Arbetsplenum - Minoritetsfrågor - 2022-03-23

Minoritetsfrågor

Fru talman! Minoritetslagstiftningen, som omfattar Sveriges i lag fem erkända minoritetsgrupper, judar, samer - som har en särställning som ursprungsbefolkning - finnar, romer och meänkielitalande, ilandsattes 2009 av den dåvarande alliansregeringen, och lagen har utvecklats med tiden. I konstitutionsutskottets betänkande 32, som debatteras nu, finns bra mycket bra tankegods från olika partier som kan bidra till denna fortsatta utveckling.

Moderaterna har motioner till betänkandet om att bland annat synliggöra behandlingen av romer och resande under svenskt 1900-tal. Det finns en tydlig jämställdhetsdimension i arbetet med romsk inkludering. Det ska vara samråd, dialog, delaktighet och inflytande för de nationella minoriteterna med tyngdpunkt på bevarande av det samiska språket och den samiska kulturen.

Moderaterna understryker vidare vikten av det ansvar de kommuner har som ingår i förvaltningsområdena. Det är ett mycket viktigt arbete, men när rapporter visar att inte alla kommuner lever upp till sina åtaganden framför vi förslag till åtgärder för detta.

I betänkandet står vi moderater bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nummer 1.

Fru talman! Sametingets och Länsstyrelsen i Stockholms läns senaste rapport Nationella minoriteter och minoritetsspråk - Minoritetspolitikens utveckling år 2020 visar tyvärr på en negativ utveckling. I rapporten framgår tydligt att de nationella minoriteterna upplever att de utsätts för en ökad diskriminering och utsatthet. Det har under åren blivit vanligare med en negativ attityd gentemot nationella minoriteter. Särskilt unga upplever att pandemin har förstärkt oron för att bli diskriminerad på arbetsmarknaden eller i skolan. Samtidigt framgår det i rapporten att kommunernas och regionernas arbete med diskrimineringsfrågor som omfattar nationella minoriteter har minskat sedan 2019, såväl inom som utom förvaltningsområdena. Det är två rörelser i samhällsutvecklingen som egentligen borde byta plats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Fru talman! Låt mig för en stund uppehålla mig vid antisemitismen - eller judehatet.

Moderaterna har under många år motionerat om vikten av att regeringen med kraft motverkar alla yttringar av antisemitism för att klargöra att vårt land inte accepterar att våld eller kränkande behandling riktas mot judar eller andra befolkningsgrupper i vårt samhälle och för att tydligt stå upp mot antisemitism och andra former av extremism.

Under de senaste åren har det hänt saker. En nationell plan mot rasism har presenterats med ökat stöd och fördjupad dialog med civilsamhället och ett mer aktivt rättsväsen. Ett internationellt forum för hågkomst av Förintelsen har genomförts. Förintelsemuseet i Malmö invigs i sommar. Ökade resurser för utbildning och forskning har tillförts Skolverket och Vetenskapsrådet. Säkerhetsbidrag till trossamfund har förstärkts, och med M-KD-SD-budgeten från december tillförs ytterligare 10 miljoner kronor till det arbetet.

Allt detta är bra, men räcker det? Antisemitismen går långt tillbaka i tiden. Dess ruttna rötter når djupt och brett, högt och lågt i samhället. Gör vi tillräckligt för att motverka antisemitismen med alla dessa åtgärder? Når vi medborgarna från dyra adresser till byvägar? Från akademier till verkstäder? Från unga till gamla? Jag ställer frågorna öppet, och jag ställer dem även till mig själv.

Fru talman! Låt mig exemplifiera mina tankar. För en tid sedan satt jag på en buss på väg till ett besök i en av landets större städer. Tankarna svävade kring förberedelser inför besöket men skärptes plötsligt. Anledningen var ett ordval. "Judejävel", ett av mig avskytt tillmäle som fullkomligt överrumplade mig och sände kalla kårar utmed ryggraden. Yttrat av ett par unga tonårstjejer på stolsraden framför mig, inte bara en gång utan flera, som ett epitet på en annan tjej som de inte verkade tycka särskilt mycket om. Jag kände att jag blev helt ställd. Det kom så oväntat. Oblygt. Fult. Historielöst.

Vad lever hon i för skyddad tillvaro, kanske några tänker nu. Välkommen till verkligheten och till flöden på sociala medier fyllda med hatspråk! Upptäck att det här är vardag, där "judejävel", "samejävel", "arabjävel" och liknande ständigt används!

Jo, jag och vi alla här i kammaren är fullt medvetna om det här språkbruket. Vi är alla fullt medvetna om det hat och de hot som förekommer, både fysiskt och digitalt, och som ökar i vårt samhälle - en utveckling i helt fel riktning. Medvetenhet är viktig, men vad vi alla gör aktivt är desto viktigare.

Fru talman! För mig som barn till den generation som både upplevde och omfattades av judedeportationerna under andra världskriget känns allt det här väldigt nära, både emotionellt och i tiden.

Sommaren 1944, när kriget hade vänt och nazisterna blev alltmer desperata, trycktes över 400 000 judiska ungrare in i boskapsvagnar och sändes iväg mot det som för de flesta kom att bli den eviga slutstationen - förintelselägren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Som legationssekreterare vid den svenska ambassaden i Budapest arbetade vid den här tiden Raoul Wallenberg. Han kunde inte stillatigande se på när Förintelsens hantlangare slog sina klor i alla dessa oskyldiga människor och forslade bort dem. Wallenbergs enträgna arbete med att utfärda svenska skyddspass räddade tusentals ungerska judar från att bli placerade på dödens tåg.

Att det här känns nära just mig beror på den 15-åring som vid samma tid bodde i Budapest och med egna ögon bevittnade bortforslingarna av vänner och familjer som han kände väl. Han vars ansikte mörknade, vars ögon fylldes av den djupaste smärta och som helst inte ville prata om det hela när hans dotter ställde frågor om den här tiden och judeförföljelserna. Min far.

Därför överrumplades jag av att tjejerna framför mig på bussen, som såg ut som vilka vanliga tonårstjejer som helst, använde sig av ett uttryck som jag aldrig skulle ta i min mun.

Fru talman! Det fick mig att till fullo inse hur mycket arbete vi alla har att göra. I vardagen. Varje dag. Raoul Wallenbergs medkänsla, engagemang, civilkurage och gärning måste hållas högt och föras vidare till efterföljande generationer. Den berättelsen får aldrig tystna. Tolerans, öppenhet och frihet är den bärande kraften i ett samhälle. Medvetenhet är viktig. Vad vi alla gör aktivt är desto viktigare.

(Applåder)

Fru talman! Inledningsvis yrkar jag bifall till reservation 17.

Lagen om nationella minoriteter gäller i hela Sverige och beskriver de rättigheter som minoriteterna har såväl i hela landet som i de särskilda förvaltningsområden som finns för samiska, meänkieli och finska.

I Sverigedemokraternas ideologiska grund finns en generell assimileringsprincip där nyckeln till nationell sammanhållning är gemenskap och samhörighet. Den lagstadgade särställning som de nationella minoriteterna har och den historiska hävd som finns att ta i beaktning gör dock dessa till undantag i fråga om assimilering.

Rätten till sitt nationella minoritetsspråk är en väsentlig del av förutsättningarna att vårda och förvalta sin kulturella identitet. I de områden i landet som inte har förvaltningsuppdrag är det dock svårt att tillgå språkliga alternativ inom välfärdssektorn. Det gäller även de språk som inte har förvaltningsområden över huvud taget. Därför vill vi i Sverigedemokraterna utreda möjligheterna att på ett alternativt sätt tillgå minoritetsspråk inom välfärdens områden.

Fru talman! Nationella minoriteters språk har förtryckts, försummats och övergivts över hela världen genom historien. Den socialdemokratiska regeringen lagstiftade under 1900-talet om bland annat ett förbud mot att tala andra modersmål än svenska. I praktiken innebar det till exempel att samiska barn inte fick tala samiska i skolan, inte ens utanför lektionstid. Naturligtvis bidrog detta starkt till att talandet av de samiska språken minskade och att den nya generationen inte fick möjligheten att lära sig språket ordentligt eftersom det uteblev genom hela undervisningen.

Språk kan dock återfå kraft i nya generationer där det finns intresse för kulturarv och rötter. Därför vill Sverigedemokraterna stärka förutsättningarna för bland annat det sydsamiska kulturcentret i Östersund samt inrätta ett gemensamt samiskt språkcentrum med Finland och Norge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Meänkieli har varit ett officiellt nationellt minoritetsspråk i Sverige ända sedan 1999. Detta till trots är språket utrotningshotat likt många andra minoritetsspråk över hela världen, däribland de fem samiska språken. Nyligen släpptes en rapport som visar att de samiska språken fortfarande, trots insatser, är klassificerade som hotade av Unesco. Bristen på läromedel är ett exempel på faktorer som har en negativ inverkan på bevarandet av språken.

De nationella minoritetsspråkens situation har också påverkats väldigt negativt av pandemin. Restriktioner har medfört stängda gränser mellan de nordiska länderna, vilket naturligtvis påverkar sociala kontakter inom familjer som bor i exempelvis både Sverige och Norge. I sin tur innebär det bland annat att kunskapsutbytet av språkkunskaper begränsas som ett resultat av att den äldre generationen har begränsad möjlighet till kontakt med barn och barnbarn. Den äldre generationen behärskar ofta de samiska språken i större utsträckning och är många gånger en förutsättning för att de yngre generationerna ska ha möjlighet till språklig kunskapsinhämtning, särskilt i de fall då utbildningen i de nationella minoritetsspråken i skolan är begränsad.

Såväl de nationella minoriteternas kulturer som den svenska kulturen utgör tillsammans Sveriges samlade kulturella grund, vilken Sverigedemokraterna värnar. Vårt lands kulturarv och historia är två viktiga grundpelare för samhällets identitet, och identiteten är ledstjärnan i fråga om ett sammanhållet land.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 14 under punkt 7.

Ingen människa i Sverige ska bli diskriminerad eller utsatt till följd av sitt ursprung. Alla människor som bor i vårt land ska ha samma möjligheter till inflytande och till delaktighet i samhällslivet. Var och en av oss har rätt till sitt språk och sin kulturella identitet. Det här utgör kärnan i den minoritetspolitik som riksdagen har antagit.

Sedan 20 år tillbaka har vi i Sverige en samlad politik för att stärka våra nationella minoriteter och för att stödja våra nationella minoritetsspråk. Målet för den politiken är att ge dessa minoriteter skydd och stärka deras möjligheter till inflytande. Samtidigt ska vi se till att våra historiska minoritetsspråk kan hållas levande.

Arbetet med minoritetsfrågor har under de senaste 20 åren visserligen rört sig framåt, men det finns en hel del kvar att göra för att nå upp till de mål som vi tillsammans antagit.

I ett betänkande som kom häromåret, Högre växel i minoritetspolitiken, konstaterades flera brister, såsom otydliga uppdrag och svaga mandat för de myndigheter som är satta att följa upp arbetet med minoriteters rättigheter samt brister i att skydda minoritetsspråken som levande språk. Vi i Centerpartiet välkomnar utredningen och dess slutsatser, men det vi framför allt efterfrågar är att de ambitioner som satts upp för länge sedan faktiskt efterlevs i praktiken. För detta krävs ett systematiskt arbete som sker med både långsiktighet och uthållighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Fru talman! Ansvaret för att följa upp hur Sveriges minoritetspolitik genomförs ute i landets kommuner ligger på Länsstyrelsen i Stockholm tillsammans med Sametinget. Dessa myndigheter ska utbilda och informera i minoritetsfrågor, och de ska ge det stöd som kommuner och andra myndigheter behöver.

Det är förstås viktigt att minoritetspolitiken samordnas, men för att den ska få genomslag i praktiken är det helt centralt att involvera civilsamhället. Utan de idéburna organisationer som samlar minoriteterna och det arbete som dessa föreningar gör finns det risk för att det inte blir mycket till verkstad. Utan exempelvis Svenska Tornedalingars Riksförbunds arbete skulle minoritetsspråket meänkieli knappast ha den plats det har i Sverige i dag. Centerpartiet anser därför att dessa organisationer ska ges en avgörande betydelse för att vårda, värna och utveckla de nationella minoriteterna.

Invånare som talar samiska, finska eller meänkieli och bor i ett förvaltningsområde har rätt att ha kontakt med myndigheter på ett minoritetsspråk. De har även rätt till tillgång till äldreomsorg på sitt minoritetsspråk och till att träffa personal där som behärskar språket.

Men en kartläggning som Socialstyrelsen genomförde för ett par år sedan visar tyvärr att det varierar stort mellan de olika förvaltningskommunerna när det gäller hur de lever upp till sitt uppdrag. Kartläggningen visar även att det i kommunerna brister i kunskaper avseende minoriteternas språk och kultur.

Det här medför svårigheter att leva upp till kraven på en vård som utgår från individens behov. Här önskar Centerpartiet att regeringen ser över hur det kan säkerställas att personer med ett annat modersmål än svenska kan få personcentrerad vård och omsorg i enlighet med de nationella riktlinjerna oberoende av var i landet de bor.

Fru talman! För egen del kan jag inte tala något av de fem minoritetsspråk som vi har erkänt i Sverige, alltså samiska, meänkieli, finska, jiddisch och romani. Tyvärr klarar jag heller inte att uttrycka en mening på älvdalska, så som min centerpartistiske kollega Peter Helander gjorde i en debatt här i kammaren förra året. Han fick då påpekat för sig av talmannen att vi här i kammaren pratar svenska. Det påpekandet blev ju något av en paradox, eftersom älvdalskan förvägras status som minoritetsspråk och i stället betraktas som en dialekt. Den anses alltså vara en variant av svenska språket, och dialekter är förstås inte fel att använda i debatter här i kammaren.

En rad språkexperter som granskat älvdalskan har funnit att dess struktur gör att det är fråga om ett eget språk. Älvdalskan, som har sina rötter i fornnordiskan på 1300-talet, utmärker sig bland annat genom ett äldre kasussystem och genom att den bevarat olika ljud i uttalet, däribland nasala vokaler.

Det finns likheter mellan situationen för älvdalskan och situationen för andra små och utrotningshotade språk i världen. Att en grupp garanteras sina språkliga rättigheter är en grundläggande mänsklig rättighet som finns förankrad i FN-konventionen om mänskliga rättigheter.

I dag har barn med älvdalska som modersmål ingen rätt till skolundervisning vare sig på eller i älvdalska. Älvdalskan, som enbart talas i Sverige, är också en betydelsefull del av det svenska kulturarvet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Centerpartiet anser att det vore ett historiskt misstag om älvdalskan - Sveriges äldsta bevarade språk - skulle dö ut. Därför vill Centerpartiet att regeringen utreder möjligheterna att erkänna älvdalskan som minoritets- eller landsdelsspråk i Sverige.

Fru talman! Jag vill börja med att göra någonting som är lite ovanligt för mig. Jag vill yrka bifall till både reservation 5 och reservation 6. Så var det också ett historiskt viktigt beslut som fattades i går, precis som näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson sa. Enligt mig var det ett historiskt dåligt beslut.

Regeringens beslut att säga ja till en gruva i Kallak, eller Gállok, är tondövt, provocerande och taktlöst. Det är rent av ett hån. Jag vill därför vara väldigt tydlig med vad som är Vänsterpartiets ståndpunkt.

Fru talman! Vi i Vänsterpartiet är emot en gruva i Kallak. För oss är samers rättigheter och status som urfolk inte bara någonting lite vagt i teorin som man kan prata om när det passar och så länge det inte inkräktar på något annat intresse. För oss är samers rättigheter verkliga och på riktigt. Det innebär att andra intressen ibland ska och måste stå tillbaka för de samiska intressena. I detta fall borde gruvnäringen ha fått stå tillbaka.

Helt ärligt: Jag skäms å regeringens och Socialdemokraternas vägnar. Ni står på fel sida av historien i denna fråga - ännu en gång.

Särskilt sorgligt blir det att detta besked kommer mindre än en månad efter att konsultationsordningen i frågor som rör det samiska folket börjat att gälla. Men jag antar att det blir så när man älskar gruvor över allt annat. Då är man tydligen oförmögen att ta in den återkommande kritik som Sverige får från FN när det gäller att tillgodose samers rättigheter. Då bortser man från folkrätten. Då ignorerar man Högsta domstolens prejudikat i Girjasdomen.

För knappt två månader sedan stod vi den här kammaren och debatterade konsultationsordningen. Jag oroade mig då över att den riskerade att bli ytterligare en oförrätt mot samerna som begås av staten. Jag konstaterar att jag inte behöver oroa mig längre - regeringens beslut i går talar sitt tydliga språk. Man väljer att gå emot samebyarna, Sametinget, länsstyrelsen, Unesco, FN:s experter, Amnesty, Svenska kyrkan och miljöorganisationer. Listan är ganska lång.

Det här är en gruva där man har tänkt bryta järnmalm, som inte ens är en bristmetall. Inte heller är det äkta järnmalm, eftersom det behöver vara en järnoxidhalt på mer än 30 procent för att det ska klassas som järnmalm. Detta uppfyller inte området i Kallak. Det är alltså så kallad järnmalm med sämre kvalitet än den som bryts i exempelvis Kiruna.

Gruvan beräknas dessutom ha en så kort livslängd som mellan 15 och 25 år. Det är en oerhört kort tid för att göra ett oåterkalleligt ingrepp i natur och miljö, särskilt när det riskerar att påverka världsarvet Laponia negativt. Men framför allt kommer det allvarligt att hota renskötseln i området, som är ett riksintresse.

Vänsterpartiet är inte emot alla gruvor, och flera mineraler behövs i klimatomställningen, men det innebär inte att man kan anlägga gruvor var som helst. Det måste göras med förstånd och eftertanke, något som regeringen uppenbarligen saknar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Fru talman! Jag gissar att det härmed har tydliggjorts vad Vänsterpartiet har för ståndpunkt om en eventuell gruva i Kallak samt vilka värderingar vi utgår från när det gäller samers rättigheter.

Vi har återkommande motionerat om att ratificera ILO 169, konventionen om ursprungsfolkens rättigheter. Men oavsett det erkände Sverige samerna som urfolk redan 1977. Med det följer särskilda rättigheter, bland annat när det gäller självbestämmande och inflytande.

Detta är särskilt viktigt med tanke på att statens samepolitik är en oerhört mörk historia. Samerna har utsatts för otaliga oförrätter och kränkningar, historiskt men även till dags dato - så sent som i går och säkert också i dag. Vänsterpartiet har lagt, och lägger, fram många förslag för att stärka urfolket samernas och de nationella minoriteternas ställning.

I vår motion om samers rättigheter har vi många förslag. Bland annat anser vi att man bör separera Sametingets roller som parlament och myndighet, prioritera hatbrott mot samer högre, ge tydligare direktiv om repatriering av samiska kvarlevor och heliga föremål, inrätta ett kunskapscentrum för samisk hälsa och satsa mycket mer på de samiska språken, som under lång tid varit akut hotade. Det finns mycket att göra, och klockan tickar.

Fru talman! Jag var en ganska duktig elev i skolan. Trots det har jag de senaste åren fått inse att jag har stora blinda fläckar i min utbildning, särskilt när det gäller urfolks- och minoritetsfrågor. I vuxen ålder har jag försökt lära mig mer, förstå och råda bot på dessa blinda fläckar, men det är bara att inse att jag aldrig fullt ut kommer att lyckas med det.

Hittills har jag främst pratat om samers rättigheter, men det är tydligt att det behövs många åtgärder för att stärka samtliga nationella minoriteters inflytande i Sverige. Särskilt frågan om att bevara och utveckla de nationella minoriteternas språk är akut.

En annan nationell minoritet jag vill lyfta fram särskilt i dagens debatt är romer och resande. De fick status som nationell minoritet vid millennieskiftet. Även när det gäller statens behandling av romer och resande finns en mörk historia. Den har yttrat sig såväl i rasideologi som i att våra myndigheter systematiskt registrerat och diskriminerat romer och resande historiskt och i närtid. Det var inte ur ett vakuum som Skånepolisens romregister uppstod. Alltifrån nyfödda till avlidna registrerades. Över tusen av de registrerade var barn, exempelvis 52 tvååringar.

I Sverige har romer och resande under lång tid stigmatiserats och pekats ut som mindre begåvade, som asociala, som kriminella och som lite mindre värda än vi andra. Under hela 1900-talet utsatte staten och kommuner dem för en omfattande kartläggning. Det har ansetts vara okej för tjänstemän att beskriva familjer i nedsättande ordalag. Dessa kartläggningar har byggt upp och bekräftat negativa föreställningar. Kartläggningarna har spelat en stor roll för framväxten av fördomar och medverkat till rasism och diskriminering.

Staten har villkorat hjälp med krav på sterilisering. Man har uppmanat kommuner att tvångsomhänderta romska barn för placering på barnhem eller i fosterfamilj. Romerna har förvägrats att ta del av välfärdssystemet och förvägrats de rättigheter som andra invånare hade.

Jag kommer att dra över min talartid lite, vilket jag ber om ursäkt för. Regeringen fattade ju sitt beslut i går.

Fru talman! Det finns med rätta en stor förtroendeklyfta mellan romer och majoritetssamhället. Polisens romregister, myndigheters agerande och kartläggningar har skapat en stark misstro mot samhället och myndigheter. Fördomarna emot romer och resande lever kvar och visar sig genom diskriminering, rasism och kränkningar dagligen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Det saknas samlade kulturella institutioner för denna grupp. Vi vet att antiziganismen är utbredd i hela Europa. Ett arbete för romsk inkludering behövs, och det behöver bedrivas i hela EU.

År 2012 beslutade regeringen om en strategi för romsk inkludering. Utredningen om uppföljning av minoritetspolitiken konstaterade att det behövs mer resurser om man på allvar vill att strategin för romsk inkludering ska förverkligas. I 2017 års uppföljning av strategin framgick att knappt 20 kommuner arbetade med strategin. I stället för att vara ett långsiktigt arbete med kontinuitet bedrevs det i projektform och kortsiktigt.

Trots regeringens tidigare insatser fortgår rasismen och diskrimineringen mot romer och resande. Det är tydligt att det krävs mer resurser om man på allvar vill att strategin för romsk inkludering ska förverkligas. Vänsterpartiet anser, precis som Kommissionen mot antiziganism, att det bör inrättas ett nationellt center för romska frågor. Det skulle kunna initiera, främja och stödja romers egenmakt och inflytande och bidra till en fortsatt utveckling av det romska civilsamhället.

Vi anser att det inte räcker med den vitbok som finns om de övergrepp och kränkningar som skett mot romer. Den bör kompletteras med en sanningskommission som kan ge romer och resande upprättelse och förhoppningsvis återställa förtroendet för myndigheterna. En sanningskommission löser inte allt, men skulle kunna låta sammanställa och beskriva de övergrepp och oförrätter som skett och låta dem som drabbats berätta sin historia. Den skulle också kunna ligga till grund för en offentlig ursäkt och föreslå åtgärder för att synliggöra romers och resandes historia i Sverige. Vi har även förslag på att dokumentera fler boplatser, så att romers och resandes historia lyfts fram och synliggörs inom det svenska kulturarvet som en viktig del av vår historia.

Fru talman! I dag pågår redan processer med sannings- och försoningskommissioner när det gäller samer och tornedalingar. De löser inte allt, men om de görs rätt kan de vara en inledning till en försoningsprocess. Detta gäller givetvis endast om det ges goda förutsättningar för att bedriva processen.

Fru talman! Avslutningsvis hade jag tänkt lyfta fram älvdalskan, som föregående talare tog upp. Men jag skippar det, eftersom jag har dragit över lite grann. Vi instämmer i det som Malin Björk sa. Jag var faktiskt också på den frågestunden. Det var en ögon- och öronöppnare.

Minoriteters och urfolks rättigheter är väldigt viktiga för oss i Vänsterpartiet. Deras historia är också vår historia. Vi alla måste kunna leva tillsammans med respekt för varandras upplevelser och kulturer. Därför är dessa frågor så angelägna för oss att driva i riksdagen.

(Applåder)

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 12 under punkt 6, som handlar om älvdalskan. Jag återkommer till den.

I det här betänkandet finns det mycket man skulle kunna ta upp, som de motioner vi har och KU:s ställningstagande. Det är fem minoritetsspråk som de här minoriteterna berörs av. Jag skulle vilja lyfta fram antisemitismen och antiziganismen och de texter där KU är enigt. Det här är föga kontroversiellt, men det kan vara en bra grund. Detta står vi bakom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Våren 2018 behandlade KU motionsyrkanden om arbetet mot antisemitism. I sitt ställningstagande framhöll utskottet att det är av stor vikt att fortsatta insatser görs för att sprida kunskaper om antisemitism och de särskilda föreställningar som är antisemitismens näring samt om förföljelsen av judar genom historien och fram till våra dagar.

Vidare konstaterade KU att viktiga satsningar har gjorts för att öka säkerheten vid judiska synagogor och andra institutioner samt judiska evenemang och mötesplatser, och vi framhöll vikten av att dessa satsningar utvärderas och att säkerhetsläget kontinuerligt följs upp.

KU framhöll även att arbetet mot antisemitism och för judisk säkerhet behöver läggas upp i kontinuerlig dialog med det judiska civilsamhället och dess olika företrädare och att denna dialog behöver föras på ett sätt som fångar upp olika aspekter och tar hänsyn till att situationen vad gäller antisemitism och hotbilder varierar i olika delar av samhället.

I dagens ställningstagande framhåller KU att det är av stor vikt att fortsatta insatser görs för att sprida kunskap om antisemitism och de särskilda föreställningar som är antisemitismens näring samt om förföljelsen mot judar genom historien och fram till våra dagar.

Jag vill också lyfta fram antiziganismen och det vidriga i att särbehandla och diskriminera romer.

Konstitutionsutskottet framhöll våren 2018 i svar på motioner att åtgärder mot antiziganism och för romsk inkludering är av stor vikt, och vi noterade redogörelsen i budgetpropositionen för det pågående arbetet. Utskottet noterade vidare att regeringen avsåg att fortsätta arbetet med att tillgodose riksdagens tillkännagivande på detta område och även det pågående arbetet med att utreda hur ett nationellt center för romska frågor skulle kunna inrättas, vilket nu är på gång.

I dag framhäver utskottet i sitt ställningstagande att regeringen har beslutat att inrätta en kommitté i form av en sanningskommission, vilken bland annat ska kartlägga och granska den politik som förts gentemot romerna i ett historiskt perspektiv och lämna förslag till åtgärder som bidrar till upprättelse och främjar försoning.

Så till älvdalskan, som flera talare har tagit upp. Älvdalskan har behandlats som en dialekt, men den amerikanska språkorganisationen SIL International tog under 2016 ställning i frågan om den lingvistiska klassificeringen av älvdalskan. SIL International är en ideell organisation med närvaro i ett åttiotal länder som arbetar för en hållbar lingvistisk utveckling, framför allt genom forskning, översättning och utbildning. Organisationen beslutade den 27 maj 2016 att klassificera älvdalskan som ett distinkt språk snarare än som en dialekt av svenska. I beslutet hänvisades bland annat till antalet tillgängliga publikationer på älvdalska och antalet vetenskapliga studier av älvdalskan. Beslutet innebär att älvdalskan tilldelas en egen språkkod enligt den internationella standarden ISO 639.

Institutet för språk och folkminnen har regeringens uppdrag att på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige. Myndigheten har under beredningen av ett tidigare motionsbetänkande lämnat en redogörelse för älvdalskans språkpolitiska status till utskottet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

I reservation 12 under punkt 6 framhåller Kristdemokraterna att ministerrådets språkliga expertkommitté i en rapport den 26 november 2020 efter besök i Älvdalen och möte med representanter för älvdalskan och för Älvdalens kommun konstaterar att det arbete som gjorts av organisationer som stöder älvdalskan och de pengar man fått av olika myndigheter i praktiken har gjort älvdalskan till en del av det svenska kulturarvet och ett erkänt språk.

Expertkommittén framhåller bland annat det faktum att det finns mycket av den språkliga litteratur som behövs för att skilja en dialekt från ett språk. Språket stöds också formellt och praktiskt av Älvdalens kommun.

Mot den bakgrunden drar expertkommittén slutsatsen att älvdalskan uppfyller kriterierna för ett minoritetsspråk och uppmanar Sveriges regering att inkludera rapportering av älvdalska i kommande periodiska rapporter om minoritetsspråken till ministerrådet enligt den europeiska stadgan för regionala språk och minoritetsspråk.

Mot bland annat den bakgrunden bör älvdalskan erkännas som minoritets- eller landsdelsspråk i Sverige enligt Europarådets fördrag, och regeringen bör redovisa vilka åtgärder som vidtas för att skydda språkets överlevnad.

Fru talman! Vem avgör ens identitet? Det måste alltid vara den enskilde själv som bestämmer sin tillhörighet. Minoritetspolitiken ska underlätta och skapa möjligheter för individer att själva avgöra.

Det är genom människors val som språk hålls levande och förs vidare till nästa generation, och det är människor själva som bevarar, förändrar och förnyar minoriteters kulturtraditioner.

Det handlar också om att kunna identifiera sig som både och, inte antingen eller. Det handlar inte om att tvingas välja mellan att vara same eller svensk, sverigefinne eller svensk, rom eller svensk, jude eller svensk, tornedaling eller svensk. Det handlar om att kunna välja både och.

Samiska och finska har talats i Sverige lika länge som svenska språket. De romska och judiska grupperna har funnits här i hundratals år. Men fram till våra dagar har de nationella minoriteterna ofta osynliggjorts.

Minoritetspolitik bör handla om att stärka individens rätt att använda sitt språk och vara delaktig i sin kultur.

Samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar har utvecklat sin kultur på svensk mark sedan mycket lång tid tillbaka.

För att minoritetsspråken ska kunna föras vidare till nästa generation behövs tillgång till utbildning i minoritetsspråk. En viktig del av minoritetspolitiken är förvaltningsområdena som finns för samiska, finska och meänkieli. I dessa områden har den enskilde större rätt att få tillgång till språket genom förskola och äldreomsorg på sitt minoritetsspråk.

Fru talman! Liberala statsråd har i regeringsställning arbetat för att förvaltningsområdena ska finnas i stora delar av Sverige. Liberala statsråd har arbetat för att stärka nationella minoriteters rättigheter, och liberala statsråd tog initiativ till att ändra den lagstiftning som bland annat begränsade rätten till språkundervisning för barn som inte hade språket levande hemma.

Jag ska också ta upp den romska inkluderingen. Under ledning av statsrådet Erik Ullenhag togs initiativ år 2012 till en samlad strategi för romsk inkludering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Romers utsatthet måste ständigt belysas, inte bara i Sverige utan även i Europa. Det gäller även i dessa tider och inte bara historiskt sett utan även här och nu.

Det är viktigt att fördomarna och förtrycket mot romer bekämpas med kraft. År 2014 presenterades en vitbok för att synliggöra de övergrepp som det allmänna utsatt romer för under hela 1900-talet, och det är viktigt att slutsatser tas till vara.

Fru talman! Det saknas förvaltningsområde för romani chib som minoritetsspråk. Den långsiktiga strategin för romsk inkludering har utbildning och social omsorg som två särskilt utpekade verksamhetsområden.

Därför menar Liberalerna att regeringen förutsättningslöst bör utreda vilka för- och nackdelar som finns med att införa ett förvaltningsområde för romani chib efter samma modell som finns för samiska, finska och meänkieli.

Det behövs insatser, även för att förvalta kulturen. Att förvalta kulturen ger möjligheter att förvalta språken. Jag har med stor glädje själv tagit del av exempelvis att julkalendern har gått att lyssna till också på de olika romska språken. Det har berikat oss alla och vår kultur.

Fru talman! Det spelar roll hur majoritetssamhället ser på minoriteters rättigheter. Det spelar roll hur enskilda individer agerar. Man slätar över och tonar ned när reaktionen inte blev den förväntade och säger att det bara var ett skämt. För man får ju göra sig rolig över nationella minoriteter eller över en viss nationell minoritet där det finns historiska skämt om knivar och sprit. Man får ju skämta på andras bekostnad.

Vi bär alla ett ansvar för att inte sprida fördomar eller förminska andra. För att bekämpa fördomar behövs mer än politiska beslut och pamfletter. Det behövs att vi lever som vi lär. Det är viktigt att bekämpa antisemitism, antiziganism och fördomar mot alla minoriteter. Vi som enskilda individer bär ett ansvar för att inte sprida fördomar, även i vardagen.

Vi har tidigare hört om Raoul Wallenbergs stora gärning, men jag vill också lyfta fram Martin Luther King, som redan 1963 höll ett brandtal, I have a dream, om människors lika värde. Han hoppades att hans barn skulle bedömas utifrån sin inre karaktär. Det är ett viktigt budskap än i dag.

Fru talman! Minoritetspolitiken ska underlätta och skapa möjligheter för individer. Det handlar om människors lika värde. Människors lika värde är en fråga om frihet, för oss alla.

Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag för tids vinning bifall endast till reservation 4, men jag står bakom alla våra reservationer.

Fru talman! Det är inte direkt hemmaarena för mig att komma till en debatt som hör till konstitutionsutskottet och som handlar om minoritetsfrågor, men det finns faktiskt en koppling till mitt ursprung och mina hemtrakter som jag bedömer att det är viktigt att ni, mina kollegor i riksdagen, men även regeringen och de som lyssnar får kännedom om.

Jag kan börja med att berätta att när jag började i skolan kunde jag inte ett ord svenska, utan det var meänkieli som jag hade lärt mig hemma. Som tur var hade allt förändrats när jag började skolan. Det var bra lärarinnor, och det var inga problem. Jag har inga dåliga minnen från min skolgång, men jag kommer att återkomma till andra signaler som har getts.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Det pågår ett arbete i en kommitté i form av en sannings- och försoningskommission för granskning av kränkningar och övergrepp mot tornedalingar, kväner och lantalaiset. Man ska utreda den assimileringspolitik som bedrevs av svenska staten under 1800-talet och början av 1900-talet, och man ska verka för att historiska erfarenheter synliggörs. Syftet är att bidra till att ge minoriteter kollektiv upprättelse, främja försoning och motverka att något liknande händer i framtiden.

Min far var född 1923, och när han började skolan i början av 1930-talet kunde han ingen svenska. Eleverna fick inte prata meänkieli eller finska, och det är lätt att förstå att de blev tysta. Det är inte konstigt att de som tillhörde hans generation och som kom från dessa familjer inte hade någon större chans att få läsa vidare. Om man inte får prata det språk man kan och om man får smaka piskan när man pratar det språket blir man en tyst elev. Det kan jag tala om för er.

Jag är orolig över de signaler jag får från människor som på olika sätt är inblandade i försoningsprocessen när det gäller tornedalingar och meänkielitalande. En av de mest grava signaler jag får lyder typ så här: Nu tänker staten återigen gräva ned sanningen tillsammans med oss gamlingar som ännu kommer ihåg och kan återge sanningen.

Det känns inte alls bra att höra detta om en kommission som verkligen är ute i elfte timmen för att kunna återge historien någorlunda. Vi behöver med alla till buds stående medel ge kommissionen de förutsättningar som krävs för att det ska bli försoning och upprättelse. Den behöver få tid och resurser för att göra detta ordentligt. Om den inte får det kommer historien att återupprepa hur man ser på oss som också är ett folkslag och en nationell minoritet som har århundraden av historia som behöver komma ut i ljuset. Om detta inte görs ordentligt och om resurser inte tillsätts kommer historiens dom över regeringen att bli hård.

Apropå historia och folkslag pågår nu även en utredning av hur en ny renskötsellag ska utformas. Detta arbete pågår i en kommitté som ska komma med förslag till en ny renskötsellag. Det som kan utläsas i direktivet är att de förslag som lämnas ska vara förenliga med Högsta domstolens slutsatser i Girjasdomen, och sedan står det några siffror. Förslagen ska också vara förenliga med Sveriges folkrättsliga förpliktelser.

Direktiven är omfattande och bra på många sätt. Men det som förbryllar mig och tusentals tornedalingar är varför man i både direktiven och kommittén utesluter ett folkslag som också har använt sig av markerna i hundratals år. Jag pratar givetvis om oss tornedalingar, kväner och lantalaiset. Vi är en nationell minoritet med eget språk och en egen historia som man försöker undvika till vilket pris som helst.

Vi har en riksorganisation som heter STR-T, vilket står för Svenska Tornedalingars Riksförbund - Torniolaaksolaiset. Jag kan detta minoritetsspråk. I en skrivelse från denna organisation till Näringsdepartementet framförs kritik mot hur man genom denna miss utesluter en del av samhället som är en del av vardagen och gemenskapen, så som vi borde vara i dagens Sverige.

Jag kommer från en del av landet där människor har delat naturen med alla, oavsett om det har handlat om renskötare, fiskare, jägare eller bara fritidsfolk som njutit av naturen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Jag får samtal, mejl och till och med handskrivna brev. Det är många reaktioner på farhågor som målas upp. Jag lovar er att det inte bara är några bittra jägare som misslyckades med jakten förra året som söker syndabockar, utan det är fler som är oroliga. Jag lovar att jag verkligen försöker dämpa detta. Det är inte så svart eller vitt, men reaktionerna kommer.

Jag har personligen högt förtroende för vårt urfolk som sköter renar, och jag är rent av stolt över att bo i ett land där vi har detta som ett kulturarv som vi verkligen ska värna om. Men jag förstår inte varför man är så rädd för att söka en bredare samsyn än det som beskrivs i direktivet. När det gäller jakt och fiske, som allt egentligen handlar om, måste jag fråga er om det är något som förknippas med renskötsel.

När det gäller oss som bor och verkar i områden där dessa utmaningar är vardag lovar jag er att ingen är betjänt av konflikter, vilket ett beslut som inte faller i god jord hos merparten av lokalbefolkningen kan landa i.

Jag ska ta ännu ett exempel som stör mig lite. När man grävde en gruva i min hemkommun gjorde man en pipeline till älven, och där kom det fram fyndigheter som gjorde att man stoppade arbetet lite. I byn Aareavaara i Tornedalen kom en fyndighet till ytan som man med metoder som är godkända och välkända i dag kunde se var 11 000 år gamla. Varför är ingen intresserad av den historien? Vilka var det som grillade i Aareavaara när allt annat låg under vatten?

En ny historieskrivning är svår och tung. Det blir inte lika lätt att berätta för Vuollerimborna att fyndigheten som var 6 000 år egentligen inte var så gammal.

Men historien är väl inte av ondo för någon? Att ingen törs rota i detta känns märkligt för mig som tornedaling som delar min uppväxt med alla andra som verkar där och har sin mark och sitt vatten tillsammans.

(Applåder)

Fru talman! Mitt intresse för älvdalskan väcktes när jag på 1980-talet jobbade på Mora lasarett som sjuksköterska i långvården. Många av de gamla led av demenssjukdomar och hade glömt svenskan. Tro mig, jag behövde tolk för att göra mig förstådd. Jag fick gå runt på avdelningen för att se om någon hade en pin med texten: Ig dalskar. Detta för att jag skulle kunna kommunicera med de gamla. Men så småningom lärde jag mig vissa fraser och kunde hantera situationen lite bättre.

Men det var inte bara de gamla och dementa som hade glömt svenskan som gjorde att jag kände mig som en främling och invandrare. Även i personalrummet pratade man Moramål, Orsamål och så vidare beroende på vilken by man kom från. Det påminde mig om hur jag upplevde situationen när jag några år senare arbetade i Tanzania innan jag lärde mig swahili.

Att dalska, det är att tala detta uråldriga mål. Det utgör en gren på det fornnordiska språkträdet. Det skilde sig från rikssvenskan redan på medeltiden, och enligt vissa forskare ännu tidigare. Det har större likheter med hur man talade på vikingatiden.

Detta handlar verkligen inte bara om dialekter. Det är lika stora skillnader mellan svenska och älvdalska som det är mellan svenska och isländska. Både grammatik och ordförråd skiljer sig åt markant, som flera talare har påpekat här.

Sedan jag och min familj bodde i Mora och Orsa på 1980-talet har försvenskningen enligt uppgift gått ganska långt. Den unga generationen i Mora- och Orsaområdet har tappat mycket av sina mål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Men i Älvdalen har man målmedvetet strävat efter att bevara sitt språk. Många språkforskare med internationellt renommé har bidragit. Man har tagit fram lexikon, grammatikor, skolböcker, sagoböcker och till och med ett Memoryspel. Jag har några exempel nere i bänken om någon är intresserad.

Det har skrivits och uppförts dramer och musikaler. Det har spelats in sånger i olika genrer. Man har till och med dubbat Pelle Svanslös-filmen på älvdalska. Man utbildar också lärare för att kunna lära ut älvdalska. Mycket av detta har finansierats av medel från Allmänna arvsfonden.

Just nu pågår ett projekt i samarbete med MIT i Boston för att ta fram ett tangentbord där skrivtecknen för de språkljud som saknas i svenskan finns med, som tonande läspljud och nasala vokaler.

Ett annat projekt har kommit till på uppdrag av Punktskriftsnämnden för att ta fram punktskrift för älvdalska där dessa skrivtecken finns med översatta till punktskrift.

Älvdalska fick en egen ISO-kod 2016, vilket innebär att det betraktas som ett språk internationellt. Europarådets språkliga expertkommitté har konstaterat att alla kriterier är uppfyllda för att betrakta älvdalskan som ett landsdelsspåk. Det har kommissionen också stadfäst genom att uppmana Sveriges regering att beskriva språkets status i sina årliga rapporter om minoritetsspråk.

Fru talman! Låt inte älvdalskan gå samma öde till mötes som Mora och Orsamålen som är på väg att dö ut. Älvdalskan är levande. Intresset hos unga att lära sig tala älvdalska är stort. Många barn är tvåspråkiga i dag och använder älvdalska som vardagsspråk. Det bekräftade ungdomar som jag träffade vid mitt besök i Rots skola för några veckor sedan. De är lika målmedvetna som islänningar och norrmän i att hitta inhemska ord i stället för lånord. Till exempel mobiltelefon kallas wavelslaverduos - ungefär dosan som man går och pratar i.

Älvdalingarna begär inte att deras språk jämställs med de nationella minoritetsspråken. Men de behöver ett fortsatt stöd när anslaget från Allmänna arvsfonden upphör nästa år för att kunna översätta läromedel, ta fram publikationer på språket, samordna insatser och för att avsätta lärartid för undervisning för detta ändamål. Därför behöver älvdalskan erkännas som ett språk och inte bara som en dialekt.

I konstitutionsutskottets betänkande som vi nu debatterar beskrivs den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk, den så kallade minoritetsspråkskonventionen på följande sätt: "Enligt konventionen definieras landsdels- eller minoritetsspråk som ett språk som av hävd används i ett visst territorium inom en stat, av medborgare i den staten som utgör en grupp som till antalet är mindre än resten av befolkningen i den staten - - - och som är annorlunda än det eller de officiella språken i staten."

Denna definition är klockren. Den stämmer till punkt och pricka in på älvdalska. Att avslå min och övrigas motioner vore en självmotsägelse. Därför yrkar jag bifall till reservation 12 under punkt 6.

Fru talman! Svensk minoritetspolitik har tagit avgörande steg framåt, som flera talare före mig har varit inne på. Efter rikets delande 1809 definierades Sverige som ett etniskt homogent land, och de minoriteter som fanns skulle assimileras. Detta skedde på flera olika sätt: i normalskola för samerna och genom tvångsförsvenskning av tornedalingar, för att nämna några exempel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Förtrycket av den romska gruppen lämnar än i dag sina spår i form av sämre folkhälsa och ett ekonomiskt utanförskap. Regeringen har därför genomfört ett flertal åtgärder mot antiziganism och för romsk inkludering.

Den judiska gruppen utsätts för antisemitiska angrepp. Regeringen jobbar för att främja utbildning för att förebygga antisemitism och andra former av rasism genom bland annat ökade resurser till Skolverket och till Vetenskapsrådet.

Fru talman! Införandet av de nationella minoriteternas särställning och upptagandet av dem i regeringsformen innebar ett avgörande genombrott. Undan för undan har ytterligare steg tagits. En vitbok om förtrycket av romerna var ett sådant. Beslutet om en konsultationsordning för det samiska folket var ytterligare ett sådant steg.

Enligt budgeten inrättas olika språkcentrum för minoriteter, och handlingsprogram för minoritetsspråk arbetas fram.

I det allt djupare säkerhetspolitiska samarbetet med Finland är det också till vår fördel att vi har en stor befolkning som behärskar finska och att svenska är ett officiellt språk i Finland. Låt oss ta till vara den resursen.

Med reformer av det slag som jag har nämnt stärks minoriteters rättigheter, men ytterligare steg kommer att behöva tas.

Jag yrkar bifall till förslaget i konstitutionsutskottets betänkande.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 20.)