Fru talman! Jag vill passa på att förvarna om att jag kommer att förlänga mitt anförande med två minuter.
I dag, fru talman, är det med stolthet som jag ställer mig i riksdagens talarstol. Jag tänkte passa på att berätta lite om varför sjöfarten är så viktig för Sverige, men framför allt tänkte jag berätta om vilka initiativ vi socialdemokrater i regeringsställning har varit med om att ta för att flytta fram positionerna för den svenska sjöfarten. Till sist tänkte jag säga något lite visionärt om samhällsbyggnad - den samhällsbyggnad som vi socialdemokrater så innerligt älskar att få ägna oss åt.
Fru talman! Cirka 90 procent av Sveriges export- och importvolymer transporteras i dag på fartyg under någon del av processen från råvara till färdig produkt. Den socialdemokratiskt ledda regeringen har tagit många initiativ för att stärka den svenska sjöfarten. Låt mig ge några exempel:
Först vill jag nämna det övergripande målet om att Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsnation, som är tydligt uttalat av statsminister Löfven. I sin regeringsförklaring tidigare i år sa statsministern att den nationella planen för att investera 700 miljarder i vägar och järnvägar fullföljs och att allt fler långväga godstransporter ska flyttas från lastbil till tåg och sjöfart. Under regeringsförklaringen meddelades även att infrastrukturfrågor flyttas till ett eget departement, där sjöfartsfrågorna så att säga är med på båten.
Regeringen har dessutom presenterat en nationell godstransportstrategi för effektiva och hållbara godstransporter - den första i sitt slag. På plats finns nu också en maritim strategi för att främja de maritima näringarna.
För att lyckas med de högt uppställda mål som vi har kan man inte vara en kortsiktig krösus och sitta och hålla på slantarna till förmån för skattesänkningar. Tvärtom behöver vi främja fler och mer av offentliga investeringar. Det vi satsar på infrastruktur och sjöfart i dag får vi och kommande generationer se vinsterna av i morgon och längre fram.
Fru talman! Under många år kunde vi sorgligt nog se hur utflaggningarna i vårt land accelererade. I början av 2000-talet införde många andra europeiska länder tonnageskatt, och det utmanade Sveriges konkurrenskraft inom sjöfarten. I Sverige påbörjades en utredning om tonnageskatt redan 2004 av Göran Perssons regering. När regeringen Persson 2006 ersattes med regeringen Reinfeldt togs dock inte hänsyn till vad utredningen kommit fram till, utan förslaget avvisades.
Detta ledde till besvikelse bland både redare och bransch över att regeringen inte stöttade sjöfartsnäringen tillräckligt. När den socialdemokratiskt ledda regeringen kom på plats var det därför viktigt att snabbt ta initiativ och se till att få på plats en tonnagebeskattning också i Sverige. Den 1 januari 2017 kunde så äntligen den svenska tonnagebeskattningen träda i kraft efter infrastrukturministrarna Anna Johanssons och Tomas Eneroths förarbete.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sjöfartsfrågor
Syftet var att ha samma villkor för sjöfarten som i övriga Europa och att möjligheten att välja Sverige som flaggnation därmed skulle öka. Glädjande nog har vi sedan ett par år vänt den negativa trenden från flera decennier tillbaka. Vi ser hur fler rederier nu flaggar in, och nyligen passerade vi 100 svenskflaggade fartyg. Räknar man också in det svenskkontrollerade tonnaget kommer vi upp i drygt 500 fartyg.
Glöm heller inte att frågan om utflaggning också är central ur ett försvarspolitiskt perspektiv. För att vårt land ska kunna försörja sig i händelse av krig behöver Sverige egna fartyg i en svensk handelsflotta. Därtill behöver vi naturligtvis kunna skydda våra centrala hamnar.
Utöver införandet av tonnageskatten tog regeringen under den förra mandatperioden initiativ till en ekobonus för att gynna överflyttning av gods från väg till sjöfart. Detta var ett av de initiativ som tyvärr attackerades av den budget som klubbades här i riksdagen i höstas på initiativ av Moderaterna och Kristdemokraterna, med stöd av Sverigedemokraterna.
Men nu har vi, som sagt, fått på plats en regering som vet att ta ansvar för både sjöfart och klimat. Det visade sig senast för någon månad sedan när regeringen beslutade att ge Trafikverket i uppdrag att bredda och utöka stödet till forskning och innovation på sjöfartsområdet. Satsningen innebär närapå en fördubbling av stödet, från nuvarande 55 miljoner till 100 miljoner. Regeringen vill med stödet främja exportindustrins konkurrenskraft och minska miljö- och klimatpåverkan.
Fru talman! I maj 2018 fattade regeringen beslut om den stora nationella trafikslagsövergripande planen för planperioden 2018-2029. Några av de viktiga satsningarna för sjöfarten som är värda att nämna är Luleå hamn och investeringarna för slussarna i Trollhättan och slussarna i Södertälje samt farleden i Mälardalen. Som göteborgare kan jag naturligtvis inte låta bli att nämna muddringen och farledsfördjupningen i Göteborgs hamn, som innebär att Skandinaviens största hamn också i framtiden kan ta emot de allt större störstabåtarna genom direktsjöfart från världens alla hörn. Samtliga projekt rullar nu igång med full fart.
Men vi måste naturligtvis också värna vår inrikes sjöfart. Som jag tidigare nämnde står sjöfarten för 90 procent av Sveriges import- och exportvolymer. Inrikestransporter med sjöfart ligger däremot endast på omkring 4 procent, medan övriga Europa ligger på omkring 10 procent. Det innebär att det i stället blir mer trängsel på järnväg och väg och att dessa blir mer ineffektiva sätt att transportera gods.
Det är nödvändigt att vi i större utsträckning använder både sjöfart och järnväg om vi ska vara helt fria från koldioxidutsläpp år 2045, som vi har kommit överens om här i kammaren.
För att främja inrikes sjöfart har en nationell samordnare på Trafikverket inrättats. Pia Berglund, som nu är nationell samordnare, har nyligen lämnat över en handlingsplan med 62 förslag till regeringen som ett led i arbetet med överflyttning av gods till järnväg och sjöfart. Handlingsplanen innehåller alltifrån dialog med hamnar och utbildning av myndighetspersonal till fortsatt utredning av regler för pråmtrafik. Arbetet görs med andra myndigheter och med branschen och utgår från regeringens godstransportstrategi.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sjöfartsfrågor
Fru talman! Jag vill också nämna några ytterligare utmaningar för sjöfarten som vi behöver ta ansvar för och jobba vidare med. Det handlar om att även fortsättningsvis vara internationellt konkurrenskraftiga och om att lagar och regler är anpassade för såväl ekonomiskt som socialt och miljömässigt hållbara perspektiv.
Vi måste dessutom möta den kompetensbrist som branschen och facken varnar för. Enligt Transportföretagen handlar det om upp till 800 sjömän. För det behöver vi en god arbetsmiljö med sjysta villkor. Det är glädjande att se hur sjöfartsbranschens parter - Svensk Sjöfart, Seko sjöfolk och Sjöbefälsföreningen - samarbetar tätt inom Blå tillväxt. Detta är en avgörande pusselbit för att branschen ska kunna utvecklas också i framtiden.
Politiken ska naturligtvis göra sitt, och jag har goda förhoppningar om att vi fortsätter med fler initiativ från regeringens sida för att stärka den svenska sjöfarten. Jag kommer gärna tillbaka till den här talarstolen för att berätta mer om det.
Fru talman! Verklig samhällsbyggnad kräver ett uthålligt politiskt ledarskap oavsett vilken nivå det sker på. Jag har i mitt anförande berättat om att Socialdemokraterna och regeringen antar utmaningen om människors behov av att transportera sig och vårt behov av att importera och exportera gods. Vi tar på allvar att hela Sverige ska leva, och vi tar klimatutmaningen på allvar.
Jag är stolt över att tillhöra ett parti och företrädas av en regering som har gjort tydliga satsningar och som har mer att leverera.
Fru talman! För att övertyga lite extra om att Sveriges nuvarande inriktning för sjöfartspolitiken är rätt väg att gå vill jag passa på att lyfta fram en kandidatuppsats. Den är skriven av Jakob Andersson och Sebastian Elfström, som har studerat vid sjökaptensprogrammet vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Titeln på deras uppsats är Den svenska handelssjöfarten ur ett politiskt perspektiv. Jag vill läsa ett par citat ur uppsatsen.
Citat 1: "För första gången på många år har nu Sveriges handelsflotta ökat när fler fartyg registrerats. Rederier som nu åter flaggat in fartygen till Sverige från bland annat Danmark och Färöarna, aviserade tydligt när de lämnade för tio år sedan att de inte kommer tillbaka med fartygen innan en tydlig och mer långsiktig sjöfartspolitik är på plats. Nu har flera rederier åter registrerat fartyg i Sverige vilket får tolkas som att förändring i positiv riktning har genomförts."
Citat 2: "En positiv utveckling påträffas när det kommer till utvecklingen av samarbetet mellan politiker och sjöfartsbransch där sjöfartsfrågorna diskuteras mer frekvent."
Till sist citat 3: "Det är därför viktigt med en tydlig sjöfartspolitik som ger svensk sjöfart rätt förutsättningar att konkurrera på den globala marknaden."
Fru talman! Dessa rader från externa betraktare, får man väl kalla dem, vid sjökaptensprogrammet vid Chalmers gör en sjöfartsengagerad socialdemokrat som jag varm i hjärtat.
Till sist vill jag yrka bifall till vår gemensamma reservation nr 5 om inlandssjöfart och kustsjöfart från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet samt i övrigt yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet om sjöfartsfrågor.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sjöfartsfrågor
(Applåder)
I detta anförande instämde Denis Begic och Elin Gustafsson (båda S).