Arbetsplenum - 2016-04-14

Fru talman! Den 21 januari 2002 mördades 26-åriga Fadime Sahindal av sin pappa. Hon var då lika gammal som jag är i dag. Hon var socialdemokrat och aktiv i SSU Jämtland, och många minns hennes starka vilja och outtröttliga engagemang.

Här i riksdagen höll hon ett oförglömligt tal året innan hon mördades. Hon hade blivit inbjuden för att berätta om förtrycket och våldet i hederns namn.

Hon sa: Jag vill dela med mig av mina upplevelser, och jag hoppas att ni genom dem får förståelse och kunskaper om hur utsatta invandrartjejer kan ha det. Det är inte min avsikt att peka ut någon syndabock, utan jag vill hjälpa er att förstå hur och varför konflikter som dessa kan uppstå ur både min egen synvinkel och min familjs.

Fadime föddes i en by nära staden Elbistan i den kurdiska delen av Turkiet. Familjen ägde mark och försörjde sig på djurskötsel. Var och en av familjemedlemmarna hade en klar roll i det gemensamma arbetet men tvingades på flykt till Sverige av ekonomiska skäl. Fadime berättade att den materiella tillvaron i Sverige gjorde att familjen klarade sig men att livet för familjemedlemmarna förändrades i takt med att barnen blev äldre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Fadime sa: De första tecknen jag märkte var att jag inte längre fick leka med mina kamrater eller delta i aktiviteter utanför skolan. Jag skulle gå direkt hem och hjälpa min mor med hushållsbestyren och uppfostras till en fin flicka. När jag kom upp i tonåren ville mina föräldrar att jag skulle åka till Turkiet och gifta mig med någon av mina kusiner, precis som mina äldre systrar tidigare hade gjort. Jag vägrade att finna mig i detta. Jag kände mig alldeles för ung och omogen för ett sådant stort beslut. Dessutom ville jag själv få bestämma vem jag skulle dela mitt liv med i framtiden.

Här i Sverige har det under lång tid diskuterats vad förtrycket och våldet i hederns namn är, vad det är som grundar förtrycket och vad det är som skapar en hedersnorm - framför allt hur vi ska agera för att bekämpa det. Fortfarande är det Fadimes egna ord som ger oss det bästa svaret på vad det är vi måste verka för i syfte att bekämpa förtryckande normer.

Hon sa: Jag vill sätta upp egna villkor för mitt liv, göra mina egna misstag och lära mig av dem. Jag vill stå på mina egna två ben och ta ansvar för mina egna handlingar, inte låta någon annan bestämma över hur jag ska tycka, tänka och handla. För mig är det dessutom oerhört viktigt att få utbilda mig och utvecklas som person.

Mordet på Fadime väckte landssorg i Sverige. Att Pela Atroshi hade mördats av samma skäl bara några år innan fick oss alla att inse att mörkertalet är stort och att vi som representanter för samhället måste göra mer. I grunden handlar Fadimes tal, så som jag tolkar det, om en fråga om makt och universella värden, om rätten till den egna kroppen, om att få älska den man vill, att få formas och utvecklas och i slutändan få leva precis som man själv vill.

Här i Sverige har vi ägnat tid åt att analysera förövarnas intentioner. Det är ett viktigt inslag för att förstå problemen och reda ut vilka strukturer som grundar förtrycket. I början av 2000-talet var den dominerande teorin att allt förtryck mot kvinnor var sprunget ur en och samma kultur och struktur. Att se våldet i hederns namn som en särskild form av förtryck ansågs vara ett sluttande plan mot sverigedemokratisk retorik.

Jag vill ändå understryka att detta inte är helt oproblematiskt. Jag har personligen erfarenheter av lärare och andra vuxna i min omgivning som under min uppväxt ställde märkliga frågor om min pappa och vuxna runt omkring mig. Det var i samband med att retoriken i samhället kom att utvecklas till en kollektivistisk skuld gentemot alla män med ursprung från Mellanöstern, som om alla delar samma världsbild och åsikter och lever efter samma normer och strukturer. Det är en stigmatiserande föreställning att dra slutsatser som likställer alla, och kanske var det grundorsaken till att många visade beröringsskräck inför frågorna, inte minst jag själv.

Fru talman! Vi som arbetar med justitierelaterade frågor måste verka för att samhällsdebatten går i samma riktning som den vår straffrätt bygger på, det vill säga individualprövning av förövarens gärningar. Å andra sidan har jag en förståelse för att vi har att göra med ett kollektivistiskt problem eftersom det handlar om förtryckande normer och strukturer. Hedersförtryck och våld har oftast inte en gärningsman utan flera. Det är ett kollektivistiskt förtryck grundat i könskulturellt våld.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Fru talman! Straffrätten är ryggraden i vårt rättssamhälle. Den beskriver när en gärning är så pass samhälleligt förkastlig att den behöver kriminaliseras, både för att vi ska leva i ett tryggt samhälle och i syfte att ge den som utsätts för brottet någon form av upprättelse och rättvisa.

Varför jag ville börja debatten med att beskriva hedersförtryck och våld är för att på något sätt ge upprättelse till alla dem som har upplevt att mitt parti eller delar av mitt parti har haft beröringsskräck med frågorna tidigare och inte tagit den typen av förtryck på större allvar. I dag vet vi att det agerandet har varit fel, att det har utgjort ett allvarligt svek. Jag vill i alla fall ha sagt i kammaren att det inte på något sätt ska förekomma, åtminstone inte från mig.

Enligt FN:s kvinnokommission åligger det Sverige som konventionsstat att vidta alla lämpliga åtgärder för att ändra mäns och kvinnors sociala och kulturella beteendemönster för att därmed avskaffa seder och bruk som leder till förtryck, skada och våld gentemot den enskilda. Vi vet också att förtrycket drabbar även män och hbt-personer.

Från oppositionspartierna har det riktats en hel del medial kritik gentemot regeringspartierna i frågan. Oppositionspartierna yrkar i dag i ett av tillkännagivandena i betänkandet på att regeringen ska se över den lagstiftning som anknyter till hedersrelaterade brott.

Vi vet alla att det är mycket som ska till för att bekämpa normer och strukturer. Vi måste satsa i skolorna. Vi måste prata om strukturerna. Vi måste verka i den andan att klargöra vad som gäller i samhället och även stötta de organisationer, kvinnojourer och andra aktörer som arbetar med det syftet. Jag vill också påminna om att regeringen har avsatt ytterligare 100 miljoner kronor för att stärka de ideella kvinnojourernas engagemang i arbetet sedan 2015.

Den nationella samordnaren med uppdrag att åstadkomma en kraftsamling för att motverka våld i nära relationer har överlämnat betänkandet Våld i nära relationer - en folkhälsofråga. Samordnaren bedömer att det behöver utredas närmare om hedersrelaterade motiv för ett brott ska utgöra en försvårande omständighet för straffvärdet. Även frågan om stämpling till brott nämns av samordnaren. Betänkandet är just nu under beredning i Regeringskansliet. Vi menar därför att en översyn bör avvaktas. Vi har därför reserverat oss mot majoritetens förslag i frågan även om vi erkänner att det föreligger problem. Vi tycker att det är nödvändigt att ärendet bereds under den tid som satts ut.

Jag vill också kommentera de två ytterligare tillkännagivandena.

Egendomsskyddsutredningen har behandlat frågan om systematiska stölder. Bedömningen av systematiska egendomsbrott framgår i betänkandet som för närvarande bereds i Regeringskansliet. Även här menar jag att riksdagen inte ska föregripa beredningen. Därför ställer vi oss inte bakom det tillkännagivandet.

Avslutningsvis har vi ett särskilt yttrande beträffande straffen för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Straffen skärptes den 1 juli 2013, vilket innebär att de har varit i kraft under relativt kort tid. Därför menar jag att det är alldeles för tidigt att dra några slutsatser om tillämpningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Lagföringar som har ägt rum under 2014 kan innehålla en hel del gärningar som har begåtts före lagändringen. Med det sagt visar tillgänglig statistik att andelen som döms för fridskränkningsbrott till korta strafftider har sjunkit markant under 2014. Regeringen följer också fortlöpande utvecklingen av strafftiderna för fridskränkningsbrotten.

I det här betänkandet, som gäller straffrätten i dess helhet, valde jag att fokusera på hedersrelaterat våld och förtryck. Jag tror att det är viktigt att betona att vi i justitieutskottet inte har några stridigheter och att det är ett i mångt och mycket enat utskott som har analyserat frågorna och landat i liknande slutsatser.

Självklart är inte straffrätten och utökade paragrafer i brottsbalken de avgörande momenten, men de kan ändå leda till att normer, strukturer och synsätt i samhället förändras. Straffrätten har en särskild roll, och vi som politiker måste självklart väga av när förändringar är nödvändiga, proportionerliga och framför allt samhälleligt försvarbara. I den riktningen måste vi arbeta.

Fadime bad oss att inte vända ryggen till. Det är därför vår grundläggande skyldighet att bedriva en justitiepolitik som i sin helhet leder oss till ett tryggare samhälle för alla men framför allt för dem som löper risk att utsättas för brott.

Med de orden sagda står vi bakom våra reservationer, men vi kommer inte att yrka bifall till dem.

(Applåder)

Fru talman! Jag skulle vilja tacka Lawen Redar för det förra inlägget - ett bra och relevant inlägg. Det gör mig stärkt i att vi i dag kommer att fatta ganska bra beslut. Det var en bra förklaring av varför straffrätten finns men också av problematiken kring det hedersrelaterade våldet.

Precis som har sagts är straffrätten samhällets yttersta markering mot gärningar som anses vara särskilt förkastliga. Naturligtvis förändras straffrätten under årens lopp.

Från vår sida har vi nu och även under hela regeringsinnehavet markerat att straffrätten måste visa hur vi ser på våld mot enskilda, framför allt mot enskildas integritet och då framför allt mot den kroppsliga integriteten. Det handlar om allt från misshandel till mord men även om sexualbrott, där vi stegvis har försökt skärpa straffen för att markera hur allvarligt vi ser på detta.

Ofta har debatten här i kammaren handlat om huruvida straff är bra eller dåligt. Så har skiljelinjerna sett ut. Det känns skönt att vi nu slipper lite grann av den diskussionen.

Ofta när vi har velat korrigera straffskalorna har det hetat att vi i Alliansen bara pratar om skärpta straff. Sedan har diskussionen gått mot att straff ändå inte hjälper. Man har inte landat i någon slutsats över huvud taget.

För vår del är det viktigt att samhället faktiskt kan gå in med proportionerliga åtgärder. Nu är inte det här ett betänkande om kriminalvården, men självklart är det också så att samhället de gångerna har möjlighet att hjälpa en person att komma tillbaka in på rätt bana. Många gånger är det ju personer med otillräcklig utbildning. Man har hamnat snett, man kanske har haft svåra uppväxtförhållanden och man behöver stöd och hjälp i livet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Diskussionen som vi har haft om huruvida vi ska ha straff eller inte hoppas jag alltså är passerad. Med det sagt är det så att de som argumenterar mot straffen på vissa områden samtidigt brukar kräva skärpta straff för exempelvis sexualbrott.

I dag gör riksdagen tre tillkännagivanden. Det är viktigt. Som Lawen Redar så väl argumenterat för anser vi att det är nödvändigt när det gäller just de hedersrelaterade brotten eftersom det går för långsamt. Vi har som sagt en nationell samordnare som har kunnat peka på att just de här delarna måste utredas vidare.

Det politiska ställningstagandet nu, och det som gör oss väldigt förvånade, är att man trots att man delar samordnarens uppfattning behöver jättelång betänketid för att bestämma sig för huruvida man ska utreda det här problemet - som man själv så väl förklarar måste utredas. Det har vi svårt att förstå. Därför att det viktigt att riksdagen säger till att nu får man nog ta och skynda på lite grann.

Vad gäller fridskränkningsbrotten är det också ett tillkännagivande, nämligen att följa upp den tidigare lagstiftningen från alliansregeringen när det gäller straffskärpningar. Då sägs det att det inte finns underlag. Nej, det är riktigt - man brukar vänta ett par år med att se hur praxis har utvecklats. Men vi vet att underlaget kommer att finnas redan i juni. Det finns alltså inte anledning att vänta ytterligare. Det går för långsamt med den här regeringen, och då måste vi i riksdagen säga till.

Det är ju inte så att vi klämmer till med ett tillkännagivande varje gång det har tillsatts en utredning eller man ser över problematik. Men när vi upplever att vissa viktiga frågor dras i alltför långsam takt, då måste lagstiftaren riksdagen reagera.

Ett viktigt nytt ställningstagande i Sveriges riksdag i dag gäller begreppet systematisk stöld. Det är viktigt såtillvida att det är kopplat till den diskussion som alltid har funnits om straffrabatter, det vill säga den om att man tittar på varje enskild handling för sig men bortser från den systematiska brottsligheten och att det därmed blir relativt låga påföljder.

Det har inte funnits en större enighet i riksdagen, men vi närmar oss nu en punkt där det börjar finnas en enighet i riksdagen om att se över det här systemet, som kritiseras från många olika håll. Det är ett viktigt ställningstagande.

Till detta - det här är ju ett samlingsbetänkande om alla straffrättsfrågor - trycker vi i Moderaterna tillsammans med allianskamrater på vikten av att börja se mer noggrant på det som sker på internet. Här måste vi ganska snabbt börja reglera i allt större omfattning. Det är övergrepp som sker i allt snabbare takt, i allt grövre form och på olika nivåer.

Vi möts nu inte minst av rapporter om problemet att män tvingar inte minst unga flickor att begå grova handlingar mot sig själva. Påföljderna är förskräckande låga, då det är handlingar som förstör livet för en ung människa för lång tid framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Vi vill även lyfta upp småbrottslighet, där vi ser skevheter i systemet. Det påminner lite grann om systematisk stöld.

Det finns ju det vi kallar snatteri i Sverige. Men den som är kriminell eller grovt kriminell och den som är smart lär sig systemet. I dag är det domstolen som beslutar var gränsen går mellan så kallat snatteri och stöld. Gränsen är i dag satt till 1 000 kronor. Är man då tillräckligt begåvad begår man ett antal sådana brott systematiskt i ett antal butiker till totalt sett väldigt stora värden. Men rubriceringen blir snatteri.

Det här tycker vi inte är tillfredsställande. Märkligt nog har argumentet från majoriteten i utskottet varit att värdet inte har någon betydelse. Vi anser nog att värdet har betydelse. 900 kronor 20 gånger är 18 000 kronor. Då börjar det bli betydande belopp. Värdet har viss betydelse när det sker en systematisk brottskampanj.

Ytterligare en del som har diskuterats i många år är de så kallade metallstölderna. De är inte lika frekventa just nu när kopparpriset har gått ned. Men vi kan vara helt säkra på att när kopparpriset går upp igen, och det gör det alltid, kommer vi återigen att se den här typen av brottslighet.

Man kan naturligtvis tycka att det är allvarligt med stulna kyrktak, som har förekommit. Men det har varit en allvarlig brottslighet på det sättet att man gräver upp ledningar och begår brott som många gånger är livsfarliga för den som begår brottet - vissa har nog väldigt snabbt utmätt straffet åt sig själva samtidigt som de försökt komma åt ledningarna - men som även försätter andra i livsfara.

Det tittades på en utredning i detta fall. Vi tror att man måste titta vidare, för man kom nog inte till en slutsats som riktigt kommer att lösa problemet när kopparpriset väl är på väg upp igen.

För vår del är det viktigt att följa utvecklingen, Vi är den lagstiftande makten. Regeringen har i uppdrag att leda landet men också att ta fram de nödvändiga underlagen så att vi som lagstiftare ska kunna fatta besluten.

Vi har ett domstolsväsen som i det dagliga livet ska sköta den reglering som vi här har fattat beslut om, och vi har en högsta domstol som ska vara den främsta uttolkaren. Det är väldigt viktigt i en fungerande demokrati att vi alla håller på dessa roller. Som lagstiftare ska vi inte ta domstolens roll, och domstolen ska inte heller försöka ta lagstiftarens roll, för då kommer det svenska systemet inte att fungera som det har sett ut tidigare. Det kommer i så fall att kräva en annan typ av arbete.

Vi följer utvecklingen noga. När vi tycker att det blir skevt på straffskalorna, framför allt när det gäller våldsbrotten, kommer vi att agera - gång efter annan. Jag yrkar därför bifall till reservation 5.

(Applåder)

Fru talman! Det finns många reservationer i det här betänkandet som jag hade velat yrka bifall till. Vi står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservationerna 35 och 48.

I det här betänkandet, som handlar om straffrättsliga frågor, finns det, som tidigare talare nämnt, tre tillkännagivanden. Det är alltså tre frågor där en majoritet i riksdagen fäller regeringen, även om jag inte vet om regeringspartierna yrkar bifall till alla sina förslag på dessa punkter. Det första handlar om att göra en utvärdering av fridskränkningsbrotten, där man skärpte straffen 2013. SD har förslag om att ytterligare skärpa straffen för fridskränkningsbrott. Därför stödde vi förslaget om att utreda dessa brott för att få bättre underlag för vår ambition om straffskärpning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Det andra gäller de så kallade hedersrelaterade brotten, som vi har tagit upp i flera olika motioner och i betänkanden från olika utskott. Denna problematik har aktualiserats alltmer, och den lär inte minska framöver. Därför menar vi att en översyn av lagen är bra och att den bör göras förr snarare än senare.

Slutligen har vi format en majoritet när det gäller straffrabatten för systematiska stölder. Sverigedemokraterna har länge velat se över straffrabatten i Sverige. Vi har nu under fem eller sex år i rad lagt förslag om att skärpa reglerna för straffrabatten och i vissa fall ta bort den helt vid så kallad flerfaldig brottslighet. Detta förslag är ett litet steg i den riktningen. Vi tar hellre ett litet steg än inget alls, och därför stöder vi detta tillkännagivande.

De andra reservationer vi har i det här betänkandet står vi bakom. Jag ska kommentera några av dem men inte alla.

Liksom tidigare har vi förslag om riktiga livstidsstraff. Vi ser inte varför livstidsstraff ibland ska innebära 16 år, vilket var snittiden senast jag kollade, utan vissa straff ska innebära att man aldrig kommer ut igen.

Vi vill se skärpta straff för människohandel och för den delen för människosmuggling också. Vi vill se höjt minimistraff för köp av sexuell handling av barn. I stället för böter som minimistraff menar vi att det ska vara fängelse. Det gäller även ringa barnpornografibrott, där böter är lägsta straff i dag, vilket vi anser vara för lågt.

Identitetsstöld är ett problem i dag. Inte sällan används det av organiserad brottslighet för att till exempel utnyttja välfärdssystem och annat. Här vill vi se en översyn för att försvåra eller omöjliggöra sådant handlande.

Självklart har vi återigen med förslag om att skärpa straffen för våldsbrott. Det har varit en av de puckar vi hårdast har tryckt på, både under den förra regeringen och under denna regering. Det finns alltför många exempel, och jag brukar här i talarstolen nämna några exempel på att man får otroligt låga straff för ganska grova övergrepp mot andra människor. I relation till andra typer av brott, till exempel ekobrott, måste straffskalorna justeras för att bättre leva upp till det folk förväntar sig. De värsta övergrepp som sker är ju de som begås mot personer. Det är vålds- och sexualbrott.

Som jag nämnde vill vi se en minskad och i vissa fall helt slopad straffrabatt. Vid vissa fall av våldsbrott kan det vara aktuellt med kumulationsprincipen, där man adderar straffen på varandra. Om man ska ha kvar en straffrabatt borde tilläggsstraffskalan reformeras och bli längre.

Vi ser även problem med brottslingar som under villkorlig dom begår brott men inte återgår till de straff de är villkorligt frigivna från. Vi behandlade nyligen en proposition som tar steg i rätt riktning här, men jag tror inte att den kommer att komma till rätta med detta helt och fullt. Det finns exempel där folk har blivit villkorligt frigivna efter att ha dömts för mord och sedan har begått narkotikabrott, brott mot knivlagen och dylikt men ändå inte fått återgå till sitt straff. I ett fall våldtog den frigivna personen en 13-årig flicka. Vi menar att detta måste ses över, så att återgång till straffet sker med automatik utom i ytterst ringa fall, då det är helt orimligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

I betänkandet tar vi också upp vårt förslag som gäller organiserad brottslighet, det som vi kallar deltagande i kriminell organisation, som är inspirerad av USA:s RICO-lag, som innebär att man ska kunna fällas för deltagande i organiserad brottslighet. På så sätt ska man lättare kunna komma åt ledande personer inom organiserad brottslighet. Men bör givetvis titta noga på detta och även avgöra vilken definition av organiserad brottslighet som ska användas. Jag menar att detta är något som måste ses över om man ska kunna få bukt med organiserad brottslighet och gäng som växer fram här i Sverige.

I reservation 48 tar vi upp problemet med illegala invandrare. Vi menar att det måste kriminaliseras att hjälpa illegala invandrare att hålla sig undan rättvisan. Så är det inte i dag, om det inte sker för vinning. Vi menar att det är orimligt. Det räcker med att det ska ske i organiserad form för att det ska vara orimligt. Faktum är att illegala invandrare i Sverige är just illegala - de har inte rätt att vara här - och när då frivilligorganisationer eller andra grupper systematiskt hjälper dessa brottslingar att illegalt uppehålla sig i vårt land måste det åtgärdas. Det måste vara mycket tydligare än i dag. Det finns redan en lag som innebär att det är illegalt att skydda en brottsling. Vi ser inte varför man ska kunna skydda en illegal invandrare, som de facto bryter mot svensk lag.

Detta är några av de förslag vi har i det här betänkandet. Jag hinner inte kommentera alla i detalj.

Vi menar att det måste ske skärpningar på en rad områden. De flesta av er har redan hört mig tala om straffskärpningar, utökade befogenheter och allt vad det nu må vara. Jag tror att insikten om att det behövs skärpningar alltmer har vuxit fram. Vi har sett det hos den här regeringen till exempel när det gäller terrorresor och annat. Även Alliansen gjorde skärpningar på vissa håll, även om det var lite för sent och lite för lite.

Fru talman! Det är många motioner vi behandlar i dag, när det handlar om straffrättsliga frågor. Det kommer att bli ännu fler under nästa punkt, då vi debatterar polisfrågor.

Från regeringssidan har vi två reservationer och ett särskilt yttrande, som vi naturligtvis står bakom från Miljöpartiets sida, men vi kommer för tids vinnande inte att yrka bifall till dem.

När man läser de olika motionerna och särskilt tillkännagivandena och sedan de synpunkter vi från regeringssidan har är det intressant att notera att skillnaden i åsikter inte är särskilt stor. Däremot menar vi från regeringssidan att det är viktigt att saker och ting bereds i laga ordning och att det får ta den tid det tar.

Det har ganska nyligen kommit fram av riksdagen beslutade propositioner och lagar som redan nu måste ses över. Vi behandlar i dag ett tillkännagivande om en sådan lag. Det är ju bra att vi ser över saker snabbt när det behövs, för politiken ska vara ödmjuk inför verkligheten. När saker och ting inte fungerar riktigt som det var tänkt ska man se över dem. Men det betyder också att man ska ta den tid man behöver att noggrant bereda saker, för då minskar kanske behovet av att se över dem sedan. Vi i Miljöpartiet menar att det är väldigt viktigt att inte ha för bråttom i politiken, även om man i den offentliga debatten kanske vill ha väldigt bråttom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Min kollega Krister Hammarbergh tog upp systematiska stölder och så vidare. Vad vi säger från S och MP:s sida är att beredning pågår. Vi ifrågasätter inte detta, utan vi säger: Vi vill också här se på det. Vi vill göra rätt. Och att göra det rätt är inte alltid att göra det fort.

Men det är alltid oppositionens uppgift att piska regeringen. Det är regeringens uppgift att se till att det tar lite tid, så att det blir rätt. De uppgifterna och den rollfördelningen har vi i det här arbetet. När vi tidigare satt på oppositionsbänken piskade vi regeringen att göra saker och ting snabbare än snabbt. Jag har full respekt för rollfördelningen.

Jag ska också knyta an till det min kollega Lawen tog upp på en annan punkt som berör mig lite mer än det vanliga. Det är frågan om hedersrelaterat våld. När jag var kommunalråd i Södertälje arbetade jag, vilket jag har nämnt flera gånger i kammaren, mycket med denna fråga. Jag tycker att det är otroligt viktigt att vi i Sverige är väldigt tydliga här. Det är frågor som är allvarliga och som inte har med etnicitet och religion att göra utan med kulturer. Det är kulturer som inte på något sätt är acceptabla.

Det måste vara väldigt tydligt att vi i Sverige sätter de mänskliga rättigheterna före respekten för kulturella skillnader. Mänskliga rättigheter, jämställdhetsfrågor och allt det här är en grundmurad del som vårt samhälle bygger på. Det får inte finnas någon tvekan när det gäller till exempel hedersrelaterat våld. Det har ju funnits lite varstans.

Jag läste häromdagen ut en italiensk bok, Min fantastiska väninna, som just nu är väldigt populär. Den skildrar Neapel på 50-talet. Den handlar inte om något annat än hedersrelationer och våld. Det är inte långt borta. Det är inte protestantisk kristendom; det är katolsk kristendom. Men det är kulturer som inte är acceptabla i dagens Sverige. Det måste vi stå upp för. Det måste vara väldigt tydligt.

Sedan gäller det att göra det här på rätt sätt. Där kommer det återigen in att det inte är enkla saker. Regeringen arbetar med de här frågorna. De är prioriterade. Det är bra att vi i Sverige kan ha en enad hållning mot detta så långt som det är möjligt. Men även här är det, som sagt, väldigt viktigt att beredningen måste ta den tid som behövs för att det ska landa rätt. Om vi gör fel kan det få ganska svåra konsekvenser. Det är, som sagt, inte enkla frågor.

Det svenska samhället har diskuterat det här i många år. Jag är övertygad om att vi kommer att nå bra slutsatser. Men man får skynda långsamt, som det heter. Det är det som våra synpunkter från regeringssidan handlar om. Vi vill att vi skyndar långsamt. Vi gör det noggrant. De lagar som ska ligga på riksdagens bord ska vara väl genomtänkta. Det kommer vi också att fortsätta med.

Fru talman! Man skulle kunna ge den här repliken samlingsnamnet: Hur lång tid?

Jag delar uppfattningen att lagstiftningsarbete ska ske noggrant. Det ska inte slarvas. Noggrannhet är en dygd. Men är långsamhet en dygd? Det undrar jag eftersom det har nämnts ett antal gånger under anförandet.

Det går ibland att kombinera både lite högre fart och noggrannhet. Det är vår uppfattning. Därför skulle jag vilja fråga Mats Pertoft när det gäller en del av de punkter där man i dag vill reservera sig. Ni argumenterar så väl för att göra det som vi har sagt att man ska göra och det som ni reserverar er emot. Därför har jag lite svårt att förstå just denna långsamhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Den första frågan är: Vilken del i regeringen, ni eller Socialdemokraterna, är det som bromsar den här handläggningen? Det undrar jag eftersom det behöver tänkas väldigt länge. Det är min första fråga.

Jag skulle vilja ta upp straffrabatten, för det är lite grann ett policyskifte i riksdagen. Det gläder mig i så fall om Miljöpartiet är på väg att överge sin tidigare inställning. Där är min fråga: Ser Mats Pertoft positivt på att börja se över straffrabatten i dess nuvarande utformning?

Fru talman! Den frågan bereds. Regeringspartierna håller på och arbetar med den i regeringen. Vi arbetar gemensamt med det här. Det är en gemensam process mellan regeringspartierna. Vi kommer att återkomma ganska snart till riksdagen i denna fråga.

Men eftersom det inte är jag som sätter min namnteckning under slutprodukten kan jag inte säga när detta sker. Jag anger inga tider. Det är inte så att vi skiljer oss åt eller till exempel att Miljöpartiet skulle lägga fram något annat yttrande i frågan.

Fru talman! Det är lite svårt när man ska debattera mot ett politiskt parti som i en viktig fråga uppenbarligen inte har någon typ av uppfattning. Mats Pertoft är riksdagsledamot och representerar ett parti som sitter i regeringen men hänvisar sina eventuella ståndpunkter till utredaren. Det är lite ovanligt, får jag lov att säga.

Jag väljer då att göra en positiv tolkning. Ni är beredda att se över straffrabatten. Jag ser fram emot det resultat som kommer, inte minst eftersom vi har ett tillkännagivande i dag.

Jag ska passa på att ta upp två frågor till där det tycks vara viktigt att det går långsamt.

Alla har pekat på det som den nationella samordnaren har sagt vad gäller att det är viktigt att se över lagstiftningen i ytterligare en utredning just när det gäller straff och hedersrelaterat våld. Då är min fråga: Varför ska man vänta med att utreda någonting som alla anser behöver utredas? Man skulle kunna sammanfatta det med: Hur svårt kan det vara? Men jag får väl ställa frågan: Hur länge behöver ni tänka när ni redan tycker samma sak som vi? För mig är det bara konstigt.

Min nästa fråga är: Räcker inte de normala två årens underlag när det gäller att utvärdera ny lagstiftning? Då tänker jag på tillkännagivandet vad gäller fridskränkningsbrott och straffskärpningarna där. För hur många år behöver ni ett underlag för att utreda? Går ni bort från de normala två åren?

Fru talman! När det gäller hedersrelaterade brott är det ingen lätt materia. Annars tror jag att vi skulle ha haft en färdig lagstiftning på plats för länge sedan, inte minst under den förra regeringen. Det är ju inte så att vi skiljer oss mycket åt i frågan.

Jag deltog för någon månad sedan i en paneldebatt i riksdagen kring just den frågan. Då var till exempel en av de stora frågor som ingen riktigt kunde svara på: Behövs det en egen brottsrubricering eller inte? Det är inte så enkelt att sätta ned foten. Det är just sådana diskussioner som vi för. Det kommer att komma förslag, men de är inte färdiga än. Jag kan inte säga mer. Det betyder inte att regeringen inte arbetar med frågan. Men vi vill att det är ett gediget arbete som läggs på riksdagens bord.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Fru talman! Sedan jag tog över som Centerpartiets rättspolitiska talesperson för lite drygt ett och ett halvt år sedan är det främst en fråga som har kommit att uppta väldigt mycket av min uppmärksamhet. Det som folk hörde av sig om från många delar av Centersverige och även övriga Sverige gav samstämmiga vittnesmål om ett fenomen med kringresande stöldligor som plågade framför allt landsbygden, där det var långt till polisen och där ligorna därför kunde härja ganska fritt.

Det här var ett fenomen som vi upptäckte även drabbade städerna. Det handlade om systematiska butiksstölder där kringresande stöldligor kanske går in i en affär och stjäl en dyr jacka, sedan går in i nästa affär och stjäl en likadan jacka för att sätta upp ett helt sortiment med storlekar för vidareförsäljning - ett utstuderat, professionellt och yrkesmässigt kriminellt beteende.

Det här kanske inte är så allvarligt, kan några invända. De här vardagsbrotten blir ibland lite styvmoderligt behandlade. Man tänker att det är sådant som händer. Och det gör det, men bara för att någonting är vanligt betyder det inte att vi ska bortse från det. Tvärtom är det så mycket viktigare att vi tar tag i det och försöker jobba med det.

Jag tror, fru talman, att det som väckte så stor frustration när det gäller den här typen av kriminalitet var att de brottsutsatta inte sällan upplevde att de hade gjort allting rätt. De hade gått samman i grannsamverkan, spanade tillsammans och varnade varandra för att nu var det någonting på gång. Man tog mobilfoton och man hade till och med registreringsnummer på bilar.

Men trots det upplevde man att det inte hände så mycket. Det hände ingenting. Utredningarna lades ned redan innan de hade påbörjats eftersom det saknades spaningsuppslag, fast man kan tycka att så inte var fallet. Det här var oerhört frustrerande. Människorna kände en känsla av rättslöshet, att de inte fick den hjälp som de behövde från rättssamhället.

Just rättsfrågorna, det här att få hjälp när vi behöver den och att polisen kommer när vi ringer till den, är någonting av det absolut mest grundläggande som bygger det trygga och goda samhället. Om inte detta fungerar urholkas förtroendet för rättssamhället, och när förtroendet för rättssamhället urholkas är vi på väg mot en samhällsutveckling som ingen av oss vill se.

Hur ska man då få bukt med detta? Vi i Centerpartiet satte igång ett arbete för att försöka analysera problemet och titta på vad som saknades i lagen, var luckorna fanns. Man måste vara medveten om, fru talman, att det här är förslagna kriminella som gör en krass kalkyl: Vilka vinster kan vi förvänta oss av den här brottsligheten? Vilka risker finns det förknippade med den? Det handlar alltså om risken att åka fast och det straff som man får om man väl åker fast.

Fru talman! Jag vill höja deras risker! Jag vill göra deras kalkyl sämre. Det här är brott som enligt min mening ska ge fängelse. Bötesstraff kommer inte att hjälpa mot det här, för detta är inte sällan internationella ligor som inte har sin hemvist i Sverige. De reser runt och kommer ändå inte att betala dessa böter. Det är viktigt att höja straffvärdet, och för att inte straffvärdet ska urholkas är det också viktigt att samtidigt se över den mängdrabatt som i praktiken utgår till den som begår många stölder vid ett och samma tillfälle. Då kom vi på begreppet "systematiska stölder" och motionerade om det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Mats Pertoft från Miljöpartiet lyfte i sitt anförande upp att det inte är så stora skillnader i utskottet när det gäller politiken. Det kanske det inte är. Det kanske handlar om grader. Men det finns en stor skillnad, och det är en skillnad i operativitet.

I det här betänkandet behandlas ett stort antal idéer av alla karaktärer. Det är stora och små idéer. Det är bra idéer, och det är kanske mindre bra idéer. Det är saker som är genomförbara, och det finns saker som är orealistiska. Men framför allt är det saker som går att göra om man gör det tillsammans.

Vi kan gärna försöka inspirera och berätta hur man samarbetar och får ihop det. I replikskiftet mellan Krister Hammarbergh och Mats Pertoft framkom det att det var lite knöligt att få ihop det mellan de två regeringspartierna. Men vi är fyra partier, och det går hur bra som helst att komma överens om man har en bra struktur. Det kanske är så att vårt samarbete är mer finslipat än vad den nuvarande regeringens är. Det är bara att komma till oss och fråga hur vi gör så ska vi berätta det.

Bland de övriga förslagen finns det några som berör det fruktansvärda brottet människohandel. Där har vi flera reservationer. Jag står naturligtvis bakom alla men yrkar bara bifall till reservation 4. Vi har också ett förslag om ett barnfridskränkningsbrott som syftar till att med kvinnofridskränkningsbrottet som förebild samla ihop de kanske mindre kränkningar som barn utsätts för men som tillsammans blir en rejält stor kränkning.

Något annat som vi har jobbat en hel del med är olovlig identitetsanvändning. Jag avstår dock från att yrka på den reservationen eftersom regeringen nu har lagt fram en mycket välkommen proposition. Vi ska titta på den när den ska behandlas.

Jag vill lyfta ytterligare en sak, och det är det straffrättsliga skyddet för transpersoner, där vi i Alliansen anser att även transpersoner ska inkluderas i förbudet mot hets mot folkgrupp. Jag yrkar bifall till reservation 47.

Fru talman! När man tar replik har man oftast synpunkter på sin motståndares anförande. Jag ville bara klargöra några saker i det tidigare replikskiftet och några av de synpunkter som här kom upp.

Tillkännagivande är ett institut vi har till vårt förfogande här i riksdagen när vi anser att en viss fråga bör utredas närmare men som inte har varit på tal tidigare. Det kan också handla om att regeringen så snart som möjligt bör komma med ett förslag, alltså tidsaspekten i det. Detta har lyfts fram av både Krister Hammarbergh och Johan Hedin.

I syfte att göra detta framhäver man att det tar väldigt lång tid, och jag tror att regeringspartiernas ledamöter här i utskottet i varje fall har försökt säga att det pågår ett beredningsarbete.

Det är inga lätta frågor som oppositionspartierna har lyft fram och vill göra ett tillkännagivande om. Det här är frågor som förutsätter lång beredning. Det är frågor som också innebär en hel del problematiska hanteringar, inte minst beträffande det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Vi menar att visserligen kan vi titta närmare på vår brottsbalk, men det är ju inte där vi löser stora strukturella utmaningar. Det måste till helt andra faktorer - alltifrån det förebyggande arbetet med hur vi jobbar tillsammans med de organisationer för mänskliga rättigheter som vi har i Sverige och som vill driva en opinion i frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Vi menar att när det kommer till det straffrättsliga måste det till en djup analys av proportionaliteten, hur det ska hanteras och vad det innebär i bevisföringen för de parter som eventuellt ska lägga fram sin talan i domstol och så vidare.

Med det sagt vill jag bara klargöra, fru talman, att den här beredningen inte ska underskattas. Det tar tid, men självklart är det vår främsta bedömning att det också ska till straffrättsliga åtgärder. Det är dock inte där det huvudsakliga krutet i arbetet kring justitierelaterade frågor föreligger.

Fru talman! Möjligen har Lawen Redar missförstått vad det är vi vill med tillkännagivandet. Det är alltså ett tillkännagivande; det är inte direkt lagstiftningen.

Vi vill absolut att det ska beredas. Vi vill att det ska beredas ordentligt och grundligt, men det ska beredas någon gång! Vi har inte tid att vänta! Säg det till alla dem ute på landsbygden! Tänk dig ett äldre par i 70-årsåldern. Ljusreläet går igång på ladan. De ringer till polisen. Polisen säger att de inte kan komma, för de står och bevakar en dansrestaurang.

Vad säger Lawen Redar till dem? Vi måste vänta. Men de kan inte vänta längre. Människor behöver den här grundläggande tryggheten. Människor måste känna att rättssamhället tar deras oro på allvar.

Det är klart att saker och ting ska beredas, men det är lustigt att just den här regeringen tar upp beredningskravet som ursäkt för att inte göra det här som ökar den grundläggande tryggheten. Jag kommer ihåg en lagstiftning som vi hastade igenom precis före jul. Det var en beredning som gick på ca 40 timmar och där remisstiden var 24 timmar.

Det är roligt att det här kommer upp nu, för det ansluter också till gårdagens budgetdebatt. Den enda trygghetssatsningen, den enda satsningen på polisen som regeringen gör, är 250 miljoner för att polisen ska kolla legg på dem som pendlar över Öresund. Är det rimligt?

Jag tycker inte det. Jag tycker att vi ska lägga krutet på det som skapar en riktig trygghet för människor ute i lokalsamhället. Det är där vi måste lägga krutet, och det är där vi måste vara operativa - inte hålla på med annat trams.

Fru talman! Jag förstår synpunkten om beredning. Utifrån hur samhället utvecklas, vad vi bedömer är proportionalitet och vilken samhällelig situation man befinner sig i har vi olika syn på beredningskravet. De som är oppositionspartier tror jag nog hade hanterat ärendet på liknande sätt. Vi har nog inte så skilda synpunkter på beredningsunderlag för de åtgärder som avser terrorism.

Men när det kommer till precis den fråga som Johan Hedin lyfte fram gör jag samma bedömning, att det krävs en samhällelig organisation för att kunna hantera situationen för de människor som du beskriver, Johan Hedin. Det behövs en samhällelig organisation i den bemärkelsen att om det enbart är straffrätten vi ska ändra i tror jag inte att vi kommer så långt. Det krävs också en polisorganisation som är närvarande, och det krävs också en hantering för hur vi kan förstärka insatserna på vissa områden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Det är en hel organisation i samhället som måste till för att kunna hantera detta, och det tror jag sträcker sig långt över straffrätten. Men i den frågan kanske Johan Hedin och jag inte delar uppfattning.

Fru talman! Det blir nästan lite pinsamt, för Lawen Redar argumenterar ju för min sak. Det är klart att det inte räcker att införa nya straffrättsliga bestämmelser. Det räcker inte att höja straffet för ett brott som många drabbas av och som många plågas mycket av - om inget görs, om det inte kommer något verktyg för polisen att arbeta med.

Återigen: Det är 250 miljoner för att kolla legg på Öresundspendlare. I Centerpartiets budget föreslår vi 2,4 miljarder över fyra år för att förstärka polisen, så att de kan bli 2 000 fler, och enskilda kompetensförstärkningar inom polisen också. Vi aviserade redan före jul ett anslagstillskott på 2 miljarder, eftersom vi såg behovet som skriande. Den analysen har inte ändrats, utan tvärtom har behovet förstärkts, så vi har trappat upp den satsningen till 2,4 miljarder.

Polisen går på knäna. Man står mitt i en omorganisation som är den största sedan 60-talet. Dessutom har ni i regeringen ålagt dem den märkliga idén att kolla legitimationer på Öresundspendlare, vilket tar oerhört mycket resurser - 400 poliser varje dag från hela Sverige i den så kallade Almaoperationen. Det har gått så långt att poliser hämtas från hela Sverige, till exempel från Jämtland, där polisen nu inte kan garantera människors trygghet och för några veckor sedan sa till kvinnor att stanna inne på kvällarna. Det är inte en rimlig ordning! Polisen måste få de verktyg som de behöver för att jobba.

Den här organisationsförändringen måste bevakas mycket noggrant, så att vi ser att den verkligen träffar så som det var meningen, att den ökar polisnärvaron ute i lokalsamhället. Det måste till resurser, och enligt min uppfattning måste det också till en lagändring som säkrar tryggheten för människor ute i lokalsamhället.

Fru talman! Att köpa någon annans kropp för att ha sex med den, att köpa en kvinna för prostitution, är en del av mäns våld mot kvinnor. Som tur är har det varit förbjudet i Sverige sedan 1999, då vi införde sexköpslagen. Det har fått många positiva effekter i Sverige. Attitydmässigt har det förändrats väldigt mycket. Det har även begränsat prostitutionen. Det är en väldigt bra lag.

Ändå köper en av tolv män sex av en prostituerad. 80 procent av de köpen sker utomlands. Om det i Sverige råder en ganska stor konsensus om den här lagen finns den inte överallt, fru talman. I EU har man kämpat med Vänsterpartiet i framkant i över 20 år för att kunna få en ändring även i andra länder. Det är en lång kamp, en lång, feministisk kamp. Men ibland går det bra. Frankrike ändrade sin lag för ungefär tre veckor sedan till den svenska modellen av sexköpslagen, och det välkomnar jag och Vänsterpartiet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Som lagstiftningen ser ut i dag kan du inte dömas i Sverige om du åker utomlands och köper en annan människas kropp. För att du ska kunna dömas för det i Sverige måste det vara olagligt i båda länderna. Som jag tidigare sa: Den svenska sexköpslagen finns inte överallt.

Vänsterpartiet vill ta ett steg längre. Vi vill ta bort kravet på den dubbla straffbarheten. Det innebär att om du åker till ett annat land för att köpa sex kan du bli straffad i Sverige.

Detta finns i dag. Det finns en lag som innefattar barn. Vi har lagprincipen angående människohandel och barnpornografi. Begår du en fruktansvärd handling i ett annat land kan du bli dömd här när du kommer tillbaka till Sverige.

Jag tror att det är dags för nästa steg. Vi kan inte ha charterresan som en frizon för att kunna köpa en annan människa för sex. Vi måste gå ett steg längre.

Förändringen behövs. Sverige har alltid varit i framkant när det kommer till jämställdhet. Vi vet vad som behöver göras. Sveriges kvinnolobby och Roks stöder Vänsterpartiet i den här frågan, och det finner jag mycket positivt. Om det är några som är proffs på kvinnors situation är det just de.

Sverige är ett framgångsrikt exportland. Vad jag tycker att vi främst ska exportera är frågor om jämställdhet, frågor som den svenska sexköpslagen, för där kan vi göra riktig skillnad i människors liv.

Fru talman! Alla är värda att skyddas, både barn och kvinnor. Därför föreslår Vänsterpartiet att vi nu ska gå ett steg längre. Därför yrkar jag bifall till reservation 14.

Fru talman! Det är väldigt intressant att lyssna på Miljöpartiets företrädare, som säger att det redan finns beslut, att det är på gång och att vi är överens. Men ändå reserverar de sig, i alla fall på ett par ställen, bland annat om att vi ska se över lagstiftningen när det gäller hedersrelaterade brott.

Förklara för mig, Mats Pertoft, varför ni reserverar er mot det beslutet! Det finns, fru talman, ett antal alliansreservationer, bland annat om att också transpersoner ska tas med i diskrimineringslagstiftningen. Men där har vi inget stöd från Miljöpartiet, fast vi alltid har varit överens i synen på transpersoner. Där hade vi kunnat få ett tillkännagivande till.

Det är självklart att vi har lite olika synpunkter och perspektiv, och det har också kollegorna sagt.

Fru talman! Den 1 juli 2013 skärptes straffen för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Utskottet anser att den straffskärpningen bör utvärderas. Om det visar sig att reformen inte har fått avsedd effekt bör straffen skärpas ytterligare. Liberalerna hade gärna velat gå ett steg längre. Vi har lagt ett förslag som tyvärr har avstyrkts om att ett års fängelse borde vara straffminimum i stället för dagens nio månader. Utskottet gör ändå ett tillkännagivande om en översyn, vilket vi välkomnar.

Ett stort antal personer lever under hot från sina anhöriga på grund av en så kallad hederskultur, vilket också är ett tema i betänkandet. Utskottet anser att vi med kraft bör markera mot detta och gör också här ett tillkännagivande, som jag nämnde inledningsvis.

Men på en punkt under den rubriken hade vi även här velat gå längre. Liberalerna har motionerat om att lagen ska förtydligas och skärpas när det gäller straffmätning vid hedersrelaterade brott. Vi anser att det i brottsbalken ska införas en regel som innebär att om en av de tilltalade anför att ett motiv för brottet har varit att skydda sin eller någon eller några närståendes heder baserat på offrets livsstil bör man alltid vid bedömningen av straffvärdet värdera den begångna gärningen som grov. Vi vill också att hedersbrott införs som en egen brottsrubricering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Fru talman! Jag vill också lyfta upp vår motion om så kallad hämndporr. Med hämndporr menas att privata bilder av sexuell natur sprids helt utan offrets samtycke, vanligen i syfte att skuldbelägga, kränka, förlöjliga och förnedra personen, som oftast är en kvinna. Att kvinnors sexualitet fortfarande ses som något skambelagt gör domen från omvärlden ännu hårdare.

Eftersom vi lever i en alltmer digitaliserad värld blir spridningen mycket större. En bild eller ett filmklick kan på bara några minuter nå tusentals människor som i sin tur sprider bilden som blir omöjlig att få kontroll över.

Det är redan otillåtet att sprida privata bilder och filmer, men det är i dag ett upphovsrättsligt brott. Därmed fångar man inte in problematiken kring hämndporr. Om offret har tur kan hon få skadestånd för kränkningen. Men vi har sett att detta skadestånd oftast blir oerhört lågt.

I Brottsförebyggande rådets intervju med åklagare bekräftas det som vi från Liberalerna tidigare har lyft fram, nämligen att spridning av nakenbilder i dag inte ryms inom befintligt lagrum, det vill säga kriminalisering, vilket vi tycker är oroande och oacceptabelt.

Problemet i dag är att det inte finns en entydig lagstiftning. Hämndporr faller under många olika lagar, vilket gör det svårt för offret att få upprättelse. Det handlar om integritet och om rätten att själv få välja med vem, hur och när någon ska få se en i en sexuell situation eller inte.

Sverige bör därför skärpa lagstiftningen, så att både domstolar och förövare får en tydligare signal om att detta är ett mycket allvarligt brott. Liberalerna har motionerat om att hämndporr ska betraktas som ett sexualbrott i lagen.

Utskottet avstyrker vårt yrkande, varför jag särskilt vill yrka bifall till vår reservation 18.

En angränsande fråga gäller kränkningar på internet, där Alliansen har en gemensam reservation - reservation 5 - som jag också vill yrka bifall till.

Herr talman! Roger Haddad frågade mig nyss från talarstolen om den gemensamma reservationen från S, V och MP när det gäller hedersrelaterade brott. Eftersom det verkar som om Roger Haddad har missförstått reservationen, ska jag helt enkelt läsa upp den.

"Den nationella samordnaren med uppdrag att åstadkomma en kraftsamling för att motverka våld i nära relationer har överlämnat betänkandet Våld i nära relationer - en folkhälsofråga . Samordnaren bedömer att det behöver utredas närmare om hedersrelaterade motiv för ett brott ska utgöra en försvårande omständighet av straffvärdet enligt 29 kap. 2 § brottsbalken. Även frågan om stämpling till brott nämns av samordnaren i detta sammanhang. Betänkandet är under beredning i Regeringskansliet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Vi vill uttrycka vår förståelse för synpunkterna att hedersrelaterad brottslighet ska bedömas som allvarlig. Vi är dock inte beredda att nu ställa oss bakom förslaget om en översyn av den lagstiftning som anknyter till hedersrelaterade brott, utan anser att beredningen av betänkandet om våld i nära relationer bör avvaktas. Något tillkännagivande till regeringen bör därmed inte göras."

Som jag bedömer det är vi i sak inte oense. Men vi tycker, som jag var inne på ett antal gånger i mitt anförande, att det är mycket viktigt att detta arbete görs noggrant - ingenting annat. Jag säger detta så att Roger Haddad förstår vad den här reservationen egentligen handlar om.

Herr talman! Jag vet att Mats Pertoft är lärare i botten, och detta var mycket pedagogiskt. Jag har läst reservationen, och jag frågar inte Mats Pertoft i hans egenskap av lärare, utredare eller minister i regeringen utan i hans egenskap av miljöpartistisk riksdagsledamot. Vad tycker du, Mats Pertoft, om en översyn av lagstiftningen om hedersrelaterade brott? Det är det som vi gör ett tillkännagivande om.

Sedan har vi från Liberalerna en motion som ni tyvärr har avstyrkt, nämligen om att vi vill ha brottsrubriceringen hatbrott. Enligt denna ska man kunna dömas till ett högre straff.

Du sa i ditt inlägg att du vill att man ska utreda närmare om detta behövs. Men vad tycker du själv? Det var det som var frågan. Tycker du att man ska skärpa lagstiftningen? Tycker du att man ska införa brottsrubriceringen hedersbrott?

Herr talman! Det är uppenbart att inget av de åtal som berör detta politikområde och denna problematik har lett till en rejäl straffskärpning. Jag vet att ministern har sagt att man är beredd att se över detta. Men nu vill jag veta vad Mats Pertoft tycker.

Herr talman! Jag, Miljöpartiet och regeringen anser att detta är ett mycket allvarligt brott. Vi måste hitta de lagregleringar som gör att vi kommer åt detta, så att det blir lättare att åtala, sätta dit och bestraffa de personer som har begått hedersrelaterade brott.

Vad vi emellertid har lärt oss under den tid som vi har arbetat med dessa frågor i Sverige är att det inte är helt enkelt att veta vad som är de bästa verktygen. Det är detta som frågan handlar om, det vill säga att hitta dessa verktyg.

Jag nämnde tidigare att vi för inte så länge sedan hade en debatt om denna fråga i Andrakammarsalen, tror jag. Alla partier sa då att detta är en fråga där man inte riktigt kan sätta ned foten när det gäller hur detta ska göras.

Alla är överens om att detta måste beivras, att vi måste bli skarpare och att vi måste hitta verktygen. Men exakt vilka verktyg det är vet vi inte. Vi kan inte nu lägga fram någonting som efter ett år visar sig inte fungera. Det är det som vi nu upplever med ett antal lagar, alltså att vi redan nu måste se över dem. Det är inte bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Herr talman! Jag var med i detta sammanhang, och jag kan garantera att jag var glasklar. Liberalerna vill se en ny brottsrubricering - hedersbrott - så att det blir en straffskärpning om motivet är heder. Detta kan man se på SVT Forums inspelning.

Det finns två delar i detta betänkande. Vi har gjort ett tillkännagivande om att regeringen borde se över denna lagstiftning, utan ytterligare konkretiseringar. Men ni är till och med emot en översyn av lagstiftningen. Det är det som ni har reserverat er emot. Det är detta yrkande i betänkandet som vi har skrivit ett tillkännagivande om, och det är detta som det handlar om.

Sedan har vi från Liberalerna sagt att man också borde införa en straffskärpning och en egen brottsrubricering för detta.

Det som jag reagerade på var att Mats Pertoft sa att man vill utreda närmare om det i fråga om hedersbrott ska ges en tydligare straffsanktion. Men man måste ändå bestämma sig politiskt. Är det åt detta håll vi vill? Flera av er från de rödgröna styrkorna har sagt att det är någonting som är fel och att det inte räcker. Men vad vill ni göra då? Tyvärr får jag inget svar i dag.

Herr talman! Kristdemokraterna tycker att det är positivt att vi har tre tillkännagivanden i detta betänkande på straffrättens område. Det har berörts tidigare i debatten. Det handlar om att utvärdera straffskärpningen för fridskränkningsbrott och om att se över lagstiftning som anknyter till hedersrelaterade brott. Vidare får regeringen nu i uppdrag att se över den så kallade straffrabatten och införa en ny brottsrubricering som tar sikte på de systematiska stölderna.

Herr talman! Problemen med organiserade ligor som begår just systematisk brottslighet i hela landet, och kanske framför allt på landsbygden, måste tas på större allvar.

Polisen har berättat om organiserade stöldligor - det finns också rapporter om detta från polisen - som jobbar mycket systematiskt. De kommer med närmast förprogrammerade gps:er. En polisman berättade att de har något som kan liknas vid en inköpslista. De åker till förbestämda adresser och plockar det som de ska ha. Bland annat Nescafé och andra gångbara internationella märken är det som är i fokus för de organiserade stöldligorna. Man kanske inte tror att värdet av stöldgodset vid dessa organiserade stölder av Nescafépåsar, som jag nämnde, är så stort, men värdet beräknas uppgå till totalt mycket stora belopp.

Att man ser över straffrabatten och inför den nya brottsrubriceringen tycker Kristdemokraterna är ett viktigt steg.

Vi tycker också att det behövs en förändring av brottsrubriceringen "snatteri" till "ringa stöld". Det är angeläget eftersom det bättre markerar allvaret i brottsligheten. Egendomsskyddsutredningen föreslog också 2013 att brottsbeteckningen "snatteri" skulle bytas ut mot "ringa stöld". Rubriceringen "snatteri" tycker jag leder tanken till busstreck eller mindre allvarlig brottslighet, men det täcker inte in hela den brottslighet som faktiskt omfattas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Kristdemokraterna har i betänkandet flera egna förslag och en hel del förslag som är gemensamma med Alliansen. Ett av de gemensamma förslagen handlar om att internet har blivit en plats för hat, hot och kränkningar. Bilder, filmer och annan information som kan delas snabbt får en enorm spridning och finns sedan kvar under lång tid. Mobbningen kan ta sig in i hemmet via datorer och telefoner. Det finns statistik som visar att var tredje ung person har blivit utsatt för kränkningar på internet och i sociala medier - var tredje ung person, och det samtidigt som den psykiska ohälsan bland unga tilltar. Detta måste vara en larmsignal för riksdagens ledamöter.

Enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet förra året är den vanligaste typen av nätkränkning som flickor anmäler att bilder har publicerats på internet. När det gäller pojkar anmäler de oftast att de har fått motta dödshot eller hot om våld med vapen. Vi anser att den pågående översynen av bland annat det straffrättsliga skyddet för enskildas integritet, som inleddes av alliansregeringen, måste leda fram till en ny lagstiftning som bättre omfattar hot och kränkningar som sker på internet. Det är angeläget och självklart att dessa hot hanteras, utreds och lagförs på samma sätt som andra hot.

Herr talman! Sexualbrottskommittén arbetar med en översyn av våldtäktsbrottet. Kristdemokraterna anser att det är viktigt med en moderniserad lagstiftning och att den kommer på plats så snart som möjligt. Det handlar om frågor om särskilt straffansvar för oaktsamhetsbrott, en lagstiftning byggd på samtycke och frivillighet och att en särskild straffbestämmelse om synnerligen grov våldtäkt införs. Dessa frågor kan inte vänta utan bör skyndsamt beredas om det är vad utredningen kommer fram till.

En fråga som har berörts under debatten handlar om hedersrelaterad brottslighet. Det är ett brott riktat mot någon eller några, ofta en släkting, där gärningsmannen uppfattar att personen riskerar att vanära eller har vanärat gärningsmannens, släktens eller gruppens heder. Syftet med brottsligheten är att förhindra att hedern skadas eller förloras, alternativt att återställa eller reparera den förlorade eller skadade hedern. Det är många som har varit inne på den här frågan, och jag håller med om mycket av det som har sagts.

Jag tycker att det är ett viktigt steg riksdagen i dag tar, där det blir ett tillkännagivande om att se över den här typen av brottslighet. Vi vill från Kristdemokraternas sida att den här typen av brottslighet, som vi tar starkt avstånd ifrån, särregleras i brottsbalken. På så sätt skulle vi få en tydligare bild av problemets storlek och därefter kunna sätta in nödvändiga åtgärder. En särlagstiftning om hedersbrott skulle också på ett bättre sätt betona allvaret i denna typ av brott.

Det är som sagt ett viktigt första steg som tas med tillkännagivandet om att se över lagstiftningen, herr talman, och det ställer jag mig givetvis bakom. Jag står också bakom alla de reservationer från Kristdemokraterna i Alliansen som finns i betänkandet, men för tids vinnande vid voteringen yrkar jag bifall bara till reservation 5.

(Applåder)

Herr talman! Först vill jag gratulera riksdagen, Sverige, svenskarna och alla människor som bor här till utskottets tre tillkännagivanden i betänkandet. Bra! Grattis till oss!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Därmed är det slut på vänligheten. Hittills har riksdagen uttalat att brottsbalkens bestämmelser om barnpornografibrott är väl avvägda, och därefter har man genom åren avstyrkt mina motionsyrkanden om krav på ett tydliggörande av lagen. I betänkandet vi nu debatterar upprepar utskottet att lagen är väl avvägd, och något tillkännagivande till regeringen om att se över bestämmelserna är enligt utskottet inte nödvändigt.

Vad jag upprepade gånger har velat fästa riksdagens uppmärksamhet på är den lagändring som kom till på 1990-talet för att skydda barn från att foto och filmer på vidriga sexövergrepp på deras små kroppar innehas och sprids. Den straffbestämmelsen är suddig, och kriminaliseringen är i vissa avseenden för omfattande. Detta har följden att rättspraxis är otydlig - och det på ett rättsområde där jag tror att vi alla här inne inget hellre vill än att allt ska vara glasklart.

Lagen är dock inte glasklar - långt därifrån. Ett färskt exempel är att Södertälje tingsrätt förra sommaren, 2015, avkunnade en dom i ett av de mest omfattande fall av barnpornografi som har förekommit i vårt land. Målet gällde innehav av över 1 miljon bilder och filmer, som i ett stort antal fall visar hur barn utsätts för grova sexuella övergrepp. Gärningsmannen dömdes till sex års fängelse. Den åtalade fälldes på flera punkter men friades på andra, på ett till synes slumpartat sätt.

Ett antal av mannens tavlor och fotografier på exponerade barn visade sig ha funnits i original på Moderna museet respektive hängt på Fotografiska museet. Dessa tavlor och foton bedömde tingsrätten ha konstnärligt värde, och de rubricerades därför inte som barnpornografi. Tavlor och foton av andra namngivna konstnärer hade enligt tingsrätten inte framställts i övervägande konstnärligt syfte och var därför barnpornografi. Porslinsdockor som den åtalade innehaft utgjorde enligt tingsrätten barnpornografi, men han fälldes inte på den punkten eftersom dockorna inte omfattades av åklagarens gärningsbeskrivning.

Andra dockor bedömdes inte vara barnpornografiska, men däremot ansågs fotografier som hade tagits på dockorna utgöra barnpornografi - på grund av kamerans fokus. Omslaget till en grammofonskiva bedömdes vara barnpornografi, men i det här fallet friade tingsrätten gärningsmannen eftersom innehavet av skivomslaget ansågs vara försvarligt i lagens mening. Domstolen utgick ifrån att den åtalade hade haft skivan för musikens skull. I sammanhanget kan nämnas att Sundsvalls tingsrätt tidigare under 2015 kom fram till att samma skivomslag över huvud taget inte var barnpornografiskt.

En grundläggande brist i vår barnpornografilagstiftning är att den saknar en definition av begreppet "pornografi". Det ger, som Södertäljefallet visar, utrymme för olika uppfattningar om vad som är eller inte är pornografi respektive vad som är eller inte är barnpornografi. Denna oklarhet bäddar som sagt för olikartad praxis och skapar rättsosäkerhet. Den tvingar också poliser, åklagare och domstolar att lägga tid och kraft på att utreda innehav av tecknade fantasifigurer, porslinsdockor, skivomslag och liknande i stället för att koncentrera sina resurser på att klara upp de övergrepp som begås på barn av kött och blod.

Herr talman! Rättsläget på det här området behöver alltså klargöras så att det dras en mer tydlig gräns mellan straffbar och inte straffbar hantering av pornografi och ytterst, i det här fallet, barnpornografi. Ingen, allra minst de drabbade barnen, tjänar nämligen på att tecknade fantasifigurer, porslinsdockor och skivomslag jämställs med innehav av foton och filmer som skildrar sexuella övergrepp på riktiga barn.

Straffrättsliga frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)

Herr talman! I dag ska vi debattera polisfrågor, mycket utifrån de enskilda motioner som lämnades in i höstas.

Jag tänker börja med att säga något om läget i Polismyndigheten med anledning av den aktuella omorganisationen.

Vi var en enig riksdag som stod bakom att genomföra polisreformen vilken handlade om att slå ihop 21 myndigheter till en. Vi visste att det inte skulle vara en omorganisation som skulle flyta lätt från start. En så stor omorganisation gör inte det. Vi var väl medvetna om att det kommer att ta ett par år innan vi kan se de resultat som vi förväntar oss.

Just nu reser vi riksdagsledamöter i justitieutskottet runt i landet och träffar alla polisregioner för att höra hur de har det hos sig. Vi har också träffat de fackliga företrädarna för de fackförbund som är aktuella inom Polismyndigheten. Och jag tar mig friheten att tala för hela utskottet när jag säger att vi är glada över de synpunkter som vi har fått och de som vi har mött som har gett av sin tid samt naturligtvis alla värdefulla inspel som vi har fått.

Alla vi ledamöter i utskottet har löpande olika kontakter med Polismyndigheten och människorna som arbetar där. Varför säger jag det? Jo, därför att när vi politiker pratar undrar människor vad vi egentligen vet, inte bara om den här frågan utan också om andra frågor. Vi vet väl inte allt - det gör ingen - men vi vet ändå ganska mycket. Och vi använder oss av de redskap som vi har: formella och informella samtal, studiebesök, att ställa frågor på insynsråd om man har tur att sitta i ett sådant, följa med i nyheterna, naturligtvis, och också på sociala medier. Jag följer till exempel väldigt många anställda inom Polismyndigheten på Twitter.

Jag skulle också vilja rikta ett särskilt tack till poliserna Maria och Stefan i Söderhamn som tog med mig på ett tiotimmarspass i början av februari. De och andra poliser som jag haft förmånen att få åka runt med imponerar mycket på mig, särskilt utifrån hur tålmodigt och korrekt de bemöter människor. När jag gick av mitt pass klockan tre på natten jobbade de vidare på övertid.

Omorganisationen upplevs väldigt olika beroende på var i landet man är. På vissa ställen är det stabilt, och man upplever att de givna ramarna passar. På andra ställen är det fortfarande många frågetecken, och man upplever att den egna verksamheten skaver mot organisationsmodellen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Polisfrågor

Det har varit jobbigt med tillsättningen av personer på nya poster och en ovisshet om vad alla anställda egentligen ska hamna någonstans, och på några ställen är det fortfarande inte färdigt. Till det kommer en situation med en stor mängd människor som har kommit till Sverige som flyktingar. Vi har ökad bevakning vid gränserna och vid asylboenden där tryggheten behöver förstärkas. Det kräver naturligtvis resurser. Sverige har, precis som resten av Europa, att hantera terroristhotet med allt vad det för med sig. Dessutom sammanfaller allt detta, som om det inte vore nog, med en tuff lönerörelse.

Det är en turbulent och svår tid för polisen, mer turbulent än vad någon önskar eller har kunnat förutse.

Jag vill citera inrikesminister Ygeman i en intervju i Dagens Nyheter för en vecka sedan: "Man har fått all oro av en omorganisation, men man känner inte att man har fått ut de där poliserna som skulle bli den positiva effekten." Han fortsätter: "Jag tror att omorganisationen är rätt väg och jag tror att den kommer att frigöra mer resurser. Men målet är ju inte en omorganisation. Målet är ökad trygghet, mindre brottslighet och lite fler som hamnar bakom lås och bom av de som begår brott. Når vi inte det kommer vi naturligtvis att justera i det." Och det är viktigt för oss alla att ha med oss att om vi inte når målet måste vi justera.

I organisationen finns i dag ett antal nationella avdelningar som hanterar uppgifter, och vi ser att de kommit olika långt och uppfattas som olika bra.

It är en avdelning som har fått en hel del beröm. Till exempel har poliserna nu äntligen fått så kallade smarta telefoner som gör att de kan hantera ärenden digitalt. Allt går mycket fortare än tidigare. De kan till exempel själva göra slagningar och behöver inte ringa in och be någon annan att göra det. Det är ganska uppenbart att det underlättar arbetet. Naturligtvis ligger det nära till hands att fundera över varför inte polisen har den främsta tekniken, men nu verkar organisationen vara mer på banan efter en tid av, minst sagt, mindre lyckade digitala satsningar.

Andra avdelningar, till exempel HR, verkar lämna en del övrigt att önska. Många av de polisanställda upplever det som svårt att få svar på frågor eller, om de får svar, att svaren är ologiska. Som politiker känns det bekymmersamt om det ligger till på det viset. Förväntningarna är naturligtvis att ledningen ska styra upp det här och borde ha gjort det för länge sedan.

Polismyndighetens viktigaste resurs är de anställda, alla poliser men också de civilanställda. Arbetssituationen är tuff, ibland farlig och inte sällan på obekväm arbetstid. Det ligger lite i sakens natur.

Att då uppleva att arbetsgivaren inte ser det arbete man gör är en situation som jag förstår att den som drabbas av tycker är oerhört jobbig. Det är i dag läget i delar av Polismyndigheten.

Vi ser att andelen poliser som väljer att avsluta sin anställning för att gå vidare till en annan arbetsgivare ökar. Det är fortfarande på en låg nivå jämfört med andra arbeten inom staten. Men i ett läge där vi behöver upprätthålla antalet poliser, kanske också öka antalet poliser, och måna om erfarenhet och kunskap måste polisledningen få till ett bättre arbetsklimat överallt i organisationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Polisfrågor

Det finns ett uttryck, herr talman, som jag alltid ogillar när det används: "Vi behöver fler händer och fötter." Ofta används uttrycket inom vård, omsorg och skola. Det man menar är att man behöver fler anställda. Nu har jag också sett det användas inom polisen. Jag tycker att det är ett riktigt dåligt uttryck. Varken polis eller skola behöver fler händer och fötter. Det låter ju som något helt mekaniskt, och det är inte det vi behöver. Vi behöver människor med en hjärna. Det är ju hjärnorna som gör jobbet.

Polisarbetet kräver väldigt mycket av den som ska utföra det. Man ska kunna agera i stunden, göra svåra överväganden, bemöta människor korrekt, och vad som är korrekt beror helt på vem man möter. Polisarbete utförs inte av mekaniska händer och fötter utan av duktiga människor, och dem måste vi värna om.

Jag ska säga något om den reservation som vi har tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I dag kommer vi att få ett tillkännagivande om att återuppta Alliansens utredning om att renodla polisens arbetsuppgifter från 2014. Jag skulle vilja kalla det att lite grann sparka in en öppen dörr.

Utifrån det betänkande som tar avstamp i detta, Med fokus på kärnuppgifterna - en angelägen anpassning av Polismyndighetens uppgifter på djurområdet pågår just nu framtagandet av en lagrådsremiss. Det handlar alltså om att lyfta bort en hel del djurärenden från polisen.

Departementet bereder också betänkandet Transporter av frihetsberövade, som går ut på att Kriminalvården ska få ett tydligare ansvar för transporter av frihetsberövade personer, vilket naturligtvis avlastar polisen.

Utifrån ytterligare ett betänkande, som heter Bättre insatser vid missbruk och beroende, pågår nu ett projekt där man tittar på frågan om människor som missbrukar inte ska vara i arresten. Det är jättebra för dem som det berör men också bra för polisen.

Dessutom fick en utredare i juni förra året uppdraget att göra en studie om polisens hantering av anmälningar, till exempel att kartlägga i vilken utsträckning dagens system går åt till att dokumentera brottsanmälningar som inte riktigt utgör brott. Jag nämnde tidigare en intervju med Ygeman. Där gav han följande exempel: Två örnar som har polisanmälts för olika brott, anmälan om en ful julklappströja och en anmälan om en hård duschstråle. Det är klart att man grinig när sådant händer, men det är naturligtvis ingenting som polisen ska behöva lägga någon som helst tid på.

Jag ska avsluta med att kort säga något om det budgetförslag som presenterades av regeringen och Vänsterpartiet i går.

Johan Hedin var inte riktigt säker på siffrorna som han refererade till i debatten här innan. Det som står i vårt förslag är 283 miljoner kronor till polisen i år, dessutom 10 miljoner ytterligare till säkerhetspolisen, men också 150 miljoner kronor till Migrationsverket för att de ska kunna ha ökad bevakning på asylboendena.

I höstens budget återkommer vi med de satsningar som vi gör inför nästa år.

Herr talman! Vi står givetvis bakom vår reservation, även om vi inte kommer att yrka bifall till den.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Polisfrågor

Herr talman! Polisen står i dag under ett väldigt hårt tryck. Det är mycket arbete, inte minst, som har beskrivits av föregående talare, utifrån de migrationsströmmar vi har sett och konsekvenserna av dessa. Det är många gånger långa avstånd till olika typer av flyktingboenden. Samtidigt ska den ordinarie verksamheten upprätthållas.

Jag blir ganska besviken när jag ser ambitionsnivåerna, inte minst i gårdagens vårproposition. Det är skärvor i den situation som råder. Jag anser att resurserna är för små.

Polisen står inför stora utmaningar samtidigt som man genomför den största omorganisationen i statens historia sedan mitten av 60-talet. Det medför såklart ett hårt tryck på organisationen. Inom den inre organisationen upplevs en osäkerhet på den egna positionen, vilket är vanligt vid omorganisationer. Samtidigt pågår ett hårt yttre tryck. Dessutom finns det sedan tidigare kritik mot polisen om låg brottsuppklaring, och det ställs krav på att polisen ska börja leverera mer.

Det är lätt att inse att denna organisation behöver mer resurser men också att organisationen ibland behöver använda sina resurser på ett mer begåvat sätt.

Alliansen har noga betonat att polisen ska ha det man behöver. Det var bakgrunden till det minimikrav som kom för rätt många år sedan om minst 20 000 poliser. Denna ambition var något av det första som nuvarande regering ville ta bort, vilket riksdagen nu har sagt var felaktigt och ska korrigeras.

Vi insåg redan förra året att det mål vi själva hade satt upp var överspelat. Eftersom Sveriges befolkning har vuxit så mycket behövs minst 1 000 nya poliser om vi ska upprätthålla tidigare polistäthet. Denna ambitionsnivå lade vi tydligt fram i vår förra budgetmotion.

Men det finns nog anledning för oss att se om vi inte behöver höja denna ambition betydligt. Tiden har nämligen gått oss förbi både vad gäller den situation vi står inför och den växande befolkningen.

Vilka är då regeringens ambitioner? Tyvärr verkar de inte vara särskilt höga. Det är mest nedlagda utredningar, och jag ska återkomma till dem. Den enda ambitionen tycks vara att göra ordningspolisutbildningen till en akademisk utbildning. Det tycks vara lösningen på allt.

Vi tror att det är fel väg att gå. Vi anser att svenska poliser är duktiga och välutbildade. Det finns dock brister när det gäller hur man ska kunna gå vidare i karriären och i systemet för att ta hand om nya poliser. Men det måste vi lösa inom systemet. Att göra utbildningen akademisk kommer inte att lösa något.

En omorganisation av detta slag kräver ett tydligt ledarskap. Här finns det nog brister. Det krävs ett tydligt ledarskap från den centrala polisledningen, men det krävs också ett tydligt ledarskap från regeringen.

Regleringsbreven, det vill säga de instruktioner som regeringen ger myndigheten, har blivit mer urvattnade och innehållslösa de senaste åren. Det tyder inte på ett tydligt ledarskap utan snarare på ett valhänt ledarskap. Man reagerar med ett pressmeddelande när något har hänt. Men det stannar också i regel vid ett pressmeddelande. Inget mer händer.

Detta är bakgrunden till att justitieutskottet reser runt till de olika polisregionerna. Det är angeläget att vi ser till att det som var tänkt att bli också blir: en mer lokalt närvarande polis. Människor ska känna trygghet och veta att polisen finns där när de behöver den. Samtidigt måste vi skapa en förmåga att kunna vässa polisen de gånger brottsligheten drabbar de lokala områdena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Polisfrågor

Vi får i dag en del oroande rapporter om att polisen inte klarar av sina grundläggande uppgifter och har svårt att hinna med. Det innebär att vi måste fundera på resurserna. Vi måste också kunna ställa större krav på både regeringens och den nationella polisledningens ledarskap.

När riksdagen ser konsekvenserna av detta och ser att polisen har ett antal uppgifter som tar stora resurser och mycket tid men inte har med de grundläggande polisiära uppgifterna att göra och vill fortsätta att se över detta så att polisen kan ägna sig åt det den ska är man märkligt nog helt ovillig. Något av det första regeringen gjorde var att ta bort målet om 20 000 poliser. Sedan lade man ned utredningen om att avlasta polisen. Mycket mer än det har inte blivit gjort.

Riksdagen tycker att det är dags att tillsätta utredningen igen. Den hann med en punkt: att se över vem som har ansvaret för djur i vissa särskilda situationer.

Detta reserverar man sig mot. Man tycker att det är så allvarligt att riksdagen fattar detta beslut. Hur motiverar man det? Jo, med att det är att slå in en öppen dörr eftersom det pågår så mycket arbete.

Men det enda arbete som har uträttats är att lägga ned utredningen. Lite mer måste ni väl ändå kunna åstadkomma.

Det är dags att avlasta polisen. Tänk på de långa köravstånden. Tänk på de landsbygdspoliser som många gånger måste köra upp till 90 mil enkel väg och sedan tillbaka för att göra en transport som i grund och botten inte är en polisiär uppgift.

Djurhanteringen hanns som sagt med innan utredningen lades ned. Jag vet vad rektionen kommer att bli. Ingen annan vill ta på sig dessa uppgifter, och man kommer att skrika i högan sky och tycka att polisen ska fortsätta med detta. Men vi måste bestämma oss för om vi vill ha en fungerande polis eller inte, och då får resten av Myndighetssverige acceptera det och anpassa sig till det.

Polisen ska vara brottsförebyggande och brottsutredande. Låt oss för Guds skull försöka fösa bort resten - även om polisen givetvis alltid är samhällets yttersta resurs.

Det finns fler tillkännagivanden. Alliansen har tagit ett initiativ för att korrigera sig själv från regeringstiden. Vi såg då till att det blev lättare för polisen att kunna söka igenom fordon för att leta efter illegala vapen och inte behöva vänta in en husrannsakansorder från en åklagare. Vi har nu insett att detta även borde gälla båtar. Vi lyfte upp det redan förra året, men då ville inte hela riksdagen lyssna på oss. Därför lyfter vi upp det igen, och nu har vi stöd för detta. Det är bra; det tackar vi för. Det handlar om att underlätta polisens arbete.

Vi går också in på något som irriterar många i dag, nämligen vapenhanteringen. Den får nog betraktas som ett gediget misslyckande från den nationella polisen. Dagens ordning för vapenhantering innebär att man retar upp många laglydiga personer.

Vi har diskuterat vapen mycket. Vi tycker att man ska vara hård mot de hårda och skärpa reglerna när det gäller illegala vapen. Vi ser dock ingen anledning att huvudsakligen fokusera på dem som har legala vapen. Därför gör vi återigen ett tillkännagivande om kortare handläggningstider; vi har haft det tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Polisfrågor

Normalt sett gör vi inte två tillkännagivanden i rad, men det finns en anledning: Ingenting händer. Konsekvensen är att vi har olika handläggningstider över hela landet. Dessutom har vi olika regelhantering över landet. Det är inte acceptabelt, och det finns anledning att påpeka det.

Jag är förvånad över att den centrala polisen inte kommer vidare, men det är i första hand regeringens ansvar att se till att det blir lite fart på det. Men i detta fall verkar Justitiedepartementet vara rätt tondövt.

Jag yrkar bifall till reservation nr 2.

När det gäller legala vapen är det tre partier som vill gå vidare. Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna vill se över lagstiftningen, men vi har inte majoritet för det. Jag ser därför fram emot nästa riksdagsår och att vi då ska kunna göra ett tillkännagivande för att ytterligare underlätta den legala hanteringen av vapen - den som inte är ett problem och som inte har med brottslighet att göra.

(Applåder)

Herr talman! Jag ska kommentera och fråga om några saker som Krister Hammarbergh nämnde i sitt anförande.

Låt mig börja där Krister Hammarbergh slutade, med vapenlicenser, polisens hantering, ärendetiden och så vidare. Vi är överens med Moderaterna om att det är ett stort problem, och vi är också bekymrade över att det verkar vara svårt att komma framåt.

Men att säga att inget görs är som att påstå att problemet ignoreras, och jag tror att Krister Hammarbergh vet att det pågår ett arbete inom polisen. Jag vill bara säga det så att ingen tror att det har lämnats åt slumpen, och vi hoppas givetvis att detta arbete resulterar i något alldeles snart.

Jag vill också passa på att poängtera att det stämmer att de legala vapnen sällan är involverade i allvarlig brottslighet. Men det är inte så att det aldrig händer, utan det förekommer.

Jag vill även säga något om det som Krister Hammarbergh sa om att den sittande regeringen har formulerat ett otydligt regleringsbrev. Jag skulle snarare säga att det handlar om att vi inte har ett behov av att detaljstyra polisen. Det är ett sätt att komma ifrån den väldigt kritiserade så kallade pinnjakten när det gäller olika saker. Det handlar om att lita på att polisen vet hur de ska använda sina resurser och dessutom ha en tilltro till att de så kallade medborgarförslagen ska bryta igenom.

Jag tycker att det är tråkigt att Krister Hammarbergh efter mitt anförande påstår att den nuvarande regeringen skulle vara helt ovillig att göra något när det handlar om att renodla polisens arbetsuppgifter, när jag klart och tydligt gick igenom olika saker som har med djurhantering, transporter, människor med missbruksproblematik och anmälningsförande att göra. Det är lite väl magstarkt att påstå att ingenting görs.

Herr talman! Jag tror att både Elin Lundgren och jag har varit på samma föredragning när det gäller vapenhantering men att vi tolkar resultatet olika. Vi har inte sett några förslag till lösningar. Det vi har fått är bortförklaringar om varför situationen ser ut som den gör, men det är ingen lösning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Polisfrågor

Vi har sett i dag att det finns förslag till nya instruktioner när det gäller den allmänna skytterörelsen och prickskytte, förslag som i princip bara innebär ökad byråkratisering och konflikt med de frivilliga skytteorganisationerna, varav många är anslutna av totalförsvaret. Det är ingen bra väg att gå.

Jag har inte sett någon lösning. Om Elin Lundgren ser något positivt i det får hon göra det, men jag ser behovet av att vi är tydliga från riksdagen så att polisen tar sitt ansvar och ser till att vi får ordning på detta.

Man måste kunna visa ledarskap och vara tydlig utan att ha pinnjakt. Det handlar om att ha instruktioner och att inte ha en passiv regering. Om man känner att en organisation är på väg åt fel håll måste man ta ett politiskt ansvar, och om regeringen inte tar det ansvaret gör riksdagen det.

Slutligen, när det gäller att ingenting görs för att renodla polisens uppgifter: Vad ni gör nu, Elin Lundgren, är att titta på djurhantering, det vill säga det som utredningen hann göra innan ni lade ned den. Det är klart att ni måste hantera det - betänkandet är ju redan skrivet. Och ni tittar på transporter utifrån ett betänkande där alliansregeringen tidigare har lagt ett uppdrag. Något annat har ni väl inte gjort?

Herr talman! Jag tänker inte upprepa det jag sa i mitt tidigare inlägg gällande denna fråga. Det finns att ta del av om det var så att man inte lyssnade ordentligt.

I stället väljer jag nu att gå över till att fråga Krister Hammarbergh om polisens utbildning. Just nu pågår utredningen En förändrad polisutbildning, som syftar till att göra polisutbildningen till en högskoleutbildning, något som exempelvis våra grannländer har haft under längre tid och som absolut efterfrågas av Polisförbundet.

I dag är polisutbildningen i hög grad knuten till olika universitet i Sverige, något som jag uppfattar att alla involverade ser som väldigt positivt. Apropå att tiden har sprungit i väg och så vidare kan man kanske säga att den har gjort det även i denna fråga. Vi borde ha haft denna högskoleutbildning på plats för ett tag sedan.

Det som också hänger ihop med detta är behovet av att få en mer strukturerad polisforskning för att få fram metoder som funkar bättre för att lösa de brott som vi har ett gemensamt intresse av att få lösta. Jag tycker att det är tråkigt och anmärkningsvärt att Moderaterna och Alliansen inte ser behovet av att få en ännu bättre polisutbildning än vad vi har i dag.

Krister Hammarbergh gjorde en affär av hur mycket resurser man väljer att tillskjuta till polisen under innevarande år. Trots det hörde jag inte ett ord om hur mycket Moderaterna har tänkt lägga på polisen. Det är en fråga jag har.

Herr talman! Det är ganska självklart att vi ska kunna satsa resurser på polisforskning. Jag vill hävda att det har funnits väldigt stora resurser som kunde ha använts till detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Polisfrågor

Däremot har en stor del av resurserna använts till att polisen har drivit egna projekt. När vi gick igenom den tidigare polisorganisationen såg vi att totalt 800 projekt drevs i landet. Vad prislappen på det kan vara är svårt att veta liksom hur många som har varit inblandade, men man kan nog räkna med att 5 000-10 000 personer har deltagit i projekten varje år. Om man styr över en del av de resurserna till polisforskning kommer vi att få väldigt mycket forskning för pengarna, kanske mer kvalificerad än de projekt som har drivits.

Att göra kopplingen att varje ordningspolis måste ha en forskarutbildning blir ganska våldsamt. Det är ju så det motiveras, det vill säga att vi ska ha en akademisk utbildning därför att alla poliser ska ha en grundläggande forskarutbildning. Jag tror inte på det.

Herr talman! Jag var inte helt förberedd på att så mycket fokus i betänkandet skulle ligga på vårändringsbudgeten, men jag kan ta tillfället i akt och redogöra lite för hur Sverigedemokraterna har resonerat genom tiden när det gäller rättsväsendet och Polismyndigheten.

Regeringen har nu anslagit 280 miljoner mer till polisen på grund av den ansträngda situation som man upplever har uppkommit nyligen. Men detta är ett behov som Sverigedemokraterna har sett under en lång tid. Vi har också varnat för att det uppstår mer kostnader för samhällets olika myndigheter om man har en kraftig migration till Sverige. Det är klart att det är lite smickrande att man nu ger oss rätt på den fronten, men vi tycker fortfarande att regeringen satsar alldeles för lite. Sverigedemokraterna föreslog 840 miljoner mer än regeringen, och nu har man alltså anslagit 280 miljoner.

När det gäller antalet poliser har det varit en diskuterad fråga. Vi vet genom de besök som andra ledamöter har kommenterat tidigare i debatten att det som sägs är att det är för få poliser som ska utföra de uppdrag som de ålagts. Det är klart att man kan tycka att de 280 miljonerna är ett bra tillskott, men det ger inga långsiktiga garantier för att Polismyndigheten kraftigt ska kunna utöka antalet polisutbildade i vårt land.

Vi ser att Sverigedemokraterna däremot har föreslagit att vi ska utbilda 7 000 nya poliser fram till 2022. Närmaste jämförbara satsning från de övriga partierna finns hos Moderaterna, som har förslagit 1 000 nya poliser, om jag minns siffran rätt. Även där är Sverigedemokraterna långt före i tiden och föreslår kraftigt utökat antal poliser, och vi utmärker oss särskilt i riksdagen genom den satsningen.

Vi har också föreslagit att antalet poliser i ett land inte ska bestå endast av poliser, alltså den målsättning med 20 000 poliser som Sverigedemokraterna hjälpte till att rädda när regeringen ville ta bort den. Vi tycker att antalet poliser ska vara relaterat till antalet medborgare, vilket egentligen är en ganska logisk inställning när det gäller hur många poliser man har i ett land. Vi har föreslagit att det ska vara 250 poliser per 100 000 invånare.

Jag vill också komma in på de sakliga reservationerna. Vi har såklart en hel del sådana. Det jag vill ta upp initialt är det utländska tiggeriet, som har fått en lite mer undanskymd roll i den offentliga debatten. Terrorhoten, massinvandringen och inte minst den hårt ansträngda polisen har fått lite för mycket uppmärksamhet, kan man tycka, för tiggeriproblemet finns ju kvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Polisfrågor

Inte minst polisen upplever en arbetsbelastning på grund av att tiggeriet är så utbrett i vårt land. Med det utländska tiggeriet kommer också illegala bosättningar, konflikter om tiggarplatser, utnyttjande av människor och andra nya situationer som inte sällan påkallar polisens uppmärksamhet.

Det utländska tiggeriet har fått en utbredd omfattning i vårt land under en längre tid. Jag tror att vi inom ramen för den befintliga lagstiftningen gällande tiggeri kommer att få vänja oss vid den situation vi ser i dag. Av den anledningen behövs en ny lagstiftning, och Sverigedemokraterna har föreslagit att vi ska förbjuda det utländska tiggeriet i vårt land.

Runt om i landet genomför polisen avhysningar vid illegala bosättningar där utländska tiggare valt att bosätta sig. Inte sällan hinner marken knappt saneras förrän samma personer har upprättat en ny illegal bosättning. Det är klart att man som politiskt ansvarig år efter år kan hålla på och krypa som katten kring het gröt med åtgärder och resonemang som inte gör någon skillnad i verkligheten.

Vi instämmer med dem som har föreslagit att man ska kriminalisera det organiserade tiggeriet. Vi vill kriminalisera ett beteende där människor utnyttjar andra människor - det som i debatten kallas för organiserat tiggeri.

Det är klart att andra EU-länder måste ta hand om sina egna medborgare. Men så länge man kan tjäna pengar och sitt uppehälle genom att tigga på våra gator kommer människor fortsättningsvis att utnyttjas, och andra EU-länder kommer att slippa att ta konsekvenserna av att inte de inte tar ansvar för sina egna medborgare. Om man försöker ge sken av att man vill få bort det utländska tiggeriet genom att driva frågan om att kriminalisera organiserat tiggeri är man lite oärlig. Det enda förslag som gör en konkret skillnad är att förbjuda det utländska tiggeriet.

Vi var med utskottet i Holland för ett halvår sedan. När vi var på en stadsvandring med polisen i Haag frågade jag hur de hade hanterat det utländska tiggeriet. Det fanns nämligen inga tiggare där, som ni kanske såg när vi var ute och gick på gatorna. Det visade sig att när det blev för många tiggare hade stadsborna och affärsinnehavarna i Haag tyckt att det började bli störande och ett negativt inslag i stadsbilden. Man införde då ett tiggeriförbud, som man har gjort även i andra städer i Holland, och på ungefär en vecka hade det utbredda utländska tiggeriet upphört. Det var inga problem, sa polisen, som själv var mycket nöjd med att borgmästaren och stadsfullmäktige tog tag i frågan.

Holland är inte det enda land i Europa där olika former av tiggeriförbud har införts. Frankrike, Italien, Polen, Rumänien, Ungern, Grekland, Storbritannien, Danmark, Irland, Norge är andra, och i Finland jobbar regeringen med frågan om tiggeriförbud. Även om de olika länderna tillämpar tiggeriförbud på lite olika sätt och har olika inriktningar på vilken form av tiggeri som ska vara förbjudet kan man bara konstatera att det har prövats och att det fungerar.

Kritiker av tiggeriförbudet menar att man inte kan kriminalisera fattigdom, vilket helt och hållet missar målet. Det är nämligen inte fattigdom som ska förbjudas; det är möjligheten för utländska medborgare att uppehålla sig i vårt land genom att tigga på våra gator. Det är denna möjlighet som ska förbjudas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Polisfrågor

Andra kritiker säger att man bara flyttar på problemet med fattigdom genom att förbjuda utländskt tiggeri. Det är helt rätt, och det är också en del av själva syftet: Vi ska se till att tiggande EU-medborgare flyttar tillbaka till sina hemländer. Även regeringen har genom sin utredning om utsatta EU-medborgare konstaterat att den bästa hjälpen är den hjälp som finns på plats genom professionella hjälporganisationer. Också av denna anledning behövs ett nationellt tiggeriförbud för utländska medborgare.

Den bästa och den långsiktigt hållbara hjälpen ges på plats, men så länge det är möjligt att kortsiktigt tjäna sitt uppehälle genom tiggeri på våra gator kommer inte svenskt bistånd eller ideell välvilja att kunna effektiviseras i form av hjälpinsatser på plats, åtminstone inte på ett tillfredsställande sätt.

Om man endast överlåter åt kommunerna att själva välja att tillämpa ett förbud mot tiggeri i ordningsstadgan kommer tiggeriet bara att flytta till de kommuner som inte väljer att tillämpa en sådan möjlighet. Även av den anledningen behövs ett nationellt tiggeriförbud för utländska medborgare.

Förslaget om tiggeriförbud för utländska medborgare kommer här bara att stödjas av Sverigedemokraterna trots att situationen på våra gator under flera års tid, och för den delen även regeringens utredning om utsatta EU-medborgare, vittnar om behovet av ett förbud.

När det gäller privata markägares möjligheter att avhysa EU-migranter som olovligen uppehåller sig på deras mark vill Sverigedemokraterna att det ska bli enklare för markägare att avhysa. Vi har vid flera tillfällen fått ta del av medialt uppmärksammade fall där markägare i dag upplevs som helt rättslösa. Först ska kronofogden kontaktas för att man ska ansöka om särskild handräckning, men för att kronofogden ska avhysa tvingas markägaren att dokumentera de boende. Utöver det måste markägaren identifiera de boende. För att kunna göra det måste markägaren be polisen om hjälp med identifiering, vilket oftast tar lång tid. Ärendena är också förenade med kostnader som inte sällan läggs just på markägaren.

Utöver detta ska de svarande i ett sådant här fall ges tillfälle att yttra sig och möjlighet att överklaga. Om en avhysning till slut lyckas är det inte sällan så att samma process måste upprepas då en ny bosättning uppstår, ibland precis i närheten av den första.

Vi menar att detta är alldeles för byråkratiskt och att kronofogden inte ska ha med dessa frågor att göra. Vi anser att det inte ska finnas någon så kallad besittningsrätt i dessa fall samt att polisen när som helst ska kunna avlägsna boende i illegala bosättningar utan något specifikt krav på identifikation eller dokumentation.

Vi är väl medvetna om att regeringen har uppmärksammat just den här problematiska situationen, som numera ofta uppstår, och att en utredare ska presentera åtgärder i slutet av maj. Vi vill dock för tydlighetens skull föregripa utredarens uppdrag med att ställa oss bakom vår reservation om att förenkla avhysningar. Vi ser ett konkret problem, och vi föreslår rätt konkret hur ett förenklat förfarande kan gå till. Vi känner inte att vi behöver vänta ytterligare på att regeringen ska utreda detta och eventuellt komma med lösningar på problematiken. Det finns ju inga garantier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Polisfrågor

Som framgår av betänkandet förra året har vi medverkat till ett tillkännagivande om att se över regelverket för hanteringen av vapenlicenser för att underlätta för jägare. Det pågår just nu ett uppdrag att redovisa olika fakta och faktorers påverkan av handläggningstider. Uppdraget ska också säkerställa att arbetet med hanteringen av vapentillstånd bedrivs enhetligt inom polismyndigheten, och vi ser såklart fram emot slutredovisningen i början på nästa år.

Ett digitalt ansökningsförfarande av licenser var också en del av fjolårets tillkännagivande. Även om regeringen menar att man har skapat förutsättningar för just ett sådant förtjänar regeringen ytterligare ett tillkännagivande från riksdagen i de här frågorna för att visa att vi menar allvar och att vi efterlyser lite mer handlingskraft.

Herr talman! Det finns fortfarande stora brister i polisens hantering av licensprövningar och handläggningstider. Polisens uppdrag kan kanske renodlas på ett sätt som gör att dessa frågor hanteras av en helt annan myndighet. Det skulle kunna vara ett förslag som utmynnar ur utredningen om att renodla polisens verksamhet. Vi ser fram emot att regeringen nu tar tag i uppdraget.

Herr talman! Sverigedemokraterna står bakom samtliga tillkännagivanden som presenteras i betänkandet och givetvis alla reservationer från vårt parti. Vi har också ett särskilt yttrande där vi redogör för att vi avstår från att yrka bifall till vår reservation om kortare handläggningstider i vapenlicensärenden för att i stället medverka till ett tillkännagivande där innehållet är i princip samma sak.

I vanlig ordning medverkar Sverigedemokraterna till handlingskraft genom tillkännagivanden, inte minst när det gäller frågor som förenklar legalt vapenägande. Vi föreslår också konkreta åtgärder som är beprövade och som man av erfarenhet vet ger effekt, i detta betänkande inte minst mot det utländska tiggeriet. För tids vinnande i voteringen yrkar jag dock bifall endast till reservationen om att förbjuda tiggeri och att förenkla kommuners rätt att avhysa.

(forts. § 6)

Polisfrågor

Herr talman! Det har ju gått en stund sedan jag begärde replik. Det gäller att återkoppla till vad vi talade om då.

Det görs en massa påståenden. Många gånger ser vi likartat på ett antal samhällsproblem. Ett av de samhällsproblem som Sverigedemokraternas representant tog upp här gällde illegala bosättningar. Här har vi inte gått vidare eftersom regeringen har tagit ett initiativ. Vi känner inte något behov av onödiga tillkännagivanden. Vi tycker att det är ett allvarligt samhällsproblem, och vi följer utvecklingen, men vi är inte beredda att stödja ett tillkännagivande i det här läget.

Då tycker jag att det är fel när Sverigedemokraternas partirepresentant säger att Sverigedemokraterna är de enda som har tänkt på detta och de enda som gör något åt det. Detta är något som återkommer i Sverigedemokraternas debatteknik. De vill göra gällande att de är så unika i sin politik, och hade vi bara tillmötesgått Sverigedemokraterna hade vi kunnat göra mer.

Då måste jag ställa en motfråga. Det har funnits stora möjligheter i det här betänkandet att åstadkomma mer, men ni har valt att avstå. Ni kan gärna förklara för era väljare och för oss varför ni inte har stött möjligheten att få ett tillkännagivande om samverkan mot brott. Ni brukar ju tala om det.

Varför har ni inte stött åtgärder mot grov gränsöverskridande brottslighet? Ni brukar ju tala om det.

Varför har ni inte stött avhopparverksamheten när det gäller grov organiserad brottslighet? Ni brukar ju stötta den.

Varför har ni inte stött en handlingsplan mot människohandel? Det brukar ni också tala om.

Varför har ni inte stött införandet av ett förberedelsebrott när det gäller grovt vapenbrott? Grova vapenbrott har ni ju talat väldigt mycket om, och konverterade gasvapen likaså.

Och varför vill ni, som påstår er vara jaktrörelsens främsta vänner, inte följa upp det som gäller gemensamt vapenuppdrag eller legalbestämmelserna i vapenlagstiftningen?

Fru talman! Jag tänkte inleda anförandet med att anknyta lite till de fruktansvärda terrorhändelser som vi har sett i närtid i vårt närområde. Vi hade konstruktiva samtal tillsammans med regeringspartierna. Även Vänsterpartiet var länge med i de samtalen och bidrog på ett konstruktivt sätt, även om de inte var med hela vägen.

När sådana här hemskheter händer blir ofta en naturlig reaktion att man ställer krav på ökad repression. Man blir uppskrämd, och man blir rädd. Det är en naturlig reaktion. Det är fullt mänskligt. Vi är beredda att byta bort lite frihet mot större trygghet. Men då överskattar man kanske styrkan och sambandet mellan de två viktiga värdena. Minskad frihet leder nämligen inte automatiskt till ökad trygghet.

Ett exempel på en åtgärd som kanske införs i kölvattnet av just den rädsla som terrordåden genererat gäller kommissionens krav på ett nytt vapendirektiv. Där finns det en massa tveksamheter ur ett svenskt perspektiv. Man verkar inte riktigt ha insikt i hur det fungerar för svenska jägare och sportskyttar. Det är oroväckande, och detta behöver följas mycket noggrant.

Från utskottets sida har vi fått ganska starka garantier från regeringen om att man för en linje och en diskussion i ministerrådet om de här frågorna som är acceptabla. Vi får se vart det tar vägen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Polisfrågor

Men det här är ett exempel på att man måste kunna hålla två bollar i luften samtidigt. Det är skillnad på lagliga vapen som innehas av ansvarsfulla vapenägare och illegala vapen som används för fruktansvärd brottslighet.

Exempel på detta finns faktiskt i betänkandet på s. 8. Under punkt 40 reserverar vi oss från Alliansens sida till förmån för att man ska kriminalisera försök, förberedelse och stämpling till grovt vapenbrott. Samtidigt föreslår vi under punkt 44, som också har blivit ett tillkännagivande, att vi ska ha kortare handläggningstider i vapenlicensärenden för alla de laglydiga och ansvarsfulla vapenägare som vill använda sina vapen för goda ändamål.

I det här betänkandet finns det precis som i det betänkande som vi debatterade för en stund sedan väldigt många idéer. Men gemensamt för idéerna är att de mest kommer från oppositionen. Regeringen har inte så mycket att komma med.

Vi som satt kvar och lyssnade under frågestunden i dag hörde hur framför allt kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke fick frågor om det som hände på Sergels torg häromdagen. En person som företräder en organisation som får en hel del statsbidrag ägnade sig åt vad som måste vara ett kriminellt uttryckssätt och använde ord som jag inte vill ta i min mun här i kammaren.

En del av den terrorstrategi som vi jobbade fram gemensamt är just någonting som jag förde med mig in i de samtalen. Det handlar om att vi ska skärpa regelverket för hur offentliga medel får användas och att det inte ska gå skattepengar till den som sprider våldsbejakande eller antidemokratiska budskap.

Ni som hörde frågestunden för en stund sedan hörde att demokratiministern lovade att man skulle se över det här och att man håller på och jobbar med det. Men än har vi inte sett något resultat. Det är dags att leverera på den punkten. Det känns oerhört angeläget.

Vi har ett stort antal andra reservationer som jag vill framhålla. Vi har en del alliansmotioner. Jag vill lyfta fram kommunernas arbete mot grov organiserad brottslighet. Det är reservation 6 från Centerpartiet, som jag vill yrka bifall till. Jag vill också yrka bifall till alliansreservationen nr 21 om att kriminalisera försök, förberedelse och stämpling till grovt vapenbrott.

Bristen på idéer från regeringen skulle ha kunnat mötas upp av en rejäl satsning som hade kunnat aviseras i vårbudgetpropositionen. Men så har inte varit fallet. Jag blev lite korrigerad. Jag hade sagt att 250 miljoner var regeringens enda satsning och att den skulle gå till att låta poliser kolla Öresundspendlarnas legitimation. Det visade sig att det var 283 miljoner. Jag ber om ursäkt för det missförståndet. Men i Centerpartiet ser vi ett större behov. Vi vill till 2020 ha 2 000 nya poliser. Vi avsätter över fyra år 2,4 miljarder för att det ska kunna hända och för att vi ska kunna garantera människors trygghet i Sverige.

(Applåder)

Fru talman! I ett politiskt klimat som i stället för asylrätt säger andrum, i stället för familjeåterförening säger id-kontroller och i stället för lagliga vägar säger avtal med Turkiet behövs det en annan röst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Polisfrågor

60 miljoner människor är på flykt i världen i dag. 30 miljoner av dem är barn. Varje dag dör två barn på Medelhavet. Att fly sitt land, att lämna allting man har kärt, att lämna sitt hus, sina vänner och sin släkt, att ta familjen i handen och försöka ta sig någon annanstans är en oerhört mänsklig reaktion på hur det just nu ser ut i många länder.

Då måste resten av samhället, resten av världen, stå upp med anständighet. Det gör vi i Sverige i dag. År 2013 ändrade vi skollagen så att barn som är papperslösa har rätt att gå i skolan. Det här är en oerhört bra reform, en oerhört bra lag.

Alla ska ha rätt till utbildning. Oavsett om du har flytt ditt land, oavsett om du får stanna kvar här i landet eller inte måste du som barn ha vissa specifika rättigheter. Jag har i de tre senaste debatterna tagit upp barnkonventionen och vikten av att införa barnkonventionen som lag, och jag vill göra det även i dag.

Alla har rätt till utbildning. Barn har ett särskilt skyddsskäl. Det handlar om rätten till utbildning även om du är papperslöst barn, rätten att få läsa, lära sig skriva, att leka i skolan. Detta är oerhört viktigt, fru talman. Oavsett vem du är, oavsett vilket land du befinner dig i, ska du kunna gå en utbildning.

Skolan måste vara en frizon när resten av samhället är hemskt, när resten av din tillvaro är oerhört osäker. Därför vill Vänsterpartiet att polisen inte ska kunna hämta papperslösa barn i skolan.

Polisen, som vi debatterar i dag, ska vara en trygg, trovärdig och proffsig myndighet. Det måste vara anständigt att jobba inom myndigheten. Att hämta barn från deras skola, från deras trygghet, från deras lekkamrater är inte en anständig arbetsuppgift. Skolan måste vara en frizon för barnen. Polisen måste vara en bra arbetsplats för de anställda.

Om polisen har möjlighet att hämta barn i skolan kommer vi att se att färre barn söker sig till skolan, helt enkelt för att familjen är rädd för att barnen ska bli hämtade efter ett avvisningsbeslut.

Det här handlar om vilket samhälle vi vill ha och vilken trygghet vi vill ge barn, oavsett vilket land de kommer ifrån.

Regeringen skriver i sitt svar att det står i Rikspolisstyrelsens direktiv att polisen inte ska hämta barn i skolan. Det är råd och direktiv. Det är jättebra att det står där och att det finns förtydligande i text för poliser som arbetar med just sådana här arbetsuppgifter, men Vänsterpartiet vill gå lite längre. Det är dags för en lagändring.

Jag vill inte att vissa barn ska bli livrädda när de ser en polis och springa därifrån medan deras skolkamrater kanske springer fram till polisbilen och tycker att det är häftigt och roligt med sirener och att det kommer någon i uniform.

Jag vill att alla barn, oavsett vilka de är, ska känna glädje när de ser polisen. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 14.

Fru talman! Jag vill gärna kommentera frågan om ett av de tillkännagivanden som utskottet gör när det gäller polisens arbetsuppgifter och renodlingen som några har varit inne på. Det är en mycket angelägen fråga, och vi har ställt skriftliga frågor och interpellationer till statsrådet. I dag hör jag från Socialdemokraterna att det är på gång ett antal saker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Polisfrågor

Samtidigt står det i betänkandet väldigt tydligt på s. 20 att "utrymmet för att ytterligare renodla polisens verksamhet är begränsat, varför det i nuläget inte är befogat att särskilt utreda frågan vidare". Det står även på några andra ställen att regeringen i ett regeringsbeslut för ett år sedan aktivt beslutade att avsluta och lägga ned utredningen om att renodla polisens arbetsuppgifter.

Kom därför inte och påstå att det arbetet löper på som vanligt, för det gör det inte. Vi har även ställt frågor i kammaren till inrikesministern, och han har varit väldigt tydlig med att man inte tänker återuppta renodlingen av polisens arbetsuppgifter.

Detta är mycket olyckligt, fru talman, i en situation där vi ska få en ny polisorganisation på plats och där poliser slutar i förtid, förtidspensioneras eller lämnar myndigheten för andra arbetsgivare. Det man kan göra akut är att stoppa utflödet, stoppa polisavhoppen och locka tillbaka duktiga medarbetare. En åtgärd som inte kostar så mycket pengar är just att renodla polisens arbetsuppgifter.

Vi har också motionerat om att den organiserade brottsligheten oroar och att tillgången till tung beväpning ökar. Enligt polisens nationella operativa avdelning ser man en ökning av våldsanvändningen bland de kriminella. Det som också oroar oss, och som vi har lyft fram i ett antal motioner tillsammans med Alliansen, är situationen i de utsatta områdena och polisens arbete i de särskilt brottsutsatta områdena. Även där avslår regeringspartierna våra yrkanden, och det är beklagligt.

Vi har 14 särskilt utsatta områden. Polisen meddelar att det är områden där polisen mestadels agerar reaktivt. Det har blivit en normalisering av extrema våldsmiljöer, parallella strukturer, hot, våld, vapen och narkotikaförsäljning, och dessa områden råkar tyvärr överensstämma med de extrema radikaliseringsmiljöer som Sverige måste ta tag i just nu.

Vi har föreslagit att såväl grovt vapenbrott som vapenbrott av normalgraden kriminaliseras. Vi vill också införa en ny brottsrubricering, synnerligen grovt smugglingsbrott, där vi vill höja minimistraffet. Det skulle också underlätta möjligheten för rättsväsendet att använda hemliga tvångsmedel mycket tidigare för att komma åt den organiserade brottsligheten, inte minst i de utsatta områdena, och också för att komma åt den storskaliga smugglingen av illegala vapen.

Utskottet avslår detta yrkande. Jag står bakom samtliga reservationer, men jag vill särskilt yrka bifall till reservation 19 för Liberalernas räkning.

Det är inte tillräckligt med de aviseringar regeringen gör för att förberedelse till grovt vapenbrott ska kriminaliseras, men tyvärr röstar de rödgröna ändå ned vårt förslag. Vi hörde här under frågestunden att inrikesministern rabblade upp flera av Alliansens och inte minst Liberalernas förslag om handgranater och skärpt vapenbrott. Men i dag röstar hans partikamrater nej till våra förslag. Det är väldigt symboliskt att det ska ske nästan samtidigt.

Från Liberalerna har vi också föreslagit att handgranater ska klassas som vapen. Det har regeringen uttryckligen sagt nej till. Man vill inte klassa handgranater som vapen. Däremot har man sagt att man vill titta på straffskalan, och en utredare har nyligen presenterat ett förslag som ligger i linje med de yrkanden som vi också har.

Jag hoppas att det här pratet som vi hör från de rödgröna och inte minst från inrikesministern börjar resultera i verkstad. Det går inte att varje gång skylla på Polismyndigheten. Det går inte att varje gång skylla på rikspolischefen. Det går inte att hela tiden säga att vi avvaktar 2018. Den här reformen måste komma på plats. Antalet yttre, synliga poliser minskar. Den operativa kapaciteten minskar. Detta är ett stort problem, och det är allvarligt och bekymrande att de rödgröna inte inser detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Polisfrågor

(Applåder)

Fru talman! Vi diskuterar i detta polisfrågebetänkande polisen. Polisen står mitt i stora utmaningar till följd av flyktingsituationen och terrorhotet. Polisen har själv begärt förstärkning av resurserna. För Kristdemokraternas del är det angeläget att polisen har de resurser och redskap som krävs för att hantera dagens och morgondagens ansträngda situation.

Vi kommer att återkomma till detta. Men vi har redan presenterat åtgärder som snabbt skulle kunna öka förmågan, bland annat genom att återinföra beredskapspolisen, samarbeta mer med Försvarsmakten och ordningsvakter samt ta in polisstudenter i tjänst tidigare. Det är några av de åtgärder som vi har föreslagit. Men även om man skulle utbilda fler poliser i dag tar det flera år innan de är ute i tjänst, så det krävs både kortsiktiga och långsiktiga åtgärder för att stärka polisens förmåga.

Fler synliga poliser i brottsutsatta områden, krafttag mot vardagsbrottsligheten, ökad förmåga att hantera terrorhot och insatser för att förebygga radikalisering och rekrytering till våldsbejakande islamism är några delar i polisens arbete som behöver förstärkas.

För att öka tryggheten krävs arbete på alla nivåer. I det lokala arbetet finns en rad olika verktyg för att förebygga brottslighet och arbeta systematiskt mot otrygghet såväl när det gäller att motverka att unga dras in i kriminalitet och missbruk som när det gäller insatser för att motverka grov kriminalitet. Det är också på det lokala planet som det förebyggande arbetet behöver vässas för att motverka radikalisering och rekrytering till våldsbejakande extremism. Det finns i dag miljöer i Sverige där man rekryterar öppet till IS/Daish. Det är miljöer där normen är att IS är coolt och att man om man inte stöder IS avviker från det normala.

Detta måste givetvis tas på allra största allvar. Jag har tidigare här i kammaren, fru talman, nämnt att det är problematiskt när exempelvis den politiska ledningen i Malmö inte har tagit problemet på allvar. Här måste kommun, polis, muslimska församlingar och andra goda krafter arbeta konkret och gemensamt för att stoppa rekryteringen. Kristdemokraterna vill också ge Forum för levande historia i uppdrag att informera och ge kunskap om den våldsbejakande islamismen, vid sidan av det uppdrag som de redan har. Den svenska skolan kan inte vara tyst när IS propaganda sprids bland våra unga.

Fru talman! För att bekämpa och förebygga brottslighet behöver polisen bli mer effektiv, utreda fler brott och renodla sitt arbete. Flera av mina allianskamrater har redan varit inne på betydelsen av den utredning som regeringen - vilket jag tycker är beklagligt - har lagt ned. Den gick ut på att just renodla polisens arbetsuppgifter.

I en polismans vardag handlar det ofta om att hantera en administration som tar alltför mycket tid, att arbeta i datasystem som känns uråldriga och att fylla i ändlösa dokument för minsta förseelse. Det är positivt att det är på gång förändringar, och det är positivt att smarta telefoner är på väg ut till polismännen i organisationen. Men det går alldeles för långsamt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Polisfrågor

Det krävs ett modernt avrapporteringssystem som är anpassat för dagens situation. Det tar i dag i genomsnitt en timme och sex minuter för en patrull att avrapportera ett ärende och vara redo att åka ut igen. Om tidsåtgången för avrapportering skulle reduceras med säg tio minuter per polis skulle det i årsarbetstid motsvara ungefär hundra poliser, som i stället för att sitta inne och knappa på ett datasystem från 1987 skulle kunna vara ute och jobba i brottsutsatta områden.

Det är viktigt att allmänheten upplever att polisen är närvarande och synlig. Det är nödvändigt att samhället på ett tydligt och kraftfullt sätt tar sig an problematiken med särskilt brottsutsatta områden. Det krävs uthållighet i polisens och kommunernas brottsförebyggande arbete. Insatserna får inte, fru talman, bli tillfälliga. Medborgarnas grundläggande rätt till trygghet gäller oavsett var i landet man är bosatt.

Som ni förstår står jag bakom reservationerna från Kristdemokraterna och Alliansen i betänkandet, men för att spara tid vid voteringen yrkar jag bifall bara till reservation 2.

(Applåder)

Fru talman!

"E 6 i Halland. Ambulanspersonal arbetar febrilt med att återuppliva en man som svävar mellan liv och död. Flera nyfikna stannar till för att fotografera och filma händelseförloppet. Vanliga människor, någon med ett barn på axeln.

Läget är desperat, personalen vädjar till åskådarna att hämta något i ambulansen. Men ingen reagerar på uppmaningen, i stället fortsätter filmandet. Återupplivningsförsöken misslyckas och mannen avlider.

- När man till och med blir ombedd att hjälpa till, men man väljer att stå och fotografera och filma, då tycker jag att det har gått överstyr, säger Fredrik Arvidsson, polisinspektör på polisen i region väst."

Det jag just läste var ett citat ur Göteborgs-Posten från den 12 maj i fjol. Situationen är minst lika relevant i dag. Ambulanspersonal, räddningstjänst och poliser vittnar om hur människor i stället för att flytta på sig och underlätta räddningsinsatser för nödställda ställer sig i vägen med mobilkameror i högsta hugg och filmar olyckorna.

Det beteendet är naturligtvis fullständigt oacceptabelt. Men så länge lagstiftningen ger grönt ljus för dessa vidriga hyenafasoner finns det inga lagliga möjligheter att stävja den här utvecklingen - inga lagliga möjligheter.

Jag har därför i min motion 2015/16:306 föreslagit att frågan om en kriminalisering ska utredas. Vad jag vill ha utrett är alltså en kriminalisering av dem som vid olyckor vägrar att lyda instruktioner från ambulans- och vårdpersonal, polis, brandkår och annan räddningstjänst.

Faktum är att jag sällan har tyckt att jag har haft så goda skäl för ett motionsyrkande som i det här fallet. Därför har jag också varit uppriktigt förväntansfull på hur utskottet - och i förlängningen Sveriges riksdag - skulle ställa sig till min motion.

Polisfrågor

Visst, justitieutskottet beklagar att det finns personer som inte rättar sig efter polisens eller annan personals instruktioner vid olycksplatser. Men man avstyrker motionen med hänvisning till att polisen i vissa situationer kan ha rätt att använda våld för att fösa folk åt sidan när det har hänt en olycka.

Fru talman! Det svaret har, som jag ser det, närmast karaktär av "god dag yxskaft" och löser inte alls problemet. Det anser uppenbarligen inte ens de poliser som själva tjänstgör på olycksplatserna. Som polisinspektör Fredrik Arvidsson konstaterade i Göteborgs-Posten - jag upprepar: "När man till och med blir ombedd att hjälpa till, men man väljer att stå och fotografera och filma, då tycker jag att det har gått överstyr."

Jag förväntar mig ingen replik här i dag. Men jag vill ändå fråga utskottets ledamöter: Vilken glädje tror ni att svårt trängd ambulanspersonal har av utskottets hänvisning till en tämligen självklar paragraf i polislagen om att polisen har rätt att använda våld? Vilken hjälp har ambulanspersonalen av det?

Nej, det enda verkningsfulla botemedlet mot att en mobilfotograferande mobb hindrar ambulanspersonal och räddningstjänst från att utföra sitt livsviktiga arbete är att göra det brottsligt att inte rätta sig efter de instruktioner som ges av polis eller annan behörig personal på olycksplatsen.

Därför är det med beklagande som jag konstaterar att utskottet är, som man säger, "inte berett att föreslå att en kriminalisering av detta beteende ska utredas".

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 2.

Folkbildning och spelfrågor

Folkbildning är bra och viktigt. Den gör att vi fritt och frivilligt tillsammans med andra kan öka vår kunskap, lära oss mer och bli ännu mer bildade. Folkbildning stärker oss som individer och utvecklar oss. Vi blir självständiga medborgare som bidrar till Sveriges demokratiska utveckling. Folkbildning är en god kraft i samhället och för samhället, och den är också en god kraft för varje enskild människa.

Folkhögskolor och studieförbund gör samhället starkt. Därför är det viktigt att slå vakt om en bred allmänbildning och en ständig kunskapshöjning. Jag är övertygad om att samtliga av oss här i denna sal har egen erfarenhet av folkbildning. Vi kanske har deltagit i en cirkel eller gått en kurs på ett studieförbund eller en folkhögskola.

Jag har under våren besökt några studieförbund och folkhögskolor i mitt hemlän Västernorrland och på nära håll fått se och bli imponerad av kurser och utbildningar som de bedriver och se hur både nyanlända och svenskar möts och skaffar sig ny kunskap tillsammans med andra för att stärkas och utvecklas. Folkhögskolor och studieförbund gör redan i dag en stor insats vad gäller integration och undervisning i svenska, och de kommer att bli än mer viktiga i framtiden.

Fru talman! Jag kan nämna Härnösands folkhögskola, som förutom allmänna ämnen har en teckenspråkslinje och den enda kontakt- och tolkutbildningen i Sverige. Men de har också dans och musik, för att nämna några utbildningar, och de har sfi och andra kurser för nyanlända med syfte att underlätta integrationen.

Jag har även besökt Örnsköldsviks folkhögskola, som naturligtvis också har allmänna kurser men som också har nischat sig och har en teaterlinje och kulturskaparkurs för vuxna med begåvningsmässig funktionsnedsättning - en helt fantastisk kurs. I Ö-vik är man också väl framme när det gäller hälsa. Man kan läsa till hälso- och friskvårdscoach - en framtidsutbildning med ett helhetsperspektiv på hela människan.

Jag har också träffat representanter för NBV, Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet, som i dag verkar stort på alla våra anläggningsboenden för nyanlända. Man når många nya deltagargrupper och jobbar mycket med volontärer. Folkbildningen bidrar alltså till både svenskkunskaper och integration.

Sensus är ett annat studieförbund, och de arbetar med kortcirklar där deltagare med olika bakgrund och kunskapsnivå möts i samtal. Det är ett bra sätt att lära känna varandra och bryta segregationen. Mycket av verksamheten sker på lokal nivå - det kan vara i bostadsområden och inte bara i kommunen.

Det jag har nämnt här, fru talman, är ett litet axplock av vad folkbildningen kan erbjuda. Det finns tio studieförbund som verkar i alla kommuner i Sverige, och det finns 150 folkhögskolor spridda över Sverige och med olika inriktningar, förutom de gemensamma allmänna kurser man har.

Folkhögskolor och studieförbund betyder mycket för nyanlända vad gäller utbildning men också för att förstå hur Sverige som land fungerar. Hur ser vägarna in i vårt samhälle ut, och vilken väg är den bästa att ta? Det är nödvändiga kunskaper för den som är ny i Sverige.

Därför är det viktigt att folkbildningens viktiga roll i samhället utvärderas regelbundet och att man tar till vara de slutsatser man drar och använder dem som grund för en framtida folkbildningspolitik.

Folkbildning och spelfrågor

Världen förändras snabbt i dag. Det som är aktuellt i dag är omodernt i morgon. Utvecklingen inom till exempel teknik och data går snabbt. Men hela samhället förändras, och det ställer nya krav på oss som medborgare och som arbetstagare. Vi måste skaffa oss nya kunskaper under hela vårt arbetsliv. Det betyder att folkbildningssektorn måste förändras med sin tid och vara en del av det livslånga lärandet. Om den är det stärks förtroendet för folkbildningen, vilket i sin tur gör att fler människor vänder sig till studieförbund och folkhögskolor för lärande.

Folkbildning är viktig. Det är viktigt att vi slår vakt om den breda allmänbildningen och kunskapshöjningen men också om alla andra kurser och utbildningar, varav jag har nämnt några här tidigare. Vi ska slå vakt om våra 150 folkhögskolor och våra 10 studieförbund som varje dag, varje vecka och varje år sprider kunskap och kompetensutvecklar och ger glädje och kunskap till tusen och åter tusen människor. Jag tror att det är ungefär 1,7 miljoner människor som deltar i någon form av cirkel under ett år. Det är en fantastisk siffra! Studieförbunden får människor att växa och bidra till en god och demokratisk utveckling av Sverige. Det gör i sin tur Sverige starkt.

(Applåder)

Fru talman! I detta betänkande behandlar vi frågor som rör folkbildning och spelmarknad. I september 2015 lämnade regeringen i uppdrag åt en särskild utredare att lämna förslag till en ny spelutredning med syfte att skapa en spelmarknad med hög säkerhet i spelen, ett högt konsumentskydd och tydliga förutsättningar för att få verka på marknaden. Ett högt konsumentskydd förutsätter en reglering som tar sociala hänsyn med krav på bland annat måttfull marknadsföring.

De negativa konsekvenserna av spelandet ska begränsas. Regleringen av licenssystemet ska bygga på att samtliga på den svenska spelmarknaden ska ha behöriga tillstånd och att aktörer utan tillstånd ska stängas ute. Beaktas ska också den tekniska och marknadsmässiga utvecklingen, EU-rätten samt folkhälsopolitiska mål.

Den svenska spelmarknaden står inför stora förändringar och utmaningar. Teknikutvecklingen har öppnat marknaden och möjliggjort för utländska och illegala aktörer att på ett enkelt sätt leverera spel- och lotteritjänster till Sveriges befolkning. Detta försvårar upprätthållandet av det svenska systemet, där spelmarknaden i princip delas mellan den statliga och den ideella sektorn.

Vinstdrivande spelföretag utanför Sveriges gränser konkurrerar nu med svenska spelorganisationer, som ofta förser civilsamhället med medel. Dessa aktörer betalar inte skatt och bidrar inte till återväxt. Dessutom bryter de utländska aktörerna ofta mot svensk lag genom användning av intensiv spelreklam och expansiv marknadsföring.

Fru talman! Sverigedemokraternas utgångspunkt är att slå vakt om en nationell kontroll av spelmarknaden, folkhälsan och föreningslivets roll på spelmarknaden. Därför har vi presenterat verktyg för att säkra och stärka det svenska spelmonopolet. Samtidigt är vi ett pragmatiskt parti och har därför ställt oss positiva till en utredning. Däremot anser vi att en utredning ska vara förutsättningslös och utreda både ett fortsatt monopol och ett licenssystem, och inte enbart ett licenssystem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildning och spelfrågor

Vi är öppna för spelutredningens utfall och dess möjligheter att ge verktyg för en stark, säker, tillförlitlig och hållbar spelmarknad. Vi hoppas att staten genom att antingen stärka spelmonopolet eller implementera ett så tryggt licenssystem som möjligt kan minimera risken för förekomsten av expansiv marknadsföring och intensiv spelreklam som i dag riskerar att förleda folk till överdrivet spelande och spelberoende.

Samtidigt vill vi ur folkhälsosynpunkt värna det svenska föreningslivet. Vi anser att nuvarande ordning med att stora delar av vinsten från spel går till föreningsrörelsen är bra, och vi vill att denna ordning ska gälla även i framtiden. Spelande i Sverige ska vara tryggt och säkert, och det ska alltid gå att lita på att alla spelar på samma villkor.

Gällande folkbildning kan den nordiska och svenska folkbildningens rötter sökas i Danmark och i den tidens socialkonservativa strävanden efter en stärkt medborgaranda och nationell gemenskap. De första bildningscirklarna i Sverige bildades 1845. De första folkhögskolorna öppnade 1868, och några år senare erhöll de även statligt stöd. Under sina tidiga år hade folkbildningen en avgörande betydelse för de mindre bemedlades chanser att nå utbildning och personlig utveckling, vilket i sin tur var en viktig grund för den fortsatta demokratiseringsprocessen.

Som ett komplement till det offentligas utbildningsalternativ och som en väg till social gemenskap samt som en spridare av lusten att lära har folkbildningen även i dag en viktig roll i vårt samhälle. Därför är det också viktigt att stat och samhälle ger stöd till detta. Det är samtidigt rimligt att mottagare av statsbidrag uppfyller vissa minimikrav på kvalitet och samhällsnyttigt innehåll, inte minst av respekt för demokratin och skattebetalarnas pengar.

Fru talman! För Sverigedemokraterna är det centralt att all skattefinansierad verksamhet ska följa de demokratiska principerna och hålla en hög lägstanivå när det gäller kvalitet. Vi anser därför att det behövs tydligare direktiv och väl genomförda kontroller samt uppföljningar av de verksamheter som har beviljats stöd. Vi välkomnar därför Statskontorets stora kvalitetsgranskning av folkbildningssektorn och ser fram emot de rapporter som kommer att presenteras.

I nutida språkbruk ställs bildning ofta i motsats till utbildning. Medan utbildningens mål är en bestämd och begränsad yrkeskompetens syftar bildning till en omvandling av hela människan. Bildning kan alltså definieras som utveckling av personligheten och odling av själsliga förmågor, medan utbildning kan inkludera bildning men i första hand avser en process där en individ systematiskt tillförskansar sig kunskaper och färdigheter.

Genom att bilda folket utökar man befolkningens och individernas möjligheter till självförverkligande men även deras förmåga till att aktivt delta i samhällets demokratiska processer. Folkbildningen anses därför ha spelat en viktig roll för demokratins framväxt.

Jag vill avslutningsvis yrka bifall till reservationerna 4 och 6.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildning och spelfrågor

Fru talman! Jag vill inleda med att säga att jag står bakom Centerpartiets båda reservationer i betänkande KrU8, men jag väljer här att yrka bifall endast till reservation nr 5.

Det civila samhället med föreningslivet, idrotten och folkbildningen spelar en otroligt stor och viktig roll för samhällsutvecklingen och demokratin. Det är ofta i den lokala föreningen, i nätverket, i de lokala utvecklingsgrupperna och inte minst i studiecirklar som ett brett samhällsengagemang kan växa fram. Folkbildningen, med studieförbunden och folkhögskolorna som finns över hela landet, på landsbygden såväl som i staden, blir en viktig del av det civila samhället. Folkbildningen är en viktig aktör för att lyfta och skapa engagemang i samhällsdebatten. Kontakter med andra och bildning är viktigt för att kunna orientera sig, forma självständiga uppfattningar och aktivt delta i samhället.

Centerpartiet vill att den enskilda människan ska få möjlighet att utvecklas. Den utvecklingen kan med fördel ske i samspel med andra. Inte minst viktigt är detta för en person som precis har kommit till en plats - kanske som flykting placerad på en ort man aldrig ens har hört talas om. Där kan verksamheter arrangerade av det civila samhället kanske vara än mer viktiga.

Centerpartiet vill att den enskilda människan ska få utvecklas genom samröre med det civila samhället och i möten med andra som finns på orten. Studieförbunden gör här en mycket viktig insats. Det handlar om mänsklig bildning - inte bara utbildning.

Det finns också hinder i systemet. I Centerpartiet vill vi alltid se till individen och till individens möjligheter, och det oavsett om personen i fråga har fått ett personnummer eller inte och oavsett om han eller hon troligen kommer att få stanna i Sverige eller inte. Men då måste exempelvis bidragssystemet för studiecirklar välkomna också dessa personer. Jag vill att fler människor ska få tillgång till det studieförbunden kan erbjuda.

Samtidigt finns det också ett stort värde i att tidigt förmedla bilden av det svenska samhället och hur det fungerar till människor som har flyttat till Sverige oavsett skäl till att man kommit till just Sverige.

Här kan också studieförbunden ges ökade möjligheter att arbeta proaktivt med integrationen och då i större utsträckning hitta sätt att involvera och höja kunskapsnivån också hos infödda svenskar.

Fru talman! Studieförbunden spelar också en mycket viktig roll för att ge möjligheter för personer med funktionsnedsättning att skapa sig en plattform för att kunna påverka och delta på lika villkor i vårt samhälle. Det kan ske genom kulturevenemang och kulturengagemang. Det kan också ske genom förmedling av kunskap i olika studiecirklar.

Ett exempel är Studieförbundet Vuxenskolans projekt Mitt Val som startade inför valåret 2014 och som riktade sig till personer med intellektuell funktionsnedsättning. Genom projektet Mitt val tog man fram kunskap, underlag och material för studiecirklar som stöttade och utbildade personer med intellektuell funktionsnedsättning i att ta del av och använda sin medborgerliga rättighet att få rösta.

Mitt val bidrog till att ytterligare några av våra medborgare i Sverige fick möjlighet att använda sin rätt att påverka det samhälle man lever i. Man fortsätter nu med Mitt val i studiecirklar runt om i vårt land för att allt fler ska kunna använda och förstå vad denna rättighet innebär.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildning och spelfrågor

En annan rättighet som är svår att få ta del av i dagens samhälle för den som på grund av sin funktionsförutsättning har gått i särskola är möjligheten att studera vidare efter gymnasiesärskolan. Det handlar egentligen om att över huvud taget ha möjligheten att i någon större utsträckning kunna välja och påverka sin yrkeskarriär och framtid.

Det här är en fråga som folkbildningen på flera håll har tagit tag i. I Stockholm driver Sensus studieförbund verksamheten Medis 5, som arbetar med teater, film, musik och konst på hög nivå. Folkuniversitetet har projektet Krita där man genom konsten vill skapa förebilder och ge personer med intellektuella funktionsnedsättningar ett rikare liv. Och i Örebro har Studieförbundet Vuxenskolan ett spännande projekt, SV Kulturcollege, där studierna ger en förberedelse för arbete eller vidare studier. Det här är bara några exempel på vad som finns.

Men, fru talman, det finns också en risk att ett projekt stannar vid att vara just ett projekt och att den kunskap och den metodik man lyckats skapa inte kommer fler till del än dem som ingick i projektet. Den faran finns nu med SV Kulturcollege. Det är ett projekt som visar att det går att skapa en framtidstro för individen och att ge möjligheter till utveckling också efter gymnasiesärskolan. Men vad som händer med SV Kulturcollege efter projekttidens slut till sommaren vet vi inte i dag.

Vems ansvar är den eftergymnasiala utbildningen för den som gått i särskola? Vilken valfrihet och vilken möjlighet har den som gått i särskola till eftergymnasiala studier? Är det statens ansvar, som det är för den som inte gått i särskola, eller är det kommunens ansvar? Och hur ska den som gått i särskola finansiera sina studier om varken aktivitetsersättning eller studielån är anpassade till de specifika förutsättningarna? Här måste regeringen snabbt komma med svar.

Jag vet att det inte helt är kulturutskottets ansvar, men folkbildningen är trots allt en del i dessa frågor som ännu väntar på svar. SV Kulturcollege är för viktigt för att dö sotdöden.

Fru talman! Även folkhögskolor spelar såklart en viktig roll inom folkbildningen, inte minst för ungdomar som behöver eller vill hitta en annan väg för att skaffa sig kompetens och utbildning. Folkhögskolorna har också en unik möjlighet att möta personer med funktionsnedsättning i det livslånga lärandet.

På Mora folkhögskola kan man till exempel läsa anpassad it. Det är en utbildning som är inriktad mot en kategori studerande som sällan eller aldrig får stå i centrum och känna sig självständiga. Det är tyvärr fortfarande ett projekt. Och på Furuboda folkhögskola i Åhus stärker man utbildningen med idrott och musik.

Men frågorna jag redan har ställt kvarstår. Vems ansvar är den eftergymnasiala utbildningen för den som gått i särskola? Vilken valfrihet och vilken möjlighet har den som gått i särskola till eftergymnasiala studier? Är det statens ansvar, som det är för den som inte gått i särskola, eller är det kommunens ansvar? Och hur ska den som gått i särskola finansiera sina studier om varken aktivitetsersättning eller studielån är anpassade till de specifika förutsättningarna?

Jag har här bara gett några exempel där folkbildningen, genom studieförbunden och folkhögskolorna, gör en otroligt viktig insats när man ger kunskap, bildning och röst åt ofta förbisedda medborgare i vårt samhälle. Studiecirkeln blir kanske en början till något mycket större, en början till något som man kanske inte hade förutsett men som ger ytterligare en dimension till bildningen. Men det skulle inte kunna hända om inte folkbildning hade sin fria roll att hitta egna vägar. Det är just friheten och öppenheten som ger folkbildningen dess kraft att genom bildning möta varje individ där den står för att därifrån lyfta vidare i ett livslångt lärande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildning och spelfrågor

Folkbildningens kraft ligger också i att den finns över hela landet. Folkhögskolor och studieförbundens studiecirklar och kulturarrangemang finns inte bara i städerna utan minst lika mycket på landsbygden och på mindre orter.

Fru talman! Staten satsar stora resurser på folkbildningen. Det är enligt min mening väl använda pengar. Folkbildningen, med studieförbunden och folkhögskolorna, är en viktig aktör för att lyfta och skapa engagemang i vårt samhälle.

(Applåder)

Fru talman! Målet med folkbildningspolitiken är att ge alla möjlighet att tillsammans med andra öka sin kunskap och sin bildning för personlig utveckling och delaktighet i samhället.

Vi kristdemokrater vill att människor ska stärkas i sin tro på sin egen förmåga att kunna utveckla och förändra sitt liv och att kunna påverka och utveckla samhället vi alla lever i. Folkbildningen har därför en viktig uppgift i att stärka och utveckla demokratin och göra det möjligt för en ökad mångfald av människor att påverka sin livssituation och delta i samhällsutvecklingen.

Vidare är en viktig uppgift för folkbildningen att utjämna utbildningsklyftor, höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället och även att öka intresset och delaktigheten i kulturlivet.

När vi talar om folkbildning brukar vi mena de tre ben som verksamheten kan sägas vila på. Det är folkhögskolorna, studieförbunden och biblioteken.

Något av det finaste med folkhögskolorna är att de kan ge människor en andra chans. Den som av olika anledningar inte slutförde sin gymnasieutbildning, som kanske inte riktigt hade studiemotivation eller kom i fel sällskap, har möjlighet att i ett nytt sammanhang fullfölja sin utbildning.

Under det gångna året sökte sig många människor till Sverige, och vi ser att folkhögskolorna och studieförbunden kan få spela en ännu större roll i språk- och samhällsutbildning. Där kan nyanlända människor få utbildning och även ingå i ett socialt sammanhang. Där kan de få goda förutsättningar för språkinlärning och för att förstå hur vårt samhälle fungerar. Folkhögskolorna kan vara en viktig bas i arbetet med språk och integration.

Fru talman! Jag vill även nämna något om spelfrågan. Eftersom en uppsjö av nätkasinon har tagit plats hemma i våra vardagsrum på senare tid har det svenska spelmonopolet i praktiken redan upphört att fungera.

Vi kristdemokrater ser med oro på utvecklingen och menar att någon form av licenssystem bör införas i vårt land. Det borde finnas stora möjligheter att finna en framkomlig väg för det genom en spelutredning. Vidare anser vi att någon form av åtgärder bör sättas in för att stävja den aggressiva marknadsföringen och motverka det spelmissbruk som vi ser i nätkasinonas spår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildning och spelfrågor

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till kristdemokraternas reservation nr 7 om reglering av spelmarknaden.

(Applåder)

Fru talman! Betänkandet handlar, som många har nämnt tidigare, om folkbildning och spelfrågor.

Jag ska beröra spelfrågan kort. Det pågår nämligen en utredning för att se över problematiken på den svenska spelmarknaden. Utredningen kommer förhoppningsvis att leda till en reglerad marknad som gör att de flesta av de spelbolag som finns i dag ansluter sig till licenssystemet så att det blir ordning och reda. Förhoppningsvis kommer utredningen att ha någon form av förslag klart före mandatperiodens slut.

Därför känns de två reservationerna lite konstiga. Vi vet att Sverigedemokraterna egentligen vill ha ett annat system. Men Kristdemokraterna säger i sin reservation i princip det som vi har föreslagit. Det finns också en parlamentarisk referensgrupp.

Jag tror alltså att vi kommer att komma tillbaka till den spelpolitiska debatten senare, när utredningen är klar.

När det gäller folkbildningen är det ett av alla områden som regeringen lyfter fram och stärker och där man också levererar. För oss socialdemokrater är folkbildningen viktig. Den bidrar till att bygga starka, självständiga folkrörelser. Starka folkrörelser där människor organiserar sig i vardagen är ett fundament för en stark demokrati. Ett folkstyre blir nämligen bäst när det bärs av folkflertalet. Folkbildning är också ett sätt att utveckla människor och utveckla landet, såväl kulturellt som socialt och ekonomiskt.

Dessa två perspektiv präglar den politik som den socialdemokratiskt ledda regeringen driver för att stärka bildningen.

Det är bland annat därför vi har satsat på ett kunskapslyft, där vi ökar antalet utbildningsplatser i landet med över 80 000 under mandatperioden. Folkbildningen får ta del av det.

Vi satsar för att vi vet att människor får arbete när de har rätt kompetens, inte för att de är billiga. Vi satsar också för att vi vet att människor klarar av omställningar och utmaningar när de får chans att känna sig trygga och ser att det kommer att gå bra för dem som individer, inte när de försätts i fattigdom. Och vi satsar för att vi vet att Sverige tjänar på att människor i landet höjer sin bildningsnivå och kompetensnivå, och därmed kan vi hävda oss internationellt.

Kunskapslyftet är bryggan mellan arbetslöshet och egen försörjning. Det leder också till möjligheter för arbetsgivaren att få tag i rätt kompetens. Det ser vi nu när arbetslösheten sjunker i vårt land.

Folkbildningen är en viktig del av Kunskapslyftet. På våra folkhögskolor runt om i landet får människor tillbaka tron på den egna förmågan. De får gymnasiekompetens, och de får vägar vidare i livet. I och med regeringens budget får landets folkhögskolor 5 000 fler utbildningsplatser.

Herr talman! Folkbildningen är samhällets kraft, som vi ska vara glada för. Vi ska inte minst vara glada för våra studieförbund som bedriver studie, kultur och bildningsverksamhet överallt i hela landet, hela tiden. Den förmåga som studieförbunden har att nå människor med sin organisering i allt från de mindre orterna till de större städerna och från norr till söder är unik. Likaså är studieförbundens förmåga att organisera sig i stunden och att ställa om en sann och levande resurs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildning och spelfrågor

Hösten 2015, när antalet asylsökande i Sverige steg kraftigt, är ett bra exempel på det. Regeringen hade i vårändringsbudgeten anslagit 30 miljoner kronor för att studieförbunden skulle kunna erbjuda samhällsintroduktion och språkintroduktion till de asylsökande på anläggningsboendena. Resultatet av den kraftsamling som studieförbunden gjorde imponerar. Under hösten organiserade studieförbunden samhällsintroduktion och språkintroduktion för 70 000 människor som söker asyl. De nådde alltså 70 000 människor över hela landet.

En positiv följd av studieförbundens insats är att många av dem som nåddes har mycket bättre förutsättningar för att klara sfi. De kan till och med hoppa över vissa delar. Ännu en positiv följd är att studieförbunden stärker integrationen mellan ortsbor och asylsökande på ett fantastiskt sätt.

Utskottet besökte Hej främling! i Östersund och såg vilken kraft det finns just i förmågan att mötas med hjälp av studieförbunden. Det är möten mellan människor. Det är naturligtvis viktigt för den enskilde att få en meningsfull och bildande sysselsättning.

Herr talman! Ett perspektiv som ibland lyfts fram i debatten - ofta från yttersta högern - är att regeringen tvingar folkrörelsen att ta ansvar för integrationen. Men de som säger så gör det mot bättre vetande. Det är nämligen ett engagemang som kommer från folkrörelserna själva. Det kommer underifrån, oavsett om det är idrottsrörelsen, folkbildningen eller andra folkrörelser. Det enda staten gör är att bidra med ekonomiska förutsättningar så att de ska kunna göra mer av det de redan gör. Och den vanligaste kommentaren från folkrörelserna är: Vi kan och vill göra mer.

Det är verkligheten. Att stärka folkbildningen för att ta vara på människors egen vilja till bildning, det är en mycket klok insats som räntar sig flera gånger om. Och det är vad regeringen gör.

Det är också vad regeringen gör i stället för att sänka skatten för dem som redan har. I stället för att sänka skatten investerar vi i ett kunskapslyft. I stället för att sänka skatten tar vi ansvar för etablering och integration. I stället för att sänka skatten satsar vi på samhällsbyggen som ökar välståndet i välfärden.

Nu fortsätter vi. Nu ökar vi insatserna med 97 miljoner till studieförbunden och folkhögskolorna. Moderaterna vill sänka det anslaget med 200 miljoner.

När Sverige växer, då ska vi växa tillsammans.

(Applåder)

Herr talman! Bildning är inte samma sak som utbildning. Båda behövs i samhället och för den enskilde. Självklart är det viktigt att ha yrkeskompetens så att man kan få ett arbete och försörja sig. Men det är minst lika viktigt för demokratin och samhället att människor bildar sig, utvecklas och deltar, att de kort och gott är medborgare.

I dessa alltmer kommersialiserade tider är det kanske viktigare än någonsin att vi drar oss detta till minnes och stärker den grundpelare i vårt samhälle som folkbildningen är. Vårt människovärde tenderar att i alldeles för hög grad reduceras till hur kommersiellt lönsamma och produktiva vi är. Vad innebär alla etiketter som man klistrar på människor, till exempel om man är anställbar eller inte?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildning och spelfrågor

Vi människor är mycket mer än kuggar i ett produktions- och konsumtionsmaskineri. Vi är mycket mer än kunder och konsumenter. Vi är som sagt sociala, vi är kulturella varelser och vi är medborgare.

Folkbildningen är en ovärderlig grund för allt detta. Och i dessa tider, när många människor kommer till Sverige, har den en särskilt viktig roll. Flera har varit inne på detta. Runt om i landet pågår många viktiga arbeten med alla goda initiativ som tas - ofta av civilsamhället, ofta av bildningsförbund - för att ta emot, stödja och hjälpa nyanlända att snabbt komma in i det svenska samhället och inte minst lära sig svenska. Det är som sagt ovärderliga insatser för medmänniskor och för samhället i stort.

Jag behöver inte upprepa det som redan har sagts. Men jag vill lägga till att det här naturligtvis är vinn-vinnlösningar. När vanliga människor som redan bor i Sverige träffar dem som nyligen har kommit för att prata om vårt land och hjälpa till med svenskan tjänar alla på det. Alla utvecklas när vi lär känna varandra.

Därför tycker jag förstås att det är mycket bra att regeringen föreslår rejäla tillskott till folkbildningen, för både studieförbund och folkhögskolor, i vårändringspropositionen så att mer av detta kan göras, särskilt med tanke på integrationen.

Jag vill också nämna att det är självklart - men det förtjänar att påminnas om - att människor är olika och behöver olika studieformer. Den som av någon anledning inte har lyckats att skaffa sig gymnasiekompetens som ung får en chans att på egna villkor skaffa sig en sådan på en folkhögskola.

Detta har varit väldigt framgångsrikt. Många har fått chansen att komma vidare, fått jobb eller fortsatt till andra utbildningar. Och nu kommer ännu fler att få det eftersom regeringen satsar stort på fler platser på folkhögskolorna. Det är utmärkt och välbehövligt.

Som sagt, utvärdering av verksamhet är alltid viktig, särskilt när verksamheten är skattefinansierad. Vi måste veta vad som görs och hur det går, men vi måste också ha respekt för att allt inte låter sig beskrivas i enkla mätbara termer.

Det är alldeles utmärkt att utskottet ställer sig bakom att man inte ska föregripa Statskontorets arbete med att finna bra former för att utvärdera folkbildningen. Resultatet ska ju presenteras inom kort.

Jag tänker inte gå in på spelfrågor, utan dem överlåter jag till min miljöpartikollega Agneta Börjesson.

Slutligen vill jag bara säga att bildning och kultur inte får ses instrumentellt som ett verktyg för att öka tillväxt, för ökad hälsa eller för att skapa jobb, även om allt detta kan vara en följd av bildning och kultur. Bildning har ett värde i sig själv som inte låter sig mätas med siffror och bokstäver på papper och i formella behörigheter. Allmänbildning och gemenskap ger ett gott samhälle. Det är roligt att prata om det här. Det är också roligt att regeringen satsar. Jag ser fram emot en fortsatt blomstrande folkbildningsverksamhet.

Som sagt har det hänt mycket på den senaste tiden när det gäller att tillmötesgå kraven i de motioner som har väckts med berättigade påpekanden om att man måste kunna få delta i folkbildning även om man inte har personnummer och är nyanländ. Men det här har regeringen tagit tag i, så motionerna är överspelade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildning och spelfrågor

Jag yrkar därför avslag på samtliga reservationer och bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! I det här betänkandet har vi från Liberalerna inga särskilda yrkanden, utan vi står bakom utskottets förslag. Men det är ändå några delar som ytterligare behöver belysas.

Strävsamhet och bildning är två ord som sällan används i dagens samhällsdebatt. Ändå är det två ord som är den verkliga kärnan i vårt öppna, demokratiska Sverige. För oss liberaler är detta hörnstenar i vår politik och också för samhällsbygget - strävsamhet och bildning.

Folkbildning förändras, men betydelsen av den kvarstår. Att ge människor förkovran, kunskap, erfarenhetsutbyte, kulturell och annan bildning är att ge människor makt över sin egen situation.

Herr talman! Brinnande bilar, flyktingar utan ansikten som trängs i baracker, nedbrända flyktingboenden, näthat, utanförskap och segregering har blivit en nästan naturlig del i det dagliga nyhetsflödet i vårt land. Det är synd och i grunden ett stort avsteg från de traditioner för konfliktlösning vi sedan mer än hundra år har byggt upp just genom strävsamhet och bildning.

Det var den tidens liberaler som var drivande när det arbete som skulle bli en del av vår demokratis fundament skapades. Modellen hette folkbildning genom bland annat folkhögskolor, studieförbund och föreläsningsföreningar runt om i vårt land.

Där gavs unga människor träning i demokratiskt tänkande. Där föddes medborgaranda som motvikt mot våld som konfliktlösare. Och där lades grunden för den fredliga utveckling som vi har fått ta del av efter att ha varit ett av Europas värsta krigarländer under hundratals år. Vi ska inte glömma det.

Herr talman! Varje individ som föds är ett oskrivet blad. Därigenom är också varje ny generation det. Arvet som ska föras vidare kan inte förskingras utan att det får konsekvenser. Nog kan man tycka att den folkbildning som man hade råd med för hundra år sedan också måste ha en framskjuten plats i de offentliga budgetarna som allmän artikel och inte som en särlösning och extrasatsningar, vilket det nu faktiskt tenderar vara. I vårpropositionen innebär det enbart en flytt av samma pengar till ett annat konto, och vips har vi en satsning.

Enligt oss liberaler har vi all anledning att fundera över om en avsmalning av folkbildningens grundläggande bredd, som väl behövda mötesplatser, är rätt väg att gå. Kanske är det ändå bättre att lägga pengar på de mötesplatser som bygger demokrati för nya generationer än att ta kostnaderna för brinnande bilar och förvarande insatser för människor som inget hellre vill än att vara med. Man kallar det för en satsning när samma peng flyttas upp.

Herr talman! Häromdagen var vi i kulturutskottet på studiebesök på flyktingförläggningen Grytan utanför Östersund. Det var den förläggning som blev rikskänd när en grupp flyktingar i julas mitt i natten vägrade att lämna bussen utanför förläggningen. Det var en händelse som mycket precist satte fokus på alla de problem som en alltför snabb och planlös hantering av människor kan leda till. Det kan leda till att människan försvinner och ersätts av ett kolli i ett logistiskt problem som ska lösas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildning och spelfrågor

Själv blev jag oerhört berörd av mötet med de människor som har fått fly från allt sitt i sökande efter trygghet. Nu var det de som fick mig att känna mig varmt välkommen hem till dem, mitt ute i skogen i en gammal militärbaracksmiljö som enkelt kan beskrivas som torftig. Men vi möttes av något helt annat: värme, ljus och medmänsklighet.

Vid besöket på förläggningen träffade vi - som Peter alldeles nyss beskrev - såväl boende som det fantastiska initiativet Hej främling! Det är en förening som jobbar helt ideellt med att aktivera såväl näringsliv som civilsamhälle i mottagandet på plats.

Föreningen anordnar en mängd aktiviteter inom kultur och idrott och skapar bryggor in i det svenska samhället. Grunden är att ingen kan göra allt, men alla kan göra något, alla kan bidra. Nyligen blev Hej främling! mycket välförtjänt utnämnd till Svenska hjältar. Vad som händer där, herr talman, är att det i grunden är strävsamhet och bildning som betyder något i verkligheten, det var det som vi mötte på Grytan. Jag blev nästan rörd till tårar när vi gick tillbaka till bussen. Några korta minuters samtal, några snabba handskakningar vid fotograferingstillfället när vi lämnade anläggningen och blickar kommer att finnas kvar på min näthinna länge. Det var ett möte med människor - inte med ett kolli flyktingar.

Herr talman! För liberalerna är vägen framåt mycket klar. Det behövs mer bildning och strävsamhet som ett kitt mellan människor.

(Applåder)

I detta anförande instämde Allan Widman (L).

Herr talman! Förra mandatperioden var jag ersättare i kulturutskottet, så jag känner mig ganska hemma i de här debatterna. Nu får jag komma en gång per år och prata spelpolitik. Det känns alltid lika bra. Den här gången har man i kulturutskottets betänkande nr 8 slagit ihop folkbildningsfrågor med spelpolitik, och det är fantastiskt att följa den debatt som ni har om folkbildningsfrågor och som Annika Lillemets från Miljöpartiet deltar i. Men jag ska alltså hålla mig till spelpolitikens område.

Jag tycker att det är väldigt kul att jobba med spelpolitik just nu, då det äntligen börjar röra på sig också i politiken. Spelmarknaden förändrades under ett stort antal år i och med den tekniska utvecklingen, som många har pratat om. Det finns väldigt många oreglerade bolag inom EU-området, och de erbjuder tjänster för Sverige. De här bolagen satsar stora summor reklam för att vinna marknadsandelar. Men under många år hände i praktiken ingenting på det politiska området.

Därför är jag väldigt glad att nuvarande regering har tillsatt en spelutredning. Dessutom har man tagit fram underlag som ska leda till en proposition om spelberoendefrågorna nu i vår. Även detta är väldigt efterlängtat. Det har getts nya uppdrag till Folkhälsoinstitutet om att utveckla kunskapsstöd om spelproblem. Man har fått nya mål om att minska skadeverkningarna och överväga behovet av fler uppföljningssystem, till exempel när det gäller olika former av skador och självmord. Man har också dragit igång en ny och väldigt bred befolkningsstudie inom ramen för Swelog. 21 000 personer ingår i studien. I vår kommer man att presentera ett första resultat som ska bli spännande att ta del av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildning och spelfrågor

Det har länge funnits en väldigt bred majoritet i Sveriges riksdag för att få ordning och reda på spelmarknaden. Nu har Spelutredningen kommit igång och fått en kompetent utredare i Håkan Hallstedt, generaldirektör på Lotteriinspektionen. Man har, precis som flera andra pratat om, fått en bra politisk referensgrupp och en expertgrupp.

Därför föreslås i det här motionsbetänkandet avslag på egentligen alla spelmotioner. Det är helt rimligt, eftersom Spelutredningen nu har tillsatts. Den ska jobba med de allra flesta av de frågor som lyfts fram i motionsbetänkandet.

Jag vill ändå säga några ord om saker som inte lyfts fram så mycket i Spelutredningen, men som faktiskt lyfts fram i betänkandet. Den typ av dataspel som enligt dagens lagstiftning närmast är att jämföra med brädspel, det som vi kallar "gaming" till skillnad från "gambling", kan också ha väldigt stora kulturvärden. De kan berätta en minst lika konstnärlig och komplicerad historia som en spelfilm. Det finns ett litet uppdrag hos Kungliga biblioteket att lagra vissa spel, spelkonsoler och så vidare.

Andra typer av dataspel kan likna sport. De har stora inslag av tävlingsmoment och drar stora horder av både deltagare och åskådare, eller så kan de i stor utsträckning likna spel om pengar. Det kan vara att man får väldigt snabba vinster i annan form än just pengar men köper sig stora fördelar med pengar, så att det är ändå ganska stora pengar inblandade. Framför allt liknar det här en massa annat näringsliv som just nu går väldigt bra och där man ständigt har behov av nya och välutbildade utvecklare. Det finns alltså all anledning att ha fokus även på det här dataspelsområdet.

Jag hoppas därför att vi i fortsättningen kan få fler strukturer som tittar på både faror och möjligheter med dataspel och att vi från politiken kan hitta någon form av hemvist för dem, om det nu ska vara inom kultur, näring, idrott eller annan spelverksamhet.

Men i dag, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 april.)