Frågestund - 2016-05-12

Fru talman! Övningsverksamheten ökar nu i Sverige. Det är välkommet och ett resultat av den försvarsöverenskommelse som ingåtts. Det är viktigt med övningar. Det gör att man lär sig, och man drar slutsatser av hur tillståndet är när det gäller personal och materiel.

För någon dag sedan kunde en kvällstidning rapportera om att vid övningen Cold Response i Norge med ca 2 000 svenska soldater som deltog fungerade inte kommunikationsutrustningen på önskvärt sätt, utan i stället fick man använda egna civila mobiler. Det är en brist som tidigare har identifierats och som naturligtvis långsiktigt måste lösas.

Jag var i måndags också på plats i Boden på I 19 och har fått bred information om denna utmärkta övning. Med övningar identifierar vi brister. Samtidigt kommer allvarliga uppgifter om olika materielprojekt som kan bli dyrare än planerat. Vi kan komma att stå inför viktiga strategiska val.

Min fråga till försvarsministern är: Med nya brister identifierade och möjliga kostnadsökningar, föredras då sänkta ambitioner eller samtal om behov av tillskott av mer pengar för att säkra vårt inriktningsbeslut?

Fru talman! Tack för frågan! Det var en väl tillspetsad fråga som ställer mig i någon sorts försvarssituation här, men jag tänker inte gå i den fällan.

När man får fördyringar och problem i organisationen tittar man på hur man ska hantera problemen, vilken typ av kostnadspress man har och vilken typ av prioriteringar man kan göra när det gäller materielprojekten. Det är någonting jag förutsätter borde ha förekommit under den förra regeringens tid, och det förekommer definitivt under den här regeringens tid. Vi jobbar aktivt med att hantera materielfrågorna.

När det gäller brigadledningsövningen var jag och besökte ledningsregementet i går. Jag har också tidigare fått en ordentlig genomgång om det. Det är bra att eventuella brister kommer fram, för då kan man åtgärda dem. Vi skönmålar inte, utan vi ser sanningen.

Fru talman! Jag beklagar att inte försvarsministern vill gå i min fälla. Jag får göra en ännu större björngrop. Men detta är viktigt.

Jag delar uppfattningen att vi har identifierat problemet som nu är uppmärksammat. Vi vet också att det finns en del andra utmaningar, och vi har ett antal materielprojekt framför oss som kan innebära fördyringar.

Därför är det viktigt att vi rätt snart, så fort som möjligt, slutar att ägna oss åt torrsim utan ser verkligheten sådan den är. Då måste vi göra ett strategiskt val - sänkta ambitioner eller tillskott av medel - och jag vill inte sänka ambitionerna.

Fru talman! Nu är det definitivt inte så att vi befinner oss i någon torrsimssituation. De saker vi gör varje dag för att bearbeta kostnadsbilder är riktiga och reella och sker i förhållande till myndigheterna. Jag förutsätter att myndigheterna gör allt de kan. På annat sätt kan man inte agera som regering.

Jag kan inte stå här i kammaren och utlova en massa pengar till det ena och det andra. I mitt uppdrag ingår också att hålla sig inom de ramar som vi har satt i den försvarsuppgörelse som finns.

Fru talman! Min fråga riktar sig till statsrådet Per Bolund.

Regeringen kommer inom kort att gå fram med ett förslag om att ge tillfälliga uppehållstillstånd till de personer som har flytt undan krig och som har långvariga skyddsbehov. Det riskerar att skapa osäkerhet och utsatthet hos de enskilda individerna trots att de redan är här och vi i princip vet att de är här för att stanna.

Min fråga till statsrådet är: Hur ska de nya svenskar som nu kommer till Sverige etablera sig på bostadsmarknaden? Vilken bank ska ge bolån till personer med tillfälliga uppehållstillstånd? Vilken hyresvärd ska ge ett hyreskontrakt till personer med tillfälliga uppehållstillstånd?

Min uppfattning är att vi måste öppna vägar för människor att komma in på bostadsmarknaden. Vi måste se till att människor kan efterfråga bostäder. Detta riskerar att driva in människor i osäkra bostadsförhållanden och svartkontrakt och att leda till att de helt enkelt tvingas tränga ihop sig med bekanta. Vad ska regeringen göra för att förhindra detta?

Fru talman! Jag tror det är bra att ge en liten historiebeskrivning av hur utvecklingen har varit över tid. Sverige har haft en väldigt mänsklig och human flyktingpolitik. Vi har också gjort en stor insats för ta hand om den svåra situation som många människor i vår omvärld har hamnat i. Sverige har också tagit emot väldigt många människor. Det är någonting som jag är stolt över och hoppas att vi är många som är stolta över.

Vi är väl medvetna om att det också skapar ett väldigt stort tryck på Sverige. Det gjorde att vi kände oss tvingade att helt enkelt skärpa villkoren för asylmottagning. Det gör att vi nu har en tillfällig lagstiftning som just skapar begränsningar. Men självklart måste vi se till att människor ändå får en bra start i Sverige. Det gör vi genom många insatser. Vi satsar en halv miljard på etableringsinsatser.

När det gäller bostadssituationen, som frågan här specifikt gällde, är det ett väldigt brett angreppssätt som regeringen har för att skapa möjligheter till fler boenden, sänka kostnaderna och också skapa boenden för människor med låga inkomster. Vi måste ha ett brett angreppssätt i frågan.

Fru talman! Jag är i begränsad utsträckning intresserad av regeringens migrationspolitik. Det vi nu talar om är människor som är här. Flykten är över, och det finns ingen möjlighet att skicka tillbaka personer under överskådlig tid till Syrien. Det är fakta på bordet.

Frågan jag ställer är: Vad har regeringen för beredskap för att dessa personer inte tvingas ut i en bostadsmarknad där de blir utnyttjade och i en arbetsmarknad där de blir utnyttjade när de har osäkra bostadsförhållanden? Vilken bank ska ge ett lån till de personerna?

Fru talman! Det är viktigt att se att vi just nu är inne i en process för att ta hand om de människor som har kommit hit och skapa bästa möjliga förutsättningar för att de ska få en bra start. Det gör vi brett genom att till exempel satsa på utbildning, se till att människor får språket med sig och skapa bättre asylboenden så att de verkligen får en bra start i Sverige.

Det finns också en möjlighet att få ett permanent uppehållstillstånd till exempel genom att få en plats på arbetsmarknaden. Där vet vi att det finns ett stort engagemang och stort intresse och att många arbetsgivare också erbjuder den möjligheten. Jag delar helt enkelt inte bedömningen om den totalt stängda dörr som här målas upp.

Fru talman! Med buller och bång presenterade Mehmet Kaplan för över ett år sedan att över 3,2 miljarder av skattebetalarnas pengar ska gå till bostadssubventioner. De ska ges till byggherrar för att bygga bostäder som inte annars skulle byggas. Regeringen kallar det för den största bostadspolitiska satsningen på två decennier. När Mehmet Kaplan fick sparken var det hans största bedrift, sa man.

Sanningen är nog den att det är det största missbruket av skattepengar som regeringen har sysslat med. För det första vill fastighetsägarna inte ha pengarna. För det andra går det heller inte att säkerställa att pengarna kommer att gå till de mest resurssvaga eller enbart till små hyreslägenheter, som man marknadsförde så starkt. Än värre är att dessa 3,2 miljarder ännu inte har betalats ut. Satsningen är kraftigt försenad. Man vet inte vad man ska göra.

Jag har rest runt det senaste året i bland annat Göteborg, Malmö och Stockholm och sett hus som står klara som skulle ha de här subventionerna och där man ansökt om medlen. Min fråga till den tillförordnade bostadsministern är: Ska subventionerna ges till byggare vilkas bostäder och hus redan står klara?

Fru talman! Tack för frågan! Den svenska modellen handlar om att se till att hela landet lever. Den handlar inte om en del av landet. Den nationella livsmedelsstrategin handlar till stor del om jobb ute på svensk landsbygd. Primärproduktionen sysselsätter ungefär 50 000 personer, och livsmedels- och dryckesindustrin sysselsätter 55 000 personer, oftast på landsbygd.

Om vi ökar vår livsmedelsproduktion kommer också jobben och möjligheterna att bo, leva och verka på landsbygd att bli betydligt bättre. Frågan är egentligen inte var - på vilken landsbygd - livsmedelsproduktionen ska ske. Mitt svar på frågan är att den ska ske mycket mer på svensk landsbygd.

Fru talman! Det låter betryggande. Under förra mandatperioden försvann många jobb på den svenska landsbygden. Om vi kan vända denna trend nu när jobben växer till igen och det blir fler som får jobb och se till att det kommer alla i hela landet till del är det en fördel.

Men det är också viktigt att vi ser till att vi då ställer krav på kollektivavtal och att vi ser till att män och kvinnor kan leva på sin lön. Vi ska se till att trygga välfärden i hela landet, och det är där jag menar att livsmedelsstrategin kanske kan kopplas ihop med den svenska modellen.

Fru talman! Absolut kan den göra det. Livsmedelsstrategin är en vägvisare. Vad vill Sverige med livsmedelsproduktionen? Ska vi hämta livsmedel, som vi gör i dag? Det innebär att vi hämtar 50 procent av livsmedlen från en värld som kanske behöver den mer än vi.

Vi vet att de företag som jobbar inom denna bransch sysselsätter många människor som har kommit till vårt land från andra ställen. Den här industrin sysselsätter flest av dessa. Även väldigt många ungdomar får en möjlighet här.

Fru talman! För den här regeringen är det ytterst viktigt att våra skattepengar används ändamålsenligt. Varenda skattekrona som vi investerar i välfärden ska gå till välfärden - till skolan, omsorgen och sjukvården.

Nu ser vi dessvärre att otillbörliga vinstuttag förekommer. Vi är till och med världsunika i det avseendet. Det tänker inte den här regeringen medverka till. Vi har välfärdens bästa för ögonen först och främst.

Fru talman! Det är vanskligt att använda egna subjektiva erfarenheter och anekdotisk bevisföring som grund för sin politiska analys, men nu tänkte jag göra det ändå.

När jag kring millennieskiftet sökte till gymnasiet och kom in på ett itgymnasium fanns det en utfästelse om att vi skulle få varsin bärbar dator och att datorerna skulle integreras i själva utbildningen. Men när vi väl satte igång visade det sig att vi fick datorerna men lärarna i praktiken aldrig utnyttjade det faktum att vi hade all världens kunskap i våra händer, utan man höll fast vid den traditionella utbildningen.

Det kanske ser bättre ut i dag. Jag vet inte om eleverna på läktaren håller med mig, men jag tror att vi fortfarande har problem att se till att digitaliseringen tas hela vägen och används av lärarna i själva pedagogiken.

Jag är nyfiken på hur statsrådet Hadzialic ser på den utvecklingen.

Fru talman! Tack så mycket för en mycket viktig fråga! Vi vet att en skola i framkant, en skola i världsklass, måste vara en skola som också speglar sin tid. Då måste vi ha en skola med en genomtänkt digitaliseringsstrategi som den följer. Det handlar om att man ska ha en infrastruktur i framkant men också att man anpassar undervisningen till att spegla det.

Därför har regeringen tagit fram en digitaliseringsstrategi genom Skolverket. Där tittar man bland annat på hur programmering kan bli en del av undervisningen så att vi fostrar framtida innovativa förmågor som kan vara del av att göra Sverige konkurrenskraftigt även framdeles.

Fru talman! Jag kan tänka mig att nyutexaminerade lärare som nyligen har gått lärarutbildningen kanske har en bättre förmåga att använda den nya tekniken.

Hur ser vi till att även lärare som har stor kompetens och lång erfarenhet av tidigare utbildningssystem också får full möjlighet att ta till sig nya pedagogiska verktyg med hjälp av it?

Fru talman! Förutom att själva undervisningen ska anpassas till en digital era måste vi naturligtvis se till att lärarna har de kunskaper de behöver för att klara av sitt uppdrag.

En del av digitaliseringsstrategin som Skolverket har tagit fram handlar om att även lärarna ska få den kompetensutveckling de behöver för att kunna bemästra det vi vill att de ska kunna för att vi ska få en riktigt digital skola som är i världsklass även i det avseendet.

Fru talman! Alliansregeringen drev med stor framgång, påstår jag, visionen om Matlandet Sverige. Denna vision ledde till nya jobb, nya företag, ökad export och aktiviteter kring maten vid skolor, förskolor, äldreboenden och liknande. Den rödgröna regeringen avvecklade denna vision det första man gjorde och sa att den skulle ersättas av en livsmedelsstrategi.

Nu har det gått lång tid, mer än ett och ett halvt år, sedan denna vision avvecklades. Det har uppstått ett stort tomrum. Nu är min fråga: Kommer det någon livsmedelsstrategi, och när kommer en sådan i så fall?

Fru talman! Tack, Eskil Erlandsson, för frågan som är mycket viktig! När det gäller livsmedelsstrategin motionerade faktiskt den här kammaren redan för tre fyra år sedan för att ta fram en strategi. Den regering som Eskil Erlandsson var del av avslog förslaget vid flera tillfällen. När den här regeringen tillträdde satte man omgående igång arbetet.

Jag förstår att Eskil Erlandsson känner en viss frustration över att det tar lite tid, men det här är en viktig sak, och den kommer att genomarbetas. Däremot använder vi delar av Matlandet Sverige, som var mer av ett gourmetprojekt med väldigt goda delar, i strategin. Den kommer, och den kommer snart att lämnas över till riksdagen.

Fru talman! Det var inte något specifikt svar på min fråga om när visionen om en ny livsmedelsstrategi kommer att förverkligas. Vi har väntat i ett och ett halvt år nu. Väldigt många aktörer väntar på att det tomrum som har uppstått ska fyllas med något innehåll. Frågan kvarstår alltså: När kommer strategin?

Fråga två är: Hur ska det samförstånd som statsrådet vill ha med oppositionen uppnås när vi ännu inte har fått se något resultat?

Fru talman! Vi håller på att fylla det tomrum som har funnits i åratal. Strategin kommer att lämnas till riksdagen före sommaruppehållet.

Vi har haft en mycket bred dialog med hela branschen, med intresseorganisationer, och också oppositionen har varit inbjuden till ett flertal möten ute i landet. En dialog har alltså förts.

Nu handlar det om att få det här till kammaren och sedan handlar det också om att Eskil förhoppningsvis ser till att oppositionen inte lägger politisk prestige i det här.

Fru talman! Jag vill tacka för en angelägen fråga. Jag tror att vi alla delar oron över den utveckling som har varit i den svenska skolan under ganska lång tid. Vi har sett sjunkande kunskapsresultat men också andra negativa resultat, till exempel när det gäller välmåendet. Många unga känner sig utsatta och hamnar i svåra, både fysiska och psykiska, situationer. Det är anledningar till att regeringen har gjort mycket och fortsätter att göra mycket på skolområdet.

Det finns två olika vägar att välja. Antingen höjer man kvaliteten i undervisningen och försöker se till att den fungerar så bra som möjligt, eller också ökar man kvantiteten och försöker ge så mycket undervisning som möjligt. Regeringen har valt att fokusera på kvaliteten i utbildningen. Vi anställer många fler lärare, många fler vuxna i skolan så att kvaliteten kan höjas. Vi ser till att det blir fler vuxna som kan möta eleverna och svara på de frågor de har. Vi ser helt enkelt till att eleverna får med sig den kunskap de behöver och går ut med godkända betyg.

Det här är en omfattande och stor satsning. För 2016 har 8,3 miljarder tillförts till skolan och förskolan. Vi gör också satsningar på höjda lärarlöner och många andra områden.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet! Men det var inget riktigt svar på min fråga. Jag ställde en väldigt enkel fråga. Den går till och med att besvara med ja eller nej.

Svenska elever går mycket mindre tid i skolan jämfört med barn i andra länder. Tycker statsrådet att det är ett problem? Säger regeringen ja eller nej till mer undervisningstid?

Fru talman! Hur tiden i skolan ska fördelas är i slutänden en fråga för professionen. Det är viktigt att expertisen får vara med och utforma läroplaner och hur tiden i skolan ska fördelas.

Det principiella problemet är att för många elever går ut skolan utan godkända betyg. De kan sedan inte ta sig vidare till högre utbildning - gymnasium, universitet eller högskola. Vi har också stora problem med sjunkande kunskapsnivåer.

Vi har fokuserat på att hantera det genom att öka kvaliteten i undervisningen.

Fru talman! Jag vill ställa min fråga till statsrådet Hadzialic.

Frågan har tangerats redan tidigare. Det handlar om behovet av riktigt bra språkundervisning också för de nyanlända. Civilsamhället drar, precis som Hadzialic nämnde tidigare, ett stort lass med Svenska från dag ett. De olika studieförbunden gör många satsningar för att stärka kvaliteten på detta.

Statsrådet nämnde tidigare vikten av att vara noggrann med hur varje enskild krona används. Hon nämnde att målsättningen är att nå 23 000. Man har nått mer än dubbelt så många som man hade räknat med. Men det finns en oro för att de resurser som finns för det området kommer att ta slut redan i augusti. Är statsrådet beredd att tillskjuta ytterligare resurser för att det här framgångsrika arbetet ska kunna fortsätta?

Fru talman! Tack, Ulrika Carlsson, för din fråga!

Till att börja med är jag glad över att vi är överens om att studieförbunden och folkbildningen gör en viktig insats när det gäller den verksamhet som kallas för Svenska från dag ett. De förtjänar verkligen en eloge för det. Vi måste bygga ut sfi-undervisningen och vuxenutbildningen på samma sätt, så att de människor som nu kommer till Sverige framför allt ska kunna komma ut i arbete så fort som möjligt.

Regeringen har i alla budgetförslag, både budgetpropositionen och vårbudgeten, förstärkt såväl studieförbundens verksamhet som sfi-verksamheten så att de ska kunna klara av de utmaningarna. Jag ser att vi kommer att behöva göra samma sak även framåt. Med hur mycket återstår att se i budgetförslaget som kommer att lämnas i höst.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Min fråga kvarstår delvis. Om man redan i augusti känner att pengarna börjar ta slut kommer beskedet i höstbudgeten att komma lite sent. Min förhoppning är att regeringen kommer att säkerställa att det stora engagemanget från civilsamhällets aktörer, i form av studieförbunden, ska finnas kvar. Jag hoppas att regeringen förmår att överbrygga oron för att den viktiga verksamheten inte kommer att finnas kvar efter augusti.

Fru talman! Regeringen satsade som sagt stort på svenska språket i budgetpropositionen som vi lade fram förra hösten. I vårbudgeten satsade vi stort på svenskundervisningen, både Svenska från dag ett och sfi. Vi har alltså förstärkt, och verksamheterna kommer att expandera under tiden som följer nu.

Jag tror att vi har gjort det som behövs i dagsläget. Vi kommer naturligtvis att utvärdera verksamheterna framöver och göra de budgeteringar som behövs även i höst.

Fru talman! Det här är en fråga som regeringen tar på största allvar och som vi engagerar oss mycket i. En utredning ligger som sagt på regeringens bord nu. Vi har fått in remissynpunkter. De är inte entydiga. Det finns ganska många olika uppfattningar och synpunkter. Därför tar det tid att bereda frågan och att försöka komma fram till en gemensam ståndpunkt.

Frågan är högt prioriterad. Vi löser de akuta problemen här och nu genom att skjuta till pengar. Men vi måste också hitta en långsiktig lösning. Där ingår det att ta fram det här förslaget och lägga det på riksdagens bord. Det jobbar vi skyndsamt med.

Fru talman! Jag har en fråga till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht.

Efter att priserna på smör och skummjölkspulver var rekordhöga under 2013 sjönk priserna kraftigt under 2014 och 2015. Prisfallet på smör och mjölkpulver beror på ett ökat utbud på världsmarknaden, minskad efterfrågan från framför allt Kina samt Rysslands importstopp.

EU:s ökade interventionsköp av mejeriprodukter har också ökat dramatiskt och kan vara en lösning på kort sikt. Men det byggs samtidigt upp ett berg av smör och mjölkpulver som måste avyttras på marknaden, vilket kan riskera att förlänga krisen.

Landsbygdsministern kommer den 17 maj att träffa sina ministerkollegor, på jordbruks- och fiskerådet, och bland annat diskutera just marknadssituationen för mjölken inom EU. Min fråga till ministern är därför: Hur ser landsbygdsministern på ett system med frivillig neddragning av mjölkproduktionen inom EU? Avser statsrådet att verka för en sådan lösning som en del i hanteringen av den pågående krisen?

Fru talman! Jag vill tacka för frågan.

Den svenska positionen är att vi inte har någonting emot frivillig neddragning av mjölkkvoter så länge man inte använder EU:s budgetmedel för det. Det ska vara frivilligt, och man ska inte satsa pengar på det.

Mjölkproduktionen befinner sig i en mycket djup kris. Den berör inte bara Sverige eller EU. Krisen är global. Det finns en stor överproduktion. Därför har frågan behandlats på vartenda ministerråd den senaste tiden. Det finns olika aktiviteter för att minska överskottet.

Sveriges position är att man ska vara marknadsorienterad och inte sätta in åtgärder som driver upp produktionen till ännu högre nivå där det inte finns en efterfrågan.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet! Vi sverigedemokrater anser att vi först och främst har ett ansvar nationellt genom att till exempel sänka skatten på diesel för jord- och skogsbruk. Man kan också ha en betesersättning, som vi föreslår i vår budget.

Man kan också se att EMB, European Milk Board, har tagit fram en modell där bönderna frivilligt drar ned sin produktion. Man skulle då kunna använda EU:s krisfond på 400 miljarder euro och eventuella straffavgifter.

Men, som sagt, jag ser positivt på att landsbygdsministern kan använda det här arbetet framöver.

Fru talman! Det är ju en kombination av insatser från EU och de nationella medlen. Till exempel innebar det krispaket som EU anslog till de olika länderna att Sverige fick 76 miljoner i stöd från EU. Vi hade 100 procent medfinansiering och gick in med svenska medel. Totalt fick mjölkbönderna alltså ett krispaket på 152 miljoner.

Sedan har vi sänkt dieselskattereduktionen, som försämrades under alliansregeringen vid fyra olika tillfällen. Det blir en klar förbättring för mjölkbönderna.

Fru talman! Jag vill ställa min fråga till statsrådet Per Bolund. I asylprocessen är det viktigt att det är skillnad på ett ja och ett nej. Den som har fått ett avslag på sin asylansökan måste snabbt återvända till sitt hemland. Alternativet är annars att vi får ett stort skuggsamhälle där människor lever gömda och far illa, ofta i stor utsatthet.

I dag är läget oklart om huruvida en person som olovligen befinner sig i Sverige har rätt till ekonomiskt bistånd eller bidrag från kommunerna. Här gör olika kommuner olika bedömningar. Därför vill vi moderater tydliggöra och skärpa lagstiftningen.

Jag menar att huvudregeln måste vara glasklar. Den som inte har rätt att stanna i Sverige ska heller inte ha rätt att få ett bidrag från kommunerna. Men min fråga till statsrådet Bolund är om regeringen är villig att skärpa lagstiftningen, så att den som inte har rätt att befinna sig i landet inte heller har rätt till bidrag från kommunerna.

Fru talman! Tack, Elisabeth Svantesson, för en viktig fråga! Sverige är just nu under ett ganska stort tryck på grund av att vi har väldigt många människor som har kommit till vårt land under en kort tid.

Regeringen agerar också resolut i den här frågan, som säkert har noterats. I vårbudgeten lade vi 30 miljarder kronor för att Migrationsverket ska kunna uppfylla sina plikter. Det handlar om asylprocessen och om att korta handläggningstiderna men också om att ge drägliga villkor för dem som har kommit till vårt land.

Vi har satsat mycket pengar på integration, för det är också en viktig uppgift. Även polisen har fått tillskott i sina kassor för att just kunna hantera de situationer som uppstår, till exempel i samband med återvändande.

Frågan om stöd till dem som har fått avslag är en fråga som vi bereder inom Regeringskansliet. Där har vi inte något färdigt ställningstagande än så länge, så den frågan får vi återkomma till senare.

Fru talman! Tack för svaret, även om det inte var helt tydligt!

Jag vill gärna skicka med regeringen någonting, nämligen vad Sveriges Kommuner och Landsting har skrivit i ett remissyttrande. Jag ska citera vad de har skrivit: Nationell lag bör korrespondera på så sätt att en persons illegala vistelse i Sverige inte möjliggörs och finansieras av kommunen.

Jag tycker att det här sammanfattar väl vad som bör gälla, och jag hoppas att regeringen tar till sig av detta.

Ja är ja, och nej är nej. Då måste det också vara så i fallet med bidrag från kommunen.

Fru talman! Vår viktigaste uppgift från regeringens sida är att skapa ordning och reda i de här processerna och se till att man så snabbt som möjligt kan få ett klart och tydligt svar på om man har rätt till asyl eller inte. Och om man då inte får rätt till asyl handlar det om att få möjlighet att återvända på ett kontrollerat och ordnat sätt.

Jag tror samtidigt att det finns en fara om man lämnar en stor grupp människor helt åt sitt öde. Jag tror inte att det är någon som vill se en situation i Sverige där vi har en väldigt stor grupp människor som befinner sig i en gråzon eller i en svart zon. Vi behöver också ta ansvar för de människor som finns i vårt land.

Fru talman! Min fråga riktar sig till försvarsministern.

Marinens utvecklingsprojekt har under en lång tid präglats av en hög grad av innovation. Jag tänker på Visbykorvetter och vår nästa sjöoperativa helikopter, Helikopter 14.

Nu pågår det en diskussion om nästa generations ubåt, A26, som är planerad att ha en kapsel för personal längst fram i fören. Man ska kunna släppa ut grodmän i undervattensläge för specialoperationer. Problemet består egentligen av två delar när det gäller den här kapseln och slussen. Det är betänkligt att ha skarvar i ett tryckskrov som ibland ska befinna sig på flera hundra meters djup. Det minskar också den här kapseln och utrymmet för att kunna förvara vapen ombord.

Min fråga till försvarsministern blir: Vilka åtgärder är han beredd att vidta för att nästa generations ubåt ska bli säkrare för våra sjömän och farligare för en motståndare?