Fru talman! Lars Hjälmered ägnar sig åt något som verkar vara en favoritsyssla bland oppositionens ledamöter, det vill säga att ställa helt andra frågor i debatten än de som har ställts i interpellationen. Jag ägnar mig åt att svara på de frågor som Lars Hjälmered skriftligen har ställt till mig.
En av de frågorna är om ministern med anledning av remissinstansernas inkomna svar avser att fatta beslut gällande slutförvaret. Det har jag svarat på. Vi har delat upp det just för att det var den ansvarsfulla vägen. Det var det vi behövde göra för att inte hamna i tidstrångmål vid årsskiftet 2023/24, som är bara några år bort.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Om vi inte avser att fatta beslut undrar Lars Hjälmered vilken analys vi gör av konsekvenserna av att beslut inte hinner fattas före den 31 augusti. Det har vi svarat på i både ord och handling. Vi har fattat beslut före den 31 augusti. Där har Lars Hjälmered alltså fått svar på den fråga han ställt i interpellationen.
Han frågar också hur ministern resonerar gällande att dela upp beslutet om slutförvar efter att remissinstanserna har lämnat sina synpunkter. Det har jag också redogjort för. Jag kan lugna Lars Hjälmered med att domstolen, som efter regeringens beslut har tagit över prövningen, redan har gett en tidsplan för sitt arbete. Den stämmer väl överens med den tidsplan som regeringen har satt upp, och med den kommer beslut att hinna både fattas och träda i kraft före årsskiftet 2023/24.
Jag har också haft samtal direkt med SKB. De säger att de kommer att göra allt de kan för att se till att prövningen kommer att gå så bra som möjligt.
Återigen - låt oss inte stå och sprida myter och skapa osäkerhet i onödan! Det är onödigt. Nu följer en process som faktiskt kan leda till det mål som jag tycker att jag och Lars Hjälmered borde kunna vara överens om, det vill säga att undvika att sätta Sverige i en situation där en hyfsat stor del av svensk elproduktion riskeras. Det är ett ansvar som regeringen tar och som även oppositionen borde ta.
Jag håller inte med om Lars Hjälmereds historieskrivning när det gäller att Moderaterna har varit öppna för alla vägar. Jag har följt debatten och har deltagit i många debatter. Det har vevats på rejält från Moderaternas sida om att inte dela upp ansökan i två delar. Det hade varit ett ansvarslöst sätt att hantera frågan. Med Moderaternas väg, som man har upprepat gång efter gång, hade Sverige med stor sannolikhet hamnat i en energikris. Regeringen ser mer seriöst på sin uppgift än att försätta Sverige i en sådan situation. Det är bara att beklaga om Moderaterna inte gör det.
Lars Hjälmered fortsätter att sprida myter som inte stämmer. Mark och miljödomstolen gav inte sitt godkännande. Man sa att regeringen inte kan ge tillåtelse om vi inte svarar på flera väldigt viktiga och stora frågeställningar, som man ansåg att det inte fanns tillräckligt underlag för. En fråga gäller vad som händer när slutförvaret är fyllt och har stängts igen. Vem kommer då att ha det långsiktiga ansvaret för avfallet och systemet? Regeringen har tagit fram en helt ny lagstiftning för det. Den har lagts på riksdagens bord, och riksdagen har ställt sig bakom den. Där konstaterar vi att det är staten som har det ansvaret i slutänden.
Men mark- och miljödomstolen väcker också mer frågor, om just kopparkapseln och barriärerna. Är de verkligen tillräckligt säkra för att kunna gå vidare? Vi anser att vi har ett ansvar att svara på domstolens frågor. Jag blir lite bekymrad om Lars Hjälmered anser att vi inte ska göra det, att vi inte ska ta de frågeställningarna på det allvar de förtjänar.
Det är precis det regeringen nu håller på med. Vi skickar faktiskt i dag en remiss till Strålsäkerhetsmyndigheten och Kärnavfallsrådet om just kopparkapseln men också den segjärnsinsats som kärnbränslet ligger i. Det gör vi just för att få fram de underlag som mark- och miljödomstolen menar är helt nödvändiga för att vi ska kunna fatta beslut om slutförvaret.
Anser Lars Hjälmered att vi inte ska göra det som krävs för att svara på frågorna? Ska vi gå emot domstolens önskemål?