Interpellationssvar - 2017-09-15

Svar på interpellationer

Herr talman! Johan Hultberg har frågat statsministern dels om inte statsministern ser en allvarlig risk i att trovärdigheten för utredningsväsendet allvarligt skadas när det politiseras genom att ett stort antal utredningsuppdrag ges till utredare som inte står fria från den dagsaktuella partipolitiken, dels hur statsministern ser på utredningsväsendets roll i den svenska demokratin och hur statsministern vill utveckla densamma.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Jag vill börja med att understryka att beslut om att utse utredare fattas på saklig grund efter noggranna överväganden. Som konstitutionsutskottet har uttalat kan politisk erfarenhet vara en saklig grund bland flera när det ingår i utredningsuppdraget att lägga fram förslag som innebär sådana avvägningar mellan olika intressen där politiska värderingar spelar en viktig roll. Detta innebär att politiker, till exempel riksdagsledamöter, ibland utses till utredare. Så skedde även under alliansregeringarna 2006-2014, då politiker vid ett flertal tillfällen utsågs till utredare. Jag kan inte se att det under den nuvarande regeringen skulle ha skett någon förändring som kan leda till att utredningsväsendets trovärdighet skadas.

Utredningsväsendet spelar en viktig roll i den svenska demokratin. Det är av central betydelse för regeringens möjlighet att lämna förslag om bland annat lagstiftningsåtgärder till riksdagen. Regeringen kommer att verka för att utredningsväsendet även i fortsättningen kan leverera beslutsunderlag av hög kvalitet, men ser för närvarande inte behov av att vidta några särskilda åtgärder.

Herr talman! Jag tackar justitie- och inrikesministern för svaret, även om jag ställde interpellationen till statsministern, vilket jag gjorde eftersom detta är en fråga som är av övergripande karaktär och handlar om hur regeringens arbete i stort genomförs. En central del av regeringens arbete är utredningsväsendet. Det är en viktig del för att få fram de underlag som ligger till grund för regeringens förslag till lagstiftning, som vi fattar beslut om här i kammaren.

Det är alldeles givet så att regeringen har och ska ha rätten att tillsätta sina utredningar och formulera deras direktiv. Regeringen har här en stor frihet, men med denna frihet följer ansvar. Man har, tycker i alla fall jag, ett stort ansvar för att slå vakt om utredningsväsendets självständighet och därmed det höga förtroende som utredningssystemet åtnjuter.

Nu uppfattar jag dock, herr talman, att regeringen underminerar tilltron till utredningsväsendet genom att politisera det och låta än den ena, än den andra partikamraten leverera - om uttrycket tillåts - beställningsjobb.

Ministern sa i sitt svar att politiker, till exempel riksdagsledamöter, ibland utses till utredare. Men nu är det inte så att vi talar om några enstaka utredare som råkar vara riksdagsledamöter eller på annat sätt har en koppling till dagspolitiken, utan nuvarande regering har gjort detta till lite av en trend. Det har blivit extremt vanligt förekommande att de särskilda utredarna har en partinål på kavajslaget. Som av en händelse råkar också de politiker som blir utsedda till utredare vara socialdemokrater, miljöpartister och i något enstaka fall vänsterpartist.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Listan över statliga utredningar som leds av personer som inte står fria från dagspolitiken börjar nu bli väldigt lång. Agneta Börjesson, riksdagsledamot för Miljöpartiet, fick utreda hyresgästernas ställning. Anna-Lena Sörenson, riksdagsledamot för S, utreder apoteksmarknaden. Anders Wallner, MP:s förra partisekreterare, utreder det kontroversiella förslaget om ett nytt friår, eller alterneringsår, som är det nya ordet från regeringen. Maria Ferm, riksdagsledamot, gruppledare och migrationspolitisk talesperson för MP, utreder lagliga vägar in i Europa. Åsa Romson, den förra miljöministern, utreder Sveriges miljöövervakning. Lise Nordin, riksdagsledamot och energipolitisk talesperson för Miljöpartiet, utreder frågor om energieffektiviseringar. Den senaste utnämningen var väl av Nooshi Dadgostar, som är riksdagsledamot för regeringens stödparti Vänsterpartiet och nu utreder byggrätter.

Herr talman! Jag tycker att det är alldeles uppenbart att det inte rör sig om några enstaka eller något enstaka fall. Vi ser här en tydlig trend: att regeringen låter partivänner få ansvar för viktiga statliga utredningar i frågor som många gånger är av ganska känslig karaktär. Migrationspolitiken är laddad. Där hade det verkligen tjänat att ha en utredare som står fri från dagspolitiken och kan ta fram ett underlag som kan skapa förutsättningar för breda överenskommelser.

Jag måste verkligen fråga statsrådet om inte regeringen ser något problem med den trend som man har skapat. Är inte regeringen bekymrad? Ser inte regeringen åtminstone en risk för att alla dessa politiska utredare faktiskt undergräver tilltron till utredningsväsendet och att det i sig är ett demokratiproblem?

Herr talman! Först vill jag ta upp det formella. Att utse en utredare är en grannlaga uppgift. Det är väldigt mycket som ska vägas in. Det är oftast en svår uppgift att genomföra utredningar, och den man utser måste kunna klara sin uppgift: att ge ett bra beslutsunderlag till regeringen.

Jag har suttit i regering i sju år och har varit med om att utnämna ett stort antal utredare, både politiker och icke-politiker, till både parlamentariska kommittéer och enmansutredningar. Väldigt ofta behövs en jurist för att göra en utredning. De allra flesta utredare är jurister. Men ibland är politisk erfarenhet helt avgörande för att uppdraget ska lyckas. Det är inte alltid så att de jurister man utser gör ett bättre jobb och gör de allra bästa utredningarna och att politikerna gör sämre utredningar. Det finns nog, skulle jag vilja säga, en del exempel på att utredningar tvärtom misslyckats när det varit fråga om att man så att säga haft en helt annan bakgrund. KU-utlåtandet säger tydligt att politisk erfarenhet kan vara en saklig grund för utredningsuppdrag, och det får naturligtvis prövas från fall till fall.

Nu påstår Johan Hultberg att det här missbrukas. För detta har han inga belägg. Han påstår att vi använder politiker oftare än den förra regeringen. Han visar inga belägg för det. Han nämner i sin interpellation fem rödgröna exempel och lägger till två i dag i debatten. Han hävdar att dessa sju exempel undergräver tilltron till utredningsväsendet. Det är rätt hårda ord.

Jag påstår att den här regeringen inte gör annorlunda än vad den borgerliga gjorde. Vi har just nu 193 utredningar igång i Regeringskansliet. Interpellanten nämner att det finns politisk bakgrund i sju av dessa. Med dessa sju menar han att man undergräver utredningsväsendet. Vi har på Justitiedepartementet just nu 27 pågående utredningar. En av dem genomförs av en riksdagsledamot.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man kan då gå tillbaka och se hur den borgerliga regeringen gjorde. Interpellanten angav sju namn. Jag kan med lätthet räkna upp tio namn på borgerliga ledamöter som genomförde utredningar. Sofia Larsen, centerpartist, utsågs till utredare av skolfrågor. Jan Ertsborn, folkpartist - liberal - utredde ett samordnat insolvensförfarande. Allan Widman, folkpartist, utredde veteransoldatfrågan. Mats Gerdau, moderat, utredde fristående vuxenutbildning. Rose-Marie Frebran, kristdemokrat, utredde radio och tv i allmänhetens tjänst. Inger Davidson, kristdemokrat, utredde föräldrastödsfrågan. Dialog med kommuner om flyktingmottagande hette en utredning som gjordes av Sten Nordin, moderat. Veteranutredningen - en gång till var det Allan Widman, folkpartist, som fick uppdraget. Jaktlagsutredningen - Håkan Larsson, centerpartist. Sfi-utredningen - Christer Hallerby, före detta statssekreterare hos Liberalerna.

Ni har gett mig sju namn. Jag kunde med lätthet ta fram tio namn. Mina frågor till interpellanten är: Var Johan Hultberg lika upprörd då? Hur många interpellationer skrev han till Fredrik Reinfeldt om att Fredrik Reinfeldt och hans regering underminerade utredningsväsendet? Sprang han benen av sig för att i den här talarstolen trycka till den dåvarande statsministern i den frågan? Svaret är naturligtvis nej. Det gjorde han inte.

Herr talman! Den här debatten tar en ganska väntad inriktning. Det var precis detta jag hade förväntat mig. Men för mig är det alldeles uppenbart så att mitt uppdrag som riksdagsledamot är att granska den sittande regeringen. Den sittande regeringen representeras i den här debatten av Morgan Johansson. Jag tycker att det finns skäl att ifrågasätta en del av de utnämningar som den här regeringen har gjort.

Jag framhåller i min interpellation att det absolut finns fall där det kan vara rimligt att utse en riksdagsledamot. Det är inte så att varje aktiv politiker per automatik är diskvalificerad som statlig utredare. Det är alldeles riktigt att även alliansregeringen tillsatte ett antal utredningar som leddes eller genomfördes av politiker.

Många gånger är det dessutom parlamentariska beredningar där det verkligen finns en anledning att utse just politiker eftersom det handlar om att få en bred politisk uppslutning. Jag har själv jobbat i den statliga miljömålsberedningen där en representant från varje parti har tagit ansvar för att vi nu här i riksdagen med brett stöd har kunnat fatta beslut om en långsiktig klimatpolitik.

Det som jag är bekymrad över är inte bara antalet utredare som råkar ha en partinål utan också innehållet om man tittar lite grann på vilka frågor det är. Jag tycker att man gör det alldeles för lätt, som ministern försöker att göra i svaret, att bara fokusera på antalet och ha som försvarstal att räkna upp ett antal exempel på utredare som hade partinål under Alliansens tid.

Om vi tittar på de utredningar som har varit under den här mandatperioden kan vi exempelvis ta Ilmar Reepalus utredning om vinster i välfärden. Vi har väl knappast på många år sett en mer politiskt laddad fråga som varit uppe för debatt och utredning. Den utredningen är inte bara ideologiskt tillsatt utan också ideologiskt driven. Vi har haft ett beställningsjobb från regeringen om att den ska komma med ett förslag om vinstförbud. Det har framför allt varit drivet av Vänsterpartiet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man tillsätter en lojal socialdemokrat som skickligt försöker runda de uppenbara frågor som borde tagits upp i utredningen om till exempel hur ett förslag om vinstförbud förhåller sig till regeringsformen och inte minst Europakonventionen. Det var frågor som redan uppmärksammades av lagrådet tidigare när den dåvarande socialdemokratiska regeringen försökte införa stopplagen.

Herr talman! För mig är det alldeles uppenbart att det här finns ett antal utredningar som är väldigt problematiska där det är riksdagsledamöter eller andra som Ilmar Reepalu, tidigare kommunstyrelseordförande i Malmö, som utreder och där underlagen som tas fram inte är vad de borde vara.

Vi riksdagsledamöter och Morgan Johansson och hans ministerkollegor borde få underlag för beslut som så långt det är möjligt är fria från personliga ställningstaganden och inte är färgade av egna politiska agendor utan ger ett beslutsunderlag för regeringen att ta ställning till och utarbeta sina förslag utifrån.

När man till exempel utser Anders Wallner, som under många år har jobbat och slitit för att det ska införas ett friår, och ger honom i uppdrag att utreda hur de reglerna ska se ut och om det finns för- eller nackdelar med ett friår är det klart att det blir ganska märkligt. Man kan verkligen med kraft ifrågasätta om den utredningen lever upp till kraven om självständighet och konstitutionell självständighet.

Min fråga kvarstår. Har inte regeringen någon som helst självinsikt här? Ser inte regeringen att det är problematiskt med vissa av de utredningar man gör?

Herr talman! Vad som är problematiskt eller inte beror helt och hållet på vilken utgångspunkt man har i vissa debatter. Det är klart att Johan Hultberg inte tycker om att vi vill begränsa vinstuttaget från välfärdssektorn. Då är det klart att han motsätter sig att det över huvud taget tillsätts en sådan utredning. Han hade nog i sakfrågan haft invändningar mot det alldeles oavsett vem vi hade tillsatt.

Jag redovisade i mitt inlägg ungefär hur bilden ser ut när det gäller de utredningar vi har. Vi har just nu i Regeringskansliet 193 pågående utredningar. Johan Hultberg har kunnat dra fram att sju av dem leds av politiker. Sedan har vi naturligtvis de parlamentariska utredningarna. Men vad jag förstår ifrågasätter inte Johan Hultberg dem. Det är väl rimligt att det är politiker där. Det är en självklarhet.

Av de 193 är det en väldigt liten andel där vi använder politiker. På mitt departement har jag just nu 27 pågående utredningar varav en leds av riksdagsledamoten Maria Ferm. Johan Hultberg retirerar i debatten och säger: Ibland kanske det kan vara bra att ha sådana utredare. Det är bara det att just de utredare som den här regeringen tillsatte inte är bra och att de uppgifter som de fått inte är bra. Men de tio politiska utredarna som jag hänvisade till i mitt tidigare inlägg, de som Fredrik Reinfeldts regering tillsatte, var tydligen bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man kommer lite grann att tänka på uttrycket: Vad far gör är alltid det rätta. Johan Hultberg var inte i den här kammaren engagerad för att ifrågasätta den borgerliga regeringens tillsättande av utredningar. Men när han nu har sin oppositionsroll finner han plötsligt anledning att anmärka på det, tar till jättestora ord och säger att regeringen undergräver förtroendet för utredningsväsendet.

Han har inte kunnat visa några som helst belägg för att användningen av politiska utredare har ökat under den här perioden, inga belägg alls. Han drar fram enstaka namn. Då kan jag kontra med att vi hade ungefär samma bild under den förra regeringen. Jag kan dessutom lägga till två namn till på politiska utredare.

Det ena är HG Wessberg, som har ansvar för Sverigeförhandlingen. Johan Hultberg vet att HG Wessberg var statssekreterare åt Fredrik Reinfeldt. När vi tillträdde behöll vi HG Wessberg som förhandlare för att vi tyckte att han gjorde ett bra jobb. Det var inte särskilt vanligt på den borgerliga tiden att man lät socialdemokratiska utredare fortsätta. Men vi gjorde det för att vi tyckte att han gjorde ett bra jobb. Jag kan lägga till ett namn till: Désirée Pethrus, som är kristdemokrat. Hon utreder nu LSS och är utsedd av regeringen.

Vi har utsett utredare, eller behållit HG Wessberg och utsett Désirée Pethrus, inte för att de är politiker och inte heller för att de är borgerliga utan för att vi tror att de kan klara uppgiften. Det är precis det som är huvudsaken.

Herr talman! Jag är självkritisk nog att erkänna att det säkert finns tillfällen tidigare i tiden då alliansregeringen gjorde tveksamma utnämningar. Jag kan inte här recensera alla de utnämningarna. Vad jag är intresserad av nu är att diskutera den nuvarande regeringens arbete. Det är nämligen i nutiden vi lever. Jag ifrågasätter inte alla de utredningar som leds av en person som råkar ha koppling till dagspolitiken. Men jag tycker mig se en ganska tydlig trend att antalet blir fler.

Herr talman! Som jag sa är det inte bara antalet utredare som är det intressanta i diskussionen utan också vad det är för frågor de ansvarar för. Om vi till exempel tar Ilmar Reepalu är det alldeles riktigt som Morgan Johansson säger att det inte var en utredning som jag önskade se. Jag vill inte se den typen av inskränkningar i det fria företagandet som regeringens förslag om vinstförbud innebär.

Jag tycker att det är viktigt när en sådan väldigt kontroversiell fråga utreds att den utreds av en person som inte går in med sin bestämda egna uppfattning från början. Det är alldeles uppenbart så att den utredningen blev lite av en fars, herr talman. Den är kantad av skandaler med experter som har kritiserat utredningen för att den har misstolkat deras underlag, och så vidare.

Det är kanske det mest flagranta exemplet på en utredning som verkligen är politiskt driven och politiskt tillsatt. Det är kanske det allvarligaste exemplet på en utredning som jag är orolig för undergräver förtroendet för utredningsväsendet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det är lite bekymmersamt att Morgan Johansson väljer att här bara peka finger på alliansregeringen och säga: Ni gjorde likadant. Han är inte alls intresserad av att titta på de utnämningar man har gjort och ställa sig frågan: Kan de riskera att påverka förtroendet för utredningsväsendet negativt? Kan de tillsättningarna skada tilltron till vår demokrati?

Herr talman! Nu på slutet blev det ännu värre, får man väl säga. Nu gäller det inte bara tilltron till rättsväsendet, utan det ska också skada tilltron till demokratin. Det var vad du alldeles precis sa, Johan Hultberg. Då tar man i nästan så att man spricker.

Johan Hultberg säger att han tycker sig se en trend. Han har inget belägg för någon trend. Jag har angett tio namn och tio utredningar. Jag hade dessutom två till som jag angav som politiska utredare. Det var ytterligare en med HG Wessberg som den borgerliga regeringen utsåg. Sedan har han kunnat peka på sju i det här fallet. Jag har sagt att vi har 193 pågående utredningar varav sju är knutna till riksdagsledamöter. Jag har 27 utredningar totalt sett på mitt departement, varav en genomförs av en riksdagsledamot. Johan Hultberg har inte i den här debatten kunnat påvisa någon som helst trend, och att påstå att just våra utnämningar och just våra uppdrag skulle undergräva tilltron till utredningsväsendet men däremot inte den borgerliga regeringens utnämningar tror jag snarare handlar om vilken position i politiken man har än om en sakbedömning.

När det gäller Ilmar Reepalus utredning förstår jag att den är en nagel i ögat på borgerligheten. Jag har inte sett att den varit kantad av några skandaler eller att några experter uttalar sig på det här sättet. Självutnämnda experter finns det gott om, men vad det handlar om här är att vi har en rätt stor industri med väldigt mycket pengar och som gärna vill behålla sina pengar. Det är de som nu är igång i debatten, medan vi säger att de pengar som ska gå till skolan och äldreomsorgen faktiskt ska gå dit och inte till några skatteparadis utomlands.

Det är väl den sakpolitiska diskussionen som vi har snarare än frågeställningen om utredningsväsendet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Regeringen skjuter integrationsproblemen på framtiden. Det saknas idéer för hur det bidragsberoende som nu växer fram ska brytas, och regeringen konstaterar själv att dess egen politik inte håller måttet. I går kunde vi höra att det av de utlovade 32 000 traineejobben blivit ett hundratal. Vi kunde höra att för de 25 000 utlovade extratjänsterna är ambitionen nu bara är en tiondel. Det är uppenbart att arbetsgivarna inte vill ha regeringens konstruerade jobb. Arbetsgivarna vill i stället ha riktiga jobb, som bryter bidragsberoende.

Magdalena Andersson presenterar nu ofinansierade bidragshöjningar. Det är ofinansierade bidragshöjningar som gör Sverige svagare och som samtidigt kombineras med att vanligt folk får höjd skatt. Magdalena Andersson höjer skatten så att 150 000 svenskar numera - i regeringens ögon - betraktas som höginkomsttagare och ska betala statlig skatt, där man alltså får behålla mindre än hälften av den sista intjänade hundralappen. Vi pratar om barnmorskor, poliser och ingenjörer som nu i Magdalena Anderssons ögon är höginkomsttagare.

Samtidigt ser regeringen till att bankdirektören inte får högre marginalskatt. I ställer riktar den med klinisk precision skattehöjningar mot breda grupper i vårt samhälle där många jobbar i välfärdens kärna. Magdalena Andersson! Hur rättvist är det att barnmorskan får högre marginalskatt när bankdirektören inte får det?

(Applåder)

Herr talman! Det är helt korrekt som Mats Persson säger; traineejobben har inte blivit lika många som vi i valrörelsen trodde att de skulle bli. Det beror bland annat på att ungdomsarbetslösheten har överraskat på uppåtsidan - den har sjunkit mycket snabbare än vi förutsåg i valrörelsen. Vi har nu den lägsta ungdomsarbetslösheten på 13 år. Traineejobben riktar sig framför allt till ungdomar som har en gymnasieutbildning, och många av dem har jobb. Därför är efterfrågan på traineejobb inte lika stor som vi befarade i valrörelsen, och därför breddar vi nu de grupper som kommer att kunna få traineejobb.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande

Vi höjer skatten även för bankdirektörer genom att vi avtrappar jobbskatteavdraget. Är man bankdirektör och tjänar riktigt mycket har man inte längre något jobbskatteavdrag. Mats Persson säger att vi höjer skatten, och då har jag en fråga till Mats Persson. Kommer Mats Persson att betala högre, samma eller lägre skatt på samma inkomst i januari 2017 jämfört med i december 2016? Han kommer nämligen att ha samma inkomst.

Herr talman! Det är uppenbart att regeringen och Magdalena Andersson inte vill se verkligheten som den är. Varje dag är det 90 000 ungdomar mellan 16 och 25 år som varken går till arbetet eller studerar. De gör ingenting. De lever i ett bidragsberoende och är över huvud taget inte aktiva på arbetsmarknaden. Bland nyanlända som kom till Sverige för några år sedan är bidragsberoendet monumentalt - 40 procent av dem som kommer från länder utanför Europa är arbetslösa, och många av dem lever på försörjningsstöd och socialbidrag. Bidragsberoendet är jättestort.

Regeringens lösning på detta är konstruerade jobb som inte löser några problem alls, och denna politik ska vanligt folk betala. Denna politik ska barnmorskor, poliser och ingenjörer betala med de skattehöjningar som nu sker. Det är 150 000 nya personer som får betala statlig skatt. Varför är detta rättvist?

Herr talman! Nu kom det inte så mycket om skattehöjningar. Mats Persson svarade inte heller på frågan om han kommer att betala samma, högre eller lägre skatt i januari 2017 jämfört med i december 2016. Det beror ju på att den förändring han utannonserar som en stor skattehöjning faktiskt i verkligheten innebär att han kommer att betala lägre skatt i januari 2017. Han kanske skulle vara lite försiktig med hur han marknadsför olika reformer.

(Applåder)

Herr talman! Man kan riktigt höra radioreferaten: "Det var en påfallande nöjd finansminister i debatten." Eller kanske är "sjukt nöjd", som de yngre säger nuförtiden, mer rätt i ordens bokstavliga bemärkelse. För nog är det något förvänt med att höra denna nöjdhet samtidigt som vi faktiskt har en situation där tilliten till att det offentliga klarar sina grundläggande uppdrag sviktar.

Vi har en brutal tudelning av arbetsmarknaden och en budget, tom på jobbreformer, som hindrar människor från att komma in i en arbetsgemenskap. Vi har en poliskris, även om statsministern inte vill se det, men rimliga tillskott kommer först om flera år - för civilanställda kan ju anställas redan nu. Det är tomt på strukturreformer för jämlikhet och tillgänglighet som svarar mot behoven i välfärden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande

Det är som att regeringen har ett hus med flera hål i taket, och i stället för att fixa hålen plockar den fram en solstol, sätter sig på verandan, ringer sina kompisar och säger: Vad är problemet? Konjunktursolen skiner.

Att inte göra sig bekymmer för morgondagen är ingen bra strategi för en regering. Regeringen tycks vilja bli som fåglarna under himlen som inte skördar och samlar i ladorna. Nu ökar man upplåningen till kostnader för utgiftsreformer, och man sår inte rejält med jobbreformer för att om några år kunna skörda intäkter till välfärden i framtiden. I stället blir det pålagor på att arbeta och anställa. Det blir 40 miljarder i höjda skatter - det mesta på jobben. Politiken äger kanske inte riktigt Salomos prakt.

Jag skulle vilja fråga finansministern om det finns någon som fortfarande tror på regeringens arbetslöshetsmål. Finns det en enda oberoende bedömare som tror att regeringens politik sammantaget bidrar till fler jobb?

(Applåder)

Herr talman! Det var väldigt roligt att höra Jakob Forssmeds fråga, för det var den Erik Ullenhag alltid brukade ställa. Det känns skönt att hans ande svävar över lokalen, och vi skickar en särskild tanke till honom i Amman.

Självklart fortsätter vi att jobba med att laga taket. De delar av regeringen som inte sitter här är just nu uppe och spikar på taket för att se till att laga de hål Jakob Forssmed och hans allianskollegor lämnade efter sig när de försvann från Rosenbad. Den viktigaste takpannan vi har i budgeten är 10 miljarder till kommuner och landsting, för att vi ska kunna värna välfärden och se till att lappa ihop den delen av det trasiga taket.

En annan viktig takpanna är de satsningar vi gör på att fler människor ska komma i arbete. Det handlar om att rikta insatser mot dem som står längre från arbetsmarknaden men också om att förbättra matchningen så att de arbetsgivare som letar arbetskraft men inte hittar rätt kompetens, vilket är en annan trasig takpanna vi tog över, ska kunna göra det. De två sakerna ska kunna lösa sig.

Ytterligare en trasig takpanna som kan bli väldigt oroande nu med klimatförändringarna, som kan ge oss sämre väder, är de underinvesteringar Alliansen lämnade efter sig vad gäller klimatet. Här steppar regeringen upp. Vi tar oss an den klimatutmaningen och ser till att skaffa fler takpannor för att laga också den delen av det trasiga taket. Steg för steg ser vi alltså till att laga det trasiga tak vi tog över för två år sedan.

(Applåder)

Herr talman! Ska man tolka finansministerns svar som att statsråden Eriksson, Fridolin och Strandhäll inte håller på att laga taket? Mycket tyder på det, men det var bra att vi fick det svart på vitt här i riksdagens kammare, direkt ur finansministerns mun. Några jobbar med att fixa taket; andra sitter här inne och gör inte detta. Jag tror att alla statsråd behöver ägna sig åt de huvuduppgifter som de faktiskt har: bostadskrisen, krisen kring tryggheten och framför allt kring jobben.

Er stora förändring på jobbsidan i denna budget är att ni skriver ned prognoserna för era egna reformer. Ni säger: Vi tror inte längre på det här! Vi tror inte på vad statsministern förra året kallade den största jobbsatsningen i Sverige på många år. Nu faller det samman. Snabbspåren - som traineejobben och extratjänsterna - tycks ha blivit ett stickspår som också överlastas av den här administrationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande

Vi behöver rejäla reformer som tar ned trösklarna. Fram med de rejäla reformverktygen så att vi klarar att bryta tudelningen på arbetsmarknaden!

(Applåder)

Herr talman! Att traineejobben blir färre på grund av att antalet arbetslösa ungdomar blir lägre tycker jag faktiskt är en bra utveckling. Det är inte särskilt många ungdomar med gymnasieutbildning som inte har ett jobb. Därför blir det heller inte så många traineejobb, som var riktade mot dessa ungdomar.

Det är uppenbart att regeringens politik för fler jobb har effekt. Vi ser en sjunkande arbetslöshet. Vi ser den lägsta ungdomsarbetslösheten på 13 år. Vi ser en sjunkande långtidsarbetslöshet bland vuxna, och vi ser den högsta sysselsättningsgraden i EU. Vi ser 120 000 nya jobb som har skapats under två år.

Det är naturligtvis viktigt att regeringen fortsätter detta arbete. Vi är inte nöjda med dagens arbetslöshet eller med den som ligger i prognoserna. Vi kommer att fortsätta att leverera fler jobb och bättre reformer för att fler ska komma i sysselsättning i varenda produkt som jag kommer att lägga fram på den här riksdagens bord.

(Applåder)

Herr talman! I november väljer USA en ny president. Aldrig i modern tid har frihandel och öppenhet varit så ifrågasatt i världens största ekonomi som just nu.

USA är inget undantag - listan på ekonomiska och politiska risker i Sveriges omvärld blir bara längre och längre. Europas ekonomiska kris övergår nu i politisk splittring, samtidigt som förhandlingarna om brexit ska starta. I såväl Kina som Ryssland finns minst lika starka skäl att oroa sig över den politiska och militära utvecklingen som över den rent ekonomiska. Allt detta påverkar ett litet land som bygger sitt välstånd på internationell handel och framgångsrika exportföretag.

Men även här hemma kryper olustkänslorna fram. Höga bnp-siffror svärtas av brinnande bilar, socialt utanförskap och alltmer uppenbara integrationsproblem. Dåliga skolor, skottlossning och vardagsbrott som inte ens utreds dominerar i dag många svenskars vardagssamtal. Vi har fått skuggsamhällen, organiserad bolagiserad brottslighet som tar sig in i myndigheter, skattebrott och bidragsfusk i alltmer avancerade former. Många har det bra i Sverige, men allt fler tycker ändå att Sverige utvecklas åt fel håll.

Om inte det politiska samtalet här inne - och ledarskapet! - tar detta på allvar och börjar ägna mer kraft åt de stora frågorna och mindre åt de små kan vi förlora någonting fundamentalt i Sverige: tilliten och respekten för att politiken, trots åsiktsskillnader, faktiskt löser allvarliga problem. Jag är oroad över att legitimiteten i det svenska samhällsbygget tar skada just nu. Den tar generationer att bygga upp igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande

Herr talman! Förutsättningen för att kunna lösa samhällsproblem är att se dem, förstå dem, erkänna dem och peka på möjliga vägar ur dem. Ledarskap är inte att exploatera oro utan att ta oron på allvar och prioritera och fokusera på det som är riktigt viktigt för vårt land. Men då måste man ha en plan, och den här regeringen är planlös. Den förmår inte och den vill inte prioritera och fokusera. Den irrar faktiskt omkring.

Förra veckans regeringsförklaring innehöll 3 795 ord men missade likväl två. Inte en enda gång nämndes utanförskapet, och inte heller ordet integration. Regeringen noterar inte de två mest uppenbara problem som vårt land står inför. Tvärtom förringar och bagatelliserar de dem. När Moderaterna påpekar att motsvarande 1 miljon människor riskerar att få leva på bidrag förklarar regeringen ökningen med att influensa också ingår i statistiken. När vi berättar att 260 000 utrikes födda saknar gymnasieutbildning och att 200 000 av dem är över 35 år gamla - samtidigt som arbetslösheten är skyhög - medger regeringen motvilligt att några få tusen skulle kunna behöva ett enkelt jobb för att ta sig in, men regeringen har ingen plan ens för detta. Det är inte ledarskap; det är aningslöshet.

I stället var regeringsförklaringen fylld av sönderkompromissad symbolpolitik som undviker alla stora problem: en ny jämställdhetsmyndighet, tvångskvotering i ett par hundra börsbolag och arkitekturpolicy för hållbara stadsmiljöer. Jag ironiserar faktiskt inte. Man kan tycka olika i sak, men detta är fel fokus i svensk politik.

Herr talman! I den här budgeten saknas långsiktiga reformer som kan bygga Sverige starkare. Det saknas reformer som sätter fler i arbete och bryter bidragsberoendet, och det saknas reformer som ser till att andra generationens invandrare får bättre kunskaper i svenska och om Sverige än vad deras föräldrar kunde få. Det saknas reformer som i goda tider bygger upp svensk ekonomi inför nästa kris.

Låt mig peka på tre allvarliga brister i regeringens ekonomiska politik just nu! I år går Sveriges ekonomi in i högkonjunktur, men utvecklingen har inte uppstått i ett vakuum. Det var 90-talets strukturreformer, klok hantering av finanskrisen, ökande sysselsättning och minskat utanförskap som lade grunden för dagens tillväxt.

Men regeringens nuvarande ekonomiska politik är inte hållbar. Om Sverige har negativa räntor och expansiv finanspolitik vid hög tillväxt, och när den konjunkturberoende arbetslösheten är nära noll, vad ska då Finansdepartementet göra när Sverige har låg tillväxt och stigande arbetslöshet? Regeringen för en ekonomisk politik som om vårt land aldrig mer kommer att drabbas av en kris.

Regeringen missköter dessutom de offentliga finanserna. Sju partier kom i juni överens om ett nytt överskottsmål, men regeringen lånar till nya utgifter och ökar underskottet i svensk ekonomi nästa år. Krona för krona innebär att man tar ansvar för att finansiera sina reformer. Om man vill öka utgifterna på ett område minskar man dem på ett annat. De flesta ekonomer är överens om att det i detta läge är det ansvarsfulla sättet att hantera ekonomin. Moderaterna accepterade inte att regeringen ville överge hela principen om överskott i offentliga finanser. Vi kommer inte heller att tumma på principen att det är i goda tider man rustar sig för dåliga tider. Det är mer arbete - inte mera lån - som hållbart betalar framtidens välfärd.

Herr talman! Det andra felet är att regeringen underskattar de problem Sverige nu står inför. Regeringen är nöjd med sina siffror, men svenska folket är inte lika nöjt med samhällsutvecklingen. Integrationen av flera hundra tusen nyanlända är de kommande årens allra största politiska uppgift. Om inte fler jobbar och både försörjer sig själva och bidrar med skatter urholkas grunden för välfärdslandet Sverige. Vi har hög arbetslöshet bland människor som inte har de färdigheter som nu efterfrågas men som inte heller tillåts börja ett nytt yrkesliv med ett enklare jobb. Regeringen halverar RUT-avdraget och tar med kirurgisk precision ett steg i precis fel riktning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande

Många barn får inte se sina föräldrar gå till jobbet i början av dagen och sedan få lön i slutet av månaden. Då går utanförskap i arv. Ännu värre segregation leder till allt större problem i våra skolor, och i var tredje kommun är arbetslösheten bland utrikes födda över 30 procent. Medan risken för socialbidragsberoende är en av hundra bland inrikes födda är den tio av hundra bland utrikes födda. Detta är farligt. Helt vanliga människor, som tidigare trott på ett internationellt, öppet och framgångsrikt Sverige, börjar i stället tro på enkla lösningar. Tar man inte de signalerna på allvar förstår man inte vad som händer just nu i Sverige.

(Applåder)

Inte heller i skolan förstår regeringen vidden av uppgiften. Många skolor är bra, och det går bra för många elever, men för andra går det riktigt dåligt. Var sjunde elev lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet. Av de barn som kommer till Sverige efter skolstart misslyckas fler än hälften.

Forskning lär oss att inga barn far så illa av att lämna nian utan fullständiga betyg som de utsatta barnen - de som hade det svårt redan från början. Mer matte, mer svenska och fler bra lärare är nödvändigt för att vända utvecklingen. Då duger inte hittepåreformer, till exempel att döpa om lediga dagar till läslov.

Regeringen väljer bort kvalitets- och kunskapsreformer och lägger sin kraft på symbolpolitik. Obegripliga procentuella vinsttak kommer att stänga bra friskolor, när Sverige borde höja kvaliteten på alla Sveriges skolor.

Det tredje stora problemet, herr talman, är att regeringen minskar viljan att arbeta. I stället höjer regeringen bidragen och höjer marginalskatten för 1,3 miljoner svenskar. Det är inga höginkomsttagare. Fyra av tio är poliser och barnmorskor. Det är en massa hantverkare och de allra flesta ingenjörerna. Efter tre års skattehöjningar handlar det om nästan 19 000 kronor mindre för en barnfamilj. Om det blir mindre lönsamt att jobba minskar lusten att jobba heltid, att ta mer ansvar eller att utbilda sig en gång till. Det är dålig ekonomisk politik i ett land som konkurrerar just med kompetens.

När den demografiska utvecklingen talar för högre pensionsålder och bättre incitament för äldre att jobba mer bestraffar regeringen dem över 65 med en alldeles speciell löneskatt. Regeringen minskar alltså äldres vilja att jobba när Sverige tvärtom borde ta till vara just deras erfarenhet.

Sverige är ett fantastiskt land, och vi har löst svåra problem förut. Man måste kunna ändra politiken när den inte längre fungerar. I välfärdslandet Sverige förenar vi starka värderingar med pragmatiska lösningar.

Därför ska Sverige bekämpa både bidragsfusk och skattefusk samt värna både arbetsmoral och skattemoral. Nu är arbetsuppgiften att bygga ett starkare Sverige i en mycket orolig omvärld med starkare företag, starkare familjer, starkare offentliga finanser, en starkare rättsstat och ett starkare försvar. I valet om två år prövas vilka som vill ta sig an precis den uppgiften och vilka som bara är nöjda eller hoppas att allt snart blåser över.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande

(Applåder)

Herr talman! Symbolpolitik, säger Ulf Kristersson. Jag kan nämna två saker som Ulf Kristersson kallar symbolpolitik, nämligen 10 miljarder riktade statsbidrag till skolan - symbolpolitik - och 10 miljarder generella statsbidrag för att värna välfärden - symbolpolitik. För Ulf Kristersson är allt som inte innebär skattesänkningar mest till dem som tjänar mest symbolpolitik. Det handlar bara om hur man definierar saker och ting.

Man måste kunna ändra politiken när den inte längre fungerar, säger Ulf Kristersson. Det är intressant. Vi såg under Ulf Kristerssons tid i regeringen hur antalet marginaliserade områden ökade. Barnfattigdom och föräldrars ekonomiska utsatthet ökade när människor tvingades lämna a-kassan eller blev utförsäkrade av Kristerssons utförsäkringspolitik och i stället tvingades leva på försörjningsstöd.

Storskaliga utförsäljningar av hyresrätter spädde på segregationen. Skolor och vårdcentraler etablerades framför allt i välmående områden. Till detta kom stora ofinansierade skattesänkningar som i huvudsak gick till dem som redan hade det gott ställt. Inget av detta kom av sig självt under era år vid makten, utan det var resultatet av medvetet fattade politiska beslut.

Nu kan vi se problem med växande klyftor. Men det blir svårt. Ulf Kristersson säger också att man måste kunna ändra politiken när den inte längre fungerar. Hur skulle ett sjätte jobbskatteavdrag ge så mycket annorlunda effekt än vad nr 1, 2, 3, 4 och 5 gjorde? På vilket sätt har kartan ritats om så att fler skattesänkningar ska sänka arbetslösheten när de inte gjorde det sist? Hur ska detta öka respekten för lag och ordning när det inte gjorde det sist? Hur ska skattesänkningar öka känslan av samhörighet, gemenskap och att hålla ihop vårt samhälle när de inte gjorde det sist?

(Applåder)

Herr talman! Jag säger att ni spretar på alla områden, och ni fokuserar inte på de stora problemen. Man kan värdera problem olika. Väljarna kan säga att ni inte tycker att de problem de beskriver är de stora samhällsproblemen, och därför gör ni andra saker i stället. Sådant handlar politik om. Då kan de rösta bort er och rösta in oss.

För åtta tio år sedan identifierade Moderaterna två problem som vi ansåg vara fundamentala för Sverige. Det ena var att det lönade sig för lite att jobba. Det var för många som tyckte att det inte var värt att jobba lite mer än i dag eftersom marginalskatterna, beskattningen på arbete, var så höga. Ett av Sveriges stora samhällsproblem var att så många inte var beredda att jobba lite extra därför att staten tog pengarna från dem. Därför gjorde vi det mer lönsamt för människor med normala inkomster att jobba. Vi införde jobbskatteavdragen.

Om jobbskatteavdragen varit så dåliga som finansministern säger hade finansministern tagit bort dem. Det finns skäl till att hon inte har gjort det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande

Det andra problemet vi identifierade var att alldeles för många människor lever på bidrag. För många människor hamnar i förtidspension fastän de har kapaciteter. Ni slösar bort kapaciteter i Sverige. Vi gjorde något åt det problemet också.

Jag säger inte att vi löste alla problem. Jag säger inte att vi inte gjorde några misstag. Jag säger inte att vi inte ska vara självkritiska. Men jag säger att vi fokuserade på det vi tyckte var det riktigt stora bekymret och föresatte oss att göra något åt den saken.

I dag ser den bilden lite annorlunda ut. Mycket färre människor förtidspensioneras. Det finns helt andra problem. Många människor släpps aldrig in på arbetsmarknaden. Det råder fortfarande en hög beskattning av de låga inkomsterna. Det stora problemet i Sverige är inte högavlönades skatter utan lågavlönades skatter, som tillsammans med bidragsnivåerna gör det mindre lönsamt att jobba än att leva på bidrag. Det är ett av Sveriges riktigt stora problem. Då löser vi det problemet och avstår från många andra saker som är mindre viktiga.

(Applåder)

Herr talman! Det var klargörande, men här finns uppenbarligen en stor skiljelinje. Jag tycker att det är mycket viktigt att vända skolresultaten. Jag tycker att skolan är en mycket prioriterad fråga. Det är därför som vi har satsat 10 miljarder i riktade statsbidrag till skolan.

När Ulf Kristersson nämner vilka problem han ser i Sverige tar han inte upp skolan. De andra sakerna han nämnde satsar regeringen också mycket på i budgeten, men regeringen tycker att också skolan är ett prioriterat område.

För mig är det oerhört viktigt att alla barn som går i svensk skola ska få det stöd de behöver för att klara målen. Det är helt centralt för att bryta segregationen, bryta utanförskapet och se till att varenda unge, oavsett föräldrar, ska kunna växa, utvecklas och nå sin fulla potential. Det är en viktig prioritering, men det tycker inte Ulf Kristersson. Där skiljer vi oss åt.

(Applåder)

Herr talman! Kvaliteten i skolan är ohyggligt viktig! Det är alldeles för många skolor i dag - offentliga och privata - som inte levererar den kvalitet som vi måste kräva, både för oss som betalar gemensamt och för de barn som lämnar skolan med bristande kunskaper.

Vad gör ni då? Ni diskuterar om det ska vara 7 eller 8 procents vinsttak i en obegriplig konstruktion. Ni kompenserar Sveriges kommuner med 10 miljarder för att färre jobbar och betalar in skatt till dessa kommuner.

Redan i våras gav vi 8 miljarder extra bara till Sveriges skolor, till mer matte, till fler lärare, till högre lärarlöner, till bättre kontroll, till bättre inspektioner. Släpp inte ut en enda unge ur skolan utan de kunskaper de har rätt att kräva.

Ni fortsätter att syssla med symboler i stället för att bita i problemen, identifiera problemen och sedan lägga fram trovärdiga lösningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande

(Applåder)

Herr talman! I juni 2013 beslutade kammaren på Moderaternas initiativ om en i min mening fullständigt vansinnig lagstiftning. Man beslutade då att människor som bryter mot svensk lag genom att vistas i landet illegalt ska belönas genom att erbjudas sjukvård och tandvård, subventionerat av ärliga och hederliga skattebetalare.

En del av Myndighetssverige fick därmed som uppgift att leta rätt på dessa individer, som alltså bryter mot lagen genom att vistas här illegalt, medan en annan del av Myndighetssverige agerade i motsatt riktning och underlättade och belönade det beteendet.

Herr talman! Jag har en jätteenkel fråga till Ulf Kristersson: Står Moderaterna bakom detta beslut än i dag, med tanke på de konsekvenser det medförde, eller har man ändrat sig på denna punkt och alltså ångrar detta beslut?

(Applåder)

Herr talman! Jag tror inte att Sverigedemokraterna har missat det faktum att det förra hösten hände saker som fick många partier i Sveriges riksdag att lägga om migrationspolitiken - ibland för att det var absolut nödvändigt, ibland för att det fanns betydande brister i den gamla politiken. Det är ingen tvekan om att dessa förändringar har varit viktiga för att det i dag är bättre ordning och reda i svenskt flyktingmottagande.

Det är heller ingen här inne som missar att ni alltid ser de människor som kommer hit som det stora bekymret. Jag delar inte den grundläggande synen på människor som kommer från andra länder.

Det finns fortsatt många fel och brister i svensk migrationspolitik. Vi kommer att ägna många år åt att göra den bättre; det är jag övertygad om. Men i grund och botten ska vi ha respekt för de människor som har haft svåra förutsättningar och som finns i vårt land och inte vill något hellre än att bidra till sitt nya lands framtid.

(Applåder)

Herr talman! Ja, det kan vi säkert vara överens om, tror jag.

Men kommer man att driva dessa saker även i kammaren? Vi har ju en ganska intressant parlamentarisk situation just nu.

Låt mig ta ett exempel. För inte så länge sedan gjorde Moderaterna ett i min värld lite pinsamt försök att få det att framstå som att de alltid har förespråkat ett förbud mot det hitresta och organiserade tiggeriet, trots att man i denna kammare alltid röstat emot sådana förslag och alltid varit emot den linjen.

Kommer man i kammaren att ta några som helst initiativ i den riktningen, eller är allt bara ett spel för galleriet? Är det viktigt att driva förslag även i kammaren, eller räcker det att skriva debattartiklar och vara aktiv på sociala medier och sedan vara nöjd med det? Inte för att det är oviktigt, men är det tillräckligt? Kommer man att ta några initiativ i skarpt läge?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande

Herr talman! Som jag sa har vi lagt om vår migrationspolitik rätt ordentligt, delvis för att det fanns brister i den gamla, delvis för att verkligheten har förändrats på ett fundamentalt sätt.

Jag utesluter inte ytterligare förändringar av många saker, inklusive hur vi på allvar ska se till att den som får ett ja får allra bästa chans att komma in i Sverige och bidra till det gemensamma och att den som får ett nej faktiskt lämnar riket. Det är uppenbart mycket kvar att göra.

Men vår normala tradition är att vi tar vår politik, lägger fram den i formella motioner i Sveriges riksdag och söker stöd för den politiken. Det kommer du att se om bara några veckor när vi lägger fram vår budgetmotion, Oscar Sjöstedt.

Herr talman! Regeringen har nu haft två år på sig, och trenden vänder på flera områden. Stora satsningar görs på skola, arbetslösheten sjunker rejält och den största investeringsbudgeten på klimat- och miljöområdet i Sveriges historia ligger i dag framför oss. Regeringen investerar i det hållbara samhällsbygget i stället för i stora skattesänkningar. Vi satsar på ett Sverige som håller ihop.

De förslag som Moderaterna hittills presenterat imponerar inte. När inte fem jobbskatteavdrag gjorde jobbet föreslår man ett sjätte. Hur skulle det skapa de jobb som de första fem inte bidrog till?

Samtidigt har Ulf Kristersson och Moderaterna börjat svänga vad gäller vissa skatter. Under förra mandatperioden ville vi dra tillbaka sänkta arbetsgivaravgifter för unga eftersom det var ett dyrt och dåligt sätt att minska arbetslösheten. Då fick vi massiv kritik av Moderaterna. Nu när vi har genomfört vår politik och ungdomsarbetslösheten är den lägsta på 13 år har också Moderaterna insett att det var rimligt att revidera deras politik.

Nu har Moderaterna, till skillnad från sina kompisar i Centerpartiet, släppt tanken på att helt återställa reformen. Vem vet, kanske kommer Moderaterna att ändra sig även om andra skatter som de så hårt kritiserar, exempelvis miljö- och klimatskatter.

Det är rimligt att inte bara klaga på vår skattepolitik och våra reformer utan också tala om vilka nedskärningar man själv tänker göra. Vilka nedskärningar i välfärden vill Moderaterna göra denna gång för att kunna sänka skatten? På vilket sätt tror Ulf Kristersson att det gynnar ett hållbart samhällsbygge, såsom satsningar på skolan och klimat- och miljöarbetet?

(Applåder)

Herr talman! Att säga nej till ett dåligt förslag som regeringen lägger fram i riksdagen, till exempel att bygga ut byggsubventioner med 6 miljarder kronor, är inte detsamma som att göra en nedskärning. Det är att säga nej till en idé som slösar bort pengar och använda de pengarna till något mycket bättre.

I retoriken är det mycket lättare att säga att alla utgifter är goda och att den som säger nej till en utgift vill skära ned på något. Men jag säger: Låt människor behålla pengarna själva, eller samla i ladorna för den händelse att Sverige någon gång igen hamnar i ekonomiska svårigheter. Det är mitt svar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande

Att säga nej till dålig politik är inte en nedskärning, utan det är att bespara svenska folket dumheter.

(Applåder)

Man måste vara varsam när man bestämmer sig för vilka skatter man tar ut och vilka skatter man väljer att sänka och höja. Alla skatter får konsekvenser. För min del är jag övertygad om att skatter på arbete är den i särklass sämsta formen av beskattning. Därför är vi varsamma med det och gör allt vi kan för att undvika hög skatt på arbete, då hög skatt innebär att människor i stället lever på bidrag eller i bästa fall jobbar svart. Vi är mindre försiktiga med andra skatter som vi tror har mindre negativa effekter. Här måste man tänka efter ordentligt.

Hade ni på allvar varit så mycket emot jobbskatteavdragen hade ni utan att skämmas tagit bort dem och stått för att ni höjer skatten rejält för alla som jobbar. Men ni tänker uppenbarligen inte heller så. Det är bättre att människor upplever att de får behålla pengarna själva och vara varsam.

Men sedan låtsas ni att alla som tjänar 36 000 kronor i månaden är höginkomsttagare så att ni kan höja skatten för dem. Det får också dåliga konsekvenser.

Till sist: De satsningar ni gör på miljön ligger ju av någon konstig anledning sent, långt efter att denna mandatperiod gått ut.

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker också att man ska använda pengar, speciellt skattemedel och statliga medel, på ett bättre sätt. När det kommer till byggandet så ser vi dock att det ökar och är större än det har varit sedan miljonprogramsområdena byggdes. Jag ser fram emot reformer från Moderaterna som kommer att göra samma sak.

När det gäller byggandet kan alla inte få mer skattelättnader och bygga sina egna hus, för så fungerar det inte. Därför behöver det gemensamma gå in.

Jag konstaterar att Moderaterna fortfarande sågar skatteförslagen i budgeten utan att säga vilka satsningar som ska bort.

En annan fråga där Moderaterna inte fokuserar på reformer är jämställdheten. Vi har en feministisk regering, och i denna budget tas ytterligare steg. Bland annat föreslås en jämställdhetsmyndighet, vilket Ulf Kristersson kallar symbolpolitik.

Vad är Moderaternas förslag för ökad jämställdhet? Inte kan väl sänkta skatter vara svaret även där.

(Applåder)

Herr talman! Har man som jag tre döttrar som är 13, 13 och 16 år gamla finns det många jämställdhetsfrågor man bekymrar sig över nästan varje dag. Den enda fråga jag inte bekymrar mig över är: Finns det en myndighet för deras jämställdhet? Det är den enda fråga jag aldrig har ställt mig.

(Applåder)

Detta är symbolpolitik av det sämsta slaget. Det gör ingen 13-årig flicka mindre mobbad på nätet. Det gör ingen 16-årig flicka som spelar fotboll mer sedd jämfört med grabbarna på fotbollsplanen. Det är tramsig symbolpolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande

Det finns så många riktiga saker att ta tag i. Hur ska fler tjejer skaffa sig de utbildningar som gör att fler tjejer lyckas riktigt bra i det mest avancerade yrkeslivet och landar i ledningsgrupper och styrelser? Hur ska fler kvinnor på allvar kunna konkurrera med män om de allra viktigaste jobben om vi så systematiskt har en arbetsmarknad för kvinnor och en helt annan för män?

Det finns så många riktiga saker att göra. En jämställdhetsmyndighet ingår inte i det.

(Applåder)

Herr talman! Tänk om Moderaterna hade ogillat fattigdom i stället för att ogilla att de fattigaste har någon form av rimlig ekonomisk standard. Eller tänk om Moderaterna i stället för att jaga sjuka och arbetslösa hade insett betydelsen av den svenska modellen och sett till att människor som har oturen att bli arbetslösa eller sjuka har det ekonomiskt tryggt och att vi hade ett välfärdssystem som det går att lita på.

Tänk om Moderaterna i stället för att slåss för att de rikaste ska få utöka sina avdrag och få ännu större skattesänkningar hade lagt kraften på att förbättra för ensamstående föräldrar. Tänk om Moderaterna hade föreslagit hembesök hos skatteflyktingarna i stället för hos dem som uppbär försörjningsstöd. Men då hade väl inte Moderaterna varit Moderaterna, eller hur?

Gång på gång lyfter Moderaterna upp de ekonomiskt utsatta och misstänkliggör dem. Jag hör ofta moderater tala föraktfullt om bidrag, som egentligen är försäkringar, och att det behövs ett bidragstak. Men jag hör dem aldrig någonsin nämna att det skulle behövas ett avdragstak för de rikaste.

Man talar om att de ekonomiskt utsatta har det alldeles för gott ställt, vilket skulle motverka deras vilja att arbeta, bidra till samhällsbygge och försörja sig själva. Det var väl därför de som lever i relativ fattigdom ökade så kraftigt under den borgerliga regeringen.

Det var väl också därför som Moderaterna prioriterade de redan rika. De avskaffade förmögenhetsskatten. Man betalar lika mycket i fastighetsavgift för en villa i Danderyd med pool som för ett radhus hemma i Sätra i Gävle.

Du talar gärna om att ni vill ompröva er politik, Ulf Kristersson. Ändå lägger du fram förslag om ett sjätte jobbskatteavdrag som ger tio gånger mer i skattesänkning för en som tjänar 100 000 kronor i månaden än för en som tjänar 25 000 kronor. Allting är sig likt.

När kommer omprövningen? Kommer Moderaterna någonsin att lägga fram en budget som minskar de ekonomiska skillnaderna och som ger de ekonomiskt utsatta mer än de rikaste?

(Applåder)

Herr talman! Nej, vi kommer inte att enas. Det är alldeles uppenbart. Vi har helt olika inriktning, och vi ser helt olika problem i vårt samhälle. Det tror jag att varken du eller jag lider av, Ulla Andersson.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande

Jag sa just att vi ska jaga skattefusk och bidragsfusk. Vi ska värna skattemoral och arbetsmoral. Det finns ett samhällskontrakt i Sverige som bygger på att man både ska göra det man förväntas bidra med och ta emot det man behöver. Det är ett ganska känsligt kontrakt. Det bygger på att man både gör sin plikt och kräver sin rätt. Det är alldeles uppenbart att det samhällskontraktet har funnits under lång tid i Sverige.

När vi försöker peka på att det är ett bekymmer om vi har skattenivåer som är så höga att människor inte jobbar säger inte jag att det är ett legitimt skäl för människor att smita från skatt. Det är klart att det inte är. Men det är garanterat ett skäl för människor att inte vilja arbeta extra. Det är garanterat ett skäl för människor att inte skaffa sig en ny utbildning. Det är garanterat ett skäl för att inte ta ett nytt jobb som chef när det betalar så lite mer.

Jag säger att jag har problem med de bidrag som finns därför att de behövs. Om man staplar dem på varandra blir de så höga totalt sett att de kan konkurrera med en arbetsinkomst. Det är ett uppenbart problem. I stort sett alla länder i världen som har prövat den vägen vet att det är ett bekymmer och försöker hantera det utan att ta bort de bidrag som är till för att människor vid speciella tillfällen i livet kan behöva våra gemensamma omsorger.

Om man missköter detta kommer man få ett land där man misstror de människor som då och då behöver vår hjälp. Man kommer att få ett land där människor inte tycker att det är värt att bidra till det gemensamma bästa. Det samhället vill inte jag ha.

(Applåder)

Herr talman! Moderaternas paradgren är att misstro dem som är ekonomiskt mest utsatta. Vi rör oss i olika delar av samhället du och jag, Ulf Kristersson. Jag har aldrig mött en människa som inte avser att jobba för att man måste betala skatt. Så kanske det är på Östermalm. Men hemma i Gävle har jag i varje fall inte träffat någon.

Du talar om att ni fokuserade på de riktigt stora problemen. Jag skulle vilja ta ett axplock av vad ni gjorde under er regeringstid. Ni sänkte taket i sjukersättningen. Ni införde en stupstock. Ni skar ned kraftigt på arbetsmarknadsåtgärderna. Ni tog bort avdragsrätten för fackföreningsavgiften. Ni höjde avgiften till a-kassan och gjorde det svårare att kvalificera sig. Ni försämrade deltidsstämplingen. Ni sänkte ersättningen i a-kassan och i fas 3. Samtidigt införde ni skatteavdrag för kypare på festerna i Danderyd och för poolrengöring, och ni avskaffade förmögenhetsskatten. Det kallar jag att bygga ett väldigt skört samhälle, ett samhälle som absolut inte håller ihop.

Hur var det nu, Ulf Kristersson, skulle det komma någon omprövning av er politik, eller ska ni bara traska på i samma gamla vanliga ojämlika fotspår?

(Applåder)

Herr talman! Jag vet inte var du var någonstans på 70- och 80-talen, Ulla Andersson. Ge mig namnet på den ekonom som på fullt allvar menar att det inte har någon betydelse om det finns ekonomiska incitament i arbetslivet och i skattesystemet. De ekonomerna finns över huvud taget inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande

Min andra synpunkt är följande. Jag har jobbat om socialborgarråd i Stockholm. Då sysslade vi med problem som de allra mest utsatta hade, de hemlösa i Stockholm. Vi talar om människor som har permanent socialbidrag.

Det vi gjorde var att på allvar försöka gå till botten med: Har du någon förmåga som vi skulle kunna ta vara på så att du inte lever bara på bidrag? Kan vi hjälpa dig att få den uppgiften så att du åtminstone några timmar om dagen skulle kunna jobba för en lön?

Tror du att det då har betydelse om den lönen försvinner till 100 procent eller om de får behålla den lönen när de jobbar? Har det någon betydelse för de nyanlända som nu försöker jobba under asyltiden? De ska först ta sig genom hela Skatteverket och får sedan upptäcka att varenda krona de tjänar tog Skatteverket tillbaka i form av bestraffning.

(Applåder)

Herr talman! Det har väl inte undgått någon väljare att Sverige lider av en historiskt svag minoritetsregering, men det tål trots allt att poängteras. I ett synnerligen cyniskt experiment har de borgerliga partierna släppt fram en socialistisk regering, en regering som stöds av färre än var tredje medborgare. Socialismen, denna destruktiva kraft.

Herr talman! Jag har under de senaste veckorna blivit anklagad för att driva någonting så hemskt som en näringslivsvänlig politik. Jag blir faktiskt väldigt stolt när jag får höra sådana hemska anklagelser. En näringslivsvänlig politik är nämligen det som behövs för att skapa fler jobb så att den arbetslöse kan hamna i arbete och så att den som redan har ett arbete får ett starkare förhandlingsläge gentemot sin arbetsgivare.

Den största och främsta tryggheten för den vanliga hederliga löntagaren återfinns inte i arbetsrätten och inte heller i den lokala fackklubben eller fackförbundet. Den återfinns i vetskapen om att det finns en god tillgång till jobb. Det, herr talman, är hela min bevekelsegrund för att driva en näringslivsvänlig politik.

Den som på allvar vill uppnå full sysselsättning borde förstå att en förutsättning för det är förnuftiga, rimliga och vettiga villkor för näringslivet. Det är ingenting som kan dikteras fram som ett beställningsjobb från regeringschefen till sina departementschefer. Inte heller kan man tvinga fram så kallade traineejobb hur som helst. Av 32 000 utlovade blev det hela 125 stycken. Socialismen kommer aldrig att kunna lösa arbetslösheten, i synnerhet inte så länge man är beroende av det gamla kommunistpartiets stöd.

Herr talman! Vi politiker är ibland lite slarviga när vi pratar om skatter. Vi säger lite allmänt att vi vill höja eller sänka den ena eller den andra skatten. Men när man pratar om skatter finns det åtminstone två beståndsdelar: den faktiska skattesatsen i procent och själva skatteuttaget i kronor och ören.

Det här är faktiskt lite mer intressant än vad det låter. Det är någonting som inte nödvändigtvis korrelerar med varandra på det sätt man kanske instinktivt skulle vilja tro. Det vill säga: Det är faktiskt fullt möjligt att sänka skattesatsen i procent men ändå höja skatteuttaget i kronor. Det gäller för all del också omvänt. Det är fullt möjligt att höja skattesatsen men minska skatteuttaget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande

Det förstnämnda borde rimligen vara någonting åtråvärt. Men regeringen har dessvärre lyckats med det omvända. Man har lyckats höja skattesatsen utan att öka skatteuttaget.

Vid regeringens tillträde hade Sverige världens näst högsta marginalskatter. Efter att man höjde inkomstskatten - alltså skatten på arbete - ligger vi nu först i denna mindre smickrande liga. 60 procents marginalskatt är inte rimligt, herr talman.

Nationalekonomerna talar ibland om någonting som de kallar för Lafferkurvan. Den beskriver just sambandet mellan skattesats och skatteuttag. Om man höjer skatten tillräckligt mycket minskar det faktiska skatteuttaget, och man får mindre offentliga resurser till skola, vård och omsorg. Världens högsta marginalskatter på arbete leder till mindre resurser till välfärden. Nota bene: Det är inte enbart jag som påstår detta, utan det är en tes som bekräftas av bland andra Finanspolitiska rådet. Men dynamiken i ekonomin är någonting som socialisterna varken kan eller vill förstå.

Herr talman! En av anledningarna till att man misslyckas så katastrofalt med arbetsmarknadspolitiken är att man har misslyckats med utbildningspolitiken. Även här råkar de finurliga nationalekonomerna ha ett begrepp: Den så kallade Beveridgekurvan mäter sambandet mellan å ena sidan arbetslöshet, å andra sidan antalet vakanser. Man skulle instinktivt kunna föreställa sig att om antalet vakanser på arbetsmarknaden ökar borde arbetslösheten minska, men i stället har utvecklingen varit precis tvärtom: Vi har fått fler vakanser och högre arbetslöshet.

Det finns en påtaglig missmatchning på arbetsmarknaden. Den börjar redan i skolan, där kvantitet går före kvalitet i alla lägen. Det handlar om fler lärare i stället för duktiga lärare. Det finns också ett osympatiskt drag av förakt inom socialdemokratin för de traditionella hantverksyrkena och de praktiska utbildningarna - sådana yrken där det faktiskt finns ett kompetensbehov. Samtidigt överdriver man betydelsen av högre akademisk skolning.

Till råga på allt lånar regeringen pengar till sina reformer och skuldsätter kommande generationer svenskar mitt i brinnande högkonjunktur. John Maynard Keynes vrider sig i sin grav. Finansministern har vid flera tillfällen ondgjort sig över att hennes företrädare lånade pengar under lågkonjunktur. Men själv lånar hon hundratals miljoner kronor varje dag i högkonjunktur.

Herr talman! Sverigedemokraterna kommer bland annat att föreslå ett ordentligt och omfattande system för lärlingsanställningar med fokus riktat på de mindre företagens behov och önskemål. Vi kommer att vända oss till de över 300 000 gymnasiestudenterna och de över 600 000 vuxna människorna i det här landet som saknar gymnasieexamen. Detta kommer att bli en stor reform i vår kommande budgetmotion. 358 000 företag säger sig vara villiga att ta emot en eller flera lärlingar. Vi har lyssnat till deras önskemål.

Herr talman! För några veckor sedan såg jag Moderaternas partiledare i Agenda, tror jag att det var. Jag slogs av två saker. Först och främst tänkte jag på hur mycket en politiker kan vara en stereotyp av sig själv. Det handlar om oförmågan att svara på en hyfsat enkel fråga alternativt förmågan att svara på en helt annan fråga än den som faktiskt ställdes. Någonstans inbillar jag mig att det politikerförakt som finns ute i stugorna på sina håll till stor del grundas på detta: oförmågan att svara ja eller nej på en ganska enkelt ställd fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande

Det andra jag slogs av, herr talman, var hur partiledaren i fråga gång på gång påstod att Sverigedemokraterna inte har några lösningar på Sveriges utmaningar. Samtidigt har Moderaterna gång på gång kopierat sina lösningar från just Sverigedemokraterna. Vad säger då det egentligen om det partiet, som kopierar och plagierar alla sina förslag från ett annat parti samtidigt som man anklagar det andra partiet för att inte ha några lösningar?

Herr talman! Jag tror att det var ingen mindre än Abraham Lincoln själv som sa någonting i stil med följande: You can fool some of the people all of the time, or all of the people some of the time, but you can´t fool all the people all of the time. Det kanske är någonting som Moderaterna borde börja förhålla sig till. Väljarna har inte glömt bort att det var Moderaterna som drev igenom en invandringspolitik som försatte Sverige i ett kristillstånd, och partiets trovärdighet i de här frågorna är låg.

Idén om att vi sverigedemokrater inte skulle ha några lösningar på utanförskapet och segregationen är helt enkelt inte med sanningen överensstämmande. Detta kommer att bli mycket tydligt i samband med att vi presenterar vår egen budgetmotion.

Däremot menar vi inte riktigt samma saker när vi talar om integration. När de gamla partierna pratar integration pratar de enbart om integration på arbetsmarknaden. Och absolut - det är självklart jätteviktigt! Delaktighet på arbetsmarknaden är enormt viktigt. Men betyder det per automatik att man är delaktig även i resten av samhället? Betyder det att man delar identitet och lojalitet med det svenska riket? Nej, det är tyvärr inte riktigt så enkelt. Er analys är inkomplett och ofullständig. Och i ärlighetens namn: Sluta påstå att vi saknar lösningar när de enda lösningar ni själva presenterar är renodlade plagiat från gammal hederlig sverigedemokratisk politik!

Herr talman! Sverigedemokraterna kommer att bli ännu tydligare i integrationspolitiken. De gamla partierna har i årtionde efter årtionde försökt med den ena reformen efter den andra. Samtliga är i princip verkningslösa, och ni kommer inte att lyckas den här gången heller - inte så länge ni inte tar förnuftet till fånga och börjar arbeta tillsammans med oss.

(Applåder)

Herr talman! När den ekonomiska eliten kallar ställer Sverigedemokraterna upp mangrant. Gång på gång ställer de sig på den ekonomiska elitens sida. Den ena gången är det riskkapitalisterna i välfärden som kallar och bjuder på något gott, och vips har Sverigedemokraterna ändrat uppfattning. Vallöftena är inte längre någonting värda. För visst är väl riskkapitalisternas vinster långt mycket viktigare än mormors omsorg och barnens utbildning? Och vad är de värda mot det politiska spelet och en god middag?

Den här gången är det arbetarna och de sjysta företagen man säljer ut. Länge har det kommit larmrapporter om att det offentliga genom upphandlingar har varit med och bidragit till lönedumpning på arbetsmarknaden. Det är något som är helt oacceptabelt. I den senaste färdtjänstupphandlingen i Stockholm kan vi se löner så låga som 27 kronor i timmen för taxichaufförer. På sådana löner kan ingen leva, och taxibolag med kollektivavtal har ingen chans att konkurrera. Vi har sett städare med löner så låga som 11 kronor i timmen och sjuksköterskor med 28 kronor i timmen. Vi ser hur små seriösa byggföretag avstår från att delta i upphandlingar eftersom de inte kan eller vill konkurrera med så låga löner och dåliga villkor som krävs för att vinna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande

Runt om i landet ser vi hur seriösa och sjysta åkeriföretag slås ut och hur byggnadsarbetares och lastbils- och taxichaufförers jobb hotas. Den offentliga sektorn upphandlar varor och tjänster för ca 600 miljarder per år. Självklart bör skattemedel användas på bästa sätt. Det är hög tid att sätta stopp för möjligheten att vinna upphandlingar genom låga löner, dåliga arbetsvillkor eller skadlig arbetsmiljö.

Dessutom är det av största vikt att man i upphandlingar slutar att missgynna seriösa företag som ger sjysta villkor. Det borde ses som en självklarhet att man inte ska använda skattemedel för att dumpa löner och arbetsvillkor, i alla fall om man står på arbetarnas och de sjysta företagens sida. Men det tänker inte Sverigedemokraterna göra. Varför, Oscar Sjöstedt, vill ni fortsätta med lönedumpningen genom offentlig upphandling?

Herr talman! Det är inte förvånande att det gamla kommunistpartiet hyser en sådan avsky mot riskkapitalet. Men nystartade företag, och även företag som är någorlunda etablerade på marknaden, är helt beroende av att det finns riskkapital för att de ska kunna växa. Det är enormt viktigt. Det här helt omöjligt att sparka igång ett företag för pengar som man inte har.

Vår förhoppning är att dessa företag därmed kan växa och anställa människor. Då kan människor som tidigare inte hade jobb få ett jobb. Det är alldeles fantastiskt! Kapitalismen är underbar på det sättet. Men jag förstår att det gamla kommunistpartiet inte tycker så, och vi blir nog inte heller överens om detta.

Den proposition som regeringen under två års tid har arbetat med på egen hand utan att tala med oppositionen, trots att man är en minoritetsregering, innehåller sådana enormt negativa moment att vi absolut inte har något annat val än att rösta nej och avslå den.

Jag tänker inte tillsammans med mitt parti medverka till att man så flagrant i princip utesluter en majoritet av småföretagarna från den här stora och viktiga branschen. Jag tänker inte ta med mig mitt parti och medverka till att en sådan proposition går igenom. Jag tänker inte tillsammans med mitt parti vara med och stifta en lag som säger att det utländska företaget med utstationerad arbetskraft får ha sämre villkor än det svenska företaget med hederliga, vanliga svenska löntagare.

Aldrig i världen att jag och mitt parti kommer att medverka till en sådan lagstiftning. Det kunde man rimligtvis ha förstått som civilminister. Nu har man inte gjort det, och man har heller inte pratat med mig i den här frågan. Då blir det på det här sättet.

(Applåder)

Herr talman! Stackars Oscar Sjöstedt! Han är nästan rörd till tårar för att civilministern inte har ringt till honom. Det tycker han att lastbilschaufförer, taxichaufförer och byggnadsarbetare ska betala priset för. Du står till och med här i talarstolen och fabulerar, Oscar Sjöstedt. Antingen har du inte läst propositionen eller så ljuger du. Det är inte så som du påstår. Lagstiftningen är skriven på ett sådant sätt att den gynnar sjysta företag och så att de kan konkurrera på lika villkor med utländska företag och inte slås undan för att de vill ha avtalsenliga löner och villkor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande

Du offrar lastbilschaufförer, taxichaufförer och byggnadsarbetare. Det är det Sverigedemokraterna gör. Ni vill använda 600 miljarder kronor till att försämra för väldigt många vanliga arbetare och sjysta och seriösa företag. Det är det ni gör. Det är det ni medverkar till. Lönedumpning verkar tyvärr vara Sverigedemokraternas melodi.

(Applåder)

Herr talman! Det krävs lite mer än en civilminister för att röra mig till tårar.

I lagtexten i den här propositionen står det att de företag, de arbetsgivare, som kan tillämpa utstationeringslagen, det vill säga de som har utländsk utstationerad arbetskraft, anses uppfylla de särskilda arbetsrättsliga villkoren bara för att de har utstationerad arbetskraft, för man får inte ställa den typen av krav enligt EU-rätten. Det vill säga varje gång en kommun eller ett landsting skriver in villkor om tjänstepension, försäkringar eller någonting motsvarande måste det svenska företaget med svenska löntagare leva upp till de villkoren, men det utländska företaget med utstationerad utländsk arbetskraft får ha sämre villkor men anses ändå leva upp till kraven.

Man bygger alltså in en konkurrensnackdel i svensk lag för sjysta svenska företag. Jag och mitt parti kommer aldrig att medverka till en sådan lagstiftning. Det borde man ha förstått på förhand.

(Applåder)

Herr talman! Nu är det halvtid i mandatperioden. Det har varit två händelserika år både i den svenska politiken och i världen i stort. Det har också varit två år av hårt arbete för regeringen. När Socialdemokraterna och Miljöpartiet tog över var utvecklingen på väg åt fel håll på flera områden. Nu efter två år pekar kurvorna åt rätt håll. Trenderna vänder. Arbetslösheten minskar, i synnerhet ungdomsarbetslösheten. 120 000 fler människor har ett jobb att gå till, och Sveriges ekonomi går starkt framåt. Det är slut med massiva skattesänkningar som urholkar välfärden. Miljöpartiets och Socialdemokraternas linje är i stället investeringar för framtiden - investeringar som ger jobb och bidrar till det hållbara samhällsbygget.

Det sker bland annat genom de stora satsningarna på järnvägsunderhåll som ger klimatnytta och jobb, genom de 10 miljarder som satsas i välfärden varje år, genom att den ekonomiska klyftan mellan kvinnor och män minskar och genom att det nu finns 13 000 fler pedagoger i skolan, att allt fler söker sig till lärarutbildningen och att storleken på barngrupperna i förskolan har minskat.

Den förra regeringen satsade närmare 20 gånger så mycket på skattesänkningar som på skolan. Men nu har trenden vänts. Det finns mer pengar till tidiga insatser så att alla elever får det stöd de behöver. En läsa-skriva-räkna-garanti ska införas. Skolor med stora utmaningar får mer resurser. Lärarnas arbetsvillkor och löner förbättras. Så växer en skola fram där det finns vuxna som ser varje elev.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande

Herr talman! I Paris undertecknades förra året ett nytt klimatavtal som kommer att bromsa den globala uppvärmningen om de rätta politiska besluten tas. För första gången är både USA och Kina med på tåget, och Sverige har återigen en ledande roll i det internationella klimatarbetet. Det märks i den budget som läggs fram i dag. Den innehåller den största satsningen på miljön och klimatet någonsin.

Klimatklivet och stadsmiljöavtalen, som nu utökas ordentligt, ger pengar till lokala och regionala aktörer som har bra förslag för att minska klimatutsläppen. Lusten att förändra är stor och det finns många goda idéer att ta vara på runt om i landet.

Vi ska för sjutton vara rädda om den planet vi har, säger en lantbrukare i Gagnef i Dalarna. Han odlar potatis och har hittills kört sina fordon på diesel. Men han försökte hitta ett sätt att gå över till ett bränsle som är bättre för miljö och klimat. Med hjälp av pengar från just Klimatklivet investerar han nu i en egen mack för biobränsle där inte bara han själv utan även andra kan tanka klimatsmart.

För att nå Parisavtalets strävan om högst en och en halv grads uppvärmning måste arbetet med utsläppsminskningar intensifieras även utanför transportområdet, till exempel på bostadsområdet. Därför vill regeringen skapa ett nationellt centrum för hållbart byggande. Så ska resultaten från energiforskning och erfarenheter av hållbar renovering göras tillgängliga för fler. Det är en del av regeringens strävan att bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer.

(Applåder)

Regeringen har tidigare avsatt stora summor för skydd av värdefull natur, och i den här budgeten följs det upp med fler marina reservat. I budgeten finns också satsningar på att minska användning av skadliga kemikalier, i synnerhet i barns miljö. Vi är den största givaren till FN:s klimatfond, och vi gör det lättare och billigare att göra miljösmarta val i sin vardag som att laga sina skor eller sin tvättmaskin i stället för att köpa nytt.

Herr talman! Vi går nu in i andra halvlek av den här mandatperioden, och vi gör det med kurvor som pekar uppåt. Det tar tid innan förändringar blir synliga i vardagen och verkligheten. Men nu börjar det märkas - på jobben, i skolan, i klimatarbetet och när det gäller jämställdheten.

I dag, på Miljöpartiets 35-årsdag, firar vi med att lägga den grönaste budgeten någonsin. Miljöpartiets visioner är lika levande som alltid, och i allt vårt arbete strävar vi efter att förverkliga dem, ett steg i taget, utifrån vad som är möjligt att uppnå just här och just nu. Vi vänder trenden.

(Applåder)

Herr talman! Janine Alm Ericson avslutade med orden: "Vi vänder trenden." I just det här fallet är det precis det som är problemet. Under Alliansens tid vid makten minskade klimatutsläppen från Sverige med 19 procent. Nu ökar såväl Sveriges totala utsläpp som utsläppen från transportsektorn.

Jag tror att det var få som trodde att det var det som väntade när vi för första gången fick miljöpartistiska statsråd. Jag tror också att det var få som förväntade sig att det skulle vara miljöpartistiska statsråd som skulle införa helt nya skatter på förnybar småskalig energi. Jag tror inte heller att det var många som förväntade sig att när ni väl fick med er era regeringskamrater på att presentera en så kallad historisk miljö- och klimatsatsning skulle 75 procent av den vara förlagd till nästa mandatperiod och i praktiken vara upp till nästa regering att genomföra. Nu, under de kommande åren innan nästa val, blir det väldigt lite satsningar på miljöområdet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande

Sett i ljuset av att miljöutsläppen nu ökar i Sverige efter en lång tid av minskningar, är det inte här och nu man skulle sätta in riktiga kraftinsatser? Hade det inte varit bättre, Janine Alm Ericson, om ni ägnade er åt ordentlig politik nu i stället för att vänta till efter nästa val och låta nästa regering genomföra sina reformer?

Visst är det oroväckande, Janine Alm Ericson, att utsläppen ökar i Sverige under miljöpartistisk regeringsmedverkan? Och visst hade det varit bättre om den här regeringen gjorde någonting i närtid för att möta den utvecklingen?

Herr talman! Jag håller absolut med Emil Källström om att det är oerhört oroväckande att klimatutsläppen ökar. Tyvärr är det inte bara regeringens budget som kan råda bot på det. En hel uppsjö av saker måste till, och det jobbar vi med. Men det är glädjande att Centerpartiet tydligt deklarerar att det behövs en betydligt vassare klimat- och miljöpolitik. Jag ser fram emot stöd för de förslagen.

I budgeten som regeringen nu lägger fram har regeringen verkligen satsat. Det finns en överenskommelse, som flera partier har ställt sig bakom, om att Energikommissionen ska arbeta för målet om 100 procent förnybart. Det är ett arbete som vi kommer att intensifiera. Vi har satt upp målet om att vara ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Det är oerhört viktigt för att peka ut riktningen.

Vi satsar stort på Klimatklivet och stadsmiljöavtalen. Men det är, vilket jag också sa, ingen quickfix. Det sker steg för steg. Och de satsningar som kommer är oerhört viktiga.

När det gäller klimatet har utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård ökat med 73 procent sedan Alliansen satt vid makten. Nog finns det alltså rejäla satsningar på både miljö och klimat i den här budgeten.

Jag är lite intresserad av vad Centerpartiet kommer att återkomma med. Vilka satsningar ser ni att vi kan göra för att vända utsläppsminskningarna när omvärlden ser ut som den gör?

Herr talman! Jag misstror inte Miljöpartiets goda vilja. Och jag misstror inte Miljöpartiets förmåga att hitta på dyra projekt som låter bra men som inte gör någon skillnad. Vi ser också att utsläppen ökar nu när vi för första gången har fått miljöpartister i regeringen.

Janine Alm Ericson borde ha lärt sig vad skillnaden är mellan min och hennes miljöpolitik. Till att börja med ser vi resultat när centerpartister är med i regeringen. Då får vi hög ekonomisk tillväxt samtidigt som utsläppen minskar. Centerpartiets politik bygger på grön skatteväxling; man sänker skatten på jobb och företagande och höjer den på de resurser som är miljöförstörande.

De små miljöskattehöjningar som regeringen gör överskuggas med faktor fyra till fem av jobbskattehöjningar. Då blir det inga resultat. Och det är någonting som vi alla förlorar på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande

(Applåder)

Herr talman! Jag är inte säker på att dyra projekt som låter bra är rätt definition. Den här regeringen satsar mycket på både miljön och klimatutmaningarna. Att vi ska satsa på bra och inte dåliga projekt håller vi helt med om. Det är också därför Miljöpartiet är med i den här regeringen och ser till att göra stora satsningar på det som spelar roll. Vi kan inte påverka allting. Men vi påverkar där vi kan.

Vi lägger fram den största miljö- och klimatbudgeten någonsin. Där ingår också ökat klimatbistånd, större satsningar på järnvägen och en utsläppsbroms framöver.

Jag ser fram emot Centerpartiets offensiva förslag på området.

(Applåder)

Herr talman! Janine Alm Ericsons partiledare, Gustav Fridolin, lovade att lösa skolans problem på 100 dagar. Nu har det gått 700 dagar, och det har inte hänt särskilt mycket. Gustav Fridolin är utbildningsminister. Det är tyst från Miljöpartiet i de frågorna, och det är tyst från Utbildningsdepartementet.

Samtidigt har vi ett stort flyktingmottagande. 46 000 barn sökte asyl i Sverige förra året. Det är stora skillnader mellan hur mycket pengar kommunerna satsar på skolan. Det är stora skillnader i resultat mellan kommunerna. I Sverige har vi ordningsproblem i skolan. Och vi ser en total avsaknad av initiativ för att flytta ned kunskapsfokus i skolan.

På vilket sätt, Janine Alm Ericson, blir studieresultaten bättre av att Gustav Fridolin och Miljöpartiet har lagt i handbromsen på Utbildningsdepartementet?

Herr talman! Alliansregeringen lade 20 gånger mer på skattesänkningar än vad de satsade på skolan. Det är det arvet vi har efter den regeringen.

Den här regeringen har satsat 10 miljarder på skolan hittills under mandatperioden, utöver de välfärdsmiljarder av vilka en stor del kommer att gå till skolan, till kommunerna som själva ser var det är bäst att satsa. I kommunerna kommer stora resurser att läggas på skolan, eftersom det finns stora utmaningar där.

Vi ser också att det är viktigt att göra andra satsningar. Till exempel är läsa-skriva-räkna-garantin, som vi nu inför, otroligt viktig. Om elever inte har läsningen med sig är det svårt att klara resten av kunskapsutvecklingen.

Lärarna är också en viktig nyckel för att vi ska klara av de utmaningar skolan står inför. Vi minskar regelbördan för lärarna. Vi höjer lärarlönerna. Vi utökar antalet platser på universitetens lärarutbildningar, och vi gör det lättare för lärare som vill återkomma efter att en gång ha lämnat skolan. Det ser vi som jätteviktiga reformer för att vi ska få en mycket bättre skola framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande

Jag ser fram emot ett förslag från Liberalernas förslag, som inte bara går ut på ett förstatligande och att man ska ta ifrån kommunerna det ansvar som vi har gett dem.

Herr talman! Kommunerna är helt klart i behov av ökat stöd i denna tid, inte minst när det kommer många nya människor till Sverige. Liberalerna kommer att matcha regeringens förslag om välfärdsmiljarder. Där finns det ingen skillnad.

Men svensk skola är i behov av stora reformer. Vi ser stora problem med stök och oordning i våra skolor. Och det är stora skillnader mellan kommuner när det gäller hur mycket pengar man satsar på skolan. Det kom uppgifter förra veckan om att den kommun som satsar mest satsar dubbelt så mycket som den som satsar minst. Det är helt oacceptabelt.

I Sverige finns det ett behov av att tidigare fokusera på kunskap i skolan. Ett exempel på hur man kan göra det är Liberalernas förslag om tioårig grundskola.

Från regeringen hörs ingenting. I den senaste propositionslistan finns det ett enda förslag om detta från regeringen. Det är en reformtrött regering som inte lägger fram några förslag på skolområdet. På vilket sätt blir skolan bättre av att Miljöpartiet har lagt i handbromsen på departementet?

Herr talman! Bara för att Mats Persson inte hör oss säga någonting om skolområdet betyder det inte att vi inte gör någonting.

Den stora skillnad som finns mellan skolor i dag är inte acceptabel. Därför finns Samverkan för bästa skola, där man tydligt satsar resurserna på skolor med allra störst behov. Det är ytterligare en sak som vi tycker är oerhört viktig.

Liberalerna säger att det behövs stora reformer. Men jag hör inget annat än att de vill återförstatliga skolan och införa tioårig grundskola. Jag ser inte riktigt på vilket sätt det skulle lösa problematiken med barn som går ut skolan utan tillräckliga betyg för att ta sig vidare till gymnasiet och sedan vidare ut i livet. Liberalerna behöver komma med betydligt fler förslag om de ska ha en skolpolitik som på allvar kan ta oss framåt och möta framtidens utmaningar.

(Applåder)

Herr talman! Grattis till de 35, Janine Alm Ericson! En del krisar vid 40.

Du nämnde att vi har nått halvtid i mandatperioden och att det har varit händelserika år. Det kan man hålla med om. En del av händelserna har inneburit att Miljöpartiet har förvånat omvärlden. Vissa förvånande saker har varit bra, till exempel att ni tillsammans med en del av oss andra var med och räddade kärnkraften från snabbavveckling. Det syns nu i budgeten, och är en bra sak.

En del saker som har förvånat har varit negativa, till exempel en flyktingpolitik som håller föräldrar åtskilda från sina barn under mycket lång tid, trots löften om motsatsen. Skrotandet av gåvoskatteavdraget har vi talat om många gånger i den här kammaren, och där har Miljöpartiet inte tänkt om i år heller. Ni tycker fortfarande att det är rätt att det skrotades.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande

Ni gick till val på att ni skulle sänka arbetsgivaravgifterna men höjde dem sedan för äldre. I och med denna budget höjer ni dem också för personer som kommer från arbetslöshet och sjukskrivning in i nystartsjobb. Ni accepterar också att en utredning får fortsätta, trots att utredningen enligt den egna experten sysslar med förslag som kan leda till att socialisera företagandet i vård och omsorg.

Det är klart att det är ett givande och tagande i en regering, jag vet det. Men själva tagandet - precis som Emil Källström pekade på tidigare - verkar ligga på andra sidan nästa valdag.

Klimatklivet i den här budgeten är 100 miljoner per år före valet, efter nästa val är det 700 miljoner per år. Det är samma sak med klimatanpassningen: 10 miljoner nu, 70 respektive 120 miljoner efter nästa valdag. Järnvägsunderhållet: 200 miljoner nu och efter nästa valdag ytterligare många miljoner. Detsamma gäller energiforskningen. Det verkar ju gälla det mesta med undantag för stadsmiljöavtalen.

Ni regerar ett Sverige med mycket stora utmaningar: tudelningen på arbetsmarknaden, välfärden, polisen och inte minst bostäderna. Men när det gäller budgeten känns det som att ni skissar på ert valmanifest om två år. Varför har ni gett upp dessa utmaningar?

Herr talman! Jag konstaterar att Jakob Forssmed är lika förvirrad som i förra debatten då han förde ungefär samma resonemang och ställde samma frågor.

Jag kan vara tydlig med att Miljöpartiet tillsammans med resten av regeringen lägger fram en budget i precis den riktning som vi lovade väljarna inför valet. Den innehåller satsningar på skolan, satsningar på jobben och satsningar på miljö och klimat. Det är bara så som vi kan ta oss an framtidens utmaningar.

Precis som Jakob Forssmed säger är det naturligtvis en kompromiss. Men vi lägger fram budgetar för fyra år framöver, så det är inget konstigt att vi vill ha pengar till våra satsningar även framöver. Så ser det ut även för andra partier som gör sina satsningar.

Vi hoppas att få stanna kvar och förverkliga våra förslag. Vi ser att det är avgörande om vi ska klara de utmaningar som finns på dessa och andra områden, så att vi har en offensiv jobbagenda. Jag hoppas att vi kan fortsätta att satsa ordentliga resurser på skolan.

Men jag vill fråga Jakob Forssmed hur han själv tänker uppfylla sina vallöften i detta ekonomiska läge. På presskonferensen tidigare i dag var det ett ganska högt tonläge om både det ena och andra, hur dålig den här budgeten är och att man inte lyckas med det som man ämnar, vilket jag ser att den absolut kommer att göra.

Men vad vill Jakob Forssmed och Kristdemokraterna dra ned på för att få ihop den budget som man utmålar att man vill ha?

Herr talman! Jag tror faktiskt inte att det bara är jag som är lite förvirrad. Det är nog fler som har noterat att Miljöpartiet inte har genomfört allt det som man gick till val på. I vissa avseenden har man gjort precis tvärtemot. Det är inte bara undertecknad som är förvirrad, utan jag tror att det gäller fler.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande

Det är klart att det finns många saker som vi är kritiska till och kommer att avvisa. Vi tycker att delar av arbetsmarknadspolitiken är ineffektiv. Där behövs det helt andra jobbreformer. Vi tror inte att lösningen är att höja skatter på jobb så kraftigt som ni gör. Då tror vi att det blir färre jobb utförda. Det behövs reformer som på allvar sänker trösklarna in på arbetsmarknaden.

Vi kommer också att avvisa byggsubventioner, som vi tidigare har talat om i denna kammare. Byggsubventionerna aviserades under våren 2015. Det skulle satsas miljardbelopp på dessa, och det skulle bli fritt fram att bygga. Men fortfarande, 18 månader senare, har den förordning som möjliggör utbetalning av subventionerna inte beslutats. Är det också någonting som ska skjutas upp till efter nästa val?

Herr talman! Emma Henriksson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att abortlagstiftningens intention upprätthålls så att inga foster som kan överleva utanför livmodern aborteras.

Kvinnors och flickors åtnjutande av mänskliga rättigheter är grundläggande för den svenska feministiska regeringen. En central rättighet är den att själv bestämma över sin kropp, sin sexualitet och sitt barnafödande.

I Sverige har vi en stark aborträtt som regeringen står upp för. En del av denna ordning är att efter utgången av artonde havandeskapsveckan får abort utföras endast om Socialstyrelsen lämnar kvinnan tillstånd till åtgärden. Sådant tillstånd får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger för aborten. Det framgår tydligt av abortlagen att tillstånd att utföra en abort inte får lämnas om det finns anledning att anta att fostret är livsdugligt. Det ligger på Socialstyrelsens rättsliga råd att göra dessa bedömningar.

Frågan om tidsgränsen för sena aborter rymmer ett flertal svåra medicinska och etiska frågeställningar. Regeringen står bakom abortlagstiftningens nuvarande konstruktion, inom vilken tidsgränsen för sen abort inte blir föremål för politiska bedömningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vidare kan konstateras att det är Inspektionen för vård och omsorg som har tillsyn över hälso- och sjukvården och dess personal och granskar att de följer lagar och andra föreskrifter.

Jag noterar slutligen att Socialstyrelsen har bjudit in till ett möte med anledning av diskussionerna om sena aborter med avsikt att inleda en dialog mellan professionsgrupper och det rättsliga rådet. Jag ser positivt på att en dialog initierats och avser att följa utvecklingen. Jag ser för närvarande ingen anledning till att vidta några åtgärder på området.

Herr talman! Tack så mycket, statsrådet!

Precis som jag har skrivit i interpellationen står även Kristdemokraterna bakom den nuvarande lagstiftningen. Samtidigt är detta en otroligt svår fråga, inte minst för alla inblandade - den gravida kvinnan, den andra föräldern om det finns en sådan och också sjukvårdens personal. Det är viktigt att man säkerställer att abortlagstiftningen också upprätthålls.

Den oro som finns nu grundar sig på att personal inom vården har gett uttryck för att det kanske skulle vara acceptabelt att fullfölja en abort i strid med den lagstiftning som vi i dag har. Man säger att det när det föds ett barn efter vecka 22 skulle vara fel att göra livräddande insatser för det barnet. Det är det som har skapat en oro.

Men jag är glad över att statsrådet ger uttryck för att regeringen står bakom den nuvarande lagstiftningen och förväntar sig att den ska följas och att det är denna lagstiftning som vi har och som ska gälla.

Jag vill ändå ställa en följdfråga till statsrådet. Jag ser med glädje på att man har kallat till detta möte och att man inom vårdens professioner - de som ska upprätthålla lagstiftningen - samlas kring dessa frågor.

Om det skulle visa sig att man inom vården inte enas eller om man finner skäl att göra avsteg från nuvarande lagstiftning, kommer statsrådet då att ta ansvar för att regeringen ser över vad som ytterligare behöver göras för att den nuvarande lagstiftningen ska följas och för att barn som har möjlighet att överleva inte ska kunna aborteras?

Herr talman! Som sagt var: Den här regeringen står bakom den svenska abortlagstiftningen och den ordning som vi har. Det är inte politiska bedömningar som ska påverka var gränsen sätts. Vi har beslutat om en ordning med ett rättsligt råd med företrädare för professionen som ska göra denna bedömning.

Det är klart att jag kommer att respektera det som det rättsliga rådet kommer fram till. Precis som ledamoten här säger får man acceptera vad rådet kommer fram till och agera utifrån det, oavsett åt vilket håll det skulle vara.

Jag var väldigt tydlig i mitt interpellationssvar när jag sa att detta är en fråga som innehåller svåra medicinska och etiska avgöranden. I det här fallet pratar vi om kvinnor som av synnerliga skäl - jag är övertygad om att Emma Henriksson vet på vilka grunder som man bedömer de synnerliga skälen efter vecka 18 - har fått en abort beviljad. Man har alltså tagit ställning till att det finns skäl att avbryta graviditeten. Det måste man också ha en mycket stor respekt för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det rättsliga rådet har redan varit tydligt. Man har tagit ställning för att en abort bör vara avslutad innan den 22:a veckan inträder.

Det som är bärande för att den svenska abortlagstiftningen har kunnat stå sig under så lång tid är just för att den är utformad på det sätt som statsrådet lyfte fram som en fördel. Vi står också bakom att det inte ska vara politiska avvägningar som avgör veckogränsen, utan det ska vara medicinsk-etiska avvägningar. Därför är också lagstiftningen utformad så som statsrådet lyfte fram, att tillstånd inte får lämnas om det finns anledning att anta att fostret är livsdugligt. Där är lagstiftningen konkret. Tillstånd får inte lämnas i det fallet.

Men oron finns för att det inom professionerna görs en annan bedömning som skulle kunna innebära att det görs avsteg från lagstiftningens formulering. Det är just formuleringen i lagstiftningen som gör att det inte blir en politisk bedömning. Allteftersom det görs medicinska landvinningar klarar man av att rädda allt fler extremt för tidigt födda barn har det också påverkat när det ges tillstånd till abort.

Enligt uppgifter från bland annat det rättsliga rådets ordförande beviljade man 142 aborter 2015 som påbörjades under vecka 21. För varje enskild person som tar detta beslut eller där det rättsliga rådet har beslutat att bevilja detta är det självklart enormt svåra omständigheter som ligger bakom.

Men för förtroendet för att upprätthålla vår abortlagstiftning är det viktigt att den gräns som vi politiskt har satt upp - den enda gräns som vi ska lägga oss i och som handlar om livsduglighet - också upprätthålls. Därför blir jag lite orolig när statsrådet nu ger uttryck för att man ska ha respekt oavsett vad det skulle kunna vara.

Följdfrågan på detta blir: Menar statsrådet att om det rättsliga rådet eller andra skulle komma fram till att det går att göra avsteg så att man även när barnets liv går att rädda efter att det är framfött ändå skulle avsluta detta liv? Det önskar jag få svar på.

Herr talman! Vi har en tydlig lagstiftning i detta fall. Jag har varit jättetydlig med att jag står bakom den. Det här handlar om väldigt svåra medicinsk-etiska frågor. Med anledning av de diskussioner som har förekommit har Socialstyrelsen tagit initiativ till samtal med företrädare för professionen och det rättsliga rådet. Jag kommer naturligtvis att följa denna diskussion. Annars vore det som om jag sa: De kan diskutera precis vad de vill, och oavsett vad de kommer fram till kommer jag inte att bry mig om det.

Något sådant vore ett oerhört märkligt agerande av ett statsråd som precis har uttryckt att hon ser positivt på att en dialog har initierats och att hon avser att följa den utvecklingen.

Detta är mitt besked till Emma Henriksson i dag.

Med tanke på den debatt vi har här med varandra tror jag att vi ändå behöver gå tillbaka till hur det generellt ser ut när det gäller aborter i Sverige. Jag tror att människor utifrån denna debatt - som naturligtvis är nog så viktig men som ska skötas av dem som är satta att göra det i dialog med varandra - skapar sig en bild av att det handlar om en stor mängd fall. Så är det ju inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Både du och jag, Emma Henriksson, vet att antalet tonårsaborter under de senaste tio åren har halverats i Sverige och av alla aborter i Sverige avslutas 94 procent före vecka 12. Det är till och med så att 53 procent av alla aborter avslutas före vecka 7. Det här är vad vi talar om.

I grund och botten handlar vår abortlagstiftning om att värna och stå bakom kvinnors rätt till sin egen sexualitet och sin egen kropp och rätt till att fatta beslut om huruvida man vill bli förälder eller inte.

Herr talman! Varje enskilt liv är okränkbart. Även om vi är fullt medvetna om att det bland aborterna handlar om väldigt litet antal - enligt uppgift 142 stycken under 2015 - är varje enskilt liv lika skyddsvärt.

Det är just i situationen när ett barn har fötts efter vecka 22 och huruvida det då har rätt att få sitt liv räddat eller att man försöker att rädda det som komplexiteten har ökat ytterligare. Detta är en del av en fråga som på många sätt är mycket större, men interpellationen gäller inte det.

Av de barn som föds i vecka 22 överlever 40 procent. Det är den medicinska landvinningen som har gjort att fler barn överlever och att fler föräldrar som trots att barnet föds alldeles för tidigt faktiskt kan få ett levande barn. Det innebär dock också att vi måste vara noga med att värna utformningen av dagens lagstiftning som tar fasta på livsdugligheten. Det är en lagstiftning som har fungerat under mycket lång tid, och här i riksdagen har vi en bred och mycket stark uppslutning kring att den måste fortsätta gälla.

Vi kristdemokrater kommer självklart att fortsätta att följa frågan så att nuvarande lagstiftning upprätthålls. Vi kommer precis som statsrådet att följa de samtal som förs. Vår ambition kommer dock hela tiden att stå fast: Tillämpningen ska även i fortsättningen utgå från nuvarande lagstiftning, som tar fasta på livsduglighet.

Herr talman! Ingen här har sagt att inte varje liv är okränkbart. Det är naturligtvis den gemensamma uppfattningen liksom att den lagstiftning vi har i dag ska följas. Detta är utgångspunkten.

Men återigen: Det finns svåra medicinsk-etiska frågor när det gäller det här. Som exempel klarar vi i dag att, precis som Emma Henriksson säger, rädda 40 procent av de barn som föds i vecka 22. Men på varje neonatalavdelning fattas det i dialog med föräldrarna och den profession som jobbar där ibland beslut om att man ska avsluta livsuppehållande åtgärder. Detta sker. Trots det är varje liv okränkbart.

I detta fall talar vi om kvinnor som av synnerliga skäl av Socialstyrelsens rättsliga råd har beviljats en sen abort på grunder som kan handla om skador eller annat. Det finns fruktansvärt mycket skam och skuldbeläggande kvar i Sverige när det gäller kvinnor som gör abort. Många kvinnor mår oerhört dåligt över att behöva fatta sådana beslut.

Det blir därför väldigt svartvitt när Emma Henriksson säger att oavsett vad professionen och den medicinska etiken säger tänker Kristdemokraterna under inga omständigheter fatta några som helst nya beslut i frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Jag refererade, Janine Alm Ericson, till den presskonferens som ett antal regeringsföreträdare hade och då man slog sig för bröstet och sa att man gjorde en historiskt stor satsning. De satsningar som regeringen själv valde att marknadsföra ligger till 75 procent inom nästa mandatperiod, då åtminstone jag hoppas att dagens regering inte kommer att sitta kvar.

Janine Alm Ericson kan ta snart sagt vilket utgiftsområde som helst - på nästan alla utgiftsområden i statens budget satsar Miljöpartiet mer än vad Centerpartiet gör, vilket helt enkelt beror på att Miljöpartiet inte har några spärrar när det gäller att höja skatten på jobb, företagande och allt annat i syfte att kortsiktigt få lite mer pengar att satsa på statliga bidrag och anslag. Där finns det en mycket stor skillnad mellan Centerpartiet och Miljöpartiet.

Det första som är viktigt för oss är att inte höja skatten i onödan för vanligt folk och vanliga företagare som bara försöker jobba, investera och utveckla sina verksamheter. Då får man också lite mindre pengar att göra av med. Det andra som är viktigt för oss är att se till att det man gör verkligen ger resultat. Under tiden som Miljöpartiet har ökat satsningarna på allt och ingenting har Sveriges sjunkande kurva när det gäller utsläpp bytts mot en ökande. Jag skulle mycket hellre satsa mindre pengar och ha sjunkande utsläpp än att som Miljöpartiet låta de här utgiftsområdena bli mycket dyrare samtidigt som resultaten uteblir. En miljöpolitik kan ju inte vara framgångsrik om den kostar mycket mer utan att den leder till några resultat. Det kan inte vara meningen.

Fru talman! Jag hör att Emil Källström egentligen inte har några bra förklaringar till att Centerpartiet konstant prioriterar ned miljö- och klimatfrågorna i sina budgetar. Jag tycker helt enkelt att det verkar som att de har gjort till sin idé att kritisera regeringens satsningar utan att komma med egna förslag. Det är olyckligt i en tid då vi behöver höga och tydliga röster för en bättre miljö- och klimatpolitik med bredare samarbeten för att nå de mål som vi gemensamt har satt upp.

Jag ger Centerpartiets Emil Källström en chans till att svara på frågan. Kommer den enorma satsningen på sänkta arbetsgivaravgifter för unga att ligga kvar i ert budgetförslag, eller kan vi i stället förvänta oss fler offensiva förslag för förbättringar av miljö och klimat?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande

Fru talman! Kommer vi att sänka skatten för dem som skapar jobb åt unga och nyanlända och för småföretagare som gör sin första anställning? Ja, absolut! Detta har vi presenterat under det senaste året för alla som har önskat lyssna. Det har dessutom varit förhållandevis uppskattat.

Det känns som att det här replikskiftet har belyst väldigt väl vilka skillnader det finns mellan Miljöpartiet och Centerpartiet. Vill man ha en dyr politik som leder till att utsläppsminskning byts till utsläppsökning kan man fortsätta att rösta på Miljöpartiet. Vill man återgå till en politik som kostar så lite som möjligt men samtidigt ger resultat i form av utsläppsminskningar och jobbar vidare med grundläggande incitament, som grön skatteväxling och annat som fungerar, då gör man klokt i att rösta på Centerpartiet.

Fru talman! Man skulle också kunna säga så här: Vill man återgå till stora statliga budgetunderskott, stora och växande ekonomiska klyftor och ineffektiva och väldigt kostsamma åtgärder kan man rösta på Centerpartiet. Men det var inte det jag tänkte prata om här, fru talman.

Inom detaljhandel, vård och omsorg samt hotell och restaurang är det vanligare med deltidsanställningar än med heltidsanställningar. Det är sektorer där oftast kvinnor jobbar. I topp ligger detaljhandeln, där hela 69 procent har deltidsanställning. Det här är också sektorer där väldigt många tvingas jobba i visstidsanställningar.

I Västernorrland, som Emil Källström själv kommer från, har var tredje arbetare en deltidsanställning. I Västerbotten är det fler än så. Den vanligaste orsaken till att man jobbar deltid är att det helt enkelt inte finns heltidstjänster.

Det här påverkar också lönerna. Det vet även Emil Källström. Kvinnorna i detaljhandel och hotell och restaurang har en faktisk genomsnittlig inkomst på mindre än 16 000 kronor i månaden. Ingångslönerna i de här sektorerna är så låga som mellan 13 100 och 14 600 kronor.

Det är de här lönerna som Centerpartiet och de övriga borgerliga partierna har utmålat som alldeles för höga. Centerpartiet har gång på gång krävt lägre ingångslöner. För toppnoteringen står Centerpartiets arbetsmarknadspolitiska talesperson, som har krävt sänkning av ingångslönerna med 20-25 procent. Det skulle betyda att vi är nere på löner på 10 000 kronor eller mindre.

Ni har krävt att det införs en statlig lönepolitik om inte arbetsmarknadens parter sänker ingångslönerna inom de här branscherna. Därför vill jag fråga dig, Emil Källström: Hur låga löner ska det vara? Hur låga faktiska ingångslöner ska det vara i de här sektorerna innan ni är nöjda? 13 100 kronor verkar ju vara för högt.

Fru talman! Jag tycker att Ulla Andersson är inne på ett antal intressanta och svåra utmaningar som vi som helhet i den svenska politiken måste försöka göra någonting åt. Det finns människor som år ut och år in jobbar deltid, inte sällan kvinnor och inte sällan i precis de branscher som Ulla Andersson nämner. Där har vi ett problem, för det är i många fall blivande pensionärer som kommer att få mycket låg pension. Det är inte sällan en kvinnofälla. Det här är i grunden frågor som har bäring på väldigt många olika saker, och det är mycket svårt att hitta en riktig lösning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande

Men sedan måste man sortera. Vad är alternativet för de här människorna? Vi pratar om behovet av ingångsjobb och nya vägar in på arbetsmarknaden. Det gäller att få in den där foten, så att man kan börja göra lönekarriär och så vidare. Ja, alternativet är ju i dag att gå på försörjningsstöd på 6 000-7 000 kronor i månaden. Även om man skulle landa på den lön som Ulla Andersson refererar till är det alltså en fördubbling av de pengar man har att röra sig med månad för månad.

Mitt viktigaste besked kommer alltid att vara att föra en politik som skapar så många jobb som möjligt, så många vägar in på arbetsmarknaden och in i samhällsgemenskap som möjligt.

Sedan måste vi jobba med att se om vårt eget hus. Samma problematik som finns i handeln finns i vård och omsorg, inte sällan med kommunpolitiker som huvudmän. Låt oss först och främst göra någonting där, åt det vi själva kan påverka direkt. Vi kan se till i våra kommuner, i Gävle såväl som i Örnsköldsvik, att heltidstjänster erbjuds i mycket högre utsträckning i de kommunala verksamheterna. Det kan vi göra mycket snabbt.

Fru talman! Ja, i Gävle har heltidstjänster varit normen sedan början av 2000-talet. Men det kanske var för att Vänsterpartiet hade kommunalrådsposten där.

Vi har föreslagit lagstadgad rätt till heltidstjänster. Det har Centerpartiet avvisat. Vi förstärker också möjligheterna till deltidsstämpling i den här budgeten. Jag tolkar Emil Källström som att Centerpartiet kommer att ställa sig bakom det i sitt budgetalternativ.

Emil Källström talar om intressanta och svåra utmaningar. Jag skulle vilja säga att de kvinnor som tvingas jobba för sådana här löner verkligen har det svårt. Att försörja sig själv och kanske ett barn eller två barn och leva på 13 100 kronor är en konst i sig. Men jag tolkar också Emil Källström som att han tycker att löner på 13 100 inte är något större problem utan att man skulle kunna gå ned till nivåer som försörjningsstöden ligger på, alltså på 6 000-7 000 kronor. Är det ditt svar, Emil Källström? Jag blir verkligen orolig för vad vi har att vänta oss om Centerpartiet kommer att få bestämma i framtiden.

Fru talman! Jag tycker att det är lite tråkigt att Ulla Andersson så uppenbart medvetet försöker missförstå mig när det handlar om dylika mycket svåra men viktiga frågor, där det inte finns några solklara enkla lösningar.

Är det lösningen på det här problemet att bara försöka lagstifta bort det? Jag tror inte det. Jag är ganska övertygad om att det skulle innebära att det totalt sett blir färre arbetstillfällen i den svenska ekonomin och att ännu fler hamnar i utanförskap. Det är inte jag beredd att medverka till. Det skulle inte fungera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande

Det jag är oroad över är att vi ser nya grupper - tusentals, hundratusentals människor - som år ut och år in befinner sig i försörjningsstöd med några få tusenlappar i månaden utan möjlighet att ta sig in på arbetsmarknaden, börja göra lönekarriär eller få sammanhang och arbetskamrater. Det är det största problemet. Jag talade om tudelning i hela mitt anförande. Vi måste på alla sätt möta detta, men det går inte att förbjuda bort det.

Herr talman och ärade ledamöter! Kerstin Lundgren har frågat mig om jag ser att det nu framlagda förslaget till konvention om kärnvapenförbud innebär en risk för att kunna upprätthålla och stärka NPT-avtalet, vilka alternativa initiativ jag tagit för att främja en framgångsrik översyn av NPT 2020, om jag ser att Sveriges säkerhet måste vara fokus för vårt ställningstagande till den föreslagna konventionen om kärnvapenförbud, om jag och regeringen har samrått med våra nordiska grannar under förhandlingsarbetet runt konventionen för att ta hänsyn till deras åsikter och slutligen vilken förankring av beslutet att rösta för konventionen om kärnvapenförbud som skedde inom regeringen innan Sverige röstade för den.

Frågorna berör flera aspekter, men låt mig inledningsvis ta avstamp i den svenska nedrustningstraditionen. Sverige har sedan länge haft ett brett och djupt engagemang på nedrustnings- och icke-spridningsområdet. I dag ser vi ett höjt tonläge mellan länder med kärnvapen där retorik om hot om användning blivit allt vanligare. Bristen på framsteg i nedrustningsarbetet har också bidragit till att 122 stater i somras bestämde sig för att stödja att en konvention antogs som ger möjlighet att gå vidare med ett regelrätt förbud mot kärnvapen. Vi är beredda att seriöst pröva alla vägar som kan föra oss närmare målet om en kärnvapenfri värld. Ett förbud skulle kunna ge ny politisk energi åt det globala nedrustningsarbetet och stärka normen mot användning och innehav av kärnvapen. I tider av säkerhetspolitisk oro är detta än mer brännande. För regeringen var det därför naturligt att medverka i den FN-mandaterade processen som ledde fram till antagandet av konventionen mot kärnvapen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Beslutet att rösta för konventionen när förhandlingarna avslutades i somras bereddes på sedvanligt sätt inom Regeringskansliet. Ett löpande arbete med textanalys gjordes under förhandlingens gång och låg till grund för beslutet. Förhandlingsresultatet har naturligtvis varit föremål för en första värdering och analys. I vanlig ordning inför sådana beslut behövs en heltäckande konsekvensanalys som på ett genomgripande sätt går igenom konventionen och dess påverkan på Sverige. Det är därför som regeringen nu kommer att tillsätta en utredning för ändamålet.

Inom ramen för de regelbundna kontakter de nordiska länderna har i aktuella nedrustningsfrågor har förbudskonventionen diskuterats utförligt. Frågan togs upp så sent som förra veckan då jag mötte min finske kollega i Helsingfors. Också under de återkommande möten som hålls mellan de nordiska cheferna för nedrustnings- och icke-spridningsfrågor har konventionen och förhandlingsprocessen tagits upp under det gångna året. Som bekant har vi inbördes kommit till olika slutsatser avseende deltagande i förhandlingsprocessen. Låt mig samtidigt understryka att det i den nordiska kretsen råder bred samsyn i nedrustnings- och icke-spridningsfrågor. Det illustreras också av att vi ofta vid internationella möten håller gemensamma anföranden.

Herr talman! Vår hållning har hela tiden varit att se konventionen i ett bredare perspektiv med icke-spridningsfördraget NPT i centrum. Det är ingen hemlighet att vi från svensk sida hade önskat oss att texten tydligare skulle ge uttryck åt detta synsätt. Sveriges inställning är och förblir att NPT är hörnstenen i detta globala arbete för nedrustning och icke-spridning. Relationen mellan konventionen och NPT blir ett viktigt inslag i det analysarbete som nu inleds.

Sverige är brett engagerat i det förberedelsearbete som inletts inför NPT:s översynskonferens 2020. Vid den första förberedande kommitténs möte i Wien tidigare i år lyftes bland annat nukleär riskreducering, sänkta beredskapsnivåer och genderfrågor fram. Det är helt centralt att denna process leder till konkreta framsteg efter misslyckandet 2015. Sverige kommer att söka bidra aktivt och för löpande dialog med andra länder om hur NPT kan stärkas. Det finns också skäl att påminna om kärnvapenstaternas särskilda ansvar. Genomförande av tidigare gjorda åtaganden, inte minst i NPT:s handlingsplan från 2010, är mer angeläget än någonsin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utredningen som nu tillsätts ska belysa konsekvenserna av konventionen för bland annat icke-spridningsavtalet, provstoppsavtalet samt våra försvarspolitiska samarbeten. Direktiven och formerna för denna utredning presenteras i närtid. Efter att utredningen är klar kommer regeringen att ta ställning till ett undertecknande.

Låt mig avslutningsvis framhålla att framsteg på vägen mot en kärnvapenfri värld vore till gagn för svensk och global säkerhet. Att oppositionen inte visar ett större intresse för nedrustningsfrågorna i denna oroliga tid tycker jag är beklämmande.

Herr talman! Tack, utrikesministern, för svaret på mina frågor, eller i varje fall en del av dem!

Herr talman! Centerpartiet vill se en kärnvapenfri värld. Centerpartiet vill se en trovärdig nedrustning av kärnvapen. Centerpartiet stöder fullt ut NPT-avtalet, icke-spridningsavtalet, och vill inte riskera det genom andra globala avtal som kan erodera det. Det gäller likaså provstoppsavtalet som vi kämpar för att få på plats.

Centerpartiet såg klara problem med det förslag till upplägg som fanns för att förhandla fram ett avtal om kärnvapenförbud. Vi såg ändå skäl att delta för att syna och för att bygga broar. Vi var tydliga med att vi inte ville se en plakatpolitik utan en resultatpolitik till följd av den förhandlingen.

Vi såg, herr talman, deklarationerna från kärnvapenstaterna. Ryssland var väldigt tydligt i sin markering om varför man inte skulle rösta för en förhandling kring detta. De pekade på att det var destruktivt och på att det hotade NPT. Vi noterade Japans markering - Japan som i dag är utsatt för återkommande hot från grannen i regionen, Nordkorea. Japan, som är det enda land som har känt kärnvapnens humanitära konsekvenser och konsekvenserna i stort, valde att inte gå in därför att man, precis som andra, till exempel Schweiz och våra grannar Finland och Norge, vill se en värld utan kärnvapen men vill ha en trovärdig nedrustning som inte hotar säkerheten.

Jag noterade också, herr talman, den markering som Sverige gjorde innan förhandlingarna startade. Man röstade ja till att gå in, vilket vi då tyckte var rätt. Den markeringen innebar att avtalet skulle bedömas utifrån om förhandlingarna skett brobyggande och inkluderande och om kärnvapenstaterna inkluderats. Min förväntan var att vi skulle få en svensk röst som agerade i den riktningen - för inkludering, för att kärnvapenstaterna skulle komma med och för att välja andra lösningar om det inte skulle vara möjligt att gå den vägen. Holland var också med och var tydliga med att man ville försöka, ungefär som Sverige, pröva förutsättningarna att få en trovärdig överenskommelse.

Det man kan se, herr talman, är just det som många påtalade, nämligen vikten av att nedrustningen också baseras på en bred säkerhetspolitisk syn. Vi vill att kärnvapen inte ska användas och att de ska försvinna, men vi vill att det görs på ett sätt som är trovärdigt.

Nu har vi resultatet. Det har varit en snabb process som inte har varit brobyggande utan splittrande. Inga kärnvapenstater har deltagit, och det hotar NPT. Ser utrikesministern att Sveriges säkerhet måste vara i fokus för vårt ställningstagande till den framförhandlade konventionen? Och ser utrikesministern att konventionen innebär en risk för att kunna upprätthålla och stärka själva NPT-avtalet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det är faktiskt regeringen som driver resultatpolitik och inte plakatpolitik. Det enklaste av allt är att stå över allt och säga: Vi är emot kärnvapen. Vi lever i en tid när arsenalerna moderniseras, när det blir en spridning och när man inte lever upp till icke-spridningsavtalet. Ni har ju inte funnits någonstans i den debatten. Oppositionen har över huvud taget inte engagerat sig, och när jag har träffat civilsamhällesorganisationer som engagerar sig berättar de att de har bjudit in er flera gånger men att ni inte kommer.

Jag tror i själva verket, Kerstin Lundgren, att när ni ändrade linje och inställning till Natomedlemskap tystnade också Centerpartiets röst. Det är väldigt tråkigt.

Jag gjorde precis tvärtom. Den här regeringen tog ned Sverige från åskådarläktaren, där inte minst min företrädare hade placerat Sverige. Jag påminner mig om att när Sverige lämnade till exempel New Agenda Coalition, som arbetade mot kärnvapen, sa Kerstin Lundgren att det var viktigt att det inte skickade ut en bild av att Sverige omprioriterade kärnvapenfrågan, och hon kritiserade detta. Då blev det i stället så att vi välkomnades med öppna armar tillbaka in i FN-sammanhang för att diskutera hur vi hittar en väg framåt. Det har ju inte fungerat. Kärnvapenstaterna är bestämda när det gäller att hålla fast vid sina kärnvapen, och dessutom fungerar inte heller avskräckningsdoktrinen så som man hade förväntat sig eller velat att den skulle fungera.

Så vad gör vi då, annat än att bara säga allmänt att det är klart att vi är emot kärnvapen? Vi måste arbeta med andra länder. 122 av världens länder röstade faktiskt fram den här konventionen och bestämde sig för att det är tid att vi signalerar tydligt och bildar norm. Det är lika mycket det som det handlar om, precis som det har varit i tidigare internationella konventioner som har förbjudit massförstörelsevapen. Man tvingar kärnvapenländerna att acceptera att det här ska vara normen. Det här är det sista massförstörelsevapen som vi inte har ett internationellt förbud mot. Om inte nu, när ska ett land som Sverige och en svensk utrikesminister tala för kärnvapennedrustning och mot kärnvapenanvändning? Om inte nu, när?

Vi arbetar förstås mycket aktivt för att också försöka bygga en bro. Men det var tydligt hur kärnvapenländerna reagerade. Ska vi vika oss för det? Är det linjen? Ska vi säga att de ska få veto i den här frågan och att resten av världens länder därmed inte ska våga sätta sig upp mot kärnvapen och faktiskt insistera på att det här är en väg framåt som just bildar norm?

Det är riktigt att förhandlingen gick osedvanligt fort. Många som deltog tyckte att det var osedvanligt framgångsrikt att man faktiskt kunde komma överens. Men precis som sedvanligt är måste man också granska exakt hur vi ska tolka varje paragraf, hur vi ska översätta det om vi vill skriva under och hur det påverkar våra samarbeten. Vår fördel är att vi är militärt alliansfritt. Vi har friheten att säga ifrån mot kärnvapen och samtidigt försvara våra samarbeten.

Herr talman! Jag vet att Margot Wallström, utrikesministern, är engagerad i kärnvapennedrustning och har varit det under hela sitt liv. Men det finns fler som har varit och är engagerade. Jag har själv deltagit både i NPT-översynen 2010, som ändå nådde fram till någonting, och NPT-översynen 2015 som inte nådde fram till ett resultat därför att det var för stor splittring. Det fanns också andra skäl bakom det hela.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Rysslands agerande då var mycket tydligt. Andra länder var också tydliga, men särskilt Ryssland var det. Mot bakgrund av den säkerhetspolitiska verklighet vi har är det naturligtvis viktigt att vi försöker nå fram om vi verkligen vill nå resultat och inte bara statements. Det finns många länder som inte är kärnvapenstater men som ändå inte har valt att gå med, dels för att man måste ha en bred säkerhetspolitisk analys, dels för att man tycker att det är viktigt att försöka bygga broar och ta sig fram på de områden som finns och inte på nytt hamna i ett läge som kanske 2020 kommer att splittra och till och med i värsta fall helt låta avtalet, NPT-översynen, gå i stå.

Jag tycker, herr talman, att det är bekymmersamt att utrikesministern i sitt senaste inlägg så tydligt verkade vara på det klara med att det här avtalet är bra och riktigt. Det är uppenbart att utrikesministern har ambitionen att Sverige ska skriva under avtalet. Det blir förvånande för mig, för jag ser att det finns ett humanitärt perspektiv och att det är mycket tydligt att vi vill ha en värld utan kärnvapen - men vägen dit måste inkludera och bygga broar. Annars når vi inte resultat utan ställer oss i ett hörn. Det må vara i trevligt sällskap, men det leder inte framåt.

Vi har nog svårt att hitta vägar framåt för att lösa det vi nu ser i Nordkorea. Varken NBT-avtalet eller NPT-avtalet har i det läget räckt, men vi måste komma framåt. Då är det inte mer splittring utan mer brobyggande som krävs.

Det krävs också att man har en tydlig helhetssyn på detta. Det behövs en balanserad nedrustning, som den tidigare socialdemokratiske statsministern i Norge, Jens Stoltenberg, uttryckte det, så att den blir trovärdig. Det behövs också en trovärdig uppföljningsmekanism. Där är vi inte i dag. Många har också kritiserat det.

Om man befinner sig i Costa Ricas säkerhetspolitiska miljö kan det måhända vara en helt annan situation. Men för ett land som Sverige, i Östersjöregionen, är det centralt att se vikten av en balanserad nedrustning, både av taktiska kärnvapen och av övriga kärnvapen. Där är vi inte, med den signal som utrikesministern nu ger.

Ser utrikesministern över huvud taget en risk för att konventionen kan leda till att kärnvapenstaterna och andra stater inte vill gå vidare med NPT-översynen?

Herr talman! Jag hör något lite försåtligt. Jag tror i själva verket att Natoargumentet är väldigt viktigt för Centerpartiet och oppositionen. Jag tror att man vek ned sig när man märkte att det kom kritik från Natohåll och från kärnvapenstaterna.

Jag har inte hört några andra förslag på hur det här ska gå till. Det här är det bästa vi har just nu. Det är en markering från världssamfundet. 122 länder säger: Det här måste vara normen. Vi måste få ett förbud mot det sista massförstörelsevapnet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har upplevt det här förut, att kärnvapenländerna försvarar sin rätt att behålla kärnvapen. Vi har också sett det med klustervapen och landminor. Och vi såg det när det humanitära initiativet kom till stånd. Då blev det en enorm reaktion.

Det är klart att man utövar påtryckningar på sina allierade. Vi kan också fråga oss vad som hände när Nederländerna till slut inte vågade rösta som de nog egentligen hade velat.

Vi måste vara uppriktiga, Kerstin Lundgren. Ni säger att det är viktigt att reda ut den här länken och att se till att det vi gör fungerar förstärkande. Det var också avsikten med den här konventionen. Det finns inga andra avsikter.

Jag kan rekommendera debattartikeln i Dagens Nyheter. Författarna börjar med att säga att så här ser det ut i dag. Om man nu vill att det ska finnas som avskräckning och accepterar att det ska finnas ett kärnvapenparaply, vilket man är beredd att göra om man förespråkar Natomedlemskap, säger forskarna och experterna: "Avskräckning kräver högst några hundra vätebomber, men Ryssland och USA har cirka 7?000 vardera." Och länderna vill gärna modernisera sina arsenaler ytterligare.

Vi kan såklart säga att det inte fungerar. Icke-spridningsavtalet fungerar inte som det borde just i dag. Tanken är att vara ytterligare normbildande. Det var ursprunget.

Vi måste också titta på hur vi ska få med kärnvapenstaterna i någon form av dialog. Det är ingenting som utesluter det än så länge. Det handlar om hur man ska bygga, hur man ska föra debatten vidare.

Man ska inte underskatta syftet. Man ska förstå det. Man ska inte heller dölja sig bakom helt andra argument. Vad är alternativet? Finns det något annat initiativ som är realistiskt i dag? Och hur ska det se ut?

Det här fungerar trots allt som det var tänkt, som en påtryckning och en tydlig politisk signal från 122 av världens länder mot kärnvapenstaterna: Det här är oacceptabelt. Titta vilken fara det försätter oss i!

Just nu är alltså rätt tid att diskutera det.

Vi är inte helt nöjda med alla texter, som det kan vara i sådana här fall. Men det behöver inte betyda att allt i konventionen är dåligt. Det kan också handla om tolkning. Därför måste man titta ordentligt på vad det skulle innebära.

Vi argumenterar såklart för att Sverige kan göra både och. Vi kan markera och ha en tydlig politik mot kärnvapen, och vi kan försvara våra samarbeten. Och det kommer vi att fortsätta göra.

Herr talman! Den egna tolkningen kan man ju göra. Den kan utrikesministern göra på egen hand. Men frågan är om andra håller med om utrikesministerns tolkning. Om så inte är fallet sitter man så att säga lite sämre till. Därför var en av frågorna ifall regeringen har gjort en analys av de säkerhetsmässiga konsekvenserna av ja-rösten. Det var nämligen inget som syntes i argumentationen när vi först noterade utrikesministerns artikel.

Herr talman! Utrikesministern säger att det är en markering. Men vi har gjort mängder av markeringar, utan att det har lett till resultat. Då är det viktigt att fundera på hur man ska komma vidare och nå resultat. Det kan bara byggas om man ser samlat på nedrustning och säkerhet. Det går inte att se det bara från den ena sidan. Man måste också se den andra sidan. Det blir uppenbart när vi tittar på hur till exempel Japan har resonerat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Lite bekymmersamt är det ändå. Jag utgår från att regeringens uppfattning är att man vill skriva under det här avtalet. Om man anser att man har lagt ut bron till den underskriften genom att rösta ja men inte har undersökt och tagit hänsyn till konsekvenserna för vår säkerhet, vilket skulle kunna innebära att man i nästa skede inte kommer att kunna skriva under, faller den markering som Sverige har gjort. Då har man sålt smöret och tappat pengarna, herr talman. Det leder inte heller till framgång för vare sig nedrustningsprofilen eller till kärnvapennedrustningsresultat.

Jag tror att utrikesministern har fastnat i Natospåret och Natodiskussionen och gör det mer som en markering.

Herr talman! Det är precis tvärtom. Den här konventionen skulle innebära ett förbud av det sista massförstörelsevapnet som ännu inte omfattas av internationell lag och ordning. Det är det det går ut på.

Men i det här skedet är det också en tydlig signal. Andra som har skrivit under och är klart för konventionen tar också tid på sig, för att titta på sina samarbeten men också på länkarna till andra avtal.

Vi måste fortsätta diskussionen om hur vi ska bygga en bro så att vi så småningom får med kärnvapenstaterna i en diskussion om kärnvapennedrustning. Det är viktiga uppgifter. Och de försvinner inte för att man i så fall har en konvention.

Det är självklart att vi måste granska alla de aspekterna innan vi så småningom skriver under och ratificerar. Men vi har startat arbetet med önskan om att göra någonting i den oroliga och farliga tid vi lever i, då länder börjar hota på allvar med att använda kärnvapen - det är inte bara som avskräckning, utan man anser att det skulle vara realistiskt att sätta in sådana. Då måste vi göra någonting. Världen måste säga ifrån. Det är bakgrunden till det här, och det är det man ska förstå.

Det har fungerat på liknande sätt när tidigare konventioner har kommit till. Det har blivit en ganska stark opinion. Människor har reagerat. Länder har också tvingat kärnvapenländer och andra som ursprungligen har varit emot att acceptera, och så småningom har ett reellt nedrustningsarbete påbörjats.

Vi fortsätter kampen mot kärnvapenspridningen. Och vi menar, till skillnad från den förra regeringen, att vi ska fortsätta engagera oss i det här arbetet fullt ut. Och vi kommer att försvara våra samarbeten.

Vi ska naturligtvis granska noga hur konventionen kommer att påverka oss på alla dessa områden.

Överläggningen var härmed avslutad.