Arbetsplenum - 2022-06-14

Fru talman! I mer än 200 år har konstitutionsutskottet granskat att regeringen och statsråden i sin ämbetsutövning har följt grundlagarna och andra lagar och regler som styr regeringsarbetet. Konstitutionsutskottets ledamöter är alla folkvalda, och vi tillhör alla olika politiska partier. Men granskningen är formell och handlar inte om vad som kan anses vara politiskt önskvärt eller möjligen politiskt klandervärt, utan konstitutionsutskottets granskning kan sägas innebära att politiskt ansvar utkrävs på konstitutionell grund. Att det konstitutionella snarare än det politiska perspektivet ska ligga till grund för utskottets granskningsarbete är av central betydelse. Det förpliktar men erbjuder samtidigt öppningar till samförstånd över partigränser där samförstånd kanske inte alltid råder.

I det här betänkandet, KU20, redovisas utskottets granskning av statsrådens tjänsteutövning med anledning av de särskilda anmälningar som har inkommit till utskottet fram till och med januari i år. De är alltså gjorda av riksdagsledamöter. Granskningen bygger på 35 KU-anmälningar, och utskottet påtalar brister i sammanlagt 14 ärenden.

Utskottet är i granskningsbetänkandet enigt utan reservationer. Det är viktigt eftersom det betyder att alla partier står bakom det vi har kommit överens om, och det ger granskningen en extra tyngd än om det är, som det ibland kan vara, partipolitiken som styr ställningstagandena. Men som jag sagt tidigare, fru talman, har vi gjort granskningen på konstitutionella grunder.

Innan jag går in på ärendena vill jag passa på att rikta ett stort tack till alla ledamöter i utskottet och ett stort tack till vårt utskottskansli för gott samarbete. Vad utskottet kommit fram till mer i detalj kommer vi under hela debatten att återkomma till under respektive kapitel i betänkandet.

Jag tänker inleda med att fokusera på den del av granskningen som rör regeringens hantering av coronapandemin. Hanteringen av pandemin granskades redan förra året, alltså under våren 2021, av konstitutionsutskottet. De slutsatserna redovisades i juni 2021, och de pekade på en rad brister i regeringens hantering. Också i årets granskning har utskottet behandlat flera ärenden om regeringens hantering av coronapandemin. Utskottet konstaterar även i den här granskningen att det finns brister. Vi påtalar brister både i regeringens krishantering och i regeringens agerande gentemot Coronakommissionen, och jag kommer att lyfta fram dessa två ärenden och slutsatserna i korthet.

Gransknings- betänkandeInledning

Det första ärendet handlar alltså om regeringens krishanteringsorganisation. Här konstaterar utskottet att gruppen för strategisk samordning, GSS, har varit helt central i Regeringskansliets krishantering under pandemin. Men när det gäller ministrarnas förhållanden till gruppen, GSS, har det enligt utskottet funnits otydligheter. Vår slutsats, fru talman, är att GSS borde ha haft en tydligare koppling till statsrådsnivån. Med tanke på den betydelse som GSS kom att ha är det tveksamt om det varit lämpligt att den statssekreterare som har lett GSS inte verkar ha varit underställd någon minister. En sådan ordning riskerar att leda till ett för stort avstånd mellan GSS och olika ministrar. Granskningen visar också att någon särskild grupp för närmast berörda ministrar inte inrättades under pandemin, men det har gjorts tidigare i samband med kris. Förutsättningarna för att samordna en strategisk hantering inom regeringen hade kunnat förbättras om en grupp för berörda ministrar hade inrättats.

Även dokumentationen inom ramen för krishanteringen har granskats. Utskottet skriver i betänkandet att den knappa dokumentation som gjordes enligt utskottet inte var till fyllest. Det betyder alltså inte tillräcklig. Sammantaget konstaterar utskottet att det har funnits otydligheter och brister i regeringens krishanteringsorganisation.

Det andra ärendet jag vill lyfta fram är regeringens agerande gentemot Coronakommissionen. Huvudfrågan i granskningen har varit hur regeringen och Regeringskansliet har agerat gentemot Coronakommissionen, vars uppgift bland annat har varit att utvärdera hur krisorganisationen inom Regeringskansliet har fungerat under pandemin.

Granskningen visar att Regeringskansliet inte i tillräcklig utsträckning har bidragit med underlag till Coronakommissionen. Utskottet har ansett att Regeringskansliet hade kunnat bistå kommissionen mer aktivt med att försöka identifiera uppgifter som kunde vara relevanta och därmed underlättat för kommissionen. Utskottet menar att det inom Regeringskansliet borde ha funnits en förståelse för vilka slags handlingar som kunde vara intressanta för kommissionen och att det borde ha varit en självklarhet att kommissionen skulle kunna ta del av dessa handlingar.

Genom kontakter mellan Regeringskansliet och Coronakommissionen hade även missförstånd och oklarheter i samband med kommissionens förfrågningar kunnat undvikas. Utskottet vill understryka att det är kommissionen själv som bedömer vilka uppgifter som behövs för att fullgöra uppgiften. Det är alltså inte regeringen som ska bedöma vad som är relevant för en oberoende kommission.

Sammantaget konstaterar utskottet också i detta ärende att regeringen har brustit. Regeringskansliet borde i större utsträckning ha bistått Coronakommissionen på olika sätt. För den bristen ansvarar regeringen och ytterst statsminister Magdalena Andersson.

Fru talman! Utskottets granskning har även omfattat ett stort antal anmälningar som inte rör coronahanteringen. De kommer som sagt i de påföljande debatterna att gås igenom var och en för sig. Men jag vill i mitt inledningsanförande också lyfta fram den granskning vi har gjort av Magdalena Anderssons uttalande när hon presenterade statsråden i den nya regeringen vid en pressträff. En förundersökning hade då inletts mot ett statsråd, och det visste den tillträdande statsministern om. Utskottet konstaterar att statsministern borde ha undvikit att uttala sig på det sätt hon gjorde då det riskerade myndigheters och domstolars självständighet. Dessutom riskerar ett sådant uttalande att blanda samman den politiska och dömande makten, vilket är olämpligt. Här pekar KU på att det är en brist.

Gransknings- betänkandeInledning

Ett annat granskningsärende där utskottet konstaterar brister handlar om evakueringen av tolkar och andra lokalanställda från Afghanistan. Granskningen visar att Migrationsverket deltog i diskussioner med Utrikesdepartementet och ambassaden i Kabul först i slutet av juli. Såvitt utskottet kan bedöma stod det Regeringskansliet fritt att ta upp frågor om tolkar och andra lokalanställda med Migrationsverket tidigare än vad som faktiskt skedde.

Inom ramen för det här ärendet har KU också granskat Morgan Johanssons uttalande om förenligheten med grundlagen att agera för tolkarna och om antalet personer som skulle kunna komma i fråga för att få skydd i Sverige med stöd av kvotflyktingsystemet. Sammantaget anser utskottet att Morgan Johanssons uttalande inte gav en rättvisande bild vare sig av de konstitutionella förutsättningarna eller av omfattningen av en möjlig evakuering.

I årets granskning konstaterar utskottet alltså brister i flera ärenden som rör justitie- och migrationsminister Morgan Johansson. Det finns ytterligare ett missvisande uttalande som handlar om antalet avhopp från kriminella gäng i Malmö, och det var inte korrekt.

Fru talman! Med detta anmäler jag å konstitutionsutskottets vägnar resultatet av den granskning som redovisas i vårt betänkande enligt 13 kap. 2 § regeringsformen.

Fru talman! Konstitutionsutskottet granskar varje år statsrådens tjänsteutövning utifrån de anmälningar som kommit in från riksdagens ledamöter. Det är en hörnsten i den parlamentariska kontroll som vi i Sverige har över den exekutiva makten. Arbetet leder fram till ett granskningsbetänkande, och det är detta betänkande vi har samlats här för att debattera.

Jag vill till att börja med konstatera att det är bra att KU återigen kan presentera ett enigt granskningsbetänkande. Det är ett viktigt sätt att upprätthålla trovärdigheten och digniteten i det arbete som görs i en annars politiskt konfliktfylld miljö, inte minst ett valår som detta. För detta vill jag tacka ledamöterna i utskottet. Jag vill också tacka vårt kansli för den hjälp vi fått i framarbetandet av betänkandet.

En naturlig följd av utformningen av granskningsarbetet där anmälda statsråd granskas är att KU i vissa fall påpekar brister i regeringens eller enskilda statsråds agerande. Inte minst är detta det som renderar mest uppmärksamhet i medier och hos allmänheten.

Jag vill ändå lyfta fram det viktiga arbete som KU gör med att på ett konstruktivt sätt uppmärksamma hur god handläggning ska se ut samt hur lagar och regler bör tillämpas för att brister inte ska uppkomma i framtiden. Det är den goda revisorns roll.

Gransknings- betänkandeInledning

Jag vill nu gå igenom några delar och några övergripande reflektioner från årets granskning. Mina kollegor kommer att gå in mer i detalj i de kommande delarna av debatten.

En inte oväsentlig del av granskningen har i år återigen varit ärenden som på olika sätt berör hanteringen av coronapandemin. Denna pandemi är en av de största utmaningar vi sett i modern tid - en med långtgående konsekvenser för hälsa och ekonomi. Den ställde också vår statsledning, våra myndigheter och våra institutioner inför en utmaning som inte är lätt att hitta en rimlig jämförelse till i längd och omfattning under efterkrigstiden.

I ett ärende har konstitutionsutskottet granskat regeringens organisation för krishantering och särskilt den roll som gruppen för strategisk samordning, GSS, har haft.

Denna grupp, i huvudsak bestående av statssekreterare från berörda departement, har enligt KU haft en delvis otydlig politisk koppling. Här betonar KU att den nya ordning som inrättats, där statsministerns och inte inrikesministerns statssekreterare leder GSS arbete, väntas ge den ökade tydlighet som utskottet efterfrågar.

Funktionen GSS som sträcker sig tillbaka till 2008 har under den tid den funnits inte fört minnesanteckningar, då inga beslut har fattats i denna grupp utan den i huvudsak varit till för just strategisk samordning. Trots det menar KU att GSS borde ha fört minnesanteckningar, då gruppen kom att spela en viktig roll i krisarbetet. KU välkomnar att statsministerns statssekreterare har inrättat en sådan funktion i GSS arbete.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att KU inte funnit något som påverkat själva pandemihanteringen negativt. Bristerna har gällt ansvarsförhållanden och dokumentation, och dessa brister bör nu vara åtgärdade.

Konstitutionsutskottet har också granskat regeringens agerande gentemot Coronakommissionen.

Regeringen tillsatte Coronakommissionen och gav den vida mandat att granska hanteringen av pandemin. Ändå kan KU konstatera att det i delar har funnits brister när det gäller kommunikation med kommissionen och utlämning av dokumentation till densamma. Det har inte, som ibland hävdats, inneburit att kommissionen inte fått del av all den dokumentation som funnits och efterfrågats, men dokumentationen kom kommissionen till handa senare än önskvärt och ibland först efter påstötningar. Regeringskansliet kunde ha varit mer behjälpligt i att identifiera relevant information, och i det ligger KU:s kritik.

Ett av de viktigaste granskningsärendena för framtiden är ett där KU inte funnit någon brist i de anmälda ministrarnas agerande.

Det handlar om två statsministrars agerande i Europeiska rådet när EUnämnden givit ett mandat med så kallad falsk majoritet, det vill säga att en majoritet av EU-nämndens ledamöter har en åsikt som inte kan förväntas återspegla majoritetsförhållandena i riksdagens kammare.

Här konstateras att regeringen agerar i EU-sammanhang under parlamentariskt ansvar och har en viss möjlighet att avvika från EU-nämndens mandat, som i strikt konstitutionell mening inte är bindande, om goda skäl föreligger. Att EU-nämndens mandat inte återspeglar åsiktsförhållandena i riksdagen kan vara ett sådant skäl. Att regeringen agerar under parlamentariskt ansvar är nyckelfrasen här.

Gransknings- betänkandeInledning

Utskottet har i år, liksom många gånger tidigare, granskat uttalanden från statsråd. De kan ha gjorts i här i kammaren, till medier eller - som blir allt vanligare - i sociala medier.

I flera av de anmälda fallen har vi konstaterat att brist inte förekommit, men det finns också fall där vi har synpunkter.

Grovt kan uttalandena delas in i två kategorier.

I den ena har statsråd uttalat sig på ett sätt som kan tolkas som att de kommenterar rättsprocesser, hur regeringen fullgör förvaltningsuppgifter och även relationen till public service. Här är KU väldigt noga, och det finns en röd linje som inte ska överträdas. Det är viktigt för förtroendet för rättsväsendet, regeringens saklighet vid myndighetsutövning och public services självständighet att det armlängds avstånd som förväntas hållas också hålls.

Den andra kategorin handlar mer om att sakförhållanden inte återges på ett sätt som ger en helt rättvisande bild. Det är viktigt och välkommet att statsråd deltar i den politiska debatten, men det är rimligt att ställa höga krav på saklighet. I dagens medialiserade samhälle, där statsråd förväntas uttala sig omedelbart och om allt möjligt, kan vi nog förvänta oss att KU även i framtiden kommer att få anledning att oavsett regering peka på denna typ av brister.

Under de senaste mandatperioderna har KU kunnat lämna i huvudsak eniga granskningsbetänkanden. Det har skett i ett parlamentariskt rörigt läge. Om vi efter valet hamnar i situationen att det finns ett mer tydligt politiskt underlag för en regering kommer det att ställa höga krav på den kommande majoriteten att upprätthålla denna tradition och inte friskriva en regering med enkel majoritet i konstitutionsutskottet.

Med de orden vill jag tacka alla för gott samarbete och önska alla en trevlig sommar.

Fru talman! I och med detta hålls den sista granskningsdebatten för denna mandatperiod. Jag vill därför tacka såväl mina kollegor i utskottet som utskottets tjänstemän för mycket gott samarbete under de gångna fyra åren.

Denna mandatperiod har inte varit som andra. Den började med 129 dagar utan regering och fortsatte med pandemi under två år, och nu under pågående krig i vårt närområde behandlas en gemensam svensk-finsk Natoansökan. Mycket har hänt, och sannolikt kommer än mer att hända.

Trots dessa allvarliga omständigheter har KU:s arbete i stort kunnat bedrivas under de vanliga formerna, och den parlamentariska enheten har varit god. Detta är ett gott betyg inte bara åt riksdagens arbete utan även åt den svenska parlamentarismen i stort.

Ett mindre gott betyg får dock regeringen eftersom KU i år har skäl att påtala brister i 14 av 35 anmälningar. Vi kommer att återkomma till dessa senare under debatten, men jag vill ta tillfället i akt att komma med några allmänna reflektioner.

KU har fortsatt sin granskning av regeringens arbete under coronapandemin. Regeringens dokumentation och relation till coronapandemin och arbetet i gruppen för strategisk samordning, även kallad GSS, är områden där KU har funnit skäl att lämna synpunkter och påtala brister. I sammanhanget vill jag poängtera att KU även förra året fann att regeringens arbete hade varit behäftat med brister. Det är naturligtvis inte bra.

Gransknings- betänkandeInledning

Ett annat område som KU finner skäl att ha synpunkter på är statsrådens tjänsteutövning, det vill säga områden där KU inte huvudsakligen granskar regeringens kollektiva beslutsfattande. Här finns klander att lämna mot en rad olika statsråd: Anna Ekström, Morgan Johansson, Ann Linde och inte minst statsministern själv. Vissa av dem jag nu har nämnt har dessutom varit statsråd under åtta år, och KU får ständigt skäl att återkomma till dem, vilket är mycket tråkigt. Men det kommer vi att diskutera mer under kommande debatt.

Fru talman! Nu blir det granskningsdebatt, en ganska lång sådan. Jag vill inleda med att säga att vi lever i en tid av oro och prövningar. Världen ser inte längre ut som när jag gick i mellanstadiet och fick titta på Ingemar Stenmark under skoltid. Med det som utgångspunkt är det centralt att vi vårdar och utvecklar de demokratiska institutioner vi har byggt upp.

Vi har en maktfördelning mellan den dömande, kontrollerande och exekutiva makten. För att den maktfördelningen ska fungera är det väldigt viktigt att rågången mellan dem upprätthålls. Det är bland annat det som konstitutionsutskottet tittar på i sina granskningar.

KU:s granskningar syftar till att kontrollera hur regeringen och myndigheterna sköter sitt arbete. Riksdagens kontrollmakt är en av riksdagens viktigaste uppgifter och utövas på olika sätt. Den utövas av Riksrevisionen, vars uppgift är att granska vad statens och därmed skattebetalarnas pengar går till och dess effektivitet. Och Justitieombudsmannen bevakar varje människas rätt att bli behandlad enligt våra lagar.

Kontrollmakten utövas också av enskilda ledamöter av denna kammare genom interpellationer och frågor. Och konstitutionsutskottet har det uttalade uppdraget att granska att regeringen och de enskilda statsråden följer lagar och regelverk.

Fru talman! I årets granskning av regeringen har vi i KU hanterat 35 granskningsärenden, där flera ärenden har innehållit flera anmälningar. Vi har haft åtta utfrågningsärenden där elva personer har utfrågats. Jag har också räknat till ett tjugofemtal beredningstillfällen under våren för att vi ska kunna lämna vårt betänkande. Jag konstaterar, precis som har sagts här tidigare, att vi är eniga i utskottet.

Från Centerpartiets sida delar vi upp den här debatten. KU:s betänkande är indelat i fyra kapitel. Jag tar Inledning, Handläggning av regeringsärenden m.m. och Statsråds tjänsteutövning: uttalanden. Min kollega Linda Modig Handläggning av regeringsärenden m.m., Statsråds tjänsteutövning: vissa ärenden och även Statsråds tjänsteutövning: uttalanden.

Fru talman! Vad gäller regeringens och statsrådens utövande av sin makt granskas vad som de facto har gjorts men också vad som inte har gjorts eller som kunde ha gjorts tidigare. Tidsaxlarna är viktiga i vårt granskningsarbete. Pusslet med att få ihop rätt kronologi ger ytterligare klarhet i vad som har hänt. I fråga om flera av anmälningarna kan vi konstatera att regeringen av olika skäl har dröjt med beslut, besked eller handlingar. Det ligger i granskningens natur att vi går igenom den styrning och ledning som regeringen utövar gentemot myndigheter men även uppgiftslämnande och dialog med andra instanser, till exempel Coronakommissionen.

Gransknings- betänkandeInledning

Fru talman! Eftersom KU:s granskningar i efterhand går igenom vad som har hänt ligger det nära till hands att vara efterklok. Men för Centerpartiets del handlar granskningarna om att, utifrån de anmälningar som har inkommit, bland annat utröna vad som har hänt i sak. Men det handlar också om att dra slutsatser och lärdomar inför framtiden.

I vissa ärenden har det vid första anblicken varit omständigheter som kunde te sig anmärkningsvärda. Men i efterföljande beredning har uppgifter inkommit som förklarar vad som hänt och som innebär att frågan som vid första anblicken sågs som anmärkningsvärd egentligen hade en logisk förklaring. Det är en lärdom jag drar av det här betänkandet.

Slutsatsen är att man ska tålmodigt och systematiskt arbeta igenom fråga för fråga och sedan, när pusslet är lagt, komma till ett ställningstagande. För Centerpartiets del är det viktigt att vi lägger oss vinn om att hålla oss till det som har framkommit, till det som vi vet och till det som är belagt eller påvisat och att motstå frestelsen att spekulera eller insinuera.

Vi lever i en tid då information är maktmedel, och vi som medborgare och riksdagsledamöter utsätts för information vars hållbarhet kan vara svår att avgöra. Informationspåverkan är i dag påtaglig. Vi måste möta detta med hjälp av fakta och analys.

Fru talman! Vi återkommer som sagt med synpunkter i fråga om enskilda ärenden i den fortsatta debatten.

I denna inledande del vill jag passa på att tacka presidiet, kollegorna och det utomordentligt skickliga kansliet för ett gott arbete, som i år faktiskt har skett under mer normala omständigheter än de senaste åren.

Fru talman! Vårens stora arbete för KU är avslutat, och vi lämnar över vårt granskningsbetänkande till riksdagen. Det arbetet hade förstås inte varit möjligt utan vårt fantastiska kansli. Ett stort tack till er för det jobb ni har gjort!

Som vi har hört tidigare är det många olika sorters frågor som berörs. Och det är kanske inte de granskningar som röner mest uppmärksamhet som kommer att få störst betydelse på sikt.

En viktig fråga som har varit uppe är regeringens förhållande till riksdagen och EU-nämnden. Regeringen ska samråda med EU-nämnden inför rådsmöten i EU. Men regeringen är inte ålagd att alltid följa EU-nämndens ställningstaganden, även om det är brukligt att man gör det.

KU har pekat på att det är en speciell situation när EU-nämnden inte har samma politiska majoritet som riksdagen som helhet har. När regeringen företräder Sverige är det snarare rimligt att tänka sig att det är riksdagens majoritetsuppfattning som företräds. Det är en sak som kan läggas in i bedömningen av hur man gör i förhållande till det EU-nämnden säger.

KU har också konstaterat att det är upp till regeringen att avgöra på vilket sätt den bäst företräder svenska intressen. Det är inte givet att det sker genom att lyfta upp frågor på ministerrådet som inte finns med på dagordningen, även om EU-nämnden skulle tycka att det är en fråga som bör diskuteras och kanske till och med borde finnas med på dagordningen. Det är en fråga som regeringen måste hantera.

Gransknings- betänkandeInledning

En annan viktig principiell fråga som vi nästan alltid har uppe på olika sätt handlar om utlämnande av handlingar. Utskottet konstaterar att det inte är regeringen som avgör om begärda handlingar är av värde för den som begär ut dem. Det är den som begär ut handlingen som avgör om den vill ha den eller inte. I det här fallet har det varit uppe i samband med att vi har granskat kontakterna mellan regeringen och Coronakommissionen. Som har sagts tidigare kommer det ärendet att tas upp i sak senare under debatten.

Precis som att regeringen inte avgör om en begärd handling är av värde eller inte för den som har begärt ut den är det inte heller upp till en minister att avgöra om KU tycker att de brister som KU har funnit är allvarliga eller inte. Det är KU självt som avgör om bristerna är allvarliga.

De flesta som lyssnar vet nog att KU har haft synpunkter på justitie och inrikesminister Morgan Johanssons uttalanden. Uttalandenas innehåll i sak och de brister som KU har funnit återkommer vi till senare. Men efter KU:s kritik har ministern uttalat sig om hur KU arbetar och om vad KU menar är allvarliga brister eller inte. Det verkar alltså finnas ett behov av att vara lite tydlig med hur KU jobbar. Det är uppenbart att arbetssättet har förändrats sedan 2010, när ministern själv satt i KU.

Nuvarande KU gör inte en värdering av vilken typ av brister som är allvarliga utifrån om de gäller till exempel uttalanden, bristande styrning eller något annat som åligger regeringen att sköta. Ett uttalande kan mycket väl bedömas som allvarligt om det till exempel gäller yttranden om pågående rättsfall, som kan tolkas som styrning av myndighet eller som är klart missvisande och innehåller felaktiga fakta i en aktuell fråga som är föremål för debatt. Det är inte heller så att KU ber statsråd komma till utskottet för att svara på frågor beroende på om det är ett allvarligt misstag som har begåtts eller inte. Nuvarande KU kallar statsråd när det behövs för att kunna göra en bedömning av frågan.

Det kan alltså vara så att allvarliga felaktigheter är uppenbara redan från början, utifrån de svar som Regeringskansliet har gett på frågor som utskottet har ställt. Då kallar KU inga statsråd till utfrågning eftersom det inte behövs för att utskottet ska kunna uttala sig. KU har tillräckligt mycket att göra ändå utan att hålla offentliga utfrågningar i onödan.

När det gäller just uttalanden är det ofta ganska tydligt vad som har sagts och vad som inte har sagts. Sådant går ofta bra att bedöma utan att hålla en utfrågning. Så har det varit i år. Det är många uttalanden som granskats, men få har blivit föremål för utfrågning, och när de har tagits upp i utfrågningar har det varit för det ändå skulle ha hållits utfrågningar i samma ärende eller med samma ministrar.

KU samlar alltså in underlag för sin bedömning på flera olika sätt, framför allt genom att begära underlag från Regeringskansliet. Om det materialet inte ger en tydlig bild kompletterar utskottet med utfrågning.

Det finns inte någon rangordning av viktighet mellan olika typer av ärenden. Det kan mycket väl vara ett uttalandeärende som KU bedömer som mest allvarligt.

Detta var alltså en liten förklaring av hur KU jobbar. Det kan kanske vara bra för ministrar framöver att känna till detta.

Fru talman! Jag vill kommentera ytterligare en av de granskningar som vi har gjort i år, och det handlar om kontakter mellan en statssekreterare på Utbildningsdepartementet och Skolverkets generaldirektör. Ärendet handlade om att lämna ut uppgifter till en riksdagsledamot. Det gällde uppgifter som fanns i en allmän handling som fanns både hos Regeringskansliet och hos Skolverket. Statssekreterarens svar när generaldirektören frågade vilken information som kunde lämnas ut följde inte gällande regelverk. Det är myndigheten själv som beslutar om vad som kan lämnas ut i de handlingar som myndigheten förfogar över.

Gransknings- betänkandeInledning

Det mest uppseendeväckande i det här ärendet tycker jag är att generaldirektören över huvud taget kom på idén att fråga statssekreteraren vad som kunde lämnas ut. Vad har man för relation till departementet när man känner ett behov av att höra sig för? Det är för mig den stora och ganska allvarliga fråga som blir kvar i huvudet när det här ärendet är sluthanterat för vår del i KU. Det är något att fundera över framöver: Vad har man för relationer mellan departement och myndigheter när en sådan här sak kan bli aktuell?

Fru talman! Jag får ibland frågan: Vad gör du i KU egentligen? Då tar jag ett djupt andetag och försöker förklara. Det är lite annorlunda än i övriga utskott i riksdagen. Vi arbetar annorlunda, och processen som leder fram till våra beslut är annorlunda än i riksdagens övriga utskott. Det kan vara värt några ord av förklaring. Mina kollegor har redan sagt en hel del om detta.

Vi har en budget, och det handlar om regeringens och riksdagens budget. Det ska KU ta. Vi har också många grundlagsfrågor eller frågor som ligger nära grundlagen. Det hamnar på KU:s bord. Det kan vara olika skrivelser och rapporter. Det handlar om relationen till JO och Riksrevisionen på olika sätt.

Men det stora vi gör är att vi granskar regeringen. Vi gör det på hösten och vi gör det på våren. Vårgranskningen handlar om enskilda statsråd som utifrån enskilda ledamöters anmälningar blir granskade. På hösten är det mer institutionerna som vi granskar.

Det vi har att förhålla oss till i denna debatt är det betänkande jag nu håller upp. Det är mer än 1 000 sidor i KU:s betänkande, och det ligger mycket arbete bakom det. Det är ett kollektivt arbete. Jag vill tacka övriga ledamöter och framför allt presidiet för det arbete som vi tillsammans har gjort. Jag vill också tacka kansliet. Utan kansliet hade vi stått oss slätt. De som har haft fingrarna på tangenterna är kansliet, och vi är mycket tacksamma för det.

Granskningarna har tidigare varit mer politiskt färgade. Jag har varit med under sådana. Jag blev ledamot i konstitutionsutskottet 2010, och jag kommer väl ihåg att det kunde vara en armbrytning mellan regeringssidan och oppositionen. Men för åtta år sedan, under ledning av Andreas Norlén och Björn von Sydow som ordförande och vice ordförande, prövade vi ett nytt sätt, och det var att återgå till vad vi förstod som den ursprungliga tanken från 1809, nämligen att vi skulle ha en konstitutionell prövning.

Så blev det. Nu, under ledning av Karin Enström och Hans Ekström, har denna attityd eller detta förhållningssätt fortsatt. Vi har tidigare nått näst intill eniga betänkanden, och nu har vi under en god tid haft betänkanden som vi varit helt eniga om. Så är även fallet i år.

Gransknings- betänkandeInledning

Detta ställer krav på oss som representanter från åtta olika partier i olika förhållanden till regeringen, mer eller mindre i opposition. Jag måste säga att alla har gjort sitt yttersta och gjort det väldigt väl.

Detta gör också att vi så att säga sjunger från samma noter, och därför blir det lite upprepningar. Men det är alltså olika stämmor ändå och lite olika infallsvinklar.

14 av de 35 anmälningar som vi har fått in har resulterat i att vi konstaterat brister. Vi kommer snart att gå igenom bristerna mer i detalj. Där kan man säga att det finns en viss differentiering mellan partierna. Man har anmält, och man följer upp med att ge lite extra tryck här i debatten. Men själva ställningstagandet är vi alltså helt överens om.

Jag kommer att gå in närmare på de olika ärendena som gäller brister i regeringens handläggning och statsrådens agerande på olika sätt. Men jag nöjer mig med detta som inledning.

Låt mig bara påminna om att den här debatten en gång hette dechargedebatten. Då var det blodigt allvar, för det gällde ansvarsutkrävande. Vi har fortfarande ett ansvarsutkrävande, men det är inte fullt så juridiskt klingande och så allvarligt som det en gång var. Vi nöjer oss med det konstitutionella ansvarsutkrävandet. När vi kritiserar har vi så att säga inget vapen i händerna, utan det handlar om en tillrättavisning, och vi förväntar oss att statsråden och regeringen följer våra anvisningar.

Fru talman! Konstitutionsutskottet har en speciell uppgift i att granska att regeringen följer reglerna. Riksdagsledamöterna kan anmäla regeringens ministrar till KU om de tycker att någon minister har gjort fel. Vi granskar det konstitutionella, inte det politiska.

Riksdagens kontrollmakt är en grundläggande förutsättning för parlamentarismen. I regeringsformen, som är en av Sveriges grundlagar, står följande: "All offentlig makt i Sverige utgår från folket." "Riksdagen är folkets främsta företrädare." "Regeringen styr riket. Den är ansvarig inför riksdagen."

Fru talman! Som tidigare talare har uppmärksammat granskar konstitutionsutskottet årligen att regeringen följer reglerna för regeringsarbetet.

KU genomför två granskningar varje år. Den ena går ut på att kontrollera om ministrarna i vissa särskilda fall följt reglerna för regeringens arbete och på andra sätt handlat korrekt. Den kallas för den särskilda granskningen, och den bygger på de KU-anmälningar som riksdagsledamöterna kan göra om de tycker att en minister gjort något fel och vill att KU ska titta närmare på det. Det är denna granskning som vi behandlar i dag.

Som tidigare talare har nämnt är det 14 av de 35 KU-anmälningarna som har lett till uttalanden om brister, vilket också kan tolkas som kritik.

Det är ett enigt konstitutionsutskott som lämnar sitt granskningsbetänkande - så har det varit flera år i rad.

Det har varit ett mycket intensivt arbete i utskottet. Vanligtvis har vi två beredningstillfällen innan vi justerar ett betänkande. Denna granskning har beretts totalt 26 gånger sedan den 16 december 2021. Det har ofta varit långa möten med intensiva diskussioner. I arbetet har ingått många följdfrågor till Regeringskansliet samt de offentliga utfrågningarna. Ett mycket omfattande underlag har legat till grund för de bedömningar som utskottet har gjort.

Gransknings- betänkandeInledning

Jag vill, som tidigare talare, tacka utskottskollegorna och särskilt utskottskansliet för detta arbete.

Konstitutionsutskottet är så som jag ser det unikt genom det förhållningssätt som präglar arbetet. Diskussionerna präglas av öppenhet och respekt för varandras uppfattningar. Även många svåra avvägningar har landats efter idogt arbete.

Orden spelar stor roll i detta arbete. Men det innebär kanske också att de slutsatser som ett enigt utskott lägger fram är extra betydelsefulla, både när utskottet uttalar kritik och när utskottet väljer att inte uttala något alls eller konstaterar att en förändring skett och att det är positivt.

I sammanfattningen i betänkandet finns de granskningar som särskilt omnämns. Men jag skulle vilja citera från sidan 33 i betänkandet - det gör kanske avtryck i framtiden: "Uttalanden av ett utskott eller av EU-nämnden är inte bindande för hela riksdagen, men kan vara uttryck för de rådande åsiktsförhållandena i riksdagen."

För första gången, uppfattar jag, behandlas frågan om EU-nämnden kontra falska majoriteter. Och KU konstaterar att det är riksdagens kammare som kan uttala sig på riksdagens vägnar. En annan EU-nämndsrelaterad fråga som berörs är bokstavsmandat.

Jag kommer att återkomma till dessa frågor i de olika debatterna i dag. Jag tycker att det är viktigt att lyfta fram just dessa. De har bäring på framtiden. Det handlar om EU-nämndens roll kontra riksdagens majoriteter i kammaren.

Jag hoppas att resultatet av granskningarna ska ge avtryck. Det finns många slutsatser som torde vara av intresse när det gäller nuvarande statsråd och blivande sådana. Men slutsatserna bör även vara av intresse för riksdagsledamöterna, både i dag och under kommande riksmöten.

Fru talman! Vi alla har en viktig uppgift i att vårda parlamentarismen och det konstitutionella arbetet i vår demokrati.

Fru talman! Konstitutionsutskottet har genomfört sin årliga granskning av regeringsärendenas handläggning och statsrådens tjänsteutövning. Jag vill framföra mitt stora tack till kansliet, som med trygg hand har gett oss i utskottet allt vi behöver för att verkligen kunna granska anmälningarna på ett djupgående sätt.

Jag vill också tacka kollegorna i utskottet för ett gediget arbete, där vi med vägande av argument och genom att ta varandra på största allvar - men också ibland, fru talman, genom en ganska rättfram och brutal ärlighet - återigen har landat i ett betänkande som vi alla kan stå bakom.

Under debatten kommer ni som lyssnar att märka att vi ändå lyfter fram olika ärenden på olika sätt och möjligen betonar olika delar. Men huvudbudskapet till varje regering, oavsett färgkombination, är: När ett enigt utskott påtalar brister är förväntan från oss folkvalda att utskottets uttalanden ska tas på största allvar.

Jag vill också passa på att nämna de ledamöter, våra kollegor, som kan vara vem som helst i denna sal, som tar ansvaret att lyfta frågor när de undrar om saker och ting verkligen har gått rätt till. Det är ju ingenting man behöver veta med säkerhet när man ber konstitutionsutskottet att granska något. Jag vill tacka de kollegor som gör anmälningar till konstitutionsutskottet, för det är ett sätt för oss ledamöter att ta ansvar för riksdagens kontrollmakt.

Gransknings- betänkandeInledning

När jag som representant för Miljöpartiet gör min del av detta granskningsarbete har jag den statliga värdegrunden som ledstjärna. Den statliga värdegrunden är ett sätt att formulera grundlagens krav, som föregående ledamoten Nina Lundström citerade. Värdegrunden är formulerad på ett sätt så att detta kan tillämpas i vardagen i hela den statliga förvaltningen. Dessa regler gäller även regeringen och riksdagen, helt enkelt eftersom de utgår från grundlagens krav.

Det är sex principer som vägleder arbetet.

Det är demokrati. Makten utgår från folket, från oss som är valda att utföra detta arbete i riksdagen.

Det är legalitet. Land ska med lag byggas, som man sa kanske mer förr i tiden. De beslut som fattas här i kammaren är inte på det stora hela inlägg i debatten, utan när lag stiftats ska den följas.

Det är objektivitet. Det handlar om att alla som arbetar i staten, och regeringen när den handlägger sina ärenden, ska arbeta sakligt och opartiskt. Det förväntas också av konstitutionsutskottet i den här granskningen att vi verkligen gör en saklig granskning av de konstitutionella förutsättningarna för handläggningen och att vi kanske lägger våra partinålar åt sidan när vi granskar lagenligheten i handläggningen.

Fri åsiktsbildning är en bärande princip i den statliga värdegrunden. Det gäller allas rätt till yttrandefrihet, informationsfrihet och mötesfrihet. Det gäller alla i staten. Det gäller även statsråd. De har yttrandefrihet, men är man statsråd finns det några saker som man kan behöva tänka på lite extra.

En annan princip gäller respekten för mänskliga rättigheter och de grundläggande värderingarna om respekt för varje person.

Och så är det den kanske lite torra och tråkiga principen om effektivitet och service. Den gäller alla som jobbar under förvaltningslagen, och det är många i vårt land som gör det. Effektiviteten och servicen, till exempel om någon begär ut handlingar, gäller lika för alla. Man släpper det man har för händerna och ser till att den som har begärt ut handlingar får de handlingar som den har begärt, om det inte finns skäl för sekretess såklart. Detta är något som KU har haft anledning att kommentera många gånger, även i detta betänkande.

Sammantaget, fru talman, ger denna värdegrund en stabil bas när KU granskar ministrarnas och regeringens arbete. Jag väljer att återkomma till några specifika ärenden senare i debatten.

Fru talman! Precis som jag utlovade i det förra ärendet återkommer vi under de olika kapitlen. Det vi ska diskutera nu är det första kapitlet i vårt betänkande, som handlar om vissa frågor om regeringens förhållande till riksdagen.

Det är två punkter. Den ena handlar om två anmälningar som rör två olika statsministrar och deras agerande vid Europeiska rådets möten, ett möte i oktober och ett i december 2021. Den andra punkten, eller det tredje ärendet, 1.2, rör den dåvarande energi- och digitaliseringsministerns agerande vid TTE-rådets möte i oktober 2021.

Dessa ärenden rör hur statsråd har agerat vid rådsmöten i förhållande till vad som har framkommit vid samråden med EU-nämnden. De handlar i sak om huruvida kärnkraften ska klassificeras som en hållbar investering i det som heter EU:s taxonomi.

Jag tänker framför allt uppehålla mig vid de anmälningar som rör dåvarande statsministern Stefan Löfven och statsminister Magdalena Andersson.

Gransknings-betänkandeRegeringens förhållande till riksdagen (kapitel 1)

Precis som har sagts här tidigare är det av principiellt väldigt stor betydelse vad som händer efter att ett statsråd, i det här fallet två olika statsministrar, har samrått med EU-nämnden och på vilket ett sätt ett statsråd kan följa upp det man har kommit överens om med EU-nämnden när man sedan åker på själva mötet.

Vi har egentligen inte tittat på detta tidigare i KU. Det finns många uttalanden från KU om hur det här ska gå till. Det finns väldigt tydliga förarbeten kring EU-nämndens sammansättning. Det finns också uttalanden från KU om vem som kan teckna firma för riksdagen, om man säger så. Då är det väldigt tydligt att varken något utskott eller EU-nämnden kan tala för riksdagen, så att säga. Det kan egentligen bara kammaren göra.

Med det sagt har det också utvecklats en praxis att regeringen ska följa det som EU-nämnden säger vid samråden. I det här fallet blev alltså uppfattningen att EU-nämnden speglade en åsikt som sedan inte återspeglade sig i kammarens majoritet. Hur gör man då? Hur gör man, som statsminister i det här fallet, för att åka ned till ett möte i Europeiska rådet och försöka driva Sveriges ståndpunkt?

Det finns ett utrymme för statsråd att inte följa EU-nämndens mandat i vanliga fall, där man gör en bedömning att det inte skulle gagna Sveriges intressen. Då måste statsrådet sedan komma tillbaka till kammaren och förklara varför. Sedan är det egentligen upp till riksdagen att fundera över om man accepterar detta eller inte. Skulle man inte göra det finns det instrument för att utkräva parlamentariskt ansvar.

De två olika statsministrarna hanterade ärendena på lite olika sätt, och i vårt ställningstagande försöker vi beskriva hur vi ser på det. Det vi kommer fram till är att det måste vara upp till regeringen och respektive statsråd att göra en bedömning av vad som ska framföras men att detta hela tiden görs under parlamentariskt ansvar.

I det andra fallet med Magdalena Andersson gjorde hon så att hon i sitt inlägg framförde vad EU-nämnden hade kommit fram till, men hon framförde också att detta inte speglade majoriteten i riksdagens kammare. Det var ett sätt att hantera situationen.

Enligt praxis väntas regeringen som sagt agera i enlighet med de mandat man får i EU-nämnden och fullfölja dem. Konstitutionsutskottet anser att denna praxis bör bestå och att EU-nämndens roll som samrådsorgan måste vidmakthållas. Samtidigt skriver vi att det kan uppstå situationer som innebär att regeringen bedömer att Sveriges intressen bäst företräds genom att den svenska ståndpunkten avviker från EU-nämndens mandat. Regeringen måste ha ett visst handlingsutrymme att göra detta, men endast om det finns mycket goda skäl.

Avslutningsvis, fru talman, vill utskottet framhålla att regeringen vid möten i EU får förutsättas agera på ett sätt som inte skapar oklarhet om vad som utgör Sveriges ståndpunkt i en fråga. Det är regeringen som företräder Sverige inom EU, och man gör det under parlamentariskt ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeRegeringens förhållande till riksdagen (kapitel 1)

Fru talman! Vi debatterar nu KU:s granskningsbetänkande om regeringens förhållande till riksdagen. Som den tidigare talaren Karin Enström har tagit upp handlar den här punkten om statsministrarnas agerande vid Europeiska rådets möten i oktober och december 2021 och är av faktiskt ganska stort principiellt intresse. I båda fallen har det funnits en falsk majoritet i EU-nämnden som inte överensstämmer med riksdagens uppfattning.

Det handlar bland annat om en anmälan från Tobias Billström, där han begär att KU ska granska om statsministrarnas agerande står i strid med EU-nämndens mandat och riksdagsordningen. Sakfrågan handlar om kärnkraftens roll inom taxonomin.

Ett enigt utskott konstaterar att ingen kritik kan riktas mot vare sig Löfven eller Andersson.

Enligt regeringsformen och riksdagsordningen har regeringen en skyldighet att samråda med EU-nämnden inför möten och beslut i Europeiska rådet.

Jag ska göra en kort tillbakablick. När EU-nämnden inrättades var det för att riksdagen måste tillförsäkras ett inflytande över beslutsprocessen i EU. Olika lösningar diskuterades inför inrättandet. Riksdagen fastnade för att inrätta en nämnd för att markera att detta organ har rådgivande uppgifter snarare än beredande uppgifter i traditionell bemärkelse. Dessutom kom man fram till att alla partier som passerat 4-procentsspärren skulle vara representerade i nämnden. Nämnden borde också ha en proportionell sammansättning och ha en begränsad storlek för att kunna fungera väl som samrådsorgan - krav som självklart delvis står emot varandra och aldrig kan tillgodoses fullt ut.

Fru talman! Som utskottet tidigare uttalat är EU-nämndens uttalanden inte mandat i strikt mening eftersom det är regeringen som företräder Sverige i EU. Praxis har dock under åren utvecklats att regeringen ska och bör följa EU-nämndens beslut. Samtidigt kan situationer uppstå som innebär att regeringen bedömer att Sveriges intressen bäst företräds genom att den svenska ståndpunkten avviker från EU-nämndens mandat. Regeringen måste ha ett visst handlingsutrymme att avvika från ett mandat, men endast om det finns goda skäl för detta.

Både KU och den parlamentariska EU-kommittén har också avseende bokstavsmandat uttalat att det inte är lämpligt att EU-nämnden ger ett bokstavsmandat mot regeringens uttryckliga rekommendation, särskilt om mandatet tar upp frågor vid sidan av det som berörs i rådets behandling.

Detta är ingenting nytt. KU har tidigare framhållit att uttalanden av utskott eller EU-nämnd eller deras ledamöter således inte är bindande för hela riksdagen. Sådana meningar kan dock vara uttryck för rådande åsiktsförhållanden i riksdagen. Och som KU skriver i sammanfattningen: I detta sammanhang måste det framhållas att det endast är riksdagens kammare som kan uttala sig på riksdagens vägnar. Med andra ord: Det är svenska folkets röster i de allmänna valen som ska vara avgörande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeRegeringens förhållande till riksdagen (kapitel 1)

Dessa gånger blev det ställningstaganden i EU-nämnden som inte speglade riksdagens kammare. Det uppstod helt enkelt en falsk majoritet i EU-nämnden. Det hör till ovanligheterna att det blir på det sättet. Att i denna situation avvika från EU-nämndens mandat får enligt KU:s bedömning anses vara förenligt med det parlamentariska styrelseskickets grunder och därtill hörande ansvarsutkrävande inom ramen för riksdagens kontrollmakt.

Jag är glad över att ett enigt konstitutionsutskott har kommit fram till detta och avvisar den KU-anmälan som den tidigare vice talmannen och moderate gruppledaren Tobias Billström har gjort.

Jag vill också passa på att tacka kansliet och kolleger för arbetet under det gångna året och önskar en glad sommar när det är dags.

Fru talman! I slutet av mitt första år i konstitutionsutskottet, med all förhoppning om att det inte blir mitt sista, vill jag inleda med att framföra min uppskattning av mina utskottskollegors imponerande insatser i jakten på samsyn och enighet som vi framgångsrikt lyckades med under inte alltid enkla eller självklara förhållanden.

I samma veva vill jag också rikta ett mycket stort och varmt tack till vårt enastående kansli, som med sin samlade och djupa kompetens och kunskap ständigt utgör ett ovärderligt stöd för oss ledamöter. Ni har onekligen gjort er väl förtjänta av en avkopplande semester i sommarvärmen.

Det finns ett regelverk och en praxis i hur regeringen ska förhålla sig till riksdagen, och konstitutionsutskottet har diskuterat några av dessa ärenden vid flera tillfällen.

Det första gäller, som tidigare nämnts, vår tidigare statsminister Stefan Löfvens agerande under ett möte med Euroepiska rådet. En majoritet i EU-nämnden bad statsministern att vid detta möte argumentera för att kärnkraft ska klassas som hållbar inom ramen för taxonomin. Statsministern aviserade att han inte skulle göra detta och hade således inte för avsikt att följa EU-nämndens beslut, något han heller inte gjorde. Det stipuleras tydligt och klart att regeringen ska framföra den ståndpunkt som EU-nämnden beslutar om. Det finns alltså ingenting som i traditionell mening kan kallas falsk majoritet i EU-nämnden till skillnad från i andra utskott.

Skillnaden mellan EU-nämnden och andra utskott är, som ni alla vet, att utskotten inte fattar några beslut utan bereder beslut som sedan fattas i kammaren. Där kan det naturligtvis finnas en falsk majoritet. Det kan hävdas att kammaren redan har tillfrågats under en given mandatperiod då det är kammaren som faktiskt har utsett en EU-nämnd.

En kort tid senare stod vår nuvarande statsminister inför ett liknande dilemma inför ett möte med just Euroepiska rådet. Statsministern framförde att hon vid mötet skulle framföra EU-nämndens beslut med tillägget att hon själv inte höll med och hänvisade till att hon hade medhåll av en majoritet i riksdagen, vilket må vara sant, eller inte, då skillnaden i allra högsta grad verkligen är hårfin.

Med all respekt för att detta är en unik händelse utan någon form av direkt historik att se tillbaka på, alltså att majoriteten i EU-nämnden inte speglas av samma majoritet i riksdagens kammare, måste det ändå anses vara av yttersta vikt att Sverige inte framstår som otydligt i frågor då detta kan framstå som till och med förvirrande för andra medlemsstater. Då vår tidigare och nuvarande statsminister har hanterat föreliggande situation på delvis olika sätt, som vi hörde tidigare, väldigt nära varandra i tid finns det stor risk för att vi framstår som minst sagt otydliga. Detta är naturligtvis någonting som vi ska undvika så långt det bara går.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeRegeringens förhållande till riksdagen (kapitel 1)

Utskottet har uttalat att EU-nämndens uttalanden inte utgör något mandat i strikt mening då det är regeringen som företräder Sverige i EU. Så även om rådet således inte är konstitutionellt bindande kan resultatet av samrådet ändå betraktas som ett slags mandat. Och enligt praxis förväntas regeringen agera i enlighet med givna mandat och fullfölja dem.

KU:s granskning konkluderar att om det vid senare tillfällen dyker upp liknande gränsfall och regeringen faktiskt väljer att avvika från EU-nämndens mandat ska detta redovisas för riksdagen.

Som vi tidigare har hört har KU i ett relaterat ämne granskat dåvarande energi- och digitaliseringsministern Anders Ygeman och dennes agerande vid ett möte i rådet för transport, telekommunikation och energi. Även här hade EU-nämnden fastställt att kärnkraft skulle anses som hållbar och att detta skulle framföras av ministern, vilket han, i likhet med Stefan Löfven, inte gjorde.

Men som sagt, all respekt för svårigheterna när helt nya och unika händelser uppstår. Det leder i utskottet till spännande, tuffa, intressanta och inte sällan långa samtal och diskussioner i utskottet. Det är något som jag tror att alla mina utskottskollegor kan skriva under på att vi har fått erfara.

Fru talman! Vi kommer nu i debatten att gå igenom de olika resultaten av de 35 anmälningarna och vår granskning av dem. Jag vill beröra en av dem. Vi recenserar aldrig anmälningarna, utan de är en "attention" för oss i utskottet att det är någonting som vi ska granska.

Men om man ändå skulle recensera en anmälan som inte har lett fram till någon kritik när det gäller agerande eller brist på agerande men som ändå har gjort stor nytta skulle det möjligen kunna vara den som tidigare talare har berört här, nämligen statsministerns agerande vid Europeiska rådet möte i oktober och i december 2021. Den ledde inte till någon kritik när det gäller agerande eller brist på agerande men till en principiellt mycket viktig diskussion och ett viktigt ställningstagande i utskottet som vi har all anledning att vara tacksamma för. Det kommer att vara till hjälp för framtiden.

KU har granskat hur dåvarande statsminister Stefan Löfven och nuvarande statsminister Magdalena Andersson agerade vid Europeiska rådets möten i oktober respektive december 2021. Bakgrunden till granskningen är att en majoritet i riksdagens EU-nämnd stod bakom att ge ministrarna mandat att vid de olika mötena i Europeiska rådet argumentera för att kärnkraft ska klassas som hållbar. Samtidigt kunde det antas att majoritetsuppfattningen i nämnden inte skulle motsvara majoritetens uppfattning i riksdagens kammare om frågan hade tagits upp där.

I vårt granskningsbetänkande anför vi därför att detta är en situation som kan uppstå, det vill säga att ett samråd i EU-nämnden resulterar i ett mandat som inte kan antas ge uttryck för de rådande åsiktsförhållandena i riksdagen. Så är fallet när majoriteten som kommer till uttryck i EU-nämnden inte speglar majoritetsförhållandena i hela riksdagen sett till partiernas storlek. Om regeringen i en sådan situation väljer att avvika från EU-nämndens mandat ska det enligt praxis redovisas för riksdagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeRegeringens förhållande till riksdagen (kapitel 1)

Att i denna situation avvika från EU-nämndens mandat får enligt vårt eniga betänkande anses vara förenligt med grunderna för det parlamentariska styrelseskicket och utkrävandet av ansvar inom ramen för riksdagens kontrollmakt, det som vi kallar för att man handlar under parlamentariskt ansvar. Man har alltså ett visst handlingsutrymme som statsminister. Men om man tänjer på detta utrymme får man också ta ansvar för det när man möter kammaren. Och man löper ständigt risk att bli avsatt. Det kan gå fortare än man anar.

Fru talman! Även jag kommer att beröra de anmälningar som tidigare talare redan har tydliggjort.

I de två anmälningarna till konstitutionsutskottet begärdes att utskottet skulle granska dåvarande statsminister Stefan Löfvens agerande och brist på agerande vid Europeiska rådets möte. Anmälarna hänvisade till att statsministern hade samrått med EU-nämnden.

I en annan anmälan begärdes att utskottet skulle granska om statsminister Magdalena Anderssons agerande vid Europeiska rådets möte står i strid med mandatet från EU-nämnden och därmed även riksdagsordningen. Anmälaren hänvisade även här till att statsministern samrådde med EU-nämnden.

Jag vill ändå ge en liten faktabakgrund utifrån vårt betänkande för att sedan komma till utskottets bedömningar och slutsatser.

I EU-nämnden framfördes uppfattningen att statsministern skulle ta till orda vid Europeiska rådets möte och argumentera för att svensk och europeisk kärnkraft ska klassas som en hållbar investering inom ramen för taxonomin. Statsministern sa att hon vid Europeiska rådets möte skulle säga dels att EU-nämnden beslutat att statsministern skulle framföra Sveriges hållning att kärnkraften ska klassas som hållbar, dels att hon inte höll med om detta med hänvisning till att en majoritet i riksdagens kammare inte hade den uppfattningen.

Konstitutionsutskottet landar i följande bedömningar. Enligt 10 kap. 10 § regeringsformen ska regeringen fortlöpande informera riksdagen och samråda med organ som utses av riksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen. Enligt regeringsformen och riksdagsordningen har regeringen en skyldighet att samråda med EU-nämnden inför möten och beslut i Europeiska rådet.

Gransknings-betänkandeRegeringens förhållande till riksdagen (kapitel 1)

Som utskottet tidigare har uttalat ger EU-nämnden genom sina uttalanden inte regeringen mandat i strikt mening, eftersom det är regeringen som företräder Sverige i EU, men enligt praxis förväntas regeringen agera i enlighet med givna mandat och fullfölja dem. Utskottet anser att denna praxis bör bestå och att EU-nämndens roll som samrådsorgan måste vidmakthållas.

Samtidigt kan situationer uppstå som innebär att regeringen bedömer att Sveriges intressen bäst företräds genom att den svenska ståndpunkten avviker från EU-nämndens mandat. Regeringen måste ha visst handlingsutrymme att avvika från ett mandat om det finns mycket goda skäl för det.

Det är endast riksdagens kammare som kan uttala sig på riksdagens vägnar. Uttalanden av ett utskott eller EU-nämnden är inte bindande för regeringen men kan vara ett uttryck för de rådande åsiktsförhållandena i riksdagen. Som utskottet tidigare har uttalat ankommer det ytterst på regeringen att under parlamentariskt ansvar inför riksdagen ta ställning till om samråd med EU-nämnden speglar de rådande åsiktsförhållandena i riksdagen. Att regeringen verkar under parlamentariskt ansvar innebär att riksdagen har möjlighet att agera om regeringen inte beaktar rådande åsiktsförhållanden i riksdagen.

Fru talman! I en annan anmälan till konstitutionsutskottet begärdes att utskottet skulle granska dåvarande energi- och digitaliseringsministerns agerande vid mötet i rådet för transport, telekommunikation och energi och om det stod i strid med mandatet från EU-nämnden.

I detta aktuella granskningsärende noterar utskottet att frågan om så kallade bokstavsmandat var uppe vid samrådet i EU-nämnden inför mötet i TTE-rådet. Utskottet vill påminna om vad den parlamentariska EU-kommittén har framhållit i fråga om bokstavsmandat. Enligt EU-kommittén är det inte lämpligt att EU-nämnden ger ett bokstavsmandat mot regeringens uttryckliga rekommendation, särskilt om mandatet tar upp frågor vid sidan av det som berörs i rådets behandling.

Detta tycker jag är viktiga medskick, fru talman, både nu och inför framtiden. Det kan också komma att prägla synen på arbetet i EU-nämnden, som är mycket viktigt vad gäller svensk politik och politikutveckling. Här finns det en konstitutionell aspekt som det är viktigt att skicka vidare.

Handläggning av regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Fru talman! Vi kommer nu till kapitel 2 i KU:s granskningsbetänkande, Handläggning av regeringsärenden m.m.

Jag kommer att fokusera på två ärenden, som båda har fått stor uppmärksamhet såväl i kammaren som i samhället och där det är angeläget att beskriva KU:s granskning och ställningstagande. Det handlar dels om evakueringen från Afghanistan av tolkar och andra lokalanställda, dels om beslut om mellanlagring av använt kärnbränsle. De coronarelaterade ärendena togs upp av Hans Ekström i hans inledningsanförande, så jag tänker inte gå närmare in på dem här och nu.

Fru talman! Jag börjar med att säga några ord om den granskning som har gällt evakueringen från Afghanistan av tolkar och andra lokalanställda. Detta är en fråga som fick stor uppmärksamhet under det föregående året; inte minst försökte Moderaterna göra en stor sak av att utrikesministern och försvarsministern borde ha agerat annorlunda.

Gransknings-betänkandeHandläggning av regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Ett enigt KU har dock efter en omfattande granskning inte kunnat finna brister i deras agerande. På Regeringskansliet var man oförhindrad att ta upp frågor om tolkar och andra lokalanställda med Migrationsverket tidigare än vad som skedde. Men enligt ett enigt utskott bör det samtidigt betonas att det är värdlandet som har ansvaret för sina egna medborgare, inklusive lokalanställd personal. Utrikesministern och försvarsministern frikänns alltså av KU.

Därför är det kanske inte helt förvånande att Moderaterna i stället lade all energi på två yviga uttalanden av justitie- och migrationsministern. Angående ett av dessa uttalanden - det som handlar om grundlagsförenligheten - konstaterar KU att det inte är klarlagt vad det syftar på. Det står i granskningsbetänkandet. Detta faller naturligtvis på utskottet och kan inte lastas statsrådet.

Det har också framförts enligt mig befogad kritik om att statsrådet inte fick möjlighet att svara på frågor om vad som åsyftades. Kanske hade bedömningen kunnat bli annorlunda om han fått den chansen. Vi kom i tidsnöd när vi sent insåg att det vi hade utgått från att det syftade på var ett mejl som skickades några dagar efter att uttalandet hade gjorts. Detta är den granskning vi blev klara sist med, vid det sista beredningstillfället före presskonferensen. KU konstaterar att de aktuella uttalandena inte ger en rättvisande bild, och KU upprepar att det är angeläget att statsråds uttalanden ger en så fullständig bild som möjligt av de relevanta omständigheterna.

Jag kan förstå att det blev snopet för Moderaterna när de själva insåg att utrikesministern och försvarsministern inte hade begått några fel. Deras ursprungliga kritik mot regeringen punkterades framför ögonen på dem. Kanhända ville de därför förstora upp uttalandeärendena så till den milda grad att dessa skulle framstå som ett fullgott underlag för förra veckans misstroendeförklaring. Det är dock helt oproportionerligt, fru talman.

Det rådde ingen som helst enighet i KU om att uttalandeärendena skulle tillmätas denna betydelse. Det kokade högern ihop själva, kanhända på grund av sin förgrymmade besvikelse när man insåg att det inte fanns några brister i utrikesministerns och försvarsministerns agerande. Frånvaron av brister fanns det nämligen enighet om i KU, fru talman.

Fru talman! Jag går över till granskningen av ett av Sveriges, sett till tid och rum, största beslut under den här mandatperioden, nämligen frågan om hur landets högaktiva avfall ska tas om hand. Det rör sig om tusentals ton använt kärnbränsle som försett hela landet med el i flera decennier.

Hur detta avfall ska tas om hand har sysselsatt forskare, expertmyndigheter, domstolsväsen och berörda kommuner under lång tid. Regeringen har haft frågan på sitt bord sedan förra mandatperioden. Sedan 80-talet har det högaktiva kärnavfallet förvarats i mellanlagret Clab i Oskarshamn, och hur mycket vi än önskar det är detta inte ett svart hål - utan blir fullt så småningom.

Fru talman! KU har funnit brister i Miljödepartementets hantering av ärendet. KU konstaterar att detta rör svåra och komplexa frågor, och utredningen har varit omfattande. Beredningsprocessen kom igång sent, remisstiden var för snäv och kommunikationen med kommunerna bristfällig. Det finns en del lärdomar att dra för att en liknande hantering inte ska uppstå igen. Framför allt måste små samhällen som tar ett stort ansvar behandlas med större respekt.

Med de orden önskar jag talmannen, hela presidiet, KU-kansliet och alla kollegor och åhörare en skön sommar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Fru talman! Konstitutionsutskottets granskning har även det här året varit en enig granskning. Det är med lugn och metodisk hand som KU går igenom sina ärenden och granskar dem från början till slut. När granskningen sedan är klar och utskottet enigt väger dess ord tungt - och de måste väga tungt.

Våra arbetsformer är för vissa okända och kan, som tidigare har nämnts, ibland behöva klargöras. Konstitutionsutskottet samlar in den information som krävs för att kunna göra en bedömning. Detta sker i första hand skriftligt, men i de fall då det inte går att klargöra det hela skriftligt får KU möjlighet att begära att ett statsråd ska inställa sig för att svara på frågor.

Alla statsråd bereds möjligheten att i granskningen skriftligen redogöra för hur de ser på ärendet. KU ställer regelmässigt öppna frågor, till exempel om konstitutionsutskottets promemoria i övrigt lämnar skäl för någon kommentar eller för statsrådet eller departementet att lämna någon information.

Det här är sant även för Morgan Johansson. Morgan Johansson har fått alla möjligheter att redogöra för sin syn på de ärenden där han förekommer i konstitutionsutskottets granskning. Det är inte någon rättighet för en minister att komma till konstitutionsutskottets öppna utfrågningar och ta tid från utskottets granskning och arbete för att där, så att säga, rentvå sig själv.

Vissa statsråd har visserligen under den där mandatperioden haft lite svårare än andra att skriftligen redogöra för sina förhållningssätt till de aktuella granskningsärendena. Det har för all del varit så att det ibland har framkommit diametralt motsatta uppfattningar i utfrågningar gentemot hur det skrevs fram när vi ställde skriftliga frågor. Eller, ja, vissa statsråd - det rör Morgan Johansson, fru talman.

Det anförande vi nyss lyssnade till gällande det vi kallar G13, alltså evakueringen av afghanska tolkar, gjorde åtminstone mig väldigt förvånad. Ett enigt utskott konstaterar att regeringen har varit oförhindrad att agera tidigare. Det är på KU-språk, för oss som har suttit i utskottet en period, en tydlig signal om att detta inte rör sig om någon friskrivning. I det pressmeddelande som vi har enats om och som har gått ut till allmänheten beskrivs också det här ärendet som ett bristärende. Någon friskrivning kan det inte bli tal om.

Jag går vidare till Morgan Johanssons uttalande. Det kan beskrivas som yvigt. Det kan beskrivas som oprecist. Det var så oprecist att det var intressant att se hur det sedan landade efter att Morgan Johansson stod inför medier och beskrev dels att någonting som regeringen redan hade gjort skulle kunna vara mot grundlagen, dels att antalet personer i evakueringen gällande den grupp som handlar om försvarsanställda i Afghanistan - tolkar och andra av det svenska försvaret lokalt anställda personer i Afghanistan - skulle kunna röra sig om tusental eller till och med tiotusental.

Hur många blev det till slut i just den här kategorin? Det blev 66 personer med familjer, fru talman. För att man ska kunna skrapa ihop till kanske 10 000 personer måste varje person av dessa 66 ha en omedelbar familj på i runda slängar 150 personer. Det är med alla mått mätt en väldigt stor kärnfamilj och kräver en ganska stor insats i familjeplaneringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Det här ärendet är en uppenbar brist, och det är någonting som konstitutionsutskottet har enats om.

Jag går vidare till krisledningen och dokumentationen av coronakrisen. Det här är ett ärende som kanske blev lite större än vad man först hade kunnat tro. Att försöka utröna hur Regeringskansliet har fungerat, hur ledningsstrukturerna har sett ut och var de strategiska besluten har fattats har för en åskådare utifrån varit ganska svårt.

GSS, gruppen för strategisk samordning, som består av en rad olika statssekreterare och som har haft möjlighet att samordna, diskutera och hålla kanalerna öppna för att skapa en gemensam bild och, vad det verkar, hålla i den strategiska taktpinnen, har varit en mycket viktig del i detta. Den har varit central såtillvida att det egentligen inte har funnits någon annan del av regeringen som har kunnat ha den här central navfunktionen för regeringens arbete med krisen och pandemin.

Konstitutionsutskottet noterar därför att det är otillfredsställande att man inte har dokumenterat den här gruppens arbete för att kunna gå tillbaka och se vilka saker man har diskuterat och vilka slutsatserna av detta har varit.

Det har också, kan jag för egen del notera, varit intressant att lyssna till de utfrågningar vi har haft på temat. Det verkar många gånger ha rått vissa tveksamheter även inom regeringen och Regeringskansliet om vilket uppdrag den här gruppen har haft. Jag ska berätta om det kanske mest uppenbara exemplet på detta.

Konstitutionsutskottet fick ena dagen lyssna på en statssekreterare som beskrev gruppen som en plats där diskussioner av strategisk betydelse kunde tas upp och där man sedan landade i att statssekreteraren skulle ta det vidare till departementet. När konstitutionsutskottet bara någon eller några dagar senare talade med vederbörande statssekreterares statsråd fick konstitutionsutskottet höra att detta inte har varit en plats där man har diskuterat frågor och landat i att statssekreteraren skulle ta det vidare till det egna departementet.

Förvirringen och oklarheten kring GSS roll blir såklart extra tydlig i ett sådant sammanhang. Regeringens krishantering hade sannolikt tjänat på en tydligare ansvarsfördelning, till exempel genom en statsrådsgrupp, som många gånger tidigare i kriser har varit den som har hållit ihop krishanteringen och som för riksdagen går att hålla ansvarig för hur krishanteringen har gått till.

Konstitutionsutskottet noterar därför också att det inte verkar ha varit något statsråd som har varit den som den statssekreterare som varit ansvarig för ledningen av denna grupp har rapporterat till. Det blir en anomali och ett avvikande upplägg i den ordning som vi är vana vid och som också är viktig för att ansvarsutkrävandet ska kunna fungera fullt ut. Vilket statsråd håller den här kammaren ansvarig för arbetet med GSS strategiska samordning om det inte finns något statsråd som har ansvaret för detta utan ansvaret i stället ligger hos en statssekreterare, som inte har samma ansvar gentemot riksdagen?

Fru talman! Detta är den sista granskning som konstitutionsutskottet gör för den här mandatperioden. Ett nytt konstitutionsutskott tillträder till hösten. Jag hoppas, fru talman, att detta mycket metodiska och sakliga arbete, som bygger på vad som har framkommit i granskningen, där vi eftersträvar gemensamma slutsatser och försöker att undvika att politisera innehållet i granskningen, får fortsätta. Jag tycker att det är viktigt, och jag tycker att det är ett ansvar som vilar på oss alla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Det är konstitutionsutskottets granskning - och inte anmälningarna - som är navet i detta arbete. Vi är ingen domstol som dömer eller frikänner. Vi förkastar eller tillstyrker inte anmälningar. Vi gör en granskning efter begäran om granskning, men vi kan också ta initiativ till egna granskningar. Detta är värt att komma ihåg för den som inte har arbetat så länge i det här utskottet eller kanske är på väg in.

Fru talman! Jag ställer mig bakom utskottets fullt ut eniga slutsatser.

Fru talman! Jag tänkte främst gå in på regeringens krishantering och dokumentationen av densamma under coronapandemin.

Det finns en gemensam nämnare i de kriser som Sverige genomlevt under 2000-talet. Det är en gemensam nämnare som kännetecknas av passivitet, handlingsförlamning och oklar ansvarsfördelning.

I Coronakommissionens slutrapport pekar kommissionen på att Regeringskansliet inte har en tydlig förmåga och ledningsansvar beträffande krishantering och att en utredning för tio år sedan om ett utökat ansvar inte ledde till någon lagändring. Men det är knappast bara lagstiftning som sätter hinder i vägen. Det har att göra med regeringens kompetens och frågan om vilken drivkraft som styr dess arbete.

Det kan därför ifrågasättas varför Stefan Löfven, som ett av sina första beslut efter regeringsskiftet 2014, flyttade bort krishanteringskansliet från statsministerns kansli till Justitiedepartementet. Hela tanken med krishanteringskansliet, infört efter flodvågskatastrofen 2004, var att ge den högsta politiska ledningen omedelbar information och access.

Även konstitutionsutskottet har nu granskat regeringens organisation för krishantering under coronapandemin. Enligt utskottet är en viktig förutsättning för att regeringen ska kunna hantera en kris på ett fullgott sätt ett väl fungerande regeringskansli. Vid större händelser och kriser som berör flera departement är det också nödvändigt att det finns en samordnande funktion inom Regeringskansliet.

Gruppen för strategisk samordning, GSS, har spelat en sådan roll. Granskningen visar inte annat än att GSS tillsammans med kansliet för krishantering har utgjort centrala inslag i krishanteringsorganisationen och därmed kunnat bidra till att stärka krishanteringsförmågan inom Regeringskansliet. Däremot framstår det som oklart vem inom statsrådskretsen som har haft det övergripande ansvaret för de gemensamma delarna av Regeringskansliets krishanteringsorganisation.

Vid utfrågningen uppgav Mikael Damberg att han som inrikesminister ansvarade för samordningen av samhällets krisberedskap, inklusive civilt försvar. Han ansvarade också för bland annat polisen, Säkerhetspolisen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Han hade däremot inget direkt ansvar för den löpande krishanteringen i Regeringskansliet, utan för denna ansvarade hans statssekreterare och chefstjänstemannen för krishantering. Chef för Justitiedepartementet under den tid kansliet för krishantering var placerat där var justitie- och migrationsministern, medan statsministern är chef för hela Regeringskansliet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Utskottet vill med anledning av detta understryka att varje statssekreterare lyder under ett statsråd. Ytterst är det statsrådet som ansvarar för verksamheten inom ett departement. Denna till synes oklara ansvarsfördelning inom statsrådskretsen för de centrala delarna av Regeringskansliets krishanteringsorganisation är inte tillfredsställande. Att GSS numera leds av statsministerns statssekreterare och att kansliet för krishantering har återbördats till Statsrådsberedningen kan förväntas innebära att nämnda ansvarsförhållanden blir klarare, så som det var tänkt vid införandet.

Vidare har det i granskningen konstaterats att det fram till februari 2022 inte fördes några minnesanteckningar vid mötena i GSS. Som svar på frågor har i granskningen anförts att regeringens beslut och andra åtgärder med anledning av en kris inte dokumenteras i krishanteringsorganisationen utan i departementet enligt normala rutiner inom ramen för beredning av regeringsärenden.

Utskottet anser inte att detta är till fyllest. Under en kris hanteras ett stort antal frågor, däribland sådana som inte mynnar ut i formella beslut. Exempelvis kan diskussioner i en fråga leda fram till ett ställningstagande att inte vidta någon åtgärd, vilket med de rutiner som gällt under pandemin således inte blir dokumenterat.

Utskottet vill här framhålla vad det tidigare uttalat om dokumentation i samband med krishantering: Dokumentationen är värdefull internt för att säkerställa att det inte uppstår osäkerhet om vad man kommit fram till vid ett möte och för att snabbt kunna vidareförmedla information från mötet. Den är dessutom - vilket Coronakommissionens arbete aktualiserat - värdefull för att man i ett senare skede ska kunna granska händelseförloppet.

Rutinen att inte föra minnesanteckningar går tillbaka till 2008 när GSS inrättades. Utskottet ser positivt på att denna rutin nu har ändrats i samband med att statsministerns statssekreterare i början av innevarande år tog över ledningen av GSS.

Fru talman! Statsminister Magdalena Andersson reverserade alltså beslutet om krishanteringskansliet som ett av sina första beslut som statsminister och förde tillbaka krishanteringskansliet till statsministerns kansli, där det hör hemma, samt införde viktiga och självklara rutiner för dokumentation inom den centrala krisledningen. Detta är naturligtvis positivt.

Men varför dröjde det till nu? Gjordes detta under galgen, eller har det uppstått en djupare insikt om vad krisberedskap faktiskt är? Har det nu äntligen hänt något med den monumentala oförmågan att lära av tidigare misstag?

Coronapandemin har fungerat som ett slags stresstest för den svenska förvaltningens krishantering. Krisen har skapat en debatt om hur väl regeringen enligt regeringsformen 1 kap. 6 § faktiskt styr riket när landet befinner sig i kris.

I en kris är bristen på fullständig kunskap och angelägenheten av snabba och livsavgörande beslut påtagliga. Ett vakuum av tydliga och tillräckliga beslut kan i en allvarlig kris kosta människoliv, lika mycket som felaktiga beslut kan leda till samma resultat. I detta består varje ledares dilemma: att fatta beslut i ovisshetens dunkel och leda vägen genom tillvarons skuggor. Det är varje politikers och makthavares uppgift att efter bästa förmåga skapa mening av det som är oförståeligt och fatta beslut om det som är ofullständigt.

Fru talman! Att Sverige i framtiden får en regering som tar sin maktutövning på allvar kan inte åstadkommas genom återkommande kritik från KU eller kommissioner. Det kan bara åstadkommas genom att vi får en regering vars drivkrafter inte bygger på vad som är bäst för den utan på vad som är bäst för vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Fru talman! I den här debatten behandlas sju av årets granskningsärenden rörande regeringens handläggning av ärenden. Jag kommer i mitt anförande att fokusera på tre av dem. Samtliga är sådana där konstitutionsutskottet identifierat brister i regeringens handläggning. Min kollega och partikamrat Per Schöldberg återkommer senare i debatten när det gäller regeringens handläggning av och beslut om utökad mellanlagring av använt kärnbränsle.

Fru talman! Låt mig inleda med fortsättningen på den granskning KU inledde förra året gällande olika aspekter av regeringens hantering av coronapandemin. Utskottet lade förra året ned mycket möda på att gå igenom och granska händelseförloppet i pandemins olika etapper och har så fortsatt att göra under innevarande riksmöte. Det är i två av tre anmälningar rörande regeringens pandemihantering som det funnits frågetecken och oklarheter som vållat KU huvudbry i granskningen.

Det första ärendet gäller regeringens organisation för krishantering under coronapandemin. Vid större händelser och kriser som berör flera departement är det nödvändigt att det finns en samordnande funktion inom Regeringskansliet. Under pandemin har gruppen för strategisk samordning, GSS, med stöd av kansliet för krishantering varit central i Regeringskansliets krishantering.

När det gäller ministrarnas förhållande till GSS har det enligt KU funnits otydligheter. Med tanke på den betydelse som GSS kom att ha är det tveksamt om det är lämpligt att den statssekreterare som har lett GSS inte verkar ha varit underställd någon minister. En sådan ordning riskerar att leda till ett för stort avstånd mellan GSS och olika ministrar. Det är svårt att se att någon annan än statsministern kan ha ansvaret på statsrådsnivå för den samordnande funktionen i Regeringskansliets krishantering.

Att ansvaret för att leda GSS flyttades från inrikesministerns statssekreterare till statsministerns statssekreterare kan enligt KU därför förväntas ge bättre förutsättningar i det avseendet. Tilläggas kan att Centerpartiet under såväl den gångna som den föregående mandatperioden verkat för att kansliet för krishantering ska ha sin organisatoriska hemvist i Statsrådsberedningen i stället för på något fackdepartement, eftersom statsministern har det yttersta ansvaret för Regeringskansliets organisation. Ur det perspektivet välkomnar vi den förändring som skett i samband med att Magdalena Andersson tillträdde som statsminister.

Även dokumentationen inom ramen för krishanteringen har granskats. Den dokumentation som förekom var inte tillräcklig, utan minnesanteckningar borde ha förts vid GSS möten mot bakgrund av den betydelse som GSS kom att ha. Som KU liksom Coronakommissionen och flodvågskatastrofskommissionen tidigare framhållit är dokumentation i samband med krishantering värdefull, dels internt för att säkerställa att det inte uppstår osäkerhet om vad man kommit fram till vid ett möte och för att snabbt kunna vidareförmedla information från mötet, dels för att i ett senare skede underlätta granskningen av händelseförloppet. KU ser därför positivt på att rutinen att föra minnesanteckningar vid gruppens möten infördes i början av innevarande år i samband med att statsministerns statssekreterare tog över ansvaret för GSS.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Fru talman! KU har också granskat regeringens agerande i förhållande till Coronakommissionen, den kommission som på regeringens uppdrag utvärderade bland andra regeringens och myndigheternas agerande under coronapandemin. Av granskningen framgår att Coronakommissionen och Regeringskansliet har haft olika uppfattningar om vilka uppgifter kommissionen haft tillgång till och vilken relevans de haft för kommissionens arbete.

KU understryker hur viktigt det är att Regeringskansliet och en undersökningskommission har kontakt med varandra så att kommissionen kan fullfölja sitt uppdrag.

Inom Regeringskansliet finns rimligen redan på förhand en förståelse för vilka slags handlingar och uppgifter som kan vara intressanta för en kommission med uppdraget att utvärdera regeringens och Regeringskansliets agerande i en viss fråga eller under en viss period. Det bör då vara självklart för Regeringskansliet att verka för att kommissionen ska kunna ta del av de handlingarna och uppgifterna. På utfrågningen av Coronakommissionens ordförande Mats Melin uppgav han att det gick förtvivlat långsamt att få ut en del uppgifter från Regeringskansliet.

Av granskningen framkommer att Regeringskansliet har bidragit med underlag till Coronakommissionen men att det inte har skett i tillräcklig utsträckning.

KU bedömer att Regeringskansliet hade kunnat hjälpa kommissionen mer aktivt med att försöka identifiera uppgifter som kunde tänkas vara av intresse och på så vis underlättat för kommissionen. Genom tidiga kontakter om bland annat krisorganisationen inom Regeringskansliet och befintlig dokumentation hade även missförstånd och oklarheter i samband med kommissionens förfrågningar i juli och december 2021 delvis kunnat undvikas.

KU understryker också att det måste vara upp till en undersökningskommission själv att bedöma om de uppgifter som Regeringskansliet förfogar över behövs för att kommissionen ska kunna fullgöra sitt utredningsuppdrag. Det utesluter givetvis inte att Regeringskansliet också lämnar sin uppfattning om vilket värde uppgifterna har för granskningen.

Fru talman! Ett tredje ärende där KU pekat på brister i handläggningen och som jag vill lyfta fram rör evakueringen av tolkar och andra lokalanställda från Afghanistan. Ärendet är ett av två ärenden i årets granskning som rör brister i statsrådet Morgan Johanssons tjänsteutövning. Själva granskningen handlade som sagt om evakueringen av tolkar och andra lokalanställda från Afghanistan i samband med att talibanerna tog över makten i landet i augusti förra året.

Ett uttalande som justitie- och migrationsminister Morgan Johansson, Socialdemokraterna, gjorde gällde om det skulle vara förenligt med grundlagen att agera för tolkarna. Justitie- och migrationsministern gjorde också ett uttalande om antalet personer som skulle kunna komma i fråga för asyl i Sverige om systemet med kvotflyktingar skulle användas.

KU anser att uttalandena inte gav en rättvisande bild. Det gäller både förutsättningarna i grundlag för regeringen att agera för tolkarna och omfattningen av en eventuell evakuering. I stället för en personkrets om 10 000 personer som statsrådet spekulerade i innebar det av statsrådet Johansson diskuterade förslaget i själva verket en personkrets om 69 personer. Jag är medveten om att kollegan Erik Ottoson uppgav siffran 66. Låt det vara hur det vill med vårt minne; det är hur som helst en avsevärd skillnad på cirka 70 personer och 10 000 personer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Det är enligt KU angeläget att en ministers uttalanden ger en så fullständig bild som möjligt av relevanta omständigheter.

Statsrådet Morgan Johanssons tjänsteutövning har onekligen uppmärksammats mycket den senaste tiden, och KU:s granskning av honom under hela mandatperioden förtjänar därför att kommenteras. Under den gångna mandatperioden har KU i sammanlagt sju ärenden, om jag räknat rätt, funnit brister i statsrådets tjänsteutövning. Det har mestadels handlat om uttalanden som varit dåligt underbyggda eller inte fullt ut rättvisande, som det heter på KU-prosa. Det har också handlat om sena svar på riksdagens frågeinstrument och därmed om förutsättningarna för denna kammare, denna riksdag, dessa ledamöter och Sveriges främsta företrädare att utöva sin kontrollmakt.

Centerpartiet ansåg i förra veckans misstroendeomröstning, och gör givetvis så ännu, att dessa brister sammantaget inte var av sådan art att de kunde motivera utlösandet av riksdagens skarpaste vapen: misstroendeförklaring. Men att Morgan Johanssons tjänsteutövning i dessa avseenden har förbättringspotential står klart, och Centerpartiet förutsätter att statsrådet framgent vinnlägger sig om att agera korrekt och sakligt.

Fru talman! I denna del behandlas anmälningar som rör handläggningen av vissa regeringsärenden. Det kan låta lite tråkigt, men det är också alldeles, alldeles underbart ibland. Det tyckte i alla fall uppenbarligen mina kollegor i utskottet.

Även i år är det flera ärenden som berör hanteringen av coronapandemin på olika sätt, och utskottet understryker återigen vikten av att regeringen inhämtar underlag och uppdaterade lägesbilder inför den avvägning av proportionalitet som måste göras när man överväger åtgärder som innebär en inskränkning i våra fri- och rättigheter - något som ju varit extra angeläget under pandemin.

Precis som Linda Modig sa har vi följt coronapandemin i olika skeden, och nu har vi också granskat regeringens krishanteringsorganisation och särskilt tittat på den roll som gruppen för strategisk samordning, GSS, har haft. Vi konstaterar att det har funnits otydligheter i GSS roll och en viss oklarhet om vilket statsråd ansvarig statssekreterare egentligen lydde under. Vi välkomnar därför att ansvaret numera har klargjorts och att kansliet för krishantering har flyttats till Statsrådsberedningen.

Med tanke på den roll GSS kom att få har en stor del av vår granskning och våra utfrågningar kretsat kring att försöka reda ut och förstå GSS roll, men det har inte alltid varit lätt.

KU har flera gånger framhållit vikten av dokumentation, särskilt i samband med krishantering, både för att man ska veta vad man kommit överens om under krisen och för att man ska kunna granska det i efterhand och dra lärdomar för framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Den dokumentation som förekom har inte varit till fyllest, som KU kallar det. Med tanke på den centrala roll GSS kom att ha hade det funnits skäl att föra minnesanteckningar från mötena. Det är därför positivt att GSS numera infört denna rutin.

Fru talman! Vi har också granskat förhållandet mellan Regeringskansliet och Coronakommissionen, och det har också delvis haft koppling till dokumentation och GSS.

Det mest anmärkningsvärda är nog att Regeringskansliet i ett första skede inte velat lämna ut efterfrågade handlingar till Coronakommissionen eftersom man ansåg att de inte skulle ge en fullt ut rättvisande bild. Det måste dock vara upp till en undersökningskommission själv att bedöma huruvida de uppgifter som Regeringskansliet förfogar över behövs för att kommissionen ska kunna fullgöra sitt uppdrag.

Genom tidiga kontakter mellan kommissionen och Regeringskansliet hade kanske en del missförstånd och oklarheter kunnat undvikas. Då hade Regeringskansliet kanske också kunnat bistå kommissionen mer aktivt och underlättat dess arbete. I stället blev det delvis en följetong i medierna.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis ta upp granskningen av evakueringen av tolkar och andra lokalanställda från Afghanistan. Jag behöver inte gå in på detaljer eftersom andra kollegor redan gjort det.

I medierna har det främst handlat om justitie- och migrationsministerns uttalanden i samband med detta, och ett enigt utskott anser att dessa uttalanden inte gav en rättvisande bild av vare sig de i sammanhanget relevanta konstitutionella förutsättningarna eller omfattningen av en eventuell evakuering. Enligt utskottet är det angeläget att statsråds uttalanden ger en så fullständig bild som möjligt av relevanta omständigheter.

Men även utifrån den kunskap som utskottet kan bedöma hade Regeringskansliet varit oförhindrat att agera och ta upp frågor om evakuering av tolkar och andra lokalanställda tidigare än vad som skedde. Det är tyvärr en brist.

Jag vill tacka kansliet och mina kollegor i utskottet.

Fru talman! Under rubriken Brister i regeringens handläggning och statsrådens agerande vill jag lyfta upp tre frågor.

Den första är regeringens krishanteringsorganisation under coronapandemin. Vi har granskat regeringens organisation för krishantering under pandemin. Vid större händelser och kriser som berör flera departement är det nödvändigt att det finns en samordnande funktion inom Regeringskansliet. Den rollen har gruppen för strategisk samordning, GSS, haft.

GSS har varit central i Regeringskansliets krishantering under pandemin, med stöd av kansliet för krishantering. När det gäller ministrarnas förhållande till GSS har det enligt KU funnits otydligheter.

Med tanke på den betydelse som GSS kom att ha är det tveksamt om det var lämpligt att den statssekreterare som ledde GSS inte verkar ha varit underställd någon minister. En sådan ordning riskerar att leda till ett alltför stort avstånd mellan GSS och olika ministrar. Det är svårt att se att någon annan än statsministern kan ha ansvaret på statsrådsnivå för den samordnande funktionen i Regeringskansliets krishantering. Att ansvaret att leda GSS flyttades från inrikesministerns statssekreterare till statsministerns statssekreterare kan enligt vårt betänkande därför förväntas ge bättre förutsättningar i det avseendet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Granskningen visar också att någon särskild grupp för närmast berörda ministrar inte har inrättats under pandemin. Detta har skett tidigare när det har varit kriser. Det kan diskuteras om förutsättningarna för en samordnad och strategisk hantering inom regeringen hade kunnat förbättras om en grupp för berörda ministrar, motsvarande den sammansättning som fanns i GSS, hade inrättats.

Även dokumentationen inom ramen för krishanteringen har granskats. Den dokumentation som framkommit var inte tillräcklig, utan minnesanteckningar borde ha förts vid GSS möten mot bakgrund av den betydelse som GSS kom att få.

Som KU tidigare framhållit är dokumentation i samband med krishantering värdefull och nödvändig, dels internt för att säkerställa att det inte uppstår osäkerhet om vad man kommit fram till vid ett möte och för att snabbt kunna vidarebefordra information från mötet, dels för att i ett senare skede underlätta granskning av händelseförloppet eller, som nu, kommissionens och KU:s granskning. KU ser därför positivt på att rutinen att föra minnesanteckningar vid gruppens möten infördes i början av innevarande år i samband med att statsministerns statssekreterare tog över ledningen av GSS. Det var bra.

Jag vill säga något om regeringens agerande i förhållande till Coronakommissionen, den kommission som på regeringens uppdrag utvärderade bland annat regeringens och myndigheternas agerande under coronapandemin.

Av vår granskning framgår att Coronakommissionen och Regeringskansliet har haft olika uppfattningar om vilka uppgifter kommissionen haft tillgång till och vilken relevans de haft för kommissionens arbete. KU understryker därför hur viktigt det är att Regeringskansliet och en undersökningskommission har kontakt med varandra så att kommissionen kan fullgöra sitt uppdrag. Det bör vara självklart i Regeringskansliet att verka för att kommissionen ska kunna ta del av de handlingar och uppgifter som den behöver.

Av granskningen framkommer att Regeringskansliet har bidragit med underlag till Coronakommissionen men att det inte har skett i tillräcklig utsträckning. Vi understryker att det måste vara upp till en undersökningskommission att själv bedöma om de uppgifter som Regeringskansliet förfogar över behövs för att kommissionen ska kunna fullgöra sitt utredningsuppdrag.

Jag vill också säga några ord om evakueringen av tolkar och andra lokalanställda från Afghanistan. Vår granskning där har funnit brister i regeringens hantering.

En evakuering förutsatte att Migrationsverket medverkade, och i slutet av juli 2021 deltog Migrationsverket i diskussioner med Utrikesdepartementet och ambassaden i Kabul. Vi gör bedömningen att Regeringskansliet hade varit oförhindrat att tidigare än vad som skedde ta upp frågor om tolkar och andra lokalanställda med Migrationsverket.

Här kommer vi in på ett par uttalanden av ministrar. Ett uttalande gjordes av justitie- och migrationsminister Morgan Johansson, som gällde om det kunde vara förenligt med grundlagen att agera för tolkarna. När en justitieminister uttalar sig om grundlagen förväntar vi oss alla en större saklighet än vad som då var för handen. Det blev inte bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Justitie- och migrationsministern gjorde också ett uttalande om antalet personer som skulle kunna komma i fråga för asyl i Sverige om systemet med kvotflyktingar skulle användas. Han använde siffran 10 000, men när vi räknade på fingrarna kom vi inte upp till mer än ett sextiotal. Det är, som redan har påpekats, en viss differens.

Vi anser och menar på goda grunder att uttalandena inte gav en rättvisande bild. Detta gäller både förutsättningarna i grundlagen för regeringen att agera för tolkarna och omfattningen av en eventuell evakuering. KU säger på sitt speciella språk att det enligt KU är angeläget att en ministers "uttalanden ger en så fullständig bild som möjligt av relevanta omständigheter". Vi förväntar oss att ministern i fråga lyssnar på detta.

Fru talman! Vad gäller anmälan till konstitutionsutskottet om regeringens krishantering under coronapandemin och dokumentationen av densamma kommer jag också att beröra dessa delar. Det är viktigt inför framtiden med de slutsatser som konstitutionsutskottet har landat i.

Coronakommissionen har haft i uppdrag att bland annat utvärdera hur krisorganisationen inom Regeringskansliet har fungerat. KU:s granskning tar inte ställning till de bedömningar som gjorts av Coronakommissionen. Utskottet har i sin granskning särskilt uppmärksammat det som tidigare talare har varit inne på: gruppen för strategisk samordning, GSS, som finns inom Regeringskansliet.

Fram till den 1 februari 2022 leddes gruppen av en statssekreterare vid Justitiedepartementet. Numera leds den av en statssekreterare vid Statsrådsberedningen. Enligt utskottet är ett väl fungerande regeringskansli en viktig förutsättning för att regeringen ska kunna hantera en kris. Vid större händelser och kriser som berör flera departement är det också nödvändigt att det finns en samordnande funktion inom Regeringskansliet.

Under pågående granskning har det skett förändringar. Ansvaret för att leda GSS har flyttats från inrikesministerns statssekreterare till statsministerns statssekreterare, och kansliet för krishantering har flyttats från Justitiedepartementet till Statsrådsberedningen. Detta kan enligt utskottet förväntas ge bättre förutsättningar.

Fram till februari 2022 fördes inte några minnesanteckningar vid mötena i GSS. Utskottet anser att detta inte är till fyllest.

Utskottet ser positivt på att det i samband med att statsministerns statssekreterare under början av innevarande år tog över ledningen av GSS infördes en rutin att föra minnesanteckningar vid gruppens möten. På KU-språk kan detta tolkas som något positivt.

Fru talman! En del i granskningen avser Coronakommissionens tillgång till de handlingar och uppgifter inom Regeringskansliet som kommissionen ansett sig behöva.

Utskottet vill framhålla betydelsen av att värna en kommissions integritet och objektivitet samt slå vakt om dess självständighet i förhållande till regeringen och Regeringskansliet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

När en kommission tillsätts med uppdrag att granska regeringens och Regeringskansliets agerande är det givetvis viktigt att kommissionen ges goda förutsättningar att i praktiken genomföra sitt uppdrag.

Sammantaget anser utskottet att Regeringskansliet i större utsträckning borde ha bistått Coronakommissionen för att underlätta genomlysningen av regeringens och Regeringskansliets arbete under pandemin. Utskottet understryker att det måste vara upp till en undersökningskommission själv att bedöma huruvida de uppgifter som Regeringskansliet förfogar över behövs för att kommissionen ska kunna fullgöra sitt uppdrag.

Fru talman! Även jag vill kommentera anmälan som rör tolkarna i Afghanistan. Statsrådet Morgan Johansson angav i augusti 2021 att regeringen inte hade möjlighet att få till stånd en lösning och att det skulle vara ett brott mot grundlagen om regeringen agerade för tolkarna.

Granskningen avsåg även ett annat uttalande av Morgan Johansson om att tillämpningen av kvotflyktingsystemet skulle innebära att upp till 10 000 personer beviljades asyl.

Efter att USA i april 2021 meddelat att de återstående amerikanska soldaterna skulle lämna Afghanistan senast den 11 september 2021 försämrades säkerhetsläget i Afghanistan till följd av talibanernas offensiv och snabba övertagande av landet under våren 2021. Granskningen visar att Migrationsverket i slutet av juli deltog i diskussioner med Utrikesdepartementet och ambassaden i Kabul.

Såvitt utskottet kan bedöma hade Regeringskansliet varit oförhindrat att ta upp frågor om tolkar och andra lokalanställda med Migrationsverket tidigare än vad som skedde.

Sammantaget anser utskottet att statsrådet Morgan Johanssons uttalanden inte gav en rättvisande bild av vare sig de i sammanhanget relevanta konstitutionella förutsättningarna, det vill säga grundlagsfrågan, eller omfattningen av en eventuell evakuering. Det är angeläget att statsrådsuttalanden ger en så fullständig bild som möjligt av relevanta omständigheter.

Fru talman! Jag vill inleda med att säga några ord om regeringens hantering av coronapandemin.

Nu är det juni 2022. För två och ett halvt år sedan var det ytterst få som kände till att det hade börjat röra på sig vad gällde en smittsam sjukdom i Kina.

Tre månader senare stängde världen ned. Med olika mått och steg, beroende på samhällets struktur, landets styrelseskick, hur smittspridningen såg ut just där och vilken kunskap man hade om smittan, vidtog olika länder olika åtgärder.

Senast i morse kunde vi höra på Ekonomiekot om hur inflationen i USA påverkas av den kvarvarande covidsmittan i Kina, vilket påverkar hela världsekonomin. Omfattningen av krishanteringen är nog någonting som vi för två och ett halvt år sedan inte kunde föreställa oss.

Regeringens hantering av pandemin - åtgärderna för att begränsa spridningen och åtgärderna för att begränsa effekterna av smittspridningen - har granskats och utvärderats på olika sätt under den här tiden, dels av riksdagen via anmälningar till konstitutionsutskottet, dels av den av regeringen tillsatta Coronakommissionen, som ju har lämnat sitt slutbetänkande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Två frågor har särskilt uppmärksammats i årets granskning: relationen mellan kommissionen och Regeringskansliet när det gäller frågorna om utlämnande av handlingar och uppgifter samt regeringens krishanteringsorganisation.

Utifrån de principer om transparens och öppenhet som den svenska offentlighetsprincipen innebär och principerna om effektivitet och service, som är en del av den statliga värdegrunden, borde regeringen ha underlättat för kommissionen att få de uppgifter som de behövde för sitt uppdrag. Utskottet noterar att det finns flera sätt för regeringen att göra det utan att riskera att påverka kommissionens självständiga granskning.

Något som uppmärksammats en hel del när det gäller utlämnande av handlingar är huruvida kommissionen borde ha fått ta del av enskilda tjänstemäns personliga anteckningar. Jag konstaterar att i de sammanhang som utskottet menar att regeringens hantering brister handlar det inte om den typen av anteckningar som Regeringskansliet inte förfogar över. Kommissionen förtydligade också under utfrågningen att det inte handlar om att ändra någon praxis kring hur vi ser på den typen av personliga anteckningar, så där har Regeringskansliets hantering varit korrekt.

Konstitutionsutskottet har också granskat regeringens krishanteringsorganisation, där det under granskningens gång blev tydligt att gruppen för strategisk samordning varken är ett beslutande eller beredande organ utan ett samordnande organ. I enlighet med de principer som finns vad gäller krishantering gäller ansvarsprincipen, alltså att ansvaret för beredning och beslut finns i den ordinarie strukturen för departementen. Det gäller också dokumentation av arbetet. Det har stundtals i den allmänna debatten låtit som att inte någonting av regeringens krishanteringsarbete har dokumenterats, men det stämmer inte. Däremot har gruppens möten inte dokumenterats med minnesanteckningar eller formella protokoll, något som kommissionen har förväntat sig och sökt efter.

Efter kommissionens kritik för att den här typen av minnesanteckningar eller protokoll inte fördes i GSS har sådan dokumentation initierats. Det är viktigt under själva krishanteringen men även för granskning och utvärdering och för framtida lärande.

Vi har också granskat utredningsåtgärder och förvaltningsrättsliga aspekter när det gäller ansökan om slutförvar av använt kärnbränsle. Det kan konstateras att de två ärenden som granskats rör svåra och komplexa frågor. Ärendena sträcker sig över lång tid bakåt, och själva sakfrågan är något som har hanterats och kommer att hanteras under lång tid framåt.

Utskottet konstaterar att frågan om utökad mellanlagring och slutförvar av kärnbränsle har hanterats som ett ärende, som slutligen delades upp så att det fattades beslut om att utöka mellanlagret separat.

I utskottets utredning framgår att det redan 2019 fanns indikationer på att det skulle bli nödvändigt att dela upp ärendena, alltså utökning av mellanlagret och det separata ärendet om slutförvar, men att man inte hade några faktiska utredningsåtgärder i den riktningen redan då. Det inleddes när Svensk Kärnbränslehantering formellt informerade om behovet av detta våren 2021. Det gjorde att handläggningen blev snabb med kort remisstid under sommaren, något som man normalt undviker. Det var först i samband med remitteringen som de berörda kommunerna informerades om detta. Där menar konstitutionsutskottet att kommunikationen kunde ha varit bättre än vad som nu blev fallet och att handläggningen hade kunnat planeras bättre för att undvika den korta remisstiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Slutligen vill jag också kommentera ärendet om evakuering av tolkar och lokalanställda från Afghanistan. Det kan konstateras att Sverige tidigare gett skydd till lokalanställda när insatser i Afghanistan avslutats. Det är alltså fullt görbart, och som ett enigt utskott konstaterat låg det inga hinder i vägen för att göra det igen. Ändå gjordes det inte så snabbt som man hade kunnat förvänta sig.

Utskottet konstaterar att ansvarigt statsråd Morgan Johansson uttalade sig om vilka hinder som fanns för att vidta åtgärder och att det inte gav en rättvisande bild av vare sig de i sammanhanget relevanta konstitutionella förutsättningarna eller omfattningen av en eventuell evakuering.

Det får såklart mig och andra att fundera på varför uttalandena gjordes. Men nu är varken jag eller konstitutionsutskottet tankeläsare, och statsrådet avstod från att skingra våra frågetecken när han gavs möjlighet att göra det i skriftliga frågor och svar. Det här är en möjlighet som statsrådet är väl bekant med, eftersom han är något av en stammis i utskottets granskningsarbete.

Jag påminner om det jag sa i mitt inledningsanförande. Huvudbudskapet till varje regering är ändå att när ett helt enigt konstitutionsutskott påtalar brister är förväntan från oss folkvalda att utskottets uttalanden tas på största allvar.

Fru talman! Regeringens agerande i förhållande till Coronakommissionen förtjänar några ytterligare ord. Det är också vad jag tänker avsätta min tid till i detta anförande.

Coronakommissionen fick sitt uppdrag efter politiska debatter här i kammaren och i medierna. Den fick slutligen ett mandat från regeringen att granska myndigheter, kommuner, regioner och regeringen.

Coronakommissionen är inte som andra kommittéer eller kommissioner. Den var en undersökningskommission i likhet med exempelvis den katastrofkommission som tillsattes efter tsunamikatastrofen 2004. En sådan kommissions integritet, objektivitet och oberoende är extra viktigt.

Regeringen beslutade också om sekretessbrytande regler och en särskild förordning som gav kommissionen en möjlighet och myndigheter en skyldighet att utlämna uppgifter till kommissionen som var viktiga för den i sin granskning.

Den hävde sekretessregler så att kommissionen inte ska begränsas till att enbart få ut offentliga handlingar utan ska kunna få ut alla tillgängliga uppgifter som kommissionen behöver för att fullgöra sitt uppdrag. Allt det ska lämnas ut.

På den här punkten har det framkommit i våra utfrågningar och går även att läsa i kommissionens eget slutbetänkande att den inte har haft några som helst problem med att få ut uppgifter och få hjälp av myndigheter som den vänt sig till i sin granskning.

Desto fler problem har uppstått i dess kontakter med regeringen. Exempelvis har det framkommit att kommissionen på några punkter inte har fått hjälp med att identifiera vissa relevanta handlingar förrän i januari 2022. Det är efter att debatterna har diskuterats i medierna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Man ska då komma ihåg att kommissionen i den här delen påbörjade sin granskning av krisorganisationen i regeringen redan under våren 2021. När kommissionen efterfrågade e-post möttes den av nekande svar och av motiveringen att det efterfrågade inte ger en rättvisande eller fullständig bild och därför inte bör vara någonting som den får ut. Tack och lov nöjde sig inte kommissionen med detta, och slutligen kunde den få ta del av eposttrafiken.

Inte heller uppmärksammades kommissionen på att det fanns så kallade annoterade dagordningar från de möten som gruppen för strategisk samordning hade haft. Annoterad dagordning är en dagordning med talepunkter som redogör för vad den som leder mötet kan tänkas säga och ta upp under mötet. Det ger en fingervisning om vad som troligt har diskuterats. Det är en möjlighet som kommissionen får att ställa ytterligare frågor om detta för att säkerställa och få en mer fullständig bild av vad som har avhandlats på mötena med GSS.

Både kommission och konstitutionsutskottet har ansett att det har varit extra viktigt att utreda vad GSS har arbetat med. Den har haft en central roll. Både tidigare granskningar av KU och tidigare kommissioner har konstaterat att dokumentation i kris är extra nödvändig. Därför har vi funnit dessa brister.

Fru talman! Jag tänkte uppehålla mig vid det ärende som vi granskat som handlar om beslut om utökad mellanlagring av använt kärnbränsle. Dock konstaterar jag att vi i kapitel 2 i samtliga de ärenden som vi har granskat är eniga i de slutsatser vi drar.

Utskottet har granskat regeringens och i synnerhet miljö- och klimatministerns hantering av Svensk Kärnbränslehantering AB:s ansökningar om tillstånd till anläggningar för slutförvaring av använt kärnbränsle.

Det KU har granskat i ärendet är regeringens hantering av SKB:s ansökningar om tillstånd till anläggningar för slutförvaring av använt kärnbränsle till och med regeringens delbeslut i fråga om mellanlagring i augusti 2021.

Vi konstaterar att de två regeringsärendena rör svåra och komplexa frågor och att utredningen varit omfattande. En grundläggande fråga i ärendet är tidsaxeln från när beredning av ärendet började inför ett beslut i ärendet. Vi kan i vår granskning se att en utbrytning av mellanlagret enligt Miljödepartementet fanns som ett handlingsalternativ sedan åtminstone januari 2019. Fram till våren 2021 var utgångspunkten att ärendena skulle hanteras samlat.

Under våren 2021 blev Miljödepartementet informerat via SKB om att det behövdes en lösning i närtid, och i mars 2021 inledde departementet en gemensam beredning inom Regeringskansliet av en remiss om ett eventuellt delbeslut i fråga om mellanlagret.

Fru talman! Sent i juni samma år beslutade Miljödepartementet att i båda ärendena skicka förslagen på remiss. Svarstiderna sattes till den 31 juli 2021, en månad mitt i sommaren. Det skiljde sig från remissrundan 2019.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Utskottet bedömer att den korta remisstiden kunnat undvikas med en bättre planering från Miljödepartementets sida. I kontakterna mellan Miljödepartementet och de två berörda kommunerna har vi sett att första gången kommunerna informerades om ett eventuellt delbeslut var i samband med remitteringen i juni 2021.

I sina remissvar ifrågasatte kommunerna att mellanlagret skulle hanteras i ett delbeslut. Vi vill särskilt peka på den särställning för berörda kommuner som finns i miljöbalkens bestämmelser om det kommunala vetot. Kommunerna det handlar om är Oskarshamn respektive Östhammar.

Det är viktigt att det i synnerhet i denna typ av ärenden finns en god dialog och kommunikation med i det här fallet berörda kommuner. Vi anser att kommunikationen kunde ha fungerat bättre än vad som nu var fallet.

Man ska komma ihåg att båda dessa kommuner har levt och arbetat aktivt med kärnhanteringsfrågan sedan många år tillbaka. De är medvetna om att de kommer att arbeta med detta under många år även i framtiden. Därav allvaret i detta.

Den dialog som utskottet har uttryckt här är värd att kommentera. Det finns en del övrigt att önska gällande dokumentation i själva ärendet, men jag stannar där och vill lägga tyngden på just detta.

Fru talman! KU har lämnat ett enigt granskningsbetänkande. I den här delen kommer jag att hålla mig till evakueringen av tolkarna, där KU konstaterar tre brister i tre delar.

Den första är att KU konstaterar att regeringen har varit oförhindrad att agera tidigare. Den andra gäller dåvarande migrations- och justitieministerns uttalande att det inte skulle vara förenligt med grundlagen att agera för tolkarna. Den tredje gäller dåvarande migrations- och justitieministerns uttalande om antalet personer som vid en sådan evakuering skulle komma i fråga, nämligen tusentals - 10 000.

Vad gäller tiden konstaterar KU som sagt att regeringen har varit oförhindrad att ta upp frågan om tolkar och andra lokalanställda med Migrationsverket tidigare än vad som skedde. Varför är då Migrationsverket viktigt i detta avseende? Jo, därför att om en evakuering av lokalt anställd afghansk personal ska kunna utföras förutsätts en medverkan av Migrationsverket.

Först den 15 augusti 2021 inkom Migrationsverket med den nödvändiga begäran till Regeringskansliet avseende möjligheten att tillämpa regelverket för att genomföra en akut vidarebosättningsinsats. Först efter att begäran inkommit kunde regeringen agera, vilket den också gjorde samma dag. Den 15 augusti fattades ett regeringskanslibeslut om att ändra vidarebosättningsreglerna. Därefter kunde evakueringsinsatsen inledas.

Gransknings-betänkandeHandläggning av regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Mellan den 19 och 24 augusti 2021 i en mycket kaotisk situation - jag vill betona att den var mycket kaotisk - evakuerades 1 100 personer. I denna krets ingår de drygt 70 personer som vi talar om här i dag, det vill säga tolkarna. Där ingår också människor som kämpar för mänskliga rättigheter, ambassadpersonal och familjemedlemmar.

En fråga man kan fundera på är varför Migrationsverket inte tidigare inkom med en begäran till Regeringskansliet. Det fanns många signaler. Det gäller till exempel den 14 april samma år, då Biden meddelade att alla soldater skulle vara borta från Afghanistan från september 2021, eller den 25 juni, då president Ghani besökte Joe Biden i USA och pratade om en förberedelse för hur 18 000 afghanska tolkar och andra lokalanställda skulle kunna flyttas ut ur Afghanistan. Det fanns således många signaler.

Den 29 juli inkom till UD en rapport från ambassaden i Kabul, där ambassadören beskrev en oro för de lokalanställdas situation. Det var först i slutet av juli som det fördes diskussioner mellan ambassaden i Kabul och Migrationsverket om möjligheten att bereda skydd genom vidarebosättningssystemet.

Vad gäller uttalanden om oförenligheten med grundlagen har migrations- och justitieministern den 4 augusti meddelat att regeringen inte kommer att agera för att få till stånd en lösning för de afghanska tolkarna och att det antagligen vore ett brott mot grundlagen. Det är mycket anmärkningsvärt att en justitieminister gör detta uttalande, särskilt då det har varit praxis att använda vidarebosättningssystemet och regeringen också har sagt att arbete pågår.

Regeringens ansvar för förvaltningen m.m. (kapitel 3)

Fru talman! Det sociala trygghetssystemet och en väl fungerande infrastruktur för energi och kraftöverföring kan sägas vara två vart för sig skilda ämnen. Båda dessa områden har dock avgörande betydelse för en stark samhällsutveckling och för enskilda medborgares tilltro till systemet.

I det betänkande vi nu behandlar finns samlat under rubriken Vissa frågor om regeringens ansvar för förvaltningen m.m. två anmälningar som berör regeringens arbete med Försäkringskassan och Affärsverket svenska kraftnät. Det är områden som omfattas av det som jag beskrev i början.

Låt mig först ta upp anmälan om regeringens styrning av Försäkringskassan. I denna begärdes att en granskning skulle ske av huruvida regeringen har varit tillräckligt tydlig och om gällande regelverk följts - detta med hänvisning till att regeringen under våren 2020 föreslog en lagändring med syfte att fler ska få behålla sin sjukpenning och å andra sidan behöll som ett av målen i Försäkringskassans regleringsbrev 2021 att det samlade arbetet i myndigheten ska leda till att sjukpenningtalen minskar.

Till grund för granskningen har legat bland annat promemorior som upprättats inom Socialdepartementet och frågor som ställts till regeringen.

När det gäller styrning av förvaltningsmyndigheter, sådana som inte ligger under riksdagen utan under regeringen, vilket är fallet för Försäkringskassan, är ordningen att förvaltningen ska förverkliga regeringens politik. I särskilda ärenden som innebär myndighetsutövning gentemot enskilda eller tillämpning av lag är dock förvaltningsmyndigheterna självständiga. Vid sidan av gällande lagar, förordningar och föreskrifter styrs dessa statliga myndigheter genom regleringsbrev och särskilda uppdrag.

Gransknings-betänkandeRegeringens ansvar för förvaltningen m.m. (kapitel 3)

Fru talman! Det finns anledning att betona att regeringen har tagit en rad initiativ på området kring socialförsäkringar. I sammanhanget vill jag från betänkandet lyfta fram riksdagens mål för utgiftsområdet Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionshinder, som lyder just att frånvaron från arbete på grund av sjukdom ska ligga på en långsiktigt stabil och låg nivå. Målet i stort har varit detsamma för detta utgiftsområde sedan 2009.

De ändringar som gjorts i själva regleringsbreven sedan 2012 finns med i betänkandet. För 2022 skärptes formuleringarna i december 2021 till en mening som lyder: Sjukförsäkringen ska ge ekonomisk trygghet vid sjukdom och ett effektivt stöd för att individen ska återfå arbetsförmågan och återgå i arbete.

I mars 2021 skedde en lagändring utifrån en proposition från regeringen om ändringar i socialförsäkringsbalken som syftade till att åstadkomma en mer flexibel rehabiliteringskedja i sjukförsäkringen. Därigenom kan man skapa större möjligheter för en person som är sjukskriven att i första hand återgå i arbete hos den egna arbetsgivaren.

Fru talman! När det gäller ställningstagandet från KU till anmälan om huruvida styrningen följt gällande regelverk och om styrningen varit tillräckligt tydlig kan konstateras att det inte har framkommit något som skulle visa på att målet i regleringsbrevet förutsatt åtgärder från Försäkringskassans sida som skulle stå i strid med lagstiftningen.

Den rapport från Inspektionen för socialförsäkringen som anmälaren hänvisar till om att införandet av det kvantitativa målet för sjukpenningtalet i regleringsbrevet ledde till mer restriktiva bedömningar i enskilda ärenden visar att man har följt gällande lagstiftning - detta utifrån att Försäkringskassan kunde verka för att sjukpenningtalet minskar inom ramen för sitt samordningsansvar.

Utskottet vill ändå uppmärksamma vikten av att regeringens styrning av myndigheter inte utformas så att den inte, till exempel i regleringsbrev, riskerar att påverka tillämpningen i enskilda ärenden. Regeringens möjlighet är i detta avseende begränsad till att föreslå lagändringar. Det är självklart även angeläget att regeringen är vaksam och vidtar åtgärder om det i efterhand visar sig att styrningen av en myndighet kommit att påverka tillämpningar i enskilda ärenden.

Fru talman! Slutligen vill jag säga några ord om anmälan "Svenska kraftnäts användning av beredskapsmedel". I denna anmälan begärs att utskottet skulle granska dåvarande energi- och digitaliseringsministerns agerande när det gäller Affärsverket svenska kraftnäts beslut om ödrift i Stockholm.

Det anfördes bland annat att det skulle vara så att ministern fattat ett beslut om elberedskapsmedel, som det skulle vara Svenska kraftnäts uppgift att besluta om. Till grund för granskningen har legat bland annat promemorior som upprättats inom Infrastrukturdepartementet.

Från Svenska kraftnät anför man att affärsverket är elberedskapsmyndighet och att det innebär att man arbetar för att elförsörjningen ska ha beredskap för extrema händelser som kan innebära påfrestningar på samhället. Ett exempel på en sådan åtgärd är just ödrift.

Vidare anförs att vid behov av sådana åtgärder är det Svenska kraftnäts roll att besluta om detta och i så fall bekosta detsamma med anslag för elberedskap. Anpassningar och investeringar kan behövas oavsett användningsområde, och det mest effektiva är att genomföra investeringarna vid samma tillfälle.

Gransknings-betänkandeRegeringens ansvar för förvaltningen m.m. (kapitel 3)

I sammanhanget kan noteras i svaren att Riksrevisionen i sin revisionsberättelse om Svenska kraftnät för 2020 skriver att verket i alla väsentliga avseenden har "använt anslag och inkomster i enlighet med av riksdagen beslutade ändamål och i överensstämmelse med tillämpliga föreskrifter".

Utskottets ställningstagande kring denna anmälan ger således inte anledning till något uttalande.

Statsråds tjänsteutöv-ning: vissa ärenden (kapitel 4 delvis)

Fru talman! Årets granskning har likt andra år haft en stor bredd i områden och frågor. Alla områden väger lika tungt i vår granskning utifrån att stärka förtroendet för vår demokrati.

Tidigare kunde vi höra ledamoten Skånberg säga att han fått frågan vad han gör i KU. Det är en fråga vi alla säkert får, och jag vill betona vikten i konstitutionsutskottets uppgift: att vara grindvakten för grunden till att från denna kammare kunna utveckla samhället med politik.

Vi i KU har en tung roll. Vi har fått förtroendet av folket att granska våra yttersta makthavare. Jag är tveksam till om en verkligen kan ha ett mer njutbart uppdrag!

Fru talman! Jag har tagit mig an detta uppdrag med tanken att se vad som skett och vad vi kan dra för lärdomar utifrån de olika anmälningar som hamnar på vårt bord. Jag vill nog påstå att konstitutionsutskottets akrobatiska övningar, inte bara armbrytningen i de olika granskningarna, har skett utifrån att en stor del av mandatperiodens granskning skedde digitalt. Det var prövande, men det har nog varit en utvecklande resa inte bara för mig utan för hela utskottet att hantera och ta sig igenom.

Fru talman! I granskningen finner vi ett antal ärenden i kapitel 4 som jag berör här. Statsrådens tjänsteutövning omfattar en mängd granskningar som även lyfts av ledamöter före mig. I det här fallet handlar det om specifikt G1, G7, G11-12 samt G8.

Om vi djupdyker i G1, som handlar om Pisarapporten, kan vi se hur statsrådet vid ett flertal tillfällen försökt att försäkra sig om att den information och det underlag som skulle gälla kring Pisaundersökningen var grundade och korrekta eller om den högre exkluderingsgraden förtjänade någon mer kommentar. I vår granskning har vi kunnat se att statsrådet Ekström ställde frågan till Skolverket kring Pisarapporten och dess tillförlitlighet och fått försäkran om att så var fallet.

Fru talman! Utskottet fann inte i detta fall någon anledning till kritik mot statsrådet Ekströms hantering. Dock lyfte utskottet olika aspekter som skulle kunna ses som goda medskick framöver. Det handlar ju om att ge en ledstång för att våra förtroendevalda ska kunna göra en så bra insats som möjligt.

Ärendena G7, G11-12 och G8 som jag nämnde tidigare ger ingen anledning till något uttalande eller någon kritik från utskottet.

Gransknings-betänkandeStatsråds tjänsteutöv-ning: vissa ärenden (kapitel 4 delvis)

Jag vill ändå passa på att lyfta fram sista stycket i G7, en viktig del i ställningstagandet som är värd att lyfta här i kammaren."I övrigt vill utskottet uppmärksamma det grundläggande förhållandet att en fråga om att lämna ut en allmän handling eller en uppgift i en allmän handling inte är av sådan art att regeringen har befogenhet att ge direktiv till en myndighet utan sådana beslut fattar myndigheten självständigt."

Det här är inte bara en text i ett ställningstagande för den enskilda granskningen utan visar tydligt principen för, styrkan i och vikten av myndigheters självständighet.

Fru talman! Jag tänkte ägna mig åt två ärenden i den här delen av debatten. Först vill jag säga några ord om vår granskning av Pisarapporten. Det gäller den vid det här laget väldigt omdebatterade och ett flertal gånger också granskade Pisarapporten som publicerades den 3 december 2019.

Den 2 december 2019 fick statsrådet Ekström en presentation av rapporten. Dagen för publicering gicks den också igenom av Utbildningsdepartementet. Departementet har ställt ett flertal frågor till Skolverket om bland annat den höga exkluderingsgraden av elever, vilket har varit kärnfrågan för oss men framför allt för exempelvis Riksrevisionens granskning av Pisarapporten.

Vi har kunnat konstatera att det är fullt rimligt - jag skulle själv vilja gå så långt som att tillägga att det har varit väldigt bra - att regeringen, statsrådet och departementet har ställt dessa frågor om exkluderingsgraden.

Givet rapportens osäkerhet skriver också vi i konstitutionsutskottet att det hade kunnat övervägas om det hade funnits skäl att tolka det här resultatet med något större försiktighet än vad statsrådet gjorde. Vi har också kunnat konstatera att det har fortsatt. Efter den 3 december 2019 har frågor om exkluderingen fortsatt att ställas.

Mot den bakgrunden konstaterar vi att man kan ifrågasätta om inte regeringens uppdrag till Skolverket som man sedan gav i maj 2021 borde ha lämnats tidigare.

Det andra ärendet som jag skulle vilja säga några ord om är det om kontakterna med Skolverkets generaldirektör angående utlämnande av uppgift.

Som ett flertal ledamöter förtjänstfullt har redogjort för tidigare i debatten, inte minst i den allmänna inledningen, har vi ledamöter precis som alla andra medborgare, varken mer eller mindre, rätt att få ut offentliga handlingar och uppgifter.

Uppgifter och handlingar blir just offentliga när de lämnar en myndighet och skickas till en annan. Så har skett i det här fallet vad gäller tidsplanen för digitaliseringen av de nationella proven.

När en moderat ledamot vänder sig till Skolverket och frågar om hon kan få ta del av uppgifter gällande tidsplanen, om den kommer att hållas eller inte, väljer Skolverkets generaldirektör dock att först vända sig till Utbildningsdepartementet och statssekreteraren där för att fråga om den här uppgiften är någonting som kan lämnas ut.

Vi granskar inte Skolverket, utan vi granskar regeringen. Men det är ändå, eller kanske just därför, anmärkningsvärt att statssekreteraren väljer att inte vara tydlig utan att snarare försöka få generaldirektören att inte lämna ut den här uppgiften. Det finner vi är skäl för kritik. Det är en brist.

Fru talman! Vi debatterar konstitutionsutskottets årliga granskningsbetänkande KU20. Vi är inne på kapitel 4 vars omfång är så omfattande att vi har valt att dela upp det i två delar. Nu debatterar vi delen som heter Statsråds tjänsteutövning: vissa ärenden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeStatsråds tjänsteutöv-ning: vissa ärenden (kapitel 4 delvis)

Det första jag vill prata om är utbildningsministerns hantering av 2018 års Pisaundersökning. I anmälan som skickades till konstitutionsutskottet uppmärksammades att utbildningsminister Anna Ekström på DN Debatt hade skrivit en debattartikel efter att Pisastudien hade släppts där hon bland annat uttalade: Resultatet av Pisaundersökningen visar att svensk skola står stark och är på väg tillbaka till kunskapsresultat i toppklass.

I anmälan anfördes det dock att Sveriges elever skulle ha fått lägre poäng ifall provet utförts i enlighet med OECD:s regelverk, och i stället pekades det på Expressenartikeln med rubriken: Sveriges PISA-framgång bygger på falska siffror.

Med hänvisning till att konstitutionsutskottet tidigare har konstaterat att den självklara utgångspunkten ska vara att ett statsråds uttalanden är korrekta begärdes det att KU skulle granska utbildningsminister Anna Ekströms agerande, vilket vi sedermera gjorde.

Man kan börja med att påminna om varför vi i konstitutionsutskottet granskar den här typen av ärenden. I det här fallet handlar det bland annat om att det är viktigt att mätinstrument som exempelvis Pisaundersökningen bibehåller sin legitimitet oavsett vilken regering det är som styr.

När Pisaundersökningen presenterades för regeringen fanns det några varningsflaggor, vilket också departementet senare konstaterat i interna dokument, om att exkluderingsgraden varit hög. Anna Ekström ställde frågor kring detta till Skolverket. Det var enligt konstitutionsutskottet rimligt att ställa de frågor som statsrådet gjorde, men givet den osäkerhet som kringgärdade rapporten hade det kunnat övervägas om det funnits skäl att tolka resultatet med något större försiktighet än vad hon gjorde.

Som också framgått av granskningen fortsatte frågor kring exkluderingen att ställas, bland annat i kritiska artiklar i dagspressen. Mot den bakgrunden kan det enligt utskottets mening ifrågasättas om inte regeringens uppdrag till Skolverket, att förstärka sina insatser för att säkerställa ett högt deltagande i enlighet med OECD:s gällande riktlinjer i Pisa 2022, borde ha lämnats tidigare än vad som skedde, alltså i maj 2021.

Vi går vidare till nästa ärende, och det gäller kontakter med Skolverkets generaldirektör angående utlämnande av uppgift.

Jag kan börja med lite av det som sägs i sammanfattningen från anmälaren. Det anförs att utbildningsminister Anna Ekströms dåvarande statssekreterare Erik Nilsson bett Skolverkets generaldirektör att undanhålla information om digitaliseringen av de nationella proven och att den efterfrågade uppgiften fanns hos myndigheten och inte var sekretessbelagd. Anmälaren anför vidare att en allmän uppgift som torde vara offentlig borde ha lämnats ut på begäran.

Anmälaren väcker frågan om ministerstyre och menar bland annat att statssekreteraren har instruerat generaldirektören att undanhålla korrekt information från en ledamot i utbildningsutskottet. Man får utgå från att en statssekreterare alltid agerar på uppdrag av sitt statsråd.

Konstitutionsutskottet har granskat ärendet, och jag kan torrt konstatera att statssekreterarens och regeringens agerande inte var bra. Det fanns en handling hos både Regeringskansliet och Skolverket, och den var inte sekretessbelagd. Offentlighets- och sekretesslagen är tydlig: Sådana handlingar ska lämnas ut till en enskild person vid begäran.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeStatsråds tjänsteutöv-ning: vissa ärenden (kapitel 4 delvis)

Statssekreterarens svar på generaldirektörens fråga om vilken information som kunde lämnas ut av Skolverket kan alltså inte anses överensstämma med nämnda bestämmelse. Utskottet utgår sedermera från att utbildningsministern i egenskap av departementschef ser till att vidta de åtgärder som krävs för att anställda vid Utbildningsdepartementet ska ha erforderlig kunskap om offentlighet och sekretess.

Då har vi kommit till det sista granskningsärende som jag kommer att nämna i mitt anförande. Det handlar om utrikesministerns agerande i samband med ett telefonsamtal. Utrikesminister Ann Linde kontaktades av två ryska så kallade komiker som fick henne att anta att hon kommunicerade med en rysk oppositionsledare.

Låt mig bara kort konstatera att jag delar utskottets hållning att det är bra att rutinen för motpartsverifiering på Utrikesdepartementet har förtydligats och nedtecknats efter den aktuella incidenten. Väl fungerande rutiner av detta slag är mycket viktiga för att undvika liknande händelser i framtiden.

I övrigt hänvisar jag till vårt skriftliga betänkande och önskar er därmed trevlig läsning.

Fru talman! I den här debattrundan tänkte jag beröra samtliga fyra ärenden.

Låt mig börja med den granskning där KU pekat på att det har förekommit brister i regeringens handläggning eller en ministers agerande. Det gäller en statssekreterares kontakter med Skolverkets generaldirektör angående att lämna ut en uppgift till en riksdagsledamot. Granskningen visar att det i en allmän handling hos såväl Skolverket som Regeringskansliet fanns uppgifter om att tidsplanen för digitaliseringen av nationella prov behövde revideras.

Statssekreterarens svar på generaldirektörens fråga om vilken information som kunde lämnas ut av Skolverket överensstämmer enligt KU inte med offentlighets- och sekretesslagens bestämmelse om utlämnande av uppgift.

KU utgår nu från att utbildningsminister Anna Ekström gör vad som krävs för att anställda vid Utbildningsdepartementet ska ha tillräcklig kunskap om offentlighet och sekretess. KU uppmärksammar också det grundläggande förhållandet att regeringen inte har befogenhet att ge direktiv till en myndighet att lämna ut en allmän handling eller en uppgift i en allmän handling. Det beslutet fattar myndigheten själv.

Fru talman! I de tre övriga ärendena har KU inte funnit skäl att peka på några brister i regeringens handläggning eller en ministers agerande. Dessa ärenden är intressanta eftersom de vart och ett på sitt sätt belyser var statsrådens och regeringens ansvar börjar och slutar och hur själva regerandet eller regeringskonsten får eller bör utövas.

Två ärenden där frågan om informella kontakter och avstämningar mellan regeringen och självständiga förvaltningsmyndigheter har varit i blickfånget rör dels Regeringskansliets kontakter med Sveriges geologiska undersökning, SGU, inför publicering av konsekvensanalys, dels utbildningsministerns hantering av 2018 års Pisaundersökning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeStatsråds tjänsteutöv-ning: vissa ärenden (kapitel 4 delvis)

När det gäller utbildningsminister Anna Ekström menar utskottet att givet den osäkerhet som kringgärdade rapporten hade det kunnat övervägas om det funnits skäl att tolka resultatet med något större försiktighet än vad hon gjorde. Anna Ekström hade nämligen vid presentationen av Pisarapporten, dagen före publiceringen, ställt kontrollfrågor och följdfrågor till Skolverket samt uppdragit åt Utbildningsdepartementets tjänstemän att gå igenom rapporten när den kom för att se om den höga exkluderingsgraden förtjänade någon mer kommentar. Man kan säga att statsrådet Ekström anade ugglor i mossen men dagen efter publiceringen fick ett underlag av tjänstemän av vilket det framgick att de övergripande resultaten stod sig.

Ärendet belyser vad man rätteligen kan begära av ett statsråd. Hur långt ska ett statsråds skyldighet att hålla sig informerad sträcka sig?

Fru talman! I ärendet om Regeringskansliets kontakter med SGU inför publiceringen av konsekvensanalysen av att Mark- och miljööverdomstolen den 6 juli förra året avvisade Cementas ansökan om fortsatt och utökad kalkbrytning för cement vid Slite på Gotland var situationen en annan. Där visade sig myndigheten vara väldigt aktiv i sina kontakter med Näringsdepartementet, som vid den tiden styrdes av dåvarande näringsminister Ibrahim Baylan, gällande formerna för och innehållet i den rapport som avsågs publiceras.

KU bedömer att det av e-post och tjänsteanteckningar inte framgår annat än att SGU hört sig för om Regeringskansliets planer för kommunikation samt efterfrågat koordinering i denna fråga. Utskottet framhåller att syftet med kontakter av detta slag aldrig kan vara att styra över myndigheternas informationsverksamhet.

Fru talman! Det fjärde och sista ärende jag vill kommentera rör utrikesminister Ann Lindes agerande i samband med ett telefonsamtal. Vid ett telefonsamtal som funnits tillgängligt på Youtube talade utrikesminister Ann Linde med två personer som uppgav sig företräda den ryska oppositionen. Den ena utgav sig för att vara Julia Navalnaja, hustru till Aleksej Navalnyj, och den andra Navalnyjs stabschef Leonid Volkov. I själva verket var det personer som enligt tidningen Expressen är misstänkta för att samarbeta med den ryska regimen och som genomfört en rad liknande samtal under falska premisser.

Vid utfrågningen med Ann Linde anförde hon att inga sekretessbelagda uppgifter röjts vid samtalet samt att hon under samtalet uttryckt stöd för det ryska civilsamhället och alla som verkar för demokratisk förändring i landet. Ann Linde tog även upp tidigare kända svenska ståndpunkter. Hon berörde ingenting som hon inte varit tydlig med tidigare.

Utskottet konstaterar att rutinen för motpartsverifiering har förtydligats och nedtecknats efter den aktuella incidenten. KU framhåller betydelsen av väl fungerande rutiner av detta slag för att undvika liknande händelser i framtiden, och granskningen ger inte anledning till något ytterligare uttalande av utskottet.

Gransknings-betänkandeStatsråds tjänsteutöv-ning: vissa ärenden (kapitel 4 delvis)

Till sist, fru talman, vill jag tillåta mig att göra en personlig och filosofisk reflektion. Jag kan förutse att mina kollegor här i kammaren nu kommer att sucka, så jag inbjuder er att sucka innan jag säger det jag nu ska säga. När ni suckar kommer ni nämligen att andas in ny luft och mycket intresserat lyssna på vad jag har att säga till er.

Fru talman! Jag menar att dessa ärenden väl belyser hur varken enskilda statsråd, regeringen eller Regeringskansliet kan svära sig fria eller ställa i utsikt, lova eller garantera att inga fel eller misstag kan begås, kommer att begås eller har begåtts. Vi måste påminna oss själva om att vi är människor med fel och brister, med förtjänster och tillkortakommanden. Ibland gör vi fel, och ibland blir det bara fel, oaktat alla goda intentioner och höga ambitioner. I mellanmänskliga relationer och i all mänsklig verksamhet skapas missförstånd. Man kan tycka att missförstånd ibland är onödiga, men låt oss även i KU:s granskningsarbete komma ihåg att ingen är perfekt och att allt alltid sannolikt kan göras bättre.

I det konstitutionella ansvarsutkrävandet har vi alla ett gemensamt ansvar: att inte lägga ribban så högt att minsta fel eller misstag inte kan tolereras. Vi har alla ett gemensamt ansvar att se till att det finns en viss felmarginal och att det finns viss förståelse för att fel och misstag kan begås - inte för att människor är onda eller dåliga eller gör dumma saker med flit utan bara för att vi helt enkelt är människor.

Lyckas vi inte vårda denna uppgift gör vi oss alla en björntjänst och blir kollektivt skyldiga till att försvåra, för att inte säga omöjliggöra, regerandets ädla konst. Då agerar vi som om vi aldrig i framtiden kommer att växla mellan att sitta i regering och i opposition. Det tror jag, fru talman, vore mycket olyckligt för Sverige i det långa loppet.

Statsråds tjänsteutöv-ning: uttalanden (kapitel 4 delvis)

Fru talman! Jag vill, likt många kollegor här i dag, börja med att tacka kansliet för deras klockrena och mycket viktiga arbete. Tack också till övriga ledamöter och ersättare i utskottet! Vi fortsätter att debattera granskningsbetänkandet KU20, och nu går vi in på debatten kring statsrådens tjänsteutövning - våra uttalandeärenden.

Av de 35 KU-anmälningar som vi har granskat denna vår hittade vi brister i 14 ärenden. Av dessa 14 ärenden är det 10 som är direkt kopplade till uttalanden.

Statsråd har, precis som alla andra medborgare, förstås rätt att uttala sig och föra fram sina åsikter. Men med uppdraget som statsråd kommer tydliga förväntningar på särskilda hänsyn. Exempelvis är det fullt rimligt att utgångspunkten ska vara att uttalandena är sakliga och korrekta.

Vi som håller på med det här är eniga om att detta är viktigt för att debatten inte ska löpa amok, men också för att medborgarna förstås ska kunna förvänta sig att våra högsta politiker inte far med osanning. Konstitutionsutskottet granskar regeringen, men jag tror att vanligt folk har denna förväntan på alla förtroendevalda.

Gransknings-betänkandeStatsråds tjänsteutöv-ning: uttalanden (kapitel 4 delvis)

Vi har förstås granskat alla anmälningar som har kommit in till oss. Ett ärende som vi har hanterat handlar, lite slarvigt uttryckt, om vad vi socialdemokrater tycker om gruvor och om vad ett statsråd, i det här fallet näringsministern, kan säga om det. Men egentligen handlar det om frågan om opartiskhet. Den som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska enligt grundlagen, regeringsformen, iaktta saklighet och opartiskhet.

Jag menar att det är skillnad mellan att vara opartisk som människa och att kunna agera opartiskt. När man är statsråd ska det förstås inte finnas frågetecken om att man gör det sistnämnda när så krävs. Detta är viktigt för att upprätthålla förtroendet för det allmänna. Även om näringsministerns uttalanden inte var menade att föregripa de prövningar som regeringen ska göra understryker vi i utskottet att sådana uttalanden under en pågående prövning kan ge upphov till tvivel om att regeringens prövning är saklig och opartisk.

För övrigt vill vi gärna ha gruvor i Ludvika kommun.

Vi granskar som sagt alla anmälningar, och jag utgår från att riksdagens ledamöter använder detta verktyg med respekt.

Ett ärende vi granskat handlar om migrations- och integrationsminister Anders Ygemans uttalande om skuggsamhällets storlek under en intervju. Av anmälan kan man få en syn på frågan, men lyssnar man på hela intervjun och hör uttalandet i sitt sammanhang är det fullt acceptabelt och inte något som KU funnit anledning att påtala någon brist kring.

Det var tur att uttalandet låg kvar på Sveriges Radios hemsida - det är inte alltid vi i efterhand får tag på uttalandena i deras helhet. Det kan försvåra vår granskning, särskilt om anmälaren rycker citat ur sitt sammanhang.

En annan granskning jag vill lyfta upp rör också Anders Ygeman, vid den tiden energi- och digitaliseringsminister. Den handlar om att statsrådet sa "elproduktion" när han menade "elkonsumtion". Det är något som statsrådet själv kom på och därför också själv rättade under pågående debatt. Ändå blir han KU-anmäld!

Ledamöterna i vårt fina parlament har självklart rätt att göra dessa anmälningar, men jag vill lita på vårt samlade omdöme. Det är nog bra att ibland fundera en gång eller två, så att det inte börjar, som en "gube" hemma i Grängesberg sa, "gå inflation" i KU-anmälningar.

Ett uttalande som vi däremot har funnit skäl att påtala brist i är det medialt uppmärksammade uttalandet om antalet avhopp från kriminella gäng, som justitieminister Morgan Johansson fällt.

Statsrådet sa att det var 80 avhopp när det i själva verket var fråga om 80 avhopparärenden som startats. Antalet avhopp är okänt. Det är ett slarvigt uttalande, men jag menar att det knappast kan anses vara så allvarligt som det ibland har låtit de senaste veckorna. Att dessutom rikta misstroende och luta sig mot bland annat detta menar jag är mycket anmärkningsvärt.

Fru talman! Om brist finns ska brist påtalas. Så kan man lära för framtiden. Uttalanden från statsråd ska vara sakliga och korrekta. Samtidigt vill vi inte ha robotar till politiker. Jag tror att folk vill ha politiker som vågar vara mänskliga, som inte försvinner bakom talepunkter.

Ja, uttalanden från statsråd ska vara sakliga och korrekta, men får en opposition hålla på hur som helst och motivera det så? Det enkla svaret är ja, det får den. Frågan är om det är rimligt alla gånger. Handen på hjärtat, vi märker alla av att tonläget höjs och att tempot i informationsflödet ständigt går snabbare. Vi är många som bidrar till detta. Det är bland annat därför som vi från KU måste vara noggranna för att på kort och på lång sikt värna om debattklimatet och om vår demokrati. Det ska givetvis inte råda några tvivel om att vi håller på med det som är rätt och riktigt, oavsett vilka som sitter vid regeringsmakten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeStatsråds tjänsteutöv-ning: uttalanden (kapitel 4 delvis)

Jag önskar alla en glad sommar.

Fru talman! Det avsnitt av vårt granskningsbetänkande som vi nu är inne på handlar om anmälningar mot och granskning av statsråd med anledning av uttalanden som de har gjort i sin tjänst.

Jag kommer att närmare beröra tre av dessa granskningsärenden. Men innan jag går in på dessa tre specifika fall vill jag beröra en del av de reaktioner som har kommit efter det att vi släppte vårt granskningsbetänkande den 2 juni.

Jag har noterat att ett par statsråd snarare än att ta till sig av ett enigt utskotts slutsats att de uttalanden som gjorts inte varit sakliga och korrekta har valt att i stället ha synpunkter på KU:s arbetsformer. Även ett par tidigare talare har varit inne på den frågan här.

En kritisk kommentar handlar om att ifrågavarande minister inte har kallats till utskottet för en muntlig utfrågning. Han har då närmast fått det att framstå som att han över huvud taget inte har fått en möjlighet att ge sin syn på den anmälan som gjorts mot honom. Så är det förstås inte; han har fått skriftliga frågor och har haft alla möjligheter att förklara och försvara sig.

Ett annat granskat statsråd har hakat på och framfört att den omständigheten att en muntlig utfrågning inte har förekommit i ett ärende visar på att det är frågan om ett mindre allvarligt ärende.

Här ska sägas att muntlig utfrågning eller ej inte behöver ha något med allvaret i ärendet att göra. När en utfrågning förekommer handlar det främst om att skriftliga frågor och svar inte har räckt till för att få full klarhet i vad som har förekommit.

Det har också förekommit kommentarer med innebörd att just ärenden som handlar om inkorrekta och osakliga uttalanden inte är särskilt allvarliga. Så kan det någon gång kanske vara, och i denna vårgranskning kan nog konstateras att de pandemirelaterade ärendena väger tyngre än många andra ärenden.

Men den som bagatelliserar uttalandeärenden är inne på en farlig väg. Det finns en anledning till att KU i sådana ärenden brukar skriva att som utskottet tidigare uttalat är det en självklar utgångspunkt att statsråds uttalanden ska vara korrekta.

Det är, som sagt, en "självklar utgångspunkt"; "självklar" därför att vi annars späder på det politikerförakt som motiveras med att man inte kan lita på vad en politiker säger.

Det kan för en politiker ibland vara frestande att tänja på sanningen eller föra fram obestyrkta påståenden för att få det egna agerandet eller det egna partiets politik att framstå i en så god dager som möjligt. Men varje gång ett uttalande på det återhållsamma KU-språket visar sig inte vara "korrekt" naggas förtroendet för det granskade statsrådet i kanten. Och sådant brukar färga av sig i hur människor ser på politiken och politikerna i allmänhet.

Därmed går jag över till ett uttalande av statsrådet Mikael Damberg. Han fick i en tv-intervju i april förra året frågan: "När kommer en operation i kvinnovåldets namn?" Han svarade då: "För två år sen avsatte vi 350 miljoner kronor i en riktad satsning för att anställa 350 nya utredare som bara jobbar med just den här typen av brott."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeStatsråds tjänsteutöv-ning: uttalanden (kapitel 4 delvis)

Det lät ju förutseende och handlingskraftigt. Felet var bara det att satsningen gjordes på Polismyndighetens eget initiativ. Det var inte frågan om en från regeringen "riktad satsning", och därmed var uttalandet inte korrekt. Och saken blev inte bättre av att statsrådet Damberg inte rättade till felaktigheten.

Statsrådet Morgan Johansson, vars uttalanden ofta har granskats av KU, påstod i en artikel i Aftonbladet i oktober förra året att antalet avhopp från kriminella gäng i Malmö under året innan uppgick till 80 - "det högsta någonsin". Påståendet upprepade han några dagar senare på sociala medier.

Enligt anmälaren fanns det vid tidpunkten för uttalandet inte någon sammanställning av antalet avhopp. När den uppgiften så småningom blev känd visade det sig att antalet avvek mycket kraftigt från det som ministern angett. Det visade sig handla om 20 personer, inte 80. Trots flera möjligheter att rätta till den felaktiga uppgiften både i sociala medier och i ett svar på en skriftlig fråga i riksdagen stod han fast vid sitt uttalande.

Morgan Johansson gick aktivt ut med uppgiften om 80 avhopp. Det korrekta hade varit att i stället ange att det fanns 80 ärenden men att endast en del av dessa handlade om avhopp. Det kan, som har sagts tidigare, vara förståeligt om en minister ibland inte har alla fakta i huvudet, och sedan överrumplas av en fråga, men här handlar det om att vederbörande gick ut aktivt och inte hade på fötterna utan kom med ett uttalande som visade sig inte vara korrekt.

Precis som har sagts tidigare inser vi att även ministrar är människor och att ett uttalande kan bli fel. Och om rättelse sker rimligt snabbt blir det nog oftast ingen anmälan alls. Samtidigt måste det ändå sägas att vi måste bevaka så att ingen sätter i system att komma med felaktiga uppgifter och sedan slingra sig ifrån dem genom att komma med en rättelse. En rättelse kan förvisso vara förmildrande men tar inte bort kravet att statsråds uttalanden ska vara korrekta.

Utrikesminister Ann Linde blev KU-anmäld för ett uttalande som hon gjorde vid ett samtal om Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik den 24 februari 2021. Som svar på en fråga om hur hon såg på kritiken mot Sveriges krigsmaterielexport till de stridande parterna i Jemen uppgav utrikesministern att Sverige inte på många år har exporterat vapen till exempelvis Saudiarabien.

Detta menar anmälaren är felaktigt. På grund av både bestämmelserna om följdleveranser och beslut om nya utförseltillstånd förekom det så sent som 2020 och 2021 export av krigsmateriel till länder som deltar i stridigheter i Jemen.

Att just följdleveranser kan innebära att svensk krigsmateriel exporteras också till ett krigförande land och även att Ann Linde förekom i ett liknande ärende förra året gör att hennes uttalande förvånar - och att ett enigt KU rubricerar hennes felaktiga uttalande som en brist.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis konstatera att även om dessa och andra uttalanden som förekommit i vårgranskningen är allvarliga har det varit förhållandevis lätt att uppnå full enighet i utskottet om att det handlar om brister. Det är bra eftersom det förhoppningsvis innebär att kravet på korrekta och sakliga uttalanden fortsätter att vara viktigt också i den politiska miljön.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeStatsråds tjänsteutöv-ning: uttalanden (kapitel 4 delvis)

Fru talman! Vi har som tidigare nämnts granskat ett relativt stort antal uttalanden av diverse ministrar under årets gång. De varierar såklart både i dignitet och ämne. Jag kommer att redogöra för en handfull av dessa, med viss risk för upprepning av mina kollegors redogörelser här.

I ett ärende gällande en riktad satsning mot en viss typ av brottslighet har vi som tidigare nämnts granskat dåvarande inrikesminister Mikael Damberg för vissa uttalanden. Som vi hörde tidigare anförde han i SVT:s Agenda i april förra året att regeringen gjorde en särskild satsning på 350 utredare inriktade särskilt på kvinnovåld.

Den ledamot som anmälde Damberg till konstitutionsutskottet menar däremot att ingenting om någon sådan särskild satsning går att finna i regeringens budgetproposition eller i regleringsbreven till myndigheterna. Däremot har Polismyndigheten gjort en satsning på "särskilt utsatta brottsoffer" som påminner starkt om den satsning som Damberg hänvisade till men som inte är på regeringens utan snarare myndighetens eget interna initiativ.

Gjorde då statsrådet fel i att koppla den här satsningen till regeringen när initiativet snarare verkar ha varit Polismyndighetens eget? Utskottet menar att statsrådet inte uttryckte sig korrekt och betonar att det är en självklar utgångspunkt att statsråds uttalanden ska vara korrekta.

Vidare har vi ett par granskningsärenden som rör uttalanden från statsråd som skulle kunna uppfattas som försök att försköna verkligheten.

Det ena behandlar den ständigt återkommande justitie- och inrikesminister Morgan Johanssons uttalanden om antalet avhopp från kriminella gäng, som vi också fått redogjort för oss tidigare. Han menade att det i Malmö rörde sig om cirka 80 avhopp under 2020. Den tråkiga realiteten för statsrådet, fru talman, är att det snarare var ett tio- eller tjugotal.

Det andra rör det nya och i hög grad importerade samhällsproblem som Sverige fått de senaste decennierna. Anders Ygeman gjorde ett uttalande om "skuggsamhället", denna gång syftande på antalet människor som saknar rätt att vistas i landet. Han menade, med utgångspunkt i vissa data som polisen gett, att det skulle uppgå till runt 10 000.

Som de flesta antagligen vet är antalet egentligen betydligt större, vilket anfördes av anmälaren. Utskottet har inte funnit någon exakt uppgift om hur många som vistas i Sverige utan att ha laglig grund för det. Det är det ingen som vet. Vi har helt enkelt inte koll. Men som vanligt, fru talman, bör statsråds uttalanden vara korrekta.

Vi har ett ärende om att socialminister Lena Hallengren uttalade sig om användningen av munskydd på ett vis som inte kan anses som tillräckligt rättvisande. Hon hävdade på bästa sändningstid i Aktuellt i februari 2021 att regeringen "sedan pandemin började" har framhållit att munskydd ska användas. Men mer än ett halvår efter att pandemin var ett faktum, i slutet av juli 2020, uttryckte hon på en presskonferens att man i det läget inte såg att ett generellt användande av munskydd i offentliga miljöer var något som skulle minska smittspridningen. Det anmälda uttalandet måste således anses vara felaktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeStatsråds tjänsteutöv-ning: uttalanden (kapitel 4 delvis)

Som tidigare nämnts har vi också ett ärende om ett uttalande av näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson angående gruvverksamhet. Han uppges ha uttryckt att han "hoppas öppna fler gruvor" och att han "älskar gruvor". Samtidigt har han redogjort för att beslutet som ska fattas är mellan två riksintressen. På en direkt fråga i en intervju i Sameradion om han kunde vara opartisk i beslutet svarade han: "Nej, det finns inget som är opartiskt, det är en dröm att det finns människor som är opartiska."

Detta kan naturligtvis uppfattas som problematiskt mot bakgrund av objektivitetsprincipen, som vi ska förhålla oss till.

Det sista granskningsärende som jag kommer att beröra här gäller Magdalena Anderssons uttalande i samband med en förundersökning mot ett statsråd om misstänkt sexuellt ofredande.

Åklagarmyndigheten hade i ett pressmeddelande bekräftat att en förundersökning hade inletts, och statsministern uttalade redan senare samma dag att hon trodde på sitt statsråds version av händelsen.

Detta kan med fog uppfattas som ett försök att potentiellt påverka myndighetsutövning, något som inte ska ske då vi måste värna förvaltningsmyndigheternas och domstolarnas självständighet.

Uttalandet bevisar ingalunda att statsministerns avsikt var att påverka myndigheten, men det illustrerar väl hur viktigt det är att vara väldigt försiktig med hur vi uttrycker oss.

Utskottet vill mot bakgrund av dessa incidenter och ett antal andra peka på vikten av att grundlagens krav på saklighet och opartiskhet respekteras med målet att trovärdigheten och samhällets förtroende för oss förtroendevalda upprätthålls.

Fru talman! Först vill jag kommentera det ledamoten Andersson sa om KU:s arbete och dess njutbarhet. Jag tror att jag sträcker mig till att kalla det tillfredsställande, men jag förstår vad ledamoten menar.

Jag vill lyfta fram några ärenden. De har berörts tidigare, men jag vill kommentera näringsministerns uttalanden i samband med ett tillståndsärende rörande gruvbrytning. Huruvida det blir Ludvika eller inte återstår att se. Storslätten kanske finns på en av de platserna; vem vet?

Det finns en objektivitetsprincip för statsråden och regeringen när regeringen fattar beslut som högsta myndighet inom förvaltningsorganisationen.

Näringsministern resonerade i en intervju om partiskhet och opartiskhet i samband med ärenden som prövas av regeringen och den intresseavvägning som behöver göras. Även om näringsministerns uttalanden inte var avsedda att föregripa de prövningar som låg framför regeringen understryker utskottet att sådana uttalanden under en pågående prövning kan ge upphov till tvivel om att regeringens prövning är saklig och opartisk. Utskottet vill därför inskärpa vikten av att grundlagens krav på saklighet och opartiskhet respekteras och av en ständig strävan att upprätthålla förtroendet för det allmänna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeStatsråds tjänsteutöv-ning: uttalanden (kapitel 4 delvis)

När det gäller miljöministerns uttalande om hur SVT genomfört en intervju har vi i tidigare granskningar uttalat att statsråd bör iaktta en hög grad av försiktighet så att det inte uppstår risk för att företagens självständighet och oberoende kan ifrågasättas eller deras granskande uppgift påverkas. Vidare bör statsråd alltid överväga eventuella tryck- och yttrandefrihetsrättsliga aspekter innan de uttalar sig offentligt om publicistiska beslut av till exempel SVT.

Utskottet noterar att miljöministern i efterhand anfört att hon agerade förhastat och att hennes inställning är att statsråd ska hålla armlängds avstånd till public service. Utskottet vill ändock framhålla vikten av att så sker och att miljöministern således borde ha undvikit att uttala sig på det sätt hon gjorde.

I ett antal granskningsärenden kan vi konstatera att uttalanden har varit felaktiga eller missvisande. Det rör sig bland annat om energi- och digitaliseringsministerns uttalande om regeringens agerande inom EU i fråga om att klassa kärnkraften som hållbar. Det rör sig om infrastrukturministerns uttalande om ERTMS, signalsystemet för järnvägen, i norra Sverige. Även justitie- och inrikesministerns uttalande om antalet avhopp från kriminella gäng har berörts. Vi berör även migrations- och integrationsministerns uttalande om skuggsamhällets omfattning liksom utrikesministerns uttalande om Sveriges export av krigsmateriel.

Statsråd har liksom alla medborgare rätt att uttala sig, och de ska uttala sig. Men med tanke på den speciella ställning statsråden har finns det verkligen skäl att ta speciella hänsyn. Liksom vid ett flertal tidigare tillfällen har utskottet uttalat att det är en självklar utgångspunkt att statsrådens uttalanden ska vara korrekta.

Fru talman! Som flera har sagt har ovanligt många granskningar i år gällt uttalanden av ministrar. Förutom ärendet om evakuering från Afghanistan, som också innehöll felaktiga uttalanden, har vi haft 13 granskningar av uttalanden. I 9 av dem har KU funnit brister i varierande grad. Jag kommer här att tala om några av de uttalanden som enligt KU har varit missvisande eller felaktiga.

Frågan om missvisande och/eller felaktiga uttalanden är varje år uppe i KU. Det händer lite nu och då att vi får in en anmälan där i alla fall jag börjar fundera över om anmälaren egentligen inte vill att en minister ska delta i en politisk debatt som är spänstig och lite rolig. KU har flera gånger påpekat att det är alldeles självklart att statsråd både kan och bör delta i debatter men att de behöver ta särskild hänsyn. De uttalanden som statsråd gör måste vara korrekta.

Man kan kanske tycka att det är lite knepigt att det inte är ett generellt krav på politiker, men det är inte upp till KU utan i så fall upp till väljarna att bedöma tillförlitligheten i andra politikers uttalanden.

När energi- och digitaliseringsminister Farmanbar uttalade sig om regeringens agerande i EU för att klassificera kärnkraften som hållbar sa han den 3 januari i år att regeringen under hela det pågående arbetet med den så kallade taxonomin hade drivit att kärnkraften skulle anses hållbar. Men det var först i slutet av förra året som regeringen framförde uppfattningen att kärnkraften skulle klassas som hållbar. Även om den nuvarande regeringen tillträdde den 30 november menar KU att uttalandet är missvisande. Det är alltså inte ett direkt felaktigt men ett missvisande uttalande. Det här skulle man kunna skylla på att Farmanbar är ny som statsråd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeStatsråds tjänsteutöv-ning: uttalanden (kapitel 4 delvis)

Det kan man knappast skylla på när det gäller justitie- och inrikesminister Johansson och hans uttalande om antalet avhopp från kriminella nätverk i Malmö under 2020. Ministern sa först att det var 80 avhopp från kriminella gäng i Malmö under 2020. Det stämmer inte. Sedan sa ministern att 80 personer varit aktuella inom avhopparverksamheten. Men det är faktiskt inte samma sak.

Med tanke på den erfarenhet som ministern har och den exakta siffra som han använder kan man kanske tänka att det inte var något som bara poppade upp i huvudet och som det inte fanns någon förberedelse för. Man kan tänka att han faktiskt har ganska bra koll på att antalet avhopp inte är samma sak som antalet aktuella i en avhopparverksamhet. Det kan ju vara så att folk hoppar av under flera års tid.

Den korrekta siffran är att avhopparverksamheten som sådan hade ökat med 10 personer från 2019 till 2020, men det har också framförts att det aktuella antalet avhoppade var 20 personer. Det kan stämma; 10 kan ju ha lämnat systemet.

Om en minister vill visa på att det arbete som bedrivs är effektivt och bra är det minsta man kan begära att det är korrekta uppgifter som presenteras och används i diskussionen.

Ett annat ärende där det är lätt att få en känsla av att ministern gärna vill visa på handlingskraft från regeringen gäller dåvarande inrikesminister Damberg. I SVT:s Agenda den 18 april 2021 får han frågan: När kommer en operation i kvinnovåldets namn? Ministern svarar: För två år sedan avsatte vi 350 miljoner i en riktad satsning för att anställa 350 nya utredare som bara jobbar med just den här typen av brott.

Han hade alltså siffror med sig om det här. Jag tänkte: Det låter ju kanonbra. Vad fint med 350 nya utredare.

Det enda problemet var bara att det inte var sant. Regeringen hade inte avsatt 350 miljoner i en riktad satsning. Polismyndigheten har fått stora anslagsökningar på senare år. Det är sant. Och i ett svar från Regeringskansliet till KU anges att 2019 fick Polismyndigheten i uppdrag att, tillsammans med Åklagarmyndigheten, analysera och bedöma resultatet för verksamhet, utredning och lagföring. Särskild uppmärksamhet skulle läggas på att analysera och beskriva utvecklingen gällande utredningar av sexualbrott, inklusive våldtäkter, brott mot barn samt brott i nära relation.

Det är ju bra, men att utreda och analysera hur verksamheten fungerar är inte samma sak som en riktad satsning på nya utredare.

Ett annat ärende där en erfaren minister har problem med att lämna korrekta uppgifter gäller utrikesminister Lindes uttalanden om vapenexport. Senast i december 2020 konstaterade vi i KU, också enigt, att Linde hade gjort felaktiga uttalanden när hon hade påstått att brandfiltar och första hjälpen-lådor ingick i det som klassas som krigsmateriel och att Sverige inte exporterar vapen till länder som är med i pågående strider. Då både hoppas och tror man att en sådan minister läser på lite extra om det där med vapenexport. Det är ändå något som i en del sammanhang är en ganska het fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeStatsråds tjänsteutöv-ning: uttalanden (kapitel 4 delvis)

Strax efter det, knappt tre månader, i februari 2021 var det dags igen. På ett så kallat webbinarium med Olof Palme International Center diskuterades bland annat svensk export av krigsmateriel i förhållande till kriget i Jemen. Ministern uttalade att Sverige har världens strängaste regler för vapenexport. Hon sa också: "Just i sådana länder som till exempel Saudiarabien och andra är det otroligt stränga regler för att man över huvud taget ska göra . Nu kan jag inte det i huvudet, men det är ju många år sedan man hade några vapenexportaffärer dit."

I vår utredning har det framkommit att det under 2018 beviljades utförseltillstånd för export till tre länder som deltar i konflikten i Jemen: Förenade Arabemiraten, Kuwait och Jordanien. År 2019 var det fyra länder: Förenade Arabemiraten, Kuwait, Jordanien och Saudiarabien. År 2020 var det åter tre länder: Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Kuwait.

KU konstaterar att utrikesministerns uttalande om att det inte skulle ha varit någon export av krigsmateriel till länder som är inblandade i Jemenkonflikten på många år helt enkelt är fel. Vi får hoppas att utrikesminister Linde läser på lite mer om vapenexporten den här gången. Det är en alldeles för allvarlig fråga för att hanteras som en gissningslek.

Sedan ska rätt vara rätt. Vi har tidigare hört här att utskottet har kritiserat Hallengren angående munskydden. Jag har inte noterat att vi fann en brist när det gällde det. Det var ett av de ärenden som inte kommenterades som ett bristärende i vårt pressmeddelande. Detsamma gäller Ygemans uttalande om skuggsamhället, som inte heller är med i den uppräkning vi har gjort över bristärenden.

Fru talman! Så här mot slutet av vår debatt har vi kommit in på uttalanden som inte blivit riktigt korrekta. Det är en god del av vår granskning där vi har påtalat brister. 10 av 14 bristärenden handlar om olika slag av sådana uttalanden. Jag vill bara nämna dem i korthet, för de upptar en stor del av granskningen.

Näringsminister Karl-Petter Thorwaldssons uttalande i samband med ett tillståndsärende gällande gruvbrytning i Kallak har granskats av oss. Även om det i näringsministerns uttalande inte fanns någon avsikt att föregripa regeringens prövning menar vi att det kan ge upphov till tvivel om att regeringens prövning är saklig och opartisk, och det är inte acceptabelt. KU framhåller återigen hur viktigt det är att respektera grundlagens krav på saklighet och opartiskhet hos den som har offentliga förvaltningsuppgifter och att ständigt sträva efter att upprätthålla förtroendet för det allmänna.

Vi har också granskat utrikeshandelsminister Hallbergs uttalande efter att Cementa AB:s ansökan om att bryta kalk på Gotland avvisats av Mark och miljööverdomstolen. Utrikeshandelsministerns uttalande att "ord står mot ord" har enligt vårt ställningstagande kunnat uppfattas som en värdering av den bevisning som låg till grund för Mark- och miljööverdomstolens avgörande.

Det står i så fall i konflikt med regeringsformens bestämmelser om domstolarnas självständighet. Det är också av betydelse att domstolens beslut inte hade vunnit laga kraft då ministern gjorde uttalandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeStatsråds tjänsteutöv-ning: uttalanden (kapitel 4 delvis)

Vidare har vi granskat ett uttalande av klimat- och miljöminister Annika Strandhäll om hur SVT hade genomfört en intervju. Här noterar vi att ministern efteråt uttryckte att hon agerat förhastat och att hennes inställning är att statsråd ska hålla armlängds avstånd till public service. Det är bara att uppmuntra detta. KU framhåller vikten av att så sker. Ministern borde därför ha undvikit att uttala sig på det sätt hon gjorde.

Vi har granskat ett uttalande som Magdalena Andersson gjorde precis när hon tillträdde som statsminister. Uttalandet gjordes när Magdalena Andersson presenterade statsråden i den nya regeringen vid en pressträff. En förundersökning hade inletts mot ett av statsråden, och det visste den tillträdande statsministern om. Även om avsikten med uttalandet inte var att påverka den pågående rättsprocessen vill KU betona att statsråd inte ska yttra sig på ett sätt som riskerar myndigheters och domstolars självständighet. Den tillträdande statsministern borde därför ha undvikit att uttala sig på det sätt hon gjorde.

Det finns vidare några andra uttalanden som har varit missvisande eller felaktiga; jag tar dem i klump:

dåvarande inrikesminister Mikael Dambergs uttalande om en riktad satsning för utredningen av en viss typ av brottslighet

energi- och digitaliseringsminister Khashayar Farmanbars uttalande om regeringens agerande inom EU i fråga om att klassa kärnkraften som hållbar

infrastrukturminister Tomas Eneroths uttalande om trafiksystemet ERTMS i norra Sverige.

Ett uttalande av justitie- och inrikesminister Morgan Johanssons har jag redan nämnt. Här vill jag bara nämna ytterligare ett, om antalet avhopp från kriminella gäng.

Till sist har vi utrikesminister Ann Lindes uttalande om Sveriges export av krigsmateriel.

Som det ser ut på talarlistan blir detta mitt sista inlägg i den här granskningsdebatten. Jag har noterat att flera av kollegorna har unnat sig lite självdistans och tittat på hur upplevelsen har varit när vi har gjort det här arbetet. Det är ju ett intensivt arbete som pågår i ett år eller mer, och naturligtvis särskilt intensivt under våren.

Jessica Wetterling sa att det var alldeles underbart. Daniel Andersson sa njutbart. Per Schöldberg kunde sträcka sig till tillfredsställande. Linda Modig påpekade att vi ska vara medvetna om att allting kan göras bättre och ha med oss den typen av barmhärtighet.

Vad tänker då jag med min erfarenhet av granskningsarbete sedan 2010? Jo, jag trivs väldigt gott i KU. Granskningen har varit en väsentlig del av det vi gör, och jag är tacksam för den tiden. Jag skulle vilja säga att det är djupt meningsfullt och absolut nödvändigt för att värna vår demokrati. Det blir mitt slutomdöme.

Fru talman! Tre typer av ställningstaganden har vi i KU gjort i olika typer av granskningar:

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeStatsråds tjänsteutöv-ning: uttalanden (kapitel 4 delvis)

Inte anledning att påtala brister.

KU påpekar brister.

Kanske inte brister men ändå medskick.

Fru talman! Jag kommer också att kommentera några av de granskningar som redan har berörts av andra ledamöter i utskottet.

Vad gäller Mikael Damberg och den anmälan som gjordes konstaterar vi att statsrådet Mikael Dambergs uttalande om den riktade satsningen inte ansågs vara korrekt. Som utskottet uttalat tidigare är det en självklar utgångspunkt att statsråds uttalanden ska vara korrekta.

Jag vill också kommentera den anmälan som rör statsrådet Karl-Petter Thorwaldsson, där utskottet mot bakgrund av det inträffade återigen vill inskärpa vikten av att grundlagens krav på saklighet och opartiskhet respekteras och vikten av en ständig strävan att upprätthålla förtroendet för det allmänna.

Vad gäller KU-anmälan gällande statsrådet Anna Hallbergs uttalande har utskottet vid flera tillfällen framhållit att domstolarnas självständighet är en grundbult i en rättsstat och att statsråd därför bör visa största möjliga återhållsamhet med att uttala sig om rättsavgöranden i enskilda fall eller att göra uttalanden som kan uppfattas på detta sätt. Även om avsikten med ett uttalande inte har varit att påverka domstolarnas bedömning kan det nämligen i vissa fall ändå framstå som stridande mot syftet i 11 kap. 3 § regeringsformen.

I det aktuella fallet har Anna Hallbergs uttalande om att "ord står mot ord" kunnat uppfattas som en värdering av den bevisning som Mark- och miljööverdomstolen hade lagt till grund för sitt avgörande. Ett sådant uttalande kommer enligt utskottet i konflikt med 11 kap. 3 § regeringsformen. Av betydelse i sammanhanget är även att domstolens beslut inte hade vunnit laga kraft vid tidpunkten för uttalandet.

En anmälan till konstitutionsutskottet gäller dåvarande miljö- och klimatminister Per Bolunds uttalande om små och modulära kärnreaktorer. Som utskottet tidigare har uttalat har statsråd i likhet med alla andra medborgare rätt att göra uttalanden. Med hänsyn till ett statsråds speciella ställning bör dock särskild försiktighet iakttas om uttalanden kan riskera domstolarnas och förvaltningsmyndigheternas grundlagsreglerade självständighet.

Utskottet vill generellt framhålla vikten av att ett statsråd iakttar särskild försiktighet när det gäller uttalanden i fall som är föremål för prövning av en förvaltningsmyndighet. I den nu aktuella granskningen kan också konstateras att uttalandet rörde kända sakförhållanden om bland annat skillnaden i tidsperspektiv när det gäller implementering av olika tekniker för elproduktion.

Uttalandena tog inte heller sikte på Energimyndighetens kommande prövning av en ansökan om medfinansiering av ett projekt för att utveckla små och modulära kärnreaktorer och kan inte heller i övrigt ses som ett försök att påverka myndighetens prövning.

I granskningen har även tagits upp frågan om olika delar av dåvarande miljö- och klimatministerns uttalanden var ett uttryck för regeringens gemensamma ståndpunkt och eventuell avstämning i denna del inom regeringen. Här har utskottet också ställt följdfrågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeStatsråds tjänsteutöv-ning: uttalanden (kapitel 4 delvis)

Utskottet har tidigare uttalat att statsråd, i likhet med övriga medborgare, har rätt att göra uttalanden i olika sammanhang, inte minst när de uttalar sig i partipolitiska frågor. Det handlar om att kunna delta i debatten. En viss diskrepans mellan uttalanden av olika statsråd kan förekomma, särskilt inom koalitionsregeringar.

I svar till utskottet har det framhållits att dåvarande miljö- och klimatministern delvis gett uttryck för sin egen uppfattning och inte regeringens ståndpunkt.

Utskottet vill i denna del påminna om vad utskottet tidigare anfört, att en viss försiktighet bör iakttas med uttalanden som kan uppfattas ge uttryck för regeringens politik när så inte är fallet.

När det gäller statsrådet Morgan Johanssons uttalande om antalet avhopp har tidigare talare kommenterat detta. Jag vill bara än en gång konstatera att utskottet understryker att statsråd ansvarar för att de uppgifter han eller hon lämnar är korrekta.

Fru talman! Jag har valt att lyfta fram ett axplock av de anmälningar som inkommit utifrån hur konstitutionsutskottet förhåller sig till dem i sina uttalanden och granskningar. Jag rekommenderar varmt alla att läsa hela konstitutionsutskottets granskning.

Att vårda det konstitutionella är väldigt viktigt för konstitutionsutskottet, men det finns också mycket att lära av vår granskning. Förhoppningsvis kan KU-granskningen inspirera de folkvalda i Sveriges riksdag men även både nuvarande och kommande statsråd, så att vi alla vårdar de konstitutionella spelreglerna även i framtiden.

Fru talman! När vi i konstitutionsutskottet granskar det vi kallar uttalandeärenden hamnar vi ibland i något slags försök till tankeläsning: Vad sa ministern egentligen? Vad menade ministern? Var omständigheterna just där och då i rummet sådana att ministerns uttalande faktiskt var helt rimligt? Kanske blev det fel, men syftet var helt rätt och riktigt.

Som jag har sagt tidigare i dag är vi i KU jättedåliga på tankeläsning. Vi arbetar med helt andra metoder i vår granskning. Det gäller att hålla hjärtat varmt, huvudet kallt och, som vi har lärt oss under pandemiåren, händerna rena och att ha med oss det som andra ledamöter tidigare har lyft fram: Vi är alla människor - även statsråd är det.

Det är viktigt och förväntat att statsråd kan vara aktiva och uttala sig i medier. Det är en annan typ av ansvarsutkrävande än det som konstitutionsutskottet ägnar sig åt. Detta är något som journalister och landets invånare faktiskt förväntar sig att statsråd ska göra. Det innebär att både miljöminister Per Bolund och utrikeshandelsminister Anna Hallberg förväntas svara på frågor som är viktiga för deras partier och för deras ansvarsområden som statsråd.

Utskottet påminner om viss försiktighet när uttalanden görs där både regeringens ståndpunkt och statsrådets egna åsikter framkommer, som i granskningen av Bolunds uttalande om ett forskningsprojekt om små och modulära kärnreaktorer.

När det gäller Hallbergs uttalande om att ord står mot ord när Mark och miljööverdomstolen avvisade Cementas ansökan menar utskottet att det kommer i konflikt med regeringsformens 11 kap., som fastställer domstolarnas oberoende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeStatsråds tjänsteutöv-ning: uttalanden (kapitel 4 delvis)

Fru talman! Socialdemokraterna älskar gruvor. Det är inte bara Sverige - eller Jokkmokk - som vet det. Det vet nog hela världens samlade gruvindustri. Det är helt okej. Det är en tydlig och bra konsumentupplysning. Jag tar tillfället i akt att påpeka att Miljöpartiet älskar skog, stränder och hav.

Som statsråd har man en grundlagsskyddad yttrandefrihet. Man ska kunna företräda sitt partis politik. Men näringsministerns uttalanden om att socialdemokratin älskar gruvor och att opartiskhet är en dröm görs i samband med att regeringen har att hantera ett avgörande beslut angående en specifik gruva. Då blir förutsättningarna helt annorlunda. Spelplanen skiftar.

Här ser utskottet ett behov av att återigen inskärpa vikten av att grundlagens krav på saklighet och opartiskhet ska respekteras och att var och en ska visa en ständig strävan att upprätthålla det förtroende som vi alla ska känna för regeringens och ministrarnas arbete.

Utskottet menar att uttalanden som de näringsministern gjorde kan ge upphov till tvivel om att regeringens prövning är saklig och opartisk. För den tid som granskningen omfattar denna gång har utskottet inga underlag som visar att handläggningen de facto skulle vara osaklig eller partisk. Men frågan handlar faktiskt inte om det, utan den handlar om att uttalanden från ett statsråd inte ens får göra att det väcks tvivel om handläggningens opartiskhet.

Statsrådet har svarat konstitutionsutskottet att uttalandena inte var avsedda att föregripa regeringens prövning av bearbetningskoncessionen för gruvan i Gállok, men det hjälper inte.

Fru talman! I detta ärende har statsrådet Thorwaldssons uttalande väckt tvivel om handläggningen av ärendet. Bara att han sa att socialdemokratin älskar gruvor och vill öppna fler väckte tvivel. När statsrådet sedan sa att opartiskhet är en dröm och själv bekräftade att han faktiskt ser på opartiskhet på det viset väcktes än mer tvivel på att statsrådet skulle kunna vara saklig och opartisk.

Det ultimata beviset på att det har såtts frön av tvivel är faktiskt samebyn Jåhkågasska tjiellde, i vars hjärta gruvhålet kommer att grävas. Man har talat om att man kommer att överklaga detta beslut.

Det viktiga med den ständiga strävan att upprätthålla förtroendet för regeringens och det offentligas arbete är att alla ska känna förtroende för regeringens arbete. I fallet med just denna specifika gruva betyder det att man ska känna lika stort förtroende för att processen har gått till på rätt sätt oavsett vad man tycker om själva frågan, om gruvan ska finnas där eller inte.

Utskottet har alltså anledning att understryka att sådana här uttalanden under en pågående prövning kan väcka tvivel om regeringens prövning och att återigen inskärpa vikten av att grundlagens krav på saklighet och opartiskhet respekteras.

Miljöpartiets ståndpunkt är att skadan är skedd. Tvivlet har uppstått, och granskningen av ärendets handläggning kommer att fortsätta framöver.

(Applåder)

(forts. § 11)

Gransknings-betänkandeStatsråds tjänsteutöv-ning: uttalanden (kapitel 4 delvis)

Fru talman! Vi återgår till debatten om statsrådens tjänsteutövning och det kapitel som handlar om statsråds uttalanden. Många har redan hunnit prata om de flesta ärenden, men låt mig göra en kort rekapitulation av några av de ärenden som har väckt mitt intresse allra mest.

Ett handlar om näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson, som leder ett arbete med ett ärende som regeringen ska behandla i enlighet med förvaltningslagen och då ska iaktta saklighet och opartiskhet. På en rak fråga om han i detta arbete kan vara opartisk svarar han: Nej, ingen är opartisk. Det är ett uttalande som lämnar en del övrigt att önska.

Statsråd ska med god marginal hålla sig från att kritisera, anvisa eller på annat sätt påverka eller riskera att förefalla att påverka domstolars beslut och myndighetsutövning. Anna Hallberg trädde denna gräns för när då hon gjorde en bevisvärdering i ärendet som rörde Cementa och konstaterade att ord står mot ord.

Tillträdande statsminister Magdalena Andersson var också ute på tunn is när hon konstaterade att det inte råder något tvivel om vad som hade hänt och inte såg anledning att misstro ett statsråd som precis blivit föremål för en förundersökning. Trovärdigheten i statsrådets vittnesmål är en central del i förundersökningen.

Annika Strandhäll ska precis som alla andra statsråd hålla en god marginal till public services självständighet och oberoende, och uttalandet om en intervju och hur den hade genomförts var problematiskt.

Tomas Eneroth stod i denna kammare och talade om hur man ersätter ytterligare kostnader för omläggning till signalsystemet för järnväg, ERTMS, och påstod att Norrtåg fått 200 miljoner svenska kronor för ändamålet, men sedan visade det sig att det inte handlade om ersättningspengar för ERTMS utan i huvudsak om ersättningar för nattågstrafik. Även detta uttalande var kanske inte helt rättvisande. Särskild vikt anser jag att man här bör fästa vid att detta rör en väl förberedd interpellationsdebatt i riksdagens kammare, som en del av riksdagens granskning av regeringen.

Det finns fler uttalanden, och ni har allihop hört dem. Denna diskussion har vi nu haft en längre stund, men jag noterar också några andra saker i debatten. Jag har fått lite feedback från andra sidan fönstret - ni vet, från dem som vi sitter här och representerar, nämligen personer som har lyssnat på debatten. Tro det eller ej, men det finns några sådana. Efter denna feedback känner jag ett visst behov av att nämna några saker som vi i konstitutionsutskottet ser som fullständigt självklara.

En sak gäller den diskussion som vi haft tidigare i dag om statsråds möjlighet och kanske till och med skyldighet att komma till konstitutionsutskottet för utfrågningar. Man får lätt intrycket av den diskussion vi har haft att det skulle vara oppositionspartier som är motvilliga till att låta statsråd komma och förklara sig. Detta upplever jag personligen, utan att tala för utskottet, inte som en riktigt pricksäker bildsättning av hur dynamiken typiskt sett ser ut när diskussioner förs om huruvida vi ska kalla statsråd till utskottet för utfrågning eller inte. Det brukar snarare vara precis tvärtom. Anmälande parti brukar vara väldigt mån om att statsråd ska komma till utskottet, och företrädare för regeringspartier brukar hålla hårt emot.

Men när vi i dag har diskuterat framför allt Morgan Johanssons uttalande om avhoppare och även uttalanden som gäller afghanska tolkar och att få hem dessa till Sverige har det nästan låtit som att oppositionen har varit ogin och inte velat att han skulle komma till utskottet. Jag har kanske en lite annan verklighetsbeskrivning, och jag upplever inte att det har kommit fram i debatten riktigt. Jag vill ändå säga det.

Jag upplever också att det kanske har blivit en liten förändring i hur vi för dessa debatter. Tidigare har konstitutionsutskottets ledamöter hållit sig lite för goda för att gå till frontalangrepp eller attack mot enskilda ledamöter som begär granskning av statsråds tjänsteutövning. Vi har ansett att detta kanske inte är fullt ut KU-mässigt, som vi säger.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeStatsråds tjänsteutöv-ning: uttalanden (kapitel 4 delvis)

Jag noterar skiftningen, och jag noterar den retorik som finns i en rad olika delar när det gäller hur KU bedriver sin granskning och hur KU:s uppgift bör se ut. Detta är något som vi möjligen får gå tillbaka till i en diskussion framgent. Jag tror dock inte att det är av godo om konstitutionsutskottet börjar kalla statsråd för att de ska få förklara sig. Jag tror heller inte att det är av godo att vi som utskott sätter oss till doms över de anmälningar som ledamöter gör. Jag tror helt enkelt att vårt arbete och granskningen av regeringen, som är mycket viktig, mår bäst av att vi går tillbaka till det som vi, åtminstone tidigare, har ansett vara KU-mässigt och som jag gärna står för.

Fru talman! Avslutningsvis, i min sista debattmedverkan här i dag med anledning av KU:s granskningsbetänkande, vill jag fästa uppmärksamhet på ytterligare två ärenden där KU pekar på att det har förekommit brister i regeringens handläggning eller en ministers agerande.

Dessa ärenden belyser två oerhört viktiga principer i den svenska rättsordningen och i vårt konstitutionella system. Det handlar om principerna om rättskipningens och förvaltningens självständighet. Dessa principer kommer till uttryck i en av våra grundlagar - regeringsformen - i två olika inledande bestämmelser i var sitt kapitel.

Principerna innebär att ingen, inte heller riksdagen, får bestämma hur en domstol ska döma i ett enskilt fall eller hur en domstol i övrigt ska tillämpa en rättsregel i ett särskilt fall. På motsvarande sätt gäller att ingen heller får bestämma hur en förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning gentemot en enskild eller en kommun eller som rör tillämpningen av lag. Kort sagt: Ingen får lägga sig i eller komma med synpunkter på hur en domstol ska döma eller hur en myndighet ska hantera sin myndighetsutövning.

Principerna är emellertid starkare och mer långtgående än så. Ageranden eller uttalanden får inte ens riskera att uppfattas som ett försök att lägga sig i. Det spelar ingen roll vad den som fäller ett uttalande hade för avsikt eller syfte, och det är inte förmildrande om man hade för avsikt att snällt svara på högaktuella frågor.

Jag skulle till och med vilja vara så djärv i mina pedagogiska ansträngningar, fru talman, att jag dristar mig att påstå att dessa principer är regeringsformens sätt att plädera för vikten av att upprätthålla den också på andra områden centrala principen om så kallat armlängds avstånd. Därför, ärade fru talman, har KU granskat ett uttalande som Magdalena Andersson gjorde vid tiden då hon tillträdde som statsminister.

Uttalandet gjordes när Magdalena Andersson presenterade statsråden i den nya regeringen vid en pressträff. En förundersökning hade inletts mot ett statsråd, vilket den tillträdande statsministern visste. Även om avsikten med uttalandet inte var att påverka den pågående rättsprocessen betonar KU att statsråd inte ska yttra sig på ett sätt som riskerar myndigheters eller domstolars självständighet. Den tillträdande statsministern borde därför ha undvikit att uttala sig på det sätt som hon gjorde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeStatsråds tjänsteutöv-ning: uttalanden (kapitel 4 delvis)

Fru talman! KU har också granskat utrikeshandelsminister Anna Hallbergs uttalanden efter att Cementa AB:s ansökan om att bryta kalk på Gotland avvisats av Mark- och miljööverdomstolen. Utrikeshandelsministerns uttalande att "ord står mot ord" har enligt KU kunnat uppfattas som en värdering av det bevisläge som låg till grund för Mark- och miljööverdomstolens avgörande. Ett sådant uttalande står också i konflikt med regeringsformens bestämmelse om domstolarnas självständighet. Det är också av betydelse att domstolens beslut inte hade vunnit laga kraft då ministern gjorde uttalandet.

Eftersom detta är mitt sista inlägg i kammardebatter om KU:s betänkanden, inte bara under detta riksmöte utan även under hela mandatperioden, vill jag rikta ett varmt tack till vårt eminenta utskottskansli, som ger oss ledamöter och ersättare ypperliga och i grunden helt nödvändiga förutsättningar att reda ut ibland ganska knepiga och tilltrasslade ärenden, peka på gällande rätt och lyfta fram och framhålla tidigare praxis.

Jag vill givetvis tacka alla mina kollegor i utskottet för riksmötet och denna period. Detta är min första mandatperiod, och jag har uteslutande jobbat i KU. För fyra år sedan stod jag här och uttryckte tvivel om hur vi skulle klara av arvet efter Andreas Norlén och Björn von Sydow. I dag är jag stolt, och jag hoppas att alla mina kollegor också är det.

Vi bestod prövningen. Vi klarade uppgiften. Det har inte varit vare sig lätt eller oproblematiskt. Vår gemensamma resa har ibland gått i en bergochdalbana. Likt Odysseus har vi fläckvis seglat på stormiga hav och utforskat hittills outforskade territorier snarare än färdats på en spikrak motorväg. Det har inte varit en promenad i parken. Jag har såväl varit frustrerad som bidragit till kollegornas frustration. Det är och har varit ett hårt och medvetet slit av oss alla för att ta oss hit. Kärleksförklaringen till KU, utskottskansliet och alla kollegor, som är mitt universum och mitt riksdagsuniversitet när jag nu inte har civila akademiska studier, kommer jag att göra på sociala medier när tiden så medger.

Fru talman! Däremot finns det något riktigt viktigt, unikt och tyvärr mycket sällsynt i det sätt och politiska hantverk genom vilket KU har arbetat under den gångna mandatperioden, under Karin Enströms och Hans Ekströms förtjänstfulla ledning, och som fler i Sveriges riksdag, hela den svenska inrikespolitiken och kanske rent av all politik skulle ha nytta av och kanske kan börja eller fortsätta att träna på: att alltid försöka lyssna på varandras argument, att respektera varandra även när man inte håller med varandra i sak, att aktivt välja att snälltolka i stället för att fultolka varandra, att söka konsensus om och när det går och att försöka förstå varandras utgångspunkter i stället för att i varje läge söka och sannolikt också hitta fel och brister i meningsmotståndarens argumentation och retorik. Detta tror jag är ett förhållningssätt som svensk inrikespolitik sannerligen lider brist på.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag, för att knyta an till ett ärende som ingår i debatten, parafrasera näringsministerns uttalanden. Jag hoppas att fler nya gruvor kan öppnas i Sverige. Jag älskar gruvor. Jag vill däremot lägga till att jag också älskar rennäring. Det intressanta är var man öppnar eller bedriver gruvverksamhet.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeStatsråds tjänsteutöv-ning: uttalanden (kapitel 4 delvis)

Fru talman! Tack, ledamoten Linda Modig, för en väldigt föredömlig beskrivning av hur vi arbetar i konstitutionsutskottet! Jag instämmer helt, i alla fall i slutet. Men vi är eniga om hela betänkandet, så jag gissar att jag instämmer i resten också.

Fru talman! I årets granskning är det ganska många anmälningar som handlar om uttalanden. Precis som andra har varit inne på kan man fundera på vad det beror på. Är det att vi har nya statsråd, att statsråden är mindre noga i sina uttalanden nuförtiden, eller är det så att vissa anmälare inte vill att statsråden ska delta i debatten? Det kanske är en liten blandning av allt.

I årets granskning konstaterar utskottet att flera anmälda uttalanden har varit missvisande eller felaktiga. Det är såklart inte bra, för statsråds uttalanden ska ju självklart vara korrekta. Det är samtidigt också viktigt att i detta sammanhang påminna om att vi vill att statsråd ska delta i debatten och att även de ska kunna uttrycka sig spetsigt ibland, om än korrekt. Men som statsråd har man ett särskilt ansvar och måste ta särskild hänsyn.

Ett av de uttalanden som vi har fått granska är näringsministerns uttalande i samband med ett tillståndsärende som gäller gruvbrytning i Kallak och opartiskhet. I en intervju fick ministern frågor om huruvida han kan vara opartisk i ett kommande beslut om tillståndsärendet. Frågan kom sig av ett tidigare uttalande från ministern om att han älskar gruvor, och det uttalandet har vi inte granskat i utskottet. Men det var troligtvis därför som ministern fick frågor om sin opartiskhet. Då svarade näringsministern reportern: "Nej, det finns inget som är opartiskt, det är en dröm att det finns människor som är opartiska. Vi har åsikter allihopa."

Utskottet konstaterar: "Den som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska iaktta saklighet och opartiskhet, det följer av 1 kap. 9 § regeringsformen." Även om det inte var näringsministerns avsikt att föregripa de prövningar som regeringen skulle göra finns det enligt utskottet anledning att understryka att sådana uttalanden som han gjorde under en pågående prövning kan ge upphov till tvivel om regeringens prövning är saklig och opartisk. Vi får väl hoppas att näringsministern har slutat att drömma, annars lär KU få granska hans uttalanden återigen.

Utskottet framhåller också hur viktigt det är att respektera grundlagens krav på saklighet och opartiskhet hos den som har offentliga förvaltningsuppgifter samt att ständigt sträva efter att upprätthålla förtroendet för det allmänna.

Ett annat uttalande, om än skriftligt, där det gick lite för fort, är klimat och miljöministerns uttalande i en intervju i public service. Vi i utskottet noterar att ministern i efterhand har klargjort att hon den gången reagerade för hastigt och att hennes inställning är att statsråd ska ha armlängds avstånd från public service och undvika att ha synpunkter på vilka frågor journalister ställer.

Utskottet anser att statsråd bör iaktta en hög grad av försiktighet, så att det inte uppstår en risk för att public service-företagens självständighet och oberoende kan ifrågasättas eller att deras granskande uppgift påverkas.

Fru talman! Två andra ärenden har också handlat om uttalanden som berör olika pågående rättsprocesser. Utskottet har vid flera tillfällen framhållit att domstolarnas självständighet är en grundbult i en rättsstat och att statsråd därför bör visa största möjliga återhållsamhet med att uttala sig om rättsavgöranden i enskilda fall eller att göra uttalanden som kan uppfattas på detta sätt. Även om det inte har varit en avsikt att påverka domstolarnas bedömning kan det stå i konflikt med regeringsformens bestämmelse om domstolarnas självständighet. Utskottet anser att utrikeshandelsministerns uttalande om att ord står mot ord står i konflikt med regeringsformens bestämmelse om domstolarnas självständighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeStatsråds tjänsteutöv-ning: uttalanden (kapitel 4 delvis)

Även den tillträdande statsministern borde ha undvikit att uttala sig om den inledda förundersökningen gällande ett statsråd.

Fru talman! Nu går den här debatten mot sitt slut, och jag väljer att ta tillfället i akt att belysa ytterligare några av uttalandeärendena, som vi kanske lite slarvigt ibland benämner dem.

Vi kan från både väljare och kollegor här i riksdagen få höra: Men är ändå inte uttalandeärendena lite mindre viktiga, mindre tunga än andra? Ja, vissa är det kanske. Det är så när det gäller alla ärenden att vi som ledamöter och väljare tycker att olika misstag och olika brister är olika viktiga. Vi i konstitutionsutskottet kan också göra en värdering och säga att vi tycker att det är lite allvarligare om en erfaren minister åter och åter igen begår fel, om vi har påtalat fel för en minister tidigare och det ändå sker ännu en gång. Den typen av värderingar görs dock snarare efter att vi i konstitutionsutskottet har lämnat vårt granskningsbetänkande.

Vi fäller inte den avgörande domen. Vi gör uttalanden om brister och redogör för ärenden. Vi granskar. Men den yttersta domen fäller väljarna på valdagen, och vi ledamöter visar om vi har förtroende för regeringen eller inte.

Tack vare konstitutionsutskottets granskningar och redogörelser är besluten förhoppningsvis lättare att fatta för såväl enskilda ledamöter som väljare. Prövningen som vi gör är på konstitutionell grund och mindre av politiska värderingsgrunder.

Personligen tycker jag att det finns flera uttalandeärenden som är mer allvarliga, och det är de som sätter vår grundlag på spel och bryter mot väldigt viktiga rättsprinciper. Det kan röra om ett statsråd kan uppfattas vilja påverka en pågående rättsprocess, myndighetsutövning mot enskild eller våra myndigheters oberoende.

Dessa fall är enligt mitt tycke mer allvarliga än andra, och vi har flera sådana fall i den här granskningen.

Fallet med Cementa är ett. Statsrådet sa att ord står mot ord under en prövning av bevisvärdering. Dessutom hade rättsfallet Cementa inte överprövats i en högre instans och skulle därmed kunnat prövas ytterligare.

Ett annat fall är när statsministern värderade bevis och ett tilltänkt statsråds trovärdighet, trots att det hade inletts en förundersökning om statsrådet.

Detta var två sådana exempel.

Gransknings-betänkandeStatsråds tjänsteutöv-ning: uttalanden (kapitel 4 delvis)

Ett annat exempel är mindre allvarligt i kontrast till de två jag nyss tog upp. Vi i konstitutionsutskottet har inte värderat det som en brist i vår granskningslista men det förtjänar likväl åhörarnas uppmärksamhet. Det är det som vi i KU kallar för G4. Det är Lena Hallengrens uttalande om munskydd under pandemin.

Vi har inte sagt att det är en brist. Men vi har likväl konstaterat att det inte var ett fullt ut rättvisande uttalande. Hon uttalade nämligen under bästa sändningstid att regeringen och Folkhälsomyndigheten ända sedan pandemins början har sagt att munskydd ska användas.

I det tog man upp att det rörde skyddsutrustning i vården, omsorgen och kollektivtrafiken. Jag tror att vi alla här ganska enkelt kan konstatera att instruktionen inte har varit att använda munskydd i kollektivtrafiken sedan pandemins början. Uttalandet var inte fullt ut rättvisande.

Tvärtom var det till och med så att man i inledningen av pandemin fram till den 25 juni 2020 kunde ha enbart visir även i omsorgen. Även bortom de bristärenden som vi mest har kretsat kring här i konstitutionsutskottet finns det ytterligare ärenden som jag varmt kan rekommendera er att läsa om och titta vidare på.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets anmälan lades till handlingarna.

Behandlingen av riksdagens skrivelser