Interpellationssvar - Flyttande av gods till insjöfarten | ökad andel sjötransporter - 2022-03-15

Fru talman! har frågat mig vad regeringen och jag gör för att flytta gods till insjöfarten. Jimmy Ståhl har även frågat mig vad regeringen och jag gör för att öka andelen sjötransporter och minska de långväga vägtransporterna. Jag väljer att svara på interpellationerna i ett sammanhang.

En av regeringens viktigaste prioriteringar är att öka takten i klimatomställningen. Vi investerar i infrastrukturen både på land och till sjöss. Det stärker konkurrenskraften för svensk såväl export som import, och det driver på den gröna industriella revolutionen.

Regeringen arbetar aktivt för att främja en överflyttning av godstransporter från väg till sjöfart. Exempel på det är den nationella godstransportstrategin, som var den första i sitt slag, ekobonusen, en förlängd och breddad ekobonus, tillsättandet av en sjöfartssamordnare samt fler utpekade inre vattenvägar. Under den här regeringen har också Sjöfartsverket tillförts historiskt stora resurser, och svenska rederier har stöttats genom ett tillfälligt anpassat sjöfartsstöd under pandemin.

Dessutom har regeringen satsat på en mängd investeringar för sjöfarten, exempelvis kapacitetshöjande åtgärder i Göteborgs hamn och Luleå hamn samt nya slussar i Trollhätte kanal och i Södertälje. Alla dessa investeringar kommer att stärka sjöfartens konkurrenskraft.

Jag kan konstatera att regeringen med alla dessa satsningar tar ett stort ansvar för sjöfarten.

Fru talman! har frågat mig vad regeringen och jag gör för att flytta gods till insjöfarten. Jimmy Ståhl har även frågat mig vad regeringen och jag gör för att öka andelen sjötransporter och minska de långväga vägtransporterna. Jag väljer att svara på interpellationerna i ett sammanhang.

En av regeringens viktigaste prioriteringar är att öka takten i klimatomställningen. Vi investerar i infrastrukturen både på land och till sjöss. Det stärker konkurrenskraften för svensk såväl export som import, och det driver på den gröna industriella revolutionen.

Regeringen arbetar aktivt för att främja en överflyttning av godstransporter från väg till sjöfart. Exempel på det är den nationella godstransportstrategin, som var den första i sitt slag, ekobonusen, en förlängd och breddad ekobonus, tillsättandet av en sjöfartssamordnare samt fler utpekade inre vattenvägar. Under den här regeringen har också Sjöfartsverket tillförts historiskt stora resurser, och svenska rederier har stöttats genom ett tillfälligt anpassat sjöfartsstöd under pandemin.

Dessutom har regeringen satsat på en mängd investeringar för sjöfarten, exempelvis kapacitetshöjande åtgärder i Göteborgs hamn och Luleå hamn samt nya slussar i Trollhätte kanal och i Södertälje. Alla dessa investeringar kommer att stärka sjöfartens konkurrenskraft.

Jag kan konstatera att regeringen med alla dessa satsningar tar ett stort ansvar för sjöfarten.

Fru talman! Stort tack till Tomas Eneroth, som har svarat på frågorna! Jag är också tacksam över att Tomas har valt att slå ihop interpellationerna för att spara tid i kammaren. De var ju ganska likalydande.

Att det investeras i infrastruktur är både bra och viktigt. Nya slussar i Södertälje och Trollhättan är självklart bra. Slussarna i Trollhättan har dock varit i uselt skick under väldigt lång tid. De lever egentligen redan i dag på övertid och är en stor möjliggörare för framtida sjöfart. Hade slussarna inte gjorts om och hade det inte byggts nytt hade det inte varit möjligt att ha någon sjöfart över huvud taget mellan Göteborg och Vänern. År 2030 är dock ett absolut sista datum för överlevnaden av dessa slussar, och det är tajt att hinna få dem på plats. Jag hoppas att det ska gå att göra inom den tid som är utsatt.

Hade man fått igång sjöfart på Vänern ned till Göteborg hade man till exempel kunnat avlasta vägtransporterna med närmare 50 000 lastbilsenheter som hade kunnat flyttas till sjöfart. Det finns stora potentialer. Problemet är ofta kostnaderna. Det är för dyrt, helt enkelt. Man kan säga att lastbilar är för billiga, men det är att ta i med tanke på dagens priser. De olika transportslagen har ju sina olika lösningar och möjligheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Mälaren, till exempel, är Södertäljeslussen jätteviktig. Men vi har ju andra problem. Vi har en bro, Hjulstabron, som sätter begränsningar på andra sidan och gör att de nya Vänermaxfartygen som skulle kunna byggas hindras av en bro som är byggd 1953. En ny bro hade legat runt 800 miljoner. Det är stora pengar, jag vet, men för att hålla liv i Hjulstabron ligger kostnaden mellan 100 och 400 miljoner - en bro som man senare måste riva i alla fall.

Jag tänkte också gå in lite grann på det regelverk för inre vattenvägar som tillkom 2014 och som inte är uppdaterat efter pråmtrafik utan bygger på IMO-trafik. Jag vet att vi har en nationell samordnare som tittar på det här med skyddade vatten med mera, men jag tycker att ministern kanske borde låta samordnaren av sjöfart också titta på regelverket så att man kan både underlätta och möjliggöra för mycket mer pråmtrafik, få kostnadseffektivitet och se om man skulle kunna ha en startmodell för pråmtrafiken för att få igång den.

Ministern är ju väl medveten om att det har gjorts försök att få igång trafik mellan Nynäshamn och Mälarhamnarna, vilket hade kunnat avlasta vägtransporterna något enormt. Problemet är återigen kostnaderna. Sjöfartsverkets kostnader, fru talman, tog 46 procent av transporten. Detta var en transport som skulle kunna ske två gånger i veckan, men det blev bara en resa på grund av priset.

Jag vill fråga ministern om ministern har tänkt att ge detta uppdrag till samordnaren.

Fru talman! Stort tack till Tomas Eneroth, som har svarat på frågorna! Jag är också tacksam över att Tomas har valt att slå ihop interpellationerna för att spara tid i kammaren. De var ju ganska likalydande.

Att det investeras i infrastruktur är både bra och viktigt. Nya slussar i Södertälje och Trollhättan är självklart bra. Slussarna i Trollhättan har dock varit i uselt skick under väldigt lång tid. De lever egentligen redan i dag på övertid och är en stor möjliggörare för framtida sjöfart. Hade slussarna inte gjorts om och hade det inte byggts nytt hade det inte varit möjligt att ha någon sjöfart över huvud taget mellan Göteborg och Vänern. År 2030 är dock ett absolut sista datum för överlevnaden av dessa slussar, och det är tajt att hinna få dem på plats. Jag hoppas att det ska gå att göra inom den tid som är utsatt.

Hade man fått igång sjöfart på Vänern ned till Göteborg hade man till exempel kunnat avlasta vägtransporterna med närmare 50 000 lastbilsenheter som hade kunnat flyttas till sjöfart. Det finns stora potentialer. Problemet är ofta kostnaderna. Det är för dyrt, helt enkelt. Man kan säga att lastbilar är för billiga, men det är att ta i med tanke på dagens priser. De olika transportslagen har ju sina olika lösningar och möjligheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Mälaren, till exempel, är Södertäljeslussen jätteviktig. Men vi har ju andra problem. Vi har en bro, Hjulstabron, som sätter begränsningar på andra sidan och gör att de nya Vänermaxfartygen som skulle kunna byggas hindras av en bro som är byggd 1953. En ny bro hade legat runt 800 miljoner. Det är stora pengar, jag vet, men för att hålla liv i Hjulstabron ligger kostnaden mellan 100 och 400 miljoner - en bro som man senare måste riva i alla fall.

Jag tänkte också gå in lite grann på det regelverk för inre vattenvägar som tillkom 2014 och som inte är uppdaterat efter pråmtrafik utan bygger på IMO-trafik. Jag vet att vi har en nationell samordnare som tittar på det här med skyddade vatten med mera, men jag tycker att ministern kanske borde låta samordnaren av sjöfart också titta på regelverket så att man kan både underlätta och möjliggöra för mycket mer pråmtrafik, få kostnadseffektivitet och se om man skulle kunna ha en startmodell för pråmtrafiken för att få igång den.

Ministern är ju väl medveten om att det har gjorts försök att få igång trafik mellan Nynäshamn och Mälarhamnarna, vilket hade kunnat avlasta vägtransporterna något enormt. Problemet är återigen kostnaderna. Sjöfartsverkets kostnader, fru talman, tog 46 procent av transporten. Detta var en transport som skulle kunna ske två gånger i veckan, men det blev bara en resa på grund av priset.

Jag vill fråga ministern om ministern har tänkt att ge detta uppdrag till samordnaren.

Fru talman! Tack, Jimmy Ståhl, för engagemanget! Det är viktigt, för detta är en resa som vi gjort i Sverige under senare år: att återupptäcka sjöfarten, att se dess potential och att inse att den är underutnyttjad och skulle kunna användas för så otroligt mycket mer. Det var ett av skälen till att vi både lanserade godstransportstrategin och tog fram en nationell samordnare för att belysa sjöfartens potential och möjligheter. Jag valde själv att prioritera sjöfarten i en utsträckning som inte setts tidigare när det gäller nationell plan. Även om det var en liten procentandel kan man säga att det var en flerdubbling av satsningarna när vi fick Göteborgs hamn, Luleå hamn eller för den delen satsningarna på slussar.

Jag tror att det kommer att vara en kombination, fru talman, av det som Jimmy Ståhl nämner, att hitta ekonomiska incitament, och att öka kunskapen och bryta gamla traditioner för hur vi transporterar. Det säger jag delvis mot bakgrund av att ha lyssnat in både den nuvarande och den förra nationella samordnaren. Det handlar om att öppna nya vägar och också bryta traditioner och se sjöfartens potential, till exempel genom ekobonus och breddad ekobonus och genom att skydda sjöfarten från alltför stora höjningar av farledsavgifterna. Där har Sjöfartsverket annars varit ordentligt underfinansierat under lång tid. Detta har varit viktiga insatser för att stärka svensk sjöfart.

Jag utesluter inte att vi kommer att behöva gå vidare. Pråmar är ju en relativt ny företeelse i Sverige. Vi har inte den traditionen och kanske inte heller samma förutsättningar som man har i Tyskland eller i Holland. Vi har dock tittat på erfarenheterna därifrån och ser att det finns möjligheter också här att utöka den trafiken.

Samtidigt kommer det alltid att finnas något objekt eller någon satsning som kan bli ännu bättre om man bara lägger någon miljard till på att förbättra förutsättningarna. Det är regeringens stora dilemma och borde kanske i ökad utsträckning också vara oppositionens dilemma, för vi måste ju prioritera i ett dagsläge och en situation där vi får, och kommer att få, lägga mer resurser än någonsin på Sveriges militära försvar och på att rusta Sverige för ett mottagande av personer som flyr från krig och kris. Efter pandemin har vi också höga ambitionsnivåer när det gäller att säkerställa resurser till sjukvården och andra delar. Men trots detta lägger vi alltså närmare 900 miljarder i infrastruktursatsningar, vilket är mer än någonsin. Så är det. Det kommer att vara tuffa prioriteringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hjulstabron, för att ändå kommentera den, är jag väl bekant med. Jag lyfte själv in objektet i nationell plan 2018 och tittar nu på det underlag och den diskussion som finns kring hur vi kan förbättra förutsättningarna för hela sjöfarten i området genom ombyggnation eller en ny broförbindelse. Regeringen kommer att redovisa sitt ställningstagande när vi presenterar nationell plan, vilket blir i början av juni.

Mycket är alltså på gång, även om det säkert kommer att finnas en lång lista på saker som både Jimmy Ståhl, näringen och många andra vill göra.

Jag är ändå stolt över att kunna säga att vi gör mer än någonsin på sjöfartens område. Att ha en nationell samordnare och en godstransportstrategi, att göra ekobonus och att till och med två gånger nu sammankalla alla landets hamnar och föra ihop hamnpolitiken som nationell är viktiga steg för att stärka sjöfarten. Vi har även tredubblat forskningen kring sjöfart och flerdubblat ansträngningarna i nationell plan.

Mycket bra är alltså gjort, och det tycker jag att vi ska känna stolthet över.

Fru talman! Tack, Jimmy Ståhl, för engagemanget! Det är viktigt, för detta är en resa som vi gjort i Sverige under senare år: att återupptäcka sjöfarten, att se dess potential och att inse att den är underutnyttjad och skulle kunna användas för så otroligt mycket mer. Det var ett av skälen till att vi både lanserade godstransportstrategin och tog fram en nationell samordnare för att belysa sjöfartens potential och möjligheter. Jag valde själv att prioritera sjöfarten i en utsträckning som inte setts tidigare när det gäller nationell plan. Även om det var en liten procentandel kan man säga att det var en flerdubbling av satsningarna när vi fick Göteborgs hamn, Luleå hamn eller för den delen satsningarna på slussar.

Jag tror att det kommer att vara en kombination, fru talman, av det som Jimmy Ståhl nämner, att hitta ekonomiska incitament, och att öka kunskapen och bryta gamla traditioner för hur vi transporterar. Det säger jag delvis mot bakgrund av att ha lyssnat in både den nuvarande och den förra nationella samordnaren. Det handlar om att öppna nya vägar och också bryta traditioner och se sjöfartens potential, till exempel genom ekobonus och breddad ekobonus och genom att skydda sjöfarten från alltför stora höjningar av farledsavgifterna. Där har Sjöfartsverket annars varit ordentligt underfinansierat under lång tid. Detta har varit viktiga insatser för att stärka svensk sjöfart.

Jag utesluter inte att vi kommer att behöva gå vidare. Pråmar är ju en relativt ny företeelse i Sverige. Vi har inte den traditionen och kanske inte heller samma förutsättningar som man har i Tyskland eller i Holland. Vi har dock tittat på erfarenheterna därifrån och ser att det finns möjligheter också här att utöka den trafiken.

Samtidigt kommer det alltid att finnas något objekt eller någon satsning som kan bli ännu bättre om man bara lägger någon miljard till på att förbättra förutsättningarna. Det är regeringens stora dilemma och borde kanske i ökad utsträckning också vara oppositionens dilemma, för vi måste ju prioritera i ett dagsläge och en situation där vi får, och kommer att få, lägga mer resurser än någonsin på Sveriges militära försvar och på att rusta Sverige för ett mottagande av personer som flyr från krig och kris. Efter pandemin har vi också höga ambitionsnivåer när det gäller att säkerställa resurser till sjukvården och andra delar. Men trots detta lägger vi alltså närmare 900 miljarder i infrastruktursatsningar, vilket är mer än någonsin. Så är det. Det kommer att vara tuffa prioriteringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hjulstabron, för att ändå kommentera den, är jag väl bekant med. Jag lyfte själv in objektet i nationell plan 2018 och tittar nu på det underlag och den diskussion som finns kring hur vi kan förbättra förutsättningarna för hela sjöfarten i området genom ombyggnation eller en ny broförbindelse. Regeringen kommer att redovisa sitt ställningstagande när vi presenterar nationell plan, vilket blir i början av juni.

Mycket är alltså på gång, även om det säkert kommer att finnas en lång lista på saker som både Jimmy Ståhl, näringen och många andra vill göra.

Jag är ändå stolt över att kunna säga att vi gör mer än någonsin på sjöfartens område. Att ha en nationell samordnare och en godstransportstrategi, att göra ekobonus och att till och med två gånger nu sammankalla alla landets hamnar och föra ihop hamnpolitiken som nationell är viktiga steg för att stärka sjöfarten. Vi har även tredubblat forskningen kring sjöfart och flerdubblat ansträngningarna i nationell plan.

Mycket bra är alltså gjort, och det tycker jag att vi ska känna stolthet över.

Fru talman! Tack, ministern! Jag kan inte förneka att det görs satsningar; det görs.

Jag måste erkänna att jag tyckte att den första ekobonusen var katastrofal. Det var som ett slag i luften. Den andra, lite mer breddade ekobonusen är bättre. Sjöfartsfolket uppskattar den bra mycket mer än den första. Problemet som jag ser det, fru talman, är att även detta är tillfälliga pengar till sjöfarten. Jag hade gärna sett mer långsiktiga pengar som sjöfarten kan ta till sig för att bygga en framtid och känna trygghet.

Självklart förändras vår omvärld. Kriget i våra grannländer innebär att man behöver rikta om stöd. Men detta är inga nya frågor som påverkas av kriget, utan pengarna är avsatta innan, till exempel i nationell plan.

Det är inte heller bara fartygsfrakterna som man behöver beröra utan även hamnfrågorna. När det gäller infrastrukturplaneringen i land prioriterar man persontrafik. Den måste komma fram i tid. Personerna som transporteras är ju de som på valdagen faktiskt väljer vem som sitter i regering, medan godstransporterna får stå kvar ute i skogen och vänta tills spåren är fria.

Hamnarna har en omvänd fördelning. Där tittar man bara på godstransporter och volymer för att räkna ut vilka stöd och möjligheter man ska kunna ge till hamnarna. Det innebär att persontransporterna får stå tillbaka, vilket visar sig i städer som har ett ganska stort inflöde av personbilar, exempelvis Ystad och Trelleborg. Det är svårt få bort trafiken via bättre vägar. Till exempel E65:an i Ystad är ett jätteproblem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror därför att man måste sikta på helheten och tänka hela vägen när det gäller sjöfarten. I södra Sverige, där det går väldigt mycket transporter och vi hade kunnat få upp väldigt mycket godstrafik på järnväg, har vi enkelspår in till hamnarna. Det innebär att det är görsvårt för godset att ta sig in i och med att man prioriterar persontrafik, som till exempel Pågatågen, som för övrigt är en förträfflig trafik nere i Skåneland.

Det innebär också att möjligheterna att transportera godsvolymer på tåg ut till hamnarna är väldigt små, vilket gör att det blir svårt att få mer gods ut på sjöfarten. Jag hade önskat att man hade lagt mer resurser där och även på vägarna, för vi har fortfarande väldigt mycket rullande gods. Genom att möjliggöra detta kunde man också korta ledtiderna och öka attraktiviteten för att hantera godset på sjön.

Fru talman! Min fråga blir därför om ministern, nu när han har nationell plan i knät, har funderat på att försöka omfördela i alla fall lite till de vägdelar som ligger runt hamnarna och eventuellt underlätta för de stadsbor som bor där.

Fru talman! Tack, ministern! Jag kan inte förneka att det görs satsningar; det görs.

Jag måste erkänna att jag tyckte att den första ekobonusen var katastrofal. Det var som ett slag i luften. Den andra, lite mer breddade ekobonusen är bättre. Sjöfartsfolket uppskattar den bra mycket mer än den första. Problemet som jag ser det, fru talman, är att även detta är tillfälliga pengar till sjöfarten. Jag hade gärna sett mer långsiktiga pengar som sjöfarten kan ta till sig för att bygga en framtid och känna trygghet.

Självklart förändras vår omvärld. Kriget i våra grannländer innebär att man behöver rikta om stöd. Men detta är inga nya frågor som påverkas av kriget, utan pengarna är avsatta innan, till exempel i nationell plan.

Det är inte heller bara fartygsfrakterna som man behöver beröra utan även hamnfrågorna. När det gäller infrastrukturplaneringen i land prioriterar man persontrafik. Den måste komma fram i tid. Personerna som transporteras är ju de som på valdagen faktiskt väljer vem som sitter i regering, medan godstransporterna får stå kvar ute i skogen och vänta tills spåren är fria.

Hamnarna har en omvänd fördelning. Där tittar man bara på godstransporter och volymer för att räkna ut vilka stöd och möjligheter man ska kunna ge till hamnarna. Det innebär att persontransporterna får stå tillbaka, vilket visar sig i städer som har ett ganska stort inflöde av personbilar, exempelvis Ystad och Trelleborg. Det är svårt få bort trafiken via bättre vägar. Till exempel E65:an i Ystad är ett jätteproblem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror därför att man måste sikta på helheten och tänka hela vägen när det gäller sjöfarten. I södra Sverige, där det går väldigt mycket transporter och vi hade kunnat få upp väldigt mycket godstrafik på järnväg, har vi enkelspår in till hamnarna. Det innebär att det är görsvårt för godset att ta sig in i och med att man prioriterar persontrafik, som till exempel Pågatågen, som för övrigt är en förträfflig trafik nere i Skåneland.

Det innebär också att möjligheterna att transportera godsvolymer på tåg ut till hamnarna är väldigt små, vilket gör att det blir svårt att få mer gods ut på sjöfarten. Jag hade önskat att man hade lagt mer resurser där och även på vägarna, för vi har fortfarande väldigt mycket rullande gods. Genom att möjliggöra detta kunde man också korta ledtiderna och öka attraktiviteten för att hantera godset på sjön.

Fru talman! Min fråga blir därför om ministern, nu när han har nationell plan i knät, har funderat på att försöka omfördela i alla fall lite till de vägdelar som ligger runt hamnarna och eventuellt underlätta för de stadsbor som bor där.

Fru talman! Det är intressant det som Jimmy Ståhl säger angående utrymme att omfördela till exempel till lite väg i Trelleborg eller någon annanstans på utvecklingsanslaget i nationell plan. Jag har ju väldigt mycket lättare att göra det än vad Jimmy Ståhl, Kristdemokraterna eller Moderaterna har, partier som dramatiskt vill minska anslaget för utveckling av infrastruktursektorn.

Moderaterna föreslår en besparing på 30 miljarder och Kristdemokraterna en besparing på 50 miljarder. Sverigedemokraterna vet jag inte riktigt, men eftersom Sverigedemokraterna stöder Moderaterna och Kristdemokraterna och vill ha en sådan regering kommer det att bli mindre pengar till ny infrastruktur. Det är ju där ni vill skära ned.

Det innebär mindre pengar till att bygga ut järnvägen i Skåne, trots att Fehmarn Bält byggs och att pressen på infrastrukturen i Skåne både på väg och järnväg kommer att öka. Det innebär också mindre pengar till exempelvis satsningar kring Trelleborg eller någon annanstans. Det är på utvecklingsanslaget som vi lägger resurser för farledsfördjupningar för Göteborgs eller Luleå hamn, och det är där vi satsar på att utveckla Trollhätteprojektet eller slussarna i Södertälje. Det är där vi bygger ny infrastruktur.

Jimmy Ståhl, och framför allt Kristdemokraterna och Moderaterna som har preciserat sig, vill dock ta bort pengar i nationell plan. Låt oss därför hoppas att den ram som vi har är den som gäller framöver och att inte ett regeringsskifte, om olyckan skulle vara framme, innebär att det blir minskade resurser till infrastruktur som vid tidigare moderatledda regeringar.

För vi måste bygga mer. Vi är fler i Sverige. Vi har en grön industriell revolution som gör att vi måste bli ännu snabbare på att få ut godset inte minst från alla batterifabriker som växer upp eller för den delen Hybrit och stål utan kol i norra Sverige. Det är därför trycket på infrastrukturinvesteringar är så stort nu.

Vi kan backa lite i tiden till när alliansregeringen fanns. Då ville alla ha infrastruktursatsningar som kompensation för industrinedläggningar. Det var Trollhättepaketet och andra saker. Nu är det annat. Nu vill man ha infrastruktursatsningar för att det går så bra för Sverige, för att vi har stora industriinvesteringar och för att det behöver göras mer. Det är ett gott tecken på vår näringspolitik, så om vi ska kunna fullfölja det som Jimmy Ståhl nu efterlyser i form av mer satsningar krävs det nog att vi fortsatt har en socialdemokratiskt ledd regering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill ändå passa på tillfället att säga att det händer mycket även internationellt och i Europa, vilket är glädjande. Vi tog nyligen en Clydebankdeklaration som innebär att vi ska få gröna korridorer och arbeta för det internationellt. Det är alltså inte bara svensk sjöfart som ser till att bli hållbar utan också internationell sjöfart. Särskilt i dessa tider kan det innebära att det öppnas nya vägar för godset att transporteras såväl runt våra kuster som internationellt. Då kan vi avlasta inte bara flyget utan vägarna och järnvägen, för det är det vi behöver göra.

Motfrågan till Jimmy Ståhl är: Är ni beredda att lägga mer resurser på infrastruktur? I så fall blir det svårt att samarbeta med Kristdemokraterna och Moderaterna. Jag har ändå förstått det som att det allra viktigaste för Sverigedemokraterna i det här läget är att se till att Ulf Kristersson blir statsminister. Då är det väl till honom ni ska rikta krav.

Jag har till dags dato och efter flera debatter ännu inte fått något exempel på en kravlista från Sverigedemokraterna till Moderaterna. Det innebär att Ulf Kristersson kommer att kunna fortsätta låta bli att satsa på infrastruktur och minska ambitionsnivån, vad än Jimmy Ståhl säger - eller?

Fru talman! Det är intressant det som Jimmy Ståhl säger angående utrymme att omfördela till exempel till lite väg i Trelleborg eller någon annanstans på utvecklingsanslaget i nationell plan. Jag har ju väldigt mycket lättare att göra det än vad Jimmy Ståhl, Kristdemokraterna eller Moderaterna har, partier som dramatiskt vill minska anslaget för utveckling av infrastruktursektorn.

Moderaterna föreslår en besparing på 30 miljarder och Kristdemokraterna en besparing på 50 miljarder. Sverigedemokraterna vet jag inte riktigt, men eftersom Sverigedemokraterna stöder Moderaterna och Kristdemokraterna och vill ha en sådan regering kommer det att bli mindre pengar till ny infrastruktur. Det är ju där ni vill skära ned.

Det innebär mindre pengar till att bygga ut järnvägen i Skåne, trots att Fehmarn Bält byggs och att pressen på infrastrukturen i Skåne både på väg och järnväg kommer att öka. Det innebär också mindre pengar till exempelvis satsningar kring Trelleborg eller någon annanstans. Det är på utvecklingsanslaget som vi lägger resurser för farledsfördjupningar för Göteborgs eller Luleå hamn, och det är där vi satsar på att utveckla Trollhätteprojektet eller slussarna i Södertälje. Det är där vi bygger ny infrastruktur.

Jimmy Ståhl, och framför allt Kristdemokraterna och Moderaterna som har preciserat sig, vill dock ta bort pengar i nationell plan. Låt oss därför hoppas att den ram som vi har är den som gäller framöver och att inte ett regeringsskifte, om olyckan skulle vara framme, innebär att det blir minskade resurser till infrastruktur som vid tidigare moderatledda regeringar.

För vi måste bygga mer. Vi är fler i Sverige. Vi har en grön industriell revolution som gör att vi måste bli ännu snabbare på att få ut godset inte minst från alla batterifabriker som växer upp eller för den delen Hybrit och stål utan kol i norra Sverige. Det är därför trycket på infrastrukturinvesteringar är så stort nu.

Vi kan backa lite i tiden till när alliansregeringen fanns. Då ville alla ha infrastruktursatsningar som kompensation för industrinedläggningar. Det var Trollhättepaketet och andra saker. Nu är det annat. Nu vill man ha infrastruktursatsningar för att det går så bra för Sverige, för att vi har stora industriinvesteringar och för att det behöver göras mer. Det är ett gott tecken på vår näringspolitik, så om vi ska kunna fullfölja det som Jimmy Ståhl nu efterlyser i form av mer satsningar krävs det nog att vi fortsatt har en socialdemokratiskt ledd regering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill ändå passa på tillfället att säga att det händer mycket även internationellt och i Europa, vilket är glädjande. Vi tog nyligen en Clydebankdeklaration som innebär att vi ska få gröna korridorer och arbeta för det internationellt. Det är alltså inte bara svensk sjöfart som ser till att bli hållbar utan också internationell sjöfart. Särskilt i dessa tider kan det innebära att det öppnas nya vägar för godset att transporteras såväl runt våra kuster som internationellt. Då kan vi avlasta inte bara flyget utan vägarna och järnvägen, för det är det vi behöver göra.

Motfrågan till Jimmy Ståhl är: Är ni beredda att lägga mer resurser på infrastruktur? I så fall blir det svårt att samarbeta med Kristdemokraterna och Moderaterna. Jag har ändå förstått det som att det allra viktigaste för Sverigedemokraterna i det här läget är att se till att Ulf Kristersson blir statsminister. Då är det väl till honom ni ska rikta krav.

Jag har till dags dato och efter flera debatter ännu inte fått något exempel på en kravlista från Sverigedemokraterna till Moderaterna. Det innebär att Ulf Kristersson kommer att kunna fortsätta låta bli att satsa på infrastruktur och minska ambitionsnivån, vad än Jimmy Ståhl säger - eller?

Fru talman! Jag kan säga så här till Tomas Eneroth: Vi har ingen ambition att sänka medlen till infrastruktur - tvärtom. Sedan är det helt riktigt så att man måste prioritera. Vi sverigedemokrater har väckt väldigt många motioner där vi gör stora prioriteringar. Vi vill laga, förbättra och bygga ut det vi redan har. Det är precis det jag har pratat om. Vi vill bygga dubbelspår där det finns enkelspår, och vi vill bygga fyrspår där det behövs och där det i dag är flaskhalsar på dubbelspåren. Vi vill effektivisera och göra perronger längre. Och vi vill göra vägarna mer framkomliga. Det handlar inte om nya vägar. Vi förbättrar det som redan finns.

Vi vill däremot inte lägga 300 miljarder på ett prestigeprojekt för järnväg som hela tiden fördyras. Vi vill öka framkomligheten för vanligt folk, och vi vill öka framkomligheten för gods. Det kommer vi att stå fast vid.

Vad gäller vem som ska vara nästa statsminister slåss vi för Jimmie Åkesson och ingen annan.

Fru talman! Jag kan säga så här till Tomas Eneroth: Vi har ingen ambition att sänka medlen till infrastruktur - tvärtom. Sedan är det helt riktigt så att man måste prioritera. Vi sverigedemokrater har väckt väldigt många motioner där vi gör stora prioriteringar. Vi vill laga, förbättra och bygga ut det vi redan har. Det är precis det jag har pratat om. Vi vill bygga dubbelspår där det finns enkelspår, och vi vill bygga fyrspår där det behövs och där det i dag är flaskhalsar på dubbelspåren. Vi vill effektivisera och göra perronger längre. Och vi vill göra vägarna mer framkomliga. Det handlar inte om nya vägar. Vi förbättrar det som redan finns.

Vi vill däremot inte lägga 300 miljarder på ett prestigeprojekt för järnväg som hela tiden fördyras. Vi vill öka framkomligheten för vanligt folk, och vi vill öka framkomligheten för gods. Det kommer vi att stå fast vid.

Vad gäller vem som ska vara nästa statsminister slåss vi för Jimmie Åkesson och ingen annan.

Fru talman! Jag tackar för klargörandet. Det framgår tydligt att det viktigaste för Sverigedemokraterna är att se till att samarbeta med Moderaterna och Kristdemokraterna. Det kommer att innebära sänkt ambitionsnivå när det gäller infrastruktur.

Det lästes upp en önskelista. Den förväntas finansieras av 300 miljarder kronor, som det låter nu, men i nationell plan är det 107 miljarder kronor till det som kallas nya stambanor för höghastighetståg. Det är satsningar på sträckorna Göteborg-Borås och Lund-Hässleholm och på Ostlänken.

Jag tolkar det som att Jimmy Ståhl och Sverigedemokraterna tycker att det är satsningar som inte behöver göras. Men jag vet att regionerna är väldigt angelägna om det. Göteborg-Borås är en usel järnvägssträcka i dag. På Kust-till-kust-banan går det i 40 kilometer i timmen. Den behöver verkligen byggas om och byggas ut. Och på väg 40 är det fullt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När Fehmarn Bält-förbindelsen nere i Danmark byggs kommer pressen på Öresundsbron att bli väldigt stor. Då måste vi förstärka infrastrukturen i södra Sverige och i Skåne. Därför bygger vi en ny stambana där. Det går inte att försöka spränga in ytterligare spår där Södra stambanan går. Det behövs ordentlig avlastning, inte minst för att godstrafiken ska kunna få plats och ge utrymme för mer regionpendling i Skåneregionen och i södra Sverige.

Sedan har vi Ostlänken, som är en viktig länk mellan Linköping, Norrköping och Nyköping. Sverigedemokraterna vill uppenbarligen säga att den inte är viktig, trots att regionen har jobbat för detta hur länge som helst och tycker att den är jätteviktig för hela Östergötland och för den delen även för Sörmland.

Jag tror att det är viktigt att vi klargör det inför en valrörelse, även om den givet omständigheterna säkerligen kommer att bli annorlunda. Det är ett tydligt vägval; ska vi våga göra investeringar i ny infrastruktur, eller ska vi bara försöka puffa upp det gamla och sänka ambitionsnivån. Det är tydligen det som är alternativet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tackar för klargörandet. Det framgår tydligt att det viktigaste för Sverigedemokraterna är att se till att samarbeta med Moderaterna och Kristdemokraterna. Det kommer att innebära sänkt ambitionsnivå när det gäller infrastruktur.

Det lästes upp en önskelista. Den förväntas finansieras av 300 miljarder kronor, som det låter nu, men i nationell plan är det 107 miljarder kronor till det som kallas nya stambanor för höghastighetståg. Det är satsningar på sträckorna Göteborg-Borås och Lund-Hässleholm och på Ostlänken.

Jag tolkar det som att Jimmy Ståhl och Sverigedemokraterna tycker att det är satsningar som inte behöver göras. Men jag vet att regionerna är väldigt angelägna om det. Göteborg-Borås är en usel järnvägssträcka i dag. På Kust-till-kust-banan går det i 40 kilometer i timmen. Den behöver verkligen byggas om och byggas ut. Och på väg 40 är det fullt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När Fehmarn Bält-förbindelsen nere i Danmark byggs kommer pressen på Öresundsbron att bli väldigt stor. Då måste vi förstärka infrastrukturen i södra Sverige och i Skåne. Därför bygger vi en ny stambana där. Det går inte att försöka spränga in ytterligare spår där Södra stambanan går. Det behövs ordentlig avlastning, inte minst för att godstrafiken ska kunna få plats och ge utrymme för mer regionpendling i Skåneregionen och i södra Sverige.

Sedan har vi Ostlänken, som är en viktig länk mellan Linköping, Norrköping och Nyköping. Sverigedemokraterna vill uppenbarligen säga att den inte är viktig, trots att regionen har jobbat för detta hur länge som helst och tycker att den är jätteviktig för hela Östergötland och för den delen även för Sörmland.

Jag tror att det är viktigt att vi klargör det inför en valrörelse, även om den givet omständigheterna säkerligen kommer att bli annorlunda. Det är ett tydligt vägval; ska vi våga göra investeringar i ny infrastruktur, eller ska vi bara försöka puffa upp det gamla och sänka ambitionsnivån. Det är tydligen det som är alternativet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.