Utrikespolitisk debatt - 2018-02-14

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Ärade ledamöter och åhörare! Säkerhetspolitiken är i fokus i dag i en stor del av den utrikespolitiska debatten. Det säger naturligtvis en hel del om vår samtid och en del om det geografiska läget för vårt Sverige.

Sverige är en del av en komplicerad värld och ligger också i ett komplicerat närområde. Det är ett närområde där olika länder har olika historia och olika traditioner. Utifrån det har varje land gjort olika vägval i sitt förhållande till Nato.

Efter andra världskriget valde Norge och Danmark att vara med och bilda Nato. Efter Sovjetunionens och öststatskommunismens fall valde Estland, Lettland, Litauen och Polen att söka medlemskap, och fick också medlemskap, i Nato.

Sverige och Finland, fru talman, har valt en annan väg, nämligen att vara militärt alliansfria. Samtidigt har vi byggt det närmaste samarbetet som några enskilda länder och icke-Natomedlemmar har med just Nato. Det nära samarbetet med Nato som Sverige och Finland har kompletterar Sverige dessutom med en rad avtal med olika länder om militärt samarbete, det som i debatten ofta omnämns som bilaterala avtal.

Säkerhetshoten mot Sverige och vilket annat modernt land som helst i vår del av världen är inte enbart militära. De är betydligt fler och mer komplicerade än så. Det handlar om bland annat naturkatastrofhot, it-intrångshot, terroristhot och risken för haverier i infrastrukturen. När vi ställs inför den breda bilden av säkerhetshoten mot vårt samhälle och mot vårt land måste svaren på hur de ska hanteras vara mycket bredare än att bara inskränkas till att handla om ett ja eller ett nej till Natomedlemskap.

Sveriges säkerhetspolitik ska vara långsiktig - mycket långsiktig. Det går inte att gå med i Nato för en mandatperiod eller två och sedan lämna Nato om man inte är nöjd. Sverige ska i den komplicerade värld och det komplicerade närområde vi befinner oss i hållas tryggt och säkert - i dag, i morgon och för lång tid framöver. Det gör vi bäst genom att ha många olika samarbeten och alternativ, inte genom att satsa på Natomedlemskap som vårt enda kort.

(Applåder)

Fru talman! Jag begärde ordet därför att jag tänkte att jag möjligen från Kenneth G Forslund kan få ett svar på när han förväntar sig att andra ska komma till vår hjälp. Vilka förväntar sig Kenneth G Forslund ska komma? Vad är det som gör det så svårt att förvänta sig att få garantier på att någon kommer om det värsta skulle hända?

Fru talman! På sätt och vis är det en omöjlig fråga som Kerstin Lundgren ställer, och samtidigt är det naturligtvis en mycket relevant fråga. Den är omöjlig därför att den innebär en spekulation i ett skeende någon gång i framtiden som ingen av oss vill se, vare sig jag, Kerstin Lundgren eller sannolikt någon annan här inne i kammaren. Samtidigt måste vi fundera över hur vi ska vara beredda om det värsta händer. Jag tror att det viktigaste vi kan göra är att ha många olika samarbeten och kontakter med andra länder och organisationer för att därigenom ha valmöjligheter och handlingsmöjligheter om det värsta ändå skulle inträffa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Vi måste samtidigt vara väl medvetna om att de hot som finns runt omkring oss inte är enbart militära hot, utan det finns många andra hot, precis som jag nämnde i mitt anförande, som vi också måste ha en beredskap för.

Fru talman! Vilka valmöjligheter ser Kenneth G Forslund framför sig när Ryssland - president Putin - ringer och säger till Sveriges regering att nu gör ni så här, annars vet ni vad som kan hända?

De små länderna är särskilt utsatta. Det är därför Finland, till skillnad från vad som framgick av Kenneth G Forslunds inlägg, är tydligt med att man har en option. Kan Kenneth G Forslund tänka sig att ha en option, som Finland?

Vi är ensamma i vår nordiska miljö om att stå helt utan allt. Vad gör Norge för fel? Vad gör Finland för fel? Vad gör Danmark för fel? Vad ser de för någonting som kan hända som inte Kenneth G Forslund ser?

Fru talman! Precis som jag sa i mitt anförande har olika länder olika historia och olika traditioner. Vi har också olika geografiska lägen. Jag tycker att det är ganska självklart att Finland formulerar sin säkerhetspolitiska linje och sitt förhållande till Nato på det sätt som man gör. Finland har en 1 334 kilometer lång anledning att göra det, nämligen sin omedelbara gräns till Ryssland. Det läget har inte Sverige. Sverige har ett annat läge, en annan historia och en annan tradition.

Jag vill återkomma till det som Kerstin Lundgren tog upp i sin första fråga, som syftade på Nato och de försvarsgarantier som finns där. De är som jag ser det ett hinder för Sverige att gå med, för de fungerar inte med vår tradition av beslutsfattande. Samtidigt ska inte automatiken övervärderas. Det är inte alldeles självklart att Nato kommer till undsättning.

Fru talman! I utrikespolitiken arbetar Sverige mest med samsyn och konsensus. I dag är den dag då vi är mest osams. Särskilt eftersom det är mandatperiodens sista debatt så här ett valår kan tonen vara lite extra hård.

Fru talman! Det är lätt att bara bryta samman när vi ser omvärlden som den ser ut just nu. Mycket går åt rätt håll, men det är inte ont om hot. Våra värderingar om öppenhet, demokrati och mänskliga rättigheter ifrågasätts. Klimatförändringar driver kriser. Demokratiska och multilaterala lösningar utmanas. Utrymmet för det civila samhället krymper. Journalister fängslas. SRHR-frågor prioriteras ned. Gränsen mellan krig och fred är flytande. Konflikterna blir färre men värre och pågår under längre tid.

De humanitära kriserna, där vi tillsammans måste hindra död och lindra nöd, måste prioriteras. Men det går inte att tappa farten i det långsiktiga utvecklingsbiståndet, som fungerar mycket förebyggande och har direkt effekt på världens säkerhetssituation. Resurserna är begränsade, effektiviteten är svår att mäta och politiken måste prioritera. Vad är egentligen viktigast? Det är inte så enkelt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

De globala hållbarhetsmålen är ändå något vi har att hålla oss i, en struktur för att få samsyn i världen om allt som är fel.

Men inget sker om det inte sker i länderna. Det är där ägarskapet och makten finns även om debatterna hålls i FN-skrapan i New York. FNsystemet behöver förbättras och utvecklas och bli mer effektivt och relevant för vår tid.

Här har nuvarande regering möjligen inte levererat. Regeringens delegation för Agenda 2030 har havererat. Ordföranden har lämnat sin post. De handlingsplaner från varje departement för politiken för global utveckling och hållbarhetsmålen i Agenda 2030 som vi för på dagen ett år sedan fick läsa på UD, de finns inte som upprättade handlingar. Det är svårt för riksdagen att granska regeringens arbete när papper vi har läst och hållit i handen sedan inte formellt finns. Jag förstår i och för sig varför de inte kommuniceras.

Men det här är inte första gången. Vi har i medierna läst om parallella system för informationshantering. Vi upplever dagligen brister i transparensen, ingen vidare förankring och mörkande av rapporter. Det imponerar inte.

Dessutom har myndigheten Sida politiserats genom att en toppsocialdemokrat utnämnts till generaldirektör. Hon gick direkt från rollen som folkvald riksdagsledamot i utrikesutskottet till att bli en förmodat opolitisk tjänsteman. Men i realiteten blev det en extra biståndsminister och en överrock för Miljöpartiet.

Fru talman! Det måste bli ett slut på Socialdemokraternas maktfullkomlighet och dåliga hantering av utrikes och säkerhetspolitiken. Det är lätt att tycka att regeringen gör för lite och för sent. Politikens innehåll borde vara bättre. Socialdemokraterna svajar i säkerhetspolitiken medan Miljöpartiet driver sin linje, så som den ser ut, och regeringsunderlaget Vänsterpartiet har mält ut sig genom att tillsammans med SD både vilja gå ur EU och vara emot Nato.

Det är mer retorik än praktik från nuvarande regering. Politikens innehåll är nog mest fokuserat på att rimligt hålla fast vid den svenska linjen - med vissa avsteg. Politiken brister i transparens, och den brister verkligen i förankring. Ointresset för biståndsfrågorna från den kombinerade klimat och biståndsministern imponerar inte heller. Sverige förtjänar bättre.

Fru talman! Alliansen har stor samsyn. Vi är enade om EU. Vi är enade om Nato. Vi står upp för frihandeln. Vi står upp för det som Sverige länge har stått för: fokus på mänskliga rättigheter, öppenhet, transparens, SRHR - sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter - och det civila samhället. Vi arbetar för goda relationer med närområdet och Europa, och vi är ense i vårt förhållningssätt till Ryssland.

Och vi gillar att samarbeta med varandra. Det har på olika sätt varit en väldigt kärleksfull debatt här i dag. Jag vill tacka er för allt fint samarbete, Kerstin Lundgren från Centerpartiet, Birgitta Ohlsson från Liberalerna - som gör sin sista debatt i dag; det är väldigt tråkigt - och Sofia Damm från Kristdemokraterna! Jag uppskattar vårt samarbete väldigt mycket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Sammanfattningsvis: Sverige kan så mycket bättre. Det är möjligen sant att ingen vinner val på utrikespolitiken, men det går att förlora val på att inte sköta den ordentligt.

Fru talman! Den ryska aggressionen i vårt närområde och den illegala annekteringen av Krim påverkar vår säkerhetspolitik. Sverige var pådrivande för att EU skulle införa sanktioner. De infördes också stegvis 2014-2015. Sanktioner är trubbiga, men sanktionspolitiken har varit framgångsrik i att EU har hållit ihop.

Men vi kan göra mer. Sverige kan driva på för att sanktionerna ska utvidgas så att personer som kränker mänskliga rättigheter, som förföljer, torterar och dödar demokrati och civilsamhällesaktivister och som lever på korruption kan bli föremål för ytterligare sanktioner.

Då krävs ny lagstiftning, och bra sådan lagstiftning finns redan i flera länder. Jag tror att Sverige skulle kunna vara redo för en Magnitskijlag och att det går att finna bred samsyn om detta.

Fru talman! Moderaterna har under många år visat prov på att man saknar säkerhetspolitisk analysförmåga.

Jag kan konstatera att jag redan som 23-åring, när jag 1999 skrev och författade ungdomsförbundets försvarspolitiska avsnitt, hade bättre analysförmåga än vad Moderaterna hade under åtta år i Regeringskansliet. Jag varnade redan då för utvecklingen i Ryssland - att den även om den då såg bra ut snabbt kunde förändras.

Nio år senare fick jag rätt. Inte ens då vaknade Moderaterna. År 2013 sa Försvarsberedningens ordförande: "Det föreligger inget hot mot Sverige och vi ser heller inga avsikter till att något sådant ska utvecklas." Den moderata försvarsministern sa 2014 på Folk och Försvars rikskonferens att ett väpnat militärt angrepp var osannolikt och att den säkerhetspolitiska situationen i Östersjöregionen är mer stabil i dag än för tio år sedan.

Jag undrar därför: Vilka analyser gör Moderaterna? Kommer spänningen att öka eller minska med ett svenskt medlemskap i Nato?

Fru talman! Tack för frågan, Björn Söder! Vi är övertygade om att Sverige är ett suveränt land som fattar sina egna beslut när det gäller säkerhetspolitiska vägval. Vi ska naturligtvis inte påverkas av någon sorts påstådd hotbild från Ryssland i fråga om huruvida vi ska gå med i Nato eller inte. Vi fattar våra egna beslut. Vi kan inte vara styrda av Ryssland.

Men vi kan vara tydliga med att Natomedlemskapet skulle ge oss en säkerhetsgaranti som vi inte har i dag. Det skulle öka möjligheten till fred, och det tycker vi är bra. Nato är en försvarsallians, och den skulle kunna hjälpa oss - ganska mycket, faktiskt.

Fru talman! Jag tolkar Sofia Arkelstens svar som att man gör bedömningen att detta skulle minska spänningen därför att det ger säkerhetspolitisk trygghet och så vidare. Men man måste också tänka på att Sverige är ett litet land. Man måste förhålla sig till detta och titta realistiskt på hur saker och ting fungerar; man får inte vara naiv eller dumdristig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Det blir konsekvenser av ett svenskt medlemskap. Om Sverige går med i Nato går Finland med all sannolikhet också med i Nato; det blir konsekvenser från andra makter. Det har man redan utlovat. Man har sagt att det inte är ett hot, men det blir konsekvenser. Då undrar jag: Ökar eller minskar detta spänningen i Östersjöregionen?

Varken Nato eller Ryssland vill ha ett militärt vakuum här. Om vi rustar vår försvarsmakt och Finland gör likadant och vi fördjupar det försvarspolitiska samarbetet med Finland och kanske skapar ett försvarsförbund tycker Ryssland och Nato att det är en bra idé. Varför är inte det rätt väg att gå, i stället för svenskt medlemskap i Nato, som kommer att öka spänningen?

Fru talman! Det gör mig glad att Moderaterna och Sverigedemokraterna har stora skillnader i sina säkerhetspolitiska analyser. Att inte gå med i Nato är ju också ett aktivt val. Det förändrar spänningsfrågorna, och om man gör som Sverigedemokraterna vill kommer faktiskt det ryska hotet att vinna. Ni har ju gått på detta att det skulle bli konsekvenser, och det skiljer oss i vårt förhållningssätt till Ryssland politiskt. Jag vet också att Sverigedemokraterna tidigare har kritiserats ganska hårt för den Rysslandsvänliga linje ni har drivit i Europaparlamentet. Det är något som vi är fullständigt emot.

Ett medlemskap i Nato är något som alla allianspartier tycker vore bra. Det skulle öka möjligheten till fred - det är en försvarsallians. Vi har redan begärt att få fram en rapport om hur vi ska kunna närma oss Nato på ett bra sätt.

Fru talman! Jag konstaterar efter det senaste replikskiftet att Moderaterna gör samma katastrofala säkerhetspolitiska analys som har försatt Sverige i den situation vi i dag befinner oss i. Man fortsätter alltså på den inslagna vägen.

Fru talman! I december förra året erkände USA:s president Donald Trump Jerusalem som Israels huvudstad och meddelade att han instruerat utrikesdepartementet att börja flytta den amerikanska ambassaden från det finansiella centret Tel Aviv till huvudstaden Jerusalem.

Det har, fru talman, på vissa håll framställts som att detta skulle vara något som Trump själv hittat på. Men den som hävdar detta är dåligt påläst. Det republikanska partiet har under lång tid haft inskrivet i sitt program att Jerusalem är Israels eviga huvudstad. Även det demokratiska partiet har i sina senaste program inskrivet att Jerusalem är Israels huvudstad.

Man ska också komma ihåg att den tidigare presidenten Obama redan 2008 i ett tal underströk att Jerusalem måste vara Israels odelade huvudstad. Trumps åtgärd åtnjuter ett brett tvärpolitiskt stöd i kongressen, bland annat uttryckt i Jerusalem Recognition Act från 1995, som bekräftades av senaten bara sex månader före erkännandet.

Fru talman! FN:s delningsplan för Brittiska Palestinamandatet från 1947 innebar att hela Jerusalem med omnejd skulle betraktas som en internationell zon. Detta godtogs inte av araberna, och när staten Israel utropades 1948 anföll de intilliggande arabstaterna Israel med syfte att utplåna staten. Östra Jerusalem ockuperades av dåvarande Transjordanien, och judarna fördrevs. Västra Jerusalem blev en del av Israel. I samma aggressionskrig ockuperade Transjordanien även Västbanken, och Egypten intog Gaza.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

När det israeliska parlamentet, knesset, höll sitt första ordinarie sammanträde 1949 beslutade man att Jerusalem är den judiska statens huvudstad, vilket den har varit sedan 1950, då Israel flyttade sin regering till västra Jerusalem. I dag finns parlamentet, presidenten, högsta domstolen och departementen, men även sociala och kulturella institutioner och myndigheter, installerade i Jerusalem.

När arabstaterna 1967 åter anföll och gjorde ett nytt försök att utplåna Israel tog Israel Västbanken från Jordanien, som då hade ockuperat den illegalt i 19 år. Man tog även Jerusalem, som lidit under samma ockupation, och sedan dess har Jerusalem varit en odelad huvudstad för Israel. Att staden står under israelisk kontroll har inneburit att människor från alla religioner har kunnat komma dit. Så var inte fallet när östra delen stod under arabisk kontroll.

Fru talman! President Trump har nu gjort det som redan är självklart och var det för judarna själva redan för 3 000 år sedan, då kung David köpte den plats som i dag är Tempelberget, nämligen att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad. Den amerikanska ambassaden ska också flyttas dit.

Efter Trumps erkännande har fler stater erkänt eller signalerat att de kommer att erkänna Jerusalem som Israels de facto-huvudstad och flytta sina ambassader dit. Sverige borde följa efter. Vårt lands ambassad bör givetvis vara förlagd i den stad som Israel styrs ifrån, och Jerusalem är Israels huvudstad.

Men i stället väljer Sveriges utrikesminister Margot Wallström att återigen visa att den svenska regeringen, som så många gånger förr, förlorat sin moraliska kompass i utrikespolitiken i sina angrepp mot den enda demokratiska staten i sitt område. Wallström kallar beslutet att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad för katastrofalt. Och i samma anda fortsätter hon och regeringen att pumpa in miljoner av svenska skattemedel till den palestinska myndigheten för att, om än indirekt, finansiera antisemitism och terrorism.

Fru talman! Sveriges Mellanösternpolitik är ett fullständigt skämt. Inte bara skämmer den ut oss inför omvärlden och gör oss till åtlöje. Än allvarligare är att den dessutom bidrar till att underblåsa antisemitism och terrorism.

Jag är därför stolt över att representera ett parti som står för något annat, ett parti som inför sin valkonferens nu lägger fram förslag i sin valplattform om att även Sverige ska erkänna Jerusalem som Israels huvudstad. Med en sverigedemokratisk utrikespolitik kommer Israel att, till skillnad från nu, ha en vän i Sverige och svensk utrikespolitik.

Fru talman! Konflikten mellan Israel och Palestina har en tendens att engagera många människor och har haft det under lång tid. Själv tänker jag på en händelse för fyra år sedan. Det var då tre israeliska tonåringar blev kidnappade och sedan mördade. De hittades på den palestinska sidan. En vecka senare hittades en palestinsk tonåring mördad, bränd till döds, och en åttaåring var nära att bli kidnappad men kom precis undan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Jag har varit mycket i Israel och Palestina, och jag har träffat båda sidor. Den slutsats man kan dra är att det finns en otrolig längtan efter fred hos alla parter där, men de absoluta extremisterna tillåts hela tiden sätta agendan. Detta har aldrig blivit bra.

När Björn Söder talade hörde jag honom inte nämna särskilt mycket om Palestina, och därför frågar jag: Hur ser Björn Söder på Israels ockupation av Palestina?

Fru talman! Jag anser inte att Israel ockuperar Palestina. När Israel tog dessa områden i ett försvarskrig 1967 fanns det nämligen inget Palestina, utan områdena var illegalt ockuperade av Transjordanien och sedermera av Jordanien och Egypten.

När det gäller våldet, som Anders Österberg tog upp, är det givetvis förkastligt, från båda sidor. Men skillnaden här är att våldet inte är sanktionerat från den israeliska regeringens sida. Däremot är våldet ytterst sanktionerat från den palestinska myndighetens sida. Man finansierar till och med terrorister som har mördat en jude. Då belönas familjen med extra medel, och terroristen belönas med medel under tiden i fängelset. Det är stor skillnad: Den palestinska myndigheten sanktionerar och underblåser antisemitism och terrorism. Och Sverige finansierar detta indirekt.

(Applåder)

Fru talman! Ya''alon, Lieberman och dessutom Bennett, som tidigare var Israels ekonomiminister, har sagt att de aldrig vill se en palestinsk stat. Delar Björn Söder den uppfattningen?

Fru talman! Från Sverigedemokraternas sida vill vi se en tvåstatslösning. Det är det vi också förespråkar. Men man ska också komma ihåg att det redan finns en palestinsk stat; den heter Jordanien och finns på östra sidan om Jordanfloden. Där har man haft en stat sedan 20-talet. Den västra sidan skulle delas upp mellan judar och araber.

Man hann inte så långt innan arabstaterna ville utplåna den judiska staten helt och hållet. Man ockuperade både Västbanken och Gaza, vilket man återigen försökte göra 1967 när man återigen anföll Israel för att utplåna staten och då Israel tog tillbaka dessa områden i ett försvarskrig.

Jag anser därför inte att det är ockuperade områden.

Fru talman! Vi har hört väldigt mycket i denna kammare om hur världsläget ser ut. Det har varit många fina redovisningar och skildringar. Jag ska därför inte upprepa detta. Men vi kan konstatera att vi i dag har en situation där antalet konflikter ökar, där auktoritära och repressiva regimer får ökat inflytande, där ojämställdhet mellan män och kvinnor är ett allvarligt problem och där vi fortfarande har väldigt många människor som lever i djup fattigdom. I en sådan kontext är en aktiv och tydlig utrikespolitik någonting som verkligen kan göra skillnad. Där finns också biståndet, som är ett viktigt instrument för att bidra till den utrikespolitiska linjen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

I den svenska debatten har det på sistone höjts röster för behovet av större humanitära satsningar. Med 65 miljoner människor på flykt runt om i världen, 140 miljoner i behov av humanitär hjälp och över 200 miljoner människor som har drabbats av naturkatastrofer på ett eller annat sätt är det inte förvånande att det behövs hjälp.

Det talas ibland om att regeringen inte gör tillräckligt och inte prioriterar insatser där nöden är som störst. Men det är ett påstående som är fel i sak. Det är en märklig syn på vad nöd egentligen är. Sverige är den sjunde största givaren i världen av humanitärt bistånd. Med årets budget ökar vi det humanitära stödet med 1,3 miljarder. Dessa insatser räddar liv vid kriser och katastrofer världen över. Den linjen ska naturligtvis ligga fast. Men vi kan inte prioritera akutinsatser framför det långsiktiga utvecklingssamarbetet. Då kommer vi aldrig åt grundorsakerna till konflikter och fattigdom, och nöden botas inte på allvar. Det blir bara symtomlindring. Dessa saker måste följas åt - ett långsiktigt bistånd som stärker demokrati och mänskliga rättigheter och ett akut bistånd där det behövs.

Fru talman! Mer än någonsin behöver vi ett bistånd som ett redskap för en långsiktig och hållbar utveckling, ett redskap för att främja stabila, fredliga och välmående samhällen. Därför har vi gjort särskilda satsningar på de utvecklingsutmaningar som utgör de mest allvarliga hindren för en sådan utveckling. Jag tänker på konfliktförebyggande, klimatet, demokrati och mänskliga rättigheter och en feministisk utrikespolitik.

När det gäller det konfliktförebyggande arbetet ser vi att vi har en mycket orolig omvärld. Vi har fler konflikter än på länge, och konflikter är ett av de allvarligaste, om inte det allvarligaste, hindren för länders utveckling. Våldet i länder som Syrien, Jemen och Afghanistan har raderat decennier av ekonomisk, social och politisk utveckling.

Vi har därför tagit fram flera geografiska och regionala strategier som stärker ansträngningarna för att förebygga väpnade konflikter. Vi har lanserat en ny global strategi för hållbar fred som stärker bryggan mellan det humanitära biståndet och det långsiktiga utvecklingssamarbetet. Och vi ökar biståndet med ungefär 2 miljarder till de allra fattigaste länderna i år. Många av dessa länder befinner sig i en konflikt- eller postkonfliktsituation.

Vi ser också hur demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna eroderas på många håll. Utvecklingen går bakåt i över 60 länder sedan 2012. På många håll i världen har länder hamnat på det auktoritära styrets sluttande plan. Vi har därför höjt ambitionerna i arbetet med de mänskliga rättigheterna och ökar takten för att motverka den repressiva utvecklingen.

Vi har lanserat en ny global strategi för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Vi har gett Sida i uppdrag att skapa ökat genomslag för demokratisk utveckling. Och vi satsar särskilt på SRHR, ett område där vi faktiskt avsätter 8 procent av biståndsbudgeten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Bistånd och utrikespolitik kompletterar varandra. När vi till exempel stöder länders demokratiska utveckling eller stärker den offentliga förvaltningen i länder som Ukraina får vi också bättre kapacitet att genomföra reformer för ett EU-närmande, som är en viktigt utrikespolitisk insats.

Fru talman! Klimat och säkerhet går också hand i hand. Klimatet är en utvecklings- och fattigdomsfråga och faktiskt en av de allra viktigaste. Klimatförändringarna slår hårdast mot de mest sårbara i samhällena och mot de fattigaste ställena i världen. Om vi inte håller den globala temperaturökningen under 1,5 grader kommer mycket av den goda utveckling som faktiskt har skett att gå om intet.

Ett förändrat klimat är också en av de största säkerhetsriskerna. Torka och översvämningar samt brist på vatten och livsmedel kan förstärka de risker som är grogrunden till att konflikter uppstår. Vi har tidigare inte varit tillräckligt duktiga på att ta in detta perspektiv i våra säkerhetspolitiska analyser. Men vi gör det nu, och vi måste göra det än mer i framtiden.

Mot denna bakgrund är jag oerhört glad över regeringens ambitionshöjning inom klimat och bistånd och över det svenska ledarskapet i ett internationellt perspektiv, inte minst när det gäller stödet till Gröna fonden och till FN:s klimatfonder.

Fru talman! Vi har i år antagit den största biståndsbudgeten någonsin i Sverige. Vi når upp till målet om 1 procent av bni, ett mål som få länder uppnår. Vi tillskjuter medel på flera viktiga områden. Det är vi mycket stolta över.

I tider då vi talar om många konflikter ska vi komma ihåg att det har hänt mycket gott. År 2015 skrev 193 länder under Agenda 2030. Det är en agenda för hållbar utveckling för hela världen, där man verkligen trycker på ömsesidigt beroende mellan olika frågor, från utbildning till klimat och miljö, till jämställdhet. Detta är världens chans. Aldrig tidigare har vi varit så överens om någonting. Här har det internationella samfundet varit fast beslutet, och där hoppas jag att vi ska fortsätta ha den ledartröja som vi har.

(Applåder)

Fru talman! Det har nu gått 43 år sedan Marockos illegala ockupation av Västsahara inleddes utan att frågan har fått en lösning. Det är en ockupation som strider mot FN:s och den internationella domstolens beslut, som betecknar ockupationen som rättsvidrig.

Sverige har nu suttit i FN:s säkerhetsråd i drygt ett år, och det är hög tid att lägga in en högre växel när det gäller Västsaharafrågan, så att den utlovade folkomröstningen om Västsaharas självständighet snarast kommer till stånd. Det är en folkomröstning som Marocko och Västsaharas legala representant Polisario har förhandlat fram och undertecknat och som skulle ha genomförts redan 1992 men som ännu inte har ägt rum på grund av Marockos systematiska förhalningstaktik och sabotage.

Det är självklart ett stort misslyckande för säkerhetsrådet och har allvarligt skadat rådets trovärdighet och stärkt Marockos ställning. FN:s säkerhetsråd borde, för att återta kontrollen och skyndsamt få fart på processen, fastställa ett datum för folkomröstningen. Det finns ingen annan acceptabel lösning på konflikten.

FN-styrkan Minurso, som är satt att övervaka processen i Västsahara, är den enda fredsbevarande styrka i världen som inte har mandat att övervaka de mänskliga rättigheterna. Det är orimligt att västsaharierna lämnas helt skyddslösa. Verkligheten för västsaharierna i det ockuperade området präglas av förtryck och systematiska brott mot de mänskliga rättigheterna. Sverige måste därför fortsätta att trycka på för att ge Minurso ett utökat mandat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

En majoritet av den västsahariska befolkningen lever sedan årtionden i flyktingläger i Algeriet i Saharas öken under mycket svåra förhållanden. En fjärdedel av barnen under fem år lider av kronisk felnäring, och många kvinnor drabbas av järnbrist. Maten som förmedlas av World Food Programme är otillräcklig och anpassad för akuta katastrofsituationer, inte för att utgöra den enda näringskällan under en längre tid. Jag förväntar mig att det svenska biståndet till flyktinglägren snarast höjs.

Det är också viktigt att Sverige tar ett tydligt avstånd från Marockos plundring av Västsaharas naturtillgångar. Det är en plundring som är oerhört lönsam för Marocko och som bidrar till att stärka ockupationen. Det är därför glädjande att EU:s toppjurister nyligen gjorde ett utlåtande som klargjorde att EU:s fiskeavtal med Marocko är olagligt, eftersom det ockuperade Västsaharas vatten ingår. Jag utgår därför från att Sverige kommer att rösta nej till ett fiskeavtal mellan EU och Marocko som inkluderar Västsahara.

Jag förväntar mig också att Sverige respekterar EU-domstolens beslut från december 2016. I domen fastslås att Marocko inte har rätt till Västsaharas naturresurser. Det betyder att inga EU-länder eller institutioner i dessa länder har rätt att teckna avtal med Marocko om västsahariska produkter så länge Västsaharas folk inte har gett sitt samtycke via sin legitima representant Polisario. Efter år av plundring av Västsahara är det nu dags att respektera internationell rätt.

Det är därför viktigt att regeringen utfärdar en rekommendation till det svenska näringslivet utifrån de skyldigheter som följer av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter att inte verka i det ockuperade Västsahara eller handla med produkter från det ockuperade området. Det västsahariska folket förväntar sig också att Sveriges regering kommer att erkänna den demokratiska sahariska republiken Västsahara, i linje med riksdagens beslut från 2012.

Jag vet att min kollega Yasmine Posio Nilsson talade om Turkiet och kurdernas kamp. Jag vill bara understryka vikten av att Sverige står upp för kurdernas självklara rättigheter i Irak, Iran, Syrien och Turkiet. I dag är det särskilt viktigt att Sverige agerar med kraft för att få slut på Turkiets illegala angrepp på den kurddominerade regionen Afrin i Syrien. Det är ett angrepp som klart strider mot folkrätten.

Fru talman! Slutligen vill jag säga några ord om Kina. Kina är alltjämt en hårdför diktatur som systematiskt kränker en lång rad fundamentala mänskliga rättigheter, som yttrandefrihet, föreningsfrihet och religions och organisationsfrihet. Ett tydligt exempel är fängslandet av den svenska medborgaren och förläggaren Gui Minhai. Det är bra att utrikesminister Wallström har agerat kraftfullt, fördömt fängslandet och krävt hans omedelbara frigivande.

Jag är övertygad om att Sverige kommer att fortsätta på samma linje och inte lyssna på de kinesiska hoten. Det är dock viktigt att Sverige i varje form av kontakt med Kina tar upp de omfattande och grova brotten mot yttrande- och tryckfriheten samt kräver ett stopp för användandet av dödsstraff.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Kina är i dag även världens näst största marknad för organtransplantationer. Organhandeln är en lukrativ bransch. De första uppgifterna om organstöld från samvetsfångar i Kina kom 2006. Efter massiv kritik från omvärlden hävdar regimen att organstöld inte längre pågår, men enligt flera experter på området fortgår den. Framför allt drabbar den landets förtryckta minoriteter och falungongutövare.

Sverige bör verka för att en internationell utredning tillsätts med anledning av rapporterna om organstöld i Kina. Regeringen bör också verka för att göra det straffbart för svenska medborgare att handla med organ även utanför Sveriges gränser.

Fru talman! "Om vi inte klär oss i röda tröjor och går på det lokala socialistpartiets möten så kan vi glömma all eventuell hjälp i form av matpaket eller annat." Så säger en kvinna i Venezuela till Expressens reporter.

En annan kvinna håller sin tvåårige son i famnen. "Jag har ingen mat att ge honom. På sjukhuset säger de att han är undernärd och behöver medicin, men hur ska jag betala den?", säger hon. Medicinen finns inte ens att tillgå.

Det är fasansfullt att se detta lidande i Venezuela. Det saknas mat, våldsnivån är skyhög och förtrycket blir allt hårdare. Människor flyr i hundratusental, framför allt till Colombia men även till andra grannländer. Venezuela är i dag en utblottad socialistdiktatur, och landet närmar sig ohjälpligt stupet. Colombias finansminister varnade häromveckan omvärlden för att Venezuela närmar sig total statskollaps.

Sverige måste nu växla upp Latinamerikapolitiken och ta initiativ i FN. Varför ska vi sitta i FN:s säkerhetsråd om vi inte gör allt för att hindra ännu en statskollaps? Sverige måste fördöma förtrycket i Venezuela, agera för skärpta sanktioner och stödja den demokratiska oppositionen i landet.

När vi nu också sluter samarbetsavtal med Kuba måste vi förstå att Kuba och Venezuela är koordinerade från början. Det betyder att man om man vill göra insatser för demokratisering också måste koordinera de insatserna. Venezuela och Kuba är i dag ett så att säga gemensamt problemkomplex för omvärlden. Det är väldigt viktigt att den svenska regeringen förstår det och använder de kontaktytor man har gentemot Havanna för att mana Kuba till konstruktiv handling vad gäller Venezuela.

Fru talman! Sedan ett antal veckor tillbaka attackerar Turkiet den kurdiska kantonen Afrin i nordvästra Syrien. Turkisk militär samarbetar med jihadistiska grupper för att slå sönder ett kurdiskt självstyre. I tiotusentals moskéer i Turkiet hetsar man till krig och uttalar fatwor mot kurderna i Afrin.

Personer som kritiserar Erdogan och hans krig fängslas. Tidningar stängs. Tusentals offentliganställda får sparken av politiska skäl. Ledaren för det prokurdiska partiet HDP, Selahattin Demirtas, sitter fängslad. Enligt turkiska myndigheter - detta är de siffror de turkiska myndigheterna själva medger - har 449 personer gripits för att de har gjort inlägg på sociala medier mot kriget i Afrin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Utrikesministern sa sig här vara djupt oroad över utvecklingen, och regeringen säger detsamma i utrikesdeklarationen. Sedan lägger man dock till att EU inte bör stänga dörren till medlemskap. Det är minst sagt märkligt, fru talman, att den rödgröna regeringens reflexmässiga reaktion när Turkiet utvecklas till en islamistisk diktatur är att landet måste kunna bli medlem i EU.

Utrikesministern sa i ett replikskifte tidigare i debatten - med Vänsterpartiet, tror jag att det var - att man inte får glömma att Turkiet har tagit emot 3 miljoner flyktingar från Syrien. Nej, det är mycket riktigt, men vad utrikesministern glömde att nämna i det replikskiftet är att Afrin ju har tagit emot hundratusentals flyktingar - en långt mycket större andel än Turkiet, som dessutom har stabila institutioner som kan hantera flyktingströmmen.

Turkiets krig i Afrin riskerar nu att skapa nya flyktingströmmar och trigga ny instabilitet i Syrien. Sverige måste givetvis protestera tydligare mot detta illegala angrepp än man gjort.

Fru talman! När Islamiska staten sommaren 2014 vällde in i delar av Syrien och Irak försvarade kurderna sina områden heroiskt. Det gjordes med lätta vapen, mot Islamiska staten som hade tunga vapen till sitt förfogande. Kurderna fick hjälp av USA och andra länder i koalitionen, men nu när Islamiska staten snart är helt besegrad vänder omvärlden återigen kurderna ryggen. Det är ett historiskt svek, och vi har tyvärr även sett det många gånger tidigare.

I stället tycks den rödgröna regeringen anse att det största bekymret i världen är staten Israel. Gång på gång fördömer den svenska regeringen ensidigt Israel. Samtidigt har Sverige en i det närmaste totalt okritisk hållning till Mahmud Abbas och det palestinska, djupt korrupta och odemokratiska, ledarskapet. Man plöjer in nya biståndsmiljoner i denna maktapparat.

Förhoppningsvis, fru talman, får vi en ny regering i höst som kan återupprätta förtroendefulla relationer mellan Sverige och Israel. Jag tror att det är väldigt viktigt för att kunna påverka utvecklingen i regionen, och det är också till gagn för palestinierna om Sverige kan påverka Israel.

Fru talman! Avslutningsvis finns det en rad stora utmaningar i världen. Det är omöjligt att gå igenom dem alla på den korta talartid jag har till mitt förfogande, men det blir väldigt svårt för Sverige och Europa att klara av utmaningarna utan ett fördjupat EU-samarbete.

Fru talman! Jag håller med Fredrik Malm i mycket av det han säger om kritiken mot Turkiet, Turkiets övergrepp mot den inhemska befolkningen och Turkiets angrepp på kurderna i Afrin. Det är verkligen horribelt och ett stort brott mot folkrätten.

Men jag måste passa på att fråga, apropå detta förfärliga Turkiet som du målar upp: Hur kan det komma sig att Folkpartiet, eller Liberalerna, så gärna vill gå in i en allians - Nato - där Turkiet också är medlem?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! För att svara rakt på frågan tycker jag att det är mycket bekymmersamt att Turkiet är Natomedlem i dag. Samtidigt finns det väl en del geopolitiska värden i att Turkiet inte allierar sig ännu mer med Ryssland och Iran.

Problemet för Sveriges del, i vår utrikes- och säkerhetspolitik, är vårt närområde. När vi ser det ryska agerandet och risken för instabilitet, inte minst vad gäller Baltikum och Östersjöregionen, är det viktigt för den svenska försvarsförmågan och för våra möjligheter att skydda vårt land att vi har ett militärt samarbete med andra länder.

Vi vet av ganska lång historisk erfarenhet att ett destruktivt Ryssland innebär rätt stora bekymmer för oss. För oss i Liberalerna är det väldigt viktigt att vi ska kunna bli medlem i Nato och kunna samarbeta med Nato. Det betyder inte att vi på något sätt är milda i vår kritik mot övergreppen i Turkiet.

Fru talman! Det är glädjande att Fredrik Malm ser att det är problematiskt att Turkiet ingår i Nato.

Nu är det dock inte bara Turkiet som ingår i Nato. Även flera andra medlemsländer, till exempel Ungern och Polen, har tagit flera steg bort från demokratins väg.

Nato leds också av en president, Donald Trump, som är minst sagt oberäknelig. Jag skulle vara väldigt orolig för att gå med i en sådan allians.

När det gäller vårt närområde är det snarare så att ett svenskt medlemskap i Nato skulle uppfattas av Ryssland som ytterligare ett hot. Om Sverige skulle gå med i Nato skulle detta i stället bidra till att skapa ett mer osäkert närområde. Det är däremot otroligt viktigt att vi försvarar vår alliansfrihet och står upp för fred och nedrustning i vårt närområde och i omvärlden.

Fru talman! Vänsterpartiet stred under ett halvt århundrade för att Sverige snarare skulle vara medlem i östblocket och Warszawapakten, så det blir nästan parodiskt när dessa frågor tas upp.

Det är klart att det är väldigt viktigt att vi har en utrikes- och säkerhetspolitik som långsiktigt garanterar vårt demokratiska system i Sverige och som bidrar till stabilitet i vårt närområde. Det är ytterst viktigt att vi kan göra detta.

Man kan ha olika syn på utvecklingen i Ryssland och på våra utrikes- och säkerhetspolitiska vägval, men för Liberalernas och flera andra riksdagspartiers del är samarbete med Nato väldigt viktigt för att långsiktigt kunna garantera Sveriges fred, säkerhet och stabilitet.

Fru talman! Världen är värre än den någonsin har varit, och världen är samtidigt bättre än den någonsin har varit. Båda bilderna stämmer.

I den föränderliga värld som vi lever i gör Sverige verkligen skillnad. Kriser tvärs över världen orsakar ett oerhört mänskligt lidande. Kriget i Syrien har sänt miljontals människor på flykt, dödat hundratusentals och skapat sår som kommer att ta decennier att läka. Daishs hänsynslösa terror har slagit blint mot oskyldiga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

På gränsen mellan Burma och Bangladesh utspelar sig nu scener av ofattbart lidande. Massgravar vittnar om brott mot mänskligheten. Sexuellt våld har använts som massförstörelsevapen när uppemot 700 000 rohingyer har fördrivits från sina hem.

Kärnvapenhotet är ständigt närvarande på Koreahalvön. Rysslands annektering av Krim visar hur säkerhetsläget kraftigt har försämrats. Palestinakonflikten är långt från en lösning, och Kinas växande ekonomiska makt åtföljs inte av demokratisk utveckling.

Gemensamma lösningar krävs för globala hot. Ändå växer nationalism, intolerans och populism över hela klotet. Donald Trump, Duterte, Le Pen, Fremskrittspartiet, Gyllene gryning, Sverigedemokraterna, Jobbik och Erdogan - alla är förstås olika, men de har gemensamt att de spelar på folks rädsla och fokuserar på nationalism och populism i stället för internationalism och samarbete. Världen är värre än någonsin.

Samtidigt är världen också bättre än någonsin. Hunger, fattigdom och analfabetism minskar snabbare än någon gång i historien. Världens länder har enats om hållbarhetsmålen i Agenda 2030, och Parisavtalet är en stor framgång.

Millenniemålet om att halvera fattigdomen före år 2015 nåddes med råge, och nu är vår generation den första i världshistorien som har möjlighet att helt utradera den extrema fattigdomen.

Dessa framsteg är fakta, men de möts av vantro. Pessimismen ökar, påeldad av populister, och tron på att världen går att förändra minskar. En undersökning i USA visar att antalet som tror på astrologi, spöken och reinkarnation är större än antalet som tror på att dessa framsteg är sanna.

Vad gör då Sverige? Vi står upp för våra värderingar om folkrätt, allas lika värde, jämställdhet och jämlikhet.

Vi har en feministisk utrikespolitik där vi fokuserar vårt arbete på att främja kvinnors och flickors rättigheter och på att se till att kvinnor tillåts att ta plats runt de bord där beslut fattas, där fredsavtal förhandlas och där ekonomiska resurser fördelas.

Vi driver FN-resolutionerna 1325 och 1820 om sexuellt våld i konflikter och kvinnors roll i fredsprocesser.

EU är vår viktigaste arena, men när vi nu också är medlem i FN:s säkerhetsråd kan vi påverka ännu mer. De fem permanenta medlemmarna har förstås störst makt, men Sverige är ändå aktivt drivande och har inflytande. Vi driver konsekvent och målinriktat på i frågor som rör folkrätt, konfliktförebyggande och kvinnors rättigheter. Vi leder rådets arbetsgrupp för barn i väpnade konflikter. Frågan om humanitärt tillträde driver vi också hårt.

Vi är en stor biståndsgivare, vilket ger oss stort inflytande. När Trumpadministrationen drar tillbaka allt amerikanskt stöd till dem som ägnar sig åt arbete med SRHR kliver Sverige fram och tar ansvar. Sverige är också ett av de 122 länder som har ställt sig bakom det globala förbudet mot kärnvapen.

Fru talman! Feministisk utrikespolitik handlar inte bara om hård eller mjuk makt utan snarare om smart makt och om att uppnå resultat. Militära insatser, ekonomiska sanktioner och andra åtgärder kan dock behövas för att skapa fred och säkerhet, och vi samarbetar gärna med andra länder, FN, EU och Nato i militära insatser för att trygga fred och bekämpa terrorism. Vi har militär trupp i Mali, Afghanistan och Irak.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Men det är inte bara soldater som gör en insats för Sverige och FN. Kriminalvårdare, poliser och andra experter representerar FN och Sverige på ett fantastiskt sätt, ofta under mycket svåra och ibland farliga förhållanden.

En sådan person var Zaida Catalán, som miste livet under uppdrag för FN i Demokratiska republiken Kongo. Detta är en fruktansvärt tragisk händelse. Jag vet att regeringen och UD gör allt de kan för att bringa klarhet i vad som hände, för att förhindra att det händer igen och för att ställa ansvariga till svars.

Oavsett om det gäller regimer som kemvapenbombar sin egen befolkning, mördare som ger sig på FN-experter eller militär som ägnar sig åt etnisk rensning ska och kommer Sverige att finnas där för att stå upp för folkrätten och mänskliga rättigheter och för att utkräva ansvar för de övergrepp som har begåtts.

Sammanfattningsvis, fru talman: Världen är värre än någonsin och samtidigt bättre än någonsin. Sverige gör skillnad i världen. Hur framtiden ser ut vet ingen, men jag vet en sak: Om vi låter domedagsprofeter, intolerans och rädsla ta över går vi en mörkare framtid till mötes.

Men om vi i stället lyfter blicken, står upp för tolerans och vägrar att ge upp kampen för mänskliga rättigheter och ett värdigt liv för alla, oavsett var i världen de finns, går vi en ljusare framtid till mötes. Valet är vårt.

(Applåder)

Fru talman! En kärnvapenfri värld tror jag att vi alla önskar oss, och det är såklart något vi ska sträva efter. Men på vilket sätt kommer kärnvapenavtalet, som regeringen nu undertecknat men vi dock inte har ratificerat än, att leda till en kärnvapenfri värld när inga stater som innehar kärnvapen undertecknar avtalet? På vilket sätt kommer det att leda till en kärnvapenfri värld?

Fru talman! Det korta svaret är att det etablerar normer som stigmatiserar och på sikt minskar användning och innehav av kärnvapen och att de till slut kommer att försvinna. Det är visionen, och vi har visioner.

Vi fattar inga beslut genom att bara knäppa händerna och se hur det blir. Vi har tillsatt en utredning som ska titta på alla konsekvenser av att skriva under avtalet. Det är klart att vi står bakom en kärnvapenfri värld, men vi ska utreda konsekvenserna av avtalet. Frågan kommer upp igen när utredningen är klar. Då kan vi ha en längre diskussion om för- och nackdelar med detta.

Det är märkligt att Björn Söder kritiserar oss för att hamna i galen tunna gällande kärnvapenförbudet, när han driver en extremistisk hållning och inte ser att Israel ockuperar Palestina och tycker att vi ska flytta vår ambassad till Jerusalem. Det är minsann exempel på ogenomtänkta beslut utan vidare analys.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Olle Thorell säger att avtalet ska stigmatisera kärnvapen, och jag hoppas innerligt att kärnvapen är stigmatiserade i de flestas ögon. Men på vilket sätt fick jag aldrig något riktigt svar på.

Fru talman! Olle Thorell säger att avtalet kommer att leda till att kärnvapnen försvinner. Men om nu de stater som har kärnvapen vägrar att skriva på avtalet, inte bryr sig om avtalet, kommer inte avtalet att leda någon vart.

Det är fullständigt naivt att tro att man ska bli av med kärnvapen genom ett sådant här dokument. Tvärtom kan det sätta käppar i hjulet för vad som händer hos oss säkerhetspolitiskt i framtiden. Varför ska vi då skriva på ett sådant avtal som kanske förhindrar undsättning av stater som kan hjälpa oss i en kommande krissituation? Globalt sett kommer det inte att leda någonstans? Något annat är fullständigt naivt att tro. Dessutom riskerar det NPT-avtalet.

Fru talman! Det är precis sådana konsekvenser som utredningen tittar på. Sedan får vi se vad den kommer fram till.

När det gäller stigmatisering och att få bort vapenslag finns det exempel på hur det har lyckats, till exempel när det gäller personminor. Det var inte alla innehavare av personminor som skrev under det avtalet, men det har stigmatiserat detta vapenslag. Nu ser vi hur personminorna minskar i antal år för år.

På samma vis är det med kemiska och biologiska vapen och med klustervapen. När vi diskuterade dessa stod jag i talarstolen mitt emot och Carl Bildt i den talarstol som jag nu står i, och han använde precis samma argument, att det inte spelar någon roll om inte de stora innehavarna skriver under. Men där ser vi också hur normer bildas och hur stigmatisering av vapenslag blir starkare.

Varför ska vi inte förbjuda det värsta vapenslaget av dem alla när vi har förbjudit personminor, biologiska och kemiska vapen samt klustervapen?

Fru talman! Jag lyssnade till Olle Thorells anförande där han, som socialdemokrater alltid gör, slår sig för bröstet och säger: Vi för en feministisk utrikespolitik. Sedan lägger man till: Vi är väldigt engagerade i FN:s säkerhetsråd.

Låt oss då ta det kanske mest framträdande exemplet på när Sverige skulle ha agerat i FN:s säkerhetsråd. Det var för två månader sedan.

Strax före nyår bröt enorma protester ut i Iran. Det var 20 människor som dödades, tror jag, under loppet av bara några dagar. Människor stod med sina slöjor upphängda på pinnar. De ville ha feminism. Vad gjorde Sverige då? Då sa Sverige: Vi vill absolut inte att den här frågan diskuteras i säkerhetsrådet. Sverige använde sin plats i säkerhetsrådet för att försöka stoppa att frågan om möjligheter till jämställdhet i Iran skulle föras upp på säkerhetsrådets dagordning. Varför gjorde Sverige det?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Tack, Fredrik Malm, för möjligheten att tillsammans med dig få instämma i, förstås, fördömandet av de övergrepp som pågår i Iran mot mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter, av summariska avrättningar och ett domstolsväsen som inte fungerar på ett humant och rättssäkert sätt! Det råder ingen tvekan om att Sverige fördömer brott mot mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter.

Gällande det beslut som fattades inför det möte som skulle handla om detta i säkerhetsrådet har jag tyvärr inget svar. Jag vet faktiskt inte vilka resonemang som låg bakom detta. Men jag är bergsäker på att vi delar uppfattningen att vi vill bli av med de brott mot mänskliga rättigheter som sker i Iran, oavsett vilket parti vi representerar.

Fru talman! Det märkliga är att Sverige för en stor kampanj för att bli invalt i FN:s säkerhetsråd, men när man väl sitter där använder man platsen till att försöka stoppa andra länders arbete för att föra upp frågor på dagordningen som handlar om jämställdhet och feminism. Det blir jättemärkligt.

Sverige har blivit en bromskloss. Det var USA som krävde det här mötet. Donald Trump framstår som mer progressivt för jämställdhet i Iran än Margot Wallström.

Det är obegripligt hur Sverige kan använda platsen i FN:s säkerhetsråd för att stoppa att ta upp det brutala övervåldet mot befolkningen i Iran på dagordningen. Det övergår närmast mitt förstånd.

Jag har svårt att koppla detta till något annat än att Sverige ett år tidigare var i Iran och snarast bekräftade den könsapartheid som finns i landet genom att paradera med slöjor och upprätta dessa väldigt goda förbindelser med regimen.

Fru talman! Jag tycker att de stora växlar som Fredrik Malm drar på den här frågan faller på sin egen orimlighet. Givetvis är Margot Wallström mer progressiv än Donald Trump när det gäller att föra fram kvinnors rättigheter. Att man ens ska behöva säga det är ju lite fånigt.

Återigen: Jag har inget svar på frågan gällande beslutet inför mötet i FN:s säkerhetsråd. Jag uppmanar Fredrik Malm att ställa en skriftlig fråga till utrikesministern. Då är jag helt säker på att han kommer han att få ett fullödigt svar på den.

Jag vill ta tillfället i akt att återigen säga att vi givetvis använder vår plats i säkerhetsrådet för att inte minst driva frågan om kvinnors rättigheter över hela jorden, också i Iran.

Fru talman! Mycket har sagts här i dag. Det är bra, för tystnaden är det största hotet mot fred, frihet och mänskliga rättigheter. När debatten tystnar, när medierna och den allmänna diskussionen tystnar råder det kris. Då glöms frågorna bort. Därför kommer jag i mitt anförande att beröra några av de områden som inte har debatterats här i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

När det gäller Ukraina har mycket sagts. Den ryska aggressionen måste naturligtvis upphöra. Och jag vill här beröra OSSE.

OSSE har en observatörsstyrka på plats, och det är mycket bra. Den har faktiskt bidragit till att minska den ryska aggressionen. Därför har Ukraina anhållit om att få utöka observatörsstyrkan. Ukraina har också bett om att observatörsstyrkan inte bara ska få observera i det ockuperade området utan också på gränsen till Ryssland. Detta vill naturligtvis inte Ryssland. Men jag önskar verkligen att Sverige kan ställa sig på rätt sida här och i OSSE:s församling driva frågan om att OSSE:s observatörer ska få finnas på plats där Ukraina önskar. Det är ett väldigt handfast och bra sätt att minska den ryska aggressionen.

Så sent som i går uttalade presidenten i OSSE:s parlamentariska församling att församlingen kommer att arbeta på alla sätt som står till buds för att minska den ryska aggressionen, bland annat genom att erbjuda medling på parlamentarisk nivå.

Ryssland visar inte bara sin aggression mot Ukraina utan också mot Georgien. Sydossetien och Abchazien är två exempel där Ryssland agerar. Sverige måste agera också i FN:s säkerhetsråd när det handlar om den ryska aggressionen mot Georgien.

Fru talman! När det är val i Ryssland den 18 mars kommer OSSE:s parlamentariska församling förstås att finnas på plats och observera valet. Sverige har tilldelats tio observatörsplatser. Tidigare har vi alltid skickat maximalt antal observatörer, men i år skickar den svenska OSSE-delegationen fem parlamentariker. Det beror inte på att vi inte kan skicka fler utan på att det är svårt för övriga i delegationen att få tid till detta. Normalt brukar talmanskvoten bidra.

Fru talman! I år, för första gången, skickar Sverige inte en full observatörsstyrka. Men det finns möjlighet för den socialdemokratiska majoriteten att ändra sig, för sista anmälningsdatum är på fredag. Se nu till att bemanna OSSE-delegationens observatörsstyrka, för det är ett handfast och bra sätt att arbeta för demokrati och för att se till att lagar och internationella överenskommelser följs.

Låt mig beröra ett område som vi inte har diskuterat i dag. Den kinesiska kommunistiska regimen agerar på ett sätt som är icke-demokratiskt. Tibet är ett land som har drabbats osedvanligt hårt av den kinesiska regimens attacker. Vi vet alla vad som har hänt i Tibet. Kloster har fått stänga, och 98 procent av Tibets kloster har förstörts genom den kinesiska kommunistiska regimens attacker. Fler än 150 munkar och nunnor har bränt sig till döds.

Tibet har något som Kina är mycket intresserat av, nämligen mineraler. Här bryter Kina bland annat litium och titan. Detta återfinns sedan i kinesisktillverkade telefoner och datorer.

Utöver det mänskliga perspektivet vill jag därför lyfta upp miljöfrågan. Tibet är en stor vattenreservoar för grannländerna. Vad kommer att hända när vattnet i Tibet är ännu smutsigare än i dag eller inte längre rinner?

Kinas agerande för att tysta kritiker har sträckt sig ända till Sveriges riksdag. Svenska riksdagsledamöter har kontaktats av Kinas ambassad för att tystas. Detta är ett tecken på att det dags för omvärlden att tydligt ta avstånd från Kinas agerande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Slutligen: Det är lätt att bli pessimistisk, men som har sagts här tidigare har aldrig så många människor kunnat äta sig mätta och så många barn kunnat gå till skolan och lära sig läsa och skriva som nu. Det finns en bra och positiv utveckling i omvärlden, och den måste vi stärka.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill i den utrikespolitiska debatten lyfta in handelsfrågor och deras relation till demokrati och diktatur. Vårt parti tycker nämligen att handelspolitiken är en del av utrikespolitiken.

För två och ett halvt år sedan presenterade regeringen sin exportstrategi. Det var en strategi som framför allt tog sikte på Asien och Mellanöstern. Det var där man ansåg att företag hade svårast att komma in på marknader och navigera rätt samtidigt som man förutspådde att det var i dessa länder tillväxten skulle bli högst de kommande åren.

Samtidigt lanserade man en politik för global utveckling, PGU, i syfte att peka på företagens ansvar för en hållbar utveckling i världen.

Ett av länderna som pekades ut av regeringen var Iran, en skendemokrati som i praktiken är en religiös diktatur. Men eftersom Iran hade undertecknat kärnvapenavtalet för att nedrusta sitt kärnvapenprogram såg regeringen nu en god chans för svenska företag att göra affärer.

I februari förra året sände regeringen en stor företagsdelegation under statsminister Löfvens och handelsminister Lindes ledning till Iran - detta trots omfattade kritik mot Irans övergrepp mot mänskliga rättigheter, inte minst rätten att organisera sig fackligt. Många är de fackliga ledare som har avrättats av den hårdföra diktaturen.

Så sent som i januari visade sig att de religiösa ledarna inte lyssnar på folket när de blodigt och brutalt slog ned ett landsomfattande uppror för demokrati och yttrandefrihet.

Omvärldens och särskilt Sveriges ord ekar därför tomma när de kritiserar Iran, till exempel när det gäller den dödsdömda KI-forskaren Ahmadreza Djalali. Han har uppehållstillstånd i Sverige men greps under förra året i Iran och har nu dömts till döden. Då räcker inte några bildmässiga demonstrationer vid statsbesök. Det räddar inga liv på dem som kämpar för sin frihet.

Ett annat land som regeringen har pekat ut är önationen Filippinerna. Nyligen öppnade Sverige en ambassad, och näringsminister Mikael Damberg var där och klippte bandet. Samtidigt öppnade vapentillverkaren Saab ett kontor i samma stadsdel.

Den demokratiska utvecklingen i Filippinerna är det sämre med. Den auktoritära presidenten Rodrigo Dutertes krig mot narkotikan har skördat många oskyldigas liv. Han skyr inga medel och bryter konsekvent mot mänskliga rättigheter när han inrättar dödspatruller som dödar fattiga. Drogkriget rapporteras ha kostat över 13 000 människor livet.

Dutertes senaste steg är inte oväntat att inskränka pressfriheten för de medier som kritiserar honom. Han försöker nu stänga ned deras rapportering. Trots detta funderar den svenska regeringen på att exportera mer.

I dag presenterar Aftonbladet en granskning av Sveriges export av krigsmateriel till Filippinerna. Man avslöjar dokument från statens kontrollorgan för vapenexport, Inspektionen för strategiska produkter, ISP, som visar att vapenexport till Filippinerna beviljats tillstånd för första kvartalet 2017.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Nyligen gjorde Duterte ett uttalande till sin armé: Det är en ny order från majoren. Vi kommer inte att döda er. Vi kommer att skjuta er i vaginan. Har de ingen vagina, är de värdelösa.

Ska den feministiska utrikespolitiken ha någon trovärdighet är det nu när en president hetsar för kränkningar mot kvinnor man ska sätta ned foten och sluta exportera vapen.

Att Mikael Dambergs förra pressekreterare Ann Wolgers i dag är presschef på Saab visar på behovet av tydliga och strikta regler för när höga politiska tjänstepersoner går till det privata näringslivet. Det ska inte vara svängdörrar mellan regeringen och vapenlobbyn.

Kronan på verket är regeringens pågående arbete för att delta i världsmässan i Dubai 2020. Emiratstatens prinsfamilj är bland de rikaste i världen, och dess ekonomiska boost bygger på ohållbar oljeutvinning och utnyttjande av billig arbetskraft från fattiga länder, som får arbeta under vidriga förhållanden i ökensolen.

Att Sverige exporterar vapen till Förenande Arabemiraten trots att landet deltar i det glömda kriget i Jemen får mig att undra hur tillståndet är med den feministiska utrikespolitiken.

I november reste Ann Lindes statssekreterare till Azerbajdzjan med en delegation företagsledare - detta trots att Amnestys, Human Rights Watchs och Transparency Internationals rapporter är mörk läsning och kritiserar fängslandet av politiska aktivister, bristen på oberoende medier, användandet av tortyr och korruptionen.

Det svenska företaget Bombardier har skakats av en rättsprocess om misstänkt korruption i Azerbajdzjan. Även i Europarådet har delegationen från Azerbajdzjan anklagats för mutor och korruption. Ericsson, som är med på resan, har haft samröre med bolag som använts för penningtvätt. Trots detta valde den svenska regeringen att resa dit.

Regeringen fortsätter att med precision välja ut oljestinna diktaturer som Iran, Förenade Arabemiraten och Azerbajdzjan.

Gör då regeringen bara fel i sin handelspolitik? Nej, det finns också goda exempel där regeringen försöker gifta samman en positiv utveckling med handel, såsom handelsministerns besök i Palestina respektive Israel. Även om det finns gott om mörka moln på himlen är en fungerande handel och export från Västbanken avgörande för en positiv utveckling i världens äldsta konfliktområde.

Till vårt närområde: I stället för att hela tiden rikta blicken långt borde regeringen öka sitt engagemang i och fokus på närområdet. Att Norge, som tillsammans med Tyskland är den största handelspartnern, inte är utpekat i exportstrategin är skamligt. Även om många svenska företag i dag exporterar till Norge visar myndigheten Kommerskollegiums rapporter att man kan göra mer för att underlätta handel mellan länderna. Detta borde regeringen fokusera på i stället för att stödja länder som är diktaturer eller går i auktoritär riktning.

Jag hoppas att man, som utrikesministern lyfte upp i sitt anförande, använder ordförandeskapet i de nordiska samarbetena under året för att stärka dessa typer av kontakter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Det är intressant när Svenneling tar upp att den svenska regeringen har varit i Iran och genomfört ett besök där.

Jag har en enkel fråga till Svenneling: Tror Svenneling att det finns fördelar med att ha kontakter med ett land som man framför kritik till?

Fru talman! Min åsikt är att man kan använda handel som ett sätt att stärka demokratier, men vi ser att den politiska dogmen att handel leder till demokrati inte fungerar.

Min partikollega Lotta Johnsson Fornarve tog i sitt inlägg upp Kina - ett land som västvärlden har stärkt sin handel med under lång tid men där vi samtidigt ser att den demokratiska utvecklingen går i motsatt riktning, med organhandel och ökad övervakning av medborgarna.

Samma sak gäller Iran. Man kan välja att understödja den religiösa diktatur som råder i Iran genom att handla och stärka svenska företags exportmöjligheter. Detta leder till att Iran får möjlighet att fortsätta att slå ned folkliga protester så brutalt som man gjorde i januari. Det är denna typ av blod som man då får på sina händer. Jag tycker att det är skamligt att man låter sig luras av Iran, som skriver under ett litet avtal om kärnteknik. Man är så orolig för kärnvapen att man helt tappar förankringen i handelspolitiken.

Fru talman! Svenneling säger att det finns fördelar med att ha kontakter i andra länder när man framför kritik.

8,7 kilo - så mycket har medelvikten hos personer i Venezuela sjunkit det senaste året. Min fråga till Svenneling är: Hur framför ni kritik mot ert systerparti i Venezuela?

Fru talman! Venezuela har varit uppe tidigare i denna debatt. Vi har framfört kritik till exempel i vår motion om Latinamerika.

Vi tycker inte att Venezuela har en bra utveckling. Jag ser framför mig ett land som har anpassat sig till en oljeekonomi på ett sätt som inte är hållbart i den värld vi i dag lever i. Vi har klimatomställningar som kommer snabbare än någonsin, och då behöver man ställa om sina ekonomier. Venezuela har verkligen inte lyckats med detta, utan man är mer oljeberoende i dag än innan man hade en vänsterregering. Detta gör att jag inte tycker att Venezuela är något gott föredöme för en positiv utveckling.

Men frågan är varför man hela tiden ska springa efter diktaturer som Iran, Förenade Arabemiraten och Azerbajdzjan, som är precis lika oljestinna som Venezuela. Men detta verkar inte vara något problem så länge det sitter en diktator där eller det är en religiös diktatur. I stället är det när det är vänsterregeringar som socialdemokrater kritiserar och jagar efter länderna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Jag måste säga att jag i huvudsak tycker att Håkan Svennelings anförande var utmärkt.

Jag noterade för några veckor att det bara var Håkan Svenneling och jag själv som gick ut och med kraft verkligen kritiserade regeringens handelsresa till Azerbajdzjan, av det skälet att det finns auktoritära regimer som är djupt korrupta, starkt statskontrollerade ekonomier och så vidare. Då kan handel snarare bidra till att stärka maktapparaterna, inte till demokrati. Jag tycker som liberal och anhängare av frihandel och marknadsekonomi att man också ska se denna problematik.

Min fråga gäller det som Håkan Svenneling inte nämner men som kanske är viktigast av allt, nämligen ett frihandelsavtal mellan EU och USA. Det är något helt annat, men detta säger Vänsterpartiet nej till. Jag undrar: Varför?

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Fredrik Malm för berömmet. Det är alltid trevligt när man får beröm av en liberal - det ska man ta åt sig.

Då går vi över till en av mina favoritfrågor att diskutera: TTIP, handelsavtalet mellan USA och EU, som ligger i frysboxen på grund av Donald Trump. Fredrik Malms kollega Cecilia Malmström har varit tydlig med att det inte lär bli något så länge Trump är president i USA. Jag tycker att Trump har lagt det där av fel skäl. För mig är det demokratiskälet som väger tyngst.

Möjligheten för storföretag att stämma stater, vilket vi har sett i FN:s rapporteringar, har framför allt företag från USA men också från grannlandet Kanada. Jag är stolt över att vara handelspolitisk talesperson för ett parti som inte viker sig bara för att vi stöder en regering utan som faktiskt står upp när vi ser att demokratin inskränks.

Fru talman! Liberalerna är ett frihandelsvänligt parti. Det är ingen slump att Cecilia Malmström är mycket engagerad i handelspolitiska frågor som liberal EU-kommissionär.

Man ser i de simuleringar som har gjorts att ett ambitiöst och djupt bilateralt frihandelsavtal mellan Europeiska unionen och USA skulle kunna öka den svenska handeln med USA - vår export av varor och tjänster och vår import därifrån - med mellan 15 och 17 procent.

USA och EU är varandras största handelspartner. Det förvånar mig lite att Vänsterpartiet, som är tydligt när det gäller krigsmaterielexport och annat, där man är restriktiv och kritiserar regimen i Iran och andra auktoritära och odemokratiska stater, samtidigt är en så stark motståndare till frihandelsavtal mellan demokratier. Detta förvånar mig lite, för det skulle kunna skapa många nya jobb och förbättringar.

Fru talman! De ekonomiska simuleringar som Fredrik Malm talar om är egentligen bara kvalificerade gissningar. Det visar den forskning som har tittat på tidigare simuleringar som har gjorts. Men i sak har han ändå rätt: Det är absolut bra för Sverige om handeln mellan USA och Sverige ökar. Det har jag i grunden ingenting emot.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Problemet med handelsavtal som CETA-avtalet, TTIP-avtalet och andra handelsavtal som är på gång är att de bygger på överstatlighet och att man flyttar makten från den svenska riksdagen och svenska domstolar till internationella domstolar där storföretag har rätt att stämma stater. Det finns inga möjligheter för stater att stämma storföretag, utan man flyttar helt enkelt makten till storföretagen.

Man skapar också ett lobbysystem där man kan ha regulativt samarbete om framtida regler på ett sätt som jag tycker är skrämmande. Jag vill att svenska regler ska bestämmas i Sveriges riksdag, men Fredrik Malm vill att de ska bestämmas av storföretagens lobbyister. Detta tycker jag är en dålig utveckling för demokratin.

Fru talman! Jag tänkte rikta blicken lite närmare. Våra nordiska grannar ska få lite belysning under mina tilldelade minuter.

Jag är ledamot i Sveriges riksdags utrikesutskott, men jag är också ordförande i ett av de utskott i Nordiska rådet som jobbar med tillväxt och utveckling. Vi har ett fantastiskt spännande uppdrag, inte bara i utskottet utan också i Nordiska rådet.

Det är för er alla väl bekant att Sverige för närvarande också är ordförande i Nordiska ministerrådet. Jag tänkte läsa upp de tre rubrikerna för de program som finns i ordförandeskapet, och sedan ska jag kretsa lite grann kring ett av ämnesområdena.

Sverige har pratat om ett inkluderande Norden, ett tryggt och öppet Norden och ett innovativt och hållbart Norden. Jag tänkte börja med att diskutera lite kring mobiliteten.

Nordiska rådet grundar sig mycket i det som vi har tagit för givet mellan oss nordiska grannar. Det handlar om passfriheten och den fria rörligheten inom Norden, vilket också EU har tagit lärdom av, vilket är positivt. Vi ser att mobiliteten i sig ger goda förutsättningar att både sprida kunskap och ha en öppen arbetsmarknad mellan de nordiska länderna.

Det finns också utmaningar när det gäller mobiliteten, och det handlar om de många gränshinder som förekommer mellan länderna, trots att vi har haft samarbete i över 60 år. Vad består de av? Jo, många av grannländerna har i dag lagstiftningar som inte alltid är tillämpbara på nordisk nivå.

Nordiska ministerrådet har tillsatt något som kallas för ett gränshinderråd. Jag har förmånen att få vara ledamot i det och företräda Nordiska rådet. Där försöker vi motverka gränshinder. Gränshinder i sig är en tröskel för den fria mobilitet och rörelse som vi alla önskar kunna ha inom Norden. Det har också skapat goda förutsättningar tack vare att gränshinderrådets uppdrag har utvecklats och möjliggjort att vi i dag kanske får bort tio tolv gränshinder per år.

Den svenska regeringen har varit synnerligen aktiv i detta. Det är vi extra glada för. Ett sätt att agera för att få bort gränshinder inom Norden är att de nationella regeringarna fattar egna självständiga beslut i respektive land för att titta över det. Kan det skapa ett gränshinder inom Norden när man tillför en ny lagstiftning? Det är på samma sätt som man hanterar EU-lagstiftning. Även de länder som inte är med i EU är lite påtvingade det. Det gäller framför allt EES-länderna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Jag tror inte att det kan vara en svårighet ens för den svenska regeringen att skapa en manual som på ett något vettigt sätt tar hänsyn till detta när en ny proposition tillförs. Det kommer 200 nya propositioner framöver under det kommande året. Regeringen tar kanske lärdom av det och påbörjar en ny screening. Man vet inte utan får se. Vi får hoppas på det i varje fall. Jag har fått positiva tecken från vår Nordenminister om detta.

Den nordiska arbetsmarknaden är oerhört viktig. Den har varit en viktig del för alla nordbor inte minst i tider när det rått både lågkonjunktur och högkonjunktur. Vi har sett rörligheten på arbetsmarknaden. Till exempel har svenskar farit över till Norge när vi har haft lite sämre tider och norrmännen har haft arbetskraftsbehov.

Nu har vi sett att de svenskar som varit i Norge till stor del har kommit tillbaka till Sverige när vi har haft bättre tider här och en bättre arbetsmarknad. Vi har sett invandring från Finland, som jag även själv kommer ifrån, under 60- och 70-talet när det var tuffa tider i Finland. Det har möjliggjorts mycket tack vare den fria rörligheten.

En fråga som för närvarande berörs väldigt mycket inom Norden är social dumpning. Alla de nordiska länderna har olika ingångar till det. Det är också en väsentlig del i den internationalisering som Norden befinner sig i. Den sociala dumpningen diskuteras ofta även på den svenska arenan. Det handlar i högsta grad om arbetsmarknadspolitik men också integration.

Här finns det redan nu en arbetsmarknadsrapport som har skrivits av den danske före detta EU-kommissionären Poul Nielson. Den belyser ämnesområdet hur vi kan få sjysta arbetsvillkor för alla arbetstagare runt omkring i Sverige och i Norden och på vilket sätt vi kan få dem som tillträder den nordiska arbetsmarknaden att inte bli utnyttjade. Det är vi extra glada för.

Socialdemokraterna i Nordiska rådet har också drivit på med en lång seminarieserie för att belysa ämnesområdet under förra året. Det har gett mycket effekt och skapat nya förutsättningar för samtalen. Sedan är det olika regeringar inom Norden som kanske har lite olika ingångar kring ämnesområdet. Men alla tar social dumpning på väldigt stort allvar och vill gärna se nya förutsättningar så att arbetstagare inte utnyttjas men också så att det skapas de allra bästa konkurrensvillkoren runt omkring i Norden.

Därför är Nordiska rådet just nu väldigt intressant att arbeta i. Vi ser möjligheterna för den öppna arbetsmarknaden och möjligheterna för den fria rörligheten och mobiliteten som ger oss förutsättningar att röra oss fritt hur vi vill i Norden. Det skapar på ett bra sätt bättre förutsättningar för tillträde till arbetsmarknaden men också andra effektiva och positiva samarbeten.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Av det svenska utvecklingsbiståndet går 1 promille via Riksrevisionen till att bygga upp statlig revision i biståndsländer. De länder som nu är på listan för insatserna är framför allt de på västra Balkan och i Östafrika. Det är i många fall unga demokratier som inte har den svenska förvaltningstraditionen.

Stödet är tudelat. Det är tjänstemän från vår riksrevision som understöder med metod och teknik för att bygga upp institutionerna. En viktig del är det parlamentariska stödet. Jag och ett antal andra riksdagsledamöter har varit med till de här länderna och talat med de utskott som i likhet med den svenska riksdagen ska ta emot det arbete som den statliga revisionen gör.

Det är två slutsatser som har varit väldigt tydliga. Den ena är att konstitutionerna ofta ger parlamenten en ganska långtgående makt att hålla sina regeringar ansvariga. Men det gäller för nya demokratier att parlamenten sträcker upp sig så att de nyttjar de rättigheter och skyldigheter som konstitutionen ger.

Den andra viktiga slutsatsen är: För att bygga upp en fungerande statsapparat är det är väldigt viktigt att tillsättningar både i revisionen och på myndigheter görs efter skicklighet och förtjänst.

Nu vill jag knyta ihop det genom att göra överföringen till svensk utrikespolitik. Tillsättningar efter förtjänst och skicklighet är väldigt viktiga också i internationella organisationer. Därför bör Sverige föregå med gott exempel och inte genom generösa bidrag till organisationer försöka köpa sig befattningar.

Vi som riksdagsledamöter måste ibland inte låta oss bländas när vi visas runt i skyskraporna på Manhattan, ser exklusiva kontor och tycker: Vad fint att en svensk har fått den här befattningen! Det är som Deep Throat sa i Watergateaffären: Follow the money!

(Applåder)

Fru talman! I det här konstiga landet Sverige - det mest extrema av alla världens demokratier, förmodligen - har ett land i vårt Europa på senare tid framställs som ont, odemokratiskt och totalitärt.

Att detta land av svenska medier och de sju vänsterliberala krafterna i denna kammare har utmålats på detta sätt är inte så konstigt. Landet står nämligen för raka motsatsen till vad folk i den här kammaren, SD:are undantagna förstås, är och har gjort med det här landet. Det står för sunt förnuft, värnandet av sin egen kultur och sitt eget folk och skyddandet av Europas gränser.

Landet har stått upp trots attacker från EU och USA. Det har stått upp trots omfattande kampanjer från så kallade NGO:er med mångmiljardären Soros i spetsen. Det komiska är att ni går i taket när vissa länder anklagas för att lägga sig i det amerikanska eller för den delen det svenska valet. Men ni gläds när USA eller Soros försöker lägga sig i valen i det land jag talar om. Det är hyckleri på hög nivå.

I stället för att vika sig har det snarare stärkts i sin övertygelse att skydda sitt land och sitt Europa. Det var detta stolta land som stod upp mot ottomanernas försök att underkasta Europa och som trots ockupation stod upp mot kommunismens vidrigheter. Nu står det återigen upp för oss alla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Jag talar såklart om Ungern. Därför, fru talman, vill jag rikta ett tack till den främsta statsledaren i världen just nu: Tisztelt Orbán Viktor miniszterelnök úr, köszönöm szépen hogy kiáll Európáért! Fru talman! Vad jag precis sa, troligen på urusel ungerska, är: Ärade minister Viktor Orbán, stort tack för att du står upp för Europa!

Så vad gör ni här i kammaren och de andra liberalerna runt om i Europa när ett land vågar bryta sig loss från det vänsterliberala oket som förstört så många länder? Ni attackerar det såklart. Ni demoniserar det och påtvingar det era värderingar som redan bevisligen har misslyckats.

Ni kommer med en rad anklagelser, ofta med väldigt liten substans, som ni i vaga ordalag och med mediernas hjälp riktar mot Ungern. Ni anklagar Ungern för att icke-statliga organisationer där måste redovisa utländska bidrag, men ni är ivriga med att partier i Sverige ska göra samma sak. Ni ser inte hyckleriet i detta.

Ni klagar på lagen om högre utbildning i Ungern med argumentet att det var omöjligt för det vänsterextrema amerikanska universitetet CEU att hinna med tidsfristen. Men ett annat amerikanskt universitet, McDaniel College, hade inga problem att anpassa sig till de nya reglerna. Ungern förlängde ändå tidsfristen, och hur lät anklagelserna då? Jo, då klagades det på att det drog ut för länge på tiden med den juridiska osäkerheten. Det är två universitet som berörs, men vi hör bara om ett enda, CEU. Det är nämligen detta universitet, finansierat av George Soros, som är vänsterns, det vill säga socialisternas och liberalernas, tyngsta institution i spridandet av globalism, kulturradikalism och vänsterpolitik i centrala och östra Europa.

Ni anser att Ungerns nu ett antal år gamla medielag undergräver pressfriheten, men ni lyckas aldrig lyfta något exempel på detta eller på det faktum att lagen är i harmoni med EU, om det nu är viktigt.

Kritik mot det omgjorda valsystemet kom såklart också, trots bristerna i Ungerns gamla system från kommunisttiden. Bristerna uppdagades 2005, inte av Orbáns regering utan av en domstol under socialistregeringens tid. Men socialistregeringen gjorde såklart ingenting åt det. Det var först när Orbán fick makten som ett system som inte gav lika röstvärde åt folket ändrades.

Ni kritiserade den sänkta pensionsålder för domare, som var en temporär lag. Och varför gjorde ni det? Vill ni att de domare som kommunistjuntan tillsatte ska tillåtas att fortsätta att ha inflytande över det land som bröt sig loss från kommunismen? Kanske är det så, tyvärr.

Faktum är att er kritik inte beror så mycket på sakfrågorna utan på att Ungern, tack och lov, har valt en annan väg än den vänsterliberala massinvandringsväg som Västeuropa har valt. En EU-parlamentariker, Manfred Weber, sa rakt ut om en enkätundersökning som Ungern skickade till sitt folk: Denna enkätundersökning i Ungern är inte en insamling av argument och åsikter, utan den handlar om att skapa motstånd mot EU. Vi tolererar inte att detta sker.

Detta är pudelns kärna. Ni vänsterliberaler har bjudit in till en invasion av våra västeuropeiska länder och en ockupation av delar av det här landet. Ni lät med era idéer och er passivitet exempelvis terrordådet på Drottninggatan ske. Offren skulle ha levt om ni hade lyssnat på oss. Ni lät morden på Ikea ske. Gärningsmannen borde inte ha varit ute på svenska gator över huvud taget. Ni släppte in honom, och ni släppte ut honom. Ni kan inte skylla på okunskap, för jag och andra från mitt parti var här för att påpeka detta för er. Allt det här och mycket mer står som en direkt konsekvens av er förda politik. Ni har blod på era händer. Ni har förstört en halv kontinent, och historien kommer att döma er hårt för detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

I stället för att rikta anklagelser mot ett av de få länder i Europa som gör någonting rätt borde ni lära er av Ungern, även om inget land givetvis är felfritt.

Fru talman! Jag tycker alltså att det är på sin plats att tacka Victor Orbán och tacka Ungern för att de vågar och orkar göra det som är rätt för deras land och för Europa.

(Applåder)

Fru talman! Handel är en av de viktigaste grundstenarna i vad vi dagligdags kallar utrikespolitik. Men handel kan ske på många olika sätt. Jag har tänkt att använda detta tillfälle till att tala om frihandel med anknytning till WTO och dess ministermöte i Buenos Aires i december, för två månader sedan. Min ambition är inte på något sätt att det ska vara heltäckande, men jag har en förhoppning om att jag kan ge en bild av vad WTO:s parlamentariska konferens gjorde och försökte bidra med.

Fru talman! Jag tänkte alltså börja med att tala om WTO. Det är den förkortning som används för det mesta och som står för World Trade Organisation - på svenska Världshandelsorganisationen. Det är en organisation med tre grundläggande uppgifter, nämligen att försöka åstadkomma en friare världshandel genom förhandlingar mellan medlemsländer, att skapa ett regelverk för handel och att upprätthålla processer för att lösa handelskonflikter opartiskt och objektivt.

Fru talman! När vi läser om WTO handlar det i första hand om förhandlingarna mellan medlemsländer, och då när de inte resulterar i nya avtal. De två andra delarna, som är mycket viktiga, fungerar väl. Men även dessa har börjat ifrågasättas på oklara grunder av enstaka länder.

Om vi går över till vad som hände i Buenos Aires kan jag inleda med att säga att förväntningarna på detta möte var lågt ställda. Det fanns de som sa att om vi inte får några försämringar får det betraktas som en framgång. Det är en tråkig men förståelig ingång, tycker jag. Den är tråkig därför att med en så låg målsättning minskar ambitionerna redan från början. Den är förståelig då vi alla visste att USA inte skulle medverka i någon större utsträckning till ett positivt resultat. Snarare tvärtom, befarade de flesta.

Fru talman! Inför mötet hade vi parlamentariker ett förmöte på två dagar med fler än 350 parlamentariker från hela världen. Det var ett förmöte som efter långa och ingående diskussioner kom fram till 19 punkter som vi ansåg att WTO:s ministerkonferens skulle kunna använda sig av och ta hänsyn till för att på det sättet kunna komma vidare i sina förhandlingar.

Bland förslagen fanns sådant som berör organisationen inom WTO och hur proceduren kan förbättras för att komma längre i förhandlingarna. Det fanns naturligtvis även förslag på vad ministrarna borde fatta för beslut i olika sakfrågor. Dessa förslag lämnades sedan över till representanter för WTO.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Fru talman! Dessa 19 punkter gör inte anspråk på att lösa allt det som behöver lösas och utvecklas inom ramen för samarbetet i WTO. Men om ministerkonferensen hade beslutat att följa dem hade man kommit en bra bit längre i Buenos Aires än vad man gjorde.

Vi parlamentariker visar att det bland oss finns ett engagemang för frihandel och utrikespolitik. Vi vill att regeringarna tar till sig detta och använder det som ett föredöme i sitt eget fortsatta arbete inom WTO.

Fru talman! Arbetet inom WTO måste fortsätta, för utvecklingen stannar inte av. I stället löser länder sin handel med avtal direkt mellan länder eller unioner. Resultatet kan då bli att de länder som har störst behov av ett reglerat handelsutbyte lämnas utanför och halkar efter.

(Applåder)

Fru talman! Världsläget och dess utmaningar har i dag belysts på många sätt. Därför vill jag fokusera på västra Balkan som ett viktigt geografiskt område. Områdets strategiska läge har genom tiderna alltid varit högintressant för stormakter. Det var skiljelinjen mellan västra och östra Rom under högmedeltiden, gränsen mellan Habsburg och Osmanska riket och sedan en bricka under kalla kriget mellan väst och öst.

De balkanska folken har en lång och invecklad historia. Jugoslaviens upplösning och inbördeskrig mitt i Europa var traumatiska upplevelser. Övergivande av kommunistiska och socialistiska traditioner har tagit sin tid. I dag har vi de självständiga staterna Slovenien, Kroatien, Bosnien-Hercegovina, Serbien, Montenegro, Kosovo och före detta jugoslaviska republiken Makedonien. Ett par av dessa är i dag Nato- och EU-medlemmar och fast förankrade i väst, precis som grannarna Rumänien och Bulgarien på östra Balkan.

Men intressena från å ena sidan EU och å andra sidan Ryssland, genom bland annat deras energiprojekt, och Turkiet gör sig tydligt påminda. Det är ett faktum, fru talman, att det även inom EU finns olika ambitioner och historiska kopplingar. Det är dock välkommet att EU sedan förra veckan har en ny strategi för västra Balkan. Därutöver har USA haft vissa intressen, om än på marginalen i förhållande till Europeiska unionen. Fokus har hitintills legat mer på fredsfrämjande och kopplingar till Nato.

Till ekvationen kan vi också i dessa dagar lägga Kina och Kinas investeringar i form av Belt and Road-initiativet. Det är primärt ett infrastruktur- och handelsnätverk, men det visar sig att det också ger Kina marknadsaccess och ett säkerhetspolitiskt inflytande på området.

Kinas inflytande i EU har stärkts genom investeringar i till exempel Grekland. Det är ett faktum att många länder på västra Balkan välkomnar de kinesiska investeringarna och ibland föredrar dem framför EU:s engagemang.

Turkiet har alltid varit närvarande i området.

Rysslands annektering av Krim och det fortsatta kriget i östra Ukraina är med rätta en fortsatt viktig fråga. Men det är samtidigt oklokt att blunda för både utmaningarna och möjligheterna på västra Balkan. I mångt och mycket behöver vi säkra freden och våra intressen.

Om vi tittar primärt på Bosnien och Hercegovina, Serbien, Montenegro och några andra länder i området kan vi se att de tillsammans utgör 18 miljoner människor. Det är i jämn nivå med Chile, Nederländerna eller Kazakstan. Ekonomiskt har de en samlad nominell bnp på 99 miljarder dollar, det vill säga i samma storlek som i Ukraina eller Slovakien. Till ytan talar vi om 208 000 kvadratkilometer, det vill säga som Vitryssland, Uruguay eller halva Sverige. Med andra ord är det en hygglig marknad och hanterbara storheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Det viktigaste är att västra Balkan inte havererar. Det får inte bli en inflytelsesfär för Ryssland, Turkiet eller Kina. Det är ett tragiskt faktum att trenderna avseende mänskliga rättigheter, pressfrihet och politisk liberalism och tolerans, för att inte tala om korruption, går åt fel håll i Ryssland, Turkiet och Kina. De har dessvärre dåliga relationer med många av sina grannar, mycket på grund av egna ambitioner. Det är inte för inte som USA:s nya nationella säkerhetsstrategi och Pentagons nya National Defense Strategy pekar ut just Kina och Ryssland som de primära hoten.

Fru talman! Västra Balkan är en mångkulturell region, precis som övriga Europa. Och det finns många utmaningar med korruption, illegal handel, intolerans och historiska spänningar och oförrätter. Vi behöver tänka långsiktigt och engagera oss strategiskt. Länderna på västra Balkan är en geografisk parantes inuti Nato- och EU-området. Utnyttjas de av externa eller korrupta krafter kommer västra Balkans problem att än tydligare bli EU:s och Natos problem och därmed också Sveriges problem.

Vi bör således öka våra ansträngningar och fokusera mer på stöd för utveckling i dessa länder. Det mest strategiska vi kan satsa på är utbildning, digitalisering och domstolsväsendet. Vi behöver handla med och integrera länderna och få dem att växa ekonomiskt. De behöver veta att det finns en framtid i Europa där de goda krafterna finns.

Tidigare hörde vi utrikesministern efterlysa förslag på konkret utrikespolitik. Här kommer några från min sida:

Sverige bör uppgradera sin roll direkt eller indirekt genom strategiskt stöd och aktiv påverkan i Bryssel. Till exempel kan man effektivt nyttja de 8 miljarder kronor som regeringen har avsatt för perioden 2014-2020.

En konkret handlingsplan bör upprättas i samarbetet med länder i regionen som föreslår aktiviteter vars mål är att överbrygga och förbättra relationerna mellan länderna på västra Balkan.

Ett initiativ bör tas från Sverige om att skapa en analysgrupp på västra Balkan i samarbete med länderna där och med deltagande av USA och flera EU-länder för att hantera just de risker som jag har refererat till tidigare.

Fru talman! Att bidra till utveckling och fattigdomsbekämpning och att verka för mänskliga rättigheter är djupt förankrat i Sverige, och det är något vi ska vara stolta över.

Varje år satsas det stora pengar på biståndsbudgeten, och Sverigedemokraterna satsar 250 miljoner mer än regeringen på faktiskt bistånd efter avräkningar. Det finns dock stora förbättringar att göra när det gäller vad man prioriterar inom biståndet.

Även om mediebevakningen inte är lika intensiv som under flyktingkrisen 2015 pågår fortfarande flera kriser runt om i världen. Omfattande kränkningar och våld i delstaten Rakhine i Myanmar har tvingat 620 000 rohingyer att fly till Bangladesh sedan augusti 2017. Där lever de under eländiga förhållanden, och ännu saknas tillräckliga resurser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

I Sydsudan, som är ett av världens fattigaste länder, pågår Afrikas största flyktingkris.

I Jemen har 2 miljoner människor flytt från bombattacker och flyganfall. Detta är en av världens största, mest akuta och kanske mest bortglömda kriser.

I Syrien har över halva befolkningen flytt landet. Även om det har lugnat ned sig i delar av landet är det mesta lagt i ruiner, och människor är i behov av humanitärt stöd och hjälp för att kunna återvända.

Därför vill Sverigedemokraterna utöver det generella humanitära biståndet satsa 10 miljarder av biståndsbudgeten på internationell flyktinghjälp i olika krisers närområden där hjälpen behövs som mest - både vad gäller rena humanitära insatser och mer långsiktiga insatser som utbildning för både barn och vuxna, infrastruktur i mottagarländer samt jobbskapande åtgärder. Detta kan hjälpa långt många fler än vad dagens migrationspolitik i Sverige kan göra.

Fru talman! I september fick jag förmånen att åka till FN i New York och vara där under generaldebatten. Det var många intressanta seminarier som pågick. Ett av dem handlade om hur man kan utveckla produkter för undernärda barn genom lokalbefolkningen. Under det seminariet sa en av föreläsarna att man kan laga vägar och hus och att det mesta går att reparera, men om ett barns hjärna skadas av undernäring går det aldrig att reparera.

Därför tycker jag att det är oerhört viktigt att även satsa resurser på svältkatastrofen i södra Afrika. Sverigedemokraterna vill utöver nuvarande humanitära bistånd satsa 1,4 miljarder öronmärkta kronor på insatser i svältdrabbade delar av Afrika. Varje insats som kan rädda barns liv och bidra till en normal utveckling är viktig. Detta borde prioriteras högre i dagens bistånd.

Fru talman! Under tusentals år har minoriteter i Irak, däribland kristna, bebott Nineveslätten i forntida assyriska riket. De senaste åren har antalet boende i området minskat drastiskt. Islamiska staten fördrev eller mördade ett stort antal människor. Man tog över deras tillgångar och förstörde deras hus, kyrkor och infrastruktur. Tusentals år gamla och ovärderliga kulturskatter förstördes.

Terrororganisationen IS har nu fördrivits från området, men det mesta är lagt i ruiner. Trots detta vill många människor flytta tillbaka till sina hem och försöka bygga upp ett liv igen. Hus, kyrkor, sjukhus, skolor, vägar, elektricitet och det mesta av infrastrukturen behöver återuppbyggas.

Här görs alldeles för lite, och regeringen borde stötta minoriteterna som bor på Nineveslätten att behålla sin identitet, verka för ökat självstyre samt bidra till återuppbyggnaden efter islamisternas fruktansvärda härjningar.

Just att skapa förutsättningar för återuppbyggnad i ett land som har varit drabbat av krig är något Sverigedemokraterna vill prioritera än mer i biståndet. Vi menar att biståndet också kan bidra till frivillig återvandring i ökad utsträckning. Många människor vill återvända när säkerhetsläget tillåter men har inte den ekonomiska möjligheten. Med rätt stöd kan personer som återvandrar bidra till exempelvis uppstart av företag och välfärd eller andra viktiga insatser. Utan stöd för återuppbyggnad efter ett krig ökar risken för att nya konflikter blossar upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Regeringen prioriterar dock annat i sin biståndsbudget, bland annat en strategi fram till 2019 för Palestina på 1 ½ miljard kronor. Delar går till palestinska myndigheten som uppmuntrar och belönar terrorism och sprider antisemitism, vilket visar på att regeringen inte har någon trovärdighet när det gäller att sätta ned foten mot terrorism och antisemitism.

Som tidigare har nämnts i dag har Amnesty nyligen kommit med en rapport som visar att palestinska myndigheten har begått allvarliga övertramp vad gäller yttrandefriheten. Det handlar om arresteringar, våld och beslagtagen utrustning. Hamas har tagit fast och torterat en aktivist på grund av att han i ett inlägg i sociala medier har kritiserat elkrisen.

Sverigedemokraterna var under lång tid det enda partiet som motionerade om och år efter år klagade på problemen, utan att någon annan i utskottet ville erkänna dem. De röstade i stället ned våra reservationer. Den senaste tiden har fler partier äntligen vaknat och börjat se problemen. Det gäller även andra problem i samhället som SD har påtalat under lång tid.

Eftersom det nu är populärt att anamma Sverigedemokraternas politik hoppas jag att fler partier anammar vår biståndspolitik, så att vi kan göra verklighet av den och förbättra situationen för många människor i världen samt stoppa bistånd som är rent skadligt.

(Applåder)

Fru talman! Över hela Etiopien knyter miljoner och åter miljoner människor sina händer. De korsar sina händer på det sätt som jag nu visar för kammarens ledamöter för att demonstrera för demokrati, frihet, rättvisa och framför allt sina grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter.

Den etiopiska regimen har visat ett hårdnackat förtryck av sina medborgare. Under december, januari och februari har hundratals människor blivit dödade. Det är inte enbart dödande av den egna befolkningen som sker. Många människor försvinner också. En del av dem hamnar i ökända fängelser. Vi borde se dem som samvetsfångar. Därför kan vi inte heller vara tysta när detta pågår.

Fru talman! Jag ska nu läsa upp namnen på nio politiker, sju journalister och tio människorättsaktivister: Andargachew Tsige, Yonatahn Tesfaye, Tefera Mamo, Asaminew Tsige, Demeke Zewdu, Emawayesh Alemu, Andualem Arage, Kenfe Michael Debebe, Dejene Tafa, Eskinder Nega, Woubshet Taye, Alemu Teshome, Mamuye Diro, Getachew Worku, Solomon Kebede, Nigist Yirga, Ahmedin Jebel, Ahmed Mustafa, Sena Solomon, Dirribine Ittana, Urgee Abebe, Liban Warioa, Kedir Shakur Music, Mesfin Abebe, Gebreyesus Kidane och Zerhiun Gebregziabher.

De hålls fängslade på orättfärdiga grunder. De är modiga människor som har ägnat kvällar, helger, dagar och nätter åt att göra Etiopien till ett bättre land att leva i och därmed till att göra världen något mer demokratisk. De här människorna får representera alla de andra tusentals som sitter fängslade i etiopiska fängelser och vars enda brott är att de har krävt demokrati och mänskliga rättigheter.

Etiopien har i dag en mycket orättfärdig politik. Regimen i Etiopien säger sig vara beredd att släppa en del av dessa fångar om de undertecknar ett papper där det står att de är terrorister. Vårt budskap till den etiopiska regimen är tydligt: Släpp de politiska fångarna, utan motkrav på att de ska signera papper där de måste erkänna än det ena än det andra!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

De här personerna och de som kämpar med dem, i Sverige och i andra delar av världen men framför allt i Etiopien, ska veta att trots att den etiopiska regimen har tystat dem för tillfället ser vi till att deras röster fortsätter att höras. Vi kämpar också för att deras röster ska höras snart igen. Det är viktiga röster i Etiopien. Det är allas vårt ansvar.

Etiopien kanske kommer att falla samman en dag. Då vilar ansvaret tungt på det styrande partiet, TPLF. Enligt den etiopiska statstelevisionen i går pågår just nu stora demonstrationer och generalstrejk i Addis Abeba. Transportsektorn och näringslivet är helt lamslaget för tillfället.

En kollapsad stat i Etiopien skulle kunna innebära ytterligare laglöshet och inbördeskrig på ett redan turbulent och fragmenterat Afrikas horn, och det kommer att medföra att miljoner människor ger sig av på flykt. Det bör ses som säkerhetsrisk för både Sverige och Europa.

Vägen framåt vore att exempelvis stödja demokratiska grupper som verkar för en fredlig lösning, till exempel Ethiopian National Movement som verkar för inkluderande politisk ordning i landet. Om vi inte agerar nu kan det snart vara för sent.

Jag har en sista uppmaning till Etiopiens regering: Ersätt bullets med ballots! Ersätt kulor med valsedlar! Alla folks frihet, hela världens fred!

(Applåder)

Fru talman! Kofi Annan lär vid något tillfälle ha sagt: Säkerhet är som luft. När du har det tänker du inte på det. Men så fort det försvinner finns det ingenting annat du hellre vill ha och gärna vill ha tillbaka.

Det är nog därför vi alla i den här kammaren, oavsett partifärg, försöker förstå och förbereda oss för en omvärld som har blivit väsentligt mer oförutsägbar och just osäker, på ett sätt som få av oss trodde för ungefär fem år sedan.

Inte sedan kalla krigets slut har säkerhetsproblemen för Sverige och Europa varit så många och svåra som de är just nu. Europa omges av en löpeld av konflikter, från Medelhavet i söder genom Mellanöstern och Kaukasus till Donbass i öster och upp till Ishavet i norr. Vi ser också ett Europa där Ryssland använder militärt våld för att rita om de europeiska gränserna och i andra fall agerar i skymningslandet mellan den totala freden och det totala kriget genom olika hybridmetoder.

Om Sverige på allvar vill stärka säkerheten i Europa behöver vi göra det tillsammans med andra, främst inom EU och tillsammans med Nato.

Det är därför bra för Sverige att osäkerheten när det gäller Nato och EU:s framtid har minskat under det senaste året. President Donald Trump har emellanåt uttryckt sig nyckfullt om det amerikanska engagemanget i Nato. Men Pentagon har under det senaste året faktiskt tredubblat sitt stöd för europeisk säkerhet, genom det som heter European Deterrence Initiative. Den amerikanska militära närvaron har ökat på den europeiska kontinenten, och det är bra för freden i Europa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Arbetet med att stärka Natos närvaro i de baltiska länderna och Polen har gått snabbare än väntat. Det finns numera en internationell stridsgrupp i alla de länderna. Oavsett om Sverige är medlem i Nato eller är partner till Nato är det av centralt svenskt säkerhetsintresse att Nato är och förblir starkt och trovärdigt.

Även sammanhållningen inom EU har stärkts det senaste året, trots eller kanske till och med tack vare brexit. Påståendet om att brexit skulle smitta har kommit på skam. EU har fyra år i rad lyckats hålla en enad linje när det gäller sanktionerna mot Ryssland på grund av den illegala annekteringen av Krim. Det är viktiga framsteg.

EU:s försvarspolitik har gjort större framsteg de senaste tio månaderna än vad som gjorts de senaste tio åren. På det området växer nya samarbeten fram inom försvarsforskning, försvarsindustrifrågor och gemensam upphandling av försvarsmateriel.

Fru talman! EU:s försvarssamarbete befinner sig med andra ord i en mycket formbar period. Rätt utformat kan detta samarbete stärka EU:s möjligheter att ta större ansvar för internationell fred och säkerhet. Men tyvärr har regeringen ofta backat in i det samarbetet. Man har hållit emot och kritiserat när nya förslag har kommit upp inom ramen för EU:s försvarspolitik.

Det är olyckligt, eftersom det finns förutsättningar för Sverige att spela en mer central roll inom det politikområdet. Sverige är det enda landet i EU som under det senaste årtiondet har deltagit i alla EU:s krishanteringsinsatser. Vi har starka försvarsmyndigheter som FOI och FMV, som har internationellt gott renommé. Och vi är ett av en handfull länder i världen som kan bygga såväl stridsflygplan, ubåtar och ytstridsfartyg som stridsfordon. Sådant ska ge inflytelsevaluta vid förhandlingsbordet.

Men om Sverige verkligen ska forma EU:s försvarssamarbete krävs det också att vi är konstruktiva och handlingskraftiga, att vi har förmågan att bygga upp politiska allianser med viktiga länder inom EU och framför allt att vi vet vad vi vill åstadkomma med EU:s försvarssamarbete. Här tycker jag faktiskt att regeringen är svaret skyldig.

Cybervärlden känner inga gränser, och de geografiska avstånden spelar ingen roll inom denna domän. Därför behövs det ett starkare internationellt samarbete på detta område.

Under början av 2017 fick vi lära oss att det amerikanska presidentvalet utsatts för allvarliga cyberintrång från Ryssland.

Senare under samma år såg vi även ryska informationsoperationer riktade mot de franska, tyska och italienska valen. Detta är inget annat än angrepp direkt riktade mot den europeiska demokratins hjärta. Det vore aningslöst att förutsätta att det svenska valet i september skulle vara fredat från den här typen av operationer.

Både EU och Nato bedriver arbeten med att bemöta desinformation och propaganda genom olika former av centrum. Sverige bör arbeta för att fördjupa samarbetet mellan EU och Nato på det här området och fortsätta att ha svensk personal inom både EU-centrum och Natocentrum som arbetar med att bekämpa desinformation och propaganda.

Avslutningsvis, fru talman: Det är bara tillsammans med andra länder som vi också kan påverka enorma företag som Facebook, Twitter och Google att ta sitt ansvar när de här plattformsekonomierna blir verktyg för att sprida desinformation, falska nyheter och propaganda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Det har EU gjort framgångsrikt när det gäller att få dessa företag att bekämpa hatbrott på nätet. Men mycket arbete återstår också för att stärka informationssäkerheten kopplat till fria och allmänna val i Europa.

Fru talman! Under dagens debatt har vi fått ta del av många vittnesmål från olika resor, och jag tänkte fortsätta på det inslagna spåret. Min resa innebär dock inga flygresor, ingen flygplatsväntan och inte heller evinnerliga köer till passkontroller. Mitt utrikespolitiska inlägg i denna debatt kommer ta sin avstamp i Maunu, dit man kommer genom att färdas på Sveriges nordligaste allmänna väg.

Maunu ligger i den del av världen som ibland benämns Arktis. Vi har vant oss vid att höra om svältande isbjörnar, krympande istäcken och högre temperaturer så fort ordet Arktis nämns.

Fru talman! I sommar fyller jag 33 år. Under min uppväxt har vårvintrarna tillbringats i Maunu. Jag minns kalla, klara nätter med norrsken som spelar över himlen. Jag minns besök på utedass som inte varade särskilt länge - av ren självbevarelsedrift. Jag minns dagar utomhus med snö, sol och t-shirtar.

Vårvintrarna var längre då. Nätterna var kallare och isarna gick att färdas på under en längre del av året. Jag inser att de minnen som mina syskonbarn i dag får också kommer prägla en annan verklighet än den som de möter när de ska fylla 33.

Klimatförändringarna är här nu. Krisen politikerna pratade om långt innan jag ens blivit medlem i ett politiskt parti är här nu. Temperaturförändringarna är här nu.

Jag är ett vittne till förändringarna som har skett. Hör också på renskötarna, turistföretagarna och pimpelfiskarna! Undersök prognoserna för det globala frölagret på Svalbard och se på instagramuppdateringar av Paul Nicklen!

Fru talman! Förändringarna är här nu. Att inte tidigare generationer har gjort mer kan vi beklaga, men det hjälper oss inte i dag. I dag måste vi göra det som vi i dag kan göra. Vi har möjligheten, skyldigheten men också inget annat val.

För mig handlar det om skiddagar i solen och tillgången till torkat renkött - en kultur som riskerar att decimeras. För en annan handlar det om att hela ens samhälle spolas bort. För boende i Longyearbyen handlar det om att inte längre beväpna sig vid expeditioner, för isbjörnarna är inte längre ett hot eller ens en verklighet.

Fru talman! Samhället går att förändra, och det är väl också därför som vi alla befinner oss här i dag. Vi har en drivkraft att vilja göra just det. Jag vill fortsätta att åka skidor och jag vill mötas av beväpnade turguider på Svalbard. Förändringarna är här och nu, och vi har inget annat val än att ta dem på allvar.

(Applåder)

Fru talman! 65 miljoner människor på flykt. Konflikter och förtryck måste få ett slut. Samarbete och det öppna samhället. Nej till Nato. Mot kärnvapen. Ja till multilateralism. Kvinnor behövs för en fredligare värld.

Så vill vi socialdemokrater möta framtiden - detta var i rubrikform, fru talman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Sveriges röst behövs i världen för demokrati, för jämställdhet och för vårt bistånd som uppgår till 1 procent av vår bruttonationalinkomst. Vår ständiga närvaro är vår styrka.

Att utrikesministern driver och lyfter den feministiska utrikespolitiken är avgörande. Att kvinnor är förbisedda när det gäller resurser, representation och rättigheter kan aldrig nog understrykas. Det måste förändras.

Vi kan nu se resultatet av att när kvinnor sitter vid förhandlingsbordet i fredsförhandlingar görs det framsteg. Så vår utrikesminister och vi andra fortsätter på den vägen.

Fru talman! Min nästa fråga som jag vill gå in på handlar faktiskt om Arktis och arktiskt forum.

EU-kommissionen har under 2017 genomfört en samrådsprocess för att fördjupa den policy som antogs 2016. Nästa steg i utvecklingen av EU:s arktiska politik är att etablera och finansiera ett årligt återkommande arktiskt forum med EU-institutioner, medlemsländer, arktiska stater och regioner, urfolk samt näringslivsföreträdare.

Målet är ökad effektivitet, samsyn och nytta med EU:s insatser för att utveckla det europeiska Arktis. Hållbar utveckling, innovation, tillväxt, sysselsättning och framför allt EU:s regionalpolitik kommer att stå i fokus. Det är genom dessa verktyg som EU får legitimitet och kan bidra till den hållbara utvecklingen av Arktis.

Jag hoppas nu att vår utrikesminister är beredd att driva frågan om att detta arktiska forum förläggs till norra Sverige där Arcum är en viktig forskningsmiljö.

Jag har gått från det stora till det ännu större, det vill säga till den arktiska frågan.

(Applåder)

Fru talman! Jag har följt den utrikespolitiska debatten i dag, och det har varit väldigt intressant. Den svenska regeringens utrikespolitik har ju inte i alla delar varit tydlig under den senaste tiden. Det blev kanske allra mest uppenbart i januari i Sälen. Utrikesministern hade en uppfattning om säkerhetspolitiken och Försvarsberedningens arbete. Statsministern hade en annan uppfattning, och försvarsministern hade en tredje uppfattning. Det var till och med så att utrikesministern kallade ledamöterna i den viktiga Försvarsberedningen för ni i den där gruppen. På så sätt sågade hon hela innehållet, uppfattningarna och formuleringarna.

Däremot gläds jag över att utrikesministern i dag var väldigt tydlig när det gäller kritiken mot Ryssland för deras aggressioner i Ukraina och deras illegala annektering av Krim. Möjligtvis saknade jag viss kritik av den ryska regimens förtryck gentemot sin egen befolkning - gentemot civilbefolkningen, civilrättsliga organisationer, den politiska oppositionen, hbtq-aktivister och annat. Där tror jag att det är viktigt att vi är tydliga. Men jag är ganska säker på att vi egentligen inte står långt ifrån varandra i den frågan, utan att vi alla fördömer detta.

Något som saknades i utrikesdeklarationen för första gången på mycket lång tid, kan jag tycka, var uttryck för att det östliga partnerskapet är en viktig del som Sverige inte bara bör följa. Det är ett initiativ som togs av dåvarande utrikesminister Carl Bildt i Sverige och Radek Sikorski i Polen och som sätter fokus på de här frågorna och den här regionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Ett land som inte nämndes över huvud taget i dagens utrikespolitiska deklaration, inte med ett enda ord, var Vitryssland, Europas sista diktatur, ett land där befolkningen - oppositionen, frihetsförsvarare och andra - får sina mänskliga rättigheter kränkta varje dag. Detta är ett steg i fel riktning av regeringen, och jag hoppas att man vänder tillbaka och lyfter fram de här frågorna tydligare. I dag nämndes bara det östliga partnerskapet i en liten bisats i hela dokumentet. Det ser jag som allvarligt.

Därtill nämndes inte heller något om den ökade och eskalerade demokratiska kollapsen i ett annat odemokratiskt land, nämligen Azerbajdzjan. Jag tror att det är viktigt att Sverige enat är mycket tydligt mot regimer som Lukasjenkoregimen i Vitryssland och Alijevregimen i Azerbajdzjan.

Alliansen och Socialdemokraterna brukar i grunden ha en ganska tydlig gemensam ståndpunkt i många av de här frågorna, men det spelar också roll var man lägger betoningen och var fokus ligger. Jag hoppas att utrikesministern framdeles än tydligare kommer att visa sitt stöd för frihetsförsvarare i de här länderna och tydligt fördöma regimerna i såväl Vitryssland och Azerbajdzjan som andra länder där befolkningen förtrycks.

(Applåder)

Fru talman! Alla här är överens om vikten av säkerhet. Det har pratats om det hela dagen. Många har betonat vikten av den militära säkerheten. Därför tycker jag att det kunde vara bra att avsluta debatten med att tala om grunden för att möta hot. Risken att invaderas av klimatförändringar och hoten från dem är större än hoten att invaderas av främmande arméer. Men det spelar inte så stor roll vilka av dessa hot man ska bemöta. Taktiken är alltid densamma: Man bygger upp en resiliens mot hoten.

Militärer är inte det första försvarsledet, utan det sista. All säkerhet börjar med att man bygger upp ett samhälle som är tåligt och skyddsvärt. Det är ingen idé att försvara vårt land om vi tränar på att bomba sönder Vättern så att vi inte har något dricksvatten. Vättern ska vara värt att försvara. Det är ingen idé att försvara ett land om vi själva förstör det med miljöförstöring och enorma sociala klyftor som slår sönder landet inifrån. Ett land måste hålla ihop socialt och ekologiskt och vara ekonomiskt hållbart. Därför ska vi ha lokal livsmedelsförädling. Vi ska ha solceller på varje tak, inte ett kärnkraftverk som kan slås ut. Vi ska inte ha en källare i Norrköping som om den översvämmas slår ut tågtrafiken på hela Södra stambanan i flera dagar. Man måste bygga in möjligheter att få samhället att fungera när smartphonen slutar fungera.

Detsamma gäller globalt. Vi måste ha civila insatsstyrkor, som EU redan 1999 bestämde att vi skulle bygga upp, vilket vi dock ännu inte har gjort. Den första försvarslinjen för fred är den svenska byråkraten, inte soldaten. Det är vad vi behöver skicka ut runt om i världen: en livsmedelstekniker som ser till att maten inte förstörs och som hindrar hungersnöd och upplopp, en skattetekniker som ser till att härskaren inte får alla pengar från folket utan att de delas ut och skapar jämställdhet och välfärd, en domare som hjälper ett land att bygga upp ett rättsväsen, så att människor kan känna sig trygga och inte måste ta vapen i hand för att ta sig vad de behöver. Det är den första försvarslinjen.

Och vi är inte ensamma. Albert Einstein Institution i USA och Gene Sharp - alla har de kommit med medel för att bygga upp fred. Jag vill se de europeiska fredsstyrkorna, och jag vill se Sverige i främsta rummet. Om man tränar boxning blir man bra på att boxas. Men om man tränar yoga eller jujutsu klarar man av att undvika en attack, att hindra en attack och att få människor att tänka på någonting annat än en attack. Vi behöver bli bättre på jujutsu och yoga i utrikespolitiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Slutligen måste vi tala om kärnvapen. En demokratisk stat kan inte ha kärnvapen. I alla andra krig i historien har härskarna behövt vara rädda för att soldaterna gör uppror. Om de ges vansinniga order säger de till slut nej. Det blir omöjligt att fortsätta ett krig när folkets lidande blir för stort och man vägrar att lyda order. Men med kärnvapen finns inga sådana möjligheter. På några minuter ska några få gubbar bestämma att miljoner andra ska dö, och ingen annan hinner reagera. Man hinner inte kontrollera informationen. Det begås ett folkrättsbrott som är historiskt utan att någon kan stoppa det. Kärnvapen ska bort!

Den utrikespolitiska debatten var härmed avslutad.