Interpellationssvar - Kusinäktenskap | förbud mot kusingifte - 2022-04-01

Fru talman! Mikael Eskilandersson har frågat mig om jag har för avsikt att vidta de åtgärder som behövs för att förbjuda förekomsten av arrangerade kusingiften i Sverige. Tobias Andersson har frågat mig om regeringen, givet att den motsätter sig ett kriminaliserande, avser att vidta några andra åtgärder för att motarbeta kusinäktenskap. Han har också frågat mig om regeringen avser att vidta några åtgärder för att motarbeta kusinäktenskap inom klansamhällen.

Det ska vara en självklarhet att fritt få bestämma vem man ska gifta sig med. Denna regering har vidtagit fler åtgärder för att bekämpa tvångsäktenskap, barnäktenskap och annat hedersrelaterat våld och förtryck än någon tidigare regering. Som exempel kan nämnas att det har införts ett särskilt barnäktenskapsbrott och en straffskärpningsgrund för brott med hedersmotiv. Så sent som i februari beslutade regeringen om en proposition med förslag om att införa ett särskilt brott för hedersförtryck.

Enligt svensk lag finns inget hinder mot att ingå äktenskap med en kusin. Så har det varit under mycket lång tid. I nästan alla europeiska länder är äktenskap mellan kusiner tillåtet. Det viktiga är att ingen, varken kusiner eller andra, ska tvingas att gifta sig mot sin vilja.

Det är ett brott att tvinga någon att gifta sig. Det krävs inte att tvånget består i direkt våld eller hot, utan även att en persons beroendeställning utnyttjas kan innebära att giftermålet betraktas som tvångsäktenskap. Utländska äktenskap som sannolikt ingåtts under tvång erkänns inte heller i Sverige. Reglerna kan givetvis tillämpas vid ett kusinäktenskap som innefattar tvång.

Att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck i alla dess former är och kommer att fortsätta att vara en högt prioriterad fråga för regeringen.

Fru talman! Mikael Eskilandersson har frågat mig om jag har för avsikt att vidta de åtgärder som behövs för att förbjuda förekomsten av arrangerade kusingiften i Sverige. Tobias Andersson har frågat mig om regeringen, givet att den motsätter sig ett kriminaliserande, avser att vidta några andra åtgärder för att motarbeta kusinäktenskap. Han har också frågat mig om regeringen avser att vidta några åtgärder för att motarbeta kusinäktenskap inom klansamhällen.

Det ska vara en självklarhet att fritt få bestämma vem man ska gifta sig med. Denna regering har vidtagit fler åtgärder för att bekämpa tvångsäktenskap, barnäktenskap och annat hedersrelaterat våld och förtryck än någon tidigare regering. Som exempel kan nämnas att det har införts ett särskilt barnäktenskapsbrott och en straffskärpningsgrund för brott med hedersmotiv. Så sent som i februari beslutade regeringen om en proposition med förslag om att införa ett särskilt brott för hedersförtryck.

Enligt svensk lag finns inget hinder mot att ingå äktenskap med en kusin. Så har det varit under mycket lång tid. I nästan alla europeiska länder är äktenskap mellan kusiner tillåtet. Det viktiga är att ingen, varken kusiner eller andra, ska tvingas att gifta sig mot sin vilja.

Det är ett brott att tvinga någon att gifta sig. Det krävs inte att tvånget består i direkt våld eller hot, utan även att en persons beroendeställning utnyttjas kan innebära att giftermålet betraktas som tvångsäktenskap. Utländska äktenskap som sannolikt ingåtts under tvång erkänns inte heller i Sverige. Reglerna kan givetvis tillämpas vid ett kusinäktenskap som innefattar tvång.

Att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck i alla dess former är och kommer att fortsätta att vara en högt prioriterad fråga för regeringen.

Fru talman! Nyligen framgick det att regeringen väljer att inte gå fram med ett förbud mot kusinäktenskap. Morgan Johansson sa vid det tillfället följande om kusinäktenskap: "Det innebär i praktiken att man förbjuder vuxna människor vem de ska gifta sig med. Om man tvingar någon till någonting, då är det redan kriminaliserat. Därför stannar vi där."

Det är enligt mig såväl beklagligt som märkligt att Socialdemokraterna anser att kusiner ska gifta sig med varandra. Jag har förståelse för när en liberal ungdomsförbundare vill testa gränserna för vad som går att argumentera för utifrån deras ideologi. Då kan de, när de drar det till sin spets, argumentera för att individen aldrig ska begränsas av kollektiv eller dess moral, varför de stundvis argumenterar för allt från tidelag och incest till nekrofili. Det är relativt väntat, men jag hade trott att Socialdemokraterna skulle se den något större bilden när det kommer till kusinäktenskap och inte fastna i det liberala individperspektivet.

Min kritik mot kusinäktenskap grundar sig inte i att jag önskar ifrågasätta vad två vuxna personer vid sina sinnens fulla bruk och utan påverkan av andra väljer att göra tillsammans. Min kritik bygger på det som Sverigedemokraterna tidigare har framfört i motioner och annat, att kusinäktenskap är en del av hederskulturen och klanernas maktbas. Det är vad som är problematiskt enligt mig, inte individers fria vilja att göra vad de vill.

Arrangerade äktenskap och kusinäktenskap är vanligt förekommande i vissa delar av världen där klansamhällen är vanliga och hederskultur har en stark påverkan på samhället. Detta står i strid med västerländska och svenska normer och värderingar kring kvinnors fria val och vår syn på äktenskap.

I takt med att en stor migration skett till Sverige från främmande kulturer där dessa fenomen har varit gängse finns naturligtvis en risk att detta uppstår i högre utsträckning även här. Detta leder enligt oss till ett behov av att lagstifta i frågan, men detta avstår regeringen från.

I stället önskar regeringen behålla nuvarande ordning där kusinäktenskap tillåts vara en legal del av det hedersförtryck som har etablerat sig i landet.

Så sent som den 2 februari svarade Morgan Johansson på en skriftlig fråga att regeringen inte har för avsikt att se över regelverket för kusinäktenskap, ett svar som han upprepar i dag i sitt svar på denna interpellation.

Jag anser detta vara problematiskt givet att kusinäktenskap kan brukas som ett sätt att cementera klanstrukturer och riskerar att ha inslag av tvång som är svåra att komma åt med rådande lagstiftning. Den tar inte höjd för detta.

Hur avser Morgan Johansson att komma åt kusinäktenskap som en del av den hederskultur som råder i svenska parallellsamhällen och i klaner utan en kriminalisering?

Fru talman! Nyligen framgick det att regeringen väljer att inte gå fram med ett förbud mot kusinäktenskap. Morgan Johansson sa vid det tillfället följande om kusinäktenskap: "Det innebär i praktiken att man förbjuder vuxna människor vem de ska gifta sig med. Om man tvingar någon till någonting, då är det redan kriminaliserat. Därför stannar vi där."

Det är enligt mig såväl beklagligt som märkligt att Socialdemokraterna anser att kusiner ska gifta sig med varandra. Jag har förståelse för när en liberal ungdomsförbundare vill testa gränserna för vad som går att argumentera för utifrån deras ideologi. Då kan de, när de drar det till sin spets, argumentera för att individen aldrig ska begränsas av kollektiv eller dess moral, varför de stundvis argumenterar för allt från tidelag och incest till nekrofili. Det är relativt väntat, men jag hade trott att Socialdemokraterna skulle se den något större bilden när det kommer till kusinäktenskap och inte fastna i det liberala individperspektivet.

Min kritik mot kusinäktenskap grundar sig inte i att jag önskar ifrågasätta vad två vuxna personer vid sina sinnens fulla bruk och utan påverkan av andra väljer att göra tillsammans. Min kritik bygger på det som Sverigedemokraterna tidigare har framfört i motioner och annat, att kusinäktenskap är en del av hederskulturen och klanernas maktbas. Det är vad som är problematiskt enligt mig, inte individers fria vilja att göra vad de vill.

Arrangerade äktenskap och kusinäktenskap är vanligt förekommande i vissa delar av världen där klansamhällen är vanliga och hederskultur har en stark påverkan på samhället. Detta står i strid med västerländska och svenska normer och värderingar kring kvinnors fria val och vår syn på äktenskap.

I takt med att en stor migration skett till Sverige från främmande kulturer där dessa fenomen har varit gängse finns naturligtvis en risk att detta uppstår i högre utsträckning även här. Detta leder enligt oss till ett behov av att lagstifta i frågan, men detta avstår regeringen från.

I stället önskar regeringen behålla nuvarande ordning där kusinäktenskap tillåts vara en legal del av det hedersförtryck som har etablerat sig i landet.

Så sent som den 2 februari svarade Morgan Johansson på en skriftlig fråga att regeringen inte har för avsikt att se över regelverket för kusinäktenskap, ett svar som han upprepar i dag i sitt svar på denna interpellation.

Jag anser detta vara problematiskt givet att kusinäktenskap kan brukas som ett sätt att cementera klanstrukturer och riskerar att ha inslag av tvång som är svåra att komma åt med rådande lagstiftning. Den tar inte höjd för detta.

Hur avser Morgan Johansson att komma åt kusinäktenskap som en del av den hederskultur som råder i svenska parallellsamhällen och i klaner utan en kriminalisering?

Fru talman! Det är intressant hur Morgan Johansson vinklar det faktum att regeringen faktiskt har skapat mycket av den situation som vi har genom en oansvarig politik under många år.

Det stora problemet med regeringens åtgärder än så länge är att de i princip uteslutande har riktat in sig på symtomen snarare än att de har riktat in sig på någon lösning.

Kvinnor och flickor får möjlighet till ett ingripande efter att de har utsatts, men mycket lite läggs på det förebyggande. Och straffvärdena är så låga att de knappast avskräcker. Sällan ser vi fällande domar, och än mer sällan leder de till utvisning.

Bara 6 promille av äktenskapen i Europa, Australien och Nordamerika ingås mellan människor som är nära släkt. 99,4 procent är alltså inte kusinäktenskap eller äktenskap mellan andra nära släktingar.

Dessa siffror från University of Oxford är från 2015, men jag har ingen anledning att tro att de har ändrats nämnvärt sedan dess.

Anledningen till den låga siffran 6 promille är att äktenskap som sker av kärlek mycket sällan sker mellan nära släktingar. I Europa, Australien och Nordamerika är kulturen sådan att kärleken oftast är styrande vid val av partner.

I andra delar av världen är synen på äktenskapet ibland helt annorlunda. När äktenskapet blir en fråga för familjen att besluta om i stället för individerna och när familjens heder och klanens makt blir grund för äktenskapet ser statistiken annorlunda ut. I Mellanöstern, Nordafrika och Centralasien varierar siffrorna för äktenskap mellan människor som är nära släkt från 10 till upp till över 50 procent av äktenskapen.

Så när Morgan Johansson refererar till att andra länder i Europa inte har infört något förbud mot kusingifte ska vi också komma ihåg att de inte heller har samma problem med hedersvåld, arrangerade äktenskap och klanstrukturer som Sverige har. I de flesta länder i Europa är kusingifte fortfarande något som sker bara i enstaka fall och då oftast på grund av kärlek.

I Sverige är det tyvärr betydligt vanligare än 6 promille, särskilt i våra förorter. Äktenskap mellan kusiner används för att skapa maktmonopol och klanstrukturer, som i sin tur leder till mer hederskultur och mer hot och våld i vårt samhälle. Bara enstaka kusinäktenskap är äkta och bygger på kärlek. Det kan vi utgå från om vi utgår från att siffran 6 promille stämmer. Men det är i princip omöjligt att komma åt detta med den tvångslagstiftning som finns och som Morgan Johansson här har hänvisat till.

Samma argumentation om tvångslagstiftning hörde vi när vi började väcka frågan om barnäktenskap. Då var det också tal om att tvångslagstiftningen skulle vara det som hjälpte. Samma argumentation kom sedan upp när vi pratade om månggifte.

Jag är helt övertygad om att vi inom några år kommer att ha en lagstiftning mot kusingifte, men det kommer antagligen att krävas ytterligare ett antal debatter innan regeringen får upp ögonen för problemet.

Fru talman! Det är intressant hur Morgan Johansson vinklar det faktum att regeringen faktiskt har skapat mycket av den situation som vi har genom en oansvarig politik under många år.

Det stora problemet med regeringens åtgärder än så länge är att de i princip uteslutande har riktat in sig på symtomen snarare än att de har riktat in sig på någon lösning.

Kvinnor och flickor får möjlighet till ett ingripande efter att de har utsatts, men mycket lite läggs på det förebyggande. Och straffvärdena är så låga att de knappast avskräcker. Sällan ser vi fällande domar, och än mer sällan leder de till utvisning.

Bara 6 promille av äktenskapen i Europa, Australien och Nordamerika ingås mellan människor som är nära släkt. 99,4 procent är alltså inte kusinäktenskap eller äktenskap mellan andra nära släktingar.

Dessa siffror från University of Oxford är från 2015, men jag har ingen anledning att tro att de har ändrats nämnvärt sedan dess.

Anledningen till den låga siffran 6 promille är att äktenskap som sker av kärlek mycket sällan sker mellan nära släktingar. I Europa, Australien och Nordamerika är kulturen sådan att kärleken oftast är styrande vid val av partner.

I andra delar av världen är synen på äktenskapet ibland helt annorlunda. När äktenskapet blir en fråga för familjen att besluta om i stället för individerna och när familjens heder och klanens makt blir grund för äktenskapet ser statistiken annorlunda ut. I Mellanöstern, Nordafrika och Centralasien varierar siffrorna för äktenskap mellan människor som är nära släkt från 10 till upp till över 50 procent av äktenskapen.

Så när Morgan Johansson refererar till att andra länder i Europa inte har infört något förbud mot kusingifte ska vi också komma ihåg att de inte heller har samma problem med hedersvåld, arrangerade äktenskap och klanstrukturer som Sverige har. I de flesta länder i Europa är kusingifte fortfarande något som sker bara i enstaka fall och då oftast på grund av kärlek.

I Sverige är det tyvärr betydligt vanligare än 6 promille, särskilt i våra förorter. Äktenskap mellan kusiner används för att skapa maktmonopol och klanstrukturer, som i sin tur leder till mer hederskultur och mer hot och våld i vårt samhälle. Bara enstaka kusinäktenskap är äkta och bygger på kärlek. Det kan vi utgå från om vi utgår från att siffran 6 promille stämmer. Men det är i princip omöjligt att komma åt detta med den tvångslagstiftning som finns och som Morgan Johansson här har hänvisat till.

Samma argumentation om tvångslagstiftning hörde vi när vi började väcka frågan om barnäktenskap. Då var det också tal om att tvångslagstiftningen skulle vara det som hjälpte. Samma argumentation kom sedan upp när vi pratade om månggifte.

Jag är helt övertygad om att vi inom några år kommer att ha en lagstiftning mot kusingifte, men det kommer antagligen att krävas ytterligare ett antal debatter innan regeringen får upp ögonen för problemet.

Fru talman! När det gäller de breda åtgärderna mot hedersbrotten vill jag återigen påpeka att denna regering har gjort mer än någon annan regering för att motverka hedersbrott. Vi har infört en särskild straffskärpningsgrund så att alla brott som begås med hedersmotiv ska straffas hårdare än brott som inte har begåtts med hedersmotiv. Det beror på att brottsoffren i dessa fall befinner sig i en mer utsatt situation, och de kanske har hela släkten emot sig.

Vi har infört ett utreseförbud, apropå det som Mikael Eskilandersson sa om att vi bara agerar efter att brotten har begåtts. Det är fel. Utreseförbudet syftar till att förebygga till exempel tvångsäktenskap och barnäktenskap men också könsstympning. Möjligheten till utreseförbud innebär att man kan belägga en ung människa med utreseförbud om det finns en risk för detta. Därmed förebygger vi detta. Det har redan tillämpats vid ett stort antal tillfällen från att vi införde utreseförbudet för ett och ett halvt år sedan.

Vi har infört barnäktenskapsbrott. Tidigare var tvångsäktenskap kriminaliserat, det vill säga om man tvingade någon att gifta sig. Men barnäktenskapbrott innebär att det räcker att en vårdnadshavare låter det ske, det vill säga inte ingriper om ett barn blir bortgift. Då kan vårdnadshavaren straffas med upp till fyra års fängelse. Det är ett nytt brott som har införts.

Just nu ligger ett förslag till en brottsrubricering när det gäller hedersförtryck på riksdagens bord. Förslaget innebär att ett särskilt brott införs med en egen straffskala för att vi på det sättet ska få upp straffskalan för detta förtryck. Då handlar det om att man kanske lägger ihop ett antal mindre brott med en lägre straffskala som begås mot samma person, och då kommer detta att kunna straffas hårdare.

Tvångsäktenskap är, som sagt, förbjudet. Det handlar inte bara om det uttryckliga tvånget, utan det är också förbjudet att utnyttja en beroendeställning och på det sättet pressa människor till att gifta sig.

Utländska äktenskap som ingåtts under tvång och barnäktenskap som ingåtts utomlands erkänns inte i Sverige. Vi har därutöver en utredning som nu tittar på om underlåtenhet att anmäla äktenskapstvång och barnäktenskap också ska kriminaliseras.

Allt detta har vi gjort, och vi kommer att fortsätta att motverka hedersbrott på det sätt som vi har gjort under dessa år.

Vad Sverigedemokraterna pratar om här är egentligen någonting annat. Tobias Andersson uttryckte att det inte är vuxna personer som är vid sina sinnens fulla bruk utan påverkan av andra som de pratar om. Jo, det är faktiskt precis det som ni pratar om - vuxna personer vid sina sinnens fulla bruk utan påverkan av andra. Det är detta som ni nu vill kriminalisera, om dessa människor skulle vilja gifta sig med en kusin.

Äktenskap mellan kusiner som ingås av vuxna av egen fri vilja är tillåtet i Sverige. Det har varit tillåtet i Sverige sedan 1845. Vi är inte ensamma om det. Detta är tillåtet i så gott som alla andra europeiska länder. Det är tillåtet i Tyskland, i Frankrike, i Spanien, i Italien, i Danmark och i Finland. Det är också tillåtet i Norge, även om man ibland hör motsatsen. Det finns alltså inga andra västeuropeiska länder där detta är förbjudet.

Jag tycker att man ska inrikta sig på sådant som verkligen har betydelse i stället för på symbolpolitik. Då handlar det om att komma åt hedersförtrycket när dessa gärningar begås, när man tvingar människor till saker och ting som de inte vill. Det är det som man ska inrikta sig på.

Fru talman! När det gäller de breda åtgärderna mot hedersbrotten vill jag återigen påpeka att denna regering har gjort mer än någon annan regering för att motverka hedersbrott. Vi har infört en särskild straffskärpningsgrund så att alla brott som begås med hedersmotiv ska straffas hårdare än brott som inte har begåtts med hedersmotiv. Det beror på att brottsoffren i dessa fall befinner sig i en mer utsatt situation, och de kanske har hela släkten emot sig.

Vi har infört ett utreseförbud, apropå det som Mikael Eskilandersson sa om att vi bara agerar efter att brotten har begåtts. Det är fel. Utreseförbudet syftar till att förebygga till exempel tvångsäktenskap och barnäktenskap men också könsstympning. Möjligheten till utreseförbud innebär att man kan belägga en ung människa med utreseförbud om det finns en risk för detta. Därmed förebygger vi detta. Det har redan tillämpats vid ett stort antal tillfällen från att vi införde utreseförbudet för ett och ett halvt år sedan.

Vi har infört barnäktenskapsbrott. Tidigare var tvångsäktenskap kriminaliserat, det vill säga om man tvingade någon att gifta sig. Men barnäktenskapbrott innebär att det räcker att en vårdnadshavare låter det ske, det vill säga inte ingriper om ett barn blir bortgift. Då kan vårdnadshavaren straffas med upp till fyra års fängelse. Det är ett nytt brott som har införts.

Just nu ligger ett förslag till en brottsrubricering när det gäller hedersförtryck på riksdagens bord. Förslaget innebär att ett särskilt brott införs med en egen straffskala för att vi på det sättet ska få upp straffskalan för detta förtryck. Då handlar det om att man kanske lägger ihop ett antal mindre brott med en lägre straffskala som begås mot samma person, och då kommer detta att kunna straffas hårdare.

Tvångsäktenskap är, som sagt, förbjudet. Det handlar inte bara om det uttryckliga tvånget, utan det är också förbjudet att utnyttja en beroendeställning och på det sättet pressa människor till att gifta sig.

Utländska äktenskap som ingåtts under tvång och barnäktenskap som ingåtts utomlands erkänns inte i Sverige. Vi har därutöver en utredning som nu tittar på om underlåtenhet att anmäla äktenskapstvång och barnäktenskap också ska kriminaliseras.

Allt detta har vi gjort, och vi kommer att fortsätta att motverka hedersbrott på det sätt som vi har gjort under dessa år.

Vad Sverigedemokraterna pratar om här är egentligen någonting annat. Tobias Andersson uttryckte att det inte är vuxna personer som är vid sina sinnens fulla bruk utan påverkan av andra som de pratar om. Jo, det är faktiskt precis det som ni pratar om - vuxna personer vid sina sinnens fulla bruk utan påverkan av andra. Det är detta som ni nu vill kriminalisera, om dessa människor skulle vilja gifta sig med en kusin.

Äktenskap mellan kusiner som ingås av vuxna av egen fri vilja är tillåtet i Sverige. Det har varit tillåtet i Sverige sedan 1845. Vi är inte ensamma om det. Detta är tillåtet i så gott som alla andra europeiska länder. Det är tillåtet i Tyskland, i Frankrike, i Spanien, i Italien, i Danmark och i Finland. Det är också tillåtet i Norge, även om man ibland hör motsatsen. Det finns alltså inga andra västeuropeiska länder där detta är förbjudet.

Jag tycker att man ska inrikta sig på sådant som verkligen har betydelse i stället för på symbolpolitik. Då handlar det om att komma åt hedersförtrycket när dessa gärningar begås, när man tvingar människor till saker och ting som de inte vill. Det är det som man ska inrikta sig på.

Fru talman! Jag har haft en del debatter med Morgan Johansson vid det här laget. Och om det är en mening som han alltid återanvänder är det att denna regering har gjort mer än någon annan regering. Han lyckades också hinna med att i sitt anförande konstatera att han anser att han är den mest fulländade justitieminister som Sverige har haft. Jag delar kanske inte den verklighetsbeskrivningen. Tvärtom tror jag att anledningen till att denna regering har varit tvungen att göra så mycket på en rad olika rättspolitiska områden är en direkt konsekvens av att riksdagen gång på gång har riktat tillkännagivanden till regeringen och sagt till regeringen: Nu måste ni agera. Nu får ni sluta att sitta på händerna. Kom igång med detta.

Riksdagen har alltså dragit regeringen efter sig, och sedan har regeringen till slut valt att agera i en del frågor. Det är detta som får Morgan Johansson att beskriva sin gärning som justitieminister som den mest fulländade och regeringen som den som gjort mer än någon annan.

Det är dock så att mycket som har skett på just det här området, alltså när det kommer till hederskultur och bekämpningen av densamma, är en konsekvens av hur utbrett detta är. Det är ju ett samhällsproblem. Det finns uppskattningar som pekar på att hundratusentals människor i Sverige lever under hedersförtryck. Vi vet naturligtvis inte den exakta siffran - jag har efterfrågat tydligare data på det - men det finns uppskattningar som pekar på att en ansenlig mängd svenskar lider under hedersförtryck.

Detta är en direkt konsekvens av den oansvariga migrationspolitik som förts och av den direkt uteblivna integrationspolitik som funnits, det vill säga att det har kommit fler till Sverige än vi har klarat av att ta emot och att vi inte har ställt krav på dem som har kommit hit. I stället har Morgan Johansson och andra tillåtit ett skuggsamhälle att växa fram, där hederskultur är ständigt närvarande. Det har ju gått så långt att det funnits exempel på broschyrer om hur man är gift med ett barn i Sverige, fru talman! Då om någon gång vet man väl att hederskulturen är utbredd och att vi har ett stort samhällsproblem på det här området.

Det är klart att det då är positivt att regeringen har kommit med ett par förslag. Vi kommer att säga ja till detta med hedersbrott även om vi tycker att det finns förbättringspotential i förslaget. Det är återigen en sådan fråga där riksdagen har dragit regeringen efter sig.

Jag tycker inte att man mot denna bakgrundsbeskrivning kan säga att den typ av förbud som jag och min riksdagskollega pratar om inte finns i andra länder. Det finns ju kanske inte i andra länder eftersom problemen inte är lika stora där. Problemet med parallellsamhällen är större i Sverige, och problemet med klanverksamhet är större i Sverige - att klaner, när man drar det till sin yttersta spets, kontrollerar infarten till vissa geografiska områden genom egna vägtullar. Då om någon gång vet man väl hur stora problem vi har i Sverige med hedersförtryck, klaner och parallellsamhällen i Sverige, och därför kanske vi behöver gå längre än vad mindre drabbade grannländer har känt sig nödgade att göra.

Jag tycker dock att detta är intressant, för Morgan Johansson säger att två individer ska få göra vad de vill i det här fallet. De ska få gifta sig även om de är kusiner. Men det finns andra tillfällen då Morgan Johansson inte anser att det är särskilt viktigt att individer ska få göra vad de vill. Man får som svensk till exempel inte gå och köpa en öl eller en flaska vin på Systembolaget en söndag; det anser man från Socialdemokraternas håll att en myndig individ - en vuxen människa - inte är myndig nog att göra. Den typen av beslut klarar människor inte riktigt av. Däremot ska man få gifta sig med sin kusin, för den typen av beslut är man vuxen och myndig nog att fatta. Jag tycker alltså att logiken haltar lite. Det finns vissa saker som regeringen inte vill låta vuxna människor göra, men i detta fall är det tydligen väldigt viktigt att låta vuxna människor göra vad de vill.

Fru talman! Jag har haft en del debatter med Morgan Johansson vid det här laget. Och om det är en mening som han alltid återanvänder är det att denna regering har gjort mer än någon annan regering. Han lyckades också hinna med att i sitt anförande konstatera att han anser att han är den mest fulländade justitieminister som Sverige har haft. Jag delar kanske inte den verklighetsbeskrivningen. Tvärtom tror jag att anledningen till att denna regering har varit tvungen att göra så mycket på en rad olika rättspolitiska områden är en direkt konsekvens av att riksdagen gång på gång har riktat tillkännagivanden till regeringen och sagt till regeringen: Nu måste ni agera. Nu får ni sluta att sitta på händerna. Kom igång med detta.

Riksdagen har alltså dragit regeringen efter sig, och sedan har regeringen till slut valt att agera i en del frågor. Det är detta som får Morgan Johansson att beskriva sin gärning som justitieminister som den mest fulländade och regeringen som den som gjort mer än någon annan.

Det är dock så att mycket som har skett på just det här området, alltså när det kommer till hederskultur och bekämpningen av densamma, är en konsekvens av hur utbrett detta är. Det är ju ett samhällsproblem. Det finns uppskattningar som pekar på att hundratusentals människor i Sverige lever under hedersförtryck. Vi vet naturligtvis inte den exakta siffran - jag har efterfrågat tydligare data på det - men det finns uppskattningar som pekar på att en ansenlig mängd svenskar lider under hedersförtryck.

Detta är en direkt konsekvens av den oansvariga migrationspolitik som förts och av den direkt uteblivna integrationspolitik som funnits, det vill säga att det har kommit fler till Sverige än vi har klarat av att ta emot och att vi inte har ställt krav på dem som har kommit hit. I stället har Morgan Johansson och andra tillåtit ett skuggsamhälle att växa fram, där hederskultur är ständigt närvarande. Det har ju gått så långt att det funnits exempel på broschyrer om hur man är gift med ett barn i Sverige, fru talman! Då om någon gång vet man väl att hederskulturen är utbredd och att vi har ett stort samhällsproblem på det här området.

Det är klart att det då är positivt att regeringen har kommit med ett par förslag. Vi kommer att säga ja till detta med hedersbrott även om vi tycker att det finns förbättringspotential i förslaget. Det är återigen en sådan fråga där riksdagen har dragit regeringen efter sig.

Jag tycker inte att man mot denna bakgrundsbeskrivning kan säga att den typ av förbud som jag och min riksdagskollega pratar om inte finns i andra länder. Det finns ju kanske inte i andra länder eftersom problemen inte är lika stora där. Problemet med parallellsamhällen är större i Sverige, och problemet med klanverksamhet är större i Sverige - att klaner, när man drar det till sin yttersta spets, kontrollerar infarten till vissa geografiska områden genom egna vägtullar. Då om någon gång vet man väl hur stora problem vi har i Sverige med hedersförtryck, klaner och parallellsamhällen i Sverige, och därför kanske vi behöver gå längre än vad mindre drabbade grannländer har känt sig nödgade att göra.

Jag tycker dock att detta är intressant, för Morgan Johansson säger att två individer ska få göra vad de vill i det här fallet. De ska få gifta sig även om de är kusiner. Men det finns andra tillfällen då Morgan Johansson inte anser att det är särskilt viktigt att individer ska få göra vad de vill. Man får som svensk till exempel inte gå och köpa en öl eller en flaska vin på Systembolaget en söndag; det anser man från Socialdemokraternas håll att en myndig individ - en vuxen människa - inte är myndig nog att göra. Den typen av beslut klarar människor inte riktigt av. Däremot ska man få gifta sig med sin kusin, för den typen av beslut är man vuxen och myndig nog att fatta. Jag tycker alltså att logiken haltar lite. Det finns vissa saker som regeringen inte vill låta vuxna människor göra, men i detta fall är det tydligen väldigt viktigt att låta vuxna människor göra vad de vill.

Fru talman! Jag återvänder till detta att det inte finns förbud i andra länder. Det är ju inte riktigt sant om man ser till alla länder. I till exempel Danmark lägger man normalt inte kusinäktenskap till grund för uppehållstillstånd eftersom man ser dem som påtvingade, och i USA finns det ett antal delstater som har förbud mot kusinäktenskap. Det finns alltså visst andra länder som har den här typen av förbud.

När det gäller lagstiftningen i övrigt: Visst har regeringen infört flera lagar! Utreseförbudet har dock visat sig inte alltid fungera så bra, på grund av att det införs så sent att flickan redan har lämnat landet. När det gäller brottsrubriceringen hedersbrott, som är till för att få upp straffvärdet, hade den ju inte behövts om man hade lyssnat på mig och mitt parti från början. Vi ville nämligen ha betydligt högre straff för bland annat barnäktenskap.

Sedan är jag helt övertygad om att det finns jättemånga duktiga lärare. Det finns också många duktiga poliser och socialarbetare som dagligen möter hedersproblematiken. Men det jag hör från dem är att de saknar de verktyg de behöver för att hantera problemen. När myndigheterna försöker hantera situationen blir det oftast inte bra med de redskap regeringen har gett dem.

När Jämställdhetsmyndigheten nyligen intervjuade människor med skyddade personuppgifter visade det sig att tre av fyra, det vill säga 75 procent, fått sina uppgifter läckta. Detta är givetvis inte acceptabelt, och jag utgår ifrån att det kommer att åtgärdas och förbättras. Men slarvet och problemen är något som drabbar alla utsatta, och det sprider sig i den här gruppen att man inte kan lita på svenska myndigheter. Man vågar inte söka skydd.

Det är sedan tidigare känt att många kvinnor inte vågar söka skydd eller hjälp hos myndigheterna på grund av att de har släktingar eller vänner som jobbar inom socialtjänsten och därför misstänker att deras egen familj skulle få reda på om de söker hjälp där. Unga kvinnor som utsätts för hedersförtryck vet också att deras val ofta står mellan att acceptera förtrycket eller att leva inlåsta och undangömda för resten av livet.

Det är klart att det inte är lätt att bryta med en sådan struktur, och särskilt inte när myndigheterna i Sverige har så dåligt skydd att erbjuda. Barn har låsts in tillsammans med knarkare och brottslingar, inte för att de har gjort sig skyldiga till något brott utan för att skyddas från sina egna föräldrar eller släktingar. Bättre redskap än så måste till, och det är förövaren som ska sitta inlåst - inte offret.

Om man inför ett förbud mot kusingifte måste det givetvis finnas en pysventil, för som statistiken säger finns det trots allt 6 promille där äktenskapet kanske bygger på kärlek. Vi är inte intresserade av att stoppa några kärleksäktenskap, men däremot måste vi ha en lagstiftning som kommer åt de påtvingade äktenskapen på ett bättre sätt. Det vi faktiskt säger i vårt förslag är att vi ska utreda hur ett förbud kan införas; vi säger inte att alla kusingiften till hundra procent ska vara förbjudna. Man bör i stället titta över vilka äktenskap det är man ska rikta in sig på.

Det är också så att detta inte gäller enbart kusinäktenskap; det finns ju andra äktenskap mellan nära släktingar man också behöver titta på, för det är kanske inte bättre att bli bortgift med sin morbror eller liknande. Detta är alltså ett helt paket man behöver fundera över. Och det är faktiskt redan i dag förbjudet att gifta sig med sitt syskon.

Fru talman! Jag återvänder till detta att det inte finns förbud i andra länder. Det är ju inte riktigt sant om man ser till alla länder. I till exempel Danmark lägger man normalt inte kusinäktenskap till grund för uppehållstillstånd eftersom man ser dem som påtvingade, och i USA finns det ett antal delstater som har förbud mot kusinäktenskap. Det finns alltså visst andra länder som har den här typen av förbud.

När det gäller lagstiftningen i övrigt: Visst har regeringen infört flera lagar! Utreseförbudet har dock visat sig inte alltid fungera så bra, på grund av att det införs så sent att flickan redan har lämnat landet. När det gäller brottsrubriceringen hedersbrott, som är till för att få upp straffvärdet, hade den ju inte behövts om man hade lyssnat på mig och mitt parti från början. Vi ville nämligen ha betydligt högre straff för bland annat barnäktenskap.

Sedan är jag helt övertygad om att det finns jättemånga duktiga lärare. Det finns också många duktiga poliser och socialarbetare som dagligen möter hedersproblematiken. Men det jag hör från dem är att de saknar de verktyg de behöver för att hantera problemen. När myndigheterna försöker hantera situationen blir det oftast inte bra med de redskap regeringen har gett dem.

När Jämställdhetsmyndigheten nyligen intervjuade människor med skyddade personuppgifter visade det sig att tre av fyra, det vill säga 75 procent, fått sina uppgifter läckta. Detta är givetvis inte acceptabelt, och jag utgår ifrån att det kommer att åtgärdas och förbättras. Men slarvet och problemen är något som drabbar alla utsatta, och det sprider sig i den här gruppen att man inte kan lita på svenska myndigheter. Man vågar inte söka skydd.

Det är sedan tidigare känt att många kvinnor inte vågar söka skydd eller hjälp hos myndigheterna på grund av att de har släktingar eller vänner som jobbar inom socialtjänsten och därför misstänker att deras egen familj skulle få reda på om de söker hjälp där. Unga kvinnor som utsätts för hedersförtryck vet också att deras val ofta står mellan att acceptera förtrycket eller att leva inlåsta och undangömda för resten av livet.

Det är klart att det inte är lätt att bryta med en sådan struktur, och särskilt inte när myndigheterna i Sverige har så dåligt skydd att erbjuda. Barn har låsts in tillsammans med knarkare och brottslingar, inte för att de har gjort sig skyldiga till något brott utan för att skyddas från sina egna föräldrar eller släktingar. Bättre redskap än så måste till, och det är förövaren som ska sitta inlåst - inte offret.

Om man inför ett förbud mot kusingifte måste det givetvis finnas en pysventil, för som statistiken säger finns det trots allt 6 promille där äktenskapet kanske bygger på kärlek. Vi är inte intresserade av att stoppa några kärleksäktenskap, men däremot måste vi ha en lagstiftning som kommer åt de påtvingade äktenskapen på ett bättre sätt. Det vi faktiskt säger i vårt förslag är att vi ska utreda hur ett förbud kan införas; vi säger inte att alla kusingiften till hundra procent ska vara förbjudna. Man bör i stället titta över vilka äktenskap det är man ska rikta in sig på.

Det är också så att detta inte gäller enbart kusinäktenskap; det finns ju andra äktenskap mellan nära släktingar man också behöver titta på, för det är kanske inte bättre att bli bortgift med sin morbror eller liknande. Detta är alltså ett helt paket man behöver fundera över. Och det är faktiskt redan i dag förbjudet att gifta sig med sitt syskon.

Fru talman! Det vore mig fullständigt främmande att framställa mig själv som den mest fulländade av justitieministrar, som Tobias Andersson sa. Så uttrycker jag mig naturligtvis aldrig.

Däremot har den här regeringen - och det erkänner Tobias Andersson också - gjort väldigt mycket. Jag radade upp alla de reformer vi har genomfört. Det gäller straffskärpningsgrunden, utreseförbudet och barnäktenskapsbrottet. Nu ligger det också ett särskilt förslag på riksdagens bord om att göra hedersförtryck till ett brott.

Det är fel att säga att detta beror på att riksdagen har jagat på regeringen. Det är faktiskt precis tvärtom. Högern i den här kammaren har ju något slags strategi som går ut på att man när regeringen tar ett initiativ och håller på att utreda någonting skyndar sig att producera ett tillkännagivande om saken. Det innebär att riksdagen säger: Det här som regeringen redan gör måste den göra - helst ännu fortare! Sedan kan man i efterhand säga att det minsann egentligen var riksdagen som drev fram frågan.

Det där är en del av det politiska spelet, skulle jag vilja säga. Och så får det väl vara, för det viktiga är att reformerna kommer på plats, att lagstiftningen kommer på plats och att vi flyttar fram positionerna efter hand, i sak.

Jag vill rätta till en del saker. Mikael Eskilandersson tar upp Danmark. Nej, det är inte förbjudet i Danmark. Det är inte förbjudet i Finland, och det är inte förbjudet i Norge. Det är alltså inte förbjudet i våra nordiska grannländer, och det är inte förbjudet i Tyskland, Frankrike, Spanien eller Italien. Detta är alltså som sagt något som är tillåtet i så gott som alla andra europeiska stater.

Den fråga man skulle kunna ställa till er i Sverigedemokraterna är dock: Vad är er lösning på hedersproblematiken och hedersförtrycket? Men vi vet ju vad er lösning är, nämligen att skicka ut dem som är förtryckta. De ska skickas hem igen, som ni uttrycker det. De ska skickas till sina hemländer.

Det är inte särskilt länge sedan som er partiordförande återigen började prata om återvandring och repatriering. Det räckte alltså inte med att vi vid det tillfället hade ett väldigt litet antal asylsökande - det har nu ändrats i och med kriget i Ukraina, men då hade vi ett väldigt litet antal asylsökande - utan ni sa att det inte räckte med noll, utan nu skulle det bli minus.

Sedan står Mikael Eskilandersson här och talar om att det är ett problem att en del av de grupperna inte kan lita på myndigheterna. Men om Sverigedemokraterna hade fått bestämma hade de här tjejerna aldrig någonsin haft en chans. Det är faktumet att de har kunnat komma till Sverige, till ett land med de mänskliga rättigheter och lagstiftningar som vi har, som har lett till att de över huvud taget har fått en chans att bryta sig ur hedersförtrycket.

Med Sverigedemokraternas återvandringspolitik och repatrieringspolitik skulle de tjejerna aldrig någonsin ha en chans att bryta sig ur förtrycket. De skulle igen hamna på den somaliska landsbygden och vara utsatta för könsstympning och bortgifta innan 15 års ålder. Det är faktumet att de är i Sverige som innebär att de har en möjlighet att bryta sig ur detta.

Att Sverigedemokraterna skulle rulla igång sin politik på området och köra ut människor som är utsatta för det förtrycket vore den allra värsta utvecklingen för de tjejer, och i viss mån killar, som är utsatta för det förtrycket. Det kan vi inte tillåta.

Fru talman! Det vore mig fullständigt främmande att framställa mig själv som den mest fulländade av justitieministrar, som Tobias Andersson sa. Så uttrycker jag mig naturligtvis aldrig.

Däremot har den här regeringen - och det erkänner Tobias Andersson också - gjort väldigt mycket. Jag radade upp alla de reformer vi har genomfört. Det gäller straffskärpningsgrunden, utreseförbudet och barnäktenskapsbrottet. Nu ligger det också ett särskilt förslag på riksdagens bord om att göra hedersförtryck till ett brott.

Det är fel att säga att detta beror på att riksdagen har jagat på regeringen. Det är faktiskt precis tvärtom. Högern i den här kammaren har ju något slags strategi som går ut på att man när regeringen tar ett initiativ och håller på att utreda någonting skyndar sig att producera ett tillkännagivande om saken. Det innebär att riksdagen säger: Det här som regeringen redan gör måste den göra - helst ännu fortare! Sedan kan man i efterhand säga att det minsann egentligen var riksdagen som drev fram frågan.

Det där är en del av det politiska spelet, skulle jag vilja säga. Och så får det väl vara, för det viktiga är att reformerna kommer på plats, att lagstiftningen kommer på plats och att vi flyttar fram positionerna efter hand, i sak.

Jag vill rätta till en del saker. Mikael Eskilandersson tar upp Danmark. Nej, det är inte förbjudet i Danmark. Det är inte förbjudet i Finland, och det är inte förbjudet i Norge. Det är alltså inte förbjudet i våra nordiska grannländer, och det är inte förbjudet i Tyskland, Frankrike, Spanien eller Italien. Detta är alltså som sagt något som är tillåtet i så gott som alla andra europeiska stater.

Den fråga man skulle kunna ställa till er i Sverigedemokraterna är dock: Vad är er lösning på hedersproblematiken och hedersförtrycket? Men vi vet ju vad er lösning är, nämligen att skicka ut dem som är förtryckta. De ska skickas hem igen, som ni uttrycker det. De ska skickas till sina hemländer.

Det är inte särskilt länge sedan som er partiordförande återigen började prata om återvandring och repatriering. Det räckte alltså inte med att vi vid det tillfället hade ett väldigt litet antal asylsökande - det har nu ändrats i och med kriget i Ukraina, men då hade vi ett väldigt litet antal asylsökande - utan ni sa att det inte räckte med noll, utan nu skulle det bli minus.

Sedan står Mikael Eskilandersson här och talar om att det är ett problem att en del av de grupperna inte kan lita på myndigheterna. Men om Sverigedemokraterna hade fått bestämma hade de här tjejerna aldrig någonsin haft en chans. Det är faktumet att de har kunnat komma till Sverige, till ett land med de mänskliga rättigheter och lagstiftningar som vi har, som har lett till att de över huvud taget har fått en chans att bryta sig ur hedersförtrycket.

Med Sverigedemokraternas återvandringspolitik och repatrieringspolitik skulle de tjejerna aldrig någonsin ha en chans att bryta sig ur förtrycket. De skulle igen hamna på den somaliska landsbygden och vara utsatta för könsstympning och bortgifta innan 15 års ålder. Det är faktumet att de är i Sverige som innebär att de har en möjlighet att bryta sig ur detta.

Att Sverigedemokraterna skulle rulla igång sin politik på området och köra ut människor som är utsatta för det förtrycket vore den allra värsta utvecklingen för de tjejer, och i viss mån killar, som är utsatta för det förtrycket. Det kan vi inte tillåta.

Fru talman! Morgan Johansson efterfrågar Sverigedemokraternas förslag på lösningar när det kommer till hederskultur. De är ganska uppenbara. De som kommer till Sverige ska anpassa sig till det svenska samhället. Kommer man från ett land där hederskultur är en normal, etablerad del av samhället ska man lämna de värderingarna, de idealen, när man kommer till Sverige. Så enkelt är det.

Vi kan säkerställa det på många sätt: genom bättre sfi-undervisning, bättre samhällsorientering, tydligare krav och bättre koppling i fråga om att leva upp till de skyldigheter som finns här för att få ta del av de möjligheter som kommer i form av ersättningar etcetera. Det kan vi göra. Det vore otroligt viktigt.

Vi har aldrig pratat om att skicka ut flickor som är utsatta för och lider under hedersförtryck. Däremot skulle vi gärna vilja skicka ut förövarna. Det är stor skillnad. Dem vill Morgan Johansson ha kvar. Dessutom vill han inte säkerställa att de verktyg som krävs för att komma åt dem finns. Det är skillnad mellan att vilja skicka ut offer och att skicka ut förövare. Och det är skillnad mellan att skicka ut förövare och att behålla dem. Det är skillnaden mellan mig och Morgan Johansson.

Morgan Johansson kritiserar återvandring. Morgan Johansson verkar mena att det är det mest naturliga i världen att vem som helst kan komma till Sverige, stanna kvar här och aldrig förväntas återvända till landet där man är uppvuxen. En temporär konflikt i ett land på andra sidan jorden ska alltså ge en livslång rätt att vara kvar i Sverige, trots att det berörda landet kanske behöver stöd i återuppbyggnaden efter att kriget eller konflikten avslutats.

Dessutom finns det i Sverige, som en konsekvens av bland annat Morgan Johanssons politik, ett antal personer som lever här illegalt. Vi vet inte hur många. Kanske är det 100 000? Vi har ingen aning. De ska naturligtvis utvisas. Det är klart att vi ska nettoåtervandring från Sverige.

Fru talman! Morgan Johansson efterfrågar Sverigedemokraternas förslag på lösningar när det kommer till hederskultur. De är ganska uppenbara. De som kommer till Sverige ska anpassa sig till det svenska samhället. Kommer man från ett land där hederskultur är en normal, etablerad del av samhället ska man lämna de värderingarna, de idealen, när man kommer till Sverige. Så enkelt är det.

Vi kan säkerställa det på många sätt: genom bättre sfi-undervisning, bättre samhällsorientering, tydligare krav och bättre koppling i fråga om att leva upp till de skyldigheter som finns här för att få ta del av de möjligheter som kommer i form av ersättningar etcetera. Det kan vi göra. Det vore otroligt viktigt.

Vi har aldrig pratat om att skicka ut flickor som är utsatta för och lider under hedersförtryck. Däremot skulle vi gärna vilja skicka ut förövarna. Det är stor skillnad. Dem vill Morgan Johansson ha kvar. Dessutom vill han inte säkerställa att de verktyg som krävs för att komma åt dem finns. Det är skillnad mellan att vilja skicka ut offer och att skicka ut förövare. Och det är skillnad mellan att skicka ut förövare och att behålla dem. Det är skillnaden mellan mig och Morgan Johansson.

Morgan Johansson kritiserar återvandring. Morgan Johansson verkar mena att det är det mest naturliga i världen att vem som helst kan komma till Sverige, stanna kvar här och aldrig förväntas återvända till landet där man är uppvuxen. En temporär konflikt i ett land på andra sidan jorden ska alltså ge en livslång rätt att vara kvar i Sverige, trots att det berörda landet kanske behöver stöd i återuppbyggnaden efter att kriget eller konflikten avslutats.

Dessutom finns det i Sverige, som en konsekvens av bland annat Morgan Johanssons politik, ett antal personer som lever här illegalt. Vi vet inte hur många. Kanske är det 100 000? Vi har ingen aning. De ska naturligtvis utvisas. Det är klart att vi ska nettoåtervandring från Sverige.

Fru talman! Frågan vi måste ställa oss här är vad vi som land egentligen tycker. Ett förbud mot kusinäktenskap visar tydligt att vi tycker att det är fel. Här finns en tydlig skiljelinje. Antingen är man för ett förbud eller emot. Man står antingen på de utsattas sida eller inte. Det är ett beslut man bör ta ur de utsattas perspektiv. Verklig frihet för de kvinnor som är utsatta för hedersförtryck uppstår först när vi vågar fatta beslut som förhindrar klanstrukturer att växa och som i stället ger individerna frihet.

Det är dags för en regering som tar det ansvar som krävs fullt ut. Det är inte snällt att inte ta ansvar. Jag tror att vi inom några år kommer att ha ett förbud mot kusingifte. Jag skulle vilja uppmana den sittande regeringen att redan nu börja arbeta på detta, så att vi inom kort kan införa ett sådant förbud.

Vi måste ta den här frågan också på allvar. Vi kan inte fortsätta låta kvinnor utsättas för just könsstympning, hedersförtryck och andra saker i våra förorter. Det är inte ett dugg bättre att utsättas där än att utsättas i sitt hemland.

Fru talman! Frågan vi måste ställa oss här är vad vi som land egentligen tycker. Ett förbud mot kusinäktenskap visar tydligt att vi tycker att det är fel. Här finns en tydlig skiljelinje. Antingen är man för ett förbud eller emot. Man står antingen på de utsattas sida eller inte. Det är ett beslut man bör ta ur de utsattas perspektiv. Verklig frihet för de kvinnor som är utsatta för hedersförtryck uppstår först när vi vågar fatta beslut som förhindrar klanstrukturer att växa och som i stället ger individerna frihet.

Det är dags för en regering som tar det ansvar som krävs fullt ut. Det är inte snällt att inte ta ansvar. Jag tror att vi inom några år kommer att ha ett förbud mot kusingifte. Jag skulle vilja uppmana den sittande regeringen att redan nu börja arbeta på detta, så att vi inom kort kan införa ett sådant förbud.

Vi måste ta den här frågan också på allvar. Vi kan inte fortsätta låta kvinnor utsättas för just könsstympning, hedersförtryck och andra saker i våra förorter. Det är inte ett dugg bättre att utsättas där än att utsättas i sitt hemland.

Fru talman! Tobias Andersson sa att jag vill ha kvar förövarna. Vad är det för något knepigt påstående? Regeringen har precis lagt förslag för nya regler för utvisning på grund av brott på riksdagens bord. De innebär att fler som begår brott kommer att kunna utvisas och att de kommer att kunna utvisas under en längre period. När det gäller kopplingen och anknytningen till Sverige sänks tröskeln och så vidare. Den här regeringen har aldrig arbetat för att förövarna ska vara kvar i Sverige, snarare tvärtom. De som begår brott i Sverige och inte är svenska medborgare har ingen rätt att vara här och ska utvisas. Så enkelt är det.

När vi pratar om hedersbrotten är problemet för Sverigedemokraterna att om de hade fått bestämma hade ingen av de här människorna fått vara i Sverige, varken de som är förtryckta eller deras förtryckare - ingen av dem. De här tjejerna hade inte fått asyl i Sverige. Med Sverigedemokraternas politik hade de inte fått något skydd över huvud taget, utan de hade varit kvar i värsta fall i ett krig men i alla fall i ett förtryck i sina hemländer.

Det är tack vare att de har kommit till det socialdemokratiska Sverige, med de värderingar som vi har, som de har en chans att bryta sig ur hedersförtrycket. Men om det är några som blir oroade av att höra Sverigedemokraternas prat om återvandring, om att de ska pressas tillbaka och kastas ut ur Sverige, är det just de tjejer och ibland killar som är utsatta för hedersförtryck. Det är de som blir djupt oroade för vad som ska hända om Sverigedemokraterna får makten i Sverige.

Nej, vi ska fortsätta bygga ut lagstiftningen för att motverka hedersförtryck. På riksdagens bord ligger förslag på nya reformer. Vi har också prioriteringar för polis och åklagare när det gäller de här brotten. Det är där fokus ska ligga för att avbryta det här brottsliga beteendet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Tobias Andersson sa att jag vill ha kvar förövarna. Vad är det för något knepigt påstående? Regeringen har precis lagt förslag för nya regler för utvisning på grund av brott på riksdagens bord. De innebär att fler som begår brott kommer att kunna utvisas och att de kommer att kunna utvisas under en längre period. När det gäller kopplingen och anknytningen till Sverige sänks tröskeln och så vidare. Den här regeringen har aldrig arbetat för att förövarna ska vara kvar i Sverige, snarare tvärtom. De som begår brott i Sverige och inte är svenska medborgare har ingen rätt att vara här och ska utvisas. Så enkelt är det.

När vi pratar om hedersbrotten är problemet för Sverigedemokraterna att om de hade fått bestämma hade ingen av de här människorna fått vara i Sverige, varken de som är förtryckta eller deras förtryckare - ingen av dem. De här tjejerna hade inte fått asyl i Sverige. Med Sverigedemokraternas politik hade de inte fått något skydd över huvud taget, utan de hade varit kvar i värsta fall i ett krig men i alla fall i ett förtryck i sina hemländer.

Det är tack vare att de har kommit till det socialdemokratiska Sverige, med de värderingar som vi har, som de har en chans att bryta sig ur hedersförtrycket. Men om det är några som blir oroade av att höra Sverigedemokraternas prat om återvandring, om att de ska pressas tillbaka och kastas ut ur Sverige, är det just de tjejer och ibland killar som är utsatta för hedersförtryck. Det är de som blir djupt oroade för vad som ska hända om Sverigedemokraterna får makten i Sverige.

Nej, vi ska fortsätta bygga ut lagstiftningen för att motverka hedersförtryck. På riksdagens bord ligger förslag på nya reformer. Vi har också prioriteringar för polis och åklagare när det gäller de här brotten. Det är där fokus ska ligga för att avbryta det här brottsliga beteendet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.