Interpellationssvar - Anonyma donationer till partierna - 2022-11-22

Fru talman! Märta Stenevi har frågat mig om jag avser att ta några initiativ för att skärpa lagstiftningen om partidonationer.

Den nuvarande lagen om insyn i finansiering av partier antogs år 2018 och baseras på förslag som lämnades av en parlamentariskt sammansatt kommitté. Lagen syftar till att skapa ytterligare ökad öppenhet och innebär bland annat utökade krav på intäktsredovisning och ett förbud mot att ta emot anonyma bidrag över ett visst värde. Trots att Greco såg utrymme för ytterligare förbättringar bedömdes den svenska lagstiftningen innebära viktiga steg mot ökad öppenhet kring partiers finansiering.

Efter Kalla faktas granskning tidigare i höstas har Kammarkollegiet inlett tillsynsärenden. Jag ser fram emot att ta del av Kammarkollegiets beslut. Besluten kan komma att bidra till att klargöra hur regelverket ska tillämpas och också om det kan finnas anledning att överväga en översyn av regelverket.

Fru talman! Det är förbjudet för partier att ta emot anonyma bidrag över ett visst belopp. Lagstiftningen kom till för att skapa mer transparens och för att förhindra korruption, så att till exempel gruvbolag inte ska kunna pumpa in pengar i partier som älskar gruvor utan att folket får veta det, så att skolkoncerner inte ska kunna pumpa in pengar i partier för att hålla igång vinstkarusellen på bekostnad av barnen utan att folket får veta det eller så att högerextrema organisationer inte ska kunna pumpa in pengar i partier för att de ska genomföra rasistiska förslag utan att folket får veta det.

Svenska folket har rätt att få veta vilka krafter partierna är beroende av för sin finansiering och vems agenda de driver. Därför ska bidragen redovisas öppet. Pengarnas påverkan ska kunna granskas. Och på papperet är vi också överens om detta.

Men i brinnande valrörelse blev frestelsen för stor. TV4:s Kalla fakta avslöjade att fem av riksdagens åtta partier aktivt försökte kringgå lagen. För denna granskning fick journalisterna också Stora journalistpriset i kategorin årets avslöjande. Det säger en del om sprängkraften i denna fråga. De identifierade inte mindre än åtta metoder som partierna använder. Kristdemokraterna föreslår att man i princip skulle kunna ge 238 kronor per dag i fyra år utan att det över huvud taget finns någon redovisning av det. Moderaterna föreslog att en affärsman skulle vara med och med 350 000 kronor delfinansiera en verksamhet som inte är direkt knuten till Moderaterna men som gör väldigt stor nytta för partiet. Liberalerna föreslog olika bulvanupplägg och försäkrade sig om att överenskommelsen inte skulle gå att spåra till partiet. En insamlingsstiftelse med nära kopplingar till Sverigedemokraterna har tagit emot över 5 miljoner kronor i just anonyma bidrag. Socialdemokraterna plockar friskt ur en gott-och-blandat-påse med lotterier, bulvaner och stiftelser.

Detta är oerhört allvarligt. Så här ska det inte kunna gå till i Sverige.

Riksdagen har klubbat igenom en lag som ska förhindra korruption. Sedan använder fem av riksdagens åtta partier olika kreativa metoder för att komma runt denna lagstiftning.

Vi ska också komma ihåg att Kalla fakta inte ringde vem som helst och erbjöd anonyma bidrag, utan man kontaktade högt uppsatta partiföreträdare för att försöka runda lagen. Det är minst sagt häpnadsväckande, och det måste få ett slut. Väljarna förtjänar, fru talman, att veta i vems fickor partierna sitter.

Fru talman! Min uppföljande fråga till statsrådet Strömmer är därför: Ser han mot bakgrund av detta inte att det redan nu finns anledning för regeringen att skärpa lagstiftningen och därmed också få bukt med fusket och försöken att runda lagstiftningen?

Fru talman! Märta Stenevi belyser egentligen alla de frågor som på olika sätt har varit föremål för beredning när det gäller den lagstiftning som finns i dag. Om man backar bandet kan man se att dessa frågor har hanterats först av partierna själva - om man backar riktigt långt bak i tiden - med frivilliga överenskommelser mellan partier. Historiskt sett har partierna velat att detta ska hanteras utanför lagstiftningens ram därför att de har tyckt att det också har funnits starka föreningsfrihetliga intressen att värna här.

Sedan har, på goda grunder, allmänhetens efterfrågan på insyn och transparens växt i samhället i stort men också på detta område. Det har gjort att partierna tillsammans i ett par olika omgångar har arbetat med de regelverk som ska omgärda donationer till partier. Det senaste arbetet genomfördes för bara några år sedan i en parlamentarisk kommitté. Det ledde fram till den lagstiftning och de regler som gäller i dag och som lades på riksdagens bord hösten 2017 och beslutades 2018. Den lades på bordet av den regering som Miljöpartiet också var med i, alltså Socialdemokraterna och Miljöpartiet tillsammans.

Min uppfattning är att man nu för första gången kan säga att det sker en tillsyn av hur flera av dessa delar av regelverket används i praktiken. Men jag föreställer mig också att det också kommer att visa om det ger anledning för oss i denna kammare att gemensamt se över de befintliga regelverken. Jag tycker att det är klokt att avvakta den tillsyn som nu sker och som tillsammans med de mediala granskningar som har skett kommer att kasta ett bra ljus över dessa frågor.

Fru talman! En tillsyn är viktig, men det är fortfarande regeringen som bär det lagstiftande ansvaret. Öppenhet och transparens är helt avgörande för en stark demokrati, medan slutenhet och korruption bryter ned den. Det måste vara möjligt för väljarna att ställa oss makthavare till svars. Annars förtjänar vi inte den makt som har givits oss. Utan insyn blir det omöjligt att utkräva ansvar.

Europarådets antikorruptionsenhet, Greco, kritiserade lagen om insyn i finansiering av partier redan för fyra år sedan och varnade för att den är alldeles för lätt att kringgå. Det har också visat sig att de hade rätt i denna kritik.

Vi i Miljöpartiet varnade redan då för detta innan lagen infördes. Vi krävde att gåvor inte ska kunna delas upp i många små belopp som till slut är gigantiska och ändå undgå insyn. Vi krävde också att sidoorganisationer inte ska kunna användas som täckmantel. Då slog högerpartierna dövörat till, men i dag är det dags att lyssna och ta tag i det här problemet.

Fru talman! Miljöpartiet kräver att regeringen omedelbart tillsätter en utredning om hur vi täpper till hålen i lagen. Vi vill förhindra bulvaner, mellanhänder och utspridningsmetoder, och vi vill även se över den straffrättsliga delen. Det ska kännas ordentligt när man som parti försöker tjäna pengar genom mörkläggning och korruption.

Fru talman! Det finns också mer vi kan göra för att stärka öppenheten. Ett aktivt utbyte av kunskap mellan olika samhällsaktörer är värdefullt för demokratin. Dialogen mellan politiker och civilsamhälle och mellan akademi och näringsliv är både värdefull för förändring och viktig att värna, men vilka aktörer vi talar med ska inte vara hemligt.

På senare år har marknaden för public affairs-företag - det vi ofta kallar lobbyister - vuxit, samtidigt som det saknas transparensregler. Det försvårar möjligheterna att granska beslutsprocesser och tvivelaktiga kontakter. Vi behöver lära av Kalla faktas avslöjande och ta behovet av transparens på allvar. Vi behöver ta på allvar att svenska folket måste få mer insyn i vad som sker bakom kulisserna och vem som påverkar de politiska besluten.

Fru talman! Miljöpartiet vill därför inrätta ett transparensregister över lobbyister som för dialog med riksdagsledamöter och anställda vid partikanslier och myndigheter. Vi lägger alltså fram två konkreta förslag i samband med allmänna motionstiden. För det första: Skärp lagen om insyn i finansieringen av partier! För det andra: Inför ett transparensregister!

Fru talman! Det är min och Miljöpartiets förhoppning att alla riksdagens partier, så även statsrådet Gunnar Strömmers Moderaterna, ska ställa sig bakom dessa motioner så att vi täpper till kryphålen i lagen. Jag skulle därför gärna vilja höra hur statsrådet ställer sig till Miljöpartiets förslag om att skärpa lagstiftningen på det här sättet. Det handlar om att öka demokratin, öka transparensen och minska risken för korruption och oegentligheter.

Fru talman! Vi är överens när det gäller värdet av transparens och insyn, inte minst om vi håller oss till den fråga som aktualiserats genom den interpellation vi nu debatterar, det vill säga frågan om partidonationer. Sett över tid har partierna samverkat väldigt nära varandra.

Det Märta Stenevi lyfter fram är helt riktigt, alltså att flera av de frågor som aktualiserades i Kalla faktas granskning också var föremål för diskussion i samband med att den nuvarande lagstiftningen antogs. Det betyder naturligtvis också att frågorna inte är nya. Det gjordes avvägningar både i den parlamentariska kommitté som föregick lagstiftningen och i den proposition som Miljöpartiet, tillsammans med Socialdemokraterna, lade på riksdagens bord. Frågorna är alltså inte nya.

Vad vi nu kan göra, uppfattar jag, är att avvakta den tillsyn som sker avseende hur dessa regler har tillämpats i praktiken. Tillsynen kan ge vägledning och visa om reglerna i sig är tillräckliga och fungerar bra som de är eller också, vilket inte är helt osannolikt, kasta ljus över frågan på ett sådant sätt att det blir tydligt att reglerna behöver justeras i olika avseenden.

Om man lägger ihop samspelet mellan tillsyn från den myndighet som är ansvarig för tillsynen, den mediala granskningen av och den politiska debatten om frågorna ser man att det också tillgodoser ett viktigt transparensintresse. Om jag inte minns helt fel står det i propositionen att det i grund och botten är väljarnas förtroende som styr - att väljarna i slutändan avgör om partierna har väljarnas förtroende eller inte i dessa delar. När det gäller den frågan är jag öppen för vad tillsynen ger vid handen, och jag är säker på att vi får anledning att återkomma till frågorna efter det.

Den andra frågan som Märta Stenevi tar upp gäller lite förenklat ett lobbyistregister, alltså om man ska ha en förteckning över olika företag, organisationer eller andra som uppvaktar politiker. För min personliga del är jag rätt öppen i den frågan. Vi får väl se hur den kommer att hanteras i riksdagen. Jag tycker dock att den aktualiserar den avvägning som finns i alla sådana här frågor. Å ena sidan finns det ett berättigat demokratiskt intresse av att värna förtroliga samtal mellan medborgare, mellan medborgare och politiker samt mellan ideellt föreningsliv och politiker. Det är liksom inte en helt svartvit skala här. Å andra sidan finns det en legitim förväntan från medborgarna på att kunna ha en insyn i den typen av utbyte, om vi kan kalla det så, som kan påverka politiskt beslutsfattande.

Exakt hur den balansen ska se ut kan jag inte besvara på volley - frågan kom precis här och nu - men att den äger sitt principiella intresse tycker jag inte att det råder någon tvekan om.

Fru talman! Jag tycker att det är intressant att statsrådet Strömmer lyfter fram just väljarnas förtroende, eftersom det kommer att vara väldigt svårt för väljarna att avgöra ifall de kan ge ett parti sitt förtroende om partierna inte kan redovisa vad och vem som påverkar deras beslut.

Fru talman! Miljöpartiet kommer alltid att bekämpa korruption och stå upp för ett öppet, transparent och demokratiskt Sverige. Svenska folket förtjänar att veta vem som ger bidrag till de partier som styr landet. Lagstiftningen om insyn i partiernas finansiering måste skärpas, och ett transparensregister måste införas.

Nuvarande lagstiftning öppnar uppenbart för en hel uppsjö av kreativa upplägg som vissa partier också har varit snabba att utnyttja, trots intentionerna i den lagstiftning de har ställt sig bakom. Kalla fakta har visat att fem av åtta partier aktivt har arbetat för att föra väljarna bakom ljuset - aktivt! Deras kreativa upplägg har lämnat fältet fritt för till exempel utländska skolkoncerner, högerextrema grupper eller gruvbolag att pumpa in pengar i partierna utan insyn från väljarna.

Vilka anonyma bidrag som partierna har tagit emot vet vi såklart inte. Vi vet inte heller vem som ligger bakom eller varför. Det vi däremot vet är att fem partier har utvecklat metoder för att hålla just den informationen hemlig, så att väljarna inte ska kunna se varifrån pengarna kommer. Alla bör ju ställa sig frågan varför, fru talman.

Att fem av riksdagens åtta partier försöker kringgå lagen för att dölja spåren efter sig är oroväckande, fru talman. Det är osmakligt och ovärdigt, och i värsta fall är det också olagligt.

Fru talman! Jag delar Märta Stenevis och Miljöpartiets ambition att den här lagstiftningen ska fylla sitt syfte, nämligen att garantera insyn och transparens ur väljarnas och medborgarnas synvinkel. Jag tycker också att det är ett rimligt anspråk från medborgarna att partierna hanterar de här reglerna med viss marginal.

För egen del vill jag gärna avvakta den tillsyn som nu sker. Märta Stenevi går ganska långt med och är lite svepande i sina påståenden om exakt vad olika partier har gjort sig skyldiga till. Låt oss ändå säga att det kommer att klarläggas genom den tillsyn som nu görs.

Det finns något som jag tror är utomordentligt viktigt just för att detta rör så viktiga principiella värden: Oavsett hur reglerna utformas - oavsett om vi skulle komma till slutsatsen att dagens regler räcker men bör tillämpas med större marginaler eller om tillsynen ger vid handen att man behöver ompröva regelverket i några avseenden - tror jag att det är oerhört viktigt att reglerna är så tydliga att det är enkelt för den som ger att förstå vad som gäller och enkelt för den som tar emot att göra rätt. Jag är säker på att det går att göra både och.

Den lagstiftning som nu gäller har alltså bara några år på nacken. Jag konstaterar att bakgrunden till den är en parlamentarisk kommitté där alla partier har varit med och varit överens. Den lagstiftning och de regler som gäller i dag lades på riksdagens bord av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Är det så att vi uppfattar att regelverket behöver omprövas i ljuset av det som nu kommer fram i en granskning, i ljuset av den debatt som förs och i ljuset av den tillsyn som genomförs kommer vi tillbaka till frågorna. Men vilken väg vi än väljer tycker jag att det är utomordentligt viktigt att vi strävar efter att ha samma breda parlamentariska enighet bakom detta i framtiden som vi har haft bakom den lagstiftning som nu gäller.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.