Interpellationssvar - 2016-12-09

Herr talman! Nooshi Dadgostar har frågat mig om jag har en annan uppfattning än min företrädare i frågan om andrahandsuthyrning.

Vi har, som Nooshi Dadgostar är väl medveten om, en omfattande bostadsbrist i merparten av Sveriges kommuner. För att komma till rätta med detta arbetar regeringen med att dels öka bostadsbyggandet, dels förbättra nyttjandet av befintliga bostäder bland annat genom att öka uthyrning av privatbostad eller del av bostad. Tillskottet av nyproducerade bostäder kommer inte att räcka för att möta bostadsbristen, utan fokus måste också läggas på att bättre nyttja befintligt bestånd.

Även om vi saknar offentlig statistik för hyresnivåer vid privatbostadsuthyrning är jag, liksom Nooshi Dadgostar och min företrädare, bekymrad över de uppgifter som förekommer om ökande andrahandshyror, hyresnivåer som gör det svårt för många hushåll att ta sig in på andrahandsmarknaden och hyresmarknaden. Det är också bekymmersamt med de otrygga förhållanden som ibland tycks råda, inte minst uppgifter om kriminalitet på andrahandsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

År 2013 infördes en ny lag om uthyrning av egen bostad som bland annat innebär att hyresvärden får ta ut en kostnadsbaserad hyra till skillnad från boende i hyreslägenhet. Boverket har gjort en uppföljning av lagen och bland annat analyserat andrahandshyror i annonsdata från två större annonseringstjänster under åren 2009-2014. Statistiken visar på ökande andrahandshyror även för hyreslägenheter som inte omfattas av den nya lagen. Att hyrorna ökade såväl före som efter lagen, oavsett upplåtelseform, bidrog till svårigheten att dra slutsatser om orsaken. Sannolikt påverkas hyresnivåerna av det ökande underskottet på bostäder.

Boverkets uppföljningsrapport utgör underlag till den pågående utredning som vi har tillsatt om stärkt ställning för hyresgäster och som kommer att lägga fram sitt betänkande under våren. Utredningen ser bland annat över hur hyresgästernas ställning kan stärkas och hur tryggheten kan öka avseende uthyrning av egen bostad.

Lagen om uthyrning av egen bostad syftar till att befintliga bostäder i så stor utsträckning som möjligt ska nyttjas. Det är dock viktigt att avvägningen mellan hyresvärdens och hyresgästens intressen är lämplig, något som utredaren nu ser över och där jag inväntar utredarens förslag.

Herr talman! Jag vill tacka ministern för svaret. Innan jag kom hit läste jag senaste numret av tidningen Hem & Hyra som nyligen har gått igenom andrahandshyrorna. Rubriken är "Rekorddyrt att hyra bostadsrätt", och slutsatsen är i princip: Hyr inte en bostadsrätt! Sök dig i stället till en hyresrätt som har helt andra regler för uthyrning.

I ingressen står det: "Att hyra bostadsrätt i andra hand kan vara tre gånger dyrare än att ha ett förstahandskontrakt, visar vår granskning. Men ingen klagar hos hyresnämnden - eftersom det är lönlöst." Jag har hållit på med bostadspolitik ett tag nu, och jag är oerhört förvånad över det regelverk vi har och som egentligen syftar till att den enskilde inte ska kunna ta till vara sina rättigheter. Du kan alltså inte i efterhand få tillbaka den överhyra du betalt. Du kan med kort varsel direkt bli av med ditt kontrakt - förmodligen i samband med att du till exempel går till hyresnämnden, även om man har kommit överens om någonting annat.

Här har vi alltså ett regelverk där en person är helt rättslös. Det finns i verkligheten inget tak för hyrorna i bostadsrätt, kan man säga, för i praktiken kan du aldrig ta till vara din rätt.

Ministern menar - ganska snällt, skulle jag vilja säga - att det är en kostnadsbaserad hyra. Det är det inte; det är en marknadsbaserad hyra. Har du till exempel fått en bostadsrätt av dina föräldrar som är cashad och klar och du därför betalar en kostnad på kanske 1 000 kronor i månaden kan du fortfarande begära 12 000 kronor i hyra och själv bo någon annanstans.

Anledningen till att jag ställer frågan om regeringen har ändrat åsikt är att jag i ministerns svar ser att det fortfarande från regeringen finns en betoning på nyttjande. Det "tycks råda" vissa otrygga förhållanden, säger ministern. Han är inte säker på det. Jag skulle säga att detta är en grav underdrift av vad som sker på andrahandsmarknaden i dag.

Jag vill också ifrågasätta hela idén om ett ökad nyttjande. Det är ju inte ett ökat nyttjande när vi ser att folk i dag köper upp bostadsrätter och utnyttjar det faktum att människor är i stort behov av bostäder genom att ta ut enorma andrahandshyror, medan de själva bor i en annan satellitbostad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta har inte ökat nyttjandet av beståndet. Det är någonting annat. Det har däremot ökat bostadsspekulationen.

I Sverige har vi jobbat ganska hårt med att inte underlätta den här typen av spekulation på det egna boendet. Det är precis det som är väldigt farligt för ekonomin. Vi säger ibland så här i Sverige: Nej, det kommer förmodligen inte att bli en bostadsbubbla som brister, för vi har inte den typen av spekulation som man har i andra länder.

Sådant kan man höra ibland. Men lagstiftningen underlättar precis den typen av spekulation.

Många människor har hört av sig till mig efter att jag sa att jag skulle ställa den här interpellationen till ministern. Det här är nämligen ett problem som bara blir större och större. Jag talade senast i går med en person som sa att nu har de köpt en bostad, men personen kommer naturligtvis inte att bo i den själv, utan rummen i den här jättebostaden kommer att hyras ut för 20 000 kronor styck till olika individer. Det är alltså bara ett sätt att köpa upp bostäder och tjäna pengar på dem på ett starkt spekulationsartat sätt.

Jag menar att ministern skulle behöva ta det här lite mer seriöst än vad jag upplever att man gör.

Herr talman! Jag menar att den bostadsbrist vi har i Sverige skapar en hel del problem av olika karaktär inom en rad olika områden. Olika andrahandshyror är ett av de problem som vi ser i dag men också de kraftigt ökade priserna på villor och bostadsrätter är ett väldigt stort problem, eftersom det är väldigt många människor som inte kommer in på bostadsmarknaden. Det är en växande grupp som inte har råd att ta plats på bostadsmarknaden.

Detta är kanske i grunden det allra största problemet på området, men det är också i förlängningen ett problem att fler och fler människor hamnar i en stor skuldsättning som de är osäkra på om de klarar av om vi får en ändrad ekonomisk situation i landet. Hushållen som grupp får kraftigt ökade problem om vi får en ändrad situation i form av försämrad konjunktur eller ökade räntor. Människor med mindre inkomster får trängas på en allt mindre del av bostadsmarknaden, vilket gör att priserna på till exempel andrahandskontrakt ökar. Också kriminella organisationer växer upp i takt med att det här problemet växer i olika delar av landet.

Jag håller alltså verkligen med om att den stora bristen på bostäder är ett stort problem som vi måste försöka komma till rätta med, annars skapar vi situationer som riskerar att orsaka stora problem för hela landet. Vi riskerar också att få en växande kriminalitet i andra änden. Delar av det som jag uppfattar att Nooshi Dadgostar hänvisar till är egentligen en kriminell verksamhet som man borde agera tydligare emot. Det tror jag är riktigt: Vi behöver göra agera tydligare för att motverka en kriminalisering av den här sektorn och en växande trångboddhet som också för med sig problem.

Jag är däremot inte beredd att vidta betydande åtgärder som minskar omfattningen av uthyrningen av en del av en bostad. Jag tycker att det är något som vi borde göra i större utsträckning än i dag: hyra ut en del av vår bostad. Oavsett om det gäller en villa, bostadsrätt eller hyresrätt tycker jag att fler borde göra det, för även om det finns trångboddhet framför allt kring storstäderna i dag är det också många som har gott om utrymme. Vi borde kunna åtgärda en del av problemen med att många har svårt att hitta en bostad genom att hyra ut en del av vår bostad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Här finns alltså en nödvändig del av lösningen för att alla ska kunna ha tak över huvudet. Det måste vi också inse.

Herr talman! Det som jag beskriver är inte kriminellt. Det är problemet. Det är därför jag vädjar till regeringen att ändra det regelverk som den borgerliga regeringen för några år sedan införde, nämligen uthyrningen av privatbostad.

Det har alltid varit möjligt att ha inneboende. Det rör inte riktigt frågan. Det kan man också tjäna pengar på. Problemet med lagstiftningen är att man aldrig kan få tillbaka överhyran i efterhand, vilket gör att det i praktiken inte finns något tak för hyressättningen. Det gör att bostadsbristen späs på. Enskilda rika individer köper upp ett stort antal bostäder. De har kvar sin bostad trots att den egentligen borde läggas ut på marknaden. I stället flyttar de någon annanstans och hyr ut bostaden till en enorm hyra.

I den utredning som tidningen Hem & Hyra gjort framgår det att utbudet av andrahandslägenheter har ökat med ynka 4 procent. Det är lite. Hyrorna för en tvårummare har däremot ökat med 35 procent. Man kan få betala tre gånger hyran i Stockholm och dubbelt så högt i Göteborg.

Melissa Eriksson i artikeln bor inte i en storstad utan i Strängnäs. Hon betalar i dag en hutlös hyra. Hon säger: "De tjänar flera tusen kronor i månaden och ändå får man bara hyra i korta tider och kan kastas ut när som helst." Det är precis vad regelverket innebär. "Jag tycker att det är för jävligt", säger Melissa.

Detta är utbrett i hela Sverige. Det spär på det som ministern beskriver, nämligen bristen. Det är inte så att det finns tomma lägenheter som plötsligt fylls med personer. Tvärtom! Nu har det skapats en farlig spekulation kring bostäderna. Det kan innebära att bostadsbubblan brister. Det innebär att det blir enorma klyftor. Personer med mycket pengar köper upp bostadsrätterna och exploaterar, suger ut, de som står långt ifrån bostadsmarknaden med hyror som är bortanför rimlighetens gräns. Det är en klyfta som växer och växer.

Bostaden är en social rättighet. Det är inskrivet i grundlagen. Här blir det ett slags pyramidspel där vissa tjänar extremt mycket på att utnyttja bostadsbristen. Peter Eriksson beskriver själv vilket enormt problem bostadsbristen är. Jag menar att lagstiftningen måste skydda den enskilde. Det måste finnas ett starkt konsumentskydd just i tider där bostadsbristen är så stor, så att inte effekterna uppstår. Det är inte fler personer som har fått bostad. Däremot betalar de mycket högre hyra.

Jag vill lyfta upp en sista sak. Det finns de företag i dag som är bra. De vill bygga bostäder till rimliga kostnader, till exempel bostadsrätter. Det finns den typen av företag. Det är superbra att bostadsrätterna inte är alldeles för dyra. Men i dag funkar inte det. Det kommer spekulanter och köper upp bostadsrätterna och hyr ut dem till en hög marknadshyra. De goda företagen som vill bygga bra fungerar inte som prispress på marknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Ett av problemen på området är att den officiella statistiken på området är svag. Boverket gör, som jag refererade till, en del undersökningar på området. Sedan finns andra aktörer, någon enskild tidning, som gör små egna undersökningar. Jag tycker att man ska vara lite försiktig med att dra alltför stora slutsatser; att i dag funkar det inte därför att det är så här på grund av att man har hört att någon säger att det är så någonstans. Det är en sida av det hela.

Jag håller med om att det finns ett problem, men man ska inte utifrån det säga att det är så det ser ut i dag. Det kan vara en sida av saken. Sedan kan det se ut också på andra sätt.

Men vi ska inte underskatta problemen. För att försöka åtgärda en del av problemen diskuterar vi vad regeringen kan göra med den växande kriminaliteten. Jag tycker fortfarande att kriminalitet är en del av det problem interpellanten tar upp. Det är fråga om kriminalitet om det finns ett organiserat uthyrande i form av andrahandskontrakt. Det är möjligt att det går att rikta tydligare åtgärder framöver och se om det finns brister i regelverket.

Det finns också en pågående utredning som ska vara färdig till våren. Den ska handla om att stärka ställningen för hyresgäster. Där kommer en del av frågorna att tas upp. Det handlar om reglerna för hyresgästers inflytande om och det ska ske ändringar i lagen om uthyrning av egen bostad. Utredningen ska också titta på problem med kriminella grupperingars användning av hyreslägenheter. Det finns en rad saker som kan vara viktiga i sammanhanget där utredningen ska lägga fram förslag till våren.

Herr talman! Det är talande att ministern tycker att det är fråga om kriminalitet. Det är precis vad det inte är. Det är därför jag tar upp frågan. Lagstiftningen är felaktig. Det här är i princip en legal verksamhet som vi understöder - som är politiken. Man kan tycka att det är legaliserad maffiaverksamhet. Men problemet är att det finns en lagstiftning som inte innehåller straff.

Det är som om vi skulle säga att vi förbjuder mord i landet, men det finns inga påföljdssystem. Vi bara hoppas att det ska vara så. Det är regelverket i dag.

I artikeln framgår att hyresnämnden i Stockholm har tagit emot en mängd ansökningar om återbetalning av andrahandshyra. Hyresrådet konstaterar att nästan alla vinner. De som går till hyresnämnden och kräver tillbaka en överhyra vinner i nästan alla fall. Men hyresrådet säger att av folk som har hyrt en privatbostad, bostadsrätt eller villa där marknadshyra råder, har noll personer gått till hyresnämnden för att få tillbaka en överhyra.

Tror bostadsministern på allvar att problemet inte finns för bostadsrätt? Så kan det inte vara. Det är orimligt att det finns två olika system för att hyra ut - ett rimligt system på hyresrättssidan där det finns en påföljd och där brott kan beivras, vid överhyra, men ett system på privatbostadssidan där det inte kan ske. Där har verksamheten legaliserats, som ministern själv menar är maffiametoder eller kriminell verksamhet.

Jag vädjar till regeringen att titta på problemet. Det är stort. Det är fråga om spekulation. De goda företag som finns på marknaden i dag som vill bygga till rimliga priser kan inte göra så eftersom spekulationen har tagit över.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Detta är ett av skälen till att regeringen tillsatte utredningen som Agneta Börjesson arbetar med. Den ska läggas fram under våren. Det finns problem med andrahandsuthyrningen. Det är också viktigt att vi inte reagerar så att ännu fler blir utan bostad.

Det är helt sant, och det verkar stämma, att andrahandshyrorna ökar kraftigt. Men det finns lite evidens som säger att det beror på den nya lagen. Hyrorna ökade kraftigt redan innan den nya lagen trädde i kraft. Det beror sannolikt i huvudsak på att det råder en kraftig bostadsbrist. Hur ska vi komma till rätta med problemet?

Det problemet kommer att vara svårt att lösa i det kortsiktiga perspektivet. Men om vi ökar bostadsbyggandet rejält kommer det att bidra till en förändring av marknaden.

Vi måste hitta tydligare bättre strukturer som stärker och tydliggör både hyresgästernas och fastighetsägarnas ställning. Det kan bidra till att vi i Sverige i större utsträckning kan hyra ut delar av lägenheten på bra och sjysta villkor som är transparenta för alla, och det blir tydligt om regelverket överträds.

Där finns ett arbete att göra. Regelverket måste bli bättre. Jag kan stödja interpellantens inställning att det finns brister i systemet som behöver åtgärdas.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Gunilla Nordgren har frågat mig om jag är beredd att ta något initiativ med anledning av det hon anför i interpellationen vad gäller genomförandet av översynen av områden av riksintresse för friluftsliv.

I interpellationen anför Gunilla Nordgren bland annat att översynen genomförs på ett sätt som inskränker den enskilda äganderätten. Detta genom att de ansvariga myndigheterna enligt henne har bortsett från privata markägare och deras intressen, bland annat när de har hållit samråd. Gunilla Nordgren framhåller vidare att det är problematiskt att staten pekar ut riksintresseområden som påverkar redan pågående arbeten med detaljplaner i kommunerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag konstaterar inledningsvis att äganderätten är grundlagsskyddad och absolut inte ifrågasatt av regeringen.

Som jag uppfattar Gunilla Nordgren handlar hennes fråga bland annat om det samråd som enligt miljöbalken ska hållas om miljöbedömningar. Av den aktuella bestämmelsen i miljöbalken framgår som Gunilla Nordgren beskriver att även allmänheten ska ges möjlighet att lämna synpunkter under ett sådant samråd.

Jag kan inte kommentera myndigheternas ageranden i dessa sammanhang, men jag kan åtminstone konstatera att det i interpellationen anges att allmänheten, vilket även omfattar privata markägare, har getts möjlighet att lämna synpunkter i det aktuella fallet. Detta framgår även av information på Naturvårdsverkets hemsida.

Jag uppfattar även att Gunilla Nordgrens fråga handlar om de så kallade sektorsmyndigheternas samråd med Boverket och andra myndigheter enligt 2 § hushållningsförordningen. Detta samråd är ett led i arbetet med att komma fram till vilka områden som kan vara av riksintresse.

Ansvaret för att göra bedömningar av vilka områden som kan vara av riksintresse, det vill säga det som brukar kallas att peka ut riksintresseområden, och att redovisa dessa för länsstyrelserna ligger på respektive sektorsmyndighet. När det gäller områden av riksintresse för friluftslivet ligger detta ansvar på Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket. Länsstyrelserna ska sedan bistå kommunerna med underlag för den kommunala planeringen. Detta flöde är fastställt i lag och förordning, och jag kan inte kommentera myndigheternas ageranden i enskilda ärenden i frågan eller påverka de enskilda processerna.

Jag vill avslutningsvis tydliggöra att när en myndighet utpekar ett riksintresseområde påverkar det inte den pågående markanvändningen.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Som ministern skriver i sitt svar pågår det en översyn av riksintressen för friluftsliv.

Bakgrunden är ett uppdrag som Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten fick i sina regleringsbrev för 2012 och 2013. Utgångspunkten är att områdena har så stora värden av natur- eller kulturkvalitet och tillgänglighet för allmänheten att de kan bli attraktiva för många besökare från stora delar av landet.

Länsstyrelserna lämnade under 2014 in förslag till regeringen på vilka områden de ansåg borde vara av riksintresse. Särskilt fokus har lagts på storstadsnära områden. Man har nu genomfört samråd och vänt sig till myndigheter, länsstyrelser, berörda kommuner, natur- och friluftsorganisationer med flera. Remisstiden var dock ganska kort. Man skickade ut samrådet den 2 september och skulle ha svar från kommunerna den 30 september. Då har man inte så stor respekt för den demokratiska processen i kommunerna.

Jag ställde två frågor till ministern. Den första var om ministern anser att det är förenligt med proportionalitetsprincipen i miljöbalken och regeringsformens 2 kap. 15 § att staten via myndigheter pekar ut områden för riksintressen för friluftsliv så att den enskilda äganderätten för enskilda markägare inskränks. Den andra frågan var om ministern anser att det är i överensstämmelse med nämnda lagar att staten pekar ut områden som påverkar redan pågående arbeten med detaljplaner i kommunerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

På den första frågan svarar ministern att äganderätten är grundlagsskyddad och inte ifrågasatt av regeringen. Det tackar vi för. Men jag tycker att man alltför ofta är i närheten av att inte respektera den. I en del av de utpekade områdena innebär förslaget från länsstyrelserna att enskilda markägare blir berörda och enligt min mening får sin äganderätt inskränkt.

Man säger att områden ska ligga inom 30 kilometer från en storstad, och då talar vi om Stockholm, Göteborg eller Malmö. Flera av de utpekade områdena ligger dock längre bort än 30 kilometer, och det finns inga allmänna vägar dit och så vidare. Förslagen innebär också att även icke-allmänrättslig mark utpekas, till exempel jordbruksmark.

Här ger ministern svaret att det inte påverkar pågående användning, men det är ju inte riktigt sant. Om bonden till exempel vill slå ihop två åkrar för att göra driften rationellare kan riksintresset innebära ett hinder. Det finns exempel, inte från Skåneland men från en annan del av landet, där markägaren gratis upplåtit marken för ett skidspår åt en skidförening. Efter ett par år ville ägaren avverka skog i området. Skidföreningen hade inget emot det, men han fick avverkningsförbud på grund av att där låg ett skidspår.

Ministern och jag har debatterat äganderätten förut. Då gällde det strandskydd, som också många gånger kan innebära en inskränkning. I regeringsformen står det att den enskilda äganderätten ska värnas, och om man får sin äganderätt inskränkt ska man ersättas.

Det finns exempel på att man tagit med även sådan mark som ingår i antagna översiktsplaner och där det pågår detaljplanering för bebyggelse. Detta blir ju ett ingrepp i det kommunala planmonopolet. Det var min andra fråga, och den fick jag inget svar på, men det kanske jag kan få i dag.

Vi vill alla värna om vår natur, men vi vill också värna om den enskilda äganderätten. I många fall har penseln blivit alltför bred.

Jag har ytterligare en fråga. Jag blir lite förvånad när ministern ibland uttrycker det som om även enskilda markägare är allmänhet. Likställer alltså ministern enskilda markägare med allmänheten? Allmänheten får ju utökade möjligheter medan den enskilde markägaren kan få sina möjligheter inskränkta.

Herr talman! Låt mig först säga några ord om riksintressen. Det är ett planeringsverktyg som syftar till att förbättra hushållningen med mark- och vattenområden. Ett av myndighet utpekat riksintresseområde, det vill säga ett riksintresseanspråk, påverkar i sig inte markanvändning eller äganderätten. Det är först när man ändrar markanvändningen på ett sätt som kräver ett rättsligt beslut som ett riksintresse får konkret betydelse. Detta kan till exempel ske när någon söker tillstånd för att bedriva en verksamhet som påtagligt skadar riksintresset.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Precis som jag redogjorde för baseras uppdraget på målet för friluftspolitiken, som antogs av riksdagen 2010. Sedan fick Naturvårdsverket 2012 i sitt regleringsbrev i uppdrag att göra en översyn av de områden som bedöms som riksintressen. Bakgrunden till detta var att huvuddelen av dessa områden pekades ut redan under 1970-1980-talen och att länsstyrelsernas och kommunernas planeringsunderlag därmed var inaktuella. Naturvårdsverket genomför översynen i samarbete med Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelserna.

Den information om dialogen som vi i regeringen har fått säger att under 2013 och 2014 samarbetade länsstyrelserna i nära dialog med både kommunerna och andra aktörer när förslagen togs fram. Det är den information vi har fått. Jag kan inte i mer detalj kommentera myndigheternas arbete.

När det gäller den specifika frågan om intressena var den redogörelse jag gav ingen personlig bedömning, utan jag citerade helt enkelt lagtexten. Här har vi både enskilda och allmänna intressen, och båda ska tas till vara i processerna. Hur det går till är noga reglerat i lag och förordning. Jag kan som sagt inte kommentera enskilda ärenden eller myndigheternas arbete i de här delarna.

En av länsstyrelsernas huvuduppgifter är att vara just en del i avvägningen mellan allmänna och enskilda intressen för att skapa goda planeringsförutsättningar för kommunerna.

Herr talman! Jag fick inte riktigt svar på min fråga om allmänheten är att likställa med enskilda ägare. Jag fick inte heller svar på om ministern anser att det är okej att man pekar ut områden där det redan finns antagna översiktsplaner och det sedan flera år pågår detaljplaneplanering, vilket ju definitivt kan påverkas av detta. Jag hoppas på att få svar där.

Jag har tittat på Västra Götaland och lite på hemmaplan. Det är breda penseldrag. Man utvidgar områden och inkluderar golfbanor och allt möjligt. Där finns en pågående markanvändning. Det är inte allmänrättslig mark i dag.

I skrivelsen från Länsstyrelsen i Västra Götalands län står det att det inte bara gäller områden i dag utan att man tittar framöver. Där finns alltså områden som är fyra fem mil från i det här fallet Göteborg och där det inte finns allmänna kommunikationer eller ens allmänna vägar. Det finns inga vandringsleder. Ändå har man utpekat dem. Man brukar säga att vid en differens mellan verklighet och karta gäller verkligheten, men ibland kan jag faktiskt undra om det har varit tvärtom här - vid en differens mellan verklighet och karta gäller tydligen kartan.

De utpekade områdena är inte alltid riktiga, och många vittnar om bristen på dialog med berörda markägare. Det är inte särskilt bra. När kommunerna får förslaget från länsstyrelsen får de dessutom bara tre och en halv vecka på sig att gå igenom ett digert material och prata med de berörda markägarna i sin kommun. Sedan ska det upp i bygg- och miljönämnd, och därefter ska det upp i kommunstyrelsen. Detta är att inte ha respekt. Man har hållit på i flera år själv, och sedan ger man kommunerna tre och en halv vecka eller vad det kan vara. Jag tycker att det är lite upprörande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill gärna ha svar på frågan om allmänheten är samma sak som enskilda berörda markägare. Det står nästan så i svaret. Jag blir då lite orolig, för jag har kanske inte uppfattat ministern så. I exemplet med skidspåret får markägaren plötsligt inte avverka sin skog för att det ligger ett skidspår där. Skidföreningen hade ingenting emot det, men ändå får han avverkningsförbud för att skidspåret ligger i närheten.

Jag är naturligtvis inte ute efter att få kommentarer till enskilda ärenden. Jag har bara plockat reella exempel från olika delar av landet - exempel där man uppenbarligen inte följer lagen. Då får väl regeringen titta på det. Jag förstår absolut att man inte kan gå in i enskilda fall, men när jag hör sådana här saker kan jag inte låta bli att undra. Jag skulle därför vilja ha svar på frågan om allmänheten och enskilt ägande.

Jag vill också ha svar om detta med kommuner som har antagna översiktsplaner och har lagt ned massor med pengar på pågående detaljplaner. Plötsligt tar man till den stora, breda penseln - jag kan tänka mig att ministern förstår vilket område jag tänker på - och utvidgar området till att omfatta mycket mer. Det påverkar alltså bygglov och detaljplaneplanering som har hållit på i flera år. Det kan väl ändå inte vara rätt och riktigt? Det är ju att gå in i kommunernas planmonopol.

Herr talman! Jag vill vädja till ledamoten att inte misstolka det jag säger. I lagens mening är ägaren definierad som ett enskilt intresse och allmänheten som ett allmänt intresse. Det är reglerat i lag hur de förhåller sig till varandra.

Jag tycker ingenting om det, utan jag konstaterar hur lagen fungerar. Jag har i min roll till uppgift att se till att det är så. Det handlar inte om något värderingsarbete. När det gäller relationen mellan enskilt och allmänt intresse, bland annat i utpekande av riksintressen, finns det en process med samråd som ska följas. Alla delarna är reglerade i lag och förordning. Självklart är det angeläget att alla delar av det statliga systemet följer detta, och jag utgår ifrån att det är så.

Den uppgift som har inkommit till regeringen är att större delen av det utpekade samrådet skedde i processen under 2013 och 2014. Det är inte i remissförfarandet som samrådet sker, utan det var en del av sektorsmyndigheternas arbete att ha samråd med berörda parter i den ordning det är reglerat. Hänsyn ska alltså tas både till de enskilda och de allmänna intressena, och de ska vägas på det sätt riksdagen genom regeringen har gett myndigheterna i uppdrag att väga dem på.

I alla myndighetsprocesser kan flödet bli otajmat, som Gunilla Nordgren beskriver, det vill säga att det också pågår detaljplanearbete. Då är det nog så att översiktsplanen gäller och reglerar avvägningen mellan intressena; det är översiktsplanens funktion. Eftersom översiktsplaner ofta verkar under lång tid vet alla som jobbar med detaljplanering att det händer saker både på kartan och i verkligheten mellan översiktsplanens antagande och detaljplanen, och det får man hantera i processen. Det är inget unikt för just dessa bestämmelser.

Herr talman! Då tolkar jag det som att den enskilda äganderätten ska respekteras. Det är inte alltid de enskilda markägarna upplever det så, utan de känner sig lite utpekade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller samråd försöker kommunerna ibland ta kontakt när de ser att områdena påverkar enskilda markägare, men när man väl fick detta förslag fick man tre och en halv vecka på sig. Då hinner man inte. Det finns svar från kommunerna där de säger: Detta gör att vi inte hinner ha en dialog med de enskilda markägarna. Det kan jag tycka är att köra över.

Kommunsidan har en detaljplan som är flera år gammal. Den är dessutom äldre än 2012; den fanns redan när detta började. Det finns massor med pengar investerade i en pågående detaljplaneplanering, och tjänstemännen säger själva att det påverkar.

Sedan finns det ju riksintressen redan i dag - det är såväl randigt som rutigt och prickigt i de där kartorna, som så ofta. Men om man inte har samråd och, som Länsstyrelsen i Västra Götalands län, säger att man inte skiljer på statlig, kommunal och enskild egendom blir jag lite mörkrädd. Det står faktiskt i regeringsformen att äganderätten ska respekteras. Man får ha en dialog, men här - det gäller i Västra Götaland, inte hemma hos oss - har svaret ibland blivit: Då får ni väl överklaga då. Att överklaga kostar faktiskt en förfärlig massa pengar.

Vad jag är ute efter och har varit ute efter även i andra debatter vi har haft är ömsesidig respekt och en bättre process. Det är bara att konstatera att denna process har varit ungefär som den med det utökade strandskyddet, det vill säga under all kritik. Jag hoppas att man respekterar den enskilda äganderätten på ett bättre sätt.

Herr talman! Kanske är det så att respekten för äganderätten är så självklar att vi glömmer att uttala den. Jag uttalar gärna en gång till att äganderätten självklart är en helt grundmurad del av vårt rättssystem och inte minst av vårt samhälle.

Sedan har vi i hela apparaten kring planering olika avvägningar mellan det som i lagens mening definieras som å ena sidan ett enskilt intresse och å andra sidan det allmänna intresset. Den avvägningen måste vi kunna göra för att utveckla samhället och få någonting byggt över huvud taget, för annars fastnar vi. Riksintressena är en metod för detta, och avvägningen görs av ett antal utpekade myndigheter som gör ett så kallat riksintresseanspråk.

I processen för att ta fram detta finns det ett stipulerat sätt att ha samråd med bland annat markägarna och även den bredare allmänheten. Friluftsliv är nämligen ett allmänt intresse, och alla sektorer som använder mark och vatten ska ta hänsyn till friluftslivets värden som en del av ett hållbart nyttjande. Detta är stipulerat av riksdagen, och jag uppfattar att det finns en bred uppslutning bakom det förhållningssättet.

Som jag har sagt flera gånger kan jag inte gå in och recensera myndigheternas arbete eller kommentera enskilda ärenden, men självklart följer vi processen. Om det framkommer kritik mot myndigheterna har jag självklart anledning att följa upp det i den ordning som finns.

Överläggningen var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jörgen Warborn har frågat energiminister Ibrahim Baylan om han anser att det finns en säkerhetsrisk som en effekt av att kvalificerade medarbetare rör sig från kärnkraftsbranschen och om statsrådet och regeringen avser att vidta några åtgärder för att möta utmaningen för branschen.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Tillgång till kompetens är en förutsättning för att upprätthålla säkerheten på kärnkraftverken. Då uppbyggnad, upprätthållande och utveckling av kompetens är långsiktiga frågor krävs en långsiktighet och kontinuitet i arbetet med dem. Förändringar som kan påverka tillgången till nödvändig kompetens behöver identifieras i god tid för att eventuella negativa konsekvenser ska kunna förebyggas och hanteras.

Jag vill poängtera att det är tillståndshavarna, det vill säga de kraftbolag som driver kärnkraftverken, som har ansvaret för att anläggningarna kan drivas på ett säkert sätt. Det är därför avgörande för dem att de kan locka till sig och behålla den kompetens som behövs för drift och underhåll av kärnkraftverken.

Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, utövar tillsyn över kärnkraftens säkerhet. I detta ingår att kontrollera att tillståndshavarna tar sitt ansvar även när det gäller kompetensfrågorna. SSM har i sina föreskrifter krav när det gäller kompetens och personella resurser som tillståndshavarna ska leva upp till.

Jörgen Warborn har frågat mig om jag ser någon säkerhetsrisk mot bakgrund av de frågeställningar han tar upp. Säkerheten har alltid högsta prioritet och går därför före driften av kärnkraftverket. Detta innebär att tillståndshavarna inte kan driva anläggningarna om de inte kan leva upp till de kompetenskrav som ställs. Om tillståndshavarna ändå driver anläggningarna vidare är det SSM:s uppgift att stoppa driften, vilket man också har mandat att göra.

Strålsäkerhetsmyndigheten ska, enligt dess instruktion, också bidra till att nationell kompetens för dagens och framtidens behov utvecklas inom myndighetens verksamhetsområde. Myndigheten ska därför ta initiativ till forskning, utbildning och studier samt bedriva omvärldsanalys och utvecklingsverksamhet. Myndigheten bidrar exempelvis genom sina forskningsmedel till professurer och doktorander inom viktiga områden.

Internationella atomenergiorganet, IAEA, ledde 2012 en granskning av hur Sverige lever upp till deras standarder för kärnsäkerhet. En uppföljning skedde i våras. Granskningen resulterade i en rekommendation till Sverige att vidta åtgärder för att långsiktigt upprätthålla kompetensen för kärnsäkerhet och strålskydd på nationell nivå.

Sammantaget kan jag konstatera att förutsättningarna för att upprätthålla och utveckla nationell kompetens på området bör ses över och, vid behov, stärkas. Regeringskansliet för därför en dialog med Strålsäkerhetsmyndigheten om hur myndigheten och övriga aktörer på området på bästa sätt kan medverka till att regeringen får en fördjupad redovisning av läget och vilka åtgärder som behöver vidtas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar miljöministern för svaret. Jag tycker att det i grund och botten var ett väldigt bra svar.

Anledningen till att jag ställde denna interpellation är den bakgrund som jag, framför allt, ser från min egen valkrets, Halland. Där finns kärnkraftverket Ringhals.

I min vänkrets, bland bekanta och bland bekantas bekanta har jag upplevt att ganska många människor den senaste tiden har valt att lämna Ringhals till förmån för andra arbetsgivare. Detta gäller inte bara dem som jobbar på Ringhals, utan det gäller även entreprenörer som verkar inom kärnkraftverket. Vi har sett hur vissa projekt, av naturliga skäl, har lagts ned, vilket har påverkat det lokala näringslivet.

Man får lov att säga att Ringhals är en bra och populär arbetsgivare i regionen. Förutom att det är en stor arbetsgivare har det visat sig att omsättningshastigheten på personalen är väldigt låg. Människor väljer att jobba väldigt länge på Ringhals och är nöjda med det.

Det vi har sett på senare tid torde vara ett uttryck för den politik som regeringen har fört, där man har varit ganska tydlig med vad man vill göra med kärnkraften. Från början var man inte alls tydlig, men sedan blev det lite tydligare. Detta kombinerat med låga energipriser har gjort att beslutet att stänga två reaktorer vid Ringhals har slagit in, och det är därför människor söker sig bort från Ringhals.

Energiöverenskommelsen har kommit, vilket har bromsat denna utveckling något. Tur är väl det, tycker jag. Jag fick en uppgift om att det var lika många som lämnade Ringhals under första kvartalet 2016 som under hela 2015. Sedan kom energiöverenskommelsen i våras, eller i somras, och därefter har det blivit lite bättre.

Med anledning av svaret - som jag ändå överlag tyckte var ett bra svar - har jag några funderingar, lite mer utifrån ett kunskapsperspektiv. Vad menas egentligen med nationell kompetens? Ministern skriver att den behöver stärkas. Det tycker jag låter bra, men jag skulle vilja fråga ministern: Vad betyder nationell kompetens? Är det kompetens i ett bredare perspektiv, som möjliggör att kärnkraftverken även i framtiden kan rekrytera ur den här nationella kompetensen? Eller avser man något smalare, bara för SSM eller liknande?

I svaret påpekas mycket riktigt att en dialog kommer att fortsätta, och vi får väl se om detta så småningom kommer att leda till några åtgärder eller inte. Jag är intresserad av när denna dialog kommer att ta fart och om ministern kunde utveckla och kommentera lite om hur den närmaste framtiden ser ut vad gäller denna fråga.

Herr talman! Tack för bra frågor, som ger möjlighet att vidareutveckla exakt vad som görs inom detta område.

Uppdraget till SSM är alltså att utveckla nationell kompetens inom myndighetens verksamhetsområde. Det handlar inte bara om att förse myndigheten själv med kompetens, utan detta ska ske brett inom hela verksamhetsområdet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Huvuddelen av detta arbete handlar om forskning. Ett grundläggande syfte med den forskning som myndigheten finansierar och bedriver genom finansiering är att få fram ny kunskap, som kan ligga till grund för de beslut som ska fattas inom området och bidra till att myndigheten själv kan bedriva effektiv verksamhet.

Ett lika viktigt syfte är att utveckla och upprätthålla kompetensen för att utveckla ny och tillgänglig kunskap, både inom myndigheten och i hela landet.

Man kan notera att det finns ett antal ämnesområden som behövs för att vi ska kunna ha säker kärnkraft i Sverige. Exempel på detta är svåra haverier, reaktorfysik, safeguards och radioekologi. I dessa fall har myndigheterna ett särskilt ansvar för att trygga utvecklingen av kompetens. Detta gör man bland annat genom att finansiera professurer, doktorstjänster och postdoktorstjänster. Personerna på dessa tjänster fungerar självklart också som lärare för studenter i sin verksamhet.

Den här forskningen finansieras av avgifter från kärnkraftsindustrin. Vi går nu mot ett system med förnybar energi, som vi har beslutat och kommit överens om i energiöverenskommelsen, och vi ser nedläggningar av reaktorer. Detta påverkar uppenbart avgiftsbeloppet och vilka resurser som finns för denna forskning. Det är viktigt att vi följer detta så att vi kan säkerställa ett fortsatt hög nivå på den här forskningen, som också - direkt eller indirekt - är en del av den utbildning som behövs.

Regeringen har gett SSM i uppdrag att redovisa den nationella kompetensen inom strålskyddsområdet. SSM lyfter fram att strålskyddsforskningen är splittrad och att den ofta utförs i små grupper med begränsad finansiering. Det finns en utmaning i att skapa forskningsgrupper med en kritisk massa, så att forskningen kan bedrivas med hög kvalitet.

Enligt SSM behövs också insatser för att etablera forskningsnätverk, bland annat inom strålningsbiologi och radioekologi.

De saker som jag nu har talat om är grunder för den dialog som du nämner. Dels finns en dialog mellan regeringen och myndigheten, dels finns en dialog mellan myndigheten och branschen. Vad gäller dialogen mellan regeringen och myndigheten kan jag meddela att den pågår och att den är intensiv. Den del som myndigheten sköter ska jag inte stå här och ge detaljerade uppgifter om, eftersom den inte är inom mitt ansvarsområde.

Herr talman! Energiöverenskommelsen gör att vi, om kärnkraftsägarna vill, kommer att ha reaktorer igång till 2040-2045. Den öppnar dessutom för att bygga en ny, om det skulle finnas möjligheter för detta. Detta är en bransch som har möjlighet att hålla på under en väldigt lång tid framöver.

Jag tycker att det som miljöministern nämner om forskning är bra i sak. Jag ser det dock lite mer konkret, utifrån kärnkraftverken.

Låt mig ta ett exempel från Varberg. Där har vi en yrkeshögskola som har ett gott samarbete med näringslivet brett i kommunen. Yrkeshögskolan Campus Varberg har helt enkelt en dialog med näringslivet och frågar: Hur ser kompetensbehovet ut i framtiden? Utifrån det försöker man skapa mer eller mindre skräddarsydda utbildningar för det lokala näringslivet. Då är naturligtvis Ringhals en viktig part där. Det har funnits två utbildningar som mer eller mindre riktat in sig på energisektorn, och flera av de studenter som har gått där har senare sökt arbete på Ringhals.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Givet den senaste tidens utveckling har, om jag är rätt informerad, en utbildning lagts ned, och söktrycket till den andra är oerhört litet. Det är snarare utifrån den utgångspunkten jag ställer frågan, inte på forskningsnivå utan konkret, hur vi kan säkerställa att det finns möjlighet att rekrytera kompetenta medarbetare till kärnkraftverken inom den närmaste framtiden och även på lite längre sikt.

Jag skulle vilja fråga miljöministern - jag tog ju ett exempel runt Campus Varberg - om ministern och regeringen har något bredare perspektiv på hur det ser ut på dessa någorlunda specifika utbildningar. Jag vet att Chalmers har liknande program, och det kanske också finns på andra orter. Har regeringen något grepp om detta och ser ni någon farhåga i att kompetensförsörjningen kommer att bli svårare framöver när det gäller nyrekrytering? Det är ett generationsskifte i kärnkraftverken som behöver ske under den här perioden. Som jag sa är det låg personalomsättning. Det betyder att en hel del närmar sig pensionsåldern, och det gör att det finns ett behov av att få in nya, unga kollegor i branschen.

Det är bra att ministern och regeringen slår fast att man inte ser någon säkerhetsrisk i dag beroende på detta. Jag ställde ju den här interpellationen för att säkerställa att vi inte hamnar i en sådan situation i framtiden och ville bara försäkra mig om att ministern delar den åsikten.

Herr talman! Då kan jag börja med att försäkra ledamoten om att det inte finns några säkerhetsrisker i dag.

Nu har vi fått aviseringar, både internationellt och från myndigheten, om att i framtiden är frågan om kompetens något som vi behöver titta närmare på. Vi har med anledning av detta efterfrågat fler uppgifter, så att vi får en detaljerad bild av läget, men också inlett en tät dialog med myndigheten för att identifiera behov av eventuella åtgärder framöver.

Sedan länge har alltså myndigheten ett uppdrag att upprätthålla kompetens på området. Det fokuseras då på forskningsinsatser och på vad man kalla den högre delen av den efterfrågade avancerade kompetens som behövs, som professorer, lärare och doktorander. Vissa av dem får vi räkna med kommer att gå ut i branschen med sin doktorsgrad och den kompetensen.

Sedan är huvuddelen i säkerhetsfrågan viktig att komma ihåg, nämligen tillståndshavarna, det vill säga de kraftbolag som driver kärnkraftverken och som har ansvar för att anläggningarna drivs på ett säkert sätt. I tillståndet ingår även frågor kring kompetens i en bredare mening.

Säkerhetsfrågan bör hanteras på precis det sätt som ledamoten beskriver, alltså på plats i regionen tillsammans med utbildningsinstitutionerna, arbetsförmedlingen och dem som arbetar med den bredare kompetensförsörjningen i respektive region. Detta ligger i tillståndshavarnas uppdrag och de krav som finns vad gäller verksamhetstillsynen. Det är ett arbete i flera delar.

Det har flaggats från IAEA att det här är ett område som vi behöver ha fokus på, och det har vi också. Vi följer utvecklingen väldigt nära, tillsammans med den ansvariga myndigheten. Det gäller både frågorna om kompetens, som myndigheten själv arbetar med, men också analyser av den bredare frågan, så att vi absolut inte, som ledamoten säger, vid något tillfälle kommer att hamna i situationen att vi får säkerhetsrisker beroende på kompetensbrist.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ska fånga upp detta tidigt, och det gör vi så fort vi ser tecken på en sådan utveckling.

Herr talman! Det har varit en bra och klargörande debatt. Vi har slagit fast att det inte är någon säkerhetsrisk i dag. Vi har slagit fast att regeringen jobbar tillsammans med myndigheten för att säkerställa att så inte ska bli fallet i framtiden och att regeringen jobbar för att få en detaljerad bild av vilka åtgärder man behöver sätta in.

Det jag inte riktigt är på det klara med är när vi kan förvänta oss att regeringen har denna detaljerade bild, så att jag skulle kunna följa upp den här debatten med en skriftlig fråga eller ytterligare en interpellation. Om man håller på att få en detaljerad bild borde ju ministern ha någon form av tidsplan för när det skulle kunna vara aktuellt.

Jag tror att jag stannar här, herr talman. Eftersom det är mitt avslutningsanförande ber jag att få tacka för debatten.

Herr talman! Jag vill avsluta med att tacka ledamoten för att han aviserar en viktig fråga som jag tror att det är bra att vi får en lite mer allmän debatt om. Den har förts ett tag vid det här laget inom Strålsäkerhetsmyndigheten, mellan Strålsäkerhetsmyndigheten och regeringen och inom branschen. Men det är bra om den också kommer fram till den bredare allmänheten, så att vi får ögonen på att kärnkraftbranschen är en bransch som behöver skarp kompetens i dag och ett tag framöver. Det är viktigt för att branschen ska fungera säkert och för att vi inte ska rucka på någon del av de säkerhetskrav som ställs.

Det pågår en aktiv dialog med myndigheten. Det är ett pågående arbete, och vi kommer att presentera olika typer av åtgärder.

Nivån på forskningen är densamma, och den här regeringen gör samma bedömning av forskningsbehovet som tidigare regeringar har gjort. Nu har det aviserats att strukturen kanske behöver justeras för att det ska fungera ännu bättre och kvaliteten inom forskningen upprätthålls.

Jag tror att vi får anledning att återkomma till frågan när vi har en mer detaljerad bild. Eventuellt kommer fler nedläggningar av reaktorer att aviseras. Det tror jag att vi kan förvänta oss inom en ganska snar framtid.

Överläggningen var härmed avslutad.