Interpellationssvar - Svensk kultur - 2022-03-22

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tobias Andersson har frågat mig om det är min uppfattning att det finns en svensk kultur, och hur jag avser att verka för att värna den. Tobias Andersson har vidare frågat vilka andra kulturer jag bedömer finns i Sverige, och hur jag verkar för att värna dem.

Som jag nyligen har svarat Tobias Andersson på en skriftlig fråga så är regeringens grund för att stödja och främja den kultur och det kulturarv som finns i Sverige det av riksdagen fastställda målet att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling.

Som jag också tidigare har påpekat är det inte politikens uppgift att definiera kulturbegreppet. Kulturpolitikens uppgift är att stödja konstnärligt skapande i olika former, att skapa förutsättningar för att främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas, att bidra till att människor i hela landet har möjlighet att ta del av ett rikt och mångsidigt kulturutbud samt att medverka till att kulturen kommer fler till del.

Jag har haft glädjen och äran att ha få varit kulturminister i lite över 100 dagar och varje dag få ägna mig åt konst och kultur här i Sverige. Vi är ett litet land, men med ett otroligt starkt och mångfasetterat kulturliv, med mängder av olika uttryck. Många svenska konstnärer, artister och organisationer är också väldigt framgångsrika i omvärlden, inte minst inom exempelvis musik och design, men också inom litteratur, bildkonst, scenkonst och rörlig bild.

Konst och kultur utvecklas inte i ett vakuum utan i möten mellan människor, och inte minst i möten med omvärlden. Därför är det också viktigt att stimulera internationella utbyten på olika sätt, och se att konst och kultur uppstår och utvecklas också i förändring. Kulturell interaktion och kulturellt utbyte har också alltid haft en grundläggande betydelse för samhällets utveckling. Kulturpolitiken omfattar alla oss som bor i Sverige, oavsett vilket språk vi pratar eller vilka berättelser som vi bär med oss.

Fru talman! Tack för svaret från kulturministern.

Under riksdagens frågestund torsdagen den 17 februari fick kulturministern frågan från Moderaternas Kristina Axén Olin om det finns svensk kultur och om vad det i sådana fall är. Kulturministern har under sin tid som kulturminister hitintills kanske inte alltid gett raka och tydliga svar på de frågor som ställts till henne. Så blev det även i detta fall.

Kulturministerns svar löd: "Det finns någonting som heter kultur i Sverige. Det är det absolut viktigaste för mig. Det ska finnas kultur över hela landet för alla, oavsett bakgrund. Det är a och o." Ministern hann även ta avstånd från hat och hot samt ta ställning för fria medier.

Det var absolut ett svar. Men det var definitivt inte ett svar på den ställda frågan till kulturministern. Det borde inte vara kontroversiellt för Sveriges kulturminister att konstatera att det finns svensk kultur och åtminstone ge ett par exempel på denna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mot denna bakgrund frågade jag kulturministern i en skriftlig fråga, vilket kulturministern nu refererar till, om hon anser att det finns en svensk kultur. Inte heller i svaret på den skriftliga frågan kunde ministern svara tydligt på ifall det var så.

Fru talman! Det är mot den bakgrunden som jag följer upp frågan genom denna interpellation. Jag anser att frågan tål att diskuteras ytterligare. Nu har jag tagit del av kulturministerns svar på min interpellation och kan konstatera att ministern väljer att inte heller nu svara på frågan. Vid minst tre tillfällen har ministern därmed fått frågan om hon anser att det finns en svensk kultur, men hon har ännu inte gett ett svar i jakande eller nekande form.

Jag har lyssnat till ministerns svar, och jag förstår att hon inte vill definiera kulturbegreppet, som ministern uttryckte det. Detta har jag heller inte bett ministern att göra. Om vi skulle försöka enas om vad som är eller inte är kultur hade nog dessa replikskiften inte räckt till. Därför, fru talman, frågar jag ännu en gång ifall kulturministern, utan att definiera kulturbegreppet eller negligera någon enskild kultur utanför den svenska, inte kan tillstå att svensk kultur finns.

Det borde inte vara ett kontroversiellt ställningstagande, ens för en socialdemokrat, att säga: "Ja, jag anser att det finns svensk kultur." Kulturministern skulle förmodligen kunna svara så och sedan ge ett par exempel på folkkära svenska kulturskapare likt Astrid Lindgren, Selma Lagerlöf, August Strindberg, Ingmar Bergman etcetera. På så sätt hade ministern kunnat svara på frågan men samtidigt ta höjd för kritik från vänsterhåll genom att exemplifiera vad som åsyftas och, helt utan att samtidigt underminera kulturskapare från andra delar av världen, tillstå att det finns en svensk kultur. Det borde inte vara svårt att göra så, fru talman, och jag vill därför ge ministern ett ny möjlighet till det.

Fru talman! Självklart finns det traditioner i Sverige som exempelvis midsommar, sill och potatis, folkdräkt, Allsång på Skansen och kräftskivan som många uppskattar som typiskt svenska. Det är otvivelaktigt så att i dagens Sverige, precis som i alla öppna och fria demokratier, är all kultur formad i ett utbyte av olika influenser, vilket är något som även har skett genom historien.

Kulturell interaktion och kulturellt utbyte har alltid haft en grundläggande betydelse för samhällets utveckling. Människor i Sverige genom historien och i dag har formats i möten mellan kulturella intryck från olika håll, vilket innebär att en människa inte tillhör en och endast en kultur. Vi tillhör alla flera kulturer samtidigt.

Sverigedemokraternas politik syftar till att vi ska tänka mindre fritt och mindre öppet, och där utgör allt som är modernt och utländskt ett hot. Det är en skrämmande politik.

Jag har, som jag sa tidigare, haft glädjen att få vara kulturminister i lite över 100 dagar, och varje dag har jag fått ägna mig åt konst och kultur här i Sverige. Vi är ett litet land med ett otroligt starkt och mångfasetterat kulturliv, med mängder av olika uttryck. Många svenska konstnärer, artister och organisationer är väldigt framgångsrika i omvärlden, inte minst inom exempelvis musik och design.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Eftersom Tobias Andersson efterfrågar lite olika exempel på svensk kultur tänker jag räkna upp en liten lista för Tobias Andersson för att visa på några av dem som jag tänker på: författaren Vilhelm Moberg, skådespelaren Evin Ahmad, konstnären Anders Zorn, filmskaparen och regissören Ingmar Bergman, sångaren och skådespelaren Monica Zetterlund, musikartisten Cherrie, författaren Astrid Lindgren, programledaren, artisten och författaren Gina Dirawi, dansbandet Arvingarna, författaren Suad Ali, konstnären Carl Larsson, serieskaparen och konstnären Liv Strömquist, popgruppen Abba och skådespelaren Alexander Abdallah. Andra typiska svenska företeelser är dalahästen, röda stugor med vita knutar, knäckebröd, demokrati, den sociala välfärden, allemansrätten, fika, kebabpizza, Zlatan och Melodifestivalen.

Jag hoppas att jag på detta sätt har kunnat klargöra för Tobias Andersson vad som är kultur i Sverige.

Fru talman! Tack för svaret, kulturministern!

Jag tror att vi ägnar oss åt lite av en lingvistisk prövning för tillfället. Jag har ställt en fråga om huruvida kulturministern kan tillstå att det finns svensk kultur, och sedan svarar kulturministern att det finns kultur i Sverige. Enligt mig, fru talman, är det inte exakt samma sak. Det är klart att det finns olika kulturuttryck i Sverige, och kulturministern har redogjort för ett flertal av dem. Men det är inte riktigt samma sak som att man tillstår att det finns en särpräglad svensk kultur. Sedan kan den naturligtvis ha formats över tid och fortsätta att formas i framtiden. Detta tror jag inte att någon av oss nekar till.

Det kulturministern gör är att försöka svara lite på frågan utan att faktiskt ta ställning till dess natur, alltså om det finns en svensk kultur. Det finns kultur och traditioner här, svarar kulturministern, men än så länge har hon inte svarat ja eller nej på frågan om hon erkänner att det finns en svensk kultur, även om hon ger exempel på traditioner och kulturer inom Sveriges ramar. Men det kanske är så här långt vi kommer, fru talman, och i så fall får jag vara glad att vi åtminstone kom så långt, efter de upprepade frågor som ställts till kulturministern på detta tema.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att kulturministern säger att det är skrämmande att Sverigedemokraterna har den kulturpolitik som vi har, alltså att vi ser en svensk kultur som är värd att bevara och bejaka. Att detta i sig, alltså vår ambition om ett försiktigt framåtskridande och grundläggande konservativa värderingar där man vill värna det som tidigare generationer har byggt upp, är skrämmande för kulturministern är faktiskt anmärkningsvärt, fru talman.

Men vi kan släppa det här med olika kulturskapare. Kultur är mycket mer än så. Kulturministern nämnde traditioner. Vi kan prata om normer och värderingar, där många är otroligt särpräglade svenska, skandinaviska eller nordiska. Det är vårt sätt att vara, ordet lagom, inställningen till kösystem och tilliten till myndigheter, som ofta beskrivs som Nordens guld, etcetera.

Jag tror att det är mycket enklare att ta ställning till huruvida det finns svenska värderingar och en svensk kultur om man ställer det i relation till kulturella uttryck i andra delar av världen. Det blir ofta en debatt i Sverige om huruvida en kultur är mer värd än någon annan. Som sverigedemokrat tycker jag att det är uppenbart att den kultur och de värderingar som vi har i Sverige är markant bättre än dem som präglar samhällen i andra delar av världen. Man kan prata om kulturella uttryck som per definition inte är en del av den svenska kulturen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det kan ibland krävas att man pekar ut något som inte är en del av något för att beskriva den del som man själv önskar vara. Där har vi hedersförtryck, synen på kvinnan, homosexualitet och könsstympning, tilliten till myndigheter och rättsväsen etcetera. Alla dessa värderingar, inställningar och normer är otroligt problematiska i andra kulturer, samtidigt som den svenska, åtminstone historiskt, har varit ett föredöme.

Vi kanske får inse att vi inte kommer längre i ja-eller-nej-frågan när det gäller svensk kultur, men jag skulle vilja fråga: Anser kulturministern att den svenska kulturen och de värderingar som ryms inom den står över de värderingar som återfinns i vissa andra kulturer?

Fru talman! Jag noterar att Tobias Andersson tar upp saker och ämnen som inte gäller den fråga som vi diskuterar, det vill säga kultur i Sverige. Jag hoppas att jag genom den lista jag presenterade för Tobias Andersson kunde visa väldigt tydligt vad kultur är i Sverige.

Det är inte politikens uppgift, vill jag än en gång betona, att definiera kulturbegreppet. Kultur är inte något statiskt, utan det formas i ett utbyte av olika influenser och intryck.

Den här och den förra regeringen har gjort historiska satsningar på kulturen. Jag är stolt över att vara kulturminister i en regering som värderar kulturområdet högt.

I budgetpropositionen för 2022 satsade regeringen 940 miljoner kronor på kulturens återstart och 100 miljoner kronor per år för produktionsincitament för film. Vi satsade 75 miljoner kronor till stärkta bibliotek för att öka utbudet och tillgängligheten för biblioteksverksamheten i hela landet och 10 miljoner kronor årligen till Riksantikvarieämbetet under åren 2022-2024 för att möta ett omfattande behov av stöd till vård och utveckling av kulturmiljöer över hela landet. Vi satsade 20 miljoner för digitalisering av kulturarvet och gav ett ökat bidrag för Skansen och de centrala museer som är stiftelser.

Detta är några av de saker som regeringen har satsat på när det gäller kulturen i Sverige. Orsaken till att jag räknar upp dem är att jag vill visa bredden av vad som är kultur i Sverige. Det är produktionsincitament för film, det är bibliotek, det är museer och så vidare, och så vidare.

Jag hoppas att Tobias Andersson nu har fått en lite klarare bild av hur vi ser på kultur i Sverige.

Fru talman! Kulturdebatten och kulturbegreppen är naturligtvis väldigt breda. I det här fallet har jag konstaterat, fru talman, att jag inte tror att jag kommer längre i debatten med att söka svaret på om svensk kultur finns eller inte. Jag kommer inte att få ett ja- eller nej-svar från kulturministerns sida.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Debatten har dragit ut lite på tiden, för kulturministern väljer i stället att prata vitt och brett om de satsningar regeringen har gjort och de ambitioner man har för kulturpolitiken, trots att interpellationsdebatten egentligen hade kunnat var över efter sisådär fem sekunder om kulturministern hade svarat ja eller nej på den fråga som ställts.

Vi når alltså inte riktigt hela vägen dit, men jag ställde i mitt föregående inlägg en fråga om vad svaret blir om man tvingas värdera kulturer. Och det bör man göra, eftersom Sverige har haft en migration från andra kulturer som har kommit att influera den svenska kulturen.

Vi har sett kulturyttringar som har varit djupt destruktiva för vårt samhälle. Man har kommit från kulturer där värderingar och normer är av destruktiv art, inte minst för det kvinnliga könet. Sedan har dessa kommit till Sverige och etablerat sig.

Som en konsekvens av att partikollegor till kulturministern och andra inte har vågat säga att det finns en svensk kultur och att den är värd att bevara och inte har vågat säga till dem som har kommit till Sverige att de bör eftersträva att bli en del av den svenska kulturen och det majoritetssamhälle som finns här har dessa kulturella uttryck tillåtits växa. Det finns områden i Sverige där de har ett stadigt grepp, vilket är otroligt destruktivt för dem som bor och verkar i dessa miljöer.

Jag ställde alltså en fråga i mitt förra inlägg. Om vi kan enas om att det finns vissa värderingar som är traditionellt stereotypt svenska kan vi också enas om att det finns andra värderingar som definitivt inte är traditionellt typiskt svenska och som inte heller borde ges utökat utrymme i vårt samhälle. Och i sådana fall: Är den svenska kulturen och våra värderingar mer värda än dessa?

Fru talman! Min bestämda övertygelse är att kulturen ska vara fri, obunden och i ständig utveckling. Det ankommer inte på mig som kulturminister och inte heller på ledamöter i riksdagen att definiera vad som är kultur.

Det öppna demokratiska samhället bygger på utbyte av idéer och influenser mellan människor och över gränser. Kulturell interaktion och kulturellt utbyte har också alltid haft en grundläggande betydelse för samhällets utveckling.

Som kulturminister kommer jag att verka för en kulturpolitik som är relevant för alla, oavsett bakgrund och ursprung. Utifrån de nationella kulturpolitiska målen ser jag det som min och regeringens uppgift att se till att kulturen kommer fler till del i hela landet och att på olika sätt stötta konstnärligt skapande och ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas.

Min fasta utgångspunkt kommer alltid att vara att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.