Frågestund - 2016-02-11

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Hellmark Knutsson.

Det finns i dag en växande efterfrågan på religionsvetenskaplig forskning, och det finns tre enskilda teologiska lärosäten som bedriver sådan forskning.

Sedan lång tid tillbaka har de teologiska högskolorna inte fått ekonomisk ersättning för den forskningsanknutna utbildning som de bedriver, detta trots att andra enskilda utbildningssamordnare får statliga forskningsanslag. Statliga högskolor och universitet och enskilda utbildningsanordnare förutsätts ju ge en forskningsanknuten utbildning, och staten finansierar 80 procent av forskningen vid landets högskolor och universitet. Därför borde statliga forskningsmedel kunna fördelas rättvist.

Anser statsrådet Hellmark Knutsson att samma villkor för tilldelning av statliga forskningsmedel ska gälla för statliga och enskilda utbildningsanordnare?

Herr talman! Tack för frågan, Annika Eclund! Det är som sagt ingen ny fråga, men det är helt riktigt att principen länge har varit att basanslag, alltså den tilldelning av medel som går direkt till högskolor och universitet utan konkurrensutsättning, inte fördelas till de enskilda högskolorna. Där är det utbildningsplatser i första hand som fördelas ut.

Nu har det skett en förändring så att man också har fördelat forskningsanslag för att garantera kvaliteten i utbildningen. Detta har framför allt varit knutet till de utbildningssatsningar som den förra regeringen men också den här regeringen har gjort, till exempel inom vårdområdet.

Nu pågår arbetet med nästa forskningspolitiska proposition, och då finns anledning att diskutera om det ska vara en ny princip eller om det som har gällt ska fortsätta gälla. Vi kommer därför att återkomma till den här frågan framöver.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

En av de här skolorna, Johannelunds teologiska högskola, har inte fått antalet utbildningsplatser uppförhandlade sedan 2003. Som jag sa finns det en stor efterfrågan på den här utbildningen. I dag sker en överproduktion, samtidigt som skolan får ersättning för en nivå från 2003.

Är statsrådet villig att korrigera ersättningen så att den mer överensstämmer med efterfrågan på utbildningsplatser och den produktion som faktiskt sker?

Herr talman! Tack för den uppföljande frågan!

Det är ju så att det står universitet och högskolor fritt att både dimensionera utbildningen och göra utformningen av den utifrån de nationella mål vi har. För enskilda lärosäten gäller det att man måste ansöka om tillstånd för examen.

De satsningar som vi gör på extra utbildningsplatser är ofta kopplade till olika typer av brister, men det finns också fria platser.

Herr talman! Jag har en fråga till miljöminister Åsa Romson. Det gäller pant i Norden som vi har diskuterat tidigare, senast i Reykjavik i oktober i höstas.

I december kom det ett svar från regeringen till Nordiska rådet när det gäller rekommendationen om bilaterala avtal mellan olika länder i Norden. Tyvärr var det ett negativt svar med hänvisning till att pantsystemet fungerar bra i Sverige.

Min fråga är: Kan det vara riktigt att miljöministern tycker att insamlingen av aluminiumburkar fungerar bra när minst 30 procent, eller 300 miljoner burkar, som konsumeras i Sverige inte omfattas av pantsystemet? Ca 14 procent återvinns i det normala systemet, och 86 procent hamnar på andra ställen. Är detta hållbart för framtiden?

Herr talman! Tack för en angelägen fråga om hur vi får ett pantsystem och en återvinning av burkar och eventuellt också flaskor som fungerar i Sverige, i Norden och också i våra grannländer.

Det är riktigt att inom ramen för Nordiska rådets samarbete har frågan om ett nordiskt pantsystem och andra utökningar av pantsystemet internationellt diskuterats under en längre tid. Det vi ser i utvärderingsrapporter och liknande är att vi inte vill ändra ett system som i grunden fungerar väldigt bra, vilket det svenska pantsystemet för dryckesförpackningar på burkar gör, utan vi vill snarare söka möjligheter genom bilaterala avtal.

Precis som Danmark nu gör med Tyskland kan Sverige säkra en ännu bättre återvinning av pant den bilaterala vägen. Det är den vägen vi söker.

Herr talman! I den skrivelse vi fick senast nämndes inte någonting om bilaterala avtal, så vi reagerade och funderade på om det här var en hållbar utveckling. Vad är detta, tänkte vi.

Vi har ju sett att Danmark håller på att bilda ett bilateralt avtal med en delstat i Tyskland. Finland och Lettland pratar också, men det är Sverige som ligger som nummer två vad gäller import av burkar och PET-flaskor, så det är ju extra viktigt att vi tittar på det här och kanske tar fram en bra statistik. Det saknar vi ofta, framför allt nu när PET-flaskorna kommer med också.

Herr talman! Den information som jag fick senast på Nordiska rådet var just att även Sverige söker den bilaterala vägen till exempel med Tyskland när det gäller detta.

Jag kan återkoppla och säkra att den processen är på gång, men det är den information jag har, och jag är precis som ledamoten angelägen om att vi kan återvinna så mycket av den goda resurs som aluminiumburkarna innehåller så många gånger som möjligt i Sverige, i Norden och i Europa.

Herr talman! Min fråga är till äldreminister Åsa Regnér.

Det är så att jag har ägnat den största delen av både mitt yrkesliv och mitt politiska engagemang åt äldreomsorgen. Under en ganska lång följd av år har jag upplevt att de anställda blir alltmer pressade. Man har svårt att få tiden att räcka till, och man känner ofta att man inte riktigt ger den kvalitet som man önskar att man kunde ge. Man känner helt enkelt frustration över att inte göra ett tillräckligt bra jobb.

Vi vet också att vi har ett mycket stort rekryteringsbehov just inom den här verksamheten, och vi behöver många utbildade undersköterskor.

Därför vill jag fråga ministern: Vilka åtgärder planerar ministern för att säkerställa bemanningen i äldreomsorgen?

Herr talman! Tack för den här frågan, som är väldigt viktig! Äldreomsorgen är, som jag ser det, ett av de största ansvarsområdena som en regering och ett land har.

Regeringen har tagit beslut om bemanning till äldreomsorgen på 2 miljarder per år. De här medlen gick åt väldigt snabbt när vi började betala ut dem. Jag var senast häromdagen på ett äldreboende där man hade kunnat lägga om scheman med ny personal så att alla kan jobba heltid. De används väldigt mycket.

Vi har också i dag i regeringen tagit beslut om en förordning som förtydligar kommuners och anordnares ansvar när det gäller att se till att det finns bemanning dygnet runt som kan komma utan dröjsmål. Detta är en efterlängtad förstärkning som är bra både för boende och för personal.

I år har vi också 200 miljoner för kompetensutveckling i äldreomsorgen, och jag har också tillsatt en utredning som ska titta på kvalitet i stort, nu och i framtiden, när det gäller äldreomsorg.

Herr talman! Jag får tacka ministern så mycket för svaret, som jag tror gläder väldigt många. Det är efterlängtat.

Min följdfråga blir då: Hur säkerställer vi att det verkligen blir den äldres behov som styr vad medlen används till?

Herr talman! Jag utgår från den frågan hela tiden. Jag gör själv en äldreresa genom Sverige och tittar på hur äldreomsorgen ser ut och organiseras i olika kommuner.

Jag får se många goda exempel. Regelverket säger att man ska utgå från de äldre kvinnorna och männen som befinner sig i äldreomsorgen. Jag ser också många goda exempel på det i verkligheten. Dock hoppas jag att de förstärkningar som nu görs - bemanningssatsningen är den historiskt största - ytterligare kan säkerställa att det blir så i verkligheten.

Herr talman! Min fråga riktar sig till samarbetsminister Kristina Persson.

Vi kan konstatera att asyltrycket mot vårt land har varit ohållbart, och vi ser i grunden positivt på skärpt kontroll över våra gränser.

Samtidigt är många av oss engagerade i det arbete som ständigt pågår för att långsiktigt avlägsna gränshinder inom Norden. Interna nordiska gränshinder innebär en prövning för nordisk mobilitet och är inte långsiktigt hållbart.

Det vore intressant att se över möjligheten att införa gemensamma nordiska yttre gränskontroller eftersom EU:s yttre gräns i mångt och mycket kollapsat. Det är nu reellt en möjlighet eftersom den danske statsministern Lars Løkke Rasmussen har öppnat för förslaget. Ministern har själv initierat en arbetsgrupp för en långsiktig gemensam nordisk lösning. Samtidigt finns en viss oro för att konkreta förslag saknas.

Hur vill ministern gå vidare med att ta ett gemensamt initiativ från ord till handling med sina nordiska kollegor?

Herr talman! Tack för frågan!

Jag är lika angelägen som frågeställaren om att vi ska ha öppna gränser i Norden. Vi har med framgång avlägsnat hinder med hjälp av Gränshinderrådet under det gångna året. Förhoppningen är att denna situation inte ska vara under för lång tid. Det finns även ett stort intresse i den nordiska kretsen för ett nära samarbete.

Förslaget från Løkke Rasmussen, som vi berörde som hastigast när vi sågs förra veckan i Helsingfors, är intressant. Jag hoppas att förslaget kommer att diskuteras. Men det är migrationsministrarna som har ansvaret för att komma överens i frågorna. Så sent som för två dagar sedan var det ett möte mellan vår migrationsminister och den danska kollegan i Köpenhamn, men då kom inte frågan upp. Den kommer förmodligen att tas upp lite längre fram. Bland annat kommer statsministrarna att ha ett möte om de nordiska frågorna.

Herr talman! Tack för svaret! Jag hör naturligtvis att det finns ett intresse.

Samtidigt är det viktigt för gränspendlare i dag och för tillväxt i morgon att frågorna löses långsiktigt och inte blir hyllvärmare eller begravs i någon form av långsiktig utredning.

Kan ministern säga något mer konkret om när man tror sig kunna redogöra för ett skarpt nordiskt förslag som tagits fram i samråd?

Herr talman! Jag vågar inte tala om tidpunkter, men det pågår hela tiden många kontakter i frågorna i Norden. Vi kommer att fortsätta både i den större nordiska gruppen och förstås ännu intensivare i den svensk-danska kontexten. Det är där vi har de stora strömmarna av människor som kommer och id-kontrollerna. Det kommer säkert att hända saker framöver i diskussionerna.

Herr talman! Min fråga är till klimat- och miljöminister Åsa Romson.

Centerpartiet ser behovet av och vikten av att ha mycket närproducerade och lokalproducerade livsmedel i Sverige. Det minskar bland annat behovet av transporter, och det råder hög och god kvalitet på livsmedlen eftersom det finns en omfattande djurskyddslag och antibiotikaanvändningen är minimal. Sett i skenet av vad som har hänt den senaste veckan är frågan än mer påtaglig.

Näringen har det tufft. Delar av näringen går på knäna, och det behöver göras insatser och vidtas åtgärder.

Regeringen arbetar med en livsmedelsstrategi, som många i näringen bedömer är viktig för att se på möjligheterna framöver. Ansvarig minister har sagt att han inte vill se ett mål för minskad köttkonsumtion. Är det regeringens samlade synpunkt, klimat- och miljöminister Åsa Romson, att det inte ska finnas ett sådant mål för livsmedelsstrategin?

Herr talman! Jag är lika angelägen som ledamoten om att det ska bli en ökad produktion av livsmedel i Sverige. Produktionen ska vara av god kvalitet, vilket den är i dag. Sett i relation till konkurrensen utifrån är produktionen satt under stark press.

Svaret på att samla näringen och skapa ett mer samlat regelverk är livsmedelsstrategin. Den är produktionsfokuserad, det vill säga hur näringen kan stärkas genom att Sverige blir en bättre och större matproducent. I den delen uppfyller inte den strategin några mål av det vidare slaget när det gäller hela den svenska miljöpolitiken i form av avtryck globalt i fråga om resursutnyttjande. Det är en stor fråga när det gäller köttkonsumtionen. Det här är en produktionsstrategi som jag är positiv till.

Herr talman! Låt mig se om jag har tolkat svaret rätt: Det ska inte ingå något mål om minskad köttkonsumtion. Miljöministern får rätta mig om jag uppfattade fel.

Det är intressant att titta i regeringspartiernas program och se vilka förslag som finns som berör en sådan strategi. Där framgår att Miljöpartiet länge har drivit på för att införa en köttskatt. Är det en fråga som kommer upp i diskussionerna kopplat till livsmedelsstrategin?

Herr talman! Miljöpartiet har inte med i sitt partiprogram att införa köttskatter. Däremot är vi för att med hjälp av olika styrmedel säkra att det svenska miljöavtrycket globalt och inhemskt minskar. Där är animaliekonsumtionen en starkt drivande faktor.

Det vi kan se hända nu är vad som har kommit med i den förstärkta lagstiftningen för upphandling, nämligen att ge mer stöd till kommunerna, till skolmåltider, till upphandling av mer vegetariskt och för högre kvalitet på köttet. Det är strategin för att minska köttkonsumtionen.

Herr talman! Jordbrukssektorn har bland annat på grund av svenska särkrav det tufft. Livsmedelssektorn skulle kunna producera mer av det som konsumeras i landet och samtidigt exportera mer till andra länder. Det skulle skapa fler arbetstillfällen i hela landet.

För att förbättra konkurrenskraften i sektorn pågår ett arbete med att ta fram en livsmedelsstrategi, men olyckligt nog försöker en del aktörer att smyga in andra frågor i strategin.

Det är förvisso förvånande att landsbygdsministern tidigare i veckan visade sig ha ganska dålig koll på flera frågor när det gäller köttkonsumtion, miljö och klimat. Men han hade helt rätt i att frågorna inte hör hemma i livsmedelsstrategin. Tyvärr var beskeden inte lika tydliga från andra representanter för regeringspartierna.

Står regeringen fast vid uppfattningen att livsmedelsstrategin ska fokusera på konkurrenskraften för livsmedelsbranschen och inte blanda in frågor som till exempel konsumtion av enskilda livsmedel som kött?

Herr talman! Jag svarade på den frågan i mitt förra inlägg.

Herr talman! Då ska det uppfattas som att det inte kommer att vara något annat fokus än på produktionen i livsmedelsstrategin, vilket i så fall är glädjande. Det välkomnar jag.

I diskussionen tidigare i veckan framfördes från flera håll krav på att införa en köttskatt. Det anknyter till frågan tidigare.

Kommer regeringen att föreslå införandet av en sådan köttskatt under mandatperioden?

Herr talman! Nej, regeringen har inga planer på att införa en köttskatt. Det regeringen har gjort för vårt samlade miljöavtryck och för att få en mer hälsosam matkonsumtion i landet är att ta fram uppdaterade kostråd, en upphandlingslagstiftning som stöder skolor och landsting som vill fokusera på kvalitetsmat och därmed väljer mer frukt och grönt och svenskt kött framför andra konstellationer av matvaror. På det sättet driver regeringen på inte bara en kvalitetsproduktion i Sverige utan också för hälsosammare måltider.

Herr talman! Jag har en fråga till jämställdhetsminister Åsa Regnér.

Gårdagens SVT-program Uppdrag granskning handlade om angreppen mot kvinnor för deras politiska verksamhet och engagemang. Det handlar om riksdagsledamöter, kommunpolitiker, journalister, opinionsbildare och andra engagerade kvinnor i offentligheten som får motta hat, sexistiska hot och andra hot på grund av deras politiska engagemang.

Rättegången i Lunds tingsrätt är unik i sitt slag eftersom processen just handlar om det. Det var ofantligt många med politiska uppdrag som hade fått motta politiska hot. Syftet är helt uppenbart. Det politiska motivet gärningsmännen har är att tysta kvinnor i offentligheten.

Min fråga är: Vad anser jämställdhetsministern om detta? Vad kan vi göra för att bekämpa den typen av hot riktade mot vår demokrati?

Herr talman! Tack, Lawen Redar, för frågan. Den är väldigt viktig. Att kvinnor och män kan utöva sitt politiska uppdrag på goda och lika villkor är väldigt viktigt i vårt samhälle.

Som jag ser det handlar frågan representation och att man kan uttrycka sin åsikt utan att få den här sortens kommentarer efteråt. Dessutom är de ofta betydligt råare och har sexuell anspelning när det gäller kvinnor. Därför behöver vi se över de förslag som nyligen kom från en utredning till Justitiedepartementet. Vi behöver över huvud taget använda den lagstiftning som finns.

Dessutom tror jag att vi igen behöver ha ett samtal om representation i vid mening när det gäller kvinnor och män. Det är också ett jämställdhetspolitiskt mål. Jag ska snart lägga fram en skrivelse om jämställdhetspolitiken där jag avser att ta upp flera frågor på området.

Herr talman! Tack svaret, statsrådet. Det känns väldigt betryggande att arbetet är igång och att man tar frågan på största allvar. Det är precis det som behövs.

Jag funderar mycket på förlängningen om man inte akut agerar i frågan. Vi kan riskera att vi får en selektiv demokrati där människor går tillbaka och inte vill engagera sig och vara en del av det vår demokrati bygger på, nämligen människors engagemang.

Jag vill tacka för svaret och hoppas på att det politiska arbetet fortsätter i den riktningen.

Herr talman! Jag tycker att detta är viktigt. Den 8 mars arrangerar jag ett seminarium som handlar om representation i vid mening. Det finns en rad frågor där som handlar om kvinnors och mäns olika villkor i politiken, vem som får höras i det offentliga rummet och hur man blir bemött utifrån olika maktordningar när det gäller den här frågan.

Det är väldigt viktigt att vi har det samtalet. Det gäller också vem som blir vald till politiska uppdrag och även till riksdagen. Det handlar också om hur länge man orkar behålla sitt uppdrag och hålla koll inte bara på att man blir vald utan att man håller sig kvar när man blivit vald.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Helene Hellmark Knutsson.

Vårt land står inför stora utmaningar de kommande åren. Det gäller inte minst skolan. Vi vet att vi behöver fler lärare. Söktrycket till utbildningarna har gått upp något, glädjande nog, de senaste två tre åren. Men det räcker förmodligen inte på långa vägar. Vi behöver fler in i yrket, och färre behöver sluta i förtid.

Jag har sett ganska få åtgärder från regeringen. Jag undrar vad statsrådet har för tankar om att popularisera yrket och höja statusen för lärarna.

Herr talman! Tack, Michael Svensson, för den jätteviktiga frågan.

Frågan om lärarbristen är en fråga som vi ärvde från den förra regeringen. Då talade vi om att det var 65 000 lärare som skulle behöva rekryteras fram till år 2025. I dag är den siffran uppreviderad.

Vi har ett stort mottagande av nyanlända. Men också barnafödandet går glädjande nog upp i Sverige. Vi räknar med en halv miljon barn ytterligare. Det innebär att vi kommer att behöva rekrytera 90 000 lärare redan fram till 2019.

Vi gör många insatser. Vi bygger ut lärarutbildningen. Glädjande nog går söktrycket upp. Det innebär att det också blir fler antagna. I dag har regeringen också fattat beslut om Lärarlönelyftet. Det innebär 3 miljarder i lönepåslag för lärare för just ett mer attraktivt yrke. Det kommer att omfatta ungefär 60 000 lärare.

Herr talman! Tack så mycket för svaret. Jag tänker delvis också på lärarutbildningen. Även om vi gjorde om lärarutbildningen 2011 och framför allt ramarna för den finns det en del i innehållet som fortfarande brister. Bland annat tycker jag att det behövs mer av metodik och ledarskap och svenska som andraspråk.

Ser statsrådet någon anledning att se över innehållet även i lärarutbildningen?

Herr talman! Lärarutbildningen är den utbildning som är mest detaljstyrd från både riksdag och regering. Det är också den som har ändrats allra oftast. Därför har jag inte för avsikt att göra det igen.

Jag tycker att det var en bra förändring man gjorde av lärarutbildningen 2011. Nu handlar det om att fullfölja det och säkerställa kvaliteten i utbildningen. Det gör vi bland annat med att tillföra 900 miljoner den kommande mandatperioden för att säkerställa kvaliteten.

Herr talman! Även min fråga går till statsrådet Hellmark Knutsson.

För Centerpartiets del är det oerhört viktigt att utbildningar ska leda till ett arbete. De flesta som väljer att läsa vidare på en högre utbildning gör det för att utbildning krävs för det arbete som de vill ha. Men de gör det också för att stärka sin chans att komma in på arbetsmarknaden.

Nyligen presenterade Saco Studentråd tillsammans med Teknikföretagarna en rapport just angående arbetsanknytningen i den högre utbildningen. Den visade att varannan student var missnöjd med arbetsanknytningen inom den högre utbildningen.

Min fråga till statsrådet är därför: Vad anser regeringen om att arbetsanknytningen anses vara dålig för studenterna? Vad planerar regeringen att göra åt det?

Herr talman! Tack, Fredrik Christensson, för denna otroligt viktiga fråga.

Vi har också uppmärksammat rapporten. Det är en fråga som vi nu håller på att titta på. Arbetslivsanknytningen är viktig i all högre utbildning. Det kan ske på många sätt. Inom vissa professionsutbildningar är det en verksamhetsförlagd del av utbildningen. Där behöver vi säkerställa kvaliteten. Men vi behöver också se till att det finns en nära samverkan mellan de framtida arbetsgivarna och dem som utformar utbildningen.

Det ansvaret ligger på lärosätena. Med det kan man också se till att det kan bli bättre arbetslivsanknytning även för dem som inte har verksamhetsförlagd utbildning. Det kan ske genom examensarbeten, praktik och annat. Framför allt behöver vi säkerställa att det blir en bättre studie- och yrkesvägledning.

Det handlar om att man har en god samverkan med de framtida arbetsgivarna för både utformningen och dimensioneringen av den högre utbildningen men också yrkesvägledning.

Herr talman! Det är glädjande att Helene Hellmark Knutsson delar uppfattningen att det är en angelägen fråga. Från Centerpartiet driver vi bland annat att alumners åsikter ska vara med i kvalitetsutvärderingssystemet och att resursfördelningssystemet ska ses över.

Tyvärr hörde jag ministern lyfta fram enbart lärosätenas roll i detta. Min fråga till ministern handlar om: Vad tänker ministern göra för att stärka arbetslivsanknytningen för studenterna?

Herr talman! Tack, Fredrik Christensson. Det är precis dessa förslag som jag tog upp. Vi är också beredda att titta på andra förslag som dem du själv nämnde här för att se hur vi kan stärka arbetslivsanknytningen.

Det är viktigt att all högre utbildning har en stark arbetslivsanknytning. Sedan ska vi komma ihåg att högre utbildning också ska leda till att man är med och skapar framtidens jobb och inte bara att man blir anställbar för de jobb som finns i dag.

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Romson.

Vi har alla nåtts av den glädjande nyheten att Miljömålsberedningen föreslår en klimatlag och ett klimatpolitiskt råd som ska bevaka att regeringen följer klimatlagen. Allt detta görs för att Sverige ska nå nollutsläpp år 2045 och vara föregångare i det klimatarbete som världen har manifesterat i Parisavtalet.

Klimat- och miljöministern har sagt att erfarenheten visar att när vi väl sätter mål når vi dem ofta snabbare än vad vi tror. Detta förslag har redan hunnit få kritik för att det är för tufft och för att det är för lätt. Det är kanske ett gott betyg till utredningen.

Det jag tänker är att olika grupper i samhället, olika företag, branscher och människor i sin vardag har olika förutsättningar att nå klimatmålen. Det leder till min fråga. Var ser vi de största utmaningarna, och vilka är de största inspiratörerna och föregångarna?

Herr talman! Precis som Camilla Hansén ser jag på det förslag som kom och presenterades på DN Debatt i går av de sju partier som i dag sitter i Miljömålsberedningen.

Det var ett förslag i ett delbetänkande, ett uppdrag som regeringen gav för ungefär ett år sedan. Vi går samlat fram med hur vi stärker också riksdagens roll. Det handlar om uppföljningen av det klimatpolitiska rådet, ett klimatpolitiskt ramverk men även en klimatlag.

Det består av de delarna tillsammans med att man pekar ut och är enig om att färdplanen är tydlig. Den är nu tydligare satt med ett specificerat mål till år 2045. Det är lika viktigt för Sverige som avtalet i Paris är för världen.

Det är ett golv och ett sätt att ge det hela ett ramverk. Utgående från det har vi möjlighet att ge förutsättningar till aktörer runt om i samhället, som ju faktiskt är de som gör jobbet när det gäller att minska utsläppen. Sedan är det riktigt att olika sektorer har olika förutsättningar, precis som Camilla Hansén påpekar.

Herr talman! Finns det några särskilda som du, Åsa Romson, vill lyfta fram som loket som drar tåget mot målet?

Herr talman! I Sverige är det vissa sektorer och aktörer som verkligen går som tåget, eller förhoppningsvis bättre än tåget, när det gäller att minska klimatutsläppen. Totalt sett är energibranschen en sådan sektor. Globalt har det aldrig skett någon större revolution än de senaste fem tio åren. Förnybart är den energikälla som växer explosionsartat.

I Sverige är transportsektorn en möjlighetssektor, men där har vi också svårigheter.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Hellmark Knutsson.

I vår kommer den digitala strategin för skolan. Den är efterlängtad. För att skolorna och huvudmännen ska kunna leva upp till den behövs det lärare som har rätt kompetens. Det kommer att bli en utmaning för många huvudmän att utbilda de lärare som man har.

Staten har ett stort ansvar för att de som går lärarutbildningen lever upp till de examensmål som finns när det gäller att använda digitala verktyg. Det kommer oroväckande signaler från bland annat lärarfackens studerandeföreningar, som säger att de ser väldigt lite av detta med digitala verktyg i sin lärarutbildning. Det gör att det kommer att bli svårt för dem att leva upp till de krav som kommer att ställas i den digitala strategin när det gäller att använda digitala verktyg när de väl ska ut och undervisa.

Hur tänker statsrådet och regeringen följa upp att dessa examensmål blir verklighet i lärarutbildningen ute på våra lärosäten?

Herr talman! Tack, Maria Stockhaus, för en väldigt angelägen fråga!

Vi behöver verkligen se till att följa upp detta. Det kommer naturligtvis att vara möjligt genom det nya kvalitetssäkringssystem som vi, eller rättare sagt vår universitetskansler, har tagit fram och som just nu behandlas av riksdagen. Där finns det möjlighet att göra tematiska uppföljningar av våra utbildare. Det kan ske på initiativ av oss eller av Universitetskanslersämbetet.

Jag vill också säga att det pågår mycket utvecklingsarbete ute på lärosätena för att bli bättre på detta. Jag besökte Södertörns högskola och tog del av deras arbete. Det handlar också om att sprida goda exempel på utvecklingsarbete som görs.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det är något som saknas i den digitala strategi som kommer. Det finns nämligen inget uppdrag att ta med högre utbildning när man tar fram strategin. Hur ser statsrådet på det, och är regeringen beredd att ta fram en digital strategi även för högre utbildning?

Herr talman! Tack, Maria Stockhaus!

Detta handlar om hur vi utvecklar arbetet med digitala verktyg i den högre utbildningen som pedagogik och för distansutbildning. Det är något som vi tittar på för att kunna förbättra den högre utbildningen med hjälp av den nya tekniken.

Vi kommer att titta på detta. Som jag sa ger vi oss också möjligheten att göra den här typen av utvärderingar genom ett nytt kvalitetssäkringssystem.

Herr talman! Min fråga går till vice statsminister Åsa Romson.

Migrationsverket har presenterat sina nya beräkningar av antalet migranter som förväntas komma till Sverige under året. Det handlar om uppemot 140 000 som kan komma hit som en direkt följd av de förmåner som Sverige erbjuder. Migrationsverkets generaldirektör har dessutom sagt att det är fullt och att myndigheten inte klarar av att ta emot ett så stort antal migranter. Han säger även att det knappt går att tala om prognos längre.

Tidigare år har beräkningarna dessutom legat i underkant, varför det finns en stor risk för att antalet stiger kraftigt.

Min fråga till vice statsministern är om hon äntligen kan erkänna att volymfrågan spelar roll och vad hon avser att göra för att minska antalet asylsökande till Sverige.

Herr talman! Tack för en fråga som ledamoten anser är viktig!

När det gäller Migrationsverkets prognos var regeringen tydlig med att den, precis som Migrationsverket säger, är osäker. Det har kommit oerhört många prognoser, och det har blivit mycket svårare att förutse detta för Sverige.

Prognosen visar den globala kontext som finns i flyktingfrågan. Att, som ledamoten säger, flyktingar kommer till Sverige på grund av de förmåner vi ger här stämmer inte alls. Flyktingar kommer till Sverige för att de flyr, för att vi har en global kris. Det är krig, våld och terror i Syrien. Det begås övergrepp. Det är detta som är grunden till den flyktingsituation som Sverige och Europa har just nu. Det borde rimligen vara i fokus här.

Det är också sant att vi i Sverige har ett mottagningssystem som står inför stora utmaningar. För att stärka detta har regeringen inlett en rad åtgärder.

Herr talman! Det är sorgligt att ministern inte inser allvaret i den situation vi står inför.

Kostnaden för Migrationsverkets verksamhet beräknas med nuvarande prognos öka med hela 420 miljoner kronor för året. Det är våra gemensamma tillgångar som vi ska använda för att finansiera detta. Pengar växer inte på träd. Hur avser ministern att verka för att finansiera detta? Vilka skatter ska höjas, och vilka delar av välfärden kan man offra?

Herr talman! Det allvar som finns i situationen, och som jag betonade, är den globala flyktingsituationen. Vi har inte sedan andra världskriget haft så mycket flyktingar i världen. I år har vi redan haft fler dödsolyckor med flyktingar på Medelhavet än vad vi hade vid samma tidpunkt förra året. Att regeringen inte skulle inse allvaret i frågan tror jag är klart överdrivet.

Sedan gör vi mycket stora insatser för att vi i Sverige ska klara av att ge ett gott mottagande, och vi ska också klara av att se till att människor snabbare kommer i arbete och bidrar till vårt samhälle.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till Åsa Regnér.

LSS och personlig assistens är en rättighetslagstiftning som har inneburit en stor förbättring i många funktionsnedsatta människors livsvillkor och är helt avgörande för möjligheten att leva ett liv som andra.

Nu har Försäkringskassan fått i uppdrag av regeringen att minska antalet timmar som beviljas. Det är en inskränkning som vi anser är så omfattande att den borde ha föregåtts av en lagändring - en lagändring som vi i V absolut skulle ha röstat emot.

Jag måste ändå fråga: Anser du, Åsa Regnér, som ansvarigt statsråd, att det direktiv som Försäkringskassan fått i regleringsbrevet är inom regeringens uppdrag, eller borde det ha föregåtts av en lagändring?

Herr talman! Det här är en viktig fråga. Det är en rättighetslagstiftning, och den är grundläggande i livet för många människor som lever med svåra funktionshinder. Vi har under de senaste tio åren haft en kostnadsutveckling där kostnaderna har ökat väldigt mycket medan antalet personer inte alls har ökat lika mycket. Antalet timmar har däremot skjutit i höjden på ett sätt som är svårt för de allra flesta att förklara.

Vi tycker att det är viktigt att pengarna går till det de är tänkta för. Därför måste vi genomföra olika saker som gör att man får bättre koll på att pengarna går till det de är avsedda för, det vill säga till dem som har dessa behov. Detta är ett led i det.

Herr talman! Tack för svaret, Åsa Regnér!

Den mycket starka skrivning som regeringen har lagt till i regleringsbrevet är mycket svår att läsa på något annat sätt än som en uppmaning till Försäkringskassan att minska antalet timmar. Därmed anser vi att det är en uppmaning till Försäkringskassan att frångå att tolka lagen efter behov.

Min följdfråga är därför: Anser du att regeringen i regleringsbrev ska ange hur myndigheten ska tolka lagen?

Herr talman! Lagstiftningen ligger kvar, och den ser ut som den gör. Vi kommer att tillsätta en utredning och se över detta, och då kommer berörda organisationer att bli inbjudna att delta på olika sätt i utredningen.

I regleringsbrevet står att de ska bidra till att dämpa kostnadsutvecklingen. Det är en del av att få kontroll över en utgift som de flesta tycker att man behöver få kontroll över.

Herr talman! Min fråga går till jämställdhetsminister Åsa Regnér.

Hållbar utveckling är ett viktigt begrepp för vår gemensamma framtid. De tre perspektiv som hållbar utveckling generellt innefattar är att varje beslut eller underlag som en myndighet fattar ska innehålla en social dimension, en ekologisk dimension och en tillväxtdimension.

Hållbar utveckling är ett begrepp som ofta återkommer i olika politiska sammanhang, såväl regionalt som nationellt. Min fråga till jämställdhetsministern är därför: På vilket sätt sammanförs i dag den förda jämställdhetspolitiken utifrån ett resonemang kring hållbar utveckling?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för denna stora fråga.

Lyckligtvis får vi - hela Sverige - ett tillfälle att prata om dessa frågor i ett och samma sammanhang i och med att vi ska implementera Agenda 2030. Det är redan en viktig fråga.

Nu när Sverige liksom alla andra medlemsstater i FN ska ta sig an det stora uppdraget att leva upp till målen om hållbar utveckling blir det en naturlig plattform för att föra samman och mäta att vi gör detta.

Jag och många i den här kammaren har kämpat för att det ska finnas ett speciellt mål för jämställdhet, men så som det är i världen i dag var det inte helt lätt att få till det. Det innehåller skrivelser om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, vilket är oerhört viktigt. Dessutom ska jämställdhet genomsyra alla målen.

Jag ser att det arbetet blir viktigt liksom den skrivelse om jämställdheten som regeringen kommer att presentera senare under året. Det är två bra tillfällen att komma tillbaka till.

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Länsstyrelserna här i Sverige har ett viktigt uppdrag att sammanföra de nationella målen när det handlar om jämställdhetspolitik så att de får genomslag även lokalt ute i länen, till exempel i Blekinge som jag kommer ifrån.

Det ska ske genom kunskapsuppbyggnad och genom att samordna olika typer av insatser och partnerskap lokalt. Hur resonerar ministern kring det arbetet och möjligheten att låta landets länsstyrelser intensifiera detta arbete ytterligare under den kommande tiden?

Herr talman! I den skrivelse jag nämnde nyss kommer jag att återkomma till frågan om starkare och bättre styrning av jämställdhetspolitiken, för den har nämligen brustit under ett antal år. Där kommer länsstyrelserna fortfarande att ha en viktig roll, och tillsammans med det arbete jag nyss nämnde finns det många tillfällen att jobba med detta.

Jag ser jämställdhet som en stark motor när det gäller att uppnå ökad tillväxt, öka arbetskraftsutbudet, skapa en stark skattebas och så vidare, förutom alla rättviseaspekter.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till äldreminister Åsa Regnér.

I en utredning, Bostäder att bo kvar i, uppskattas att 360 000 bostäder behöver byggas för årsrika människor fram till 2030. Frågan är vad regeringen gör för att täcka detta behov. Att det finns illustreras av alla de fallbeskrivningar vi får läsa om i medierna, där 100, 90- och 80-åringar har blivit fångar i sina egna hem. De är för friska för att få flytta till vård- och omsorgsboende, men de behöver något annat att bo i.

Herr talman! Tack, Barbro Westerholm! Detta är en viktig fråga.

Vi ser behovet. Tyvärr har ungefär en femtedel av platserna i äldreboenden försvunnit under de senaste tio åren, vilket är ett stort problem. Äldre ska kunna bo där de vill, även när de har behov, och kommunerna ska se till att detta kan tillgodoses.

Regeringen har därför beslutat om ett investeringsstöd som är flexibelt och som kan användas till äldreboende, till någon typ av mellanform eller till att anpassa bostäder. Stödet kommer att trappas upp under mandatperioden.

Jag har också tillsatt en utredning som tittar på de här frågorna när det gäller kvalitet över huvud taget inom äldreomsorgen - detta är en viktig sådan fråga - för att se till att vi har ett långsiktigt perspektiv där. Överlag ska man, när man är biståndsbedömd och har behov, kunna få det stöd man behöver.

Herr talman! Detta handlar inte bara om biståndsbedömda boenden utan också om andra mellanformer, som om de införs som trygghetsboende kan förebygga behov av vård- och omsorgsboende.

Jag vill gärna höra lite mer om tankarna kring den boendeformen.

Herr talman! Det är därför investeringsstödet är flexibelt. Det kan användas även till detta. Jag ser att behovet finns, utan tvekan, och jag hoppas att medlen gör nytta.

Sedan är det en uppgift för kommunerna att tillgodose behoven.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Helene Hellmark Knutsson.

Karolinska Institutet är ett statligt universitet och något av en spjutspets när det gäller medicinsk forskning i landet. Dessutom är det KI:s styrelse som utser det anrika Nobelpriset i medicin, något som faktiskt är avgörande för vårt rykte i hela världen.

Nu har en jättestor skandal uppdagats där undermålig praktisk forskning av Paolo Macchiarini har resulterat i flera människors förtida död. I sammanhanget talas också om manipulerad forskning.

Rektorn tillsätts av regeringen. Har statsrådet för avsikt att agera i frågan om den oerhörda skandal som faktiskt ligger för handen, utöver den aviserade tremannautredningen?

Herr talman! Tack för frågan, Robert Stenkvist!

Både jag och regeringen ser väldigt allvarligt på det som har inträffat. Blotta misstanken om forskningsfusk är allvarlig för förtroendet, både för Karolinska Institutet, i det här fallet, och för forskning i dess helhet.

Det ligger ett stort ansvar på våra lärosäten. De flesta i den här kammaren är överens om att vi ska ha autonoma lärosäten. Det är riktigt att Karolinska Institutet och flera andra är statliga, men det finns en särskild förtroenderelation där styrelsen - i det här fallet konsistoriet - rekryterar rektor och utövar tillsyn.

De är dock inte inblandade vare sig i att dela ut Nobelpriset, anställa forskare eller bestämma något om forskningen, utan där sitter allmänrepresentanter från oss.

Ett stort ansvar faller på rektor och de övriga forskarna.

Herr talman! Anders Hamsten är rektor och utses och tillsätts av regeringen, om jag har förstått saken rätt. Det är inte bara fråga om forskning här. En ung kvinna från Ryssland, Julia Tuulik, avled efter Macchiarinis ingrepp, som han aldrig hade kunnat göra utan stöd från KI. Hon ruttnade inifrån och dog sedermera.

Detta är jätteallvarligt. Är det inte befogat att regeringen visar handlingskraft här?

Herr talman! Tack igen!

Vi är alla väldigt berörda både av det vi har sett i dokumentären och det vi har läst om detta fall. Men det är viktigt att vi gör rätt saker och att vi gör dem i rätt ordning.

Rektorn anställs som sagt av regeringen, det är rätt, men det görs på förslag av styrelsen, i det här fallet konsistoriet. Det är där som förtroende eller bristande förtroende ska uttryckas.

Vi har tillfört mycket i detta ärende.

Herr talman! Min fråga går till klimat- och miljöminister Åsa Romson.

I regleringsbrevet för Statens energimyndighet för år 2016 står att läsa att myndigheten tillsammans med Naturvårdsverket har fått i uppdrag att följa upp och analysera hur planerings- och tillståndsprocessen vid etablering av vindkraft har utvecklats i kommunerna.

Man skriver att om myndigheterna bedömer att det finns behov av åtgärder för att underlätta tillståndsprocessen ska de föreslå sådana, inklusive författningsförslag. I sammanhanget nämns att enligt miljöbalken krävs kommunernas tillstånd för att nya vindkraftverk ska få uppföras, det vill säga det finns ett kommunalt veto.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga ministern: Ska man tolka regleringsbrevet som att regeringen är beredd att ta bort det kommunala vetot för nyetablering av vindkraft?

Herr talman! Tack för frågan!

Vi ser att vindkraft är allt viktigare, och vi utnyttjar en allt större del av vår potential i Sverige. Trots det är det mycket vindar som blåser förbi Sverige helt utan att tillföra energi i vårt energisystem, så det finns mycket mer att göra.

Jag är inte bekant med det exakta uppdraget, för det är energiministerns ansvar att ge uppdrag till Energimyndigheten. Även om de samverkar med Naturvårdsverket innebär det inte att detaljer har beretts med mig.

Jag och regeringen har inte aviserat någon ny strategi i vindkraftshänseende. Vi ser positivt på vindkraft. Vi är beredda att titta på vilka ändringar man kan göra för att öka möjligheterna till bra vindkraft. Men vi ser också att man ska ha god planering i kommunerna och i lägesbeskrivningen för att det ska bli bra energi för alla parter, särskilt för dem som är närboende.

Herr talman! Tack, ministern! Men jag tycker inte riktigt att jag får något tydligt svar, och detta ligger ändå nära det område som ministern ansvarar för, det vill säga klimat och miljö.

Jag måste påminna om att det i regeringsformens portalparagraf står att all offentlig makt i Sverige utgår från folket och att folkstyrelsen förverkligas bland annat genom det kommunala självstyret.

I regleringsbrevet pekar man tydligt på just det kommunala vetot, och i samband med det säger man att man även ger ett uppdrag om att ta fram ett författningsförslag.

Herr talman! I strävan efter att använda mer vindkraft i Sverige tycker jag att man ska titta på flera frågor. Däremot har jag inte uppfattat att det finns någon särskild vilja från regeringen att liksom bakvägen försöka ta bort en del av det kommunala självstyret - tvärtom. Jag tror att planering på den kommunala och lokala nivån är viktig, särskilt när det gäller den typ av lokal energiproduktion som kan tillföra mycket till bygden.

Men skulle det komma några sådana förslag kommer de ju till riksdagen, så det kan du vara helt lugn med, Maria Malmer Stenergard.

Herr talman! Min fråga går till den nordiska samarbetsministern Kristina Persson.

För någon vecka sedan var det ett nordiskt samarbetsministermöte i Helsingfors. Där diskuterades det många angelägna frågor för det nordiska samarbetet. En av frågeställningarna var integrationen av de nyanlända till Sverige och Norden. Jag tror personligen att vi har mycket att lära av varandra när det gäller arbetet med att klara integrationen, vilket kommer att vara en av de stora frågorna under ganska lång tid i Norden.

Jag har en fråga till ministern om hur diskussionerna gick. Kan vi dra slutsatser och lära av varandra när det gäller kunskapsinhämtning och annat? Vi har ändå haft lite olika profiler när det gäller mottagandet.

Herr talman! Tack, Johan Andersson, för frågan!

Det stämmer att vi träffades i Helsingfors i förra veckan. Vi hade en engagerad och positiv diskussion om flykting- och integrationsfrågorna i Norden. Det finns en stark vilja att hjälpas åt och dela erfarenheter med varandra, för vi inser alla att flyktingfrågan förutsätter en förmåga också att integrera, att se till att människor kommer in i arbetslivet.

Vi har beslutat att gå vidare med diskussionen och samarbetet. I första hand kommer vi att plocka fram bra exempel från våra egna verkligheter och dela de exemplen, best practice, med varandra. Vi kommer säkert också att föra vidare diskussionen om hur vi skulle kunna samarbeta i Europa och hur vi kan trycka på för ett bättre samarbete i Europa i flyktingfrågor.

Herr talman! Tack så mycket, ministern, för svaret! Jag har en följdfråga som gäller ett annat område som ni, vad jag förstår, också avhandlade på mötet. Det handlar om gränshindren.

I dag är det många som lever i gränslandet mellan våra nordiska länder och som är beroende av att det fungerar när det gäller möjligheten att bo i ett visst land och jobba i ett annat. Jag vill gärna höra lite om vad som diskuterades om detta.

Herr talman! Tack för frågan!

Vi är angelägna om att det inte ska finnas gränshinder. Målet är att ta bort alla gränshinder, så vi alla upplever det som ett slags misslyckande när vi behöver införa hinder, som vi har gjort med id-kontrollerna. Men i praktiken fungerar det ganska bra, har det visat sig. Vi har också sett att det på senare tid har minskat. De gränsproblem som har funnits i Finland och Norge har minskat.

Herr talman! Jag har en fråga till ministern för högre utbildning och forskning, Helene Hellmark Knutsson.

Det är en fråga som redan har varit uppe i frågestunden. En av de hetaste frågorna i medierna just nu rör KI, Karolinska Institutet, och framför allt dess gästforskare Macchiarini. Det är otaliga tv-inslag och spaltmeter som har publicerats om hans göranden och låtanden.

Häromdagen meddelade KI:s styrelse, det så kallade konsistoriet, att de ska tillsätta en utredning, men inte om oredlighet utan om de processuella frågor som är kopplade till historien.

Med tanke på KI:s omedelbara koppling till Nobelpriset i fysiologi och medicin är det viktigt att se på hur den uppkomna situationen ser ut. Ministern har själv uttalat att hon ser att det kan finnas risk för att detta spiller över på Nobelpriset.

Därför vill jag fråga statsrådet om ministern har tänkt agera och i så fall hur och när.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Tack, Betty Malmberg!

Det är som sagt en mycket allvarlig situation som har uppkommit på Karolinska Institutet. Det är vårt främsta forskningsuniversitet, som är högt rankat i världen. Aktsamheten om Karolinska Institutet och forskningens förtroende är det som är allra viktigast för mig och regeringen. Vi är i nära dialog med konsistoriet och inte minst dess ordförande Lars Leijonborg om hanteringen av detta. Det faller ett mycket stort ansvar på Karolinska Institutet att reda upp situationen.

Jag är också beredd att vidta åtgärder. Vi vidtog åtgärder redan när vi tillsatte en utredning om hur vi ska hantera misstanke om forskningsfusk i framtiden. Den utredningen tillsattes redan i oktober förra året och kommer att lämna sina förslag senast i november i år.

Herr talman! Tack för svaret, ministern!

Jag är den förste att hålla med ministern att vi som politiker ska hålla fingrarna i styr och inte vara inne i akademins syltburk, vilket togs upp i förra svaret. Men med tanke på Nobelprisets viktiga renommé för Sverige - och även den artikel som finns i Svenska Dagbladet i dag, där man tar upp risken för jäv i KI-granskningen - undrar jag på vilket sätt vi kan agera proaktivt ytterligare och om ministern har några idéer. Kan man tänka sig en internationell kommission?

Herr talman! Tack, Betty Malmberg!

På departementet håller vi på att titta på vad som kan göras ytterligare. När det gäller Nobelpriset är det viktigt att det handlar om en fristående organisation som är fristående också från Karolinska Institutet. Men det är också viktigt att de personer som kommer att beröras av utredningen visar gott omdöme och även omsorg om Nobelpriset och Karolinska Institutet, så att förtroendet inte riskerar att skadas.

Herr talman! Min fråga går till klimat- och miljöminister Åsa Romson.

Vi nås nu av rapporter om att över 5 miljoner barn i Etiopien riskerar livshotande undernäring. Orsaken är bland annat den värsta torkan på över 50 år. Situationen i Malawi och Zimbabwe är lika akut. Vi vet att när det kommer torka är det boskapen som dör först, därefter drabbas skördarna, och sedan är matbristen akut.

Biståndsorganisationer vädjar nu till världens rika länder om att de måste ställa upp akut. Omvärlden måste agera för att rädda liv.

Vi har sett problem med extremväder på andra håll i världen. Orsaken är väderfenomenet El Niño, som har större styrka och mer variation. Under klimattoppmötet var det Åsa Romson som förhandlade om just detta, om vilket ansvar de rika länderna har för att hjälpa fattigare länder när de drabbas av klimatkonsekvenser på grund av väderfenomen. Vilket ansvar har vi?

Herr talman! Att klimateffekterna slår hårdast mot de redan fattiga vet vi. Att torka och väderfenomen som El Niño kan dra undan golvet för människor, svälta ut boskapen och medföra att matproduktionen avstannar och folk svälter är också känt. Vi vet att den typen av väderfenomen förstärks av klimatförändringarna.

Det var kanske delvis denna kunskap som låg bakom att alla världens ledare kunde enas i Paris om ett nytt globalt klimatavtal. Det handlar om kunskapen om att vi inte bara måste lyckas minska utsläppen, som naturligtvis är grunden till detta, utan att vi också måste hjälpa varandra solidariskt och globalt med klimatanpassning och med stöd i de svåra stunder som kommer. Och det är de allra fattigaste som behöver mest stöd.

Jag är glad över att Sverige är ett av de länder som tydligast ställer upp internationellt, och som har ett stort katastrofbistånd som vid denna typ av katastrofer snabbt är på plats, men som också jobbar långsiktigt och säkerställer att vi långsiktigt får en bättre utveckling.

Herr talman! Ministern var inne på att vi vet om att dessa väderfenomen finns här, att de ökar i omfattning och att de också blir svårare att hantera. Förra året hade temperaturen stigit en grad över förindustriell nivå, och det är inte långt kvar till de en och en halv till två grader som innebär oacceptabla konsekvenser för mänskligheten med extrema påfrestningar för människor runt om i världen, men inte minst för människor i de fattigare delarna.

Herr talman! Svält beror inte bara på att man drar undan benen för jordbruksproduktionen utan också på institutionella former. Där tycker jag att det är viktigt att Sverige är en stark utvecklingssamarbetspartner, inte minst till de fattiga länderna i Afrika som just nu står inför detta hot. Men att blunda och säga att det inte skulle ha någonting att göra med klimatförändringar och med det ansvar som ligger på den rika världen, med de historiska utsläpp som har kommit härifrån, kan man inte heller göra.

Herr talman! Jag vänder mig till vice statsminister Åsa Romson.

Regeringen har för avsikt att lägga fram en proposition om det så kallade värdlandsavtalet. Det tycker jag i grunden är bra. Det innebär ökad övningsverksamhet och att vi samverkar och samarbetar med andra till gagn för vår gemensamma säkerhet.

För en tid sedan väcktes en motion av två miljöpartister, Jabar Amin och Annika Lillemets. De skriver bland annat: "Vi blir säkerhetspolitiskt mer utsatta genom värdlandsavtalet, då vi gör vårt land till ett mål för ryska kärnvapen. Detta utan att ha några säkerhetsgarantier. Värdlandsavtalet måste nog sägas vara det sämsta av de olika säkerhetspolitiska alternativ som Sverige ställs inför."

Min fråga till vice statsminister Åsa Romson är: Vilket är ditt bästa argument för att kammaren ska anta värdlandsavtalet?

Herr talman! När Försvarsberedningen kom överens i bred samverkan om en inriktning för den svenska försvars- och säkerhetspolitiken var det någonting som regeringen såg mycket positivt på. Det är viktigt att Sveriges relationer med omvärlden, inte minst i fråga om försvars- och säkerhetspolitisk analys, är brett förankrade i Sveriges riksdag. Något annat skulle vara oerhört försvårande.

Den tidigare regeringen aviserade strax före valet att Sverige med ett värdlandsavtal skulle samarbeta ännu närmare eller med ännu mer struktur med Nato. Det är någonting som regeringen har utrett sedan dess, och vi kommer att återkomma till riksdagen när en sådan proposition är klar.

Herr talman! Ska jag tolka vice statsministern på det sättet att det bästa argumentet för hennes del är att Försvarsberedningen står bakom detta?

Herr talman! För egen del tycker jag att värdlandsavtalet är bra, eftersom det ökar Sveriges säkerhet. Det kommer att medverka till ökad svensk försvarsförmåga.

Min fråga är därför: Finns det något ännu bättre argument från vice statsministerns sida, och har hon hela sitt parti med sig? Kommer samtliga miljöpartister i kammaren att votera för värdlandsavtalet?

Herr talman! När det gäller den säkerhetspolitiska analysen är det, som jag sa, viktigt att vi har bred förankring i Sveriges riksdag. Det är självklart så att olika steg och mått som Sverige tar som land när det gäller att samarbeta och göra gemensamma övningar med Finland eller att samarbeta och göra gemensamma övningar med Nato eller när det gäller andra samarbeten - vi är en samverkande part där - också sänder säkerhetspolitiska signaler. De behöver analyseras. Men regeringen har sagt, efter Försvarsberedningens arbete, att man ska återkomma med en proposition.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Helene Hellmark Knutsson.

Forskning visar att skickliga lärare är den enskilt viktigaste faktorn för elevers kunskapsresultat. En viktig förutsättning för elevers lärande och resultat blir därför att elever undervisas av utbildade lärare.

Den senaste tidens prognoser pekar på att det med dagens examinationstakt kommer att saknas 60 000 lärare redan 2019.

I delar av landet, som i min hemkommun Älvsbyn som ligger på gränsen till Norrbottens inland, är lärarbristen redan ett faktum.

Min fråga blir helt enkelt: Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att möta den omedelbara och redan pågående lärarbristen?

Herr talman! Jag tackar Linus Sköld för denna angelägna fråga.

Vi gör saker på lång sikt, men vi måste också göra snabba insatser för att möta detta. Vi satsar bland annat på kompletterande pedagogisk utbildning för dem som redan har akademisk utbildning och ämneskunskaper. Det är ett sätt.

Det som vi har presenterat i dag är ett nytt snabbspår för att också ta till vara de nyanländas kompetens, alltså de som har en lärarutbildning när de kommer, så att dessa personer så snabbt som möjligt ska kunna få kunskaper motsvarande en svensk lärarlegitimation och naturligtvis även lära sig svenska för att komma in i sitt gamla yrke.

Vi kommer också att behöva vidta fler åtgärder, och vi diskuterar det just nu inom ramen för den nationella samlingen för läraryrket.

Jag vill också säga att det är viktigt att vi har lärarutbildning över hela landet för att klara kompetensförsörjningen även i glesbygd och att vi ibland även ska kunna erbjuda det genom ett distansprogram.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Åsa Romson.

År 2020 får Tirana i Albanien en ringled, vilket gör Stockholm till den enda huvudstaden i Europa som står utan en sådan.

Nu föreslår Sverigeförhandlingen byggande av en östlig förbindelse som ger även Stockholm en efterlängtad ringled. En ringled skulle minska trafiken i innerstaden, minska utsläppen och göra vardagen enklare för stockholmarna.

Det största hotet mot projektet är Miljöpartiet. Miljöpartiet brukar motarbeta det mesta på fyra hjul, och Åsa Romson har själv motionerat om att avbryta all utredning av en östlig förbindelse.

Färska siffror visar att en östlig förbindelse har starkt stöd bland stockholmarna och bland Miljöpartiets egna väljare. Jag hoppas att Miljöpartiet släpper sitt tankeförbud kring ringleden runt Stockholm.

Jag undrar hur Åsa Romson ställer sig till byggandet av en östlig förbindelse.

Herr talman! Sverigeförhandlingen är inne i viktiga skeden. Det pågår förhandlingar med både storstadskommunerna och kommunerna runt omkring, särskilt när det gäller kollektivtrafik och ytterligare infrastruktur. Det pågår också diskussioner runt om i landet, framför allt med inriktning på hur vi ska kunna få fram snabbare tågförbindelser och en förbättrad tåginfrastruktur i Sverige.

Jag tror att det vore olyckligt om jag som representant för regeringen skulle gå in och kommentera enskilda projekt som är med i dessa förhandlingar. Jag tror att det är det sämsta som vi kan göra utifrån en situation där hela Sverige ska växa och där alla ska känna att denna förhandling faktiskt är viktig. Regeringen tycker nämligen att Sverigeförhandlingen är viktig och att den ska komma i mål med bra underlag och med bra analyser, så att vårt mål till 2020 om att minska klimatutsläppen och få en bättre vardag för alla svenskar som behöver pendla på ett effektivt sätt nås.

Herr talman! Min fråga går till den så kallade vice statsministern Åsa Romson.

Regeringen har aviserat ett arbetslöshetsmål om att man ska nå EU:s lägsta arbetslöshet senast 2020.

Nu har vi klarat av 2015, det sista året som vi kommer att ha en alliansbudget som det verkar. Det har under detta år skett en hel del förbättringar. Så sent som i morse kunde man höra på radion att ungdomsarbetslösheten har sjunkit.

Framöver ser det inte riktigt lika ljust ut. Därför blir min fråga till vice statsministern: Vad har regeringen tänkt göra nu? Vad har man tänkt vidta för åtgärder, som ännu inte är aviserade, för att uppnå målet om EU:s lägsta arbetslöshet till 2020?

Herr talman! Regeringen har från dag ett haft på sin agenda att ha en mycket kraftfull politik för sänkt arbetslöshet. Det är nämligen ett av Sveriges största problem. Regeringen satte därför ett tufft mål redan inledningsvis, och vi har jobbat efter det sedan dag ett. Det är också anledningen till att vi nu ser att arbetslösheten sjunker. Inte minst ungdomsarbetslösheten, och långtidsarbetslösheten bland ungdomar, sjunker.

Våra verktyg i form av en aktiv arbetsmarknadspolitik, inte minst med en matchningspolitik där utbildning av de grupper som står långt från arbetsmarknaden och behöver bli aktuella på arbetsmarknaden, tas på största allvar. Det är verktyg vi vill jobba vidare med, för vi ser att de har börjat lyckas. Det är bara genom hårt arbete man kan säkerställa att vi i Sverige får en högre sysselsättning och en minskad arbetslöshet så att fler kan försörja sig och bygga ett värdigt liv i Sverige.