Interpellationssvar - 2019-06-25

Herr talman! Håkan Svenneling har frågat mig om jag avser att gå vidare med en process för svensk underskrift och ratificering av FN:s kärnvapenkonvention och om jag avser att använda mötet i Stockholm för att ge ytterligare kraft åt arbetet med denna konvention.

Herr talman! Jag har vid flera tillfällen i denna kammare haft anledning att konstatera att kärnvapnens återkomst i storpolitiken utgör en av våra allra största utrikes- och säkerhetspolitiska utmaningar. I årets utrikesdeklaration nämnde jag flera exempel på sådant som gjort att kärnvapenhotet i dag är mer reellt än på decennier. Ett enda mänskligt misstag kan orsaka en förödande humanitär katastrof.

Regeringens tydliga prioritering av nedrustning och icke-spridning av kärnvapen är därför både självklar och nödvändig. Denna prioritering underbyggs av ett politiskt och praktiskt engagemang som är både brett och djupt.

Ett centralt inslag är det nedrustningspolitiska initiativ till stöd för icke-spridningsfördraget NPT som regeringen under våren har lanserat. Gensvaret har varit starkt.

Den 11 juni stod jag värd för ett ministermöte i Stockholm med deltagande av 15 nedrustningsengagerade länder från olika världsdelar och med olika säkerhetspolitisk profil. Det antogs en mötesdeklaration som lyfter fram behovet av att stärka genomförandet av NPT:s nedrustningsdel genom åtgärder som kan vinna bred uppslutning. Dessa bör ta sikte på att reducera risker för kärnvapenanvändning, stärka transparensen och bygga förtroende mellan kärnvapen- och icke-kärnvapenstater. Det sistnämnda är en förutsättning för att reella framsteg i nedrustningsarbetet ska bli möjliga.

På så sätt är regeringens arbetssätt inriktat på vad som är praktiskt genomförbart men också på en tydlig riktning för en kärnvapenfri värld.

Stockholmsdeklarationen framhåller också ländernas avsikt att samarbeta inför NPT:s översynskonferens nästa år, 2020. Utgångspunkten, och det som förenar denna krets, är ett uttalat fokus på NPT. FN:s kärnvapenförbudskonvention ligger således utanför ramen för detta initiativ och var inte fokus för diskussionen.

I fråga om eventuell svensk anslutning till förbudskonventionen konstaterar jag att vi nu kunnat gå igenom remissvaren med anledning av ambassadör Lars-Erik Lundins utredning. Frågan bereds inför ett beslut.

Herr talman! Kärnvapen är det enda massförstörelsevapnet som kan förgöra hela mänskligheten - flera gånger om. Användning av knappt 1 procent av dagens kärnvapenarsenal skulle resultera i massdöd och klimatkollaps med missväxt och massvält som följd. Ett större kärnvapenkrig skulle troligtvis göra vår planet obeboelig för mänskligt liv under överskådlig tid.

Fem år efter att atombomberna fällts över Hiroshima och Nagasaki 1945 hade de dödat 340 000 människor. Än i dag vårdas över 200 000 människor, överlevande och deras barn, för skador och sjukdomar som orsakats av de amerikanska bomberna.

I en tid med ökade spänningar och upprustning är kärnvapenfrågan en ödesfråga som kan jämföras med klimatfrågan. I en ny rapport från fredsforskningsinstitutet Sipri konstateras att flera kärnvapenländer skaffar fler kärnvapen och att flera kärnvapen moderniseras. År 2021 går avtalet Nya Start mellan USA och Ryssland ut, och de två stater som innehar 90 procent av världens samlade kärnvapen har inga planer på fortsatt nedrustning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

USA publicerade nyligen sin uppdaterade kärnvapendoktrin, för första gången på flera år. Doktrinen visar mer öppet än tidigare hur USA planerar att använda sig av massförstörelsevapen.

Kina, Indien och Pakistan har utökat sina kärnvapenarsenaler. Det är mycket möjligt att Nordkorea har utökat sin arsenal, även om osäkerheten kring detta är stor. Det finns nu knappt 14 000 kärnvapenstridsspetsar i världen. Det är ett antal som skulle kunna förgöra oss om och om igen.

Nästa år är det dags för uppföljningskonferensen av NPT, icke-spridningsavtalet. Dessa uppföljningskonferenser hålls vart femte år. Som utrikesministern var inne på hölls i april ett förmöte i FN i New York, och för två veckor sedan bjöd Margot Wallström in 15 länder till ett möte i Sverige.

Jag vill berömma utrikesministern för initiativet. Det är välkommet att 15 länder enats om ett gemensamt uttalande för nedrustning. Jag hade gärna sett att regeringen hade översatt deklarationen för att göra det lättare för svenska medborgare att ta del av dess innehåll.

Av de 15 länder som utrikesministern bjöd in har några undertecknat FN:s kärnvapenkonvention, och några har inte gjort det. Ingen av de åtta kärnvapenstaterna fanns på plats. Hur ser utrikesministern framför sig att hon ska få med sig fler länder, såväl progressiva länder som vill gå framåt och gå före som kärnvapenländerna? Hur ska man få med dem?

Till exempel finns det från svensk sida ett försvarsavtal med Indien. Det undertecknades så sent som i februari. Indien har, precis som sitt grannland Pakistan, kärnvapen. Man bedöms ha mellan 130 och 160 kärnvapenstridsspetsar. Som vi vet hettade det till i Kashmirregionen under våren, innan det lugnade ned sig efter viss diplomati. Har utrikesministern tänkt föra någon specifik dialog med till exempel Indien, som man har en god relation till, eller någon annan kärnvapenstat utifrån de befintliga samarbeten som Sverige har i dag?

Det finns en del brister i deklarationen. En sådan är att det saknas tydliga skrivningar om de humanitära konsekvenserna när kärnvapen används. Att detta saknas i deklarationen kan uppfattas som att Sverige och det svenska initiativet backar till förmån för det motstånd som kommer från kärnvapenländerna.

En annan del som jag saknar är kopplingen till civilsamhället. Nedrustning har ett starkt folkligt stöd i många länder. Att inkludera civilsamhället skulle därför stärka staternas arbete och ambitioner för nedrustning.

Jag menar också, liksom ett flertal experter, att det inte finns någon konflikt mellan FN:s kärnvapenkonvention och NPT. Det vore därför bra med lite mer tydlighet från regeringen i fråga om när man kommer att ge besked om att skriva under FN:s kärnvapenkonvention.

Herr talman! Det här är alldeles utmärkta inspel - det vill jag se det som - och idéer om hur vi ska agera i fortsättningen. Under konferensen erbjöd sig nämligen Tyskland att stå värd för nästa möte och att sköta en del av uppföljningsprocessen. Det är väldigt bra. Vi vill ju gärna få med fler länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tanken var att samla länder som är kända för sitt nedrustningsengagemang, oavsett vilka säkerhetspolitiska lösningar de har, om de är Natomedlemmar eller inte och om de har skrivit på den ena eller den andra konventionen eller inte.

Det fungerade väl på det sättet. Men tanken är att vi i nästa skede behöver nå ut också till kärnvapenländerna. Men vi vill inte börja med att ha med spoilers som så att säga håller tillbaka alla andra länder. Vi ser faran med att man bland annat har ändrat sin retorik när det gäller användning av kärnvapen; nu talar man om det som ett användbart vapen.

Vi ville ha med länder som är intresserade av att fundera på hur vi ska göra med doktriner, hur synen på kärnvapenanvändning formuleras i militära doktriner, och av att diskutera riskerna med oavsiktlig eller avsiktlig användning av kärnvapen. Vi behöver också skaffa oss mer insyn och se till att det blir större transparens när det gäller kärnvapenstaternas agerande. Här var fokus.

Jag måste också säga att vi hör till de länder som från början mycket tydligt påpekade att det inte hade varit möjligt att nå så här långt med att åstadkomma nedrustning av kärnvapen om det inte hade varit för civilsamhället. Det är verkligen civilsamhällets organisationer, inte minst kvinnoorganisationer, i många länder som driver detta. Det som har åstadkommits på sistone är att man har fört in det humanitära perspektivet. Inte minst hibakusha, alltså de som överlevde Hiroshima och Nagasaki, har visat att effekterna av kärnvapenanvändning förs i arv från generation till generation. Jag menar alltså att det har funnits med, men det är riktigt att om vi ska fortsätta och göra fler uttalanden bör vi se till att detta nämns. Vi har också talat om att skriva artiklar.

Jag har alls inget emot att översätta deklarationen och se till att den blir lättare tillgänglig för alla. Det tycker jag är en bra idé.

Vi har också åtagit oss att i bilaterala kontakter och olika multilaterala sammanhang prata om dessa saker, som vi tycker är så viktiga. Det är små men angelägna steg på vägen för att nå resultat under översynskonferensen nästa år, och det är absolut nödvändigt.

Jag tror att det som annars kommer att hända är att många fler länder kommer att överväga att underteckna förbudskonventionen som en signal eftersom man ser att här finns inga andra vägar öppna, att allt i själva verket går bakåt och i fel riktning.

Men här handlade det om att se till att vi får en framgångsrik översynskonferens nästa år och att göra allt vi kan.

Jag tror att Tyskland kommer att bjuda in igen. Då tar jag gärna med mig dessa synpunkter, som jag ser som stöd för vår hållning vad gäller att påpeka de humanitära konsekvenserna men också kopplingen till civilsamhällets agerande. Vi ska också fortsätta att jobba hårt för att se till att man tar ett steg i rätt riktning på översynskonferensen nästa år.

Med det andra är det så att vi fortfarande bereder den frågan. Jag säger alltid att det sker inom kort, men det har tagit lite längre tid än jag hade hoppats på. Vi återkommer med det.

Herr talman! Sverige har, 338 dagar efter att det blev möjligt, fortfarande inte skrivit under FN:s kärnvapenkonvention. Vi får beskedet att det ska ske inom kort och har fått det ett tag. Det går att jämföra med andra konventioner - att förbjuda kemiska vapen, klusterbomber och antipersonella minor - som Sverige skrev under mycket snabbt, nästan vid första möjliga tillfälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den utredning som regeringen tillsatte har mött kraftig kritik från en del experter som menar att den var ensidig och präglad av allvarliga sakfel. Remisstiden har nu gått ut, och frågan som vi återkommande ställer är om Sverige tänker underteckna konventionen.

Civilsamhället har under lång tid försökt få svar om hemlighetsmakeriet i Lundins ensamutredning. Det har visat sig att Lundins statliga mejlkonto har raderats och att det inte går att få fram en e-postlogg trots att detta är offentliga handlingar. Så sent som i början av juni fick Margot Wallström kritik av KU för bristande transparens på UD - för tredje året i rad. Det här blir ytterligare en sak att lägga till den kritiken.

Till ensamutredningen skulle det enligt direktiven kopplas en referensgrupp. Om den verkligen existerat har varit en gåta. De som ska ha ingått i den är de statliga myndigheterna ISP, FOI och SSM samt två departement, Försvars och Utrikesdepartementet. Men vilka personer som suttit i referensgruppen har inte offentliggjorts, och dess arbete har inte på något sätt dokumenterats. Frågan blir om den ens har funnits. UD svarade så här: Kontakterna med referensgruppen har varit informella och utfördes utan protokoll.

Herr talman! Jag har suttit i en statlig utredning. Jag skulle vilja säga att så här ska det inte gå till.

När utredningens ärendemapp begärdes ut visade det sig att den endast innehöll nio e-postmeddelanden. Det är all dokumentation som utredningen lämnat efter sig på ett och ett halvt år, förutom sitt slutbetänkande.

Utrikesministern bestämde så fort utredningen hade lämnats till regeringen att den skulle skickas på remiss. Remisstiden har nu gått ut. Tyvärr saknades ett flertal remissinstanser som jag tycker hade varit viktiga. Svenska freds och konfliktforskare saknades liksom en bättre beskrivning från humanitära organisationer av vilka effekter och konsekvenser det skulle få för deras verksamhet om kärnvapen användes. Det saknas bland remissvaren.

Även om Vänsterpartiet är kritiskt till regeringens hantering av FN:s kärnvapenkonvention välkomnar jag det aktiva engagemang som ministern visar för nedrustning. Det tycker jag är väldigt bra.

En annan regering som också visar engagemang nu är den finska. Jag tror att utrikesministern har haft möjlighet att träffa sin nya finska kollega, utrikesminister Pekka Haavisto. Han och den rödgröna regeringen tillträdde alldeles nyligen, och man skrev in i Finlands avtal att man vill ha möjlighet att se över FN:s kärnvapenkonvention. Det gör, kan man säga, att Sverige och Finland nu står på samma punkt och funderar på om man ska skriva under konventionen eller inte.

Jag undrar därför om utrikesministern avser att föra en dialog med Finland om FN:s kärnvapenkonvention utifrån att Sverige och Finland har ett fördjupat samarbete på försvarsområdet.

Jag oroas av att Margot Wallström säger att man ska fokusera på det nya initiativet. Jag undrar om detta fokus kan leda till att man prioriterar bort arbetet med FN:s kärnvapenkonvention och det den kan göra. Jag tycker att det inte finns någon motsättning mellan dessa två utan att man kan lägga kraft på att se till att NPT-konferensen nästa år blir lyckad men också på att skriva under FN:s kärnvapenkonvention. Det är viktigt att man ser de brister som funnits i utredningen, tittar på dem och ser till att komma framåt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker inte att det har hänt så mycket sedan den röstförklaring Sverige lämnade vid konferensen eller att det har blivit så mycket klarare. De bristerna kvarstår, men vi kan fortfarande skriva under.

Herr talman! Frågan om dialog är lätt att svara på. Vi diskuterar självklart också denna typ av frågor med Finland. Vi har ju ett mycket nära samarbete och kommer att tala också om den saken.

När det gäller rapporten som vi fick från utredaren Lars-Erik Lundin vill jag säga med en gång att jag har sett tidningsuppgifterna och naturligtvis kommer att följa upp och se exakt vad som ligger bakom det väldigt knepiga svar, kan jag tycka, som har getts. Det kommer vi att reda ut också på UD.

Lars-Erik Lundin är en självständig utredare. Han har haft uppgiften att belysa konventionens innebörd och konsekvenserna på de tre huvudområdena, både nedrustningspolitiskt och försvarspolitiskt och när det gäller rättsliga effekter, av ett svenskt tillträdande av konventionen. Vi kom överens om att detta utgör en viktig del av underlaget för att ta ställning.

Det vi vet politiskt är att det inte finns majoritet i kammaren för ratificering. Det är ytterligare ett element som man behöver ta med i bilden när man resonerar om hur vi ska hantera det.

Jag tycker att man måste se det som två spår.

Man kan säga att icke-spridningsavtalet existerar. Det är i kraft. Det är ratificerat av tillräckligt många länder. Det är det enda verktyg vi har i dagsläget, och där finns det en levande process. Även om det har gått dåligt under de tidigare översynskonferenserna är det detta avtal vi har att hålla oss till som ett internationellt ramverk. Därför är det viktigt att se till att det blir en framgång med det.

Det andra spåret handlar om förbudskonventionen och hur man ska betrakta den. Skulle det gå att förbättra den? Vi hade många synpunkter i processen när vi var med i förhandlingarna. Är det möjligt? Finns det ett sådant spår, och hur tänker man kring det? Hur gör man med verifiering?

Det finns alltså en rad öppna frågor, och det är långt ifrån säkert att detta kommer att träda i kraft och när det i så fall kommer att ske. Det är alltså ett verktyg som fortfarande är öppet. Men det är förstås en viktig princip - det kan ju ingen neka till - att försöka åstadkomma ett förbud mot massförstörelsevapen av det här slaget. Det finns också i mitt partis program, och det är en tydlig målsättning som vi har. Men vi har också haft synpunkter på konventionens text och hur den har utformats.

Jag säger det ofta: Vi tog ned Sverige från åskådarläktaren när det gäller nedrustningsfrågor och kärnvapenfrågan. Vi har gjort det på en rad olika områden. Jag tror att ett betyg på detta engagemang kom när vi nu blev ordförande i IAEA, som ju sköter just verifikation. Detta är en otroligt viktig uppgift som vi kommer att fullfölja från och med september och ett år framåt. Det är en uppgift som vittnar om förtroende och säkert också en svår uppgift, som jag tycker kompletterar det arbete vi gör i övrigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi tillsatte en nedrustningsambassadör. Vi återuppväckte nedrustnings- och folkrättsdelegationen. Vi har arbetat mycket aktivt i en rad olika internationella sammanhang när det gäller allt från riskspridning till verifikationssystem. Det kommer vi förstås att fortsätta göra, för jag ser detta som en uppgift för mänskligheten just nu - att se till att man minskar riskerna.

Både frågan om Iran och kärnavtalet med det landet och frågan om Nordkoreas ambitioner att skaffa sig kärnvapen hör till denna större bild. Där är vi också mycket aktiva, både i EU och i FN.

Herr talman! Jag vill än en gång bejaka utrikesministerns engagemang i dessa frågor. Jag tycker att det är väldigt bra, och jag tycker att det är bra att man har klivit ned från läktaren, som utrikesministern uttrycker det.

För att sammanfatta denna interpellationsdebatt en aning har vi inte fått några nya svar när det gäller om Sverige ska skriva under FN:s kärnvapenkonvention. Frågan bereds, och besked ska ges inom kort. Jag tycker att det är bra att regeringen bereder frågan på ett bra sätt. Jag hade gärna sett en annan process från regeringens sida men tycker ändå att det är bra att man funderar noggrant kring detta.

Jag tycker att det är synd att man inte använder Stockholmsmötet för att ge kraft åt konventionen. Där sa ju ministern tyvärr tydligt nej.

Jag tycker att det är bra att ministern är tydlig med att man för en fördjupad dialog med Finland. Jag tror att det kan vara viktigt ur ett nordiskt perspektiv att Sverige och Finland fortsätter att ha en tät dialog i försvarsfrågor men framför allt i nedrustningsfrågor - hur vi ska göra det säkrare i vårt eget närområde.

Jag upplever inte att vi har fått några besked om hur man tänker jobba med kärnvapenstater som till exempel Indien. Det får du gärna återkomma till i ditt slutanförande.

Jag hoppas att mötet som Tyskland nu får ansvar för blir lyckat. Jag tror att det är viktigt att man från svensk sida inte släpper tyskarna fria utan ser till att ligga på och hålla press och att man lyfter dessa frågor i olika sammanhang. Till exempel lyssnade både jag och Wallström på ett anförande av Sydkoreas president Moon för ett tag sedan, som också var väldigt tydlig i de här frågorna. Så det borde gå bra att samla fler länder som är intresserade av detta.

Så några ord om utredningen. Jag tycker att det är bra att UD nu ska göra en genomgång av vad som har hänt och varför det har blivit som det har blivit. Som utrikesminister är man ändå ansvarig för de utredningar man tillsätter. Det gör att du har ett stort ansvar för att allt har gått rätt till i utredningen. Även om utredaren själv är ansvarig för sina slutsatser och hur han jobbar har man som minister ett tungt ansvar när det gäller själva utredningsuppdraget.

Därmed, herr talman, vill jag tacka utrikesministern för denna interpellationsdebatt och de svar hon har gett.

Herr talman! Ja, regeringen har valt att göra nedrustning och icke-spridning av kärnvapen till en tydlig politisk prioritering mot bakgrund av det försämrade omvärldsläget med säkerhetspolitiska utmaningar som ökade spänningar och risker. Målet om en kärnvapenfri värld är mer relevant och angeläget än någonsin och fortfarande aktuellt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi vill gärna i nästa skede nå ut till kärnvapenstaterna och också föra en dialog med dem utifrån vad vi har samlat oss kring. Vi ville få en kritisk massa av länder, både stora och små. Här finns nu en rad länder - Japan och Indonesien, för att inte tala om de europeiska länderna - från olika världsdelar som kan säga: Vi har fått nog nu; vi vill se att ni åstadkommer framsteg. Får vi denna kritiska massa och ett antal stepping stones, som vi kallar det - steg framåt som vi kan identifiera och vara överens om - har vi underlag för en bättre dialog med kärnvapenstaterna och påtryckningar på dem.

Exakt hur detta ska gå till kommer vi nog att diskutera vid nästa möte. Det var första gången på årtionden som man åstadkom en sådan samling av länder. Det vilar ett stort ansvar på Tyskland, men jag känner att de också har ett starkt engagemang. De har också ordnat möten, där jag har deltagit, som har handlat om helt nya vapenslag: autonoma vapen, hypersoniska vapen och en rad vapen av det slaget. Detta ser väldigt allvarligt ut och kan utgöra stora utmaningar för världssamhället.

Vi kommer alltså säkert att återkomma, både med fler synpunkter och förslag och till debatter som handlar om denna för vår tid så avgörande fråga.

Tack själv, och trevlig sommar!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Pia Steensland har frågat mig om jag kommer att verka för att inkludera samtliga grundläggande behov i det av regeringen aviserade lagförslag som syftar till att samtliga moment vid andningshjälp och sondmatning ska ge rätt till personlig assistans.

Jag vill börja med att tacka Pia Steensland för att vi får en diskussion om insatsen personlig assistans och vilka behov den ska tillgodose för att personer med stora och varaktiga funktionsnedsättningar ska kunna leva som andra.

Men jag vill inleda med att bemöta direkta sakfel i interpellationen. Exempelvis skedde minskningen av antalet assistansberättigade efter 2015 inte på grund av uttalanden från finansministern utan framför allt på grund av vägledande domar som i sin tur påverkat behovsbedömningen gällande personlig assistans.

Till skillnad från vad Pia Steensland påstår har regeringen vidtagit åtgärder för att skapa bättre förutsägbarhet för personer med funktionsnedsättning som har personlig assistans samt för att förhindra påverkan från kommande eventuella praxisförändringar. Det var av detta skäl som tvåårsomprövningarna togs bort, med bedömningen att de bör återinföras så snart det finns förutsättningar för det.

Lagändringen trädde i kraft den 1 april 2018. Samtidigt trädde en lagändring i kraft som återställde rätten till personlig assistans för väntetid och beredskap under dygnsvila samt för tid mellan preciserade hjälpbehov i samband med aktiviteter utanför den enskildes hem. Jag är dock enig med Pia Steensland om att det finns ett behov av att göra mer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Promemorian om andning och sondmatning som remitterades den 21 februari svarar på det tillkännagivande som riksdagen lämnade till regeringen i december 2018. Nästan samtliga remissinstanser var positiva till promemorians förslag, men flera ansåg att ett tillägg behövs som innebär att hela den tid det tar att tillgodose behovet av sondmatning och andningshjälp ska vara assistansgrundande.

Regeringen delar denna synpunkt. Det följer dock inte av riksdagens tillkännagivande att hjälp med andning och sondmatning ska bedömas enligt andra principer än övriga grundläggande behov. Eftersom remissinstansernas tillägg avviker från riksdagens beställning i tillkännagivandet behövs ett nytt beredningsunderlag, och regeringen har påbörjat beredningen av ett sådant lagförslag.

Men för att hantera situationen för dem som behöver assistans för hjälp med andning kommer regeringen inom kort att i ett första steg lämna förslag till riksdagen som tillgodoser det behovet. Regeringen avser även att skyndsamt återkomma med lagförslag i enlighet med remissinstansernas synpunkter.

Pia Steenslands fråga om att verka för att inkludera samtliga grundläggande behov i det av regeringen aviserade lagförslaget är, som jag sagt i en tidigare debatt, en stor fråga, och det pågår inget arbete med att göra förändringar för samtliga grundläggande behov. Frågan rör viktiga principer om insatsen personlig assistans som framgår av förarbeten till LSS och innebär att assistansen ska vara förbehållen krävande eller i olika avseenden komplicerade situationer, i regel av mycket personlig karaktär.

Det regeringen avser att göra under mandatperioden är att i samarbete med Centerpartiet och Liberalerna genomföra ett antal åtgärder i enlighet med januariavtalet, med syftet att säkerställa att den personliga assistansen och assistansersättningen präglas av hög kvalitet och rättssäkerhet. Avgörande för mig är att värna den personliga assistansen och se till att den fortsatt är förbehållen personer som på grund av stora och varaktiga funktionsnedsättningar behöver individuellt anpassade stödinsatser för att kunna leva som andra och att hjälpen ges av den som den enskilde själv valt och har förtroende för.

Herr talman! Tack, socialministern, för svaret! Socialministern brukar säga att det är en följetong att vi två möts här för att diskutera LSS. Jag önskar verkligen att det inte skulle behövas. Men jag kan lova ministern att jag kommer fortsätta att vara en röst för dem som inte själva kan göra sig hörda här i kammaren.

Vi kristdemokrater brukade säga att vi måste rädda LSS för att ge personer med funktionsnedsättning en möjlighet att leva - inte bara överleva. Men nu har det gått så långt att vi har en så omänsklig verklighet att vi måste rädda LSS för att personer med funktionsnedsättning faktiskt ska överleva. Att leva ett liv som andra - det som var intentionen med LSS - har blivit en lyx som i dag tyvärr är alltför få förunnad. Vi kristdemokrater kommer därför att fortsätta ställa krav på regeringen ända tills de som behöver assistans och deras familjer återigen kan lita på LSS.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Ministern kommenterade i sitt svar orsaken till de kraftiga nedskärningarna inom assistansersättningen. Jag är enig med socialministern om att det är vägledande domar som har påverkat behovsbedömningen av personlig assistans negativt. Men det var först 2016 som Försäkringskassan började tolka gamla domar ifrån 2009, 2012 och 2015 mer restriktivt. Att myndigheten började damma av dessa gamla domar sammanföll med att man hade fått ett regleringsbrev från regeringen med direktiv om att bryta kostnadsutvecklingen inom assistansersättningen. Att detta sammanträffande skulle vara en slump håller jag för osannolikt.

Herr talman! Av socialministerns svar går att utläsa att ministern anser att tillkännagivandet till följd av KD-M-budgeten inte var tillräckligt skarpt för att säkerställa att hela den tid det tar att utföra sondmatning skulle vara grundläggande behov. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att regeringen väljer att tolka vårt tillkännagivande så snävt. Men kanske är det en efterkonstruktion för att dölja regeringens egen senfärdighet och dess bristfälliga agerande i frågan.

Våren 2018 kom en dom som fastställde att sondmatning som måltid skulle vara grundläggande behov. Men Försäkringskassan fortsatte att bedöma att det endast var tiden för av- och påkoppling av sonden som räknades. Det var ju därför som vi kristdemokrater tillsammans med Moderaterna var tvungna att driva på regeringen för att säkerställa att sondmatning även i praktiken skulle räknas som grundläggande behov.

Att regeringens lagförslag i promemorian inte täckte upp för detta kryphål är därför beklämmande, särskilt med tanke på att även januariöverenskommelsen fastställde att rätten till assistans för egenvård, inklusive andning och sondmatning, skulle säkerställas. Jag tycker också att det är uppseendeväckande att ministern under min interpellationsdebatt direkt efter att regeringen släppte promemorian i februari inte visade någon förståelse för lagförslagets brister och de möjliga konsekvenser som senare lyftes fram av remissinstanserna.

Herr talman! Med detta sagt tycker jag självklart att det är bra att regeringen har kommit till insikt och tar remissinstansernas kritik på allvar. Men jag är mycket kritisk till att regeringen väljer att inte bereda ett lagförslag som skulle säkerställa att all den tid det tar att utföra samtliga grundläggande behov ska vara assistansgrundande.

Min oro är att den särreglering som regeringen kommer att införa för andning och sondmatning medför att dagens rättspraxis för övriga grundläggande behov permanentas. Då kommer det exempelvis fortsatt att vara så att endast den tid det tar att torka rumpan, men inte den tid det tar att utföra behovet på toaletten, kommer att räknas som grundläggande behov. Det är i min mening helt ovärdigt!

Jag undrar om socialministern inte ser dessa risker. Jag skulle även vilja ha ett tydligare svar på varför regeringen väljer att inte se över samtliga grundläggande behov nu när ett beredningsarbete ändå ska genomföras. Det skulle ju ge rätten till assistans och livet tillbaka till fler människor än bara dem som behöver assistans för sondmatning och andning.

Herr talman! Låt mig inleda med att säga att jag är alldeles övertygad om att Pia Steensland är väl medveten om att detta är väldigt komplicerat, även om det inte låter så i just det här inlägget. Jag tycker att det är olyckligt om vi beskriver situationen som att det bara är att göra något tillägg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om alla integritetsnära behov skulle ses som grundläggande är det en väldigt stor förändring. Det är inte bara att lägga in det i beredningsunderlaget. Begreppet integritetsnära är något som finns med i den ursprungliga lagstiftningen och i alla förarbeten. Det är väldigt komplicerat.

När det gäller hela assistansen tycker jag också att det vore välkommet om Pia Steensland beskrev det som att alla partier är väldigt överens om att saker måste göras. Med all respekt för Pia Steenslands och Kristdemokraternas engagemang i frågan, inte minst under den tid då Maria Larsson var ansvarigt statsråd, vill jag säga att det är fler partier som har stort engagemang i frågan. Jag upplever det precis så. Jag upplever inte att det finns något parti som mer specifikt än andra driver på.

Skälet till att hela hösten fick gå utan några initiativ var enbart att det fanns en övergångsregering som var förhindrad att agera, att ta politiska initiativ, att lägga förslag på riksdagens bord eller att göra utredningar. Det är, kan jag intyga, en otroligt frustrerande situation, och vi hoppas att Sverige framöver inte ska ha den typen av långa passager när människor tvingas vänta på initiativ som politikerna egentligen vill ta men inte har möjlighet till.

När det gäller specifikt hur man styckar sönder assistansen och tittar på de grundläggande behoven vill jag säga - vilket jag har beskrivit tidigare här i kammaren och kanske också i interpellationsdebatt med Pia Steensland - att jag ju var vice ordförande i socialutskottet 2010-2014 och hade förmånen att ha mycket dialog med det dåvarande ansvariga statsrådet Maria Larsson. Det var precis då, 2009, som domen kom. Jag minns att vi gemensamt i socialutskottet var väldigt bekymrade, och vi delade den oron med Socialdepartementet. Vi undrade över vad detta skulle komma att innebära: Vad är konsekvenserna, hur kan man stycka upp detta och hur kan man se att det inte handlar om hela sekvenser och en hel period? Hur kan man mäta minuter?

Då var det inget politiskt initiativ som hade tagits, utan det var just en dom. Möjligheten att agera uppfattade jag som väldigt begränsad. Det handlade om att göra om lagen inte bara lite grann, utan det var väldigt omfattande.

Tyvärr gjordes inga förändringar 2009, 2010, 2011, 2012, 2013 eller 2014. Vi har fortsatt kunnat konstatera att det fällts domar där - det är jag alldeles övertygad om - riksdagens kammare inte skulle göra samma bedömningar.

Ska vi nu ändra på hur domarna fälls behöver vi förändra lagstiftningen. Då har regeringen tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna i januariavtalet bestämt ordningen andning, sondmatning, därefter egenvård och avsmalnat föräldraansvar, därefter huvudmannaskapet. Där har vi satt ned foten och sagt att detta är vad vi ska åstadkomma. Det är väldigt omfattande. Men det är naturligtvis inte så att assistansen kommer att vara fulländad när detta är gjort, utan det finns uppenbart mer att göra, men det är väldigt komplicerat.

Låt mig också bara understryka att det aldrig i något regleringsbrev till Försäkringskassan har handlat om att bryta någon kostnadsutveckling, men det är alldeles korrekt att det vid ett tillfälle fanns med att bryta timutvecklingen. Att säga att myndigheten därmed skulle frångå lagstiftningen och helt enkelt bryta mot den lagstiftning och de förarbeten som finns tycker jag är att gå lite väl långt. Däremot har vi situationer där lagen måste förändras. Det är ett omfattande arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om alla integritetsnära behov skulle ses som grundläggande skulle det vara väldigt omfattande. Jag tror att också Pia Steensland ser det.

Herr talman! Tack, socialministern! Visst ser jag att det är en akut situation, och jag uppskattar att socialministern uttrycker att det finns en samsyn. Jag vet att socialministern personligen har det engagemanget. Det är också därför min frustration blir så stor när det går så långsamt.

Det går ju inte att frångå fakta. Statistiken visar tydligt att det skedde en förändring 2016. Det var då som många personer började falla ur systemet. Det är i dag väldigt många personer som inte ens får chansen att komma in i systemet.

Det ska ju vara en livförsäkring för oss alla. Vi kan drabbas av en stroke eller en allvarlig trafikolycka i morgon. Vi vet inte. Då ska LSS täcka upp, men så är det inte i dag.

Det är många år som detta har pågått. Socialministern hänvisar till hösten förra året, men det hela började ju tidigare än så. Rapporter från myndigheten visade i december 2017 att vi har en situation där personer utifrån rådande rättspraxis inte får det stöd de behöver för att klara sin vardag.

Rapporter visar att barn med omfattande funktionsnedsättning som har förlorat sin statliga och kommunala assistans i dag i mycket större utsträckning hamnar på barnhem, på institution, trots att familjerna hellre vill att barnet ska växa upp hemma i sin familj.

Jag menar att det är regeringens skyldighet att se till att ta krafttag för att faktiskt göra något åt detta. Även om det är en komplicerad situation måste man ta de första stegen för att återställa assistansersättningen.

Det fanns tid även förra hösten när vi hade en övergångsregering. Även när det var en övergångsregering kallade vi i socialutskottet ministern till utskottet för att berätta att det fanns en samsyn i utskottet om just andning och sondmatning. Vi frågade vad vi kunde göra. Här finns det en politisk samsyn, och då bör det inte vara en kontroversiell politisk fråga. Då borde även en övergångsregering ha kunnat agera, eftersom det är en akut situation.

Människors liv och familjer trasas sönder. Människors mest grundläggande behov - det handlar exempelvis om personlig hygien, om måltider och om på- och avklädning - delas upp i minuter och sekunder. Och på grund av Försäkringskassans striktare tolkning av gamla domar räknas i dag endast en liten, liten del. Socialministern vet att det endast är en liten del av de grundläggande behoven som räknas. Det är exempelvis endast av- och påklädning av kläderna närmast kroppen. Personligen skulle jag inte vilja gå ut i underkläderna, och jag tror att detsamma gäller för socialministern.

Socialministern uttrycker precis som jag att det är en svår situation. Det är därför det är svårt att förstå varför ministern inte tar de nödvändiga stegen och ser till att ändra lagen så att samtliga grundläggande behov räknas i sin helhet nu när möjligheten finns, i och med den här beredningen. Socialministern sitter ju på makten att återställa intentionen med LSS.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Socialministern hänvisar till januariöverenskommelsen mellan regeringspartierna, Centerpartiet och Liberalerna. Jag undrar om det ska tolkas som att inget annat än det som uttryckligen står skrivet om LSS under punkt 64 kommer att verkställas under Socialdemokraternas ledning under denna mandatperiod.

Herr talman! Jag tänker att Pia Steensland skulle kunna ägna nästa anförande lite grann åt att beskriva om det är akut och enkelt att åtgärda den här frågan eller om det är akut och komplicerat. Jag tror att det skulle vara väldigt välkommet. Det skulle också underlätta våra fortsatta dialoger. Om det ges en bild av att det här skulle vara enkelt att hantera förstår jag verkligen all den frustration som människor känner och den ilska som successivt byggs upp och riktas mot den som då inte fattar det enkla beslutet.

Att det är viktigt är en sak. Att det är väldigt angeläget är vi helt överens om. Men om Pia Steensland tycker att det här är enkelt är vi inte överens om just den delen. När svensk lagstiftning ska ändras måste det utredas - det är så det fungerar. Det tar sin tid. Det ska dessutom hanteras i form av propositioner och liknande. Det tar tid.

Jag tycker också att det är viktigt att säga något när det gäller att alla integritetsnära behov skulle vara grundläggande. Eftersom det är så genomgående i hela den ursprungliga LSS-lagstiftningen när det gäller assistansen är det inte heller så att det står vid något enstaka tillfälle. Lagen har inte den utformningen. Det är tvärtom väldigt genomgående. Det är, helt enkelt, komplicerat. Det betyder inte att vi inte ska ta oss an frågan. Det är inte det budskap jag skickar.

Jag träffade senast i går en familj med barn som beskrev sin situation då de blivit av med assistansen för tre år sedan med hänvisning till domar. Nu hade just den familjen, glädjande nog, precis fått tillbaka assistansen för sönerna. Många andra har ju inte fått det.

Men att beskriva det som att regeringen ingenting har gjort känns inte heller som en rättvisande bild. Jag tycker att det är viktigt att säga att det för drygt ett år sedan, i april 2018, inträffade ett antal saker. Jag tänker på domen om sondmatning och att det ska vara rätt till assistans. Då tänkte väl inte bara jag utan också alla som har behov av assistans i samband med sondmatning att vi nu äntligen fick en dom som gick vår väg. Inte heller det var möjligt, så inte heller när det finns domar som ändrar praxis ändras det på det sätt som jag tror att den här kammaren skulle besluta om det var kammarens uppgift att fatta det beslutet. Nu är det inte det.

Det fattades också beslut om att slopa tvåårsomprövning. Det fattades beslut om att inkludera väntetid och beredskap för att man inte ska se assistansen som minutinsatser - det är naturligtvis ingen som kan bygga upp en assistans på det sättet.

Pia Steensland beskriver det som att regeringen ändå ser över detta och skulle kunna ändra det. Jag vädjar om att vi gemensamt försöker beskriva det komplicerade arbete som det är. Det handlar om hur en rättighetslag och tillämpningen av den på något sätt genuint krockar med hur vi bygger lagstiftning och hur det demokratiska systemet funkar. Hade det varit politiker som hade gjort ändringar i LSS-lagstiftning i fråga om den personliga assistansen hade det varit omfattande processer. Då hade det varit utredningar som skulle remitteras. Folk skulle få komma till tals - individer, kommuner, organisationer och partier. Vi hade haft debatter i riksdagen. Vi hade fattat beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men nu är det precis tvärtom. Myndigheter tolkar lagen och fattar ett beslut. Det överprövas, och när den domen kommer ändras praxis över en natt. När vi ska möta det från politikens sida ska vi möta det med det demokratiska förhållningssättet med utredningar, beredningar och remisshantering. Det där är verkligen otroligt komplicerat.

Jag vill säga att barn kan behöva många olika former av stöd, och assistans är en viktig del. Hela LSS-lagstiftningen är verkligen i behov av en översyn. Delar av detta har vi signalerat i januariavtalet. Det betyder inte att det är det enda vi kommer att göra.

Herr talman! Visst är det komplicerat, men det måste ju påbörjas. Jag tror att många av de människor som har det ofantligt svårt skulle orka kämpa lite till om de kände ett hopp. Självklart ska vi göra alla beredningar. Jag förstår att vi inte ska "bypassa" dem. Men nu är vi på väg att införa en särreglering för vissa grundläggande behov. Det kommer att utredas och beredas. Detta bör göras för samtliga grundläggande behov.

Det handlar om så mycket mer än om att återupprätta LSS. Det handlar om människovärdet och vilket samhälle som vi lever i. I dag behöver personer med funktionsnedsättning och deras familjer kämpa mot myndigheter varje dag för det som borde vara deras självklara rätt enligt LSS. Människor som har störst behov av samhällets stöd kommer att fortsätta att leva med en skräck inför framtiden.

Initiativ måste tas. Vi kristdemokrater vill ha ett samhälle där personer med omfattande funktionsnedsättning har en självklar rätt till personlig assistans. De har, precis som alla vi andra, rätt att vara delaktiga i samhället och leva sina liv fullt ut på sina egna unika villkor. Jag och Kristdemokraterna kommer därför att fortsätta att driva på regeringen i denna fråga. Vi kan inte kompromissa med människovärdet. Därför skulle jag vilja att det snarast tas initiativ till att se över samtliga grundläggande behov.

Herr talman! Jag kan garantera inte bara Pia Steensland och övriga i denna kammare utan också alla som tittar på detta att vi arbetar otroligt intensivt med hela LSS-lagstiftningen och med den personliga assistansen. Det handlar om att göra det den demokratiska vägen när det gäller utredning och så vidare och i engagemangshänseende. Det handlar om att möta människor och att försöka förstå och se hur många de olika behoven är. Om vi hade sett en brist i lagstiftningen vore det en sak, men det finns ju flera delar i detta.

Andning och sondmatning är det som vi kan uppleva som akut och som faktiskt är livsviktigt. Man kan tycka att det borde vara synnerligen självklart. Vi har också egenvård. Vi har föräldraansvaret. Vi har tillsynen. Det finns många olika delar i detta.

Lagrådet yttrade sig om propositionen när det gällde andning. Man kan tycka att det skulle vara otroligt enkelt att bara se till att andning är ett grundläggande behov. Inte ens det var enkelt. Jag rekommenderar den som är intresserad och som inte redan har tittat på Lagrådets yttrande att faktiskt titta på det. Lagrådets yttrande handlar inte bara om andning utan om hela egenvårdsbegreppet, och man gör frågan mycket större. Vi har inte för avsikt att ta hänsyn till allt detta, för då kommer vi ingenstans. Jag är utan tvekan beredd att göra saker så att det går snabbare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också säga: När det handlar om rätt till assistans är lagstiftningen tydlig. Vi vill inte ändra lagen för att på något sätt begränsa människors möjligheter, utan vi vill se till att vi har en lag som överensstämmer med verkligheten och med de ambitioner och intentioner som fanns från början. Men det handlar också om det som inte riktigt täcktes in från början. Det är ju det som är vårt problem med en 25 år gammal lagstiftning. Man har tyvärr inte mäktat med att göra förändringar efter tidigare utredningar, utan man har utrett, och sedan har frågan lagts på hyllan.

Nu behöver vi se till att vi successivt gör insatser. Januariavtalets punkter kommer först.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Elisabeth Björnsdotter Rahm har frågat mig om jag och regeringen avser att ta initiativ till en förändring av regelverket som innebär att enbart akut vård och behandling ska erbjudas vuxna som vistas i landet utan tillstånd.

Elisabeth Björnsdotter Rahm har även frågat mig vad regeringen gör för att människor som inte har rätt att fullt ut ta del av välfärdssystemet inte heller ska göra det.

Därutöver har hon frågat vad regeringen gör åt det faktum att "vård som inte kan anstå" inte tolkas likadant i hela landet samt vad regeringen gör för att se över att begreppet "vård som inte kan anstå" görs om så att staten inte ger dubbla budskap till de människor som befinner sig illegalt i Sverige.

Interpellanten framförde liknande synpunkter och frågeställningar i en riksdagsfråga som jag besvarade för någon månad sedan. Jag får återigen konstatera att vuxna personer som vistas i Sverige utan tillstånd sedan 2013 har rätt till vård som inte kan anstå enligt lagen (2013:407) om hälso och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.

Regeringen gör bedömningen att det inte finns skäl att ändra denna ordning.

Vad gäller frågan om vad regeringen gör åt att begreppet "vård som inte kan anstå" inte tolkas likadant i hela landet får jag än en gång påpeka att bedömningen av vilken vård som inte kan anstå för en patient får avgöras i det enskilda fallet av den behandlande läkaren, tandläkaren eller annan ansvarig vårdpersonal. Det är bara behandlande läkare eller annan ansvarig vårdpersonal som har kunskap om patientens individuella förutsättningar som kan bedöma vilka åtgärder som krävs och när.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen bedömer att det inte heller finns skäl att ändra denna ordning.

Herr talman! Tack, socialministern, för svaret! Jag har ställt liknande frågor till socialministern tidigare, och jag är tacksam över att hon påminner mig om det.

Jag hade inte då och inte heller nu för avsikt att föra någon form av migrationsdebatt. Men vad som är grunden i den här frågan är att en hållbar migrationspolitik avgörs av hur lagar och regler implementeras i vårt samhälle och vilka signaler som samhället sänder till dem som får stanna respektive inte får stanna.

Att man i Sverige kan leva som papperslös eller olovligt vistas här och ta del av hela vår välfärd anser jag inte är rättvist. Att det dessutom tolkas olika beroende på var i Sverige man vistas ger felaktiga signaler.

Av Sveriges i dag 21 regioner har 6 regioner valt att tolka begreppet "vård som inte kan anstå" på ett helt annat sätt än vad övriga regioner har gjort. Detta innebär att signalerna blir helt fel. Jag anser att man måste vara mer tydlig när det gäller att beskriva vad "vård som inte kan anstå" innebär och att man begränsar sjukvård för vuxna som olovligen vistas i landet på ett tydligare sätt än vad som görs i dag.

Jag kan inte anse att preventivmedelsrådgivning är vård som inte kan anstå. Jag kan inte anse att vård som kan motverka ett mer allvarligt sjukdomstillstånd är vård som inte kan anstå. Det finns en rad olika punkter som Socialstyrelsen har tagit fram när man definierar vård som inte kan anstå, och vi har en utmaning när det gäller att tydliggöra detta så att vi kan få en likvärdighet i hela landet.

Jag önskar alltså att socialministern kunde vara tydlig med vad regeringen anser är vård som inte kan anstå så att vi får en liktydighet i hela landet.

Herr talman! Jag tycker att det är glädjande att det finns ett intresse för sjukvårdsfrågor hos Moderaterna och tänkte att det ska jag gärna ägna den här interpellationen åt.

Dock är det här, som Elisabeth Björnsdotter Rahm själv säger, ingen migrationsdebatt - men. Det är precis det som Elisabeth Björnsdotter Rahms inlägg sedan handlar om. Vi får väl se vad nästa inlägg blir.

Jag kan bara konstatera att när interpellanten ordagrant säger att människor kommer till Sverige och får "ta del av hela vår välfärd" tror jag inte att någon av oss skulle vara nöjd med den sjukvård som papperslösa och människor utan tillstånd att vistas i Sverige får. Jag skulle gärna höra interpellanten utveckla hur de får "ta del av hela vår välfärd", när det handlar om akut vård och vård som inte kan anstå.

Jag är själv inte vårdutbildad och har inte för avsikt att gå in och diskutera sjukdomstillstånd och vad som kan leda till vad. Det är precis det som vi har Socialstyrelsen som expertmyndighet till, och det är också det som är vårdpersonalens uppgift.

Det finns inga planer på att göra någon ändring i den lagstiftning som alliansregeringen tog fram 2013. Vad som är "vård som inte kan anstå" är en fråga som måste avgöras efter en individuell bedömning. Vad människor har för grundförutsättningar går naturligtvis inte att översätta till en lista med tre, fyra eller fem insatser eller hur nu Elisabeth Björnsdotter Rahm tänker sig detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker också att det är fascinerande att när Elisabeth Björnsdotter Rahm från Moderaterna nu ska lyfta sjukvårdsfrågor, som jag ändå förstår att den här interpellationen handlar om, handlar det inte om hur vi ska ha en bra sjukvård i Sverige eller för våra äldre, hur vi ska förhindra att människor hamnar mellan stolar, hur vi ska se till att klara den specialiserade vården eller om hur gigantiska skattesänkningar ska kunna möta stora demografiska utmaningar och växande vård- och omsorgsbehov. I stället är perspektivet att människor som kommer till Sverige inte ska få vård som inte kan anstå.

Jag återkommer gärna i nästa inlägg och talar mer om den sjukvårdsdebatt som Elisabeth Björnsdotter Rahm efterlyser. Men jag skulle gärna vilja ha ett svar på hur man kan uttrycka sig som att människor som vistas illegalt i Sverige kan "ta del av hela vår välfärd". Vad ligger i det begreppet för Elisabeth Björnsdotter Rahm?

Herr talman! Till skillnad från socialministern har jag en lång sjukvårdsbakgrund och är väldigt engagerad i sjukvård. Jag äger och driver en vårdcentral i Västerbottens inland, vilket innebär ett stort engagemang och en stor kunskap om sjukvård.

Jag ställer denna interpellation utifrån att det som sagt var finns ett antal regioner i Sverige som, enligt riksdagens utredningstjänst, har valt att efter egna politiska beslut gå ifrån begreppet "vård som inte kan anstå" och i stället erbjuda papperslösa och personer som vistas olovligen i landet fullständig tillgång till hela vårt välfärdssystem när det gäller sjukvård.

Vi vet sedan tidigare att vi har väldigt långa vårdköer. Vi vet också att det innebär ökade utgifter för den svenska staten när människor står länge i vårdköer.

Vi bör vara väldigt noga med att använda oss av de behandlingsriktlinjer som vi tar fram för enskilda sjukdomstillstånd. Detta ska gälla alla. Min ingång i det här är att om man vistas olovligen i landet ska man inte ha rätt till hela vårt välfärdssystem och alla de behandlingsriktlinjer, de behandlingar och den vård som finns att tillgå.

År 2013 ändrades lagen. Jag som moderat tycker att vi borde återgå till den ordning som gällde före 2013, då lagstiftningen var betydligt strängare när det gällde vård som inte kan anstå. Det var betydligt tydligare hur det skulle tolkas.

Jag vill återigen ställa frågan till socialministern: Anser socialministern att det är rättvist att vi har så olika tolkningar när det gäller vård som inte kan anstå i landet? Är det rättvist att regioner erbjuder personer som vistas olovligen i landet och asylsökande som har fått ett utvisningsbeslut att gå före i kön och betala betydligt lägre avgifter än vad svenska medborgare får göra i dag?

Herr talman! Med all respekt för Elisabeth Björnsdotter Rahms personliga erfarenheter av vård är min uppfattning att politiker inte, i synnerhet inte i Sveriges riksdag, ska agera som om vi alla satt på den kunskapen. Det är det personliga mötet med patienten som måste avgöra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hoppas verkligen att all vårdpersonal ser individen de möter. Det finns en lagstiftning i dag som gäller vård som inte kan anstå. Det finns ingen lagstiftning som säger att den som vistas olovligen i landet har rätt till all vård, det vill säga har rätt att ta del av svensk välfärd med samma förutsättningar som den som är svensk medborgare eller har uppehållstillstånd och rätt att vistas i landet. Vi har inte en sådan lagstiftning.

Vi ska inte ändra i lagstiftningen. Men frågan är hur tillämpningen ser ut. Det är väl lämpligt att frågan lyfts upp i de sammanhang och i de regioner och landsting där man enligt Elisabeth Björnsdotter Rahms uppfattning så grovt bryter mot lagen. Men att ändra lagen har regeringen i dag ingen avsikt att göra.

Det är viktigt att vi diskuterar migrationspolitiken i migrationspolitiska sammanhang. Att tala om för människor att de inte ska stanna genom att inte ge dem akut vård eller vård som inte kan anstå är omänskligt.

Migrationspolitiken handlar om att ha återvändandeavtal med tredjeland och att utföra arbetsplatsinspektioner för att upptäcka vilka människor som vistas olovligen i Sverige. Det är ett mycket viktigt arbete, och det har funnits mycket att göra efter att regeringen tog över 2014.

Det handlar också om att höja förvarskapaciteten för att verkställa avlägsnande på ett mer effektivt sätt än vad som tidigare kunde göras.

Om Elisabeth Björnsdotter Rahm tycker att Sveriges riksdag ska ändra i lagstiftningen i fråga om akut vård eller vård som inte kan anstå kan jag säga att vi inte är överens. Jag tycker att vi ska ge den vården. Om det finns situationer, regioner eller landsting där man inte följer lagen på ett riktigt sätt är det viktigt att ta upp frågan i de politiska församlingarna, det vill säga om de fattar beslut som går emot svensk lag.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svar!

Min ingång i interpellationen är att det saknas tydlighet och att det finns ett tolkningsföreträde. Det innebär att sex regioner i landet gör en helt annan tolkning av begreppet vård som inte kan anstå, det vill säga att en papperslös eller asylsökande med utvisningsbeslut har samma rätt till vård, habilitering, tandvård eller hjälpmedel som personer som är svenska medborgare.

Precis som jag har sagt tidigare har jag inte för avsikt att driva en migrationsdebatt, men det jag saknar är en tydlighet i lagstiftningen som förhindrar regioner att göra egna tolkningar och behandla människor på ett helt annat sätt.

Jag avslutar mitt inlägg med att tacka statsrådet för tydliga svar, och jag önskar statsrådet en trevlig sommar.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Elisabeth Björnsdotter Rahm.

Jag vill kort och tydligt avsluta denna interpellationsrunda med att säga att riksdagen 2013 fattade beslut om en lagstiftning som säger att den som vistas i Sverige olovligen har rätt till vård som är akut eller vård som inte kan anstå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Socialstyrelsen är den myndighet som regeringen har till sitt förfogande som expert med kunskap på området. Myndigheten har tagit fram riktlinjer.

Det är sedan vårdpersonal och läkare som i mötet med den enskilde ska göra bedömningen om behovet är akut och inte kan anstå. Det är inte aktuellt att göra någon förändring i detta.

Det är dock otroligt viktigt att migrationspolitiken är långsiktig, ligger fast och är tydlig i fråga om hur man ska agera när människor inte har rätt att vistas i Sverige. Vi begränsar i och för sig välfärden, men vi ska möta dessa frågor genom migrationspolitiken, genom förvar, genom återvändande, genom poliser och mycket annat som vi arbetar med parallellt.

Jag önskar Elisabeth en trevlig sommar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Karin Rågsjö har frågat mig hur jag kommer att följa upp NKS ansvar vad gäller de nationella åtagandena som riksuniversitetssjukhus, om jag kommer att kalla till mig ansvariga politiker i Region Stockholm för att få mer information om nuläget, hur vi i framtiden kan undvika att den vård patienter får inte underställs system som gör att så många drabbas samt vid vilken tidpunkt jag anser att staten måste gripa in för att rädda ett sjukhus vars struktur gör att patienter tar skada.

Regeringen har följt utvecklingen på Nya Karolinska under en längre tid. Det som skulle ha blivit Sveriges bästa sjukhus har blivit inte bara Sveriges utan ett av världens dyraste sjukhus, och förutom skenande kostnader för byggnation och drift har det rapporterats om vidlyftiga konsultarvoden med bristande underlag och risk för patientsäkerheten. Projektet kan i dag inte kallas något annat än en skandal.

Regeringen har haft förväntningar på att landstingsledningen ska hantera situationen. När så inte har skett har regeringen agerat på olika sätt. Bland annat har Statens beredning för medicinsk och social utvärdering fått i uppdrag att göra en kunskapssammanställning om värdebaserad vård, som en stor del av omorganisationerna inom Nya Karolinska bygger på. Av rapporten framgår att det finns knapp forskning om värdebaserad vård, och den forskning som finns har brister.

Regeringen tillsatte vidare i februari 2018 en utredning för att säkerställa att något liknande aldrig ska ske igen. Utredaren fick i uppdrag att se till att fakta kommer på bordet vad gäller både de delar som har att göra med avtalsreglerade samarbeten mellan det offentliga och det privata, så kallade OPS-lösningar, och de delar som rör användandet av process- och organisationsstöd.

Utredningen ska även kartlägga hur relevanta kontrollmekanismer har tillämpats vid beslut och genomförande av upphandlingar, investeringar och större organisationsförändringar samt identifiera risker för att offentliga medel inte används på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. I uppdraget ingår också att vid behov lämna förslag på författningsändringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nya Karolinska är inte bara ett sjukhus för stockholmare, utan det är också ett av landets viktigaste sjukhus för universitetssjukvård och är internationellt ansett. Sjukhuset ansvarar för utbildning av personal, för att bedriva utveckling av svensk hälso- och sjukvård och för klinisk forskning. Nya Karolinska har dessutom ett antal uppdrag att bedriva nationell högspecialiserad vård med ansvar gentemot resten av landet, och där utförs behandlingar som inte görs någon annanstans i Sverige eller på mycket få ställen.

Två av regeringens främsta verktyg i arbetet med att styra riket är myndighetsstyrning och möjligheten att till riksdagen föreslå nya lagar. Båda dessa verktyg kan komma att prövas när det gäller att undvika att en liknande situation som den vid Nya Karolinska uppstår igen.

Herr talman! Jag vill tacka minister Hallengren för det informativa svaret. Det är tydligt att vi är eniga, och mycket pågår för att förhindra liknande haverier.

Jag brukar aldrig lyfta fram enskilda sjukhus förutom när de har just ett riksuppdrag, det vill säga ett nationellt uppdrag. Nya Karolinska sjukhuset berör hela Sverige. Det är ett universitetssjukhus med ett riksansvar som gäller högspecialiserad barnkirurgi.

NKS har blivit ett känt sjukhus, inte tack vare vården utan på grund av skandaler som går igen på i stort sett alla plan. På Nya Karolinska sjukhuset arbetar en enormt duktig och kompetent personal. Det är personal i världsklass, och de bär upp vården - men de går också på knäna. Det handlar om en ekonomisk kollaps. Nya Karolinska sjukhuset har ett underskott på 1,5 miljarder för 2019, och 500 personer ska sägas upp. Det kommer att påverka personalen på golvet och därmed även patienterna.

Herr talman! Personalsituationen är allvarlig. Som på många andra ställen i Sverige handlar det om stress, låga löner och personalbrist, vilket gör att vårdpersonal sägs upp. De personer jag har träffat - sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor och biomedicinska analytiker - vittnar om att de mår väldigt dåligt på Nya Karolinska sjukhuset. De hinner knappt gå på toaletten, och kollegor gråter på jobbet och går in i väggen.

Trots att avdelningarna är överfulla kommer det dessutom in ännu fler patienter, på grund av stängda vårdplatser på andra håll. En del patienter hamnar på avdelningar där den vårdkompetens de behöver saknas. Det äventyrar förstås patientsäkerheten på ett sjukhus som har till uppdrag att ta hand om de allra sjukaste i regionen.

Jag kan också bara nämna att Stockholmsregionen borde klara personalsituationen inom hälso- och sjukvården betydligt bättre. Det finns väldigt många att anställa i den här regionen, och det tycker jag att man borde ha fixat. Bristen på personal har också blivit en dyr affär för regionen - på grund av personalbrist har Region Stockholm köpt in hyrpersonal för 658 miljoner kronor under 2018. Det är en ganska ansenlig summa.

På Nya Karolinska är endast 10 av 28 vårdplatser på barnkirurgin öppna. Det slår väldigt hårt: 1 700 barn köar för operation, och operationsköerna växer. De totala operationsköerna på Karolinska sjukhuset har vuxit med 46 procent på fyra år, och för barn är ökningen 131 procent sedan 2015. Det är en extrem siffra. Detta är ett universitetssjukhus med ett riksansvar för rikssjukvårdsuppdrag inom barnkirurgi. Med tanke på den kaosartade vardagen på Nya Karolinska blir jag allvarligt talat orolig för de barn som skickas från hela landet till Nya Karolinska sjukhuset. Kommer Nya Karolinska sjukhuset att fixa sitt åtagande att operera barn från hela landet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Hur kommer minister Hallengren att följa upp NKS ansvar när det gäller de nationella åtagandena som riksuniversitetssjukhus?

Herr talman! Jag tackar Karin Rågsjö både för frågan och för inlägget - och för möjligheten att inte bara inför kammaren utan inför intresserade lyssnare resonera om någonting som diskuteras i vården långt utanför NKS och långt utanför Stockholms läns landstings gränser.

Jag möter företrädare, både politiker och människor inom professionen och medborgare, som själva står i begrepp att göra investeringar och tänker: "Hur mycket måste man lägga på? Det verkar ju inte gå att bygga ett sjukhus som håller sig till de ramar och den budget som man från början hade." Det är i sig väldigt bekymmersamt; vi har stora behov framöver.

Karin Rågsjö känner också till att många regioner står i begrepp att göra investeringar inte bara för att fixa till och fräscha upp utan för att se till att vården kan möta de nya utmaningar vi står inför. Det handlar om att se till att de gamla byggnaderna från 60- och 70-talen faktiskt kan möta de vårdbehov vi ser - förutom att man ska växla över till god och nära vård, primärvård och så vidare. Det är i sig väldigt allvarligt.

När det gäller den här situationen, som jag inte behöver redogöra för eftersom Karin Rågsjö har beskrivit den väl, är det oerhört många människor som hamnar i kläm. Då menar jag inte bara patienter utan inte minst personal, med tanke på den rotation vi ser.

Med all respekt för att detta är ett universitetssjukhus som till viss del bedriver rikssjukvård vill jag ändå säga att detta är en angelägenhet som jag vet att såväl Karin Rågsjös som mina egna partivänner i regionen verkligen är otroligt engagerade i. De vill inget annat än att ha alla korten på bordet, reda ut situationen och göra sitt allra bästa för att personalen ska få en arbetssituation som fungerar och för att patienter ska få den vård de behöver. Det är dock otroligt krävande, och det är ett jättearbete som både den politiska ledningen och sjukhusledningen har framför sig.

Vad regeringen har gjort, vilket jag nämnde, handlar om att verkligen titta på det här med OPS-lösningar. I februari 2018, alltså för drygt ett år sedan, fick en utredare i uppdrag att säkerställa att något liknande inte sker igen och att fakta kommer på bordet. Utredaren ska också titta på de delar som handlar om avtalsreglerade samarbeten mellan det offentliga och det privata, vilket är vad OPS står för.

När utredaren kommer tillbaka och har kartlagt hur relevanta kontrollmekanismer har tillämpats - hur man har genomfört upphandlingar, investeringar och större organisationsförändringar - liksom identifierat risker för att offentliga medel inte används på det sätt som är avsett och tänkt är det viktiga för kammaren att lämna förslag på författningsförändringar. Det är den viktigaste delen.

Det är Stockholms läns landsting som måste hantera den uppkomna situationen. Man har haft en blandning av dålig kontroll och annat. Jag ska inte säga att det är oreflekterat att föra in någonting som värdebaserad vård - som jag tror att ganska få egentligen kan reda ut vad det handlar om - och låta det arbetssättet och förhållningssättet till vården genomsyra en så viktig verksamhet, men det känns nästan så.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag väntar alltså på utredningen, och jag tror att hela kammaren gör det. Vi vill veta hur vi kan se till att detta inte händer igen.

Herr talman! Jag är oerhört glad att det pågår så mycket kring det som har hänt runt Nya Karolinska sjukhuset, det vill säga när det gäller det vi kan ordna på riksnivå. Men visst är det en stor fråga för regionen - absolut.

Underskottet på 1,5 miljarder är hysteriskt stort. Jag måste tyvärr säga att ledningen, med regionens politikers kännedom, har skjutit det här skuldberget framför sig. Man har som sagt valt styrmodellen värdebaserad vård, som introducerades av det numera rikskända konsultbolaget Boston Consulting Group, BCG. De har fakturerat Nya Karolinska sjukhuset en kvarts miljard. En stor del av fakturorna gick tyvärr inte att härleda; sådant händer i den här regionen.

Sittande finanslandstingsråd Iréne Svenonius har misstänkts för jäv. Hon motsatte sig en extern granskning av konsult- och fakturahanteringen på NKS. Detta har sedan följts upp av Dagens Nyheter, som i en extern granskning slog fast att Iréne Svenonius var jävig.

När man följer turerna kring Nya Karolinska känns det som att man sitter och tittar på en serie på Netflix på kvällarna: Det är oerhört spännande, och man har viss distans till det. Men det här sker på riktigt. Detta är alltså verkligheten i det borgerligt styrda Region Stockholm, där nu även Miljöpartiet ingår som part i en osannolik soppa.

Den nya verksamhetsmodellen är hårt kritiserad och anses också ha förorsakat en väldigt uppsplittrad vårdkedja på sjukhuset. Det finns ingen överblick när det gäller kostnadskontroll och helhetstänk. Detta ska nu ses över. Det har regionen själv bestämt, och det är väldigt bra. Detta är dock en modell man kanske inte vill se införas i resten av Sverige, så det måste man ha lite span på.

Man kan också tala om antalet chefer, som har stigit från 600 till 900 på grund av den här modellen. Det intressanta med modellen är att den har tagits från USA, och när man studerar detta närmare ser man att den ska gynna patienter med en diagnos eller enklare åkommor. Det är absolut inte den grupp som Nya Karolinska har valt att vårda, utan där är man högspecialiserad.

Jag måste fråga hur det är möjligt att ansvariga politiker kan få fortsätta dränera ett sjukhus med riksintresse. Kommer ministern att kalla till sig ansvariga politiker i Region Stockholm för att få mer information om nuläget, herr talman? Man kan säga att det borgerliga experimentet med värdebaserad vård har gått i stöpet.

Läkarföreningen på Nya Karolinska har varit väldigt kritisk hela tiden. Man har sett det ökade antalet chefer och de ökade kostnaderna, liksom den vård som har trängts undan. Det gäller specifikt multisjuka patienter, som har fallit mellan stolarna när ingen har tagit på sig helhetsansvaret. Läkare vittnar också om att man ibland tvingats att ägna sig åt civil olydnad, nästan, för att få värna patienternas hälsa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Min fråga till ministern är därför hur vi i framtiden kan undvika att den vård patienter får underställs system som gör att så många drabbas.

Herr talman! Det finns ju en anledning till att just NKS debatteras i denna kammare. Det är det allra första exemplet på OPS inom svensk hälso- och sjukvård, och såvitt jag förstår är det egentligen ingen av de inblandade parterna som i dag är för en OPS-lösning. Detta gäller såväl de regioner som har tecknat avtalet som byggbolaget, och det säger väl någonting.

Men hur ska vi se till att vi inte bara fattar beslut om hur man får upphandla? Hur skaffar vi oss ordentligt med kunskap för att vara säkra på - för att i allra högsta grad anknyta till det som är denna kammares ansvar - att hälso- och sjukvårdslagens "vård efter behov" är det som gäller?

Människor ska, oavsett om de bor i detta land, känna att de får den vård som de behöver och som de har rätt till. Där behöver vårdens olika delar samarbeta och samverka. Det finns förstås en aspekt när ett universitetssjukhus som bedriver rikssjukvård hamnar i ett väldigt besvärligt läge.

Jag vill svara direkt på den fråga som Karin Rågsjö ställde om huruvida jag kommer att kalla till mig några företrädare. Det kommer jag inte att göra. Däremot väntar jag in resultatet av den utredning som sitter och tittar på OPS-lösningar och på hur vi ska försäkra oss om att vi framöver sluter de avtal och har de kontrollmekanismer som måste finnas på plats för att investeringar ska ske.

Som jag inledde med att säga är jag bekymrad över alla de stora investeringar som sjukvården står inför. Det gäller att man gör dessa investeringar med god kontroll. Det gäller att man vågar och vill och att man förstår att man behöver göra investeringar men också att notan är den som politikerna själva har räknat med och budgeterat för samt den som medborgarna har förväntat sig.

Karin Rågsjö ställde en fråga som jag inte riktigt minns. Jag kan bara konstatera att man, som i alla regioner, ställs inför väljarna vart fjärde år och att man då antingen får fortsätta eller inte. Däremot har vi här ett uppdrag att se till att vi kan säkerställa att vi har vård efter behov.

Jag har för avsikt att återkomma till kammaren om detta, så att vi har förslag när de utredningar som vi har tillsatt kommer tillbaka.

Herr talman! Jag skulle aldrig ha tagit upp ett enskilt sjukhus i, låt oss säga, Linköping. Det sjukhus vi talar om, Nya Karolinska sjukhuset, har ett riksuppdrag. Det är ett av de mest prestigefyllda sjukhus vi har i Sverige, och det är dessutom väldigt internationellt känt. Det bedrivs även forskning där. Sjukhuset är alltså ett riksintresse på flera plan och har haft väldigt gott renommé - det måste man ändå säga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta handlar också om att Nya Karolinska sjukhuset har som uppdrag i riket - i Sverige - att operera barn som har speciella svårigheter. Dessa operationer är jag orolig över på grund av riksintresset. Det beror på att 10 av 28 vårdplatser på barnkirurgin är öppna medan 1 700 barn köar för operation. NKS har som sagt ett riksuppdrag för just barnkirurgi av diverse slag. Detta inverkar också på strukturen i Sverige.

Det handlar också om den valda modellen med värdebaserad vård. Det är en modell av riksintresse med anledning av att värdebaserad vård har prövats på exempelvis Sahlgrenska. Man behöver dyka djupare i detta, så att man inte sprider en modell inom hälso- och sjukvården som är destruktiv.

Min avslutande fråga är denna: Vid vilken tidpunkt anser ministern att staten måste gripa in för att rädda ett sjukhus vars struktur gör att patienter tar skada?

Herr talman! Det finns två initiativ som regeringen har tagit och som är relevanta att upprepa. Med anledning av dessa är det också relevant att säga att regeringen kanske återkommer.

Det ena handlar om det uppdrag som gick till Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, om sammanställning av kunskap om värdebaserad vård. Där var det uppenbart att forskningen var begränsad, och den som fanns var dessutom inte sällan bristfällig.

Det andra handlar om det utredningsuppdrag som rör OPS-lösningar, just med tanke på att vi inte är vana vid OPS-lösningar. Vi har inte många exempel, utan det finns egentligen bara detta exempel. Det är viktigt att vi ser till att den del av landstingens och regionernas samlade resurser som går till hälso- och sjukvård används på bästa tänkbara sätt. Det är också viktigt att man vågar göra de investeringar som ska göras och att man känner att man kan kontrollera de kostnader som man har budgeterat för.

Detta är två verkligt viktiga delar.

Karin Rågsjö ställde en fråga till mig på slutet som jag faktiskt inte riktigt minns. Låt mig dock säga att det är viktigt och angeläget att "vård efter behov" är någonting som vi har med oss i alla de beslut vi fattar och att vi därmed har riktlinjer och ser till att vården har detta fokus.

Det finns uppenbara brister, och jag utgår från att politikerna i Stockholmsregionen inte släpper detta utan fortsätter med sin dialog och med sin granskning.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Hans Rothenberg har frågat mig hur jag och regeringen kan säkerställa att elmarknadshubben inte kommer att kunna användas av främmande makter i syfte att kartlägga våra elnät för destruktiva syften.

Etablering av en elmarknadshubb är viktigt, bland annat då den kan skapa bättre förutsättningar för efterfrågeflexibilitet, underlätta för nya marknadsaktörer och sammantaget öka konkurrensen på elmarknaden.

Affärsverket Svenska kraftnät fick i juni 2015 i uppdrag av regeringen att utveckla och driva en elmarknadshubb. Detta arbete pågår för närvarande, och Svenska kraftnät lägger stort fokus på säkerhetsfrågor i arbetet.

Säkerhetsskyddslagen gäller för verksamhetsutövare som till någon del bedriver verksamhet som är av betydelse för Sveriges säkerhet. Med säkerhetsskydd avses skydd mot spioneri, sabotage, terroristbrott och andra brott som kan hota verksamheten samt skydd i andra fall av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.

Den som bedriver verksamhet som omfattas av lagen ska utreda behovet av säkerhetsskydd i en säkerhetsskyddsanalys. Med utgångspunkt i analysen ska verksamhetsutövaren planera och vidta de säkerhetsskyddsåtgärder som behövs med hänsyn till verksamhetens art och omfattning, förekomst av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och övriga omständigheter. Det kan bland annat röra sig om säkerhetsskyddsåtgärder som syftar till att skydda informationssystem som används i säkerhetskänslig verksamhet.

Jag förutsätter att Svenska kraftnät har gjort och gör vad som ankommer på myndigheten i enlighet med gällande lagstiftning.

Energimarknadsinspektionen har på uppdrag av regeringen tagit fram förslag till nödvändiga författningsändringar för att införa elmarknadshubben. Förslaget har remitterats och behandlas för närvarande inom Regeringskansliet.

Säkerhetsskyddsfrågor ligger högt på regeringens dagordning och kommer givetvis att ges stor vikt i arbetet med kommande författningsändringar.

Herr talman! År 2015 gav regeringen Svenska kraftnät i uppdrag att utveckla och driva en central informationshanteringsmodell - den som kallas en tjänstehubb - på den svenska elmarknaden.

I uppdraget ingick att ta särskild hänsyn till säkerhets- och integritetsrisker. Regeringen presenterade därefter propositionen Energipolitikens inriktning. Där fanns förslag för att utveckla elmarknaden på nationell nivå. Syftet var att underlätta för konsumenterna, bland annat genom att en elmarknadshubb skulle inrättas för att hantera mätdata samt genom en elhandlarcentrisk modell där elhandelsföretaget blir den centrala parten på marknaden.

Nu kommer vi till det som är det känsliga i sammanhanget. Om man ska samla mer än 4 ½ miljon kunders nätdata och anläggningsinformation på samma ställe måste det ställas verkligt höga krav på säkerhetshanteringen av dessa data. Detta har ett antal instanser varnat för, samtidigt som man anser att vidare utredningar kring säkerheten måste göras innan modellen sätts i verket. Exempelvis anser Försvarsmakten att den gjorda analysen av skydd av uppgifter som rör totalförsvaret är bristfällig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Elnätet är grundläggande för att vårt samhälle ska fungera över huvud taget. Vid ett strömavbrott lamslås nästan alla samhällsfunktioner.

Det är inte mycket mer än en vecka sedan som det var massivt strömavbrott i Uruguay och Argentina. Totalt närmare 50 miljoner människor var under ett dygn utan elektricitet. Om detta skulle drabba Sverige, norra Europa, hela Europa eller större delar av världen kan vi tala om verkliga säkerhetsrisker. Grundläggande för samhällets krisberedskap måste därför vara att garantera en hög säkerhet i elnäten.

Enligt Mustchefen pågår i dag bland annat en kartläggning av it-system som har med elförsörjningen att göra, och information om elnät ses som mycket värdefull för potentiella angripare. Regeringen går trots detta fram med att samla mer än 4 ½ miljon kunders nätdata och anläggningsinformation på samma ställe. Transportstyrelsen och den skandal som har varit inom Svenska kraftnät borde ha varit lärdomar i detta sammanhang.

Herr talman! Det svar jag har fått från ministern - som ju passande nog i sammanhanget är både energi- och digitaliseringsminister, för det här är saker som rör båda dessa områden - är i stort sett identiskt med svaret på den skriftliga fråga jag ställde i vintras. Men jag blev inte klok på vad skillnaden i svaren är.

Ministern svarar att etableringen av en elmarknadshubb är viktig, bland annat för att skapa bättre förutsättningar för efterfrågeflexibilitet och underlätta för nya marknadsaktörer. Ja, men ska detta vara till priset av säkerheten?

Att ministern förutsätter att Svenska kraftnät gör vad som ska ankomma på dem är egentligen att överlåta övergripande säkerhetsbedömning på en myndighet. Regeringens ansvar måste vara att grundläggande se till att Sveriges säkerhet fungerar. Med all respekt för Axel Oxenstiernas samhällsbygge är det inte denna myndighet som ska avgöra Sveriges säkerhet.

Herr talman! När de tyngsta säkerhetsaktörerna slår larm borde regeringen reagera på detta. Därför undrar jag hur det kommer sig att statsrådet anser att elmarknadshubben inte kommer att kunna användas av främmande makter i syfte att kartlägga våra elnät.

Herr talman! Vi kan väl börja med, bara för protokollets räkning, att slå fast att elmarknadshubben var ett initiativ av den borgerliga alliansregeringen 2009 och att det är något som det finns en bred enighet om i Sveriges riksdag, så att det inte råder någon tveksamhet om det.

Det andra vi behöver slå fast är att det inte kommer att samlas någon ny information i en elmarknadshubb, utan all information som samlas där är sådan information som samlas in i dag.

Det tredje vi behöver slå fast är att elmarknadshubben inte har någon koppling till driften av elsystemet när de två är sammankopplade.

Det fjärde som vi för ordningens skull behöver slå fast är att varken Uruguay eller Argentina har någon elmarknadshubb. Om de hade haft det kanske de hade haft en bättre ordning på sitt elmarknadssystem.

Hans Rothenberg säger att det här är ungefär samma svar som han fått tidigare. Ja, självklart. Beredning pågår, och det är ju regeringen som har skickat ut förslaget på remiss till Försvarsmakten för att få Försvarsmaktens synpunkter på det. Då är det rimligt att det finns rätt tid för att inarbeta både Försvarsmaktens och andra remissinstansers synpunkter. Att skicka in remissvar är knappast att, som Hans Rothenberg ger uttryck för, slå larm.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, ministern! Ja, det stämmer mycket väl att detta var ett initiativ som togs för ungefär tio år sedan. Det var ett bra initiativ. Och det är inte initiativet som jag över huvud taget är kritisk mot, utan det är hanteringen av säkerhetsaspekterna kring detta initiativ.

Det är bra att det har varit och är politisk enighet. Tjänstemarknadshubben kan vara bra, men jag och många med mig upplever inte att regeringen hittills har tagit de säkerhetsfrågor som följer med denna på allvar.

Anledningen till strömavbrottet i Uruguay och Argentina, i halva Sydamerika, var kanske inte att de inte hade en elmarknadshubb. Den kopplingen går inte att göra, även om man i övrigt är retoriskt väldigt skicklig.

Herr talman! När det gäller den elhandlarcentriska modellen och huruvida konsumenten bör ha kontakt med och få fakturan från elnätsbolagen eller ha elhandelsföretagen som främsta kontakt är inte min ingång i den här frågan. I stället känner jag oro över riskerna och säkerhetsaspekterna med att samla 4 ½ miljon kunders nätdata och anläggningsinformation.

Det är detta som jag vill ha svar på: Hur ser regeringen på att hantera de här riskerna? Oavsett vilken regering som tog initiativet till det här skulle vilken regering som helst sätta som högsta prioritet att eliminera säkerhetsriskerna och se till att det här inte kommer att bli ett problem för Sverige. Det är ministerns och regeringens ansvar.

Det är intressant att följa de statliga aktörer som hittills har sagt att det finns väldigt stora risker. Försvarsmakten påpekar i sitt remissvar riskerna med att samla allt på ett ställe. Det ger en detaljerad bild av den svenska elnätsstrukturen, vilket kan möjliggöra kartläggning av sårbarheter och brister i det svenska elnätet.

Analysen som gjorts av skydd av uppgifter som rör totalförsvaret är mycket bristfällig. Detta säger Försvarsmakten.

Fortifikationsverket uttrycker att säkerhetsaspekterna kring den omfattande mängd information som hanteras i hubben inte beaktas.

Detta är någonting som regeringen måste beakta. Och jag vore glad om jag fick svar i den här debatten. Den rör inte så mycket höger eller vänster, huruvida det är dålig eller god ekonomi och vem som gjorde si eller så för fem år sedan, utan den rör säkerheten för Sverige, Sveriges medborgare, Sveriges invånare och Sveriges aktörer, såsom företag.

Herr talman! Energimyndigheten saknar en konsekvensanalys utifrån bland annat informationssäkerhets-, cybersäkerhets- och säkerhetsskyddsperspektiv. Min fråga till ministern är: Kommer en sådan att göras? Kommer en sådan att beaktas när det väl ska läggas fram en proposition?

Datainspektionen uttrycker att det saknas analys av förslagets förenlighet med GDPR, och man saknar en tydlig redogörelse för hur denna avvägning gjorts och vid närmare analys vilka integritetsrisker som kan uppstå när personuppgiftsbehandlingen på elmarknaden samlas centralt i en hubb.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som före detta inrikesminister vet ministern att elnätets roll är betydande för svensk säkerhet. Försvarsmakten, Energimyndigheten och Svenska kraftnät är kritiska. Om Försvarsmakten anser att analysen som gjorts om skydd av uppgifter som rör totalförsvaret är bristfällig undrar jag hur energiministern kan säkerställa att elmarknadshubben inte kommer att användas av främmande makter i syfte att kartlägga våra elnät för onda syften.

Herr talman! Hans Rothenberg ställer två grundläggande frågor: Kommer vi att beakta remissinstansernas kritik? Kommer vi att se till att det kommande förslaget utformas i enlighet med GDPR? På båda dessa frågor kan jag enkelt svara: Ja, det kommer vi att göra. Vi tar säkerhetsfrågorna på allra största allvar.

Jag vill också passa på att understryka att det inte är några nya data som kommer att samlas in, utan alla data som är planerade för elmarknadshubben samlas in redan i dag. Det avgörande är hur bra säkerhetsnivån är, inte om det är en, tio eller hundra olika placeringar av information. Det skulle nog gå att argumentera, på samma sätt som Hans Rothenberg gör, för att det är dåligt att samla informationen. Men jag konstaterar att det finns väldiga risker med att ha informationen spridd på 190 olika huvudmän som var och en ska ansvara för säkerheten. Det är ju inte säkert att en enskild kommun kommer att ha en bättre möjlighet till säkerhetsarbete än en statlig myndighet som har Försvarsmakten och andra resurser till sitt förfogande.

Jag hoppas på ett fortsatt gott samarbete med oppositionen i dessa frågor. Precis som Hans Rothenberg ger uttryck för är det inte en partiskiljande uppfattning. Både vi och oppositionen är måna om att få en elmarknadshubb på plats och att den håller den allra högsta säkerhetsnivån - i linje med de remissvar som våra myndigheter har avgett.

Herr talman! Jag tackar minister för klarläggandet. Det ska vi ta med oss och följa upp.

Att samla kunders mätdata på ett ställe, att centralisera data, ökar risken. Världen ser inte riktigt ut som den gjorde 2009 när detta initiativ togs. I dag ser vi andra hotbilder. I dag finns det helt andra cyberkrigförande tekniker, som inte skapar blodspillan men informationsspillan.

Många remissinstanser anser att nationella säkerhetsobjekt och nationella säkerhetsaspekter inte är analyserade. Jag hoppas verkligen att regeringen tar detta i beaktande, analyserar det och lägger fram en proposition som innebär att datautbytet mellan marknadens aktörer kan förenklas.

I detta sammanhang ska regeringen dock inte leka affärsutvecklare. Mycket kan ske med annan teknik än en samlad tjänstehubb. Man kan ha smarta mätare. Man kan lösa det med en teknologi som är helt annorlunda än den som fanns när detta initiativ togs 2009.

Herr talman! Arbetet fortsätter - men hittills utan en analys som kan påverka utformningen av reform och lösning. Hotbilden har som sagt förändrats avsevärt under den långa tid som gått. Konsekvenserna för rikets säkerhet måste utredas grundligt innan denna modell kan införas.

Vi är i stadiet innan regeringen har lagt fram sin proposition. Jag tar upp frågan nu så att vi inte ska komma när den väl ligger på riksdagens bord för att behandlas i ett betänkande och sedan slutdebatteras i kammaren. Då kan det vara för sent. Se därför detta som en vänlig reminder om att lägga fram en bra proposition, ministern.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag önskar ministern och hela regeringen en härlig och säker sommar, oavsett om strömmen går eller ej.

(Applåder)

Herr talman! Låt mig börja med att återgälda Hans Rothenbergs sommarhälsning - även om jag tror att sommarledigheten bli aningen begränsad om Hans Rothenbergs profetia slår in.

Jag välkomnar dock att oppositionen använder sin kontrollmakt för att påpeka behovet av hög säkerhetsnivå när vi går vidare med elmarknadshubben. Jag hoppas att den tveksamhet till elmarknadshubben som sådan som framskymtade i Hans Rothenbergs sista inlägg inte är representativ för Moderaterna som helhet utan att det beslut som fattades 2009 av alliansregeringen kan bli verklighet efter att vi har lyssnat in remissinstanserna. Det kommer att ge kunderna billigare och effektivare elförsörjning - något som hela Sverige är betjänt av.

Återigen: Jag önskar herr talmannen och Hans Rothenberg en hjärtligt glad och trevlig sommar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Gudrun Brunegård har frågat mig om jag och regeringen har något mål eller ansvar avseende infrastruktursatsningarnas betydelse för att ge likvärdiga tillväxt- och konkurrensvillkor till rikets olika delar.

För regeringen är det viktigt att hela Sverige ges goda förutsättningar att växa och utvecklas. En utgångspunkt för utvecklingen av den nationella transportinfrastrukturen är självklart det övergripande transportpolitiska målet att transportinfrastrukturen ska bidra till en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet.

Regeringen fattade förra mandatperioden beslut om en nationell plan för transportinfrastrukturen för åren 2018-2029. Det är en satsning på totalt 700 miljarder kronor. Det är också den största järnvägssatsningen i modern tid. Beslutet rymmer också betydande satsningar på sjöfart och väg. Den nationella planen omfattar därför stora satsningar i hela landet på såväl nybyggnation som upprustning och modernisering av befintlig infrastruktur. Detta är möjligt då regeringen satsar 100 miljarder kronor mer än i förra planperioden.

Inför beslutet om den nationella planen har regeringen tagit emot synpunkter från exempelvis branscher och regioner och har vägt ihop det som är regionalt viktiga prioriteringar med de nationella prioriteringarna och regeringens mål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Först vill jag tacka för svaret. Dessvärre är jag inte alldeles nöjd med det.

Infrastrukturministern beskriver i tämligen luddiga formuleringar en fördelningsprocess som mer bygger på samråd mellan parter som redan har pratat ihop sig än på en objektiv bedömning baserad på länets egen behovsbeskrivning av vad man behöver för stöd för att frigöra den egna inneboende utvecklingskraften.

Med statsrådets resonemang konserveras en ordning där län som redan gynnas av genomkorsande statligt finansierade stambanor och Europavägar får mångdubbelt större resurser än ett län som ligger mer avsides och som andra län inte är beroende av.

Regeringen har uttryckt ambitioner att göra insatser för att hela landet ska leva, vilket är bra. Men avser man då att hela landet ska få likvärdiga förutsättningar att leva, blomstra och utvecklas, eller gäller det bara att nätt och jämnt överleva och hålla näsan över vattenytan?

Det finns gränser för hur mycket en region med låg skattekraft, som Kalmar län, själv kan finansiera med de regionala skattemedlen. Merparten av dessa ska ju gå till hälso- och sjukvård. De statliga infrastrukturmedlen är absolut nödvändiga men räcker bara till ett duttande på kortare sträckor.

Kalmar län är ett av Sveriges främsta besökslän med en rad av landets starkaste platsvarumärken, såsom Kalmar, Öland och min egen hemstad Vimmerby med Astrid Lindgrens Värld. Här finns till och med en egen hållplats där tågen stannar sommartid, till barnfamiljernas stora glädje. Men tåget är så skakigt och kränger så att man knappt kan hålla Pippiboken och än mindre läsa ur den för att hålla barnen på gott humör även efter en lång dag full av upplevelser.

Det här är också ett bekymmer för dem som vill studera eller jobba på tåget på väg till Kalmar eller Linköping. Vissa sträckor är så dåliga att tåget kryper fram. Det gör att resan tar längre tid än vad som hade varit nödvändigt och vad som bedöms vara rimligt för pendling.

Utan tillräckligt många mötesplatser på sträckan Linköping-Kalmar blir tåg i ena riktningen stående långa stunder för att vänta in mötande tåg. Det förlänger förstås också restiden.

I en tid då allt fler besjälas av en drivkraft att resa miljövänligt finns ett stort intresse av att optimera befintliga förbindelser. Det är då frustrerande att inte få det nödvändiga stödet från statsmakten. Därav mina frågor och denna interpellation.

Kalmar län har den lägsta tilldelningen per invånare i hela landet i den nu gällande nationella transportplanen, endast 2 765 kronor per invånare. Det ska jämföras med 15 247 kronor per invånare, alltså nästan fem gånger så mycket, i Kronoberg, som är mindre både till yta och folkmängd och dessutom genomkorsas av både Södra stambanan och en väl utbyggd Europaväg och alltså inte behöver lägga pengar på det.

Herr talman! Är det infrastrukturministerns mening att denna ojämlikhet ska bestå? Har inte staten ett övergripande ansvar för helheten? Är det inte hög tid att regeringen tar ansvar och rättar till gamla tiders försyndelser och försummelser i arbetet med den kommande planen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, Gudrun Brunegård, för engagemanget!

Med tanke på de få resurser som lades på infrastruktur under den tid då Gudrun Brunegårds parti var ansvarigt och satt i regeringsställning är det en avsevärd skillnad nu. När ni hade regeringsmakten lades 100 miljarder mindre, det var sämre regional fördelning och det var en större kommunal medfinansiering.

Vi lägger 100 miljarder mer på satsningar i hela landet. Det stämmer inte att detta konserverar en befintlig struktur. Vi har Norrbotniabanan, Malmbanan och Sydostlänken, för oss som är smålänningar. Vi kan åka ned till Blekinge och se den stora och viktiga satsningen på Sydostlänken, från Älmhult via Olofström ned till Karlshamn, eller E22:an nere i Blekinge. Det är en viktig satsning för att se till att Blekinge län får bättre infrastrukturförutsättningar, för detta har man inte fått tidigare.

Det är klart att de 100 miljarderna mer har gjort det möjligt för oss att göra väsentligt bättre satsningar i hela landet än vad som var möjligt när vi hade en regering som prioriterade skattesänkningar före infrastrukturinvesteringar. Därför är det viktigt att vi upprätthåller förmågan att säkra infrastrukturen i hela landet. För mig var det viktigt att förankra detta regionalt.

Kalmar län känner jag väl till; jag har färdats mycket där. I och med att jag själv bor i Småland har jag varit både på Öland och i hela Kalmar län och förstår utmaningarna i att regionalt hitta rätt prioriteringar. Stångådalsbanan är naturligtvis viktig, men entusiasmen har kanske inte varit lika stark från Östergötlandshåll. Kust-till-kust-banan är en viktig sträckning, inte minst om vi får nya stambanor. Ölandsbron, som nu seglar upp som ett objekt som vi förvisso lägger stora resurser på att renovera, pockar framöver på uppmärksamhet vid kommande prioriteringar i regionen.

Jag tror att det är bra att det i Kalmar län förs en diskussion om vilka de viktigaste prioriteringarna är. Jag tycker också att det är bra att Gudrun Brunegård inom sitt eget parti för en diskussion om vilka resurser de är beredda att ställa till förfogande. När de hade regeringsmakten lade de 100 miljarder kronor mindre på infrastruktur, och när vi lade fram förslaget om nationell plan hade Gudrun Brunegårds parti inte mer resurser till förfogande.

I grunden ska man hushålla med de resurser man har och göra rätt prioriteringar. För mig har det varit viktigt att inte hamna i ett läge där kommuner som Vimmerby, Kalmar eller Västervik tvingas stå med ökad kommunal medfinansiering för att få till stånd det som är viktiga nationella angelägenheter. Det är så jag ser det. En satsning på Sydostlänken, Norrbotniabanan, Kust-till-kust-banan eller E22:an är inte bara regionala satsningar, utan de är nationella satsningar. Därför är denna avvägning och prioritering otroligt viktig, och där gör vi en bättre regional fördelning än vad man gjort tidigare. Det är minskad kommunal medfinansiering och mer resurser än tidigare. Det är jag stolt över. Det är viktigt.

Något som är viktigt inför kommande planperioder är att man i varje region - i varje län men också i de större regionerna - för en diskussion om vilka de långsiktigt viktigaste prioriteringarna är. Detta ska man göra i Kalmar, Kronoberg och Blekinge, för att hålla oss till vår del av Sverige, men naturligtvis även i andra delar, för att möta klimatutmaningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det stämmer att fler vill åka tåg, och detta innebär att vi framöver kanske kommer att ha en ännu större andel investeringar i järnvägsinfrastruktur men också i hamnar, eftersom sjöfarten behöver utvecklas, och i farledsfördjupningar. Det är en högaktuell fråga inte minst i Kalmar län. Om vi ska stärka sjöfarten för att få över mer gods till den är det viktigt att se över hamninfrastrukturen.

Jag hoppas att vi kommer att ha bra och långa diskussioner om infrastruktursatsningen och att Gudrun Brunegård får med sitt eget parti på att lägga mer pengar på infrastruktur framöver.

Herr talman! Jag tackar för svaret så här långt.

Om vi ska gå bakåt i tiden och titta på gamla försyndelser vill jag minnas att det var en tidigare S-regering som drog ned väldigt mycket och att en uppbyggnad påbörjades under Alliansen. Det finns stora behov. Oavsett detta är det viktigt att vi nu blickar framåt och att den kommande nationella transportplanen ger en något större andel av kakan till ett sedan decennier eftersatt län som Kalmar.

Jag har respekt för att det finns stora behov i hela landet. Detta blev jag varse inte minst i går när mitt tåg till Linköping var försenat med en kvart, som sedan byggdes på med ytterligare en halvtimme innan jag hade kommit fram till Stockholm. Vi är många som per automatik beräknar att det kommer att bli så mycket förseningar att vi tar ett tidigare tåg för att säkert vara framme den tid vi ska.

Det behövs verkligen satsningar över hela landet, men min poäng är att staten borde ta ett större helhetsansvar och inte bara lyssna in vad kringliggande län tycker. I så fall kommer Kalmar län att fortsätta att vara i strykklass. Som statsrådet själv antydde finns inget jättestort intresse bland länsborna vare sig i Kronoberg eller i Östergötland. De ser inte riktigt behovet.

Kalmar län brukar dessutom komma sist i tilldelningen, och om det uppstår ett behov under mandatperioden eller under transportplaneperioden blir det lätt så att det är från Kalmar län man plockar bort pengar. Så var det till exempel när det var kris i Västsverige och man tvingades omfördela.

Järnvägsförbindelserna från Kalmar till Linköping har sådana behov att regionen själv har lagt in åtskilliga miljoner inne på östgötskt territorium för att reparera delar av banan, där man annars kanske hade varit tvungen att ställa in förbindelserna. Om draghjälpen från grannlänen är så liten är det rimligt att statsmakten har ett helikopterperspektiv och ser till att det blir en lite jämnare resursfördelning.

Herr talman! Jag är född optimist, och jag hoppas att infrastrukturministern, med tanke på våra gemensamma småländska kopplingar och intressen, är beredd att i den fortsatta processen stötta grannlänet lite mer än hittills. Till Kalmar län vill alla åka på semester, vare sig det gäller besök på Astrid Lindgrens Värld, Glasriket, Visfestivalen eller ljuvligt solande och badande på Öland, där man kanske rent av får träffa kungafamiljen, som också måste ta sig dit på ett eller annat sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med detta vill jag tacka infrastrukturministern på förhand. Jag önskar både ministern och herr talmannen en trevlig sommar.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Gudrun Brunegård!

Jag hoppas verkligen att vi gemensamt ska se på alla möjligheter att utveckla infrastrukturen, vare sig den är till Astrid Lindgrens Värld, som jag har besökt flera gånger, till fantastiskt vackra Öland, till Kalmar, som har vuxit otroligt mycket som turiststad, till Västervik eller till Oskarshamn. Listan på fantastiska turistmål är lång.

Det måste till fler infrastruktursatsningar i både Kalmar och övriga landet för att arbetsmarknadsregionen ska kunna fungera, för att trafiksäkerheten ska kunna öka och för att vi ska kunna föra över mer gods till järnväg eller sjöfart framöver. I grunden är detta ett av skälen till att vi nu i den nationella planen lade 100 miljarder kronor mer. Det är viktigt att vi ser behovet av att göra långsiktiga investeringar.

Framöver väntar en diskussion om nya stambanor. Även där skulle frånvaron av investeringar skapa stora bekymmer i det svenska järnvägssystemet. Därför är det viktigt att vi skapar utrymme för att våga göra stora och viktiga investeringar i infrastruktur framöver.

Jag vill passa på att understryka det som Gudrun Brunegård själv sa, att de infrastrukturinvesteringar som görs i andra delar av landet faktiskt kan ge en stor regional nytta. Om man åker tåg söderifrån i dag möts man av att getingmidjan är avstängd. Det är den lilla del av järnvägssystemet i Stockholm där det går ett tåg nästan varje minut eller varannan minut. Den stängs nu av under sommaren för att ett ordentligt renoveringsarbete ska göras.

Det är klart att det på papperet ser ut som en stor investering i Stockholm, men det är en investering som kommer hela Sverige till del. Hela det svenska järnvägssystemet kommer att fungera bättre om getingmidjan fungerar bättre. Samma sak är det med fyrspår mellan Uppsala och Stockholm och med andra infrastrukturinvesteringar. Vår infrastruktur hänger ihop, och därför är det viktigt att man ser den nationella nyttan. Det är den som är mitt och regeringens perspektiv, även om vi i väldigt stor utsträckning också tar hänsyn till de regionala prioriteringarna.

Jag konstaterar att det ser ut som att vi är överens om att det behövs mer resurser till infrastruktur. Jag vill avsluta med att jag hoppas att Gudrun Brunegård får med sitt eget parti Kristdemokraterna. Hittills har det varit lite si och så med denna uppslutning, eftersom man under sin egen regeringstid valde att inte tillföra lika mycket resurser. Jag tror att det är viktigt. Jag tror att Sverige behöver investera för att kunna klara konkurrenskraften men också för att kunna klara klimatmålen framöver.

Jag vill också passa på att önska Gudrun Brunegård en trevlig sommar, vare sig hon tillbringar den i vackra Vimmerby eller i andra delar av landet. Jag hoppas att vi får en fortsatt bra dialog om infrastruktursatsningarna både i Kalmar län och i nationen.

Fru talman! Jag tackar Tomas Eneroth för detta. Det är ett mycket viktigt samband att vi får ett infrastrukturnät, vare sig det gäller järnvägar eller landsvägar, så att näringslivet kan blomstra. Där har vi stora behov i Kalmar län. Företag, invånare och besökare behöver det för att få snabba, bekväma och miljövänliga transporter. Därför är det viktigt att vi gör nödvändiga förändringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Getingmidjan är naturligtvis jätteviktig och gynnar hela Sverige, både söder och norr om Stockholm. Däremot är det tveksamt vilken nytta Vimmerbybor, Kalmarbor eller ölänningar hade av att det en gång när det var kris togs infrastrukturmedel från Kalmar län och lades i västra Sverige runt Vänersborg och Trollhättan. Detta är ett litet sår som fortfarande finns hos länsborna.

När det nu är tal om betydelsen av vidare transporter ut från länet vill jag passa på att fråga om kopplingen till en kommande stambana eller höghastighetsbana i Linköping. Jag har ställt en skriftlig fråga om det tidigare, men jag upplevde inte att jag fick något skarpt svar. Där är det otroligt viktigt att det finns en koppling från järnväg till järnväg och att man kan gå mellan perrongerna och inte, som det nu ser ut i skisserna, att man ska tvingas ta buss en kilometer från resecentrum i Linköping till en kommande höghastighetsbanas järnvägsstation. Jag ser fram emot ett svar på detta.

Fru talman! Jag tackar Gudrun Brunegård för detta. När det gäller omfördelningar av resurser, som Gudrun Brunegård lyfte fram, vet jag att en tidigare regering gjorde en omprioritering för att kunna göra satsningar i Västsverige. Jag tror att det var bra. Det var en viktig del av svensk industriell kapacitet. Det var viktigt att göra investeringar där. På samma sätt har vi vid andra tillfällen faktiskt kunnat föra över extra resurser inte minst till Kalmar i anslutning till omstruktureringen av fordonsindustrin i Kalmar län. Ibland har vi i nationen valt att solidariskt omfördela resurser för att stötta regioner som är utsatta. Jag tycker att det är en god egenskap för Sverige att vi faktiskt ser denna möjlighet. Då var det mycket viktigt för Västsverige.

Sedan är det naturligtvis lättare att prioritera när man har 100 miljarder kronor mer. Därför är det i grunden en resursfråga. Behoven av infrastrukturinvesteringar i Sverige överstiger vida de resurser som finns till förfogande. Så är det, och så har det alltid varit. I varenda region och i varenda del av landet vill man ha mer infrastruktur. Det är bra, för till infrastruktur - järnvägar, vägar, hamnar och sjöfart - knyter man förhoppningar, förväntningar och längtan, och man ser tydliga behov av att förstora arbetsmarknadsregionen, att få inflyttning eller att stärka besöksnäringen.

Då ankommer det på oss som är politiskt aktiva att göra tydliga prioriteringar och att argumentera för vad som är samhällsekonomiskt mest effektivt och vad som kanske också ur klimatsynpunkt är det smartaste sättet. Det gör vi. I den nationella plan som föreligger gör vi den största järnvägssatsningen i modern tid - 100 miljarder mer och dessutom minskad kommunal medfinansiering. Kommunernas pengar kan därmed i ökad utsträckning gå till äldreomsorg, sjukvård och barnomsorg snarare än till infrastruktur, där staten faktiskt huvudsakligen ska ha ansvaret. Det kommer framöver att vara min prioritering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller anslutande banor till nya stambanor är inte minst Kust-till-kust-banan kanske av avgörande betydelse för regionen. Där har Trafikverket ett uppdrag att återkomma med planmogna beslut lagom till nästa nationella plan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Marie-Louise Hänel Sandström har frågat mig dels hur och när jag kommer att komma med ett tydligt uppdrag till Rymdstyrelsen, dels hur och när jag kommer att se till att Sverige får en modern och uppdaterad rymdlag.

Jag förmodar, även om det inte framgår tydligt, att när det gäller den första frågan om uppdrag till Rymdstyrelsen avser Hänel Sandström direktiv om hur myndigheten ska arbeta i framtiden, vilket hon refererar till i interpellationstexten.

Arbetet pågår med att genomföra den nationella rymdstrategin som regeringen beslutade om i maj 2018 och som riksdagen ställde sig bakom i november samma år. En åtgärd som rekommenderas i strategin är att utveckla Esrange. Regeringen beslutade förra året att som ett steg finansiera en testbädd vid Esrange där rymdteknologi ska kunna testas och demonstreras. Konstruktionen är redan igång, och det kommer att finnas lovande samarbets- och affärsmöjligheter med denna testbädd.

Vidare har regeringen tagit ett första steg för att förstärka samverkan mellan Rymdstyrelsen och de övriga forskningsfinansierande myndigheterna genom beslut om att Rymdstyrelsen ska ingå i det samverkansråd som finns etablerat sedan tidigare.

Rymdstyrelsen har inom ramen för sin instruktion stora möjligheter att genomföra insatser utifrån vad regeringen rekommenderar i rymdstrategin. Om det härutöver behövs uppdrag till Rymdstyrelsen i särskilda frågor kommer regeringen att ta ställning till det under det pågående arbetet med att steg för steg genomföra rymdstrategin.

Det är dock värt att uppmärksamma att Rymdstyrelsen, efter samverkan med många berörda parter, såväl offentliga som privata, i början av 2019 presenterade en egen långsiktig strategi för sitt arbete med svensk rymdverksamhet. Myndighetens strategi bygger delvis på vad regeringen har angivit i den nationella strategin.

När det gäller Hänel Sandströms andra fråga vill jag framhålla att regeringens politik bygger på en sakpolitisk överenskommelse, januariavtalet, som har slutits mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna. Denna överenskommelse har naturligtvis högsta prioritet och har medfört att flera utredningar har behövt inledas omgående. Det innebär att vissa utredningar som inte direkt svarar mot någon punkt i överenskommelsen kommer att tillsättas senare.

Det är fortfarande en mycket angelägen åtgärd att göra en översyn av rymdlagen i syfte att modernisera den. Jag avser att återkomma när en utredning kan tillsättas för detta ändamål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka ministern för högre utbildning, Matilda Ernkrans, för svaren.

Jag tänkte nu förflytta mig lite högre upp i luften och inte ha bara ett helikopterperspektiv utan även ett rymdperspektiv.

Som Matilda Ernkrans betonade handlar mina frågor om ett tydligt uppdrag till Rymdstyrelsen när det gäller den nya rymdstrategin och hur och när vi kommer att få en modernisering av vår rymdlag.

Varför tar jag upp dessa frågor? Det gör jag för att jag är orolig för Sveriges roll som rymdnation. Vi halkar efter, vi blir omkörda och vi blir förbikörda.

Nästa fråga handlar om Sveriges rymdlag som är från 1982. Den är alltså 37 år gammal. Den behöver moderniseras för att följa den starka utveckling som sker inom detta högteknologiska område.

I Sveriges rymdstrategi, som riksdagen antog under hösten 2018, konstateras: En satsning på rymden är ytterst en satsning på jorden. Det tycker jag är en ganska viktig och fin mening. Det är mycket viktigt.

Det konstateras vidare att rymdsektorn är en kunskapsintensiv och innovativ verksamhet som tar sikte på att möta de utmaningar vi står inför genom nya lösningar. Genom arbetet skapas fler jobb, och vårt samhällsbygge kan ta ytterligare kliv framåt.

Inom flyg- och rymdindustrin finns i dag ca 7 000 direkt anställda och även 9 000 indirekt anställda. Det handlar alltså om en stor och viktig arbetsgivare. Det är även positivt att allt fler kvinnor har anslutit sig till branschen.

Fru talman! Vilka viktiga områden inom rymdforskningen vill jag särskilt betona? Det gäller först klimatutmaningarna. Rymdteknik hjälper oss att förstå dem och också att möta dem. Man kan till exempel följa havsströmmar och därmed underlätta för fiskebåtars navigering och även minska energiåtgången. Man kan följa algblomning, skogsbränder och förändringar i atmosfären. Detta sker exempelvis i det så kallade Copernikusprogrammet, som är ett mycket viktigt program för att följa klimatförändringarna.

Det finns även något som heter positioneringstjänster. Det är en ständigt ökande marknad över hela världen. Vi är nog ganska många här som inte hade klarat oss utan Google Maps. Det bygger helt på rymddata från satelliter. Som ny i Stockholm i höstas gick jag många gånger vilse, men tack vare Google Maps har jag inte gått vilse lika många gånger. Jag tror att detta är något som kommer att behövas mycket. Det handlar alltså om en rymdbaserad mobilapp. Det finns många andra rymdbaserade appar för att till exempel hitta sin mobil, sitt barn eller det bästa vädret. De är viktiga och nästan oumbärliga för oss.

Vi har även teknikutvecklingen inom fordonsindustrin och forskning inom medicinsk utveckling. Man kan säga att gränsen för vad rymden kan bidra med är långt ifrån nådd.

Sverige och svensk rymdindustri har i dag en stark position internationellt sett. Det är en position som vi absolut vill behålla. Genom tidigare långsiktiga satsningar både nationellt och inom den europeiska rymdmyndigheten Esa har staten och företagen lyckats etablera starka positioner inom de europeiska programmen. Därmed har man kunnat skapa konkurrenskraftiga och väldigt kända produkter som kommer från Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Förra veckan var jag på en stor och spännande rymdkonferens i Paris. Det var väldigt tydligt att man i Frankrike gör stora satsningar på rymden. Vi fick till exempel se en prototyp av en satellit som heter Mats, som förmodligen ska skickas upp nästa år. Detta är en stor satsning, och satelliten är faktiskt delvis tillverkad i Göteborg. Jag var där i april och tittade på den. Det var en svindlande tanke: I april var jag och tittade på den i Göteborg och nu fick jag se den på en stor rymdkonferens i Paris med hundra tusen deltagare. Sverige utmärker sig, och jag vill att vi ska fortsätta göra det.

Det var också en fröjd att höra vilket högt anseende Sverige har i branschen. Vi måste behålla det. Vi är en konkurrenskraftig rymdnation. Som jag sa tidigare är gränsen för vad rymden kan bidra med långt ifrån nådd.

Jag har några funderingar som jag vill framföra till ministern nu när vi diskuterar detta. Det är väldigt bråttom när det gäller att stärka rymdbudgeten. Vi har börjat se framåt och har påbörjat arbetet med rymdstrategin, men jag tycker att det går alldeles för långsamt.

Fru talman och statsrådet Matilda Ernkrans! Jag vill fortsätta där min kollega, Marie-Louise Hänel Sandström, slutade. Inför kommande ministermöte i Esa undrar jag vilken position Sveriges regering kommer att ha. I dag råder det en osäkerhet om Sverige fullt ut kommer att kunna vara med i det framtida samarbetet. I dag är vi inte med i programplaneringen, enligt den information som jag har fått.

Marie-Louise Hänel Sandström var inne på positioneringsdata, och det är väldigt viktigt för den framtida utvecklingen. Exempelvis har jag sett hur man med hjälp av gps kan punktbevattna enskilda plantor på ett stort fält. Man kan även ta in data som visar om det på en viss del av fältet är torrare än på andra delar. På så vis kan man beräkna vattenåtgången och optimera jordens resurser för att det ska bli så bra som möjligt. Detta är bara en liten del av det hela.

Min fråga gäller framför allt som sagt hur Matilda Ernkrans ser på Sveriges framtid i rymdsamarbetet och Esa.

Fru talman! Inledningsvis vill jag säga att det naturligtvis är glädjande att flera partier i Sveriges riksdag är engagerade i frågan om Sverige som rymdnation och även vill stärka landet som rymdnation. Det vore ännu bättre om samma partier - här är det fråga om företrädare för Moderaterna och Kristdemokraterna - också prioriterade detta i sina budgetar, kanske framför massiva skattesänkningar.

Rymden är en gemensam resurs som alla länder har rätt att använda i fredliga syften. Grunden för svensk och internationell rymdverksamhet blir allt viktigare att betona när rymden blir tillgänglig för allt fler. Rymden ska användas till samhällelig nytta och inte bli ett ställe där man får placera ut vapen eller där en grogrund för konflikter uppstår.

Sverige är inte ett stort land, men det är ett stort rymdland. Redan för 50 år sedan sköts den första raketen upp från Esrange. Anledningen till att vi är en viktig rymdnation är att vi är duktiga på innovation. Vi är också duktiga på samverkan mellan högskola, forskning och näringsliv. Vi vet att vi har mycket att vinna på att utveckla rymdarbetet, inte minst ur miljöhänseende vilket också har nämnts här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen vill att Sveriges roll som rymdnation ska utvecklas. Det är också anledningen till att regeringen tog fram en nationell rymdstrategi och lade fram den i Sveriges riksdag, som har ställt sig bakom den. Rymdstrategin implementeras nu av berörda. Det gäller såväl regeringen som myndigheter.

Som jag sa tidigare ingår i detta en fortsatt utveckling av Esrange och en konstruktion av en testbädd där. Esrange har goda förutsättningar för att utvecklas till en resurs inte bara för Sverige utan för hela Europa. Som jag också tog upp tidigare har vi ändrat instruktionen till Rymdstyrelsen. Man kan nu ingå i det samverkansråd som finns mellan forskningsfinansierade myndigheter. Löpande pågår dessutom en rad andra insatser mellan olika myndigheter. Sådant kan man sätta igång helt på egen hand.

Strategin ska följas upp och detta ska återrapporteras till riksdagen. Det blir ett viktigt tillfälle att debattera och fatta beslut. Fler partier kan lägga fram sina ambitioner på området.

Jag är som sagt glad över att många partier slutit upp bakom rymdstrategin och att vi ska fortsätta försöka utveckla Sverige som en stark rymdnation. Vi vet att våra satsningar på rymden är viktiga, inte minst för att göra livet på jorden lite lättare och bättre. Vi får en mängd data från rymden, och vi har utvecklat en mängd system med rymdgenererade data med innovativa tjänster som bidrar till samhällsnytta, tillväxt och välfärd. Allt detta behöver vi för att bygga ett starkt samhälle.

Jag och regeringen är väldigt angelägna om ett fortsatt starkt engagemang för Sverige som rymdnation. Vi har redan tidigare visat detta och är även beredda att i framtiden ha ett sådant engagemang. Jag ser med spänning fram emot uppskjutandet av satelliten Mats, som nämndes i ett av inläggen.

Om fler partier verkligen är engagerade i detta vore det intressant att veta vilka initiativ Moderaterna och Kristdemokraterna har lagt fram eller är beredda att lägga fram i riksdagen för att vi ska få en större och bättre uppslutning så att Sverige kan bli en starkare rymdnation.

Fru talman! Precis som minister Matilda Ernkrans säger är detta ett område som engagerar väldigt många. Moderaterna känner en stor oro. Även om ministern påpekar att satsningar görs är de inte tillräckligt stora.

Min kollega Gudrun Brunegård lyfte fram att rymdministrar kommer att träffas i november i år. Man kommer då att fastställa ett rymdprogram som sträcker sig i cirka tre år framåt. Här känns Sverige som en osäker part. Man tycker att ekonomin från Sveriges håll är för dålig. Vi verkar inte längre vara någon att räkna med. Sverige riskerar alltså att missa stora rymdprogram som skulle ha kunnat gå hit. Det skulle förstås få stora konsekvenser för Sveriges rymdindustri. Det finns därför en stor oro. Det är inte långt kvar till mötet som hålls i november. Redan nu kan man se att det här tyvärr kommer att innebära att en del av rymdindustrin kanske kommer att flytta ut ur landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet Matilda Ernkrans nämnde Rymdstyrelsen. Den har gjort en långsiktig strategi men är fortfarande väldigt orolig. Förutom att göra strategin har man också skrivit till regeringen på följande sätt: "Dagens anslag räcker inte till för att nå målen varken i den nationella strategi som riksdagen antagit eller Rymdstyrelsens långsiktiga strategi - - - Utan äskad anslagsökning blir det hårda prioriteringar med . långtgående konsekvenser."

Det var alltså Rymdstyrelsens svar till den långsiktiga strategi som lagts fram. Man inser att det här inte kommer att fungera. Man vill se en utveckling av Esrange, precis som ministern framhöll. Man vill också kunna se att man kan skjuta upp satelliter från Esrange. Men, fru talman, detta kräver både resurser och personal som inte finns i dag.

I samband med forskningspropositionen 2017 svarade vi i Moderaterna att vi ville satsa ytterligare 30 miljoner på rymdforskning. Vidare var Moderaternas förslag 2019 att satsa ytterligare 5 miljoner mer än regeringen på rymdbudgeten. Moderaterna har alltså förslag. Moderaterna är oroliga och vill se resultat.

Nästa fråga handlar om rymdlagen. Minister Matilda Ernkrans svarar att detta är en fråga som är angelägen men inte prioriterad, vilket jag tycker är ett ganska motsägelsefullt uttalande. Lagen är från 1982, alltså 37 år gammal, och behöver moderniseras. Detta sker i stort sett i hela Europa nu. Man gör nya rymdlagar eller moderniserar de gamla. Det är viktigt att ha en rymdlag för att kunna visa tydlighet och långsiktighet när det gäller rymdforskningen och utvecklingen. Det är ofta väldigt långa ledtider i rymdvärlden. Det kan ta upp till 20 år innan man är färdig med ett projekt. Då är det viktigt med långsiktighet, så att även näringslivet vågar satsa på rymdforskning.

Mina frågor till ministern är: Hur kan frågan vara oprioriterad när det så sent som hösten 2018 beslutades att detta skulle ingå i rymdstrategin? Det anses vara en angelägen fråga, men den är ändå oprioriterad. När tror ministern att det kan bli möjligt att se över och modernisera rymdlagen?

Fru talman! Vi börjar med rymdlagen. Det finns utpekat i rymdstrategin som regeringen och riksdagen har antagit att vi behöver modernisera rymdlagen. Jag svarar väldigt tydligt att vi har prioriterat andra utredningar. Detta är en direkt konsekvens av det nya samarbete i mitten som finns mellan socialdemokrater, centerpartister, liberaler och Miljöpartiet de gröna. Det är ett väldigt viktigt samarbete i mitten som håller de högerextrema krafterna borta från svensk politik och gör att vi kan fokusera gemensamma krafter på att lösa frågor som är viktiga i människors vardag här och nu. Jag svarar också att det här betyder att jag kommer att återkomma till riksdagen angående det som vi kan göra längre fram under denna mandatperiod, till exempel att se över rymdlagen. Det är fortfarande prioriterat.

Vi kan väl dra oss till minnes att den här lagen är från 1980-talet. Inte minst Marie-Louise Hänel Sandströms eget parti satt ju i regeringsställning i åtta år, men bemödade sig inte under de åtta åren om att ens tillsätta en utredning eller ta några som helst initiativ för att modernisera rymdlagen. Vi kanske kan ha en liten ödmjukhet inför att den här regeringen fortfarande tycker att detta är prioriterat. Jag återkommer när jag har möjlighet att lägga fram den här utredningen. Vi kunde inte göra det under de första månaderna av den här regeringens tid. Det fanns andra viktiga saker som vi behövde göra, till exempel att förbättra studiemedlen för dem som vill studera högre upp i åldrarna. Det gör vi för att få en bättre kompetensförsörjning och ett bättre livslångt lärande i Sverige. Det är en viktig prioritering för den här regeringen och det samarbete som vi har i mitten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan också konstatera att det är bra att det är flera partier som är engagerade i svensk rymdpolitik och i svensk rymdbudget. Men det hade varit betydligt lättare att prioritera detta viktiga område om inte M och KD tillsammans med SD hade bundit upp den här riksdagen och den här regeringen till ganska stora och massiva skattesänkningar. Jag vill hävda att de pengarna hade kunnat göra bättre nytta för svenska innovationer och svenska jobb, exempelvis genom att vi hade kunnat satsa dem på Rymdstyrelsen.

Nu är min ambition att fortsätta utveckla Sverige som rymdnation. Statsministern har tillsammans med sin motsvarighet i Frankrike, president Macron, uttalat att vi vill ha ett fortsatt samarbete mellan Frankrike och Sverige när det gäller rymdteknologi. Det är viktigt och bra. Vi behöver ha det på plats. Rymden är oändlig och har oändligt utrymme för drömmar, visioner och planer, men ibland måste också dessa möta verkligheten. Vi försöker verkligen till exempel möta forskningens behov av observatorier, både på jorden och i rymden, och vi gör det genom samarbete med andra länder. Men det är klart att de höga kostnaderna gör det nödvändigt att vi samarbetar med andra länder och delar på kostnaderna. Det är väl också svaret - det är fortfarande den inriktningen som ligger fast. Den är också fastslagen i rymdstrategin. Vi ska vara öppna för samarbete även inom det här området, och det tänker vi fortsätta att vara.

Den stora oron från Moderaterna är bra, och engagemanget i rymden är bra. Men oron var uppenbarligen inte tillräcklig för att man skulle prioritera rymdbudgeten framför stora och massiva skattesänkningar.

Fru talman! Minister Matilda Ernkrans förklarade att Moderaterna tidigare inte varit intresserade av rymdbudgeten. Men 2014 tillsattes en utredning av oss i Alliansen, där bland annat KD, som finns representerat i debatten, ingick. Vi ville ha en utredning kring en rymdstrategi. Där ingick rymdlagen. Jag får nog säga att vi tog ett väldigt stort initiativ. Det blev också sedan en rymdstrategi, som beslutades i november 2018. Alliansen bidrog till att vi fick en rymdstrategi, och där ingick även rymdlagen. Att vi inte skulle ha tänkt på den tycker jag känns lite felaktigt.

Däremot stämmer det att vi har ett avtal med Frankrike. När vi var på rymdkonferensen i Paris för en vecka sedan träffade Rymdstyrelsens generaldirektör, Anna Rathsman, Macron och skrev under avtalet, vilket är mycket positivt. Frankrike är en stor rymdnation. Jag vill också att Sverige ska fortsätta vara en stor rymdnation.

När minister Matilda Ernkrans säger att man satsar på andra viktiga saker blir jag lite förvånad, eftersom vi under hela debatten har pratat om hur mycket viktigt rymden gör för mänskligheten, för den lilla människan, för vardagen och för miljön. Jag hoppas att den här debatten har lyft intresset och att vi förstår hur viktigt detta är, så att vi kan satsa mer resurser på klimatforskning och övrigt miljöarbete och på teknikutveckling på många områden för att öka antalet arbetstillfällen i Sverige. När fler kvinnor blir intresserade av naturvetenskap ökar också jämställdheten. Detta är alltså rymdfrågor, som jag tycker är väldigt viktiga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hoppas också att den här debatten kan påskynda arbetet med att modernisera vår rymdlag för att kunna få tydligare regler och för att kunna stärka möjligheten att få finansiering via näringslivet. Jag hoppas att Sverige ska kunna behålla sin position som en framgångsrik rymdnation som är att räkna med. Jag vill inte att vi ska bli förbisprungna.

Jag tackar minister Matilda Ernkrans för diskussionen. Jag hoppas att vi kommer att fortsätta; det tror jag att vi kommer att göra. Det finns ju en del kvar att göra. Jag vill också önska alla närvarande och ministern en fin sommar. Jag gissar att ganska många kommer att titta på en väderapp nu under sommaren, och den är förstås rymdbaserad.

(Applåder)

Fru talman! Det tog den moderatledda regeringen över åtta år att identifiera och komma fram till att det behövde tillsättas en utredning om en översyn av rymdlagen. Med tanke på den takten och det engagemanget är jag ändå glad att en företrädare för Moderaterna lyfter fram engagemanget för rymden, nu när den nya regeringen, som är en socialdemokratisk och miljöpartistisk sådan i saksamarbete med Centern och Liberalerna, bara suttit några månader. Jag hoppas att detta engagemang håller i sig och att vi kan hitta ett gott samarbete framöver för Sverige som rymdnation, för det är väldigt viktigt. Vi behöver ha ett gott samarbete när det gäller Sverige som rymdnation.

Men som sagt gäller det faktiskt också att lägga någonting bakom orden. Att det tar över åtta år att identifiera att det behövs en utredning om rymdlagen och att man inte kan leverera på det under de åtta år då man själv sitter vid makten inger inte så stort förtroende. Men vi har förhoppningar för framtiden.

Rymdforskningen och rymdverksamheten vid Rymdstyrelsen har förstärkts med 40 miljoner under föregående och innevarande mandatperiod. Det här har naturligtvis gett fler möjligheter att både drömma och förverkliga de samhällsnyttiga satsningar som vi gör på rymden här på jorden. Det är viktigt, och det tycker jag att vi ska fortsätta att engagera oss i.

Med detta sagt vill jag tacka ledamoten för debatten och önska talmannen, ledamöter och tjänstemän en riktigt god, varm och skön sommar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.