Interpellationssvar - Åtgärder mot iran - 2022-12-13

Fru talman! Alexandra Völker har frågat mig om regeringen kommer att ta fram en ny uppdaterad Iranpolitik för att möta det iranska folkets önskan att leva i ett land fritt från förtryck och fundamentalism. Vidare frågar hon om jag under Sveriges ordförandeskap i EU kommer att agera aktivt för att uppdatera EU:s Iranpolitik samt vilka åtgärder och krav som Sverige kommer att driva i FN. Hon frågar om jag kommer att verka för att utöka sanktionerna mot regimens företrädare och deras anhöriga genom frysta tillgångar och inreseförbud. Slutligen har hon frågat mig om det är regeringens avsikt att kalla upp Irans ambassadör för att tydligt fördöma våldet.

Med hänvisning till tidigare interpellationer och debatter - interpellationerna 2022/23:8, 2022/23:16, 2022/23:21 och 2022/23:44 - vill jag återigen understryka att regeringen ser med största allvar på utvecklingen i Iran. Vi har med kraft fördömt våldet och agerar bilateralt såväl som inom EU och FN för att bidra med internationellt tryck, detta både till stöd för kraven på mänskliga rättigheter och emot det brutala och dödliga våld som iranska myndigheter gjort sig skyldiga till. Regeringen fördömer att Iran ska ha avrättat två personer för handlingar kopplade till de pågående protesterna. Sverige och EU har en mycket tydlig och gemensam linje i frågan om dödstraffet, som vi alltid, överallt och oavsett omständigheter motsätter oss.

Sveriges syn på utvecklingen och krav på att våldet ska upphöra har tydligt uttryckts såväl offentligt som i direkta samtal med iranska företrädare, inklusive på ministernivå. Jag framförde detta direkt till Irans utrikesminister i ett samtal den 11 november. UD har frekventa kontakter med den iranska ambassadören där en mängd frågor tas upp, inklusive Sveriges syn på den pågående händelseutvecklingen i Iran.

Sverige har aktivt verkat inom EU för åtgärder och uttalanden som svar på Irans agerande. EU har framfört tydliga gemensamma budskap till stöd för de iranier som fredligt demonstrerar för sina rättigheter, markerat mot iranska myndigheters övervåld och krävt att de som är skyldiga till våldet hålls ansvariga. Vid gårdagens europeiska utrikesministermöte i Bryssel diskuterade vi särskilt situationen i Iran och EU:s åtgärder - en dagordningspunkt som tillkommit efter begäran av Sverige med stöd av likasinnade medlemsstater. Sverige är också ett av de länder som har verkat för de rådsslutsatser som antogs i går och som tydligt fastlägger EU:s politiska hållning gentemot Iran.

EU har kontinuerligt skärpt sanktionerna mot Iran med anledning av de senaste månadernas händelseutveckling genom nya beslut vid rådet för utrikes frågor i oktober, november och nu även december. Sverige har varit pådrivande och ingått som medförslagsställare till de nya sanktionslistningarna. Vid gårdagens möte beslutades om nya listningar av aktörer ansvariga för våldet. Detta görs inom den befintliga sanktionsregimen för allvarliga MR-kränkningar i Iran, som bland annat innefattar inreseförbud och frysta tillgångar i EU. Därtill beslutades om ytterligare sanktioner inom ramen för Rysslandssanktionerna med anledning av Irans försäljning av drönare till Ryssland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tillsammans med övriga EU-medlemsstater fortsätter vi att följa situationen och diskutera möjliga ytterligare sanktioner. Vi bedömer att det råder enighet inom EU i fråga om sanktioner och agerande mot Iran. Denna enighet är av central betydelse för EU:s trovärdighet och möjlighet att påverka situationen och bör värnas. Sverige kommer att fortsätta att stödja en tydlig och enad Iranpolitik också under vårt EU-ordförandeskap.

Fru talman! Sverige var ett av de länder som verkade för att sammankalla en extra session i FN:s råd för mänskliga rättigheter den 24 november för att diskutera och markera mot de allvarliga MR-kränkningarna i Iran. Där beslutade MR-rådet att upprätta en oberoende mekanism för att utreda våldet och MR-kränkningarna i Iran. Detta är ett viktigt steg för ansvarsutkrävande. FN:s generalförsamling antog också i november den årliga resolutionen om situationen för mänskliga rättigheter i Iran. Sverige har genom EU aktivt deltagit i detta arbete. Sverige och EU stöder FN:s specialrapportör för Iran, som har ett särskilt uppdrag att bevaka MR-utvecklingen.

Tillsammans med övriga EU-medlemsstater ser Sverige kontinuerligt över de verktyg som finns för att bemöta den fortsatta utvecklingen i Iran.

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Det har nu gått nästan tre månader sedan Mahsa Jina Amini mördades av Irans moralpolis. Hon mördades för att hon enligt den iranska regimen bar sin slöja fel. Nästan tre månader senare fortsätter de landsomfattande protester som leds av kvinnor. Kvinnorna i Iran har i över 40 år levt under islamistiskt förtryck. Kvinnornas mod har fått hela nationen att resa sig. Deras önskan är tydlig. De vill ha frihet, fred och demokrati.

Den iranska regimens svar på protesterna har varit brutalt och oacceptabelt våld. Enligt FN har minst 14 000 människor hittills fängslats i protesterna. Minst 300 personer har dödats, varav minst 40 är barn. Antagligen är siffrorna egentligen mycket högre. Ett stort antal personer har hittills fått dödsstraff utdömda, och nu har domarna börjat verkställas.

Trots det fortsätter människor att modigt protestera för förändring. Protesterna handlar inte bara om tvånget att bära slöja, utan om frihet och demokrati. Det iranska folket visar varje dag på ett enormt mod i sin kamp för frihet. Kvinnorna i Iran visar på ett alldeles särskilt mod, och vi måste lyssna. Sverige, EU och resten av världen måste möta deras kamp. Vi måste fortsätta att driva på i FN, och vi måste genom EU driva på för att agera än hårdare mot den iranska regimen.

Om 19 dagar tar Sverige över ordförandeklubban i EU. Om 19 dagar är det Sverige som har ledartröjan. Under det närmaste halvåret är det Sverige och Sveriges regering som leder arbetet i EU och därmed har ett enormt ansvar.

Fru talman! Jag vill vara tydlig med att förväntan från den här kammaren är stor på att Sveriges regering agerar starkt för en kraftfull EU-politik gentemot Iran. När Irans kvinnor riskerar sina liv för att protestera mot förtrycket och för frihet och demokrati vilar ett enormt ansvar på Sverige som ordförandeland att ta ledartröjan och agera för att EU ska uppdatera Iranpolitiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utrikesministern talar om vikten av enighet och om att regeringen ska verka för enighet i EU:s agerande gentemot Iran. Socialdemokraterna delar bilden att det är viktigt med enighet i EU:s utrikespolitik. Det är en enorm styrka när unionens länder agerar enat. Men enigheten får inte vara ett självändamål. Vi förväntar oss att utrikesministern inte bara verkar för enighet, utan det ska vara enighet för en kraftfull politik. Vi förväntar oss hårdare sanktioner. Vi förväntar oss att Sverige under ordförandeskapet verkar för att skapa enighet för att terrorklassa revolutionsgardet. Vi förväntar oss att utrikesministern använder det här halvåret för att driva på EU:s utrikespolitik för att möta den modiga kampen hos folket i Iran.

Därför frågar jag utrikesministern på nytt: Kommer Sverige att agera för att uppdatera EU:s Iranpolitik under Sveriges ordförandeskap? Kommer regeringen att verka för att samla EU:s medlemsländer bakom att terrorlista revolutionsgardet?

(Applåder)

Fru talman! Det finns en vaggvisa som sjungs för små barn när det är dags att sova. I Iran sjungs den nu på begravningar av mammor som har förlorat sina barn. De som mördas i protesterna är ungdomar och barn, unga människor.

De dödsstraff som nu utdöms sker mot 21-åringar, 22-åringar och 23åringar, som Mohsen Shekari som blev den förste att avrättas i spåren av de landsomfattande protesterna. Under gårdagen kom nyheten om avrättningen av 23-åriga Majidreza Rahnavard.

Det är en bottenlös grymhet som pågår. Men om inte avrättningarna av Mohsen Shekari och Majidreza Rahnavard får verkliga konsekvenser för regimen i Iran kommer vi i dagarna att få se massavrättningar av demonstranter.

Enligt Amnesty och FN:s särskilda rapportör har över 14 000 människor tagits till fånga sedan protesterna inleddes. Att utdöma dödsstraff efter skenrättegångar mot framför allt unga har förstås sitt politiska syfte. Den islamistiska regimen agerar för att tvinga människor att återgå i tystnad så att regimen ska kunna fortsätta att härska med sitt skräckvälde i Iran.

En annan strategi för att sprida skräck i befolkningen är att tillfångata välkända och uppmärksammade konst- och kulturutövare, idrottsmän och journalister. En av dessa är sångaren och artisten Shervin Hajipour som skrev den virala protestsången Baraye. Den har fått en central roll i protesternas Iran. På mindre än två dagar fick sången 34 miljoner visningar på Hajipours Instagram, och kort därefter greps han. Han är blott 25 år gammal.

Andra exempel är artisterna och rapparna Saman Yasin och Tomaj Salehi som har gripits för sin musik och för att de aktivt använt sina plattformar för att stötta de folkliga protesterna. Även journalisterna Niloofar Hamedi och Elaheh Mohammadi, som var först med att uppmärksamma Jina Mahsa Aminis fall, är tillfångatagna.

Fru talman! Under de här 43 åren är det musiken och berättelserna som hållit kulturen vid liv. Det är den som den islamistiska regimen med alla medel försökt att krossa. Men poeterna skriver om frihet. Artisterna sjunger om livet. Böckerna handlar om kärlek. Filmerna tycks ha en underton av traditioner som fanns innan den islamistiska regimen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kulturen i Iran försöker påminna nästa generation om att det finns andra värden, andra sätt att leva. Det är vad den här generationens stora kamp egentligen handlar om, att ta Iran från diktatur till frihet och demokrati.

Fru talman! Jag deltar i den här debatten enbart i syfte att framföra till utrikesministern att tiden är knapp. Hitintills har utrikesministern inte infriat något som tyder på att Sverige är berett att göra mer. Inte ens EU-mötet under gårdagen innebar att man skulle verka för att klassificera revolutionsgardet som en terroristorganisation.

Min fråga är: Är Iran högprioriterat för regeringen, och hur kommer det i så fall till uttryck?

(Applåder)

Fru talman! Att iranierna har fått nog av den islamistiska regimen kan vi alla samlas kring. Den iranska islamistiska regimens brutalitet och hänsynslöshet mot den egna befolkningen och särskilt mot kvinnorna - något som dessutom har pågått i decennier - saknar helt och hållet gränser.

Den monstruösa regimen slår inte bara ned på och fängslar demonstranter utan har också börjat att avrätta dem efter att dödsdomar delats ut några veckor efter fängslandet.

Till detta ska tilläggas att det islamistiska revolutionsgardet inte bara sätter skräck i det iranska folket utan gärna också sprider sin propaganda internationellt. Dessutom är regimen aktiv i Rysslands olagliga krig mot Ukraina.

Som bekant har vi under hösten fått se allt fler exempel på iransktillverkade drönare som används för att bistå Rysslands illegitima och brutala krigföring i Ukraina. Det är små farkoster som kan skanna av området för att sedan flyga in i bestämda mål och explodera med hjälp av artificiell intelligens och en mänsklig operatör.

Pentagons talesperson John Kirby har uttalat sig och sagt att Iran nu är Rysslands främsta militära stödjare. Enligt Kirby har de båda länderna nu ingått ett fullt försvarspartnerskap och planerar en gemensam produktion av attackdrönare. Pentagon menar att om uppgifterna som kommer från den amerikanska underrättelsetjänsten stämmer skulle det vara mycket skadligt inte bara för Ukraina utan även för Irans grannländer och hela det internationella samfundet.

Fru talman! Nu när Sverige tar på sig ordförandeskapet tror jag att vi alla vill se att Sverige har ledartröjan på sig på riktigt och står upp för de mänskliga rättigheterna, internationell rätt och moralisk rätt.

Min fråga till utrikesministern är: Hur kommer Sverige att agera under ordförandeskapet i EU nästa halvår rörande Irans inblandning i Rysslands krig i Ukraina? Kommer man exempelvis att öka det militära stödet?

Kommer Sverige att vara drivande i frågan om att sätta fler än tre personer och en enhet på förteckningen över personer som omfattas av restriktiva åtgärder mot verksamhet som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende?

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Bara under de senaste dagarna har två unga män avrättats i Iran, Mohsen Shekari och Majidreza Rahnavard. De är två unga män vars liv har tagits ifrån dem enbart för att de önskade att få leva sina liv fullt ut. Nu står ytterligare 37 unga människor, varav tre minderåriga, och väntar på att få sina dödsdomar verkställda. Deras brott? Deras rop efter frihet och demokrati.

Den brutala iranska regimen skyr inga medel för att försöka ingjuta skräck och maktlöshet hos sina motståndare. Det handlar om att arrestera, tortera och döda. Det är regimens svar på allt. Men hittills har dess försök till att så splittring och skapa skräck inte haft någon påverkan.

Den blottar snarare tvärtom just den skräck som den själv känner och bör känna. Det iranska folket har fått nog. Det iranska folket vägrar att ge upp. Det iranska folket vill ha en förändring. I detta är omvärldens roll och agerande väldigt viktigt för att kunna stötta det iranska folket.

Sverige har en lång historia av att stå upp för mänskliga rättigheter och att stötta andra länder i deras demokratiutveckling. Det är en historia som hedrar oss och som vi känner stor stolthet över. Sverige har även tidigare spelat en viktig roll för ett bättre och fredligare Iran. Olof Palme och Jan Eliasson blev utsedda av FN att vara särskilda sändebud och medla i kriget mellan Iran och Irak.

Fru talman! Jag utgår från att utrikesminister Tobias Billström också värnar om Sveriges goda renommé. Därför blir jag väldigt fundersam och chockad när jag ser att utrikesministern inte alls svarar på interpellanten Alexandra Völkers fråga om varför vi ännu inte har kallat upp den iranska ambassadören. Min direkta fråga till utrikesministern är: Kommer utrikesministern att kalla upp den iranska ambassadören, och när?

(Applåder)

Fru talman! På fredag är det tre månader sedan Jina Amini mördades av den iranska regimen. Det är också snart två månader sedan Tobias Billström tillträdde som utrikesminister i Sveriges nya regering. Innan dess satt en annan regering med en del företrädare som jag nu ser här i bänkraderna.

Det har även gått ungefär en månad sedan telefonsamtalet mellan utrikesminister Billström och den iranske utrikesministern. Om jag förstod det rätt var det ett samtal som den iranske utrikesministern kallade till, inte Billström.

Framför allt har det gått ungefär en månad sedan vi samlades här i riksdagen för första gången för att ha en interpellationsdebatt om Iran. Sedan dess har utrikesministern varit här ett par gånger och diskuterat Iran, och det är för att det är så högaktuellt och viktigt att vi agerar. Då, för en månad sedan, fylldes bänkraderna på plenisalens läktare i princip från första till sista bänk. Det var lång kö för att komma in i riksdagen och lyssna på debatten en kall tisdagskväll i november.

Regeringen har långsamt men säkert steppat upp en aning i Iranfrågan; det ska jag ge utrikesminister Billström innan jag kommer till kritiken. Samtidigt tror jag att man ska ha klart för sig att regeringen för lite av ett cirkelresonemang här som det är en viss utmaning för oss i Sveriges riksdag att förhålla oss till. Man menar att ensam inte är stark, vilket man har en poäng i, och att vi därför behöver gå EU-vägen i stället för att föra en egen Iranpolitik, trots att många av oss ledamöter menar att det skulle vara bättre om vi hade både en egen Iranpolitik i vår relation till Iran och ett EU-spår. Regeringen har snöat in på EU-spåret, och det är man väldigt tydlig med i olika typer av utrikespolitiska och andra deklarationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men man ska inte heller gå längre än EU. Man ska alltid gå precis så långt som alla EU-länder är överens om. Den som vill minst ska få bestämma hur mycket EU ska göra. Det är i det cirkelresonemanget som den svenska regeringen står fast och inte tar sig vidare i att stödja det iranska folket.

Alla håller med om att EU-enighet är viktigt och, som Billström säger i svaret, "av central betydelse" - absolut! Men betyder det att vi inte ska göra dessa ansträngningar för att stödja det iranska folket mer? Jag tycker att det är tråkigt och framför allt förödande att man inte tydligare kan peka på vad vi ska göra för att stärka kraften i EU, så att det inte är den som vill minst som ska bestämma vad EU ska göra.

Sverige tar nu över ordförandeskapet i EU från den 1 januari och har det i ett halvår. Det är en god möjlighet för Sveriges utrikesminister att sätta agendan och se till att Iran finns uppe på bordet. Vi vet ju att EU:s höga representant Josep Borrell har en förmåga att glömma allt som har med mänskliga rättigheter att göra.

Det finns mycket regeringen kan göra. Man har inte kallat upp ambassadören, trots att det har gått tre månader. Nu sker avrättningarna, och många länder runt om i världen reagerar med att kalla upp ambassadören. Markerar vi inte nu är det risk för många, många fler avrättningar framöver.

Vi borde terrorstämpla revolutionsgardet så snart vi bara kan. Det är också kopplat till att utvidga till ännu mer sanktioner riktade mot de företag som finansierar revolutionsgardet och som är en del i den politiska regimens system för att finansiera sin militär och därigenom vara en maktfaktor även i Mellanöstern i stort - i Libanon, i Irak, i Jemen och så vidare.

Men framför allt borde EU och regeringen tydligt uttala att man vill ha demokrati i Iran. Det ordet hittar man inte någonstans i något enda EU-dokument i dag ens om man letar med lupp.

(Applåder)

Fru talman och utrikesministern! Islamismen är inte bara ett hot mot iraniernas frihet och säkerhet. Islamismen är ett hot mot vårt sätt att leva, vår trygghet och vår säkerhet.

Bara förra veckan rapporterades det i tyska medier om att Islamiska revolutionsgardet tittar på judiska mål i Tyskland. Judiska mål i Tyskland är föremål för Islamiska revolutionsgardets verksamhet! En officiell del av den iranska staten är beredd att hota judiska mål i Tyskland, i Europeiska unionen. Islamismen erkänner nämligen inga gränser. Hela den ideologi som präglar den iranska staten bygger på idén att den har makt över människor oberoende av nationsgränser. Ideologin bygger på kvinnohat, hat mot vårt sätt att leva och hat mot vår frihet och har antisemitism som en bärande del.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu har det iranska folket fått nog. 43 år räcker. Det iranska folket har fått nog, och många iranier är beredda att riskera sina liv för frihet, för demokrati, för jämställdhet och för alla de värden som slås fast i den svenska grundlagen och som den svenska regeringen bygger sin politik på.

Då är frågan: Vad är vårt ansvar i detta? Hur långt ska vi gå? Vad ska vi göra för att uttrycka stöd och visa på riktigt stöd för det iranska folkets frihetskamp?

Fru talman! Jag är inte här för att kräva att utrikesministern ska agera som Harald Edelstam, Folke Bernadotte eller Raoul Wallenberg. Jag är inte här för att kräva att utrikesministern ska riskera sitt liv. Jag är här för att säga - ärligt, enkelt och tydligt: Använd makten till att rädda människoliv!

Jag har suttit i Sveriges regering i åtta år. Då och då dyker det upp möjligheter att verkligen påverka människors liv på riktigt som minister. Det händer inte så ofta, men då och då händer det. Just nu sitter det flera hundra personer i Iran som riskerar dödsstraff. Två har redan blivit avrättade det senaste dygnet. Vi kan stoppa de avrättningarna, men då krävs det att utrikesministern är beredd att visa politiskt ledarskap.

Med all respekt för tjänstemannaunderlagen från Utrikesdepartementet är det inte läge att följa dem. Det är läge att visa politiskt ledarskap. Kalla upp den iranske ambassadören, som Tyskland och många andra europeiska länder gjort de senaste dygnen! Säg: Nej, vi accepterar inte att ni avrättar människor som längtar efter frihet!

Det har ett pris för utrikesministern, men det priset är inte särskilt högt i jämförelse med förmågan, och faktiskt chansen, att rädda liv och faktiskt stå upp för de värden som svensk utrikespolitik bygger på oberoende av om regeringen är socialdemokratiskt ledd eller moderatledd.

Jag är övertygad om att jag delar dessa värderingar med utrikesministern. Jag är övertygad om att Tobias Billström har samma avståndstagande mot islamismen som jag har. Men jag sitter inte i den position som Tobias Billström sitter i. Jag kan inte kalla upp Irans ambassadör. Jag kan vara här i dag och argumentera för min sak, men Tobias Billström kan faktiskt, oberoende av underlagen från tjänstemännen, i morgon gå till Utrikesdepartementet, kalla den iranske ambassadören till Utrikesdepartementet och tydligt markera att avrättningarna ska stoppas.

Är det någonting vi vet är det att den typen av signaler mot den iranska regimen spelar roll. De är brutala, men de är väldigt känsliga för kritik. Snälla, använd den makten!

(Applåder)

Fru talman! Tack till utrikesministern för att han tar sig tid att ge ett utvecklat svar!

Fru talman! Det är som tidigare kollegor från andra partier i riksdagen har beskrivit: Två unga män har blivit avrättade i Iran.

Det är inte första gången den iranska regimen avrättar någon. Jag är svensk armenier från Iran. Bakom vår kyrkogård i Teheran ligger över 10 000 iranier begravda i en massgrav från 1988-1989. Den iranska regimen har aldrig förnekat detta utan stolt sagt att det var de som gjorde det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När jag kunde besöka min farfars grav pekade en man och sa: Någonstans vid berget där borta ligger 10 000 människor begravda i en massgrav. Det tär på en när man går tillbaka. När jag var liten förstod jag inte vad det var. Jag var tio elva år gammal. Nu, som företrädare för svenska folket och politiskt engagerad, förstår jag mycket mer av den sorg den mannen visade när han pekade med handen.

Mohsen Shekari och Majidreza Rahnavard är de två som blivit avrättade. Den senaste, Majidreza, var brottare. Hans brott var att han skyddade demonstranter mot regimens kulregn i sin hemstad Meshed.

Den iranska regimen begår inte bara terror mot sitt eget folk. Den begår terror i regionen. Vi ser i demonstrationerna att regimen använder sig av sina shiamiliser som man har byggt upp i Irak, Syrien och Libanon. Dessa använder de mot sin egen befolkning.

I dag kom det en rapport från Amnesty om att den iranske fotbollsspelaren Amir Nasr-Azadani riskerar att avrättas. Det visar att regimen också vågar gå mot kända profiler. Det handlar inte bara om någon som de har plockat ute på gatan utan även kända fotbollsspelare.

Det är många iranier i Sverige som har skickat mejl till oss, och även svenska medborgare av andra etniciteter. De har med all rätt mejlbombat våra mejlkonton. De hyser en stor oro, för många vet vad den här regimen är benägen att göra. Ett människoliv är inte värt någonting så länge de kan behålla makten.

Utrikesministern har föredömligt informerat riksdagen om att Sveriges regering har lyft upp frågan på utrikesministermötet i går i Bryssel. Jag förstår frustrationen hos oppositionen och viljan att man ska göra mer, för jag känner samma frustration. Men vi vet att det behövs ett enat EU. Diktaturen Iran har varit väldigt duktig på att kringgå sanktioner i 43 års tid. Iran är exemplet för Ryssland. Ju mer isolerat Ryssland blir, desto mer kommer Ryssland att titta på Iran. Iran har kunnat kringgå de ekonomiska sanktionerna i 43 års tid.

Min fråga till utrikesministern är: Utöver de åtgärder man har vidtagit i Bryssel och i FN, vilka fler åtgärder ser utrikesministern att svenska regeringen kan ta initiativ till mot bakgrund av vårt anseende som ett land som står upp för mänskliga rättigheter? Vi måste också få med oss de länder som tvekar inför att införa hårdare sanktioner. Sverige kan rädda liv. Sverige har räddat liv, och vi måste rädda fler liv.

(Applåder)

Fru talman! Utrikesministern! Nu ses vi här igen, och händer det ingenting lär vi ses här fler gånger. Den saken är nog klar.

Jag ska försöka att inte upprepa det som redan har sagts från talarstolen i dag. Det handlar om 18 000 fängslade och åtskilliga hundra döda, och två avrättningar bara det senaste dygnet.

Det var en konstig händelse i EU-nämnden i slutet av förra veckan. Då hade regeringen tydliga chanser och möjligheter att agera gentemot den islamiska statens revolutionsgarde, men man valde i princip att gå fram med ett intetsägande mandat till EU.

I dag sitter representanter från fyra olika partier här i kammaren och debatterar med utrikesministern: Moderaterna, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centern. Jag är övertygad om att det finns en stark majoritet i den här församlingen som vill se kraftfulla åtgärder mot Iran. Det vi begär är egentligen inte mycket. Vi har begärt att regeringen ska kalla upp den iranska ambassadören och markera att vi inte accepterar avrättningarna och beteendet gentemot befolkningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hoppas att utrikesministern i dag kan ge oss löfte att han i morgon kallar upp den iranska ambassadören. Detta är vad jag hoppas få höra i debatten.

För att utrikesministern verkligen ska förstå vad detta handlar om vill jag läsa upp några namn på personer som riskerar att avrättas om utrikesministern inte agerar. Det handlar om människor av kött och blod: Mohammad Mehdi Karmi, Ali Moazemi Goderzai, Behrad Ali Kenar, Reza Shaker Zavardehi, Javad Zargaran, Mohammad Amin Akhlagi, Syed Mohammed Hosseini, Shayan Charani, Mahdi Mohammadi, Arin Farzam Nia, Amir Mohammad Jaafari, Amin Mehdi Shakralhi, Tomaj Salehi, Saleh Mir Hashmi, Amirnaser Azadani, Ali Rakhshani, Mohammad Rakhshani, Tohid Darvishi, Mohammad Ghabadlou, Sahand Noor Mohammadzadeh, Mohammad Broughani, Akbar Shafari, Parham Parvari, Mahan Sadrat Madiani, Behrad Hesari, Mehdi Jahani, Milad Azmoun, Manouchehr Mihman Navaz, Saman Seidi, Mohsen Rezazadeh Gharaqlou, Nastouh Nikkhah, Mohammad Pasandian, Abolfazl Mehri Hossein Haji, Saed Shirazi, Hamid Ghare Hassanlou, Farzane Ghare Hassanlou, Reza Arya, Saman Yasin, Fahime Karimi och Mahsa Mohammadi.

Varför läser jag då upp dessa namn? Tobias Billström, detta är människor av kött och blod. De har familjer. De är nu i iranska fängelser och riskerar att avrättas när som helst. De har människor som älskar dem. Tänk på det!

Utrikesministerns brist på vilja att agera rent konkret har konsekvenser för människor. Vad vi i den här kammaren försöker åstadkomma genom våra interpellationer är att påvisa dessa konsekvenser för utrikesministern. Det är inte att peka finger eller att försöka göra partipolitik av det hela. Det finns en bred enighet i den här kammaren. Det finns ett starkt stöd här i kammaren för utrikesministern att luta sig mot om han väljer att agera. Snälla, jag ber utrikesministern att ta chansen och agera i morgon bitti.

(Applåder)

Fru talman! Jag har vid flera tillfällen här i kammaren haft möjligheten att aktivt lyfta fram att Sverige jobbar för att tydligt markera och vidta åtgärder med anledning av utvecklingen i Iran. Vi ser med djup oro på det fortsatta brutala och repressiva bemötandet från iranska myndigheter mot de fredliga protesterna, inte minst mot bakgrund av de avrättningar som nu verkställs och som flera av deltagarna i debatten här har relaterat till. Dödsstraffet är ett omänskligt och oåterkalleligt straff som strider mot de mänskliga rättigheterna. EU har, liksom Sverige och den svenska regeringen, tydligt uttryckt detta i sin skarpa reaktion på avrättningarna.

De modiga iranier som fortsätter att protestera för sina mänskliga rättigheter, inte minst de kvinnor och flickor som ofta har tagit en ledande roll, förtjänar vår djupaste respekt. De förtjänar också vårt stöd och vår solidaritet. Sveriges roll är att verka i det internationella systemet till stöd för deras krav på mänskliga rättigheter och att utöva tryck mot det iranska styret för att motverka en fortsatt eskalering av våldet och övergreppen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För detta agerar vi bilateralt, såväl genom EU som genom FN, och det innefattar både tydliga offentliga ställningstaganden och direkta samtal med iranska företrädare. Det innefattar också att bidra till konkreta internationella åtgärder som utökade sanktioner och en oberoende FN-mekanism för att utreda våldet och utkräva ansvar.

Sverige har återkommande tagit upp situationen direkt med iranska företrädare på olika nivåer. I mitt samtal med Irans utrikesminister den 11 november underströk jag att repressionen mot protesterna måste upphöra och att kraven på mänskliga rättigheter måste hörsammas. UD har frekventa kontakter med Irans ambassadör där Sveriges kritiska syn på utvecklingen också har framförts. Detsamma sker också genom vår ambassad i Iran.

Det är viktigt att upprätthålla och använda våra diplomatiska kanaler för att i direkta samtal framföra tydliga svenska budskap och värna svenska intressen där respekten för mänskliga rättigheter är ett.

Sveriges och EU:s Iranpolitik ses över löpande. Den har anpassats kontinuerligt för att markera och svara upp mot utvecklingen och de iranska myndigheternas agerande. Det är avgörande att de åtgärder som vi vidtar är meningsfulla och verkningsfulla och att vi använder olika plattformar för att optimera genomslaget.

Fru talman! Som jag tidigare har betonat i debatter här i kammaren är regeringen alltid redo att i samråd med våra EU-partner omvärdera och ompröva bilaterala relationer i ljuset av händelseutvecklingen. Därför välkomnar jag den debatt som vi har haft här i dag i kammaren och också naturligtvis det fortsatta utbytet i den här viktiga frågan.

För mig som utrikesminister känns det bra att engagemanget för det iranska folket är så djupt och omfattande. Jag har sagt det i tidigare kammardebatter, och jag tänker fortsätta att säga det eftersom det känns så för mig som statsråd.

Fru talman! Det är tydligt vilket enormt engagemang för och vilken solidaritet med det iranska folkets kamp för frihet det finns i Sveriges riksdag. Jag gläds över att utrikesministern tar med sig detta, och jag hoppas verkligen att han känner detta inför det fortsatta arbetet. Detta handlar verkligen om liv, frihet och demokrati, och det iranska folket imponerar enormt med sitt mod och sin enighet i denna kamp.

För några veckor sedan publicerade Tony Blair Institute i samarbete med Gamaan en unik opinionsundersökning som kunnat genomföras genom kryptering och som undersökte bakgrunden och hur utbredd kampen i Iran är. Den visar att motståndet mot obligatorisk hijab sträcker sig över alla åldrar och alla delar av befolkningen. Män och kvinnor, unga och gamla, landsbygd och stad - önskan om förändring genomsyrar hela samhället. Undersökningen visar också att protesterna handlar om långt mer än kravet att bära slöja. Den visar på en enorm sekularisering och en vilja att leva i ett Iran fritt från den nuvarande regimen.

Det iranska folket kämpar för frihet men möts av våld och nu rena avrättningar. Sverige måste agera ännu mer kraftigt, och därför blev jag bestört när jag såg den EU-nämnd som ägde rum tidigare i dag. Där förklarar statsministern att eftersom det inte rådde enighet på gårdagens EU-möte i fråga om terrorklassningen av revolutionsgardet anser regeringen inte frågan vara värd att prioritera. I stället vill man prioritera de frågor där det finns enighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Är det detta vi har att förvänta oss under det svenska ordförandeskapet, att Sverige endast kommer att driva på i frågor där det redan råder enighet?

Därför frågar jag utrikesministern igen: Hur kommer Sverige att agera under ordförandeskapet i EU? Kommer regeringen att verka för att samla EU-länderna bakom att terrorlista revolutionsgardet, vilket exempelvis USA redan har gjort?

(Applåder)

Fru talman! Jag är fast övertygad om att Iran aldrig kommer att återgå till det som det har varit. Människorna är för många, och de har enat sig. Alla etniska grupper står enade för ett fritt, självständigt Iran på demokratiska villkor. Men det kommer ingen annan tidpunkt som är så viktig som nu, för vi befinner oss precis vid brytpunkten, där skräckväldet agerar på det sätt de gör, genom tortyr, gripanden, fängslanden och utdömda dödsstraff. Regimen har vapen, fängelser och sitt revolutionsgarde. Men vad har folket? Vad har kvinnorna? Vad har barnen? Deras vädjan riktas till omvärlden. Det är omvärlden som måste dra detta lass nu för att visa att vi står bakom det de kräver: en demokratisk framtid.

Vi som lever och verkar i demokratier har därför ett ännu större ansvar att agera just vid denna brytpunkt. Antingen låter vi regimen fortsätta med sitt skräckvälde, sina dödsstraff, sina gripanden och sin terror. Eller så är det precis just nu omvärlden fördömer dödsstraffen och tortyren och agerar genom att i respektive land kalla upp sina ambassadörer och drar slutsatsen att något mer måste till, exempelvis att terrorklassa revolutionsgardet och göra fler insatser för att sätta press på regimen.

Jag är av uppfattningen att utrikesministern kan vara den person som vid just denna tidpunkt tar det historiska steg som krävs. Jag hoppas att han tar detta tillfälle i akt.

(Applåder)

Fru talman! Jag upplever att jag inte riktigt fick svar på min fråga.

Jag menar att det är problematiskt att regeringen försvagar FN genom att dra ned på kärnstödet - detta i ett oroligt världsläge när vi ser flera länder med auktoritära regimer gå samman i något som verkar vara en kapprustning för att rita om den globala spelplanen och försäkra sig om att just deras världssyn ska vara rådande.

Därför frågar jag återigen: Hur kommer Sverige att agera under ordförandeskapet i EU, som verkar vara regeringens viktigaste spelplan? Kommer man att öka det militära stödet till Ukraina, och kommer fler personer som stöder Ryssland att sättas upp på sanktionslistan?

(Applåder)

Fru talman! Jag hoppades verkligen få höra mer engagerade svar från utrikesministern och inte endast upplästa svar skrivna i förväg, för många frågor som har ställts här inne har vi inte fått svar på. Jag undrar verkligen varför utrikesministern fortsätter att undvika att svara på frågorna varför ambassadören inte har kallats upp och när ambassadören ska kallas upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är uppseendeväckande information vi får om att initiativet till det telefonsamtal utrikesministern hänvisar till togs av den iranska utrikesministern. Det är alltså inte ens på initiativ av oss samtalet har ägt rum. I ljuset av detta blir det ännu mer uppseendeväckande och förvånande att vi inte har kallat upp den iranska ambassadören ännu. Ska vi inte göra det som andra länder i EU gör, eftersom vi hela tiden hänvisar till vad andra gör för att vi ska agera? Flera länder har kallat upp ambassadörerna och fördömt avrättningarna.

Vi har flera gånger pratat om mod. Det är dags att vi visar mod och kallar upp Irans ambassadör och fördömer avrättningarna öga mot öga.

Jag upprepar min fråga: Kommer utrikesministern att kalla upp Irans ambassadör?

(Applåder)

Fru talman! Utrikesministern säger att han vill agera och markera tydligt och att detta sker genom att EU och Sverige gör skarpa uttalanden som en reaktion på de två dödsstraff som har verkställts mot två demonstranter.

Låt mig ställa en ärlig fråga, utrikesminister Billström. Var har dessa uttalanden gjorts? Jag hörde dem för första gången i dag på EU-nämndens öppna sammanträde med statsministern och i kväll i ditt uttalande, vilket är bra. Är det första gången dessa uttalanden har gjorts från svensk sida, eller har de gjorts vid något annat tillfälle som jag inte känner till? EU uttalade sig i går i samband med utrikesministrarnas gemensamma FAC-möte.

Jag undrar också om detta med att kalla upp ambassadören. Frankrike har i dag kallat upp Irans chargé d''affaires i Paris. Jag undrar om Frankrike stämde av detta med EU eller om detta var ett eget initiativ av Frankrike. Är detta något man måste stämma av med EU-kretsen innan man gör det?

Ett annat land är Storbritannien. Vid första avrättningen för fyra dagar sedan kallade Storbritannien snabbt upp Irans ambassadör i London och fördömde avrättningen.

Storbritannien själva har blivit uppkallade 15 gånger under de senaste tre månaderna till det iranska utrikesdepartementet. Detta visar att det som Storbritannien gör, nämligen sätter press på den iranska regimen, har betydelse. Annars får man inte klippkort till utrikesdepartementet.

Det är dags för Sverige att vidta diplomatiska åtgärder. Vi kan gärna göra detta ihop med alla andra EU-länder, men vi kan också göra det ensamma. Det är viktigt att det sker, och därför kräver vi att ambassadören kallas upp nu. Fördöm avrättningarna rakt i ansiktet på den iranska ambassadören, Billström!

(Applåder)

Fru talman och utrikesministern! Den 9 november 1989 föll Berlinmuren, och med den föll kommunismen. Vi blev av med kommunismens tyranni i Europa. Det är precis denna process som det iranska folket är inne i - att besegra ännu en brutal ideologi: islamismen. Islamismens frammarsch började med den iranska revolutionen 1979, men nu vill iranierna sätta punkt för islamismens frammarsch. Då är frågan: Vad kan vi göra?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som utrikesministern bör göra är att sluta riskminimera genom att läsa upp färdigberedda tjänstemannaprodukter som svar i en interpellationsdebatt. Den stora risk som utrikesministern tar är att ställa sig på fel sida av historien och utmana den vilja som finns i riksdagen. Från Sverigedemokraterna till Vänsterpartiet - där finns en vilja, utrikesministern, att Sverige ska agera tydligt. Det är uppenbart att Sverige inte agerar tydligt, Tobias Billström, av den enkla anledningen att vi är ett av de EU-länder som inte har kallat Irans ambassadör till Utrikesdepartementet efter avrättningarna.

Jag lovar utrikesministern att om omvärlden inte agerar tydligt - om vi inte reagerar hårt, konkret och tydligt - kommer de att avrätta fler. Och eftervärldens dom kommer att bli hård mot oss, precis som eftervärldens dom är hård mot dem som accepterade kommunismen under 80-talet och inte ställde sig på rätt sida om historien 1989.

Låt oss nu göra det som riksdagen förväntar sig, utrikesministern. Kalla redan i morgon Irans ambassadör till Utrikesdepartementet, visa politiskt ledarskap och riskminimera inte genom att följa tjänstemännens underlag! Visa politiskt ledarskap genom politiska ställningstaganden baserat på den vilja som finns i Sveriges riksdag, eller ännu viktigare, baserat på den regeringsförklaring som statsministern läste upp här. Ett land nämndes: Iran. Kampen för friheten i Iran stöddes av statsministern. Följ det i konkreta handlingar! Utrikesministern har riksdagens stöd i detta.

(Applåder)

Fru talman! Alla här inne, inklusive utrikesministern, är nog eniga om att det vi ser i Iran är en frihetskamp mot en regim som aldrig skyr några medel när det gäller att släcka ett liv.

Fru talman! Iranfrågan berör oss. Sverige är ett av de mest jämställda länderna. Här gör vi inte skillnad på män och kvinnor från födseln. I Iran föds inte kvinnor fria, och detta påverkar även männen. Det är därför männen har anslutit sig till sina systrar, sina mödrar och sina mor- och farmödrar i kampen för frihet. Detta är en frihetsfråga för oss alla.

Jag upplever att utrikesministern ändå öppnar för att vi från svensk sida inte alls är negativt inställda till att terrorklassa revolutionsgardet men att vi, för att det ska bli konkret handling, måste få med oss övriga EU-länder. Det finns även en lista med vissa krav som måste uppfyllas. Vilka länder det är vet jag inte - jag var inte med på det mötet - men min inställning utifrån dagens öppna samråd är att utrikesministern och statsministern inte är negativt inställda.

Det finns ett tryck och en vilja att stå på det iranska folkets sida. Min fråga till utrikesministern är: Vilka konkreta åtgärder ser man i närtid, gemensamt på Europanivå, för att få till ett riktigt tryck?

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman och utrikesministern! Jag har två ärliga frågor som jag hoppas att utrikesministern ska svara på.

Har vi delegerat bort vår utrikespolitik till andra länder? Om inte, varför agerar Sverige inte som ett självständigt land som äger sin egen utrikespolitik och börjar agera? Det var den ena frågan.

Den andra frågan handlar i stort sett om att försöka förstå utrikesministerns ovilja att kalla upp den iranske ambassadören. Hittills, under ett visst antal debatter som vi har haft i denna kammare, har utrikesministern inte gett ett enda svar på varför han inte vill agera. Då blir det jätteknepigt för denna församling att förstå vilka betänkligheter som kan finnas som hindrar utrikesministern från att agera så som en massa andra länder har gjort. Detta gnager, Tobias Billström. Det gnager djupt i våra magar när vi inte förstår varför utrikesministern väljer att upprepa samma meningar gång på gång.

Kan vi inte, snälla Tobias Billström, försöka komma framåt i denna debatt och komma ifrån denna situation där samma frågor ställs och samma intetsägande svar ges gång på gång? Nu har utrikesministern chansen att ställa sig på rätt sida av historien. Ta vara på det, Tobias Billström!

(Applåder)

Fru talman! Tack för det stora engagemang som finns här i kammaren i kväll! Regeringen lägger naturligtvis stor vikt vid ett kraftfullt och samlat agerande inom EU i fråga om Iran. Detta är något som också Alexandra Völker lyfter upp i sin interpellation. Att verka tillsammans med 26 andra länder genom gemensamma uttalanden eller åtgärder får mycket större kraft än om ett land agerar enskilt.

I går möttes EU:s utrikesministrar för månadens möte i rådet för utrikes frågor, där vi särskilt diskuterade situationen i Iran. Denna dagordningspunkt tillkom efter att Sverige, tillsammans med likasinnade medlemsländer, föreslagit och drivit på för att ge Iranfrågan den uppmärksamhet som den kräver.

Vid mötet framkom en stor samsyn om att EU behöver upprätthålla trycket och fortsätta att agera i ljuset av den mycket allvarliga utvecklingen. Detta reflekteras också i de rådsslutsatser som antogs. Sverige fortsätter att tillsammans med övriga EU-länder undersöka vilka åtgärder som är mest effektiva för att sätta maximalt tryck på IRGC, alltså revolutionsgardet. Då är det viktigt att Sverige under EU:s ordförandeskap agerar som en samlande kraft. EU-enighet är centralt, men förutsättningarna för att uppnå konsensus kring IRGC får i dagsläget anses små.

EU har de senaste månaderna valt att införa omfattande nya sanktionslistningar mot personer och organisationer i Iran som direkt bär ansvar för våldet och övergreppen i samband med de pågående protesterna. Detta görs genom EU:s befintliga sanktionsregim för allvarliga MR-överträdelser i Iran. Ett stort antal centrala individer och enheter inom IRGC är redan listade under sanktionsregimen, och ytterligare listningar kan bli aktuella. EU:s samlade bedömning har varit att detta är de mest verkningsfulla MR-listningarna mot dem som deltar i övergreppen, och Sverige har aktivt verkat för de nya sanktionslistningarna.

Till detta kommer att IRGC som organisation redan är sanktionslistad under de EU-sanktioner som infördes 2010 med anledning av att Iran bidragit till spridning av massförstörelsevapen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Nu vill jag säga en sak: Att lista IRGC under EU:s terrorismsanktioner, det vill säga en annan sanktionsregim, skulle inte ha några praktiska följder. IRGC är redan föremål för bland annat frysning av tillgångar och inreseförbud i EU. Och även om IRGC som organisation skulle terroristlistas skulle det inte per automatik innebära att enskilda medlemmar träffas av sanktioner. De skulle behöva listas separat.

Regeringens syn har flera gånger här i kväll efterfrågats. Det är rimligt. Genom antagandet av dessa nya rådsslutsatser om Iran fastställs unionens syn. Rådsslutsatserna är en stark markering från EU:s sida om att det inte är business as usual med Iran. Texten omfattar bland annat situationen för mänskliga rättigheter i Iran till stöd för dem som fredligt demonstrerar för sina mänskliga rättigheter och också uppmaningar om ansvarsutkrävande.

Det är centralt för regeringen att EU fortsätter att agera samordnat och kraftfullt. Enighet är en strategisk prioritet för EU och för Sverige som inkommande ordförandeland. Samtidigt som EU-ordförandeskapet inte formellt omfattar utrikesfrågor kommer Sverige att tillvarata möjligheterna att genom ordförandeskapet driva på för fortsatt starkt EU-agerande i fråga om Iran.

Fru talman! De dödsstraff som den iranska regimen nu utfärdar - de dödsstraff som man har börjat verkställa - innebär i praktiken att regimen i Iran systematiskt mördar människor för att de demonstrerar för sina mänskliga rättigheter, att man mördar människor för att de vill ha frihet och demokrati. Det är oacceptabelt, och det måste få kraftiga konsekvenser.

Jag reagerar på att höra utrikesministern tona ned betydelsen av en terrorlistning, eller en terrorstämpling. Det är klart att det har betydelse att terrorstämpla. Vi har terrorklassat al-Qaida, PKK och en mängd olika organisationer. Självklart har det betydelse, annars skulle vi kunna sluta med detta verktyg.

Jag hoppas att Sveriges regering under sitt ordförandeskap i EU visar på mer drivkraft än vad utrikesministern har visat på här i dag. Jag hoppas att man går in med inställningen att politiken faktiskt spelar roll, att det får betydelse att man tar tydliga steg framåt och att det är ett tydligt stöd för folket i Iran.

Vi har som ordförandeland möjlighet att ta på oss ledartröjan och agera för att EU ska visa samma styrka och enighet som vi har gjort gentemot Ryssland under de senaste månaderna. Vi förväntar oss att Sveriges regering vågar visa samma mod som Irans folk. Vi förväntar oss en kraftfull politik mot Iran. Vi förväntar oss hårdare sanktioner. Vi förväntar oss att man driver på för att terrorlista revolutionsgardet. Vi förväntar oss att man driver på och använder denna tid. Vi förväntar oss att utrikesministern kallar upp Irans ambassadör. Han har riksdagens stöd. Ta vara på det!

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar än en gång interpellanten för interpellationen och för en bra debatt. Jag välkomnar verkligen det stora intresse som finns för situationen i Iran både här i riksdagen och bland den svenska allmänheten. Vi är många som känner för det iranska folket och engagerar oss för att Sverige och Europa ska stå upp för kraven på mänskliga rättigheter och bidra på de sätt som vi kan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill i detta sammanhang också betona vikten av en fri och öppen debatt och ett samtalsklimat där alla får yttra sig och diskutera idéer. Det är en grundläggande del av en liberal demokrati, just det som det iranska folket nu kämpar för, ofta med livet som insats.

Vi ser, tillsammans med övriga EU-länder, hela tiden över vilka åtgärder som är mest verkningsfulla som en reaktion mot det våld och den repression som vi ser i Iran. Att kalla upp Irans ambassadör till Utrikesdepartementet är ett verktyg som står till buds för att markera vårt missnöje med situationen i Iran.

Jag vill dock fokusera lite mer på frågan om IRGC, som har lyfts fram här flera gånger i debatten. Det har funnits ett samförstånd hittills inom EU-kretsen att fokusera på sanktioner mot personer och enheter som på ett tydligt och rättssäkert sätt kan bevisas ha en direkt koppling till de MR-kränkningar som pågår. Men om man ska lista hela organisationen finns det större praktiska och juridiska problem. Man måste kunna slå fast och bevisa att hela organisationen är ansvarig för konkreta och allvarliga MR-kränkningar. Det skulle inte heller per automatik innebära att enskilda medlemmar träffas av sanktioner. De skulle ändå behöva listas separat. Hittills har man i EU-kretsen funnit att det är mest effektivt och rättssäkert att fokusera på individuella listningar. Men EU har hittills sanktionslistat ett stort antal individuella IRGC-befäl i flera olika provinser i Iran för MR-kränkningar, och det har bedömts vara mer ändamålsenligt än att lista organisationer.

Fru talman! Jag tackar än en gång för en bra debatt. Jag är helt övertygad om att vi kommer att fortsätta att diskutera denna fråga. Det behövs verkligen till stöd för det iranska folket.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.