STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förlängning av lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige
Fru talman! Jag vill först rikta ett tack till riksdagens socialförsäkringsutskott för en välvillig behandling av regeringens proposition.
Jag skulle också vilja rikta ett särskilt tack till Centern och Liberalerna, som vi ju har samarbetat om det här lagförslaget med. Det är nämligen, som alla vet, en del av januariavtalet - närmare bestämt punkt 67. Det sägs ofta att januariavtalet består av 73 punkter, men i själva verket är det betydligt mer än så. När man bryter ned alla punkterna i åtgärder som ska vidtas tror jag att det rör sig om 255 åtgärder som vi har kommit överens om att försöka leverera under den här mandatperioden. Det är med andra ord ett väldigt brett samarbete, och här levererar vi alltså på ett par av punkterna.
Debatten här under eftermiddagen har varit spännande - men också klargörande, skulle jag vilja säga. Jag tycker att Fredrik Malm, Carina Ohlsson, Johanna Jönsson och Rasmus Ling har argumenterat för regeringens förslag på ett mycket förtjänstfullt sätt under eftermiddagen, och jag vill tacka för det. Jag vill dock även tacka Kristdemokraterna i den här processen. Ni ingår inte i regeringssamarbetet, men ni ansluter er ändå till de här förslagen eftersom ni - om jag förstår Hans Eklind rätt - anser att de är väl avvägda. Det tycker jag är bra. Det innebär att vi får en ännu större uppslutning bakom den väg vi har valt att gå.
Jag tyckte också om tonen i det inlägg som Hans Eklind gjorde. Apropå frågan hur Finland har gjort med sin lagstiftning, vilket kom upp i det senaste replikskiftet, är det faktiskt så att även Finland fick strama åt sin lagstiftning för att kunna hantera situationen. Det gjorde man 2016. I Norden är det alltså inte bara Sverige som har fått göra en del saker för att kunna klara av situationen.
Det jag hör av diskussionen bådar dock gott inför framtiden, trots allt.
Migrationspolitiken har varit det mest omdiskuterade politiska området på senare år. Det är inte konstigt - krigen och konflikterna i Mellanöstern och i Afrika har ju påverkat hela vår del av världen, och deras följder har dominerat europeisk politik de senaste åren.
Sverige har tillsammans med ytterligare några länder i Europa tagit ett mycket stort ansvar för dem som flytt undan krig. När jag besökte flyktinglägren i Jordanien och i Libanon på våren 2015 sa FN-representanten på plats att detta var den värsta humanitära krisen i vår tid. Det hade hon sannerligen rätt i. Det räcker med att tänka på IS fruktansvärda härjningar i Syrien och i Irak eller på den syriska regimens bombningar av sitt eget folk för att förstå varför miljontals människor sökte sig bort från dessa områden för att helt enkelt klara livhanken och hitta någonstans där de kunde starta sitt liv igen.
Nu har Sverige tagit ett stort ansvar för dessa människor. Jag vill bara ge er en siffra, som ni kan fundera på: Sedan kriget i Syrien bröt ut 2011 har Sverige gett skydd åt 175 000 syrier. Detta är män, kvinnor och barn som annars lätt hade kunnat gå under i en bombkrevad i Homs eller i Aleppo.
Det här är Sveriges största humanitära insats under efterkrigstiden. Det är förmodligen vår största humanitära insats någonsin som land. Jämför gärna med hur många som kom till Sverige efter andra världskriget i de vita bussarna - det var ungefär 25 000. Eller jämför med hur många som kom från Ungern efter landets försök att frigöra sig från Sovjetunionen 1956. Då flydde 200 000 ungrare från Ungern, varav 8 000 kom till Sverige.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förlängning av lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige
Det vi gjort de senaste åren är, hur vi än räknar, den största humanitära insats som Sverige har gjort under efterkrigstiden.
Men det är inte bara detta. Sverige är också det EU-land som under dessa år har tagit störst ansvar för krigets offer per capita räknat. Detta tycker jag att vi i grunden ska vara väldigt stolta över. Vi har räddat tusentals liv. Vi har gett människor möjlighet till en ny start och till ett nytt liv, fjärran från det krig och den död som de flydde från.
Några av dessa människor träffade jag på torget i Falköping på första maj. Efter mitt tal på torget kom det fram en familj, så där lite blygt. De ville, på bruten men fullt förståelig svenska, bara tacka det svenska folket för att de hade fått en möjlighet att starta ett nytt liv här. Mannen hade kommit hit från Syrien 2015, och något år efteråt hade frun och barnen kommit efter. Mannen jobbade heltid på industrin. Kvinnan var på väg in; jag tror att hon jobbade deltid i handeln.
Det finns många bilder av flyktingarna i debatten, men det är faktiskt denna bild av familjen på torget i Falköping som är den vanliga.
Debatten har varit, och är fortfarande, full av olyckskorpar och domedagsprofeter. Jag kommer så väl ihåg diskussionen vi hade 2015 och 2016. Då var det många som sa att detta aldrig skulle fungera. Man målade upp en skräckbild av vad Sverige skulle bli. Man sa att statsfinanserna skulle haverera. Man sa att Sverige skulle bli bankrutt. Man sa att arbetslösheten skulle skena. Man sa att det inte skulle finnas en chans för dessa människor att komma in på svensk arbetsmarknad. De skulle fastna i ett permanent utanförskap, sa man, och inte ha en chans att komma in.
Så här några år efteråt kan vi ju se hur det gick.
Sanningen är att svensk ekonomi är starkare än vad den varit på mycket länge. Under hela denna period har statsskulden fallit som andel av bnp och är nu den lägsta sedan 1977, alltså på över 40 år.
När vi följer arbetslösheten år för år ser vi att den har fortsatt att sjunka. Sysselsättningen har fortsatt att stiga; sysselsättningen i Sverige är i dag den högsta som någonsin har uppmätts i ett EU-land. Denna sysselsättningsökning gäller både inrikes födda och utrikes födda, och den gäller både kvinnor och män.
Faktum är att sysselsättningsökningen bland utrikes födda kvinnor på många sätt är ganska remarkabel när man ser det över några år. Lyssna på det här: Efter fem år i Sverige har utrikes födda kvinnor i Sverige en högre sysselsättningsgrad än vad inrikes födda kvinnor i övriga EU har.
Detta innebär alltså att de invandrarfamiljer som vi talar om, som kommer hit, väldigt snabbt tar till sig den norm vi har i Sverige med två familjeförsörjare och att både mannen och kvinnan arbetar. Så är det faktiskt.
Vad gäller takten för inträdet på arbetsmarknaden går det allt fortare. På Alliansens tid tog det i genomsnitt över åtta år innan minst hälften av nyanlända hade etablerat sig på arbetsmarknaden. Det var facit efter Alliansens politik. I dag är den siffran mindre än fem år - den ligger mellan fyra och fem år. Det är nästan en halvering av etableringstiden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förlängning av lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige
Efter snart fem år med en rödgrön regering är statsfinanserna starkare, arbetslösheten lägre, sysselsättningen högre och integrationen snabbare. Och detta, mina vänner, har skett trots att vi har tagit emot tiotusentals flyktingar. Det är faktiskt inget dåligt facit i grunden. Den svenska modellen levererar på denna punkt.
Det är ju detta som det handlar om i grunden: hur vi löser även svåra uppgifter i vårt land. Den svenska välfärdsmodellen är enligt min uppfattning väl rustad för att klara det. Det handlar till exempel om att vi i grunden kan falla tillbaka på att ha ett ganska välskött land, där vi delar på ansvaret när vi ställs inför svåra uppgifter.
Vi kan sätta in vuxenutbildning när det behövs, så att människor kan lära sig svenska.
Vi kan med offentliga medel stimulera bostadsbyggandet, så att man ganska snabbt kan komma upp i bostadsbyggandenivåer som är de högsta på 40 år.
Vi kan tillsammans med arbetsmarknadens parter ta fram snabbspår in på arbetsmarknaden. Detta var arbetsmarknadsminister Ylva Johanssons stora projekt under den förra mandatperioden. Den som exempelvis var elektriker, målare, lastbilschaufför eller jobbade inom vården i Syrien ska med en kompletterande utbildning ganska snabbt kunna komma in och börja jobba med samma typ av yrke när personen kommer till Sverige. Detta har också varit väldigt viktigt.
För någon månad sedan sprängde vi miljonvallen. I dag jobbar över 1 miljon människor som är födda utomlands på den svenska arbetsmarknaden. Det är nästan 20 procent av löntagarna. Det är var femte undersköterska, vårdbiträde, barnskötare, lärare, läkare, plåtslagare, affärsbiträde - vilka yrken ni än talar om är 20 procent av de svenska löntagarna födda utomlands. Jag är övertygad om att Sverige inte skulle klara sig särskilt länge utan alla de arbetare, tjänstemän och akademiker som har rötter i andra länder. Så är det bara.
Detta är resultatet av en lång rad åtgärder som regeringen vidtagit, men det är också resultatet av åtgärder som denna kammare har vidtagit. När läget såg som svårast ut - nu talar vi om hösten 2015 - samlade sig riksdagens partier. De satte sig ned vid bordet och sa: "Finns det något vi kan göra för att kunna komma överens om åtgärder som ytterligare förbättrar integrationen de kommande åren?"
En av de viktigaste punkterna i den överenskommelsen, från oktober 2015, är att vi äntligen fick på plats en lagstiftning som sa att alla kommuner nu måste vara beredda att ta emot nyanlända. Ingen kommun skulle kunna säga nej. Jag vet att det fortfarande finns kommuner som inte gärna vill det utan som försöker att ställa sig utanför. Nu har vi dock en lagstiftning på plats, och de allra flesta kommuner tar det ansvar som de ålades i denna lagstiftning. Det var bra att vi kunde få igenom en sådan lagstiftning.
Sedan har vi naturligtvis civilsamhällets alla organisationer, som under dessa år har gjort en storartad insats både när det gäller mottagning och när det gäller integration. Det är i grunden detta som utmärker Sverige när Sverige är som bäst - när politiken, arbetsmarknadens parter och civilsamhället samlar sig för att kunna lösa en stor uppgift. Det gjorde vi även denna gång.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förlängning av lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige
Fru talman! Det har gått betydligt bättre än vad somliga trodde och förespådde 2015-2016. Det är en sanning i den här debatten. Men det är också sant, fru talman, att så här hade det inte gått om vi inte hade haft kraft och sinnesnärvaro nog att strama åt när det behövdes.
När det kom som flest asylsökande 2015 kom det över 10 000 i veckan. Om det hade fortsatt så hade inga integrationsåtgärder i världen kunnat klara av situationen. Då hade vårt mottagningssystem brutit samman.
Jag minns mycket väl hösten 2015, när det var som flest som kom. Man fick fylla bussarna i Malmö med asylsökande och sedan köra dem norrut utan att veta om man skulle kunna släppa av dem och de skulle kunna få tak över huvudet. Men då visste man i alla fall att man hade 10-12 timmar på sig att lösa det under vägen. Så såg den akuta situationen ut vid det tillfället.
Det var helt nödvändigt att bryta utvecklingen 2015. Och när vi tog emot 163 000 asylsökande det året blev det till slut en situation som inte ens Sverige kan klara av på lång sikt. Vi kan klara ett sådant år, men vi kan inte klara två eller tre - inte ens Sverige.
Vi gick därför in med gränskontrollerna, id-kontrollerna och den tillfälliga lagen för att skapa det andrum vi behövde för att kunna ta hand om alla dem som redan hade kommit och för att kunna få människor att också söka sig till andra länder så att vi skulle kunna inrikta oss på integrationen i Sverige.
Den strategin fungerade. Efter åtstramningarna föll ju antalet asylsökande kraftigt, och det har fortsatt att falla. I dag har vi det lägsta asylmottagandet på 13 år. Och sedan 2015 har antalet asylsökande minskat med nästan 90 procent. Också andelen som söker sig till Sverige har minskat. Tidigare var det uppemot 12 procent av alla som kom till Europa som sökte sig till Sverige. Nu är siffran nere i runt 3 procent.
Krisläget som var i Migrationsverket är för länge sedan över. Alla de tillfälliga boendena är avvecklade, och man kommer i år att minska sin personal ytterligare med, tror jag, över 500 personer. Det är en följd av att trycket har minskat kraftigt. Det innebär också att handläggningstiderna blir allt kortare. Vi är nu helt enkelt tillbaka i ett normalläge igen. Som mest hade Migrationsverket nästan 9 000 anställda. Under det här året kommer man att kunna komma ned i under 6 000.
Nu har vi möjligheten att tillsammans igen fundera igenom hur vår migrationslagstiftning ska se ut framöver. I dag förlänger vi den tillfälliga lagen, och det är för att ge oss tid att utforma en ny lagstiftning utan att riskera att vi kommer in i en ny kris. Vi kan, som jag sa, klara ett 2015. Men vi kan inte klara två och inte klara tre, och vi ska inte dit igen.
När nu antalet är så pass lågt som det är kan vi också lätta något på lagstiftningen så att familjer kan återförenas i större utsträckning än tidigare. Det är inte så att vi inte har genomfört några familjeåterföreningar under de här åren. Tvärtom har vi haft ganska många familjeåterföreningar, även med den åtstramande lagen. Men när det gäller alternativa skyddsbehövande har vi inte haft den möjligheten. Det handlar i huvudsak om, som har kommit upp i debatten tidigare här, att återförenas med sina familjemedlemmar som i dag kanske lever i flyktinglägren i Jordanien eller Libanon, så att en kvinna kan återförenas med sin man och ett barn kan återförenas med sin pappa, så som familjen i Falköping förresten. Det handlar alltså i huvudsak om att kvinnor som i dag befinner sig i flyktingläger med sina barn nu ska kunna återförenas med sina män i Sverige, som ju ofta redan har både bostad och jobb. Det underlättar ju naturligtvis också. När det gäller familjeåterförening rör det sig till 90 procent om kvinnor och barn.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förlängning av lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige
Det var nödvändigt att inskränka den möjligheten 2015 för att vi över huvud taget skulle kunna hantera situationen i det läge som var då. Nu är det möjligt för oss att återinföra den rätten. Men jag skulle vilja säga att det inte är någon dramatik, som vissa försöker att få det till. Det är en mycket begränsad grupp som vi talar om. Det kommer inte att leda till en ny kris. Men för de kvinnor och barn som det handlar om är detta naturligtvis en mycket stor lättnad. Även om vi lever i en hård tid med ett hårt debattklimat måste det finnas utrymme för medmänsklighet.
Med det här gjort nu kan vi se framåt. I fredags beslutade vi om direktiven till den nya migrationspolitiska kommittén, som under ett års tid ska utreda den framtida politiken. Den här veckan går inbjudningarna ut till de politiska partierna om att nominera till kommittén. Jag hoppas, vilket det verkar som nu, att alla partier kommer att vilja medverka i kommittén. Det är jag glad för, och jag tror att det borgar för en bra diskussion framåt.
Framtidens migrationspolitik ska vara långsiktigt hållbar, human och rättssäker. En lärdom från 2015 är att den inte i alltför stor utsträckning kan avvika från vad som gäller i andra EU-länder. Sverige ska fortsätta att ta ansvar för flyende människor, men vi måste göra det på ett ordnat sätt och i en omfattning som vi klarar av på lång sikt.
Jag hoppas på öppna och konstruktiva diskussioner i den kommitté som nu tillsätts, så att vi nästa år kan lägga fast en långsiktig politik med bred förankring i riksdagen.
(Applåder)