionen från nästa år. Bland kvinnorna är det en klar majoritet som kommer att få garantipension."

Han fortsätter:

"När mer än fyra av tio pensionärer och fler än hälften av alla kvinnliga pensionärer saknar den tänkta kopplingen mellan arbete och pension kan man på goda grunder ifrågasätta om livsinkomstprincipen fortfarande är en grundläggande princip för vårt pensionssystem."

Generaldirektören Barr avslutar sitt inlägg med en mycket angelägen fråga:

"En central fråga i det offentliga samtalet om pensioner är i vilken grad arbete ska löna sig också i pensionskuvertet. Frågan är om vi ska ha ett allmänt pensionssystem med en stark livsinkomstprincip eller ett system där de allmänna pensionerna är mer eller helt lika för alla?"

Herr talman! För oss liberaler är svaret på denna ytterst väsentliga och aktuella fråga glasklart. Vi tycker att det är rättvist och dessutom avgörande för vårt gemensamma välstånd att värna om ett pensionssystem som bejakar arbetslinjen. Att det i alla avseenden ska löna sig att arbeta är den grund på vilken ett hållbart välfärdssamhälle vilar. Varje avsteg från denna princip försvagar våra framtida möjligheter att finansiera ett generöst välfärdssystem med bra sociala skyddsnät, skolor och vård och omsorg för alla som behöver det.

Det finns andra partier som i jämlikhetens namn är beredda att urholka vårt arbetsbaserade pensionssystem. Det sättet att tänka leder till en jämnt fördelad fattigdom för alla, eftersom det underminerar det välståndsskapande fundament som ger oss alla möjligheten att leva ett tryggare och rikare liv. Det har vi sett i alla samhällen som har valt denna välståndsfientliga jämlikhetslinje. Därför hoppas vi att en klar majoritet av Sveriges riksdag ska fortsätta värna om grunderna för vårt arbetsbaserade pensionssystem och inte falla offer för populistiska förslag som kan ge kortsiktiga opinionsvinster till priset av vår gemensamma välfärds hållbarhet.

Herr talman! Med dessa ord avslutar jag mitt inlägg och yrkar bifall till utskottets förslag och önskar alla en god jul.

Herr talman! I ett av världens rikaste länder ska man kunna känna sig trygg vad gäller den egna ekonomin när man ska gå i pension. Och det kan många göra. Vår ekonomiska utveckling och vårt pensionssystem har gynnat många som kan sätta guldkant på tillvaron på ålderns höst. Men det är också många som inte kan göra det. De har jobbat ett helt arbetsliv med låg lön och utan rätt till heltid. De har varit hemma med barn eller tagit hand om en gammal förälder.

Skillnaderna är mycket stora. Men alla som är pensionärer i dag har varit med och byggt upp Sverige. Alla borde alltså ha en pension som det går att leva på utan att behöva vända på varenda krona eller stå utan mat i slutet av månaden.

Vi måste få mer jämlika pensioner i Sverige. Det är inte minst en jämställdhetsfråga. Därför är den höjning av garantipensionen vi fick igenom med S, V och C i somras viktig. Den ger ett rejält tillskott i plånboken för de pensionärer som har allra minst marginaler. Av de pensionärer som nu får en högre levnadsstandard är också en stor andel kvinnor, vilket även gör det till en viktig åtgärd för jämställdhet.

Det finns tre gånger så många kvinnliga garantipensionärer som det finns manliga, eftersom vårt ojämställda pensionssystem speglar en arbetsmarknad årtionden bakåt, en tid då kvinnor arbetade betydligt mindre än män och hade betydligt lägre löner. Dåtiden kan vi inte ändra, men vi har all möjlighet att påverka framtiden. Om vi inte fattar rätt politiska beslut kommer vi att få se ojämställda pensioner i årtionden framöver, närmare bestämt i 100 år till.

Kommissionen för jämställda livsinkomster har beräknat att det med den takt förändringen sker i dag kommer att ta 100 år innan vi har jämställda pensioner. Banken SEB har räknat ut att vi får vänta till år 2053 innan den första generationen flickor föds som kan se fram emot en pension på samma nivå som mäns, alltså när de går i pension runt år 2123.

Det är svårt att veta om man ska skratta eller gråta åt detta. Men en sak vet i alla fall vi miljöpartister. Det är att vi ska agera. Det är vår skyldighet att se till att alla kvinnor i Sverige ska slippa leva med ett ojämställt pensionssystem i ytterligare 100 år.

Den grundläggande anledningen är, vilket många också har tagit upp, att män och kvinnor lönearbetar i olika utsträckning. Det betyder att kvinnor i mindre utsträckning än män jobbar för lön och i större utsträckning tar ansvar för barn och hem. Kvinnor tog fortfarande ut cirka 70 procent av föräldraledigheten och 60 procent av vabdagarna 2020.

Uttaget av föräldraförsäkringen har särskilt stor betydelse för ekonomisk jämställdhet, lönearbete och därigenom också pensionerna. Detta ändrar vi bara med politik. Ett mer jämställt arbets- och familjeliv och mer jämställda löner ger också mer jämställda pensioner.

Men vi måste också förbättra och förändra pensionssystemet. Framför allt måste vi stärka upp när det inte levererar som det var tänkt. Nivåerna är för låga, och den allmänna pensionen behöver höjas med fokus på de lägsta pensionerna. Vi i Miljöpartiet föreslår därför i vår budgetmotion att den allmänna pensionen ska höjas genom att pensionsavgiften höjs från 17,21 till 18,5 procent. Äldre i Sverige ska kunna lita på att man kan ha en försörjning det går att leva på.

Även om pensionen för många är för låg har Sveriges pensionssystem levererat väldigt bra och går med överskott. Vi vill därför att regeringen snarast ska titta på att införa en gas i pensionssystemet.

Förutom nivåerna är det också viktigt att pensionerna är förutsägbara och att det går att planera sitt liv efter det man vet ska komma att bli den egna ekonomiska verkligheten. Tyvärr är det inte heller så för alla i dag.

Pensionsmyndigheten kontaktade i oktober cirka 58 000 pensionärer för att meddela att garantipensionen inte kommer att betalas ut till dem efter årsskiftet. Det är sådana som bor utomlands och som hittills har kunnat få ut sin garantipension där. Många är förtvivlade. Enligt EU-regelverket ska det finnas stöd i det land där de är bosatta, men detta verkar saknas på många ställen. Det gör att människor nu inte kommer att kunna köpa mediciner, betala räkningar eller betala hyran.

Så kan inte staten behandla människor. Om ett stöd ska dras in måste det säkerställas att det finns alternativ. Det har inte gjorts här. Människors förutsättningar att planera sin ekonomi har förändrats drastiskt. Vi i Miljöpartiet tycker att det kompromissförslag som lagts fram ska gälla. Enligt det ska de pensionärer som redan har flyttat ut och fått sin garantipension beviljad få behålla den livet ut medan övriga får förhålla sig till den nya lagstiftningen.

Ett annat exempel på ändrade planeringsförutsättningar är den skattesmäll som pensionärer födda 1957 nu drabbas av. När riksdagen i maj 2022 röstade för höjda åldersgränser i pensionssystemet beslutades också att höja åldersgränsen för det förhöjda grundavdraget från 65 till 66 år. Beslutet innebär att personer födda just 1957 får skattehöjningar på mellan 1 000 och 3 000 kronor i månaden under 2023, eftersom skatten undantogs från övergångsregler. Så kan vi helt enkelt inte heller ha det. Miljöpartiet vill att regeringen omedelbart ska justera det. Det framstår ändå som ett misstag i utformningen. Men hittills är regeringen svaret skyldig.

En annan fråga som hänger i luften är Pensionsgruppen. Regeringen har sagt att alla partier ska bjudas in, men ännu har jag inte sett någon sådan inbjudan. I stället träffas den gamla gruppen, den där väldigt lite händer och där svenska pensioner har fortsatt att gå kräftgång. Men när Miljöpartiet var med i Pensionsgruppen, när vi satt i regeringen och kunde påverka, genomfördes reella ökningar för breda grupper, och det var ökat fokus på jämställdhet. Men höjningen av garantipensionen hände inte tack vare Pensionsgruppen utan snarare trots den.

Men med det sagt är den svenska modellen, trots sina brister, värd att bevara och värd att arbeta vidare på. Det är ett stabilt system som håller över tid och som ger ekonomisk trygghet vid ålderdom, så vi fortsätter att vänta. Kanske kommer det en inbjudan snart.

Herr talman! Oavsett pensionsgrupp eller inte är Miljöpartiets mål att pensionerna ska höjas, bli mer jämställda och också bidra till Sveriges hållbarhetsmål. Sverige ska vara världens bästa land att leva i också som pensionär.

På grund av budgetreglerna kan vi inte yrka bifall till vårt förslag på utgiftsområdet. Vi hänvisar därför till vår budgetmotion och till det särskilda yttrande som vi har om den ekonomiska tryggheten vid ålderdom.

Ekonomisk trygghet vid ålderdom

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 december.)

Utbildning och universitetsforskning