Interpellationssvar - 2016-11-17

Svar på interpellationer

Herr talman! Roland Gustbée har frågat mig om jag instämmer i att det kan finnas ett överutnyttjande av möjligheten att besluta om utvidgat strandskyddsområde. Han har även frågat mig vilka åtgärder jag i så fall avser att vidta för att komma till rätta med problemet.

Jag deltog för bara några veckor sedan i en interpellationsdebatt om det utvidgade strandskyddet med Roland Gustbées partikollegor Lars-Arne Staxäng och Lotta Finstorp. Frågan har den senaste tiden även varit aktuell i ett antal skriftliga frågor, bland annat en från Lotta Finstorp.

Som jag anfört i mina tidigare svar innebar 2009 års reform av strandskyddsreglerna bland annat att kravet för att en länsstyrelse ska få utvidga ett strandskyddsområde skärptes. Utvidgning får sedan dess endast ske om det behövs för att säkerställa något av strandskyddets syften.

I samband med reformen gav den dåvarande regeringen länsstyrelserna i uppdrag att se över och fatta nya beslut om utvidgade strandskyddsområden. Ett syfte med översynen var att bättre anpassa länens utvidgade strandskyddsområden till strandskyddets syfte att långsiktigt skydda både strandområdenas naturvärden och deras friluftsvärden. Bakgrunden var bland annat att flera äldre beslut om utvidgat strandskydd hade fattats innan syftet att skydda naturmiljön infördes i strandskyddsreglerna.

Enligt Naturvårdsverkets analys av resultatet av länsstyrelsernas översyn innebar översynen att den totala arealen utvidgat strandskydd minskade för landet som helhet. Detsamma gällde de enskilda arealerna i de allra flesta län. Kronobergs län hade enligt analysen precis samma areal före och efter översynen, och enbart i några få län kunde man se att arealen utvidgat strandskydd hade ökat.

Vad kan vi då läsa ut av det jag just har beskrivit? Jo, vi kan börja med att konstatera att både de bestämmelser om utvidgat strandskydd som vi har i dag och länsstyrelsernas översyn genomfördes på initiativ av den tidigare borgerliga regeringen. Vi kan även konstatera att översynen ledde till att det utvidgade strandskyddet minskade, både i landet som helhet och i merparten av de enskilda länen. För Roland Gustbées hemlän Kronobergs län innebar länsstyrelsens översyn ingen förändring av det utvidgade strandskyddet i länet, vilket enligt länsstyrelsen har haft samma omfattning sedan 1970-talet.

Jag blir mot denna bakgrund ganska förvånad över Roland Gustbées frågor i interpellationen. Mitt första inlägg i denna interpellationsdebatt får därför avslutas med samma besked som jag har gett i tidigare svar: Regeringen har för närvarande inte för avsikt att se över länsstyrelsernas möjligheter att besluta om utvidgade strandskyddsområden. Däremot avser regeringen att se över reglerna om områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen, de så kallade LIS-reglerna. Vi vill se en levande landsbygd som kan utvecklas samtidigt som ett attraktivt landskap kan bevaras och värdefulla naturmiljöer skyddas, och vi bedömer att det finns potential att utveckla LIS-instrumentet i det syftet. Syftet med översynen är att ytterligare främja landsbygdsutveckling i områden med god tillgång till stränder utan att de värden som strandskyddet långsiktigt syftar till att skydda riskerar att skadas.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka miljöministern för svaret.

Som statsrådet mycket riktigt påpekar innebär 2009 års reform av strandskyddet att kraven för att en länsstyrelse ska få utvidga ett strandskyddsområde skärptes. Därför är det mycket märkligt att arealen inte minskat i till exempel mitt hemlän Kronoberg. Faktum är att man sjö för sjö för sammanlagt 24 sjöar har fattat beslut om exakt samma gränser som man beslutade om med stöd av den gamla lagstiftningen. Med en reviderad lagstiftning hade man förväntat sig någon förändring. Själva syftet med reformen var ju bland annat att underlätta för byggande i strandnära lägen. Det ska naturligtvis inte ske okontrollerat utan med hänsyn såväl till behov av naturskydd som till allmänhetens behov av ett aktivt friluftsliv.

Sverige har 424 000 kilometer strand, enligt Statistiska centralbyrån. I de mer glesbebyggda delarna av landet handlar det om flera kilometer per invånare. Att den skyddade arealen i landet totalt sett har minskat är väntat, men många kommunpolitiker vittnar om att i deras kommun har det minsann inte blivit någon lättnad. Statsrådet själv beskriver ju att den totala arealen i några län till och med har ökat.

Det är bra att regeringen har för avsikt att se över reglerna om områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen, men det är inte riktigt det interpellationen handlar om. Interpellationen handlar om hur länsstyrelserna fattar beslut med stöd av den nya lagstiftningen.

När länsstyrelser runt om i landet fattar förnyade beslut som leder till oförändrade eller till och med utökade arealer har man helt tydligt inte valt att följa lagstiftarens intentioner. Därför måste lagstiftningen ses över så att det blir bättre samstämmighet mellan tillämpningen och intentionerna.

Riksdagen har tillkännagivit för regeringen att strandskyddet behöver ses över så att förutsättningarna för byggande, boende och näringsverksamhet blir bättre. Min fråga är därför: När får vi se ett förslag från regeringen avseende strandskyddet?

Herr talman! För att reda lite ordning i detta: Det fanns tidigare riktigt gamla beslut om strandskydd som hade fattats enligt den förrförra lagstiftningen, som var smalare. Sedan utvidgades lagstiftningen till att inkludera fler värden.

När lagstiftningen gjordes om igen beställdes en översyn av alla beslut. Då måste man rimligen ha förstått att det fanns ett antal beslut som var fattade enligt en gammal lagstiftning som var betydligt smalare. När översynen gjordes var det självklart att det skulle innebära vissa utvidgningar eftersom omprövningen görs enligt gällande lag, som i förhållande till vissa av besluten är mer omfattande. Det kan inte ha varit en överraskning för den regering som beställde översynen. Det är en mycket väntad effekt.

Sedan har, precis som intentionen var, den areal av marken i landet som helhet som är skyddad med 300 meters strandskydd minskat. Men att det skulle bli olika effekter i olika delar av landet måste ha varit väntat. Annars måste jag undra vad den förra regeringen tänkte när den gjorde beställningen.

Det är också tydligt att den omfattande förändring som gjorts av strandskyddet har lett till stora och omfattande juridiska prövningar. Det har bland annat inneburit ett hundratal överklagandeärenden, som ligger på regeringens bord. Vi måste ha respekt, tycker jag, för den typen av juridiska processer och låta dem ha sin gång. Man tar en fråga i taget och angriper där det är viktigast.

Jag uppfattar att det finns en bred uppfattning att LIS-reformen inte har uppfyllt sitt syfte. Jag tycker att det är en god ordning att vi börjar med att se över den delen och gör det i syfte att nå ökat bostadsbyggande och god landsbygdsutveckling - med respekt för de naturvärden som ska skyddas. Jag vill verkligen framhålla att det är en god ordning att vi börjar i den delen och inte ser över 300-metersregeln innan den rättsliga prövningen av omprövningsbesluten är färdig. Det vore en förhastad styrning.

Herr talman! Under alliansregeringens tid genomfördes inte mindre än tre ändringar av strandskyddet. Det är riktigt att det tillkom kriterier som kunde motivera ett utökat strandskydd, samtidigt som kraven skärptes. Detta är en förklaring till att det har ökat på vissa ställen och minskat på andra.

Därför blir det väldigt märkligt när Länsstyrelsen i Kronobergs län fattar beslut om exakt samma: inte en ny sjö, inte en ny sträcka och inte heller några där man har minskat på strandskyddet. Det tycker jag är väldigt märkligt. Man kunde ha förväntat sig både nya områden och områden där det dras in.

Jag tror helt enkelt att man - vad det nu beror på, bemanning eller något annat - inte har orkat lägga ned den tid som behövs för att göra detta enligt lagstiftarens intentioner.

Det beslutas slentrianmässigt om 200 eller 300 meter utmed hela sjöars strandlinjer. Det är ganska uppenbart. Naturen har som bekant inga raka linjer, och det är inte heller så att skyddsvärd natur eller friluftslivets intressen sträcker sig precis 200 eller 300 meter runt en sjö. Det borde finnas variationer utmed den sträckningen.

Behovet av utveckling, bostäder och verksamhet är också viktigt. Utan utveckling blir det avveckling och avfolkning. Om landsbygden avfolkas finns det ju ingen som vill utnyttja de skyddade områdena för friluftsliv.

Statsrådet säger att regeringen har för avsikt att se över de så kallade LIS-områdena. Jag undrar än en gång: När får vi se något resultat av den översynen? Jag undrar också om statsrådet är beredd att ta något annat initiativ för att få en mer utvecklingsvänlig tillämpning av lagstiftningen i dess nuvarande skick.

Herr talman! Ledamoten ägnar tid i riksdagens kammare åt att recensera statliga myndigheters myndighetsutövning. Jag kommer inte att instämma i den kören. Vi har en mycket omfattande ordning för att pröva besluten. Just nu pågår ett hundratal ärenden om överklagande av enskilda beslut. Det arbetas väldigt hårt, och det ska ske i laga ordning.

Inom Regeringskansliet arbetar vi också som bäst med innehållet i uppdraget kring LIS-reglerna. Det är ju viktigt att vi verkligen lär av det som inte har fungerat i tidigare uppdrag och landar rätt denna gång så att vi når de syften vi är överens om: en levande landsbygd, möjlighet att bygga bostäder över hela landet, säkrad tillgång till relevanta områden för friluftsliv och säkrade naturmiljöer. Det är en svår fråga, och därför är det viktigt att landa rätt och inte upprepa tidigare misstag.

Strandskyddet var - det tycker jag också är värt att notera - en av de frågor som diskuterades inom ramen för de blocköverskridande bostadspolitiska samtalen. Moderaterna och övriga allianspartier valde att lämna samtalen och lämnade därmed också möjligheten till en bred överenskommelse om bland annat strandskyddet. Jag beklagar verkligen detta.

Men från regeringens sida har vi ändå valt att gå fram och lova en översyn av LIS-reglerna, som inte fungerar till fullo; det ger vi prioritet.

Herr talman! Landsbygden måste få möjlighet att utvecklas för att hela Sverige ska leva. Ett sätt att möjliggöra för landsbygden att växa av egen kraft är att öka möjligheten att bygga i strandnära lägen. Fler bostäder och fler jobb behövs i hela landet. Vi är på rätt väg sett till den totala utvidgade strandskyddsarealen, men det går för långsamt. Den positiva utvecklingen saknas dessutom helt på sina håll i landet.

Med 424 000 kilometer strand och en befolkning på strax under 10 miljoner invånare måste stränderna ses inte bara som en resurs för friluftsliv utan också för ett attraktivt boende och för verksamheter som kan dra nytta av ett strandnära läge.

Sverige har Europas högsta urbaniseringstakt. Det har mycket positivt med sig, men en levande landsbygd behövs för råvaruproduktion och biologisk mångfald och för alla de människor som föredrar timmar i skogen framför timmar på krogen. Vi måste också dra fördel av landsbygdens konkurrensfördelar och attraktivitet genom att tillgängliggöra och utveckla de bästa lägena, som ofta är strandnära.

Herr talman! Jag vill passa på att gå tillbaka och kolla varför vi har ett strandskydd. Det har sin bakgrund i 1950-talets bestämmelser om möjlighet att förbjuda bebyggelse i strandområden. På 90-talet tillkom syftet att skydda den biologiska mångfalden.

För min del skänker jag ofta, när jag reser i andra länder, en tacksam tanke till strandskyddet, när man kan bevittna hur människor exkluderas från värdefulla strandområden och hur naturvärden exploateras på ett kortsiktigt sätt. Samtidigt har vi, precis som ledamoten konstaterar, generöst med stränder i detta land, och det ska vi skatta oss lyckliga för.

Att landsbygden kan fortsätta utvecklas och att det innebär nya bostäder på landsbygden är vi brett politiskt överens om. Vi är också brett politiskt överens om att LIS-reformen inte har nått sitt syfte och närmast kan kallas ett misslyckande. Jag beklagar att vi inte kunnat gå fram brett med ett gemensamt uppdrag att se över detta, men regeringen prioriterar att göra en översyn för att verka för god utveckling i hela landet - med nya bostäder och skydd för både friluftslivet och naturvärden.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Eskil Erlandsson har frågat mig på vilka sätt regeringen avser att genomföra sin ambition att stärka allmänhetens delaktighet i naturvårdsarbetet, bland annat genom tillgång till miljöinformation, deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning så som det uttrycks i budgetpropositionen under utgiftsområde 17.

Eskil Erlandsson har vidare frågat mig vilka konsekvenser dessa åtgärder kommer att få för enskilda skogsägare, företag och skogsnäringen i stort. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Låt mig inleda med att regeringen anser att det är viktigt att säkra allmänhetens tillgång till miljöinformation, rättslig prövning och medverkan i beslutsprocesser. Sverige är sedan 2005 part i konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, den så kallade Århuskonventionen. Konventionen är också en del av EU:s rättsordning.

Som part i konventionen ska Sverige garantera att allmänheten har rätt att ta del av miljöinformation och att, under de förutsättningar som anges i konventionen, delta i beslutsprocesser om miljön. Konventionen innehåller även bestämmelser som ger den berörda allmänheten tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.

Sverige är skyldigt att se till att handlingar och underlåtelser av personer och myndigheter som strider mot miljölagstiftningen kan prövas av domstol eller i administrativ ordning. Med berörd allmänhet avses bland annat organisationer i det civila samhället som främjar miljöskydd.

Regeringen och departementen arbetar kontinuerligt med att stärka allmänhetens tillgång till miljöinformation, tillgång till rättslig prövning och medverkan i beslutsprocesser. På så sätt ökar allmänhetens medvetenhet om miljöfrågor. Syftet måste alltid vara att få fram ett så bra beslutsunderlag som möjligt.

Som ett led i arbetet med att förbättra tillgången till miljöinformation gav regeringen i mars 2016 Naturvårdsverket i uppdrag att vara utvecklingsmyndighet för smartare miljöinformation. Syftet är att miljöinformation ska användas i större utsträckning, bland annat för att möta klimatutmaningen och för att nå klimatmålen. Naturvårdsverket inriktar uppdraget på att stödja den omställning mot hållbarhet som redan pågår i samhället genom att ge organisationer och individer större möjligheter att delta och påverka. Miljöinformation ska skapa engagemang och bidra till handling genom att vara lätt att hitta, förstå och vidareutnyttja.

Friluftsliv är ett allmänt intresse och en hörnsten i naturvårdspolitiken. Regeringen anser att Århuskonventionen är en viktig grund för att stärka arbetet med friluftspolitiken.

Det stämmer att regeringen vill stärka allmänhetens delaktighet bland annat vad gäller tillgång till rättslig prövning, men naturligtvis måste varje åtgärd föregås av en noggrann avvägning mellan olika intressen och utifrån sina respektive förutsättningar. Det är därför som frågan ingår i den rättsliga översyn av skogsvårdslagen som nu genomförs. Det finns exempel på frågor som bereds nu eller som redan har beretts av regeringen som rör allmänhetens tillgång till rättslig prövning, bland annat miljöorganisationers klagorätt i miljöbalken och rättsliga processer i relation till jakt efter vilda fåglar och stora rovdjur.

I den rättsliga översynen av skogsvårdslagstiftningen ingår bland annat att utredaren ska se över vilka krav som följer av Århuskonventionen när det gäller just allmänhetens tillgång till rättslig prövning av Skogsstyrelsens beslut och ställningstaganden att inte fatta beslut med anledning av underrättelser om avverkning med mera enligt 14 § skogsvårdslagen. Om utredaren bedömer att allmänheten har en sådan rätt till överprövning ska utredaren föreslå lämpliga författningsändringar. Utredaren ska även se över om det finns behov av att tydliggöra bestämmelserna om överklagande i skogsvårdslagen mot bakgrund av ett avgörande i Högsta förvaltningsdomstolen och lämna de förslag som bedöms vara lämpliga.

Regeringen avvaktar naturligtvis utredningens slutsatser.

Herr talman! Jag vill inleda med att tacka för svaret på min, som jag tycker, viktiga och väsentliga interpellation.

Låt mig, herr talman, konstatera att regeringen vill stärka allmänhetens delaktighet i naturvårdsarbetet bland annat genom tillgång till miljöinformation, deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning. Ja, det är vad regeringen skriver i en del av höstbudgeten - det är i delen om kulturpolitik, vilket jag, herr talman, ber att få notera.

Jag tycker, herr talman, att skrivningen är uppseendeväckande, inte minst med tanke på att regeringen i våras tillsatte en utredning där man - nu citerar jag - skulle identifiera behov och analysera om allmänheten ska ha rätt till överprövning av till exempel Skogsstyrelsens beslut.

Men i höstbudgeten inväntar man inte utredningens slutsatser, utan man slår alltså fast att man vill ge allmänheten de här befogenheterna. För det första, som jag ser det, föregriper regeringen sin egen utredning. För det andra - och det är inte minst viktigt - föregriper man det arbete som branschen har varit involverad i, bland annat i de referensgrupper som finns när det gäller att ta fram ett nationellt skogsprogram.

Men det allra allvarligaste är kanske inte att regeringen har en oförmåga att bereda frågorna rätt, utan det är faktiskt konsekvensen av det förslag som man vill genomföra, om det skulle bli verklighet. Som jag ser det följer det med äganderätten en rådighet, en förfoganderätt. Ett sådant här ingrepp i äganderätten kommer att ställa till otroligt stora problem, inte bara för alla skogsägare i vårt land. Det handlar faktiskt om jätteproblem i alla de rättsprocesser som kommer att bli. Det är att betänka att det är i storleksordningen 60 000 avverkningsanmälningar varje år i vårt land. Till detta kommer en minst lika stor mängd övriga åtgärder i vårt skogsbruk.

Om allt detta ska kunna prövas rättsligt av vem som helst - man använder ju ordet allmänhet - kommer påfrestningen på vårt rättsväsen att bli på gränsen till obegränsad. Vilka följder detta kommer att få ekonomiskt är helt omöjligt att överblicka i det skede som vi är i just nu.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag i detta anförande säga att jag dessutom tycker att det som man föreslår är kontraproduktivt ur miljö- och klimatsynpunkt. Det svenska skogsbruket är oerhört viktigt för att vi ska få den gröna omställning som jag förutsätter att jag och nuvarande regering är överens om att vi ska gå mot. Biobaserade produkter och bränslen behövs ju för att vi ska klara den klimatomställning som vi måste göra för att kunna fortleva på den här planeten.

Slutligen kommer jag till min fråga: Kommer man verkligen att genomföra det man aviserar i höstbudgeten från regeringens sida, och tar man ingen hänsyn till andra konventioner och vår egen regeringsform som vi har i vårt land och har att leva efter?

Herr talman! Som jag redogjorde i mitt första anförande arbetar regeringen brett med det som har identifierats i Århuskonventionen om allmänhetens tillgång till miljöinformation och möjlighet att delta i beslutsprocesser.

Den här omstörtande, revolutionerande och farliga verksamheten, om man ska tro ledamoten, som vi sysslar med tänkte jag ge ett exempel på. En av de verksamheter som enligt ledamoten uppenbarligen är ett hot handlar om att vi avser att digitalisera delar av den miljöinformation som Naturvårdsverket har tillgång till, så att allmänheten kan hitta den, läsa den och dela den med varandra. Jag har väldigt svårt att förstå hur detta utgör ett hot mot svenska skogsägare.

Miljöinformation ska i enlighet med det uppdrag vi har gett till Naturvårdsverket, som är en av de saker som åsyftas i budgetskrivelsen, genom ny teknik göras mer lätthittad för allmänheten. Vi ser nämligen digitaliseringen som en möjlighet i miljöarbetet. Ny teknik kan innebära att insamling och analys av miljödata kan revolutioneras. Allmänheten, inte minst miljöorganisationer, kan göras bättre delaktig. Och de beslut vi fattar kan fattas på bättre underlag.

Vad gäller friluftspolitiken har den här regeringen, jämfört med den regering som Eskil Erlandsson var en del av, skärpt ambitionerna otroligt mycket. Man har stärkt friluftsorganisationernas arbete. De jobbar med sådant som att ta ut barn i skogen och lära dem hur skogen fungerar. Det är också en del av vår breda friluftspolitik, där skogsfrågorna är en väldigt viktig del.

Sedan har vi en utredning som ser över just behovet av att eventuellt kunna överklaga vissa beslut som Skogsstyrelsen tar. Det är en följd av en dom. Den utredningen ska vi självklart inte föregripa. Hade jag svarat på frågan och börjat spekulera om vilka effekter det beslut som eventuellt kommer att läggas fram skulle ha hade jag gjort just det. Därför kommer jag självklart inte att göra detta. Vi behöver avvakta utredningen och sedan dra slutsatser. Vi ska inte börja med att sprida rykten och göra skogsägarna oroliga, kanske helt i onödan.

Herr talman! Jag noterar med beklagande att regeringen tycks ha för avsikt att genomföra det man skriver i budgetpropositionen. Jag förutsätter, herr talman, att kammaren, som de facto ska besluta om lag i det här landet, inte kommer att bifalla ett sådant förslag. Jag säger det eftersom vi har två andra lagstiftningar att följa.

Vi har till exempel en EU-stadga, som i sin artikel 17 säger: "Var och en har rätt att besitta lagligen förvärvad egendom, att nyttja den, att förfoga över den och att testamentera bort den." I vår egen regeringsform, som regeringen likaväl som vi alla har att leva efter står det: "Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen."

Att i en budgetproposition skriva att man ska genomföra en reform som innebär att allmänheten, det vill säga vi alla, ska kunna få en rättslig prövning av hur någon förfogar över sin egendom anser jag vara, och nu upprepar jag mig, uppseendeväckande. Jag bara förutsätter att regeringen kommer att leva upp till vår egen regeringsform och den EU-stadga som reglerar vårt arbete och som vi är involverade i i Europeiska unionen.

Jag vill, herr talman, ha ett klart besked från regeringens företrädare i den här debatten om man ämnar genomföra det man skriver i sin budgetproposition eller ej.

Herr talman! Den skrivning i budgetpropositionen som åsyftas fanns med även i budgetpropositionen för 2016. Om ingen revolution eller stora intrång har skett i år, när vi kontinuerligt har arbetat med att förbättra tillgången till miljöinformation, bland annat genom att ge ett uppdrag till Naturvårdsverket att digitalisera de uppgifter man har, så att allmänheten kan hitta dem och dela dem med varandra. Detta är ett exempel på det kontinuerliga arbete som vi gör, och det är också ett exempel som tydligt talar om vad vi menar med att stärka allmänhetens tillgång.

Det som är uppseendeväckande i detta är att en före detta minister inte vet vad som är definitionen av allmänheten i Århuskonventionen. Det är väldigt väl reglerat. Det är inte nytt; det är en konvention som har gällt i många år, även under de år du hade ansvar, Eskil Erlandsson.

Det är också uppseendeväckande att stå och skrämma upp folk, inte minst skogsägare, genom lösa spekulationer. Det har varit känt länge att det finns en utredning som ska se över en specifik följd av en specifik dom. Man ska göra detta avvägt mot bland annat äganderätten. Det framgår mycket tydligt av instruktionen. Det är inga nyheter, och det är inget att skrämma upp skogsägarna för. Det är en process som pågår, och vi bör ta debatten när utredningen är färdig och inte spekulera och hitta på följder som vi inte vet någonting om.

Det är inte skrämmande att allmänheten ska få bättre tillgång till miljöinformation, att vi ska följa en internationell konvention som vi har skrivit på och att vi ska se till att säkra att allmänheten har möjlighet att överklaga de beslut som fattas. Det är inget annat än en god rättsordning.

I denna rättsordning har vi fått ett specifikt fall som nu utreds i god ordning. Varje åtgärd som eventuellt ska vidtas ska självklart avvägas mot olika intressen och förutsättningar. Det är just därför det görs en rättslig översyn av frågan.

Vi har ett stort engagemang för naturvård och skogsfrågor i vårt land, och det är flera organisationer som är engagerade. De utvärderingar som har gjorts av hur Århuskonventionen tillämpas i Sverige har kunnat konstatera att allmänhetens och organisationers deltagande i beslutsprocesser har lett till att beslutsunderlagen har fått ökad kvalitet och att besluten därmed har kunnat fattas på bättre grunder än om allmänheten inte var delaktig. Det är självklart något positivt och något vi från regeringens sida välkomnar och värnar.

De beslutsordningar vi har ska vara effektiva, rationella och rättssäkra. Århuskonventionen är en viktig del av det, men självklart har vi andra rättsgrunder också. De är oerhört viktiga, och varje beslut ska vara välavvägt.

Jag måste säga att jag beklagar Eskil Erlandssons metod att hitta spöken i regeringens skrivelser och använda dem för att helt i onödan skrämma svenska skogsägare och måla upp att det skulle vara ett problem att vi digitaliserar miljöinformationen, så att allmänheten kan få tillgång till den.

Herr talman! Låt mig konstatera att miljöministern nu i alla sina inlägg har valt att prata om miljöinformationen. Det är inte detta jag har frågat om. Jag har frågat om regeringen har för avsikt att genomföra det man skriver i sin egen budgetproposition, nämligen att allmänheten ska ha tillgång till rättslig prövning av skogliga åtgärder. Jag tvingas konstatera att jag inte har fått något svar på det.

Låt mig avslutningsvis lägga till att varken Århuskonventionen eller rättspraxis uppställer tydliga, preciserade eller absoluta krav på att talerätten för miljöorganisationer eller allmänheten utvidgas, jämfört med i dag. Konventionen medger tvärtom en nationell anpassning enligt skrivningen i artikeln om talerätt - det är artikel 9.3, kan jag upplysningsvis säga. Regeringen behöver skilja på rättsligt motiv respektive sina politiska ambitioner i den här frågan, tycker jag.

Tack för den här debatten!

Herr talman! Den här debatten handlar om två saker som är väldigt olika och säkert svåra att skilja åt för den som lyssnar.

Det finns ett specifikt fall, som handlar om rättslig prövning av ett specifikt beslut som tas i Skogsstyrelsen. Detta utreds av en särskild utredare. Från regeringens sida föregriper vi inte den utredningen.

Den andra delen är en allmän, generell ambition om att i både friluftspolitiken, skogsvårdspolitiken och miljövården släppa in allmänheten. Då finns det begrepp som är definierade av Århuskonventionen och som är till för just detta. Det handlar om tillgången till miljöinformation och om möjligheten att, där det är relevant, kunna överklaga myndigheters beslut och få till stånd en rättslig prövning.

Från regeringens sida ser vi positivt på att allmänheten är engagerad i miljöarbetet i stort, och i naturvårdsarbetet och friluftsarbetet specifikt. Vi har en generell ambition att hela tiden göra detta bättre och bland annat öka allmänhetens tillgång till information. Detta är inte ett hot mot dem som äger mark, sköter den väl och ofta gör det i samverkan bland annat med organisationer. Vår roll är att hitta en balans i denna samverkan.

Bättre information är en viktig del av det. Dialog är en otroligt viktig del. Vi ska inte leta efter problem där det inte finns några.

En generell ambition att öka allmänhetens engagemang i skogsfrågor är inte ett hot mot de kloka och duktiga skogsägare vi har i hela landet.

Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.