Interpellationssvar - 2018-01-18

Svar på interpellationer

Fru talman! Ärade ledamöter! Tack så mycket till Birgitta Ohlsson för i dag två mycket relevanta och tidsanknutna interpellationer! Den första handlar om att hon har frågat mig på vilket sätt jag ämnar påverka, kräva och stötta att den nuvarande regeringen genomför fria demokratiska val i Zimbabwe under 2018 och att dessa sker med internationellt erkänd valövervakning i öppen regi.

Sverige har en lång och nära relation till det zimbabwiska folket. Vi för en långsiktig och bred dialog med Zimbabwe och är sedan länge tydliga vad gäller demokrati, rättsstatens principer och den zimbabwiska statens ansvar för att skydda sina medborgares mänskliga rättigheter. Detta är också förutsättningar för fortsatt utveckling och det internationella samfundets engagemang med Zimbabwe.

Den konstitution som antogs i Zimbabwe 2013 utgör en god bas, men genomförandet har hittills brustit. Detta är också något som uppmärksammas i den rapport om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Zimbabwe som Utrikesdepartementet publicerade förra året.

Vid flera publika framträdanden har president Mnangagwa och företrädare för regeringen tydligt framhållit politisk och ekonomisk reformvilja, väl i linje med de omfattande reformbehov som vi och många andra påtalat sedan länge. Presidenten har också framhållit konstitutionen och rättssäkerhet som hörnstenar för genomförandet av trovärdiga, fria och rättvisa val 2018. Vi kommer att följa noga huruvida dessa uttalanden omsätts i handling.

I april förra året beslutade regeringen om en ny femårig strategi för utvecklingssamarbetet med Zimbabwe. Strategin är utformad för att Sida ska ha beredskap att snabbt ompröva insatser och omfördela resurser i den händelse det politiska läget förändras.

Sveriges utvecklingssamarbete med Zimbabwe kanaliseras via multilaterala organisationer, till exempel UNDP, UNFPA och Unicef, och civilsamhällesorganisationer, och vi har inte något direkt samarbete med den zimbabwiska regeringen. Vid en positiv politisk utveckling kan vi överväga ett gradvis ökande samarbete med statliga aktörer där det bedöms effektivt och strategiskt i syfte att stärka institutionell kapacitet och ökad demokratisk insyn liksom att bidra till en effektiv statsförvaltning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett av strategins tre prioriterade områden är stöd till mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatens principer och jämställdhet. Genomförandet av fria och rättvisa val är en central del av det, ett budskap som vår ambassad i Harare vid upprepade tillfällen fört fram samtidigt som de följer utvecklingen i landet noga.

Vad gäller direkt stöd till valprocessen, som Birgitta Ohlsson har frågat om, bidrar vi till Zimbabwe Election Support Network, en lokal NGO som arbetar med valstöd, valobservation, väljarutbildning, forskning samt opinionsbildning för valdeltagande. Vi stöder också en ungdomsorganisation som heter Youth Empowerment and Transformation Trust i syfte att öka ungdomars delaktighet i valprocessen. Vi stöder också kvinnoorganisationen Women''s Coalition of Zimbabwe bland annat i deras arbete med att öka kvinnors deltagande i samhällsstyrningen och i valprocesser. Utöver dessa specifika insatser stöder Sverige ett flertal zimbabwiska människorättsorganisationer som arbetar med övervakning och skydd av mänskliga rättigheter i Zimbabwe.

Fru talman! Som EU-medlemsstat bidrar vi även genom Europeiska utvecklingsfonden till UNDP:s projekt till kapacitetsuppbyggnad för den zimbabwiska valkommissionen Zimbabwe Electoral Commission. EU har beredskap, och verkar för, att få skicka valobservatörer till de kommande valen. En valobservation från EU har dock hittills inte välkomnats av Zimbabwe. EU sonderar för närvarande med den nya regeringen i Zimbabwe om denna hållning kan komma att förändras.

Oavsett om en EU-valobservation kan komma att bli aktuell eller inte kommer EU att samarbeta nära med regionala aktörer och valobservatörer, såsom SADC och AU, för att främja fria och rättvisa val i Zimbabwe.

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka utrikesministern för svaret på frågan om fria demokratiska val i Zimbabwe. Jag tycker att svaret på många sätt är både framåtsyftande och konstruktivt, och jag delar även bilden att Zimbabwes nuvarande tillstånd inte öppnar för ett direkt bilateralt bistånd. Vi behöver veta mer om vad som kommer att hända.

Jag vill bara kort rekapitulera lite vad som har hänt i Zimbabwe de senaste månaderna. I november lämnade landets diktator Robert Mugabe presidentposten efter hela 37 år. Då ska man komma ihåg att zimbabwierna, som var ett förtryckt folk i många decennier dessförinnan under det vita apartheidsystemet, nu verkligen lever i en situation där man tänker på vilka möjligheter som kommer att kunna öppnas.

Man ska också komma ihåg att det förtryck som pågick i Zimbabwe under nästan fyra decennier inte bara handlade om att politiska oppositionella har pryglats, torterats, mördats och slängts i fängelse. Det handlar inte heller bara om att oppositionen har nackats eller att man har kört bort farmare ur landet, utan det handlar också om ett land som var Afrikas kornbod men vars ekonomi har körts i botten under Mugabes nästan fyra decennier vid makten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man ska även komma ihåg att det finns många blödande sår i Zimbabwe som kommer att ta lång tid att läka. Det finns många massgravar som kommer att behöva öppnas, och man kommer att behöva diskutera inte minst de massmord som skedde under operation Gukurahundi i början av 1980-talet, då 20 000 människor som tillhörde ett slags opposition blev avrättade.

Det är bakgrunden när vi nu ser ett nytt Zimbabwe med en ny ledare, som vi dock ska komma ihåg är insatt av militären. Det är inte så att Emmerson Mnangagwa har vunnit makten i ett fritt, demokratiskt och öppet val. Måhända kommer han att göra det i framtiden, men då måste det också ske ett fritt, öppet och demokratiskt val.

Vi ska komma ihåg att Emmerson Mnangagwa, den nye presidenten, i mångt och mycket har lika mycket blod på sina händer som Robert Mugabe. Han har deltagit i våldsamheterna mot oppositionen på samma sätt de senaste tio åren och har också stor skuld i massgravarna från 1980-talet.

Det är mot den bakgrunden vi ska diskutera Zimbabwes framtid.

Nu kanske det finns ett scenario, ett slags öppen möjlighet eller window of opportunity som man brukar säga på engelska, men det är också ett fönster som snabbt riskerar att stängas. Visst ska vi applådera det goda som den nya presidenten har lyft fram, det vill säga mer och större ekonomisk öppenhet. Många zimbabwier svälter ju och har levt under erbarmliga förhållanden under lång tid.

Det är ändå väldigt viktigt att komma ihåg att Mnangagwa har samma dystra diktatoriska förflutna som Mugabe, och han har hittills inte varit tydlig, anser jag, med att säga att demokratin är landets väg framåt. Det är det som måste bli vår utgångspunkt när vi nu diskuterar ett framtida Zimbabwe och vad som kommer att hända.

Då är det väldigt viktigt att vi ställer krav. Jag tycker att det är bra att Europeiska unionen sonderar terrängen för att få ha valobservatörer. Tidigare har det varit så att Mugabe har släppt in valobservatörer, men då har det varit från "diktaturens kreatur", för att citera en tidigare svensk statsminister - alltså länder som inte har varit demokratier och alltså inte stått på rätt sida.

Jag undrar därför vilka mer konkreta krav som EU kommer att ställa förutom frågan om man eventuellt kan få skicka valobservatörer. Vad kommer man att ställa för krav på Zimbabwe i utbyte mot mer öppenhet, mer handel och mer bistånd?

Fru talman! Vår ambassadör och jag satt så sent som i går och diskuterade situationen. Frågan är för oss mycket viktig. Det är också ett tillfälle för oss eftersom Sverige har en lång och nära relation med det zimbabwiska folket. Ambassadören underströk att det som har skett är mer av ett tronskifte än ett maktskifte. Det ska man ha klart för sig. Det handlar mycket om hur Mnangagwa faktiskt lever upp till sina ambitioner och löften. Vi har förstås förhoppningar på att det här ska vara början på en ny väg för Zimbabwe. Det har varit så många år av ekonomiskt och politiskt vanstyre, och relationerna med hela det internationella samfundet har varit ytterst ansträngda.

Sverige avbröt redan 2001 det direkta stat-till-stat-samarbetet. Sverige har därefter arbetat med framför allt FN:s fonder och program samt med civilsamhällets aktörer. Där finns ändå en bred representation av svenska civilsamhällesorganisationer som har spelat en mycket viktig roll i genomförandet av utvecklingssamarbetet. Sverige har sedan 2002 genomfört restriktiva åtgärder med sanktioner mot landet. Det är ytterligare ett led i att ställa krav och se till att man säger ifrån mot sådant som är helt oacceptabelt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har försökt att uppmuntra reformer med hjälp av både dialog och riktade insatser, men förbättringarna har varit långt ifrån tillräckliga. Precis som också Birgitta Ohlsson påpekar har det zimbabwiska folkets vardag varit mycket svår med en krympande ekonomi och bristen på politiska och ekonomiska reformer.

Vi vill främja mer demokratiska och effektiva institutioner på alla nivåer, på lokal, regional och central nivå i landet. Den nye presidenten har beskrivit sina mål för Zimbabwe. Där har han fokus på ökad sysselsättning, demokratiska val och förnyade relationer. Därför gäller det nu att de omsätts i konkret reformarbete. Det är också vad EU kan göra. EU kan uttala att man vill se att presidenten tar steg i rätt riktning, och EU kommer att agera i en fördjupad dialog, som det nu går att ha med Zimbabwe. Inte minst viktigt är det för dem att hantera de stora lånen. Det kommer också att vara den största ekonomiska utmaningen. Det måste vara ett engagemang tillsammans med de internationella finansiella institutionerna, och Zimbabwes reformprogram måste ges tydliga tidsramar samt en utformning som sker utifrån rättsstatens principer.

I slutändan handlar det om att den politiska viljan omsätts i nödvändiga reformer och att det finns ett öppet samhällsklimat. Det är de sakerna som jag menar att EU-dialogen med Zimbabwe i första hand kommer att handla om.

Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för fortsättningen på svaret.

Nyckeln i det hela ligger i att vi måste ställa oerhört tydliga krav mot den nya zimbabwiska regeringen och president Mnangagwa. Det tydligaste kravet och utgångspunkten måste vara att demokrati alltid är en förutsättning för att komma in i den globala värmen på allvar. Men det måste också finnas tydliga löften mot landet.

Om man genomför fria, demokratiska och rättvisa val som utförs korrekt med en massiv valövervakning från stora globala institutioner, EU och andra, i en öppen regi, måste också löften ges om att sanktioner kommer att hävas, frihandelsavtal kommer att öppnas och bistånd kommer att finnas som stöttning. Moroten måste bli så pass tydlig, more for more, det vill säga ju mer demokrati och mänskliga rättigheter, desto större stöd vad gäller handel och rätt väg att gå för landet. Det är viktigt att lyfta fram den delen på ett skarpt och bra sätt.

Jag delar också bilden av att samarbetet till dess vi ser en reell förändring ska fortsätta att ske via FN-organen på plats och via civilsamhällets olika aktörer.

Det finns en oerhört viktig aspekt för att få förutsättningar för fria, öppna och demokratiska val, nämligen det faktum att diktaturen, förtrycket och fattigdomen har lett till att enormt många miljoner zimbabwier har tvingats att lämna landet. Många jobbar under erbarmligt dåliga förhållanden i gruvorna i Sydafrika. Många har åkt till länder runt om i regionen. Mnangagwa har tydligt sagt att Zimbabwe inte kommer att ge dessa invånare som bor utomlands möjlighet att rösta. Det är en komponent som ska lyftas fram. Det handlar som sagt inte om några tusen personer, utan det handlar om många människor som på grund av Mugabes diktatur inte haft möjlighet att stanna. Några av demokratiaktivisterna har fått asyl i vårt eget land, i Sverige. Det är en viktig komponent för att kunna genomföra fria demokratiska val att landets medborgare, även de som nyligen eller de senaste åren har flytt landet, ges chansen att utnyttja sina demokratiska rättigheter. Det är något jag vill ta med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tror att vi har en samsyn om hur frågan ska hanteras och hur vi bör förhålla oss till Zimbabwe just nu och framöver. Det måste först och främst bestå av att etablera en öppen och rak dialog, som också innebär att vi tydligt klargör hur vi ser en väg framåt för Zimbabwe. Ett öppet och demokratiskt samhälle är bästa garanten för att man i Zimbabwe också ska nå ekonomiska och sociala framgångar och få ordning på ett samhälle som har varit i totalt förfall under så lång tid.

Redan på måndag kommer ju utrikesministrarna i EU att diskutera frågan. Det finns föreslagna rådsslutsatser som handlar om detta. Det finns stora förhoppningar och förväntningar på Zimbabwe. Vi ser fram emot ett fullt återvändande till ett samhälle med rättsstatens principer, en ny konstitution och förstås fria och demokratiska val - att man tillåter en politisk och ekonomisk reformtid framöver.

Vi kommer att engagera oss konstruktivt och se till att det blir en politisk dialog. Den baseras på vår plattform av respekt för mänskliga rättigheter, demokratiska principer och rättsstatens principer. Vi kommer att koordinera med afrikanska och internationella partner.

Sverige är den tredje största bilaterala biståndsgivaren till Zimbabwe. Ambassaden har dessutom varit öppen under dessa år. Det betyder också att det finns ett förtroende för Sverige och en bra bas att arbeta utifrån. Det finns förhoppningar om att vi ska kunna bidra på olika sätt från svenskt håll. Det kommer vi att göra. Det kan ibland innebära att bidra med kunskaper och expertis, till exempel att lära civilsamhällets organisationer och andra hur man ska agera i en ny verklighet i Zimbabwe.

Jag håller förstås med om att politiska och ekonomiska reformer går hand i hand. Det börjar med att man i Zimbabwe kan bevisa att man kan sköta ett val. Det måste ske så fort som möjligt och förhoppningsvis med valobservatörer från EU och från det internationella samfundet.

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för debatten.

Jag avslutar lite med kopplingen till EU och utrikesministrarnas möte i början av nästa vecka - på måndag.

Jag har sett i dokument de punkter som förs fram om Zimbabwe, och jag håller i mångt och mycket med om många av dessa punkter. Men jag vet av erfarenhet från andra länder som befinner sig i en förhoppningsvis positiv transition att det bland EU-länderna finns olika syn på hur snabbt arbetet ska gå. Många länder sätter, för att vara frank, penningen först och ser till egna företags möjligheter och tycker att mänskliga rättigheter kan få ta lång tid innan alltför tunga krav ställs. Andra länder har en historia, till exempel Sverige och Storbritannien, av att vara tydliga med att demokrati inte är förhandlingsbart utan ska finnas där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är viktigt att Sverige tillsammans med nära allierade i Europeiska unionen, som har stått upp för frihet och demokrati, tydligt håller fast vid detta. Man ska inte bara glädjas åt en viss ekonomisk öppenhet där Mnangagwa har släppt tillbaka några vita farmare, vilket är rätt och riktigt, utan det handlar också om större strukturella reformer där ekonomisk frihet måste gå hand i hand med mänskliga rättigheter samt politiska och medborgerliga rättigheter.

Vi ska komma ihåg att Zimbabwes frihetsstatus fortfarande är lägre än samtliga grannländers i regionen. Det är ett av de länder som ligger i botten på alla globala listor, och det måste vi ändra på.

Fru talman! Tack, Birgitta Ohlsson, för möjligheten att diskutera!

De förhoppningar som vi har på en helt ny ledning i Zimbabwe och de farhågor som vi har att det ska visa sig att den inte är beredd till de reformer som vi anser är absolut nödvändiga har vi för det zimbabwiska folkets skull.

Zimbabwe har faktiskt varit en stor besvikelse. Det är ett land med enorm potential och goda förutsättningar som helt har förskingrat både sina naturtillgångar och sina möjligheter, som vi har sett de senaste åren under Mugabes ledning.

Jag tror att vi är helt överens om att Sverige ska fortsätta vara det land som driver att det här ska ske utifrån respekt för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Vi har skrivit 135 larmrapporter på detta tema och är ett av få länder som både i EU och i FN alltid hävdar det som utgångspunkt. Jag kan lova Birgitta Ohlsson att vi ska göra det också i det här fallet.

Vi hoppas att vi ska kunna följa trovärdiga, fria och rättvisa val i Zimbabwe under detta år. Vi kommer att bidra med all den kunskap och erfarenhet som vi har för att driva det dithän, och vi hoppas att det ska ske under internationellt erkänd valövervakning.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Birgitta Ohlsson har frågat mig om jag anser att Kuba sedan 2014 har gått mot mer demokrati och ökad respekt för mänskliga rättigheter eller mindre och huruvida landets utveckling föranleder att jag kommer att arbeta för förändringar av samarbetet med Europeiska unionen.

EU beslutade i februari 2014 att inleda förhandlingar med Kuba om ett avtal om politisk dialog och samarbete. Förhandlingarna avslutades i mars 2016, då avtalet paraferades. Rådet beslutade att underteckna avtalet den 6 december förra året, och detta skedde den 12 december. Avtalet fick sedan Europaparlamentets godkännande med röstsiffrorna 567 mot 65 - 31 ledamöter avstod - den 5 juli. Avtalet trädde i kraft provisoriskt den 1 november.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Avtalet med Kuba är betydligt mindre långtgående än till exempel de avtal om bland annat frihandel som EU har med de flesta andra länder i Latinamerika. Syftet med avtalet från EU:s sida är att konsolidera redan existerande relationer med Kuba. Avtalet skapar också ett instrument som underlättar för EU att stödja reformprocessen i landet och främja europeiska värderingar och intressen. En tydlig målsättning från EU:s sida har varit och fortsätter att vara att stärka möjligheterna att påverka Kuba i riktning mot demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatens principer.

Liksom tidigare fortsätter EU att noga följa utvecklingen när det gäller reformer och respekt för mänskliga rättigheter i landet. Den MR-dialog som stipuleras i avtalet har redan inletts, och under de tre första dialogtillfällena har flera nyckelfrågor för demokrati och mänskliga rättigheter diskuterats. Bland annat har mötesfrihet, det civila samhällets utrymme och möjlighet att delta i det offentliga samtalet, fria val, yttrandefrihet och medie och informationsfrihet behandlats.

Att stödja och försvara en bredd av civilsamhällets organisationer och aktörer i syfte att stärka demokrati och människors deltagande är en prioritering för Sverige. Regeringen ser med oro på det krympande utrymmet för det kubanska civila samhället att verka. Jag delar bilden av att den reformprocess som inleddes för några år sedan har tappat fart. Siffrorna över godtyckliga gripanden som publiceras av CCDHRN, den oberoende kubanska kommissionen för mänskliga rättigheter som Birgitta Ohlsson hänvisar till, var mycket riktigt rekordhöga under åren 2014 till 2016. De slutgiltiga siffrorna för 2017 har inte presenterats än, men de ser ut att bli betydligt lägre än siffrorna för 2016. Även trakasserier och begränsningar av MR-försvarares möjlighet att resa fritt är oroande.

I vår återupprättade dialog med Kubas regering är situationen för mänskliga rättigheter alltid ett centralt tema och så även i EU:s MR-dialog med Kuba inom ramen för det nya avtalet. Ambassaden i Havanna för också nära och aktiv dialog med ett brett spektrum av aktörer i det kubanska samhället.

Upplägget i EU-avtalet - bistånd och annat sektoriellt samarbete med politisk dialog om bland annat mänskliga rättigheter samt stöd till ekonomiska reformer och handel - liknar det som återfinns i regeringens bilaterala avsiktsförklaring med Kuba. Vi menar att en dylik bred ansats ger oss bäst förutsättningar att bidra till förändringar i positiv riktning.

Regeringen kommer att fortsätta att verka för att EU:s samarbete med Kuba utformas på ett sätt som gör att det bidrar till positiv utveckling i landet och för att EU fortsätter att ställa krav på Kuba när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Det kanske är på sin plats att också här rekapitulera Europeiska unionens historiska relation till den kommunistiska enpartidiktaturen Kuba.

Vi vet ju att år 2003 ströps de diplomatiska relationerna mellan demokratierna i Europeiska unionen och Kubas dåvarande diktatur. Det skedde efter att kubanska myndigheter hade slängt 75 regimkritiker i fängelse som politiska fångar. Åren som följde var relationerna frostiga mellan Europeiska unionen och Kuba även om det fanns enskilda EU-länder som av ekonomiska skäl, rent kommersiella och kapitalistiska skäl, sökte sig närmare regimen.

Vi ser, som utrikesministern nämnde, att sedan 2014 har en del EU-länder tillsammans med USA och Kanada närmast sig Raúl Castros regering. Nu förbereds avtalet om politisk dialog som vi diskuterar nu.

Jag tycker att den första fråga man ska ställa sig är vad det är för Kuba som vi ser i dag.

Jo, det är ett land som har backat på den globala frihetsskalan och nu är nere på endast 14 poäng av 100.

Det är ett land som har lägre frihetsnivå än vad exempelvis Kongo och Iran har, enligt en del mätningar.

Det är ett land där godtyckliga förhör, kortvariga arresteringar och trakasserier av oliktänkande oppositionella är vanligt förekommande.

Det är ett land där yttrandefrihet, tryckfrihet och föreningsfrihet saknas. Alla massmedier är i praktiken statlig egendom.

Det är ett land där ett parti, kommunistpartiet, är det enda lagliga partiet, vilket i sig är en dålig utgångspunkt om man önskar fria, öppna och demokratiska val.

Det jag skulle vilja lyfta fram i mitt första inlägg är att jag känner att jag inte har fått tillräckligt bra svar på min interpellation från utrikesministern.

Utrikesministern säger i sitt svar att frågor diskuteras i MR-dialogen. Då kan man undra vad EU säger och vad Kuba svarar. Det kubanska kommunistpartiet har ju varit tydligt med att det inte är aktuellt med reformer från dess sida vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Den kubanska regeringen är också tydlig med att det inte pågår någon reformprocess när det gäller just demokrati och frihet. Då undrar jag var man ser någon sorts förskjutning i positiv riktning.

Av svaret från utrikesministern framgår också att det är en tydlig målsättning från EU:s sida att påverka Kuba i riktning mot demokratisk utveckling. I slutet säger hon att "EU fortsätter att ställa krav på Kuba när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter". Men varken EU eller Sverige har egentligen någon exakt, tydlig målsättning vad gäller demokrati eller ställer några konkreta sådana krav. Bistånd, handel och annat fortsätter alldeles oavsett hur många som slängs i fängelse. Det blir liksom inga repressalier mot landet på det sättet.

Också i EU-avtalet kan man notera en avsaknad av tydliga, specifika krav på Kuba att bättra sig på denna front. Det är en analys som väldigt många frihetskämpar och demokratiaktivister på Kuba instämmer i.

Fru talman! Stort tack till Birgitta Ohlsson, som initierat denna högst relevanta, viktiga debatt rörande situationen på Kuba!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Både Liberalerna och Kristdemokraterna har i många år, genom våra demokratibiståndsorganisationer, arbetat för att stödja de människor på ön som kämpar för en demokratisk utveckling. Det är med stor frustration som vi ser att utvecklingen gällande mänskliga rättigheter och demokrati inte rör sig i rätt riktning.

Den officiella bilden av Kuba i dag är att landet öppnar sig mot omvärlden och att regimen är mottaglig för förändringar. Detta, fru talman, är en bild som det legat i den kubanska regimens intresse att förmedla till omvärlden, och en bild som många i Europa också tror på.

Kristdemokraterna var redan från början tydliga och ställde krav på att oppositionella krafter på Kuba skulle bjudas in under processen med att ta fram avtalet mellan Europeiska unionen och Kuba, och vi beklagar att så inte blev fallet.

I stället ser vi hur den kubanska regimen, precis som har nämnts tidigare, fortsätter att ägna sig åt godtyckliga arresteringar och bortforsling av människor som samlats för att bilda opposition och opinion i olika frågor. Personer från regimkritiska organisationer stoppas och tillåts inte att lämna landet.

Så sent som den 26 november hölls det kommunval på Kuba, vilket räknades som startskottet för processen för att ersätta Raúl Castro vid makten. All form av opposition förbjöds vid valet, och Kuba fortsätter alltså att vara en enpartistat, där inga fria, rättvisa val har hållits i modern tid.

Regimkritiker sitter ännu fängslade på ön. Bland annat har demokratikämpen Eduardo Cardet, som är ledare för den kristdemokratiska rörelsen Movimiento Cristiano Liberación, nu suttit fängslad i ett år för att ha uttryckt sig kritiskt mot Fidel Castro i samband med hans bortgång.

Allt detta, fru talman, visar, menar jag, att den kubanska regimen inte är öppen för politiska förändringar. Därför undrar jag varför det inte finns några skrivningar i avtalet som betonar det kubanska folkets rättigheter och just rätten att välja sina egna politiska företrädare. Vilka fördelar ser vi med ett avtal som inte ställer tillräckligt tuffa krav när det gäller reformer? Det centrala med detta avtal måste ändå vara att stå upp för dem som lider under förtrycket på Kuba.

Fru talman! Tack, både Birgitta Ohlsson och Sofia Damm!

Jag tycker att det finns två väldigt viktiga frågor som vi måste vara upptagna av att försöka svara på. Den första är: Finns det en förskjutning? Tycker man att man ser steg i rätt riktning? Är det något vi kan berömma oss av? Hur ska vi betrakta situationen? Det historiska vet vi ju, och vi vet också att isolering inte ledde till några resultat. Det blev inte bättre på Kuba. Så var är förskjutningen?

Om man skulle nämna något som vi sett över tid är det att reseförbudet har lyfts och lagstiftningen har öppnats för vissa former av fri företagsamhet. Det finns en viss, begränsad tillgång till internet, och möjligheterna till fri debatt är något större än för 10-15 år sedan. Detta är ett försök att svara väldigt seriöst och leta efter något som är positivt, och då kan detta nämnas.

Samtidigt är det helt riktigt som både Sofia Damm och Birgitta Ohlsson har sagt: Vi har sett förfärliga exempel på hur man fängslar ungdomar som bara har försökt att göra sina röster hörda. Föräldrarna får inte reda på var de är eller vad som ska hända med dem. Frihetskämpar har också råkat mycket illa ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Så vad gör vi då? Vad tycker vi är vägen framåt? Regeringen anser det självklart att Sverige ska ha en dialog med företrädare för Kubas regering, men det viktigaste stöd vi ger är att vara ett ställe dit man kan komma och träffa företrädare för civilsamhällesorganisationer och opposition och alla dem som kämpar för ett annorlunda Kuba.

Faktum är att här finns ett stort intresse. Det vet jag från våra företrädare från UD som har varit på Kuba. Just seminarier kring yttrandefrihet och demokratins principer väcker störst intresse. Så för deras skull är det också viktigt att vi visar att vi fortsätter dialogen.

Man behöver inte ha överdrivna uppfattningar om hur snabbt detta ska gå. Men vad är alternativet? Avtalet är väldigt allmänt hållet och talar om att vi nu ska etablera en dialog för att kunna tala direkt med varandra och föra fram exakt dessa synpunkter.

Trakasserierna och begränsningarna av MR-försvarares möjligheter att resa fritt på Kuba hör till det som är mest oroande på sistone. Det är mycket viktigt att vi, även om det kommer att ta tid, insisterar på att finnas där för dem och att vi har en dialog och framför våra synpunkter till den kubanska regeringen.

Vi har haft representanter för det civila samhället och oppositionella med under förhandlingarna. Det finns en MR-klausul, och i avtalet erkänner parterna civilsamhällets roll i genomförandet av det. Det sägs också att parterna ska vidta åtgärder till stöd för ett större deltagande av det civila samhället.

Skrivningarna är viktiga, men vad vi fyller avtalet med framöver är det allra viktigaste. Nu har vi en plattform och kan agera gemensamt och ställa gemensamma krav.

Fru talman! Jag instämmer när utrikesministern lyfter fram att det absolut är viktigt att ha en dialog med alla möjliga parter i ett land. Men man kan fråga sig om det finns förutsättningar för en dialog som kommer att leda till något, när en av de största motparter som kommer att signera avtalet är en kommunistisk enpartidiktatur, som inte verkar visa någon avsikt att bli något annat. Trots löften och trots den amerikanska öppenheten och vissa europeiska trevare har man faktiskt inte heller visat sig gå i rätt riktning.

Mycket av det som har nämnts tidigare, att man har sett en viss ekonomisk öppenhet på sina håll och större möjligheter att resa för en del personer, har faktiskt rullats tillbaka. Det var ett slags våg som kom, som var positiv och som många av oss applåderade. Men det är i dag enormt svårt för den del av befolkningen som inte håller med om den kommunistiska enpartistatens åsikter. De är ännu mer utsatta på många håll.

Jag tycker att en fråga är väldigt viktig att ta upp. Man jobbar på ett mycket smartare sätt än tidigare från den kommunistiska enpartidiktaturens sida, kanske för att kunna få lite tjusigare statistik på papperet på sina håll. Jag tänker mycket på den kubanska säkerhetstjänstens strategier - hur man attackerar oppositionella nu jämfört med tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man har ett nytt arbetssätt mot olika människorättsförsvarare. I stället för att gripa dem när de har börjat demonstrera har man placerat ut säkerhetstjänsten direkt vid personernas hus när de exempelvis ska gå till kyrkan eller till sitt arbete. Detta gör att många inte ens går ut, och då är det klart att antalet gripanden går ned. Människor lämnar inte ens sina hus för att de vet att de går rakt i polisens famn. Detta duperar väldigt mycket, så jag tycker att man måste ta den utveckling vi ser på många fronter med en nypa salt.

Det finns en annan fråga som jag tycker att man måste ställa sig, inte minst med tanke på att Sverige som nation har en historik av att, på ett sorgligt och förkastligt sätt, ge biståndspengar till enpartidiktaturer, oavsett om de är socialistiska eller kommunistiska eller har annan kulör. Vi har sett hur vi har pumpat in bistånd i länder som exempelvis Vietnam och Laos under decennier, men inte har det blivit mycket friare för folket i dessa länder. Det är en läxa vi har lärt oss, och då ska vi inte öppna upp för ett annat land där medborgarna lever i samma stängda och förtryckande system.

Jag tycker, precis som i diskussionen om Zimbabwe tidigare, att demokrati i sig är en förutsättning för att ett land ska få komma in i en global värme och åtnjuta privilegier som kan leda till mer öppenhet, handel med mera.

Här ser vi inte ens intentioner att gå i rätt riktning, och det är väldigt sorgligt. Jag tycker att vi måste ta det på största allvar.

Så länge vi inte ser någon förändring är åtminstone vi från Liberalernas sida inte beredda att säga ja till ett avtal där man inte kan se en förändring. Vi tror att det vore väldigt kontraproduktivt.

Federica Mogherini har besökt Kuba vid tre tillfällen under den här tiden. Hon lyfter ofta fram att det finns åsiktsskillnader. Absolut, men hon kommer inte med mycket mer än så när det gäller tydlighet om demokrati och mänskliga rättigheter. Det är beklagligt att hon i sitt senaste utspel när hon varit där har sagt att hon inte gillar den nya amerikanska politiken mot landet - den kan man verkligen ha sina åsikter om - men inte haft några kommentarer om den bristfälliga kubanska politiken när det gäller demokrati och MR. Vi riskerar att EU har en alltför flat hållning här.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret! Jag uppskattar att utrikesministern försöker lyfta de små ljusglimtar som regeringen ser på Kuba. Det är viktigt. Vi kristdemokrater välkomnar också steg som tas för att stärka dialogen mellan Kuba och EU och initiativ som ökar respekten för mänskliga rättigheter och ett oberoende civilsamhälle.

Vi anser dock inte att dessa steg får tas inom ramen för den kubanska regimens definition av vad som är mänskliga rättigheter eller vad som är ett civilsamhälle. När EU:s höga representant Federica Mogherini nyligen besökte Havanna tyckte jag att det lite grann manifesterade EU:s undfallenhet gentemot den kubanska regimen. Det är nästan som om vi har köpt deras definition.

Vår förhoppning är såklart att förändringarna på Kuba och den ekonomiska utvecklingen ska komma den kubanska befolkningen till del och att detta ska leda till politiska förändringar. Men vi ser inte att det finns något i avtalet som garanterar detta, utan EU och Sverige riskerar i stället att bidra till att hålla en regim under armarna som förtrycker sitt folk och oliktänkande. Detta vill vi inte att Sverige ska bidra till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför skulle jag avslutningsvis vilja fråga utrikesministern: När det handlar om att ratificera avtalet, kommer då regeringen att låta riksdagen säga sitt? Om vi ges den möjligheten kommer vi kristdemokrater att ha väldigt svårt att trycka på ja-knappen, för vi anser inte att detta avtal duger.

Fru talman! Jag ska försöka förklara hur avtalet har kommit till och vad som är bevekelsegrunderna bakom det. Det finns en kontinuitet vad gäller målen för den europeiska utrikespolitiska linjen gentemot Kuba, och målet förblir att bidra till en utveckling i riktning mot större respekt för mänskliga rättigheter, politisk pluralism och ekonomiska reformer.

Det är viktigt att utnyttja de öppningar som ges och också nå en bredd av aktörer som kan vara med och påverka en utveckling. Inte ens en diktatur eller enpartistat som Zimbabwe existerar för evigt. Man kan aldrig veta när förändringen kommer. Det är otroligt viktigt att upprätthålla en dialog och att vara ett stöd för alla dem som är oppositionella. Detta etablerar den här dialogen - vi säger att vi är intresserade av att ha en dialog.

Syftet med avtalet från EU:s sida är att konsolidera redan existerande relationer med Kuba. År 2014, när förhandlingarna påbörjades, hade den gemensamma position som fanns de facto redan spelat ut sin roll. Då hade flera av EU:s medlemsländer redan påbörjat bilaterala samarbeten och slutit egna avtal med landet. Då var det viktigt att ena oss, för vi blir starkare om vi talar med en röst.

Vi tänker inte bidra med en massa pengar till Kuba eller hjälpa regimen, utan vi är där för att vi också ska kunna främja våra värderingar. Det är det viktigaste vi kan göra i det här läget.

Jag vet inte vad alternativet är. Är det att stänga igen, att inte ha någon dialog och inte försöka påverka regimen? Vi är ju inte naiva, utan vi kan se att detta är oerhört problematiskt. Då kan vi säga ifrån, och vi kan göra det utifrån en EU-gemensam position och linje. Det är ett brett anslag i avtalet. Det går inte ned på detaljnivå över huvud taget, utan det säger att vi bör upprätthålla dialogen och tala utifrån våra värderingar, och vi bör också se till att ta hjälp av civilsamhällets aktörer och andra.

Politisk dialog, också om MR-frågor, ger ju en politisk påverkansmöjlighet. Ekonomiska reformer och handel ger en annan påverkansmöjlighet. Samarbetet i bred bemärkelse ger en möjlighet att nå förändringsaktörer på flera olika nivåer i samhället som kan stödjas på olika sätt. Därför är det civila samhället helt centralt i den här regeringens prioriteringar.

Fru talman! Det finns nog ingen i denna kammare som tackar nej till dialog. Men man måste alltid ställa sig frågan: Dialog på vems villkor? Detta har ju varit en process som har handlat mycket om dialog just utifrån den kubanska diktaturens villkor.

Vi ska komma ihåg att den kubanska demokratirörelsen aldrig var med i förhandlingarna om avtalet och inte heller fick vara en stark referenspart. Inga oberoende kubanska journalister fick delta vid presskonferens med mera. Processen var väldigt sluten. Man kan fråga sig: På vems villkor och på vilket sätt dialogen har skett? I mycket är det utifrån en av världens mest kompakta diktaturer, som också råkar vara av kommunistisk art. Detta tror jag att man ska betona.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kan också konstatera vad som har hänt under de senaste åren. Många av de mest framträdande människorättsorganisationerna har försvunnit från landet när nästan alla ledande personer har tvingats gå i exil, till exempel Cubalex och Hablemos Press. Inte minst har många av de starka och modiga kvinnor som ledde Damas de Blanco och deras olika allierade lämnat landet. Många av dem som skulle ha kunnat vara förändrande och positiva krafter för kvinnors frihet, för demokrati och för mänskliga rättigheter är inte kvar längre.

För den kommunistiska diktaturen har det i mycket varit en vinn-vinn-situation. Regeringen har vunnit två stora avtal: ett med EU som kommer nu, och sedan tidigare har man ett med USA. Enskilda länder söker sig närmare, men man har inte behövt rucka på sitt eget maktinnehav eller låta demokratiska röster fritt säga sitt, vilket gör mig väldigt bekymrad. Detta gör att vi liberaler menar att det här avtalet inte kommer att skapa en starkare demokratisk relation till Kuba.

Fru talman! Tack till både Birgitta Ohlsson och Sofia Damm!

Som det ser ut i dag står Kuba inför ett skifte. Obamas utsträckta hand har delvis dragits tillbaka av Trumpadministrationen, som har en helt ny Kubapolitik. Venezuela, som har varit en allierad, är i djup kris, och vinden har vänt också i flera andra latinamerikanska länder, där Kuba tidigare fått visst stöd. I april i år tar också Castroeran slut.

Kanske skulle EU ändå kunna axla en ny roll i just det här läget, om vi använder det hela på rätt sätt. Annars finns det andra krafter och andra aktörer som absolut är redo att göra det. På det sättet är tidpunkten för det här avtalet lyckosam.

Det är klart att vi följer utvecklingen mycket noga och med stor oro av just de skäl som Birgitta och Sofia har läst upp här. Man ska inte gå in i detta med någon naivitet, men jag har heller inte hört vad alternativet skulle vara.

Vi menar att man måste etablera en dialog och en öppenhet, där vi kan tala direkt med varandra och också ställa krav. Men vi måste implementera det på det sättet att vi engagerar oss med civilsamhällets organisationer, med dem som är opposition och förespråkar fria medier, fri debatt och faktiskt är de progressiva krafterna i landet. Man måste, som jag ser det, kunna göra både och. Detta är den här regeringens hållning. Tack för debatten!

Överläggningen var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jessica Polfjärd har frågat arbetsmarknads- och etableringsministern vilka nya åtgärder ministern avser att vidta för att motverka åldersdiskriminering på arbetsmarknaden.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Målet för regeringens politik mot diskriminering är ett samhälle fritt från diskriminering. Sverige ska vara ett land där alla människor har tillgång till lika rättigheter och möjligheter.

Ett starkt skydd mot åldersdiskriminering är ett uttryck för ett samhälle som slår vakt om alla människors lika värde och ger alla möjligheter att utvecklas utifrån sina individuella egenskaper och förutsättningar och efter sin egen förmåga.

Regeringen har under mandatperioden vidtagit ett antal åtgärder på diskrimineringsområdet. Det inkluderar förstärkningen av bestämmelserna om aktiva åtgärder, som nu bland annat omfattar alla grunderna i diskrimineringslagen, inkluderat ålder.

Diskrimineringsombudsmannen, DO, har tillsyn över att diskrimineringslagen följs och har därmed en central roll i arbetet mot diskriminering. DO tillfördes permanent 10 miljoner kronor från år 2016 och kommer att få ytterligare 10 miljoner från och med i år för att kunna utöka sin tillsyn över diskrimineringslagen.

Fru talman! Jag börjar med att tacka demokratiministern för svaret.

Ja, självklart är det så att ingen vill att diskriminering ska förekomma i samhället. Vi arbetar aktivt för att det inte ska förekomma. Men vi vet att det ändå gör det. Arbetsmarknaden är ett exempel där vi kan se att det finns diskriminering på grund av ålder.

Vi vet att det behövs både unga och gamla på arbetsmarknaden, och vi vill att fler ska kunna jobba längre. För att detta ska kunna uppnås måste vi vara medvetna om möjligheten att byta arbete och arbetsgivare mitt i livet. Det måste finnas en trygghet och en kunskap om äldres villkor. Vi tycker att det är viktigt att ta till vara äldres kompetens.

Många äldre känner att det finns ett tryck på dem att lämna arbetsmarknaden. Ofta tror man att man ska kunna ge jobbet till en yngre person. Det skulle kunna vara sant om det fanns ett jobb att dela på, men vi vet att det inte är funktionaliteten på svensk arbetsmarknad.

Ändå vet vi att det förekommer diskriminering. Enligt ny forskning börjar åldersdiskrimineringen redan så tidigt som vid 40 års ålder. I en fältstudie skickade man ut 6 000 fiktiva arbetsansökningar. Resultatet visade att sannolikheten att bli kontaktad av en arbetsgivare minskade efter 40 års ålder. Det finns också en könsaspekt på detta. Kvinnor blev i ännu lägre grad kontaktade av arbetsgivarna. Alltså riskerar kvinnor att bli dubbelt diskriminerade på arbetsmarknaden.

Trots förbud mot diskriminering står kvinnor svagare på arbetsmarknaden. Då är min fråga: Vilka åtgärder tror statsrådet kommer att vara de viktigaste för att motverka detta?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, Jessica Polfjärd, för den fortsatta diskussionen! Ja, åldersdiskrimineringen är ett problem som vi alla delar. Miljöpartiet har länge velat att den som vill arbeta längre ska kunna göra det. Nu har regeringen och flera i oppositionen en överenskommelse om pensioner. Den välkomnar jag. Jag tror att den och de regelförändringar som förhoppningsvis kommer att träda i kraft kommer att påverka äldres möjligheter att delta på arbetsmarknaden.

Precis som Polfjärd beskrev finns det studier som visar att det finns en diskriminering som dessutom slår mot kön. Äldre kvinnor diskrimineras särskilt. Det är just därför som vi behöver säkerställa att lagstiftningen har en effekt.

Land ska med lag byggas - det är ett av mina motton. Lagstiftningen har förändrats under de senaste åren. Och i och med de särskilda resurser som vi tillför Diskrimineringsombudsmannen kommer DO att med större kraft kunna utöva sin tillsyn.

Vi i regeringen har också meddelat, så sent som strax före årsskiftet, att vi kommer att tillsätta en utredning som ska se på möjligheterna till sanktioner. Det är nämligen någonting som många intresseorganisationer men också arbetsgivare och andra delar av samhället har lyft. Avsaknad av sanktioner kan bidra till att lagen inte efterlevs i den utsträckning som den bör efterlevas.

Med en tydlig lagstiftning och med en myndighet som utövar tillsyn och som har kraft att göra det hoppas jag att vi tar tydliga steg mot åldersdiskrimineringen.

Fru talman! Ja, vi vet att många gånger bygger diskriminering inte på fakta utan på fördomar och osanna antaganden. Det gäller även vid åldersdiskriminering. Men vi vet också att vi i dag är piggare, att vi lever längre och att arbetslivet med ganska små medel kan finnas till för både de unga och de äldre. Det finns fördomar i form av att äldre skulle vara mer teknikfientliga och att de inte med enkelhet skulle kunna lära sig nya saker. Det vet vi är felaktigt.

För att Sverige i framtiden ska kunna vara en nation där tillväxten fortsatt är hög behöver fler jobba längre. Därför blir diskrimineringen också ett tillväxthinder.

Statsrådet nämner sanktioner och Diskrimineringsombudsmannen, som garanten för att diskriminering inte ska ske på arbetsmarknaden eller i samhället. Men jag tror inte att detta är det allenarådande svaret. Jag tror att vi behöver fler förebyggande insatser och åtgärder.

Jag måste då fråga statsrådet: På vilket sätt vill man jobba förebyggande? Vilka är de viktigaste åtgärderna för att detta inte ska hamna hos Diskrimineringsombudsmannen utan att det faktiskt ska finnas en arbetsmarknad som är till för alla? På vilket sätt fortsätter regeringen att arbeta mot diskriminering - inte bara på demokratiministerns ansvarsområde?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Ja, vi behöver definitivt arbeta förebyggande. Det finns studier som visar att kännedomen om den lag som nu har varit i kraft i ett år är förskräckande låg hos arbetsgivare. En av de insatser som vi nu arbetar intensivt med handlar om att föra dialog och skapa förutsättningar för utbildning och kommunikation kring vad lagen faktiskt föreskriver, så att vi inte behöver hamna på efterkälken med repressalier. Det handlar om att bygga upp kunskap om vad lagen föreskriver men också om på vilket sätt detta är lönsamt för hela vårt samhälle. Vi behöver ju människor som arbetar längre. De som kan och vill ska inte hindras.

Självklart delar jag uppfattningen att vi behöver göra förebyggande insatser, och det görs. Men det tål också att påminna om hur hela paketet skapar förutsättningar. Land ska med lag byggas. Det handlar om en tydlig lagstiftning och om förebyggande arbete utifrån de studier som till exempel visar att kännedomen är låg, så att arbetsgivare känner till vad den nya lagen innebär. Men det handlar också om att titta på om sanktioner kan komma att spela roll.

Men allt detta hade varit kraftlöst om vi inte också säkerställde att myndigheten DO - det är kanske ett tydligt fall kopplat till diskrimineringslagen - har resurser. Därför har regeringen prioriterat att förstärka DO kraftigt. Vi har också förstärkt anti-diskrimineringsverksamheter runt om i vårt land. Många av de verksamheterna arbetar inte enbart med att driva fall utan också med att informera och ge kunskap om vad lagen säger och vilka effekter som ett samhälle fritt från diskriminering kan bidra till.

Det som gläder mig alldeles särskilt är att det finns en tydlig enighet hos majoriteten i Sveriges riksdag, för vi kommer att behöva vara många som arbetar med detta på olika sätt. Moderaterna har engagemang i frågan. Och inte minst vet vi hur stor roll arbetsgivarna och det svenska näringslivet spelar i arbetet mot diskriminering - det gäller alla sju diskrimineringsgrunder. Då tror jag att vi har alla möjligheter att säkerställa att Sverige blir ett land som tar tydliga steg mot att vara ett land fritt från diskriminering.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Det finns naturligtvis mycket som vi är överens om, bland annat att detta också är någonting som är viktigt för vår tillväxt och, som statsrådet sa, för lönsamheten i samhället.

Vi behöver de människor som är arbetsföra och som kan jobba. Vi vet att man till exempel i Norge kallar äldre för det grå guldet. Det finns en kompetens som vi är ganska dåliga på att tillvarata, nämligen de äldres kompetens på arbetsmarknaden. Att få höra och läsa att man redan vid 40 års ålder betraktas som äldre, och dessutom har sämre möjligheter, är någonting som inte kommer att föra Sverige framåt.

Även Diskrimineringsombudsmannen säger att det är väl känt att det finns en åldersdiskriminering på arbetsmarknaden och att det dessutom finns ett ganska stort mörkertal, det vill att säga att det som upplevs som diskriminering inte alltid kommer till DO:s kännedom.

Jag tror att vi också behöver jobba med attityder och värderingar. Även om vi har en diskrimineringslagstiftning, som demokratiministern menar inte är tillräckligt känd, tror jag att det finns andra värderingar i samhället som vi behöver arbeta med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tackar för svaret. Jag ser fram emot att ministern återkommer till riksdagen och redogör för vilka resultat man har uppnått med de insatser som regeringen har gjort än så länge.

Fru talman! Att Sverige ska vara ett land som är fritt från diskriminering är för regeringen - vilket vi ofta uttalar - något som inte bara är ord utan någonting som vi prioriterar och investerar i. Det är på alla sätt och vis olönsamt att diskriminera.

Vi behöver säkerställa att alla människor som vill bidra till välfärden och till vårt samhälle också får möjlighet att göra det. Det ska inte finnas hinder som diskriminering i vägen.

Det betyder att vi behöver vara många som har fokus på just detta och som är beredda att ta dessa diskussioner. Det finns ett lager av dåliga argument som kommer upp när man ska diskutera vikten av att människor får möjligheter att arbeta även om de är äldre.

Det grå guldet tycker jag är ett fantastiskt sätt att uttrycka det på. Vi har så otroligt mycket erfarenhet och kunskap som vi behöver tanka in i nya generationer. Det finns uppgifter som det krävs mängder av erfarenhet för att kunna utföra. Att Sverige, ett av världens bästa och rikaste länder, inte skulle kunna ta vara på detta är ett underbetyg utan dess like.

Här har vi att göra. Vi investerar och satsar. Vi känner att vi kan bygga på det som vi är överens om i denna kammare, vilket är helt centralt, och det kommer vi att fortsätta att göra. Jag ser fram emot att få komma tillbaka och berätta om vilka effekter detta har haft.

Överläggningen var härmed avslutad.