Arbetsplenum - 2016-02-10

Herr talman! Sedan 1950 har krigen mellan jordens länder blivit allt färre. Enligt en ny studie är orsaken den växande handeln mellan länderna.

Bakom studien står forskare vid Stanford University i Kalifornien. De har granskat utvecklingen i världen efter Napoleonkrigen, det vill säga från 1816 och framåt. De konstaterar att en dramatisk förändring ägde rum efter andra världskrigets slut. Sedan dess har antalet självständiga länder på jorden tredubblats, men de går alltmer sällan i krig med varandra. Antalet dödliga konflikter från 1950-talet till 2000-talet var bara en tiondel så många som under perioden 1816-1949.

Antalet människor som dött i krig mellan länder har också sjunkit radikalt. Efter 2003, då USA invaderade Irak, har i princip inga krig mellan stater utkämpats i världen. Frågan är varför de sistnämnda krigen, de mellanstatliga konflikterna, nästan har försvunnit.

Svaret är enligt forskarna kanske inte riktigt vad man kunde förvänta sig. Den viktigaste faktorn har enligt studien varit den växande internationella handeln. År 1950-2012 växte exportens andel av ländernas bnp från 7 till 25 procent. Dessutom har antalet handelspartner vuxit enormt. Det senare är minst lika viktigt som den totala nivån på handeln.

Enligt forskarnas analys är länder med en omfattande handel inte bara hårt knutna till fredliga förbindelser med sina närmaste allierade. De har också varit mindre benägna att gå i krig över huvud taget, inklusive med sådana länder som de har haft ideologiska konflikter med.

Efter 1945 har militärallianserna varit långt mer bestående. Det har delvis varit en effekt av att världen sedan andra världskriget har gått från att vara multipolär med flera olika maktblock till att vara bipolär med bara två stora maktblock, Nato och dåvarande Warszawapakten.

Detta hade i kombination med kärnvapnens avskräckande inverkan en krigsdämpande effekt. Men det räcker inte som förklaring, menar forskarna. Utan en omfattande handel hade kanske efterkrigstiden varit en period med många fler dödliga konflikter än vad som varit fallet.

Herr talman! Jag tänkte att det kunde vara bra att börja med lite vetenskap. Nu kan vi gå över till vår politiska diskussion. I betänkandet är det ett antal motioner om handel som behandlas. Vi från Moderaterna och Alliansen menar att Sverige och världen behöver mer frihandel och färre murar. Protektionismen är ett av de största hoten mot en väl fungerande världshandel.

Protektionismen är också ett av de största hoten mot svensk export. Sverige ska vara den främsta rösten inom EU och i världen för frihandel och öppenhet. Om EU bygger barriärer mot omvärlden tappar vi konkurrenskraft och skadar vår egen utveckling. Det är värt att tänka på i dessa tider. Vi och våra partier vill underlätta för handel och stärka företagens exportmöjligheter genom att fortsätta att riva handelshinder samtidigt som konsumentskyddet och miljön värnas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Vår närhet är Norden. Vi lägger i detta sammanhang väldigt stor vikt vid att fördjupa det nordiska samarbetet genom att montera ned gränshinder och underlätta människors möjligheter att röra sig över gränserna. I dessa dagar när det har blivit svårare att åka mellan Sverige och Danmark påverkas givetvis också handeln. Det är någonting som trots rådande läge inte är bra.

Det nordiska samarbetet är unikt till följd av både sin närhet och sin politiska samsyn. Det ska främja ökad konkurrenskraft i en globaliserad värld och vara ett gott exempel. EU:s frihandelsavtal ska vidare vara så ambitiöst och heltäckande som möjligt. Där är WTO:s regelverk redan nu satt under hård press.

Det är då viktigt att slå vakt om och bidra till ett robust internationellt handelssystem som tryggar att ingångna avtal och överenskommelser efterlevs. Var det någon som kanske tänkte tvistlösningsmekanism där? Det är angeläget att ett så brett och djupt handelsavtal som möjligt snarast kommer på plats mellan Europa och Förenta staterna. Sverige bör där vara en drivande kraft i förhandlingarna.

Herr talman! Det finns många nya intressanta marknader och nya länder som öppnar sig. Varför gör de det? Jo, de har ändrat sina politiska system. De har gått från slutenhet till att öppna sig. Om än icke fullfjädrade demokratier har de i varje fall visat en ambition att öppna sig. Några sådana länder är Kuba och Iran. Det har visat sig att handelsaktioner i det förstnämnda fallet inte har varit så framgångsrika som man från början trodde och i viss mån också hoppades på.

Här finns det en fantastisk möjlighet för Sverige att kunna utveckla sin handel. Det är inte minst med tanke på den persiska diasporan och det inslag som finns av människor som har vuxit upp i dessa länder som kan bidra till att skapa handelsförbindelser.

Livsmedel och tjänster hänger ofta ihop med varandra. Livsmedel är ett område där Sverige har en enorm potential. Men det förutsätter också att vi kan handla livsmedel från andra länder. Handel är ömsesidig. Vill vi sälja våra kålrötter till ett annat land får vi också köpa grisfötter från något annat land. Vi får vara beredda på detta. Det är ett givande och ett tagande, men man betalar däremellan. Det är vad som är handel.

Vi har tidigare kritiserat regeringen för att glömma bort tjänster. Tjänster är i dag en otroligt stor del av värdeinnehållet i det mesta som exporteras. Tjänster måste tas med i större utsträckning och beaktas. Tjänster har en annan handelslogik. De är ofta knutna till att människor behöver flytta på sig och vara på annan plats och utföra tjänsterna.

Herr talman! Handeln är ett viktigt verktyg i kampen för en bättre miljö. Det går att göra inte genom att enbart skärpa lagstiftningar, utan genom att ta bort tullar och handelshinder kan man även utöka den gröna frihandeln för miljö- och klimatsmarta varor, tjänster och tekniker. Sverige bör därför verka för att ett grönt frihandelsavtal inrättas.

Med en allt oroligare omvärld blir frågor om energisäkerhet allt viktigare. Ökad frihandel inom energi och energiteknik är en förutsättning för att bli av med de europeiska ländernas beroende av bland annat rysk gas och olja, som jag tidigare sagt. Energisäkerhet ska därför prioriteras i handelsförhandlingarna. När EU förhandlar frihandelsavtal bör ett särskilt energikapitel ingå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Herr talman! Jag ska säga några ord om EU:s inre marknad. EU är världens största integrerade marknad. Den ökade rörligheten för varor, tjänster, människor och kapital som EU möjliggjort har bidragit till tillväxt och jobbskapande inte minst i Sverige. Många länder behöver dock ta krafttag för att sanera sina offentliga finanser och reformera såväl sina arbetsmarknader som sin byråkrati. Det är också någonting som skulle gagna handeln inom Europa.

För att säkerställa unionens långsiktiga överlevnad anser vi att det krävs mer av det som en gång gjorde medlemsländerna framgångsrika, handel och öppenhet. Nationsgränserna betyder allt mindre. Internationellt samarbete är avgörande för möjligheten att skapa god miljö för tillväxt och entreprenörskap.

En av EU:s största förtjänster är att utbyte av varor och tjänster inom Europa befriats från många handelshinder. Låt oss värna om detta. För att den inre marknaden ska utvecklas anser vi vidare att tjänstedirektivet bör breddas och också omfatta ökad rörlighet inom flera sektorer.

Herr talman! Vi från Moderaterna och Alliansen står bakom samtliga våra reservationer. Jag vill här för tids vinning yrka bifall bara till reservation 1.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 2 och 12. Sverigedemokraterna är i grunden positiva till frihandel och globala handelsavtal i sin helhet. Vi anser att Sverige såväl inom EU som i internationella forum som WTO ska verka för en öppen och fri handel och motverka protektionism.

Få saker skulle skada vår industri mer än om våra handelspartner skulle börja begränsa eller på andra sätt förhindra eller fördyra internationell handel. Vi förordar i princip att Sverige för en frihandelsvänlig linje både som nation och inom Europeiska unionen.

Som medlemsland i EU är vi en del av den inre marknaden. Vi är dock i vissa avseenden kritiska till EU-medlemskapet. Men även om villkoren för ett EU-medlemskap bör diskuteras i framtiden ser vi ändå att Sverige kommer att förbli en del av EU:s inre marknad i likhet med Norge och Island.

Sverige som nation måste hela tiden utveckla rätt förutsättningar för att vara ett attraktivt land för industriföretag. Sverigedemokraterna vill verka för sund konkurrens och därmed icke snedvridande regler både nationellt och globalt. Vi anser inte att stora exportnationer och ekonomiskt tunga nationer ska agera protektionistiskt och ge marknadsstöd och snedvridande subventioner till sin egen industri.

Sverigedemokraterna ser positivt på svensk konkurrenskraft och avser att fortsatt stärka den svenska industrins exportmöjligheter genom goda handelsrelationer och världsledande produkter, särskilt gällande högteknologiska produkter högt upp i värdekedjan.

Herr talman! Sverigedemokraterna är generellt positiva till handelsavtalet mellan EU och USA, det så kallade TTIP-avtalet. Vi tror att detta kommer att stärka den svenska industrin genom borttagande av både tariffära och icke-tariffära handelshinder, men även genom att förebygga tillkomsten av nya handelshinder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Sverigedemokraterna ser positivt på USA:s uttalade indikationer om transparens, deltagande och ansvarstagande. Vår förhoppning är att framtagna standardiseringar styr mot redan befintliga handelsmekanismer i WTO:s avtal. Avtalet innehåller dock väldigt många faktorer, och komplexiteten är påtaglig när det gäller det tekniska och de icke-tariffära regelhindren.

Sverigedemokraterna ser vikten av att hellre se över de områden som har störst möjlighet till regelsamarbete än att försöka hitta gemensamma nämnare för alla sektorer. Dessutom behövs en förståelse för att vissa regelverk är svåra att samköra på grund av olika myndighetsstrukturer samt olika produktregelverk. Vi anser att en gemensam minsta nämnare gällande de olika sektorerna ska generera avkastning, ökad marknadsintegration och i viss mån skydd av nationella intressen samt att handelsrelationer med tredjeland inte får försämras.

Gällande utfallet i de olika sektorerna vill vi poängtera att redan framtagna prognoser är just generella uppskattningar. Rapporter som visar vilka sektorer eller olika regioner som gynnas av handelsavtalet är osäkra. Även om vår generella uppfattning är att avtalet i sin helhet är positivt gällande industrins exportmöjligheter vill vi flagga för vissa klausuler i avtalet. Sverigedemokraterna anser att tvistlösningsklausulen ISDS ska tas i största beaktning gällande hur den kommer att utformas i det slutgiltiga avtalet. En tvistlösningsklausul av ren Naftamodell är något som Sverigedemokraterna inte kan ställa sig bakom.

Vi ser brister med dagens traditionella bistånd. Det riskerar att försätta länder i bidragsberoende trots att många utvecklingsländer, särskilt i Afrika, har växande marknader. För att lyfta dessa länder långsiktigt och för att bidragsberoendet ska upphöra behövs också hjälp till självhjälp genom företagande och handel. Sverigedemokraterna vill hjälpa svenska företag att investera mer i utvecklingsländerna. Fler företag och ökat entreprenörskap leder till fler arbetstillfällen och ökade skatteintäkter för biståndsländerna.

Vi vill också främja många små entreprenörer i utvecklingsländer. Det gäller inte minst kvinnor, som det är viktigt att stödja med exempelvis utbildning och mikrolån. Det finns redan i dag exempel på verksamheter som stöder företagsamhet, bland andra Swedfund, Business Sweden, Exportkreditnämnden och Svenska institutet. Detta är något vi vill prioritera och vidareutveckla till ett eget område som vi kallar utvecklingshandel. Att knyta handel och bistånd närmare varandra är någonting som Nederländerna redan har genomfört.

Herr talman! Fri handel och fri rörlighet är en självklar del i den ekonomiska tillväxten i en värld som vill utvecklas och se växande ekonomier och minskande fattigdom. Det kommer mycket gott ur öppna gränser och fri rörlighet, och det är någonting som vi i Centerpartiet vill stärka och se mer av. Ur öppenhet för människor, idéer och varor föds nytt välstånd. Goda och stabila ekonomier skapas genom fri konkurrens, fri handel och stabila spelregler.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

För ett exportberoende land som Sverige går det inte att försumma handelns stora betydelse för vårt lands välfärd och vår starka ekonomi. Export av varor, teknik och kunnande är helt avgörande för Sveriges framtid. Som ett litet land och en liten ekonomi är vi också oerhört importberoende. Tack vare en fungerande handel får vi i Sverige tillgång till teknik och varor som vi inte själva förmår att producera.

Eftersom vi är ett handelsberoende land är det av största vikt att vi inte blir mätta och nöjda. Därför är det viktigt att den svenska näringspolitiken skapar rätt förutsättningar för innovation, utveckling, etablering och export.

För att Sverige ska bli än mer konkurrenskraftigt när det gäller såväl att starta företag som att locka utländska investeringar krävs politiska beslut som minskar kostnaderna för företagen - inte tvärtom. För Centerpartiet är detta en riktning som är ständigt närvarande i vår politik. En ambitiös politik för företagande, entreprenörskap och innovationer är en förutsättning för att skapa jobb.

Den regering vi nu har i Sverige har en vilja och lägger fram sina fina ord, men saknar konkret politik som stärker handeln och näringslivet. Den nyligen presenterade nyindustrialiseringsstrategin är återigen en fluffig strategi som kan adderas till raden av så kallade offensiva satsningar som regeringen har presenterat. Det är satsningar som inte gör någon skillnad i praktiken. Bakom dessa satsningar döljer sig den verkliga politiken, vilket syns i regeringens stora skattehöjningar på jobb och företagande som är direkt skadliga för svensk industri.

Jag skulle dock vilja ta tillfället i akt att berömma regeringen för en sak: Det är bra att man lyfter fram skogens viktiga roll i Sverige och omställningen till en biobaserad samhällsekonomi. Centerpartiet har länge lyft fram skogens roll, och det är bra att regeringen också ser värdet av detta. Men även här måste regeringen konkretisera förslag för att vi inte ska tappa tempo i omställningsarbetet.

Herr talman! För mig råder det ingen tvekan om handelns positiva effekter på sysselsättning och en starkare ekonomi. Det är uppenbart. Men det finns också andra aspekter av handelsutbyte, som jag vill ägna några minuter åt.

År 2015 var på många sätt ett viktigt år för det globala klimatet. Världens länder lyckades enas om ett nytt globalt klimatavtal, och nu är det upp till alla världens länder att agera utifrån detta.

Fattigdomen i många länder är fortfarande ett av världens största problem. Men tack vare frihandel och växande öppenhet i världsekonomin har många länder i framför allt Asien, men även Afrika, fått ekonomisk tillväxt och spridning av välstånd. Om klimatförändringarna fortsätter kan dock denna ekonomiska utveckling stagnera på grund av översvämningar, torka, jordförstöring, vattenbrist, flyktingströmmar och andra konflikter som kan uppstå.

Ett av hindren för många fattiga länders ekonomiska utveckling är dumpningen av världsmarknadspriserna på livsmedel på grund av att andra länder har statligt subventionerade produktionsstöd. Alltför låga priser har gjort det svårt att investera i moderna jordbruksmetoder, och fattiga länders kapacitet att producera livsmedel och biomassa har därmed inte tagits till vara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Herr talman! EU är världens största integrerade marknad. Den ökade rörligheten för varor, tjänster, människor och kapital som har möjliggjort tillväxten och jobbskapandet i EU har varit fantastisk. EU och dess medlemsländer står dock inför stora utmaningar. Många medlemsländer brottas med svaga statsfinanser, hög arbetslöshet och låg tillväxt. För att säkerställa unionens långsiktiga överlevnad krävs mer av det som en gång gjorde medlemsländerna starka: handel och öppenhet.

Centerpartiet vill öppna den inre marknaden ytterligare, särskilt när det gäller inrättande av en digital inre marknad med stark nätneutralitet. EU måste också öppna sig mer mot omvärlden och aktivt arbeta för att upprätta fler globala frihandelsavtal.

I många fattiga länder är miljökraven på såväl industri som jordbruk, gruvdrift och andra aktiviteter mycket lågt ställda och utsätter arbetarna, lokalbefolkningen och världssamfundet för stora risker. Vissa verksamheter är så riskfyllda att de inte borde bedrivas, då skadorna av dem är oåterkalleliga. Det handlar inte bara om klimat, markförstöring, utarmning av ekosystem och spridning av miljögifter utan även om utveckling av bakteriell resistens mot läkemedel och antibiotika.

Därför är det en viktig del av frihandeln att offentliga och privata upphandlare höjer sina miljökrav och stöder statsmakterna i utvecklingsländer med att bygga upp miljölagstiftning och tillsynsmyndigheter. Svenska företag kan genom sina investeringar, sin teknik och sitt kunnande ställa krav som bidrar till en hållbar utveckling.

Herr talman! Just nu förhandlas frihandelsavtalet mellan EU och USA, där syftet är att fördjupa det ekonomiska samarbetet mellan dessa två regioner. Centerpartiet är tydligt med att Sverige ska vara pådrivande för ett ambitiöst transatlantiskt handels- och investeringsavtal mellan EU och Förenta staterna.

Jag kan rada upp flera fördelar med TTIP. Det främsta syftet är att det ska stimulera både EU:s och USA:s ekonomier genom ökad handel med varor och tjänster och ökade investeringar. Men jag vill också passa på att lyfta fram vikten av ett väl fungerande skydd för miljö, hälsa och djur. USA och EU har till exempel olika kemikalielagstiftningar, och det finns stora skillnader när det gäller reglerna för antibiotikaanvändning. I USA används hormonpreparat och antibiotika för att snabba på och stimulera tillväxt hos djuren. För att vi ska kunna bibehålla sund och säker mat, god miljö och djuretik är det viktigt att den överanvändning av hormoner och antibiotika som finns i USA inte försvagar och luckrar upp reglerna inom EU.

Det är viktigt att framhålla att oavsett med vilken region ett frihandelsavtal förhandlas ska det inte leda till sänkta nivåer vad gäller hälsa, miljö- och djurskydd och säkerhet. På samma sätt som i dag ska konsumenter och medborgare på båda sidor Atlanten känna sig helt trygga när de väljer varor och tjänster. Frihandel ger konsumenter ökat utbud och lägre priser. Vi i Centerpartiet är övertygade om att frihandel går att förena med ett starkt miljö- och djurskydd.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Herr talman! I debatten om svensk handelspolitik går vågorna höga nu för tiden, som vi har hört i dag. På ena sidan står Vänsterpartiet upp för en transparent, öppen och rättvis handelspolitik, och på andra sidan, uppfattar jag det som, står Moderaterna som vill ha maximal frihandel, framför allt för storföretagen, som jag tolkar det. Däremellan kan vi rita in de andra partierna i Sverige på en skala. Men frågan är inte längre om man är för eller emot frihandel. Nej, enligt mig handlar frågan om vilken sorts frihandel vi vill ha.

En stor del av debatten handlar om risken för att expropriering av ett företags resurser och tillgångar sker från statens sida. Historiskt sett har det handlat om oron för direkt expropriering, men de senaste årens ISDS-stämningar har handlat om så kallad indirekt expropriering. Direkt expropriering innebär att staten går in och beslagtar privat egendom. Indirekt expropriering innebär att investeraren förblir ägare men att värdet på investeringen, till följd av olika statliga åtgärder, sjunker eller helt försvinner.

Hur begreppet ska tolkas är emellertid omstritt, och det är inte alltid tydligt i vilka fall det rör sig om indirekt expropriering eller statliga åtgärder där företagen inte har rätt till ersättning. Det finns stöd för att investerare ska ha rätt till ersättning för indirekt expropriering både i svensk lagstiftning och i Europakonventionen, men de kommande handelsavtalen innebär att denna rätt till ersättning vid indirekt expropriering stärks. Det kan innebära att staten blir skadeståndsskyldig oftare.

Statliga svenska Vattenfall är inblandat i en sådan tvist. De stämde Tyskland första gången för ett fall som rörde Hamburg och stadens beslut att införa striktare miljökrav på kolkraftverket Moorburg som Vattenfall äger. Fallet slutade med förlikning. Hamburg tvingades dra tillbaka en hel del av sina miljökrav. Men historien slutar inte där. Nu har EU-kommissionen dragit Tyskland inför EU-domstolen för att man inte följde EU:s miljölagstiftning när man gjorde förlikningen med Vattenfall. EU-kommissionen anser nämligen att Tyskland och Vattenfall inte har gjort tillräckligt för att minimera kolkraftverkets negativa effekter på fisklivet i floden Elbe, som kraftverket hämtar sitt kylvatten från.

Detta visar att stämning om indirekt expropriering riskerar att sänka miljökrav och inte följa gällande miljölagstiftning. Därför borde regeringen uppdra åt lämpliga myndigheter att genomföra en strategisk miljökonsekvensanalys av stora handelsavtal såsom CETA, som vi hörde Carl Schlyter tala om förut, och TTIP. Ambitionen i dessa nya handelsavtal är betydligt större i än de tunna, traditionella handelsavtalen med till exempel Indien. CETA-avtalet med Kanada innehåller dessutom många detaljer som är viktiga att studera.

För första gången finns dessutom marknadstillträden beskrivna som så kallade negativlistor, det vill säga att allt per automatik är öppet för konkurrens om det inte finns undantaget i förväg i en definierad lista. Detta skiljer sig från tidigare frihandelsavtal där man i stället anger vad som är öppet för konkurrens, och om någon ny sektor eller tjänst tillkommer som aldrig tidigare funnits i vårt samhälle är det möjligt att reglera den eller avreglera den efter statens eget önskemål.

Vänsterpartiet menar att TTIP-avtalet som förhandlas mellan EU och USA med nuvarande innehåll kan få stora negativa konsekvenser. Vi anser att det vore bättre att försöka lösa de enkla handelshinder som finns, som ett fåtal omotiverade tullar och vissa regelskillnader, i stället för att sjösätta det jättelika avregleringsavtal som TTIP de facto är.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Avtalets innehåll och de negativa effekter det kan medföra på en mängd områden gör att jag uppmanar regeringen att verka för att EU ska lämna TTIP-förhandlingarna.

En central aspekt av förhandlingarna kring TTIP rör samarbete om regleringar, kommande lagstiftning och standarder. EU-kommissionen vill därför upprätta ett så kallat regulativt samarbetsorgan. Det regulativa samarbetsorganet ska bestå av företrädare för EU:s och USA:s tillsynsmyndigheter och fungera som ett forum för samarbete kring nya regler och översyn av redan befintliga regler. I processen ska olika intressenter, så kallade stakeholders, konsulteras, däribland storföretag och företag.

Förebilden för EU-kommissionens förslag till ett regulativt samarbetsorgan finns i USA och heter Office of Information and Regulatory Affairs, OIRA. Det är en enhet som lyder under Vita huset. OIRA inrättades 1980 och har till uppgift att granska lagar och regler innan de implementeras. En rapport från Center for Progressive Reform visar att storföretagens lobbyister regelbundet använder OIRA för att påverka lagstiftning och regelverk i företagsvänlig riktning. Vid upprepade tillfällen har man stoppat progressiv lagstiftning, framför allt inom miljö, arbetsmiljö- och hälsoområdet.

Enligt kommissionen ska näringslivet redan när en ny lag eller reglering förbereds informeras så att man kan ge förslag på utformning. Om ett företag är missnöjt med effekterna av ett förslag måste den beslutande myndigheten gå med på en dialog med det berörda företaget. Om exempelvis kemikalieindustrin tidigt indikerar att en ny regel kan vara till problem kan den försöka stoppa eller påverka regeln redan på planeringsstadiet.

Nya lagar och regler ska alltid genomgå en konsekvensanalys för att visa hur de påverkar handeln. Alla eventuella handels- eller investeringshinder måste redovisas. Exempel på sådana hinder kan vara strängare miljölagstiftning eller försvar av arbetsrättsliga principer. Näringslivet kan sedan använda samma konsekvensanalyser för att i en överklagan peka på olika handelshinder.

EU-kommissionens förslag om regulativt samarbete innebär att all lagstiftning som näringslivet anser går emot deras intressen kommer att försvåras, förhalas eller till och med stoppas. Om förslaget blir verklighet får företagen stor makt över utformningen av regler, standarder och lagar i såväl EU som USA.

Ett annat avtal, som vi inte har lyft fram så mycket i dag, är det internationella avtalet om handel med tjänster, TISA. Det tog fart under 2013 och pågår fortfarande. Förhandlingarna omfattar i dag 23 parter varav EU är en. I förhandlingarna representerar EU samtliga medlemsstater. Sammantaget omfattar TISA-förhandlingarna mer än 50 länder. Dessa länder står för närmare 70 procent av all handel med tjänster i världen.

Syftet med TISA-avtalet är att minska regleringen och öka privatiseringen av handeln med tjänster. Avtalet omfattar alla tjänster utom flygtransporter och tjänster i statlig verksamhet som polis, militär, domstolar och övrig myndighetsutövning. Målet är att så många tjänsteområden som möjligt ska omfattas av förhandlingarna. I avtalet ingår bland annat den så kallade Ratchetklausulen som innebär att tjänster som en gång privatiserats inte på nytt kan regleras eller göras offentliga igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

TISA-förhandlingarna inleddes i tysthet och under stor sekretess. Men en läcka via Wikileaks avslöjade att utkasten till TISA-avtalet ska hållas hemliga inte bara under pågående förhandlingar utan även fem år efter att avtalet har undertecknats.

I takt med den växande kritiken från medborgare, fackföreningar och andra sociala rörelser har EU-kommissionen offentliggjort information om avtalet, däribland kommissionens förslag till innehåll.

TISA-förhandlingarna sker vid sidan om de multilaterala förhandlingarna i WTO och stänger därmed ute flera av de stora och snabbt växande tillväxtekonomierna som Brasilien, Kina, Indien och Sydafrika. Därmed kan avtalet leda till fortsatt obalans i världen mellan rika stater i nord och fattigare stater i syd.

Vänsterpartiet är kritiskt till TISA-förhandlingarna. Om avtalet blir verklighet kommer det att öka de globala storföretagens kontroll över offentliga tjänster och därmed hindra nationella regeringars möjlighet till reglering och gemensamt ägande. Avtalet väntas även minska regeringarnas möjligheter att verka för sociala, ekonomiska och miljörelaterade mål, och det riskerar att försvåra nödvändig reglering av finanssektorn och kan bli en katastrof för klimatarbetet. Jag ser därför med stor oro på de följder som ett eventuellt avtal kan få för Sverige, EU och omvärlden.

Mot bakgrund av de stora negativa konsekvenser som TISA-avtalet kan innebära borde den svenska regeringen verka för att EU ska lämna TISA-förhandlingarna.

Utvecklingsländer behöver få tillgång till modern miljöteknik för att kunna bromsa sina egna utsläpp och samtidigt utvecklas. Vänsterpartiet anser att tekniköverföringen skulle gynnas genom en förändrad patentlagstiftning. Innovationer inom förnybar teknik, jordbruk och datamodulering i syfte att förutsäga väder finns ofta koncentrerade hos företag i den rika världen. När utvecklingsländer i dag vill utveckla tekniker för förnybar energi och hållbar livsstil, till exempel genom att bygga vindkraftverk, måste de antingen betala dyra patentlicenser eller använda gammal teknik där patenträtten gått ut. Utvecklingsländerna har i dag helt enkelt inte råd med den modernaste och miljövänligaste tekniken och tvingas därför ofta till gammal teknik.

Vänsterpartiet anser därför att riksdagen ska uppmana regeringen att i internationella klimatförhandlingar verka för att grön teknik som bekämpar klimatförändringarna bör ges samma undantag inom TRIPS-avtalet som livsbesparande mediciner redan har fått.

Framsteg har gjorts inom ramen för klimatförhandlingarna i Paris. Dessa framsteg är viktiga, men enligt min uppfattning är de otillräckliga för att lösa problemet med en ineffektiv och dyr tekniköverföring till fattiga länder. Avtalstexten nämner inget om att undanröja det mest centrala hindret för tekniköverföringen, det vill säga patent och immaterialrätt. I stället förlitar parterna sig endast på goda intentioner och teknikcentret i Köpenhamn. Det håller inte. När det gäller finansiering finns det ingen konkret siffra angiven i själva avtalstexten, och de 100 miljarder dollar per år som nämns i klimatavtalet är därmed inte folkrättsligt bindande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Vi har flera reservationer på det här området, men jag vill yrka bifall till reservationerna 4 och 7.

Herr talman! Det var intressanta ord som man fick höra: expropriering, lämna förhandlingar, begränsa. Dessa ord hör man i en debatt i Sveriges riksdag när vi talar om hur handeln ska kunna utvecklas, hur handeln ska kunna vara en möjlighet för Sverige att växa, skapa fler jobb, öka välståndet och bidra till att bygga vidare på den svenska välfärden.

Det är oerhört viktigt att handelsavtalet med USA genomförs. Vi ska komma ihåg en sak: USA är ett av världens mest protektionistiska länder. Där månar man om sina gränser så mycket att det blir höga tullar på produkter som importeras till USA. Man har kvotbegränsningar och standarder som gör det svårt, näst intill omöjligt, för mindre företag som producerar till exempel garagedörrar att komma in på den marknaden.

Därför är det bra att EU och USA skapar ett frihandelsavtal där man river kvotgränser, sänker tullar och där man skapar gemensamma standarder så att det blir möjligt för fler att komma in på den marknaden.

Jag vill fråga Håkan Svenneling: Varför nämner Vänsterpartiet aldrig i handelsdiskussioner protektionism som något hot, som någonting som är dåligt? Varför nämner ni aldrig att handel kan vara ett redskap för att skapa fred? Som jag nämnde i mitt anförande finns det ju forskning som visar att handel har en fredsbevarande funktion. Varför nämner ni aldrig det? Varför ser ni bara åskvädret som vankas i skyn?

Herr talman! Att USA är ett viktigt exportland för Sverige är jag och Hans Rothenberg helt överens om. USA är topp fem i svensk export. Det gör att vi tycker att det är viktigt att man kommer till rätta med de handelshinder som finns mellan Sverige, EU och USA. Man bör verkligen ta tag i de problem som finns och se om det går att hitta bra och lämpliga lösningar så att små och medelstora företag skulle kunna exportera till den amerikanska marknaden och vice versa amerikanska företag exportera till Sverige.

Men det är långt ifrån att sjösätta ett jättelikt avregleringsavtal som TTIP de facto är och som innebär att storföretag kan ifrågasätta alla regler kring miljölagstiftning, arbetsrätt och annat. Det är jag inte beredd att göra.

Det finns exempel inom det amerikanska avtalet Nafta. USA har nu blivit stämt därför att president Obama har beslutat att Keystone XL - den stora oljeledningen som skulle gå genom hela USA - ska stoppas eftersom han har skrivit under klimatavtalet i Paris. Obama säger: Vi kan inte nå våra klimatambitioner om vi samtidigt tillåter oljeledningen. Då åker han direkt på en stämning. Advokater och jurister är efter honom för att stämma USA för att man har klimatambitioner. Så vill jag inte ha det.

Jag ser med oro på protektionism och på en del länder som beter sig dåligt på marknader runt om i världen. Svenska företag får möta osjysta villkor. Det gäller att vi står upp för svenska värderingar och ser till att frihandel ska råda. Men det gör man inte när man lämnar över makten till storföretagen.

Det finns positiva delar med handel, och jag tror att det på lång sikt kan leda till fred. Men jag är nog inte riktigt så positiv som Hans Rothenberg med att det per automatik ger fred. Där ser jag till exempel EU:s ökade närmande till Iran. Det är en viktig fråga som man bör ta tag i när det gäller mänskliga rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Herr talman! Då var det väl tur att Håkan Svenneling inte föddes hundra år tidigare än vad han gjorde. Då rådde det minsann inte fred i världen. Då var handeln begränsad, och det var en mycket oroligare värld än den som vi i dag lever i.

Jag noterar att Håkan Svenneling sa i sin replik att man skulle kunna lösa några enkla handelshinder med USA. Vad är det för enkla handelshinder? Jo, det är tullar, kvoter och standarder. Det är ju det som hela det här frihandelsavtalet handlar om. Men Håkan Svenneling och Vänsterpartiet vill att EU ska lämna bordet och inte diskutera detta. Kvar kommer det att finnas höga tullar, kvoter och standardbegränsningar. Det kommer inte att finnas några möjligheter att diskutera arbetsrätten.

Många svenska företag är ute i världen och utgör goda exempel. Näringsutskottet var i Sydkorea för inte så länge sedan och såg hur ett av de större svenska företagen var ett föredöme och erbjöd goda arbetsvillkor och föräldraledighet. Detta lämnar man helt utan möjlighet att påverka. Det går inte heller att föra fram konsumenträttsaspekter. Det är ju detta som ett frihandelsavtal innebär.

Och jag vill säga till denna kammare, till herr talmannen och till alla som följer debatten att Sverige kan vara en del av EU och få möjlighet att öppna upp sin marknad mot världens näst största ekonomi, USA. USA får då möjlighet att utan begränsningar handla med EU, och det kan vi få ut fördelar av. Det är någonting som bygger vår framtida välfärd, vårt välstånd och som vi behöver utveckla.

Jag tycker att det är tråkigt att Vänsterpartiet alltid bara ser begränsningar. Varför är ni så rädda för handel?

Herr talman! Jag är absolut inte rädd för handel. Jag har sagt i tidigare debatter att jag gärna skulle köpa mina Converseskor billigare i Sverige jämfört med vad de kostar i dag på grund av tullar. Det är helt orimligt att produkter som i dag är konkurrensutsatta och säljs i så stora delar av världen inte har lägre tullar när man i så stor utsträckning skickar dem mellan Europa och USA.

Men skillnaden med TTIP är att man också inför ett regulativt samarbete. Till och med innan Kemikalieinspektionen ska lägga fram ett förslag till oss politiker ska amerikanska företag ha möjlighet att påverka den lagstiftningen. Om vi skulle lagstifta om någonting här i Sverige som skulle vara bra för miljön, arbetsrätten eller till och med säga nej till en oljeledning som Obama har gjort, då riskerar vi att bli stämda som stat.

Sverige har aldrig blivit stämt, men vi har varit inblandade i alldeles för många stämningar när det gäller statliga företag, till exempel Vattenfall. Jag är inte beredd att det ska vara så i framtiden.

Hans Rothenberg målar upp en bild av att handeln har lett till att vi i princip har fred i hela världen. Det känns lite apart att använda sig av den typen av ingång i debatten när vi ser vad som händer runt om i världen. Det är riktigt att demokratiska stater inte öppnar krig med varandra. Det är väldigt ovanligt, det måste jag ge Hans Rothenberg rätt i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Men vi ser ju att konfliktnivån har ökat i världen. Framför allt finns det stora flyktingströmmar. Om man hela tiden tror att det är handel som kommer att lösa alla problem, då borde mänskliga rättigheter i Kina vara införda för länge sedan. Det handelsutbyte som vi har med Kina i dag är mångt större än när jag föddes.

När vi ökar handeln med Iran som inte respekterar mänskliga rättigheter, som avrättar fackföreningsledare bara för att vi vill att de inte ska bygga kärnvapen, då är det tveksamt om vi bidrar till en bättre värld. Då säger vi också till Iran: Visst, ni skaffar inte kärnvapen, men det är helt okej att ni avrättar fackföreningsledare.

Det är en sådan handel som jag är orolig för, när man inte ser till vad som är bäst för mänskliga rättigheter och en god miljö.

Herr talman! För Liberalerna utgör en internationell marknad och frihandel samhällets grundstenar. Därför vill vi se mer frihandel och mindre protektionism i Sverige, i Europa och i världen.

I min tidigare roll som företagare var jag väl bekant med hur hämmande export- och importhinder kan vara, hur dessa hinder kan innebära den avgörande skillnaden mellan framgång och fiasko för ett företag. Att vårt land står för en öppen och investeringsvänlig företagarkultur är nödvändigt för att trygga vår tillväxt och därmed se till att vi även i framtiden klarar av våra åtaganden för en gemensam välfärd. Ett öppet företagsklimat länder emellan är således en fundamental faktor för framtidens jobb och framtidens välfärd.

Herr talman! Sverige är ett litet land i en stor värld. Vi byggde landet starkt under 1800-talet och 1900-talet tack vare en varierad tillverkningsindustri, en industri som fortfarande frodas i många delar av vårt land, inte minst hemma i Trollhättan.

Trots denna stolta och starka exportsektor är vi i många avseenden beroende av import, inte bara för konsumtion utan även för att förse exportindustrin med råvaror och komponenter. Vår export och import är nära sammanlänkade, och för att försäkra oss om tillväxt och välstånd är det viktigt att vi kan importera de varor och tjänster som vi behöver. Lika viktigt är det att nya näringars digitala och klimatsmarta produkter och tjänster kan exporteras utan att innovationskraften och jobbskapandet kvävs av internationella handelshinder.

Frihandel främjar i de flesta sammanhang båda parterna och inte ensidigt den starkare partnern. Den internationella handelns förmåga att skapa tillväxt även i de så kallade utvecklingsländerna, det vill säga mindre välutvecklade länder, får därför inte underskattas. Den tillväxt vi sett i Östeuropa sedan EU:s utvidgning är ett lysande exempel på hur slopade tullar och fri rörlighet för kapital och framför allt för individer skapar välstånd även i länder som tidigare plågats av låg tillväxt och fattigdom. För att öka integrationen i EU och vidareutveckla vår egen ekonomi och de andra medlemsländernas ekonomier bör den inre marknaden främjas och ytterligare stärkas, så att vi möter framtiden tillsammans.

Herr talman! Liberaliseringen av utvecklingsländers ekonomier ökar inte bara välståndet i respektive land utan ger även enskilda individer större möjligheter till utveckling och självförverkligande, vilket är det centrala för oss liberaler. Alla människor ska ha möjligheten att utveckla sin fulla potential och inte hindras och begränsas av statliga eller mellanstatliga ingripanden. Att riva hinder i världshandeln är alltså inte bara av intresse för Sverige och Europa, utan även för de länder och individer som ännu inte lever i det välstånd som den liberala marknaden har skapat hos oss.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Det är därför Sverige måste vara en stark röst för en liberal handelspolitik och driva frågor i WTO och andra handelsorgan för att främja denna inriktning gentemot de nationalistiska och protektionistiska strömningar som just nu florerar i världspolitiken. Ett frihandelsavtal med USA är ett steg i rätt riktning. Sverige bör därför fortsätta att vara pådrivande inom EU för att EU omgående ska ingå detta avtal, som förenklar handelsutbytet över Atlanten och ökar den europeiska integrationen med världens största ekonomi. Samtidigt som vi liberaler är mycket positiva till TTIP ser vi vikten av att avtalet utformas med omsorg, så att det inte begränsar demokratiskt fattade beslut.

De senaste 100 åren har protektionismen här hemma och i världen minskat markant och välståndet ökat dramatiskt. Däremellan finns ett otvivelaktigt samband, som jag tror stavas frihandel och liberalism. Av detta behöver Sverige, Europa och världen mer, inte mindre.

Herr talman! Vi står fortfarande bakom samtliga alliansgemensamma reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1.

(Applåder)

Herr talman! Förra veckan röstade Europaparlamentet om vilken inriktning man ville se på EU:s förhandlingar om tjänstehandelsavtalet TISA. Ställningstagandet är ett sätt för Europaparlamentet att påverka EU, så att utfallet blir så nära det som Europaparlamentet vill se. Man ska sedan godkänna det färdigförhandlade handelsavtalet eller förkasta det. Det var ganska många delomröstningar, och de var ganska jämna. Det skilde flera gånger bara några få röster.

En av omröstningarna handlade om att alla parter i TISA-avtalet, som innefattar 50 olika länder runt om i världen, skulle ratificera FN-organet ILO:s åtta konventioner om rätten till en bra arbetsmiljö, bland annat rätten att teckna kollektivavtal. Liberalernas representant i Europaparlamentet Jasenko Selimovic röstade nej till förslaget om ILO-konventioner som standard. Min fråga är: Varför är Liberalerna emot att människor ska ha en bra arbetsmiljö?

Herr talman! Jag tackar Håkan för frågan. Tyvärr har jag ingen större kunskap om kontexten eller bakgrunden till att Jasenko röstade på det sätt han gjorde, inte heller om betänkandet som sådant.

Det jag anser bekymmersamt är de åsikter som Håkan och hans parti företräder gällande handel och protektionism i dessa sammanhang. Precis som min företrädare var inne på kan de inte se fördelarna med ett transatlantiskt handelsavtal utan vill motverka det.

Tyvärr kan jag alltså inte besvara frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Herr talman! Som tur var vann inte Liberalerna. Förslaget om att ILO-konventioner ska gälla för alla parter i TISA-förhandlingarna och att man ska ratificera ILO-konventioner vann med knappa tre röster i Europaparlamentet. Nu får vi hoppas att EU-kommissionen lyssnar till det här förslaget och att man på ett bättre sätt jobbar för att fackliga rättigheter och arbetsmiljörättigheter ska vara en del av handelsavtalen. Det är väldigt viktigt för mig. Mycket av den kritik jag för fram i den här debatten handlar om att man inte respekterar den här typen av konventioner i de förhandlingar som förs. Jag tycker att Liberalerna borde fundera på varför man inte vill värna arbetsmiljön för människor i 70 procent av alla länder i världen som handlar inom det här avtalet utan i stället röstar nej till den här typen av förslag.

Herr talman! Jag kan förtydliga att vi givetvis står bakom arbetsrätten och att de sociala villkoren upprätthålls för arbetare runt om på vår planet. Detta har vi försökt främja även i vårt betänkande och i de svar vi har gett. Hur man sedan utformar det kan se olika ut beroende på vilken kontext och vilket land det gäller och vilket perspektiv man ser det ur.

Herr talman! Målet för handelspolitiken ska och bör vara att uppnå så hög grad av frihandel som möjligt. Varje person och varje enskilt företag måste kunna köpa varor varifrån de önskar. Tydliga och klara regler ska finnas, så att man vet att man gör rätt.

Man kan välja att se saker i stora linjer eller i små linjer. Jag väljer allt som oftast att försöka se saker i det lilla, för det som fungerar i det lilla brukar även fungera i det stora.

Möjligheten för företag och privatpersoner att handla är väldigt begränsad vad gäller både försäljning och inköp. Den är begränsad på det sättet att det inte är små berg man ska ta sig över för att vara säker på att man gjort rätt och att allting gått rätt till, utan det är ganska stora berg.

Jag driver ett e-handelsföretag, som i den bästa av världar köper alla sina varor inom Sverige och säljer dem inom Sverige, vilket är enklast för mig och inte innebär några krångligheter. Den bästa av världar, säger jag, för det är det som är enklast för mig som företagare. Detta är våra system byggda för. Men att inköpa varor från EU:s inre marknad för att sedan sälja dem inom Sveriges gränser ökar en företagares svårigheter med att se till att alla skatter och alla tillstånd är på rätt ställe.

Allteftersom ett företag utvecklas uppstår behov av olika leverantörer och olika marknader, och då uppstår också nya problem. Snart står man där och köper varor från övriga världen och försöker sälja dessa inom EU:s gränser. Jag kan utan att överdriva säga att det är ett tålmodigt arbete som ligger bakom att ett företag utvecklas så långt. Det är inte mänskligt vad för problem som kan skapas. Jag uppmanar ledamöterna att skriva ned på ett papper vilka problem de tror kan uppstå för ett företag som vill bedriva handel inom EU och göra inköp från resten av världen. Jag är övertygad om att jag kan göra den listan dubbelt så lång. Numera skapar man både adresser och bankkonton runt om i Europa för att få det att fungera så smidigt som möjligt, göra så rätt som möjligt för alla parter och få alla de tillstånd som behövs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Jag tror att alla de berg som ska bestigas för att man ska kunna göra detta gör att människor avstår från att driva företag. Jag tror att man lägger ned på grund av detta, inte för att företagen går dåligt utan för att det är krångligt och för att vi har sådana hinder när det gäller handel.

Vi vet att de växande företagen skapar de nya jobben. Vi vet att vår framtid med låg arbetslöshet finns i händerna på människor som faktiskt har tid, kraft och mod att skapa nya växande företag. Kan vi då hjälpa till att riva de hinder som finns mellan länder och ge dessa företagare allt mindre berg att bestiga innan de får göra det som de önskar, det vill säga sälja sina varor och försöka driva ett företag som går med vinst?

Vi kristdemokrater kan inte se någon annan väg än att vi som nation driver på så att det skapas en effektiv inre marknad, en öppen handelspolitik inom EU, ett förstärkt multilateralt handelssystem inom WTO och ett ökat handelsutbyte mellan Sverige och andra länder samt att utländska investeringar i Sverige ökar.

EU gör nu ett gediget arbete inom ramen för BEPS, så att skattebaserna för europeiska länder kan skyddas. Och reglerna inom EU när det gäller skatteområdet ska så långt som möjligt harmoniseras för att undvika skatteflykt. Det är en åtgärd som jag givetvis välkomnar. Det handlar om att konkurrensvillkoren på det skattemässiga området blir så jämförbara som möjligt. De som gör rätt för sig och följer de intentioner som finns i skattelagstiftningarna ska kunna känna sig någorlunda säkra på att ingen annan får en konkurrensfördel på grund av aggressiv skatteplanering.

Dessa regler tas nu fram i relativt stor enighet och i en takt som gör att vi som lagstiftare kan känna oss lite oroliga. Det finns även en stark entusiasm kring dessa regler som gör att man skyddar sina egna skattebaser och får ordning och reda i systemen inom EU så långt som möjligt. Detta arbete fortsätter ut i OECD, och det ser ut att gå rätt hyfsat där med.

Jag menar att man med samma iver och entusiasm borde ta sig an företags och människors möjlighet att bedriva handel med varandra. Så många hinder som möjligt måste tas bort, och förutsägbara spelregler som syftar till att främja handel ska inrättas. De positiva glasögonen borde vara på.

Vi ser positivt på att regeringen ska främja en fri och rättvis världshandel. Vi ser även med tillförsikt på att regeringen kommer att verka för att handelshinder rivs samtidigt som man ska värna miljön, löntagarnas intressen, människors hälsa och demokrati.

Det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar är ett handels- och investeringsavtal som EU håller på att förhandla fram med USA - EU:s största exportmarknad. Tullar, byråkrati och restriktioner när det gäller investeringar på båda sidor av Atlanten kan göra det svårt att köpa och sälja varor och tjänster. Undanröjer man dessa hinder för handeln mellan EU och USA skulle det stimulera tillväxten, skapa arbetstillfällen och medföra ökad valfrihet och lägre priser för oss som konsumenter. Vi är övertygade om att detta skulle skapa jobb inom EU som helhet.

Handel skapar jobb, tillväxt och välstånd i Sverige och i andra länder. För att jobben ska bli fler i Sverige måste Sverige förbli öppet mot omvärlden. All form av protektionism måste motverkas. Det är viktigt, inte minst med anledning av att vi i Sverige har många människor som står utanför arbetsmarknaden och är i stort behov av jobb. Vi ser också att sedan 2008 och finanskrisen har antalet nya handelshinder ökat i världen. Mellan 2008 och 2015 införde till exempel G20-länderna totalt 1 360 nya restriktioner medan bara 329 avlägsnades. Detta riskerar att skada inte bara unionens handelsutveckling utan även Sveriges. Därför måste Sverige fortsatt vara en tydlig röst inom EU och i omvärlden för frihandel och öppenhet. Att riva handelshinder och samtidigt värna miljö, konsumentskydd och rättvisa villkor måste prioriteras för en fortsatt ökad internationell handel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Herr talman! För att tiden i eftermiddag ska begränsas yrkar vi bifall endast till Alliansens reservation 1. Men vi står givetvis bakom även de övriga från Alliansen.

(Applåder)

Herr talman! Det finns sedan länge ett brett stöd i Sveriges riksdag för uppfattningen att frihandel i grunden är något positivt och därmed en viktig princip att värna.

Socialdemokraterna delar uppfattningen att frihandel kan vara en stark och välståndsskapande kraft såväl för världens fattiga länder som för de mer utvecklade länderna. Att värna principen om frihandel är därför både ett globalt intresse och ett svenskt intresse. Samtidigt är det viktigt att slå fast att den fria handeln också ska vara rättvis och främja hållbar utveckling, mänskliga rättigheter, skyddet av arbetstagare och konsumenters intresse och kampen mot korruption.

Sverige har varit, är och ska vara en tydlig röst för att rättvis, öppen och hållbar frihandel ska vara ett viktigt verktyg för såväl demokrati som tillväxt och välfärd.

Vi har gjort skillnad, och vi ska fortsätta att göra det. Därför är vi pådrivande och aktiva på alla nivåer, i EU, i organ som WTO och på hemmaplan. Det betyder att vi är positiva till fler frihandelsavtal och att vi vill att de ska nå ett så ambitiöst resultat som möjligt för att stödja tillväxt och sysselsättning samtidigt som miljö, hälsa och löntagares rättigheter ska värnas. Det gäller inte minst TTIP, det handelsavtal som nu förhandlas mellan EU och USA och som har väckt en del debatt.

Vår uppfattning är att avtalet är viktigt för Sverige, för svenska jobb och för svenska företag, särskilt för de små företagen, som inte har möjlighet att köpa sig förbi handelshinder genom att etablera sig direkt på marknader. Lägre eller borttagna tullar samt mer av gemensamma regler och standarder är många gånger avgörande för om ett litet företag har möjlighet att etablera sig på en ny marknad.

Samtidigt ska man givetvis ta den oro som finns när det gäller framför allt investerarskyddet och dess tvistlösningsmekanism, ISDS, på allvar. Vi välkomnar därför särskilt att kommissionen arbetat fram ett förslag till ett mer modernt investerarskydd och en tvistlösningsmekanism för TTIP.

Förslaget innebär att det inrättas en särskild domstol med oberoende domare. Men det föreslås också - och det är kanske än viktigare - särskilda bestämmelser som underlättar för små och medelstora företag, exempelvis ett tak för rättegångskostnader samt effektivare och snabbare behandling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Huruvida det förslaget kommer att få gehör och acceptans i EU och i förhandlingarna med USA vet vi ännu inte. Men vi tycker att det är positivt att man gör stora ansträngningar för att hitta lösningar som bär framåt.

När det gäller skyddet av staters rättigheter att reglera föreslår kommissionen att det ska finnas skrivningar som fastslår att regeringars rätt att reglera den offentliga politiken helt kvarstår. Dessutom föreslår kommissionen att det ska klargöras att bestämmelser om investeringsskydd inte ska kunna tolkas som ett åtagande från regeringar att inte ändra sin lagstiftning i framtiden, även om det kan påverka investerares förväntningar på resultat negativt.

Det kan också konstateras att den svenska hållningen om vikten av öppenhet och transparens har fått genomslag i TTIP-förhandlingarna och i kommissionens nya handelsstrategi. Det är viktiga steg i rätt riktning för mer demokratiskt välgrundade beslut.

Herr talman! Vi ställer oss också bakom förhandlingarna om ett uppdaterat tjänstehandelsavtal, TISA, men konstaterar samtidigt att det är först när ett avtal är färdigförhandlat som det går att ta ställning till det fullt ut. Det gäller alla avtal, alltid.

TISA är ett plurilateralt avtal som omfattar 50 länder. Målsättningen är att avtalet på sikt ska kunna införlivas i WTO. Avtalet syftar till att möjliggöra för utländska och inhemska företag att konkurrera på lika villkor när det gäller tjänstemarknader. Värt att notera är dock att tjänster som drivs i offentlig regi, utan vare sig konkurrens eller vinstintresse, är uteslutna ur definitionen av tjänst. När det gäller tjänster som tillhandahålls åt offentlig sektor avgör varje land vilka åtaganden man vill göra. Sverige har valt att inte göra några åtaganden när det gäller tjänster till offentligt finansierad hälso- och sjukvård, offentligt finansierad utbildning, distribution av vatten samt film, tv och andra audiovisuella tjänster.

Ett annat avtal som berörs i betänkandet är TRIPS. Det är ett avtal om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter, exempelvis patent och upphovsrätt och miljöteknik. Samma principer gäller givetvis här som redan har redovisats. Men värt att tillägga är att viktiga steg har tagits i och med inrättandet av en grön klimatfond 2009 och i klimatavtalet som slöts i Paris 2015 om att underlätta tekniköverföring till fattiga utvecklingsländer, bland annat genom ekonomiskt stöd.

När det gäller EU:s inre marknad kan vi konstatera att den är viktig och att mer kan och borde göras när det gäller att få alla länder att implementera de beslut som är fattade. I enlighet med den uppfattningen respekterar vi det beslut och den anpassning som gjorts till WTO:s regler när det gäller sälprodukter men kommer att bevaka och aktualisera frågan i samband med framtida utvärderingar.

Samma sak gäller exportförbudet av snus där vi sedan tidigare har prioriterat det inhemska undantaget.

Vi ser också positivt på att kommissionen nu tar fram strategier för att stärka såväl den inre digitala marknaden som den inre marknaden i stort. Utgångspunkten bör vara att fokusera på de områden som har störst potential för tillväxt och gränsöverskridande handel inom EU.

Herr talman! Sverige är ett litet land i utkanten av eller långt ifrån de flesta marknader. I ett läge där globalisering och digitalisering skapar nya utmaningar och nya möjligheter och där många av våra mest innovativa nya företag föds globala och redan ifrån dag ett behöver kunna nå ut på marknader utanför Sveriges gränser, är det bekymmersamt att vi som land tappat marknadsandelar på i stort sett alla marknader sedan finanskrisen 2008-2009.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Den politik som förts under den borgerliga regeringen har inte varit tillräcklig för att vända den här utvecklingen. Därför välkomnar vi socialdemokrater nu de satsningar som görs på export i budgeten för 2016 och den exportstrategi som har tagits fram av S-MP-regeringen.

Målet med strategin är att öka exporten, både i absoluta tal och som andel av bnp, att öka Sveriges attraktionskraft för investeringar, kompetens och turister, att öka andelen exporterande företag och att öka deltagandet av svenska företag i den globala ekonomin.

Svensk export måste i högre utsträckning nå tillväxtmarknaderna. Fler små och medelstora företag måste kunna, våga och vilja exportera. Det är en grundförutsättning för att skapa fler jobb, tillväxt och välfärd i Sverige. Exportstrategin har tillsammans med skrivelsen om hållbart företagande lämnats över till riksdagen och kommer att behandlas under våren.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Jennie Nilsson konstaterar att insynen i TTIP har ökat tack vare Sveriges ståndpunkt. Det visar att det ändå går att påverka de handelsförhandlingar som pågår.

I förra veckan röstade Europaparlamentet om vilken inriktning man ville se på EU:s förhandlingar om TISA, tjänsteavtalet som Jennie Nilsson också lyfte fram. Ställningstagandet är ett sätt för Europaparlamentet att påverka EU så att utfallet blir så nära det som Europaparlamentet vill så att man kan godkänna eller förkasta handelsavtalet när det är färdigförhandlat.

Bland annat röstade man om det som kallas för positivlistan, vilket innebär att bara de marknadsområden som är upptagna på en lista skulle omfattas av avtalet. Detta har varit standard i tidigare handelsavtal, men i tisdags föreslogs i stället en negativ lista som innebär att när nya marknadsområden uppkommer så omfattas de per automatik av handelsavtalet.

Socialdemokraterna valde att avstå i Europaparlamentet och avgjorde egentligen därmed omröstningen genom att inte välja sida och därmed inte skydda offentlig sektor och framtida marknader.

Jag vill därför fråga: Är den offentliga sektorn inte viktig för Socialdemokraterna? Vad tycker Socialdemokraterna - är ni för en positiv eller en negativ lista?

Min andra fråga handlar om ett annat förslag som man röstade om, den så kallade ratchetklausulen och standstill obligation. Det handlar om att man som stat ska kunna återta marknader som en gång privatiserats. De här klausulerna innebär att det inte ska bli möjligt, och jag undrar vad Socialdemokraterna anser om ratchetklausulen. Var det bra att parlamentet röstade nej till det förslaget?

Herr talman! Tack för frågorna, Håkan Svenneling!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

När det gäller den första frågan om en positiv eller en negativ lista tror jag att vi tolkar in betydligt mindre i det än vad Vänsterpartiet gör. Jag tror att skälen till att man går fram med en negativ lista i stället för en positiv lista i de nya förhandlingarna är en anpassning till en alltmer globaliserad och digitaliserad värld. Det innebär nämligen att det sannolikt blir snabbare processer, bedömer man, och man har bedömt att det finns ett värde i sig av att man håller uppe hastigheten i frågor över tid och inte ständigt måste fatta nya beslut.

Däremot gör vi inte alls samma tolkning som Vänsterpartiet av huruvida man kan eller inte kan reglera en marknad. Här finns en koppling till det som Håkan Svenneling tar upp i sin andra frågeställning, nämligen ratchetklausulen. Utifrån de skrivningar som Vänsterpartiet har gjort i det här betänkandet konstaterar jag att de uppfattar det som att man inte kan backa från någonting som man har lämnat marknadstillträde till.

Den uppfattningen delas inte av regeringen, inte av flertalet partier i den här kammaren och inte av Kommerskollegium och andra externa bedömare som vi använder som underlag när vi tar fram våra ställningstaganden. Tvärtom menar vi att det är fullt möjligt att ta tillbaka områden som man har lämnat marknadstillträde till genom att skapa monopol.

Där finns det en väsentlig skillnad i hur vi väljer att tolka det här kopplat till hur "tjänst" definieras. Vår definition, som vi delar med EU-kommissionen så som jag uppfattar det, är väsensskild från hur Vänsterpartiet har valt att tolka det. Man står ganska ensam i sin tolkning.

Herr talman! Tack för ett intressant svar, Jennie Nilsson!

Om Jennie Nilsson anser att det är viktigt att påverka så att TTIP blir mer öppet och transparent, vad tycker hon då är viktigt att den svenska regeringen ska prioritera i TISA-avtalet så att det blir så bra som möjligt för Sverige?

Herr talman! Det kanske allra viktigaste är väl det som vi har haft framgång med när det gäller just TTIP och inom EU:s domäner, där vi har lyckats göra vår röst hörd och skapat trovärdighet för åsikten att öppenhet och transparens är någonting bra.

Där ser vi nu också stora förändringar när det gäller TTIP-förhandlingarna, även om man skulle kunna önska mer, och vi ser det i den nya handelsstrategin.

När det gäller TISA-avtalet, som ju förhandlas inom ramen för WTO, har man inte samma öppenhet i de förhandlingarna. Det kanske mest uppenbara som vi skulle kunna göra i närtid är väl att fortsätta driva på och, kanske väldigt sannolikt med stor framgång dessutom, driva på för mer öppenhet också i de förhandlingarna.

Sedan handlar det ju också om balansen i handelsavtal. Ett avtal är aldrig bättre än vad det är när det är färdigt. Varken Håkan Svenneling eller jag vet vad TISA-avtalet kommer att innehålla, så det vi framför allt måste påverka är att det blir ett bra och balanserat avtal som både ökar handel och frihandel och det som är positivt med det, samtidigt som vi ser till att värna sådant som är viktigt att värna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Jag kan notera att för mig som socialdemokrat är avtal ett sätt att faktiskt skapa trygghet och balans. Vi hörde Håkan Svenneling prata mycket om storföretagen i tidigare replikskiften, och Vänsterpartiet tolkar det som att avtalen är ett sätt att gå storföretagen till mötes.

För mig är det lite grann tvärtom. Min bild är att storföretagen nog alltid kommer att göra sina röster hörda, men har man inga avtal och tydliga regler sätter man ju de små och medelstora företagen i en position där de inte kan vara med och konkurrera på lika villkor, varken svenska eller andra.

Vi har alltså väldigt olika ingångar i hur vi ser det här, men jag tror att vi är väldigt överens om vikten av att värna miljö, hälsa och löntagares rättigheter. Det ska vi göra fortsättningsvis också.

Herr talman! Avtal som får långtgående konsekvenser får inte hastas fram. Det krävs en grundlig genomgång av tänkbara konsekvenser på alla berörda områden. En genuint demokratisk hantering kräver tid och transparens. Alla berörda måste få en rimlig chans att sätta sig in i frågorna och bidra med sin kunskap och sina infallsvinklar - inte bara de med stora ekonomiska resurser. Det skulle behövas en rejäl folkbildningsinsats och en berikande och allsidig offentlig debatt på båda sidor Atlanten om till exempel TTIP.

Erfarenheter från redan existerande handels- och investeringsavtal måste tas till vara. Det krävs ett gediget beslutsunderlag för att kunna fatta välgrundade beslut om så stora frågor som avtal av den typ som EU förhandlat med Kanada, CETA, och TTIP som EU nu förhandlar med USA samt avtalet om tjänster, TISA, som har tagits upp här.

Carl Schlyter visade tidigare på hur omfattande CETA är. Om jag minns rätt sa han att det var 1 634 sidor. Han hade ett äldre handelsavtal med Indien med sig. Det var 12 sidor. Det säger sig självt att detta handlar om betydligt mycket mer än självklarheter som att ta bort de tullar som fortfarande finns mellan till exempel EU och USA. Det är det lilla i det hela. Som andra har varit inne på här handlar det om regulatoriskt samarbete och mycket annat. Det är mycket viktigare att den typen av avtal blir bra för alla än att de snabbt kommer på plats och i stället riskerar onödiga eller dåliga inslag som upptäcks senare.

Det finns åtskilliga frågetecken som behöver rätas ut. Carl Schlyter har redan talat för sin motion, som behandlas i betänkandet, i den tidigare debatten. Han framförde krav på miljökonsekvensbedömningar för att avgöra om förändringen är bättre eller sämre för miljön än till exempel ett nollalternativ, på samma sätt som sker inom EU vid större investeringsprojekt. Därför behöver svenska myndigheter genomföra en strategisk miljökonsekvensanalys av både CETA och TTIP. Det räcker inte med de analyser som har gjorts på EU-nivå för flera år sedan. Texterna förändras hela tiden.

Jag är glad att utskottet slår fast att oberoende konsekvensanalyser ska göras av de färdiga avtalstexterna. Det är, som sagt, först då vi vet vad vi har att göra med. Det gäller inte bara miljön utan även för hälsa samt för sociala, fackliga och ekonomiska rättigheter. Det räknas upp i betänkandet att dessa kan göras av relevanta svenska myndigheter som Datainspektionen, Kemikalieinspektionen, Jordbruksverket och Arbetsmiljöverket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Sådana konsekvensanalyser är verkligen nödvändiga för att få ett tillräckligt bra beslutsunderlag. Det gäller både Europaparlamentet och oss i riksdagen, om det blir aktuellt. Det måste få ta den tid som krävs.

En annan viktig fråga jag vill lyfta fram är hur små och medelstora företag kan komma att påverkas av avtalen. Intresseorganisationen Svenskt Näringsliv framhåller gärna att exempelvis TTIP, som det nu föreslås se ut, skulle gynna de små och medelstora företagen. Men det finns stora frågetecken om detta, och andra kommer till motsatt slutsats.

Jag har en rapport som har presenterats av ett nätverk av brittiska småföretagare. Det bildades i år. Nätverket är färskt, men det har redan dragit till sig många företagare. De är oroliga. De menar att avtalet i sin nuvarande tänkta form kommer att gynna storföretagen. De stöder sig på olika utredningar och rapporter, inklusive sådana som kommer från EU-kommissionen. De visar på att små företag riskerar att konkurreras ut och att hundratusentals jobb riskerar att försvinna bara i Storbritannien. Liknande upprop och nätverk har startats i bland annat Holland och Tyskland.

Det vore alldeles utmärkt om fler mindre företag skulle kunna få hjälp att expandera och exportera. Det finns stora möjligheter där. Men de allra flesta företag, även i vårt land, är små och verkar lokalt. Det är en förnuftig ordning att mycket handel gör sig bäst lokalt. För att dra det hela till sin spets kan jag återge den store amerikanske miljöekonomen Herman Daly. Han har påpekat det orimliga i att exportera kakor mellan USA och Europa. I stället kan man byta recept med varandra så slipper man den miljöbelastning som transporterna innebär. Det ligger någonting i detta - inte alltid, men ibland. Det är värt att ha i minnet att det finns handel och det finns handel.

Vi har talat mycket om mekanismer för tvistlösning och investerarskydd, Investor-State Dispute Settlements. En annan stor fråga har uppmärksammats av bland andra den största organisationen för domare och offentliga åklagare, Deutscher Richterbund, som riktar stark kritik mot mekanismen och menar att det inte behövs ett parallellt rättssystem eftersom EU och USA består av rättsstater. Man anser att ISDS-mekanismen även i sin nuvarande form, Investment Court System, ICS, med de förbättringar som har föreslagits av EU-kommissionär Cecilia Malmström, innebär att medlemsstaternas lagstiftande makt och EU:s lagstiftande makt undermineras och att deras befogenheter att tolka och tillämpa EU-lag undermineras.

Vi har varit inne på dessa blytunga invändningar. Kommissionen måste lyssna och ta dem på yttersta allvar och ta fram tvistlösningsmekanismer som fungerar så att de inte strider mot lagen eller undergräver demokratin. Det gäller TTIP och naturligtvis även CETA, som ligger tidigare i tiden. Det handlar om alla de avtal som är tänkta att ha sådana mekanismer.

Det är således mycket kvar att göra innan det går att ta ställning till handels- och investeringsavtalen. Jag ser tiden an och hoppas på ett konstruktivt arbete här i riksdagen och i EU, det vill säga EU-kommissionen och motparter samt EU-parlamentet, så att vi kan få handelsavtal som faktiskt är bra för all handel för alla - liksom det tidigare utlåtandet vi har diskuterat.

Handelspolitik

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)

Herr talman! Den 16 mars 1809 hade våren börjat komma till Stockholm. När morgonen grydde hette Sveriges kung Gustav IV Adolf. När kvällen kom hade kungen arresterats på slottet och i praktiken avsatts genom en oblodig statskupp. Föga anade väl Gustav IV Adolf då att hans olycksöde kan sägas ha markerat inledningen av en utveckling mot demokrati i Sverige, en demokrati där regeringsmakten och den offentliga förvaltningen står under tydlig kontroll. Det är en kontroll som syftar till att motverka maktmissbruk och godtycke och främja insyn, gott regeringsarbete och god förvaltning.

Efter statskuppen utarbetades 1809 års regeringsform, och två nyheter i denna regeringsform var justitieombudsmannen, JO, och riksdagens konstitutionsutskott, KU. KU fick uppgiften att granska att regeringen och dess ministrar följer lagar och andra regler, medan JO fick motsvarande uppdrag i relation till den statliga förvaltningen och så småningom även den kommunala förvaltningen.

Sedan mer än 200 år granskar konstitutionsutskottet olika aspekter av hur regeringsmakten utövas. Granskningen har utförts på olika sätt genom åren, men sedan 1990-talet är det fast praxis att KU lämnar två granskningsbetänkanden per riksmöte till riksdagen, ett för den så kallade höstgranskningen och ett för vårgranskningen. Det vi nu debatterar är betänkandet som rör höstgranskningen hösten 2015.

Det som KU främst förknippas med är nog vårgranskningen, som bygger på en granskning av enskilda statsråd utifrån anmälningar från enskilda riksdagsledamöter. Men KU och dess kansli lägger väl så mycket kraft på höstgranskningen.

Jag vill framföra ett varmt tack till utskottets ledamöter för gott samarbete om denna granskning och likaledes ett varmt tack till tjänstemännen vid KU:s kansli för hårt och skickligt arbete med granskningen.

Höstgranskningen kretsar kring ungefär ett halvt dussin granskningsämnen som väljs ut av KU på KU:s eget initiativ och handlar om att studera och följa upp arbetsprocesser inom regeringen och i Regeringskansliet. Fokus ligger inte på om en minister förtjänar kritik eller inte, som i vårgranskningen, utan på att analysera om olika ärendetyper hanteras på ett ur konstitutionell synvinkel tillfredsställande sätt och på att ge rekommendationer för framtiden så att regeringsarbetet kan utvecklas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av statsrådens tjänste-utövning och regeringsärendenas handläggning

Jag vill här kort redovisa vilka ämnen den nu aktuella höstgranskningen har behandlat.

Under rubriken "Regeringens sammansättning och regeringsarbetets organisation" har utskottet fortsatt att följa utvecklingen av antalet tjänstgörande i Regeringskansliet. Granskningen visar att antalet anställda har minskat från 4 682 år 2014 till 4 537 år 2015, alltså med ungefär 150 personer. Över 4 000 anställda kan låta mycket, men det inkluderar alla anställda på Sveriges ambassader och andra beskickningar runt om i världen liksom alla anställda i det statliga utredningsväsendet. Internationellt sett har Sverige ett litet regeringskansli.

Vidare har utskottet gått igenom regeringsprotokoll från 2014, bland annat underprotokollen från Justitiedepartementet och UD. I sitt ställningstagande berör utskottet bland annat utformningen av beslut om ändring av regleringsbrev. Det här är en granskning som kan härledas ända tillbaka till 1809. Då, för 200 år sedan, satt ledamöterna i KU och läste personligen igenom regeringens protokoll. Numera utförs den formella protokollsgenomgången av tjänstemän vid KU:s kansli.

Vid varje höstgranskning brukar KU granska regeringens handläggning av en viss grupp förvaltningsärenden. Även om många förvaltningsärenden de senaste 20 åren har förts över från regeringen till myndigheter eller domstolar avgör regeringen fortfarande mer än 5 000 ärenden varje år, och en hel del av dem är förvaltningsärenden.

Genomgången har denna gång avsett ärenden om utlämning för brott i vilka regeringen fattade beslut under 2014. Granskningen har inte gett anledning till någon kommentar av utskottet, utan ärendena har handlagts på ett godtagbart sätt.

I betänkandet följer därefter en granskning av UD:s handläggning av ärenden om konsulärt stöd till frihetsberövade personer utomlands. År 2014 hanterade UD inte mindre än 434 ärenden om svenskar som satt frihetsberövade i något annat land.

KU gör en iakttagelse i granskningen, och det är att det av UD:s vägledning bättre borde framgå vad som gäller när utlänningar som är bosatta i Sverige och varken är flyktingar eller statslösa ber om hjälp.

På allt fler politikområden tillsätts så kallade samordnare av regeringen. Ett exempel är den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism, ett annat är samordnaren för utsatta EU-migranter och ett tredje är de så kallade Sverigeförhandlarna som arbetar med utbyggnaden av de nya stambanorna. KU har kartlagt de samordnare som tillsatts mellan september 2002 och juni 2015 och granskat deras uppdrag ur ett konstitutionellt perspektiv.

I några fall har ett enskilt statsråd fattat beslut om samordningsuppdraget, och enligt utskottet kan det diskuteras om inte dessa beslut i stället borde ha fattats av regeringen som kollektiv.

Vidare uppmärksammar utskottet samordnarnas koppling till Regeringskansliet under pågående uppdrag. Särskilt i de fall en samordnare har ett tydligt utåtriktat och pådrivande uppdrag kan det enligt KU diskuteras om uppdraget bör utföras inom Regeringskansliets ram.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av statsrådens tjänste-utövning och regeringsärendenas handläggning

Utskottet framhåller även vikten av att allmänheten på ett enkelt sätt ska kunna hitta information om samordningsuppdragen och att det är viktigt att samordnarnas arbete stäms av mot de statliga myndigheter som finns på området.

Vidare har utskottet intresserat sig för regeringens myndighetsstyrning, närmare bestämt styrningen av vissa myndigheter under Försvarsdepartementet. KU framhåller betydelsen av formell styrning genom regeringsbeslut, myndighetsinstruktion och regleringsbrev.

När det gäller informella kontakter mellan regeringen och myndigheter är det viktigt att sådana kontakter är mer inriktade på information än på styrning. Det är regeringens ansvar att det vid informella kontakter står klart för myndigheterna vad som är den formella ramen för kontakten och i vilket syfte den tas.

I granskningen konstaterar utskottet med en kritisk udd att dokumentationen från myndighetsdialogen är mycket sparsam, vilket försämrar möjligheten att spåra kontakter och innehållet i dem.

Regeringen utser chefer för alla statliga myndigheter utom de få som lyder under riksdagen, och utskottet gör vartannat år en granskning av hur regeringen utövar sin utnämningsmakt.

Utskottet följer upp fördelningen mellan kvinnor och män bland utnämnda myndighetschefer och hur många av cheferna som har politisk bakgrund. KU undersöker också hur många lediga tjänster som myndighetschef som annonseras ut inom ramen för det öppna rekryteringsförfarande som den förra regeringen 2009 angav som norm för rekryteringsprocessen.

Utskottet vill framhålla den positiva utvecklingen när det gäller andelen kvinnor som utses. Sedan 2010 är den andelen nära 50 procent i stället för som tidigare strax under 40 procent.

Vad gäller myndighetschefer med politisk bakgrund var andelen 27 procent under perioden 2001 fram till regeringsskiftet 2006. Andelen från alliansregeringens tillträde fram till nästa regeringsskifte 2014 var 17 procent.

Att färre med politisk bakgrund utnämndes av alliansregeringen kan ses som ett tecken på att den dåvarande regeringen lyckades bredda rekryteringsunderlaget och därmed ge fler personer chansen att konkurrera om de statliga toppjobben.

Politiseringen av statsförvaltningen var som bekant en fråga i den allmänna debatten under en följd av år, men i och med den fallande andelen myndighetschefer med politisk bakgrund förlorade frågan en stor del av sin laddning.

Andelen utnämnda med politisk bakgrund har ökat till 29 procent efter den nya regeringens tillträde. Det totala antalet utnämningar är dock lågt - endast 28 stycken, varav åtta av personer med politisk bakgrund. Det finns därför inte tillräckligt statistiskt underlag för att dra några bestämda slutsatser om utvecklingsriktningen. Utskottet kommer dock att återkomma till frågan om två år, och då kommer underlaget att vara större.

Slutligen har utskottet gjort en genomgång av regeringens information till och överläggning med Utrikesnämnden under de senaste 25 åren. Jag vet att flera kollegor kommer att uppehålla sig vid den frågan, så jag avstår från att ta upp den i mitt anförande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av statsrådens tjänste-utövning och regeringsärendenas handläggning

Utöver de ärenden jag nu har nämnt har utskottet i detta betänkande även behandlat frågan om statsråds medverkan i KU:s granskning. I den delen hänvisar jag dock till min kollega Maria Abrahamssons anförande.

Som framgår av den redovisning jag nu har gjort har KU gjort en noggrann genomgång av ett antal viktiga delar av regeringsarbetet med det grundläggande syftet att göra regeringsarbetet bättre. Därigenom håller KU arvet från 1809 levande ännu efter två århundraden.

Med detta, herr talman, yrkar jag på godkännande av utskottets anmälan.

(Applåder)

Herr talman! Jag ska uppehålla mig vid tre ärenden i betänkandet. De gäller statsråds medverkan i konstitutionsutskottets granskning av statsrådens tjänsteutövning.

Här har praxis varit positiv under årtionden - alla tjänstgörande statsråd och tidigare statsråd har med något undantag ställt upp när konstitutionsutskottet har önskat genomföra en utfrågning.

Förra näringsministern Maud Olofssons agerande är ett undantag, ett negativt undantag - mycket negativt, till och med. Det är viktigt att det undantaget icke blir praxis. Därför var det viktigt att konstitutionsutskottet lät tillsätta en utredning för granskning. Hur kan man förhindra att förra statsrådet Olofssons agerande så att säga tas till intäkt för att riksdagen genom konstitutionsutskottet inte har haft någon erinran och därmed gjort en ändring som skulle kunna bli praxis?

Vi tror att utredningens lösning, ett skriftligt åtagande till statsministern, ska vara en tillräcklig markering både för individen och för alla statsråd eller tidigare statsråd som funderar på att inte komma till KU. Det går att genomföra en lagstiftning, men vi tror att det är den här markeringen som är det centrala. Det blir ingen praxis av vad förra statsrådet Olofsson gjorde när hon inte ville komma till KU och svara på frågor om sitt ansvar för den så kallade Nuonaffären.

Vi förväntar oss också att alla statsråd och före detta statsråd kommer, och vi förväntar oss att alla statsråd som utses från och med att vårt betänkande är klart också gör en skriftlig förklaring av detta till statsministern som det ska vara möjligt för konstitutionsutskottet att ta del av i sitt granskningsarbete.

Herr talman! Nationella samordnare inom olika politikområden är en intressant utveckling. Den förstärker sannolikt regeringsmaktens möjligheter att styra riket horisontellt, på den statliga sidan, och vertikalt, genom hela den offentliga sidan. Vi riktar ingen principiell kritik mot denna funktion eller denna innovation. Det ligger inom regeringens befogenheter att styra riket, men som vår ordförande nyss påpekade bör det ske vissa skärpningar av praxis när det gäller hur en nationell samordnare utses, hanterar tryckfrihetsförordningen och offentlighetsprincipen samt hur en samordnare agerar utåt - då bör man vara egen myndighet.

Det är också viktigt att vi får en enhetlig årlig redovisning i till exempel kommittéberättelser och kommittéregistret när det gäller de nationella samordnarna. Detta är viktigt för alla statsråd att begrunda. För egen del tror jag att särskilt expeditionscheferna i Regeringskansliet och förvaltningsavdelningen, som ju lyder direkt under statsministern, har anledning att påminna kollegorna i de olika departementen om vad som bör gälla när man utser en nationell samordnare inom olika politikområden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av statsrådens tjänste-utövning och regeringsärendenas handläggning

Jag vill avrunda denna del med att säga att vi inte riktar någon principiell kritik mot denna ganska nya funktion. Vi ser den som konstitutionellt möjlig, och den kan säkert förstärka regeringens möjligheter att styra riket.

Herr talman! Utrikesnämnden sammanträder under ledning av statschefen. Den kallas formellt av utrikesministern och UD men är väl i realiteten i hög grad statsministerns styrfråga.

Vi har granskat och funnit att det har skett en övergång från att ofta behandla enskilda ärenden till att mer handla om ämnen. Vi tycker att det är en rimlig utveckling. Man kan kanske inte säga att hela frågan har diskuterats i själva Utrikesnämnden, men måhända har det funnits diskussioner om processen mellan utrikesministern och de olika partiernas utrikespolitiska talesmän.

Processerna inom Europeiska unionen förklarar till en del varför Utrikesnämnden numera kanske har färre ärenden men ändå förtjänar att samlas för att diskutera bredare ämnen. Strategiska diskussioner om den internationella politiken och svensk politik i det ljuset bör kunna ske inom de formella sekretessramar som Utrikesnämnden ger.

Vi vill i betänkandet understryka att information till partiledare i princip inte kan ersätta samråd i Utrikesnämnden, och vi understryker också att överläggningar i förväg, innan regeringen fattar beslut, är det korrekta, inte att orientera Utrikesnämnden i efterhand, om det inte finns ett särskilt trängande behov som motiverar den tågordningen.

Herr talman! Årets granskning är som jag ser det betydelsefull på många punkter. Kanske är de här punkterna av särskilt intresse och särskild betydelse. Jag är glad över att vi här har kunnat skiljas från ärendet i allt väsentligt i enighet. Jag yrkar på godkännande av konstitutionsutskottets anmälan.

(Applåder)

Herr talman! Jag tänker inte uppta din eller någon annans tid med att stå och redogöra ingående för varje enskilt ärende som vi har haft att granska inom ramen för KU:s betänkande 10. Det har andra redan gjort så föredömligt före mig, och det går dessutom att läsa sig till. I stället kommer jag att göra små nedslag här och där i ärendena allteftersom vi springer på något anmärkningsvärt där vi i Sverigedemokraterna kan ha en något annorlunda uppfattning i förhållande till övriga partier i utskottet, eller om det är något annat som är värt att fästa uppmärksamhet på.

I det första ärendet, Regeringens sammansättning och organisation, kan vi till exempel konstatera att antalet regeringsanställda här i Stockholm - alltså inte på utlandsmyndigheter och så vidare - har ökat från 1 700-1 800 till nästan exakt 3 000 under de senaste 25 åren. Sätter vi det i relation till vad som framgår i nästa ärende, Regeringsprotokollen, ser vi samtidigt att antalet avgjorda regeringsärenden under samma period har sjunkit från ca 20 000 till lite drygt 5 000 per år. Man skulle sålunda, om än kanske lite elakt och slarvigt, kunna slå fast att dagens regering avgör ungefär en fjärdedel så många ärenden som man gjorde för 25 år sedan, trots att man har nästan dubbelt så många anställda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av statsrådens tjänste-utövning och regeringsärendenas handläggning

Lite tragikomiskt blir det när man noterar att den största ärendegrupp som regeringen beslutar om är just anställningsärenden. Det är nästan så att man kan fråga sig vad man gör borta i Rosenbad mer än att anställa fler människor. Men det blir jag väl kanske varse efter nästa val, som ju ska hållas senast 2018. Om inte annat kan det vara värt att ha detta förhållande i åtanke när det är dags för nästa års budgetförhandlingar och vi ska komma överens om hur mycket pengar som ska anslås till Regeringskansliet.

I ärende 3, Vissa förvaltningsärenden, har varken vi eller någon annan, verkar det som, något att tillägga. Men när vi sedan kommer till ärende 4, Statsråds skyldighet att medverka i konstitutionsutskottets granskning, har vi å andra sidan desto mer att anföra. Låt mig dock bygga upp spänningen lite genom att återkomma till detta om en liten stund och beta av övriga ärenden först.

I ärende 5, Konsulärt stöd till frihetsberövade personer utomlands, var det väl nästan för väl att det hade inträffat någon lite oförutsedd händelse i alla fall, så att vi hade någonting att fråga om och skriva i vårt ställningstagande.

Ärende 6, Samordnare inom olika politikområden, föranledde dock ett betydligt mer omfattande material. Här måste jag säga att utskottets kansli har gjort ett hästjobb, dels med att leka detektiv för att försöka ta reda på och hitta allsköns samordnare som olika regeringar har tillsatt men inte alltid fört så noga bok över, dels för att belysa och försöka bena ut alla oklarheter när det gäller benämningar på samordnarna, deras uppdrag och organisationsform med mera.

På ett område förefaller emellertid såväl kansliet som utskottet i övrigt ha gått bet, trots idoga och upprepade påstötningar från undertecknad. Problemet handlar om visst ansvarsutkrävande av regeringen för det arbete som samordnaren bedriver på regeringens uppdrag. Ifall regeringen, eller ännu värre ett enskilt statsråd, går in och petar alltför mycket i en myndighets angelägenheter kan dessa KU-anmälas eller ställas inför ett misstroendevotum. Riksdagen äger alltså denna kontrollmakt.

Men vad händer om detta oskick i stället läggs ut på en av regeringen tillsatt så kallad pådrivande samordnare, så att denne i princip går in och gör samma sak för att förverkliga regeringens ambitioner? Det blir ministerstyre by proxy, så att säga. Då kan förstås berörd myndighet bli upprörd på samordnaren, men då en samordnande tjänsteman inte kan KU-anmälas eller röstas bort i riksdagen övergår helt plötsligt ansvarsutkrävandet till regeringen, som alltså var den som egentligen ville få den aktuella åtgärden utförd.

Här uppstår alltså en solklar intressekonflikt och ett osäkert rättsläge, där ansvarig minister kan säga att han eller hon inte har varit med och gett några direktiv eller liknande till den drabbade myndigheten, samtidigt som den aktuelle samordnaren inte kan ställas till svars i riksdagen och kanske till och med redan har avrapporterat sitt uppdrag och gått vidare till nya utmaningar. Det enda riksdagen torde kunna göra då är att, förmodligen med klen framgång, höra regeringen om dess styrning av samordnaren men inte om nästa led, alltså samordnarens styrning av den aktuella myndigheten på mer eller mindre uttalad delegation från regeringen.

Risken förefaller ganska stor för att regeringen och dess företrädare svär sig fria från detaljerna i samordnarens självständiga utförande av uppdraget, inte minst om denne i sin tur har varit organiserad som en egen och numera kanske avvecklad myndighet, samtidigt som resultatet för den aktuella förvaltningen i slutändan blev i princip detsamma som om ministern själv hade gått in och försökt styra med hela handen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av statsrådens tjänste-utövning och regeringsärendenas handläggning

Kalla det söndra eller härska, katten på råttan och råttan på repet eller vad man vill, herr talman, kontentan är densamma, nämligen att ju fler aktörer och led man delar upp ett ansvar på, desto svårare blir det att utkräva detsamma.

Vad som är lite extra tråkigt här är att vi i årets vårgranskning alltså har ett ärende som handlar om exakt just detta. Då kan man tycka att det hade varit ett alldeles utmärkt tillfälle att en gång för alla reda ut ansvarskedjan när man ändå gjorde en så grundlig översyn och genomgång i den höstgranskning som förevarit. Så blev alltså inte fallet, och jag får bara hoppas att det aktuella granskningsärendet i vår svarar på frågan och ger någon form av prejudicerande vägledning i stället.

Sedan hade jag tänkt tala lite om ärende 7, som på förekommen anledning handlar just om behovet av tydlighet i styrning och gränsdragning mellan regeringen och olika myndigheter samt inom dessa, liksom ärende 8, vilket särskilt framhåller behovet av utvärdering och uppföljning när man inför nya rutiner, och 9 om den intressanta utvecklingen inom Utrikesnämnden. Men jag inser att det inte kommer att hinnas med ifall jag ska kunna hålla mitt löfte att återkomma till paradnumret om statsråds skyldighet att medverka i konstitutionsutskottets granskning. Så nu går vi pang på rödbetan.

Det är ingen hemlighet direkt att bakgrunden till detta ärende är sprunget ur förra näringsministern och tillika vice statsministern Maud Olofssons ovilja att komma till KU och förklara turerna bakom den fullständigt havererade Nuonskandalen.

Tro mig, herr talman, jag hade inte heller tyckt det var kul att behöva komma och svara på frågor efter ett sådant klavertramp. Men något så viktigt som utövandet av riksdagens kontrollmakt kan väl ändå inte få vara avhängigt godtyckliga uppfattningar om vad som är kul eller inte, speciellt inte när det kommer till företrädare för sittande eller tidigare regeringar?

Visst, alla kan begå misstag, vissa alltså ända upp till 53 000 miljoner sådana. Med det är inte alla som har ungefär 120 000 kronor i månaden för att ta ansvar för sitt jobb. Och det är långt ifrån alla som blir erbjudna ett sådant jobb med en sådan lön utan att besitta erforderlig kompetens för att utföra det på ett kvalificerat sätt, vilket uppenbarligen inte var fallet här.

Uppdraget som statsråd är ingenting som man bör vare sig få eller ta för lång och trogen tjänst, utan om man accepterar att ta emot detta ansvar, med tillhörande ytterst väl tilltagna ersättning, ska det vara för att man besitter sådan kompetens på området att man också är beredd att påta sig ett visst ansvar, eller risk om ni hellre vill, för resultatet.

Anledningen till att vi har valt att inte helt sonika reservera oss mot utskottsmajoritetens ställningstagande och den bakomliggande utredningens slutsatser och förslag är emellertid följande: Så länge rådande rättsläge i alla praktiska avseenden innebär att den yttersta konsekvensen för ett före detta statsråd som granskas av KU i värsta fall kan bli kritik i lindrigare eller svårare form vore det inte proportionerligt om underlåtenhet att hörsamma de förväntade formkraven riskerade att föranleda allvarligare sanktioner än själva granskningsresultatet i sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av statsrådens tjänste-utövning och regeringsärendenas handläggning

Just så råkade faktiskt bli fallet med Maud Olofsson, vars styrelsepost i LKAB uttryckligen undanhölls för att hon vägrade att dyka upp i KU, inte för att hon genom oskickligt ämbetsutövande bidrog till att de svenska skattebetalarna fick se 53 miljarder kronor gå upp i rök.

Men tänk om hon aldrig hade sökt den posten till att börja med. Eller tänk om det hade varit en annan person som hade gjort något annat uppenbart klantigt. Eller tänk om det hade varit en annan regering som kanske hade större överseende eller ett godare öga till personen i fråga. Då hade straffet blivit något annat eller kanske till och med uteblivit helt.

Sålunda framstår även samhällets sanktioner som tämligen godtyckliga och rättsosäkra. Detta är inte bra, herr talman, utan snarare fullständigt oacceptabelt.

Hur har då sittande statsminister velat komma till rätta med detta, vilket också har blivit den lösning som aktuell utredare och sedermera utskottet har ställt sig bakom? Jo, det ska sitta en lapp i pärmen man får när man börjar som minister, där det står att man minsann förväntas komma om KU kallar även efter det att man har slutat.

För tillfället förefaller det inte ens som att detta papper behöver signeras eller på något annat sätt kvitteras så att det kan göras sannolikt att berörda personer har tagit del av innehållet över huvud taget.

Men visst, dessa tuffa krav, som de ju har framställts som i debatten, kan förstås låta som ett steg i rätt riktning i alla fall. Men så länge denna hemsnickrade och intet förpliktande lapp inte inrymmer eller åtföljs av några som helst sanktionsmöjligheter synes det mig tyvärr som att den i realiteten lika gärna kan ha skrivits på sådant toalettpapper som jag nu ställer på bordet.

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Ledamoten får plocka ned det igen, för vi har inte föremål förutom .)

Då gör jag så, herr talman.

Hur kan och borde vi då göra i stället? Inom Sverigedemokraterna pågår för närvarande ett övergripande arbete med att se över hur KU:s granskning och kontrollmakt kan reformeras och stärkas så att riksdagen äger hela processen och så att ansvaret för berörda, även före detta, beslutsfattare tydliggörs och skärps avsevärt.

KU har redan i dag möjlighet att väcka åtal i domstol mot såväl sittande som avgångna statsråd som misstänks ha gjort sig skyldiga till vissa allvarliga brott och grova åsidosättanden i tjänsteplikten. Dock får väl katalogen över vilka brott som kan föranleda en sådan rättslig prövning anses vara ganska tunn i dagsläget, och något sådant åtal har heller aldrig väckts i modern tid.

En utvidgning av denna möjlighet skulle kunna vara en framkomlig väg, genom att till exempel utöka brottskatalogen till att även omfatta uppenbar oskicklighet i ämbetsutövningen. Fast det är klart, en så modest och högst rimlig åtgärd vore väl förödande för nu sittande regering, om inte annat.

Men med en påtaglig risk för kännbara konsekvenser skulle nog i alla fall hela frågan om närvaro reglera sig själv, då den granskade förmodligen skulle ta varje tillfälle som ges att förklara och försvara sitt agerande. Men även om så inte skulle bli fallet torde en närmare koppling mellan KU och domstolsväsendet, där fler rättsliga verktyg står till KU:s förfogande, kunna medföra att betydligt hårdare krav kan ställas på såväl närvaro som att den som kommer inte bara förväntas tala sanning utan även stå en juridisk risk ifall man väljer att inte göra så.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av statsrådens tjänste-utövning och regeringsärendenas handläggning

En av de främsta invändningarna mot att förelägga någon vid vite att inställa sig har varit tveksamheter kring eventuella möjligheter till rättslig prövning av föreläggande och utkrävande av detsamma. Detta argument får knappast anses hållbart om en domstol är inkopplad eller åtminstone utsedd och tillgänglig redan från början. Man skulle till och med kunna tänka sig en ordning där det är domstolen som hanterar allt som har med vitet att göra på ansökan av KU.

När det sedan kommer till något så självklart som att den som kallas till KU inte ska fara med osanning har det anförts att detta och eventuella tillhörande ceremoniella riter som att avlägga ed och så vidare riskerar att ändra utskottets karaktär och uppehålla det vid juridiska aspekter som inte nödvändigtvis ligger på utskottets ledamöter att bedöma.

Men strunta i det då! Låt i stället ordföranden helt enkelt upplysa om att sanningsplikt föreligger, och så får väl frågan om eventuell mened eller dylikt vid behov väckas och prövas i för ändamålet utsedd domstol, där ju KU likt i dag kan företrädas av JO.

I sak torde det inte vara konstigare eller mer komplicerat med sanningsplikt än att ett utskott likaväl kan belägga någon med tystnadsplikt, varvid denna någon då får vara beredd att ta konsekvenserna ifall misstanke uppstår om att ålagd plikt skulle ha åsidosatts. Detta är och kan alltså vara något som görs utan att det aktuella utskottet för den delen antar en mer domstolsliknande karaktär eller att ledamöterna måste utgöras uteslutande av jurister.

Avslutningsvis vill jag nämna att ytterligare en positiv effekt av att skärpa upp de möjliga konsekvenserna av en KU-anmälan skulle kunna bli att den utveckling som vissa tycker sig se, nämligen att riksdagsledamöterna successivt har börjat ändra inställning till hur man använder sig av KU-anmälningar, kan vändas.

Så länge en prick bara ser illa ut för ministern och regeringen, utan någon egentlig risk för åtal eller dylikt, behöver man som anmälare inte känna att man tar på sig ett så stort ansvar för de eventuella följderna av sin anmälan. Men om det verkligen låg en betydande risk i vågskålarna för den som anmäls skulle också ansvaret för den som anmäler bli mer påtagligt.

Då skulle det också bli lättare för oss att bemöta dem som vill göra gällande att KU i dag används för att försöka plocka billiga politiska poänger genom att lite lättvindigt slänga in mer eller mindre uppenbara okynnesanmälningar på vinst och förlust.

Jag tackar för ordet, herr talman, och ber så mycket om ursäkt för tidsöverskridandet.

I detta anförande instämde Jonas Millard (SD).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av statsrådens tjänste-utövning och regeringsärendenas handläggning

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Ledamoten hade anmält att han skulle prata i 8 minuter och har pratat i princip i 14 minuter.)

Herr talman! Jag vill kommentera två aspekter av Fredrik Erikssons anförande. Den ena är hans beskrivning av det så kallade Nuonärendet, och den andra är hans syn på KU:s funktion och eventuella reformbehov.

Nuonaffären var en fråga som granskades av KU förra mandatperioden, innan Fredrik Eriksson satt i riksdagen. Jag kan därför upplysa Fredrik Eriksson om att den inte handlade om det som han beskrev i talarstolen. Framför allt handlade inte KU:s slutsatser om det han var inne på.

Det handlade om att Vattenfalls styrelse hade beslutat att förvärva det holländska energibolaget Nuon. Det visade sig så småningom att det var en dålig affär, för priset på gas, som var Nuons främsta produkt, föll, eftersom priset på kol föll, så att efterfrågan på gas sjönk. Det gjorde att Vattenfall så småningom såg sig nödsakat att skriva ned Nuons värde.

Konstitutionsutskottet kritiserade inte - och prövade inte - affären i sak, för det är inte KU:s uppgift, utan det är en fråga för den allmänna politiska debatten. KU konstaterade att beredningen av ärendet i allt väsentligt hade följt de regler som finns, inklusive statsrådet Olofssons agerande. Det Maud Olofsson till slut fick kritik för handlade om huruvida hon hade stämt av affären med sina medarbetare, med Finansdepartementets budgetavdelning, vilket det finns föreskrifter om att man ska göra. Det var kärnan i den kritik som KU riktade.

Den beskrivning i ganska högt tonläge som Fredrik Eriksson gjorde är alltså inte saklig eller korrekt i förhållande till vad KU faktiskt kom fram till.

Jag ser att jag i min nästa replik får återkomma till frågan om KU ska bli mer av en domstol. Jag delar inte den uppfattningen. KU:s uppgift är att utkräva ett politiskt ansvar på juridisk grund, och det är något helt annat.

Herr talman! Du ska, Andreas, få tillbaka ordet ganska snabbt. Om det nu är som du beskriver det, desto enklare för Maud Olofsson att komma och redogöra för detta i KU.

Herr talman! Samtliga partier i KU beklagade att en utfrågning av Maud Olofsson inte kunde äga rum. Vi menade alla att det hade varit värdefullt.

När det gäller KU:s roll tycker jag att Fredrik Erikssons ganska populistiska tonläge och beskrivning av att det behövs hårdare tag mot statsråden inte alls stämmer överens med den tradition vi har i Sverige av hur vi nalkar oss konstitutionellt centrala frågor. Om man ska göra förändringar i grundlagen, som detta handlar om, måste man se att det föreligger ett stort samhällsproblem, ett stort problem som behöver åtgärdas.

Om man tar frågan "Brukar före detta statsråd komma till KU, eller brukar de inte göra det?" är svaret: Ja, det brukar de. KU har genom årtiondena haft en stor mängd utfrågningar med nuvarande och tidigare statsråd, och exemplet Maud Olofsson är ett av två under hela denna långa tid på när före detta statsråd har valt att inte komma till KU. Jag vill alltså påstå att det inte är något stort samhällsproblem utan att statsråd och före detta statsråd medverkar i KU:s granskning, eftersom det är en förutsättning för att man ska åtnjuta allmänhetens förtroende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av statsrådens tjänste-utövning och regeringsärendenas handläggning

Vad är då KU:s roll? Det är politiskt ansvarsutkrävande på rättslig grund. KU:s arbete handlar inte om att utkräva ett straffrättsligt ansvar. Om Fredrik Eriksson menar att KU ska börja utdöma böter och fängelse eller ha den typen av skarpa sanktioner, då är det något helt annat.

I vågskålen, när man får kritik av KU, ligger ytterst kammarens förtroende för ett enskilt statsråd. Det förtroendet kan prövas i en förtroendeomröstning om ett antal av kammarens ledamöter så kräver. Det är det som ligger i vågskålen. Det långsiktiga förtroendet för en regering, för dess medlemmar och ytterst för dess förmåga att styra Sverige är vad som ligger i vågskålen - och så ska det vara. Vi har domstolar som prövar straffrättsligt ansvar. Vi har KU som prövar politiskt ansvar på juridisk grund och politiskt förtroende. Så bör det förbli.

Herr talman! Jag får väl inleda med att säga att jag till stora delar och i praktiken håller med ordförande Andreas Norlén. Detta är inte ett jättestort problem i den praktiska tillämpningen. Problemet finns i den principiella grunden. Vem är det som äger processen? På vems diskretion ska detta drivas?

Beträffande detta att KU skulle anta mer domstolsliknande form: Det var precis det jag ville argumentera mot, när jag visade att KU inte behöver ändra sin sammansättning och karaktär på något sätt. Det är ju det vi har domstolsväsendet till. Vad som efterfrågades var att det fanns fler juridiska verktyg, och det handlar egentligen inte om fler verktyg utan om att använda de juridiska verktyg som redan står till KU:s förfogande i något större omfattning.

Pratar vi om att upprätthålla allmänhetens förtroende för statsapparaten - jag kan inte tala för alla men för egen del - utgår jag från att den någorlunda allmänna rättsuppfattningen är: Kallar KU ska man komma, och kommer man till KU ska man tala sanning. Det är egentligen inte svårare än så, som jag ser det.

Herr talman! KU gör årligen två granskningar. Den mer kända handlar om granskningen av regeringen och enskilda ministrar. Den kommer att debatteras om några månader. Sedan har vi KU 10, som vi debatterar just nu. Det är den något mindre offentliga höstgranskningen eller den administrativa granskningen. Vi brukar där titta på sådant som diarieföring och hur många politiska tjänstemän det finns. Utnämningsmakten har vi tittat på den här gången. Där får regeringen beröm både för att man har följt de principer som gäller och för att andelen kvinnor som har utnämnts har ökat.

I denna höstgranskning har det också varit några mer omfattande djupdykningar, vilket har lett till att vi nu debatterar denna höstgranskning så långt fram i februari.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av statsrådens tjänste-utövning och regeringsärendenas handläggning

Den första djupdykningen, som har varit uppe i debatten ganska mycket, är kanske den mer politiska och heta av djupdykningarna. Den handlar om statsråds medverkan i konstitutionsutskottets granskning. Där har vi i KU bett en särskild utredare, Bertil Wennberg, att tillsammans med en parlamentarisk referensgrupp titta på möjligheterna att stärka kravet på deltagande när vi i KU granskar regeringen. Bakgrunden är förstås, vilket har varit uppe i debatten tidigare, det oerhörda som hände när förra näringsministern Maud Olofsson inte deltog i KU-granskningen om Nuon. Det var väldigt ovanligt i KU:s historia. Den enda gång som detta har inträffat tidigare var då en tidigare minister var mycket sjuk och därför inte kom.

När detta hände startade en diskussion om hur rimligt det är att vägra komma och om detta skulle kunna skapa en ny form av normalläge där ministrar själva väljer om de ska komma och där tilltron till KU:s viktiga arbete som granskare av regeringen riskerade att urholkas.

Utredningen tittade på möjligheten att lagstifta och möjligheten att ge vitesförelägganden men fann i bred enighet att de åtgärderna inte är förenliga med det svenska arbetssättet, den svenska traditionen och synen på att KU inte ska vara och agera som en jury i en domstol. Straffet ska vara name and shame - inte något annat.

I stället tittade man på hur statsministern i nuvarande regering hade uttalat sig, att han hade klargjort för varje enskild minister att denna har ett ansvar för att delta i KU:s utfrågningar både under och efter sin ministertid. I det betänkande som nu ligger på bordet klargör vi i KU att vi från och med nu förväntar oss att varje statsminister ska begära in skriftliga åtaganden, och vi kommer framöver att följa upp de skriftliga åtagandena.

Den andra djupdykningen handlar om de senaste regeringarnas samordnare. Det är uppenbart att samordnarfunktionen har blivit ett bra redskap för regeringar i frågor som kräver ett särskilt fokus. Men det är viktigt - vilket vi pekar på - att tydliggöra vilken roll och vilket mandat som samordnarna har. När enskilda statsråd fattar beslut om samordnaruppdraget i stället för att regeringen gör det som kollektiv blir mandatet för samordnaren inte lika tydligt.

Det är inte heller alltid enkelt att se om det är en utredning eller någon annan form av pådrivare som regeringen har tillsatt. Här finns det med andra ord behov av att inom Regeringskansliet se över detta och göra en viss form av uppstramning.

KU har också, som tidigare, tittat på myndigheter under Försvarsdepartementet. Återigen har vi konstaterat att man från regeringens sida behöver bli tydligare med rågången mellan informella och formella kontakter och med dokumentation av myndighetsdialog häremellan.

Herr talman! KU har också granskat hur regeringens information till Utrikesnämnden har skett. Vi har tittat på den senaste 25-årsperioden. Utrikesnämnden har möjlighet att besluta om absolut sekretess. Därför finns det här en särskild möjlighet för regeringen att informera alla partier om viktiga saker som man kanske inte kan göra i andra forum. Det är ganska uppenbart att den här informationen från regeringen har förändrats genom åren. Den har blivit mer inriktad på ämnen. Man kan också se mycket tydligt att när Sverige gick med i EU gick också en del av denna information direkt till EU-nämnden i stället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av statsrådens tjänste-utövning och regeringsärendenas handläggning

Herr talman! Det har varit mycket intressant att följa denna höstgranskning. Kansliet har gjort ett fantastiskt arbete.

Jag yrkar att höstgranskningen läggs till handlingarna.

(Applåder)

Herr talman! Konstitutionsutskottets så kallade höstgranskning av regeringen omfattar totalt nio olika granskningar som redovisas i ett betänkande på drygt 140 sidor. Jag vill här lyfta fram två av dessa granskningar.

En intressant granskning avser regeringens information till och överläggningar med Utrikesnämnden. Konstitutionsutskottet har som en del av denna granskning kallat till sig kabinettssekreterare Annika Söder och den tidigare kabinettssekreteraren Frank Belfrage.

Det var ganska naturligt att efter vårgranskningen förra året, då vi i KU granskade hur regeringen Löfven hade skött samrådet med Utrikesnämnden i fråga om erkännandet av Palestina som stat, nu granska hur regeringarna under en längre tid skött sin samrådsskyldighet. Det är en granskning som omfattar 25 år.

Vi har noterat att antalet sammanträden i Utrikesnämnden minskade efter EU-inträdet. Det har samband med att regeringen nu i stället har regelbundna samråd med riksdagens EU-nämnd.

Konstitutionsutskottet framhåller i sammanfattningen av granskningen vikten av att strategiska diskussioner om viktiga utrikespolitiska frågor och händelser samt säkerhetspolitiska frågor äger rum på en konstitutionellt och politiskt sett hög nivå. Vi pekar på Utrikesnämndens sammansättning, på dess krav på varsamhet med informationen och möjligheten att besluta om absolut sekretess för det som behandlas där. Detta ger särskilt goda möjligheter för information och överläggningar i känsliga ärenden i Utrikesnämnden.

KU framhåller betydelsen av att regeringen har överläggningar med Utrikesnämnden i god tid innan beslut tas.

Herr talman! En annan del i höstgranskningen har varit att ta reda på om statsminister Löfven inhämtat försäkringar från sina statsråd om att de kommer att ställa upp i KU för utfrågningar, även efter att de har avgått som statsråd. Frågan om hur man ska kunna försäkra sig om att statsråden ska komma till KU har belysts i en utredning av KU:s tidigare kanslichef Bertil Wennberg. Utredningen beslutades i maj 2014 och avlämnade sina förslag i oktober 2015. Slutsatsen i utredningen var att statsministern i samband med regeringsbildningen bör kräva en skriftlig försäkran från sina statsråd om att medverka i KU:s granskning även efter att de har avgått.

I en artikel i Expressen i samband med regeringsbildningen i oktober 2014 uppgavs att Löfven skulle komma att kräva en skriftlig försäkran från sina statsråd om att de ska komma till KU:s utfrågningar. Vi från KU som ingick i en referensgrupp till Bertil Wennbergs utredning hade nog tron att Löfven hade begärt in sådana skriftliga försäkringar från sina statsråd som Expressen har skrivit om, även om det inte var Löfven själv som hade uttalat sig om detta i Expressen.

När konstitutionsutskottet under hösten 2015 ställde frågor till Regeringskansliet om dessa försäkringar från statsråden var det först vid utskottets tredje begäran att få del av försäkringarna som det framkom att det inte fanns några skriftliga försäkringar från statsråden i Löfvens regering. Enligt vad som framkom i det tredje svaret ska statsråden muntligen ha lovat att komma till KU. Jag var förvånad över detta, och det var säkert även flera andra i KU.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av statsrådens tjänste-utövning och regeringsärendenas handläggning

Konstitutionsutskottets ställningstagande i detta ärende är att vi delar slutsatserna i utredningen, alltså att statsministern bör ställa krav på att statsråden lämnar en skriftlig försäkran om sin framtida medverkan i KU:s granskning. Det uttalas i ställningstagandet att utskottet i sin granskning kommer att följa upp att statsministern har ställt dessa krav, alltså krav som inte ställdes vid den senaste regeringsbildningen 2014 och som hittills under regeringstiden inte har ställts på statsråden av statsministern.

När det gäller Fredrik Erikssons synpunkter på Maud Olofssons kompetens - det är en del i detta som ligger som bakgrund till denna utredning - förstår jag att han talar om något som han inte har satt sig in i. Jag beklagar det.

Sedan Vattenfall tagit beslut om att köpa Nuon begärde Maud Olofsson att köpet först skulle granskas av experter på värdering av företag. Därför kopplades en av USA:s största banker in för att bedöma om det var ett korrekt pris som Vattenfall var berett att köpa företaget för. Bankens besked - alltså en av världens största konsulter och banker - var att budet från Vattenfall låg på en rimlig nivå.

Jag kan tycka att det är mycket begärt att ett statsråd vid en värdering av ett företag ska ha större kunskaper än en av världens främsta banker, ett av världens främsta konsultföretag.

Maud Olofsson fick också just i denna del, när det gäller värderingen, beröm för det sätt som hon hade genomfört denna del av sitt statsrådsarbete. Hon fick alltså beröm för att hon såg till att denna granskning genomfördes och att värderingen skedde på detta sätt.

Herr talman! Jag yrkar att detta ärende läggs till handlingarna.

(Applåder)

Herr talman! Precis som flera andra tänker jag tala om några få ärenden. Det är ungefär samma ärenden som alla andra har talat om, det vill säga bland annat ministrars medverkan i KU:s granskning och specifikt före detta ministrars medverkan.

Detta är ett ärende som har diskuterats mycket och som har fått mycket publicitet i förhållande till hur stort problemet egentligen är. Vi har alltså, som det sas tidigare här, haft en före detta minister som har vägrat att komma. Vi har också tidigare haft en före detta minister som var sjuk, och det är lite skillnad.

Ett av de stora problemen som gjorde att det var viktigt att vi gick vidare och som även gjorde att den utredning flera här har talat om kom till stånd var ju att statsministern i det läget sa att det är upp till ministern själv att bedöma om man ska komma. Det var liksom tonen i statsministerns uttalande i samband med att Maud Olofsson inte ville komma till utskottet. Det var ett stort problem. Det hade varit mycket enklare om Reinfeldt hade sagt att före detta ministrar självklart ska gå till KU när de blir kallade.

I och med att han inte gjorde det tycker jag att det var viktigt att KU såg till att det blev en utredning, och den har också kommit fram till bra slutsatser. Vårt konstaterande att det är viktigt att man talar om för den som tillträder som statsråd att statsråd ska gå till KU när KU kallar, och att det skrivs ned, tycker jag är bra. Det är alldeles tillräckligt i förhållande till problemets art och även i förhållande till hur vi brukar se på utfrågningar och information.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av statsrådens tjänste-utövning och regeringsärendenas handläggning

Grundinställningen från i alla fall mig brukar vara: Man kommer när KU frågar, och man säger som det är. Det måste liksom vara vår utgångspunkt, annars blir det nästan omöjligt att göra arbetet på ett bra sätt - om vi skulle utgå från att allting som skickas är fejk eller att allt alla säger är fejk. Ingången är i stället att man kommer och att man svarar, och jag tycker att detta är ett alldeles lagom ställningstagande.

Sedan vill jag, precis som flera andra har gjort, kommentera detta med samordnare, utredare, pådrivare, förhandlingsperson, förhandlingsman och så vidare. Det gäller alltså alla dessa personer som tillsätts i olika funktioner för att samordna. Ofta handlar det om att samordna, men det kan också vara andra uppgifter. Det har varit väldigt otydligt, och det har varit svårt för oss att få fram vad de här personerna har gjort. Det har tagits beslut om det på olika sätt, och det är över huvud taget väldigt råddigt.

Det gör också att det är svårt att följa upp. När man inte vet vad olika personer som är anställda för att göra saker ska göra, vilken funktion de har och vem som har beställt vad blir det extremt svårt att följa upp. Precis som har nämnts har det också ibland varit statsråd som har ordnat med det hela, och därvid kan jag tycka att det faktiskt borde ha varit ett regeringsbeslut. Då blir det nämligen även en annan dignitet i det.

De slutsatser vi har kommit fram till är alltså att det måste bli tydligare så att detta går att se. Sammanställningen av vilka som har uppdragen och vad uppdragen innebär måste på något sätt vara rimlig och möjlig att följa. Kommittéberättelsen finns, men det finns även andra sätt att göra detta om det inte skulle vara myndigheter. Summan kan man väl säga är: Skärp upp detta så att det går att bevaka och titta på! Den exakta formen får dock regeringen återkomma med.

Sedan gäller det styrningen av myndigheter inom Försvarsdepartementet. I flera granskningar har frågor om styrningen av olika myndigheter dykt upp. Det har också dykt upp frågor om det är något som har bestämts inom myndigheten eller om det är något Försvarsdepartementet har sagt. Det har inte alltid varit lätt att kolla upp det här och få klarhet i hur det faktiskt har gått till.

Det är också så att regeringen och myndigheter verkar ha olika uppfattning om styrningen. Försvarsexportmyndigheten har i ett annat sammanhang sagt att den informella styrningen från Försvarsdepartementet är relativt omfattande och oförutsägbar, men regeringen ser inte på det på samma sätt. I stället uppfattar man att det är tydligt när det är informella möten, att de då ska vara av informationskaraktär och att styrningen inte ska ske informellt. Myndigheten har dock uppfattat det så, och det är ett problem i sig att man inte har samma syn på styrningen av myndigheten. Det är alltså viktigt att sådant görs på ett korrekt sätt.

Sedan har vi detta med bristande dokumentation, och det är något jag tycker att vi återkommer till nästan jämt. Det är samma här; det är bristande dokumentation, och det gör förstås att granskningen försvåras. Det är liksom inte i ett fall det är så, utan det är ett stående problem. I det här fallet kan man ta exemplet med förteckningar över internationella överenskommelser, som inte alltid finns. Då kan man ju också fråga sig om de förteckningar som finns är fullständiga. När det inte funkar kan man - i alla fall jag - nämligen bli lite fundersam över om det är så att det faktiskt inte funkar på andra ställen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av statsrådens tjänste-utövning och regeringsärendenas handläggning

Det spelar ingen roll hur bra lagstiftning vi har om insyn och om att handlingar ska lämnas ut om handlingarna inte finns registrerade. Om det inte går att veta om en internationell överenskommelse finns kan man inte heller ha någon insyn. Det är alltså ett grundläggande problem. Vi lär väl få återkomma, för det händer mycket grejer och allting måste dokumenteras på ett bra sätt.

Vi lägger detta till handlingarna.

(Applåder)

Herr talman! Jag är sist i kön, åtminstone när det gäller partierna. Det kommer repetition av nya vinklar, och då låter det lite grann som att det här ärendet skulle vara tråkigt. Det är det inte! Det är ett oerhört engagerande ämne, och alla de saker som har nämnts hittills i debatten var förstasidesstoff när det begav sig. Det är bara det att KU granskar detta på ett sakligt och korrekt sätt och inte på ett politiskt agiterande sätt. Det gör också att vi i allt väsentligt är helt eniga. Det är också ett väsentligt granskningsbetänkande, Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning, vi lägger på kammarens bord för den drygt tvåhundrade gången i ordningen.

Som tidigare har nämnts, herr talman, vägrade den före detta näringsministern Maud Olofsson komma till konstitutionsutskottet och bli utfrågad om sin roll i Nuonaffären. Det var i mars 2014. Detta var oerhört dramatiskt när det begav sig, men nu har KU granskat det och sett hur vi kan få en bättre tingens ordning i framtiden. Frågan om statsråds och före detta statsråds medverkan i KU:s granskning har behandlats i den utredning vi hörde nämnas. En utredare med en parlamentarisk referensgrupp har på utskottets uppdrag utvärderat frågan och överlämnat en rapport till KU som utgör ett underlag i granskningen.

Slutsatsen i utredningen är att det går att lagstifta om ett före detta statsråds skyldighet att medverka i KU:s granskning men att det, även om frågan är viktig, inte innebär att det bör göras. Utredningen utmynnade i stället i att förorda en ordning som innebär att tillträdande statsråd gör ett skriftligt åtagande att medverka i utskottets granskning också efter att de har lämnat sina uppdrag som statsråd. Det har KU ställt sig bakom.

Nu förväntar sig utskottet att statsministern ställer sådana krav i samband med regeringsbildandet, eller senare så att det åtminstone blir gjort, och likaså att kravet och åtagandena görs skriftligt så att de kan följas upp på ett tillfredsställande sätt. KU kommer att i sin granskning löpande följa upp att detta blir gjort. I vilken utsträckning det inte redan hade getts sken av att det skulle ha varit gjort lämnar jag osagt.

Givet att tydliga krav har ställts på statsråden och att dessa krav har gjorts offentliga bör den offentliga debatten och den negativa uppmärksamhet som en vägran att komma till KU skulle föra med sig vara en tillräcklig sanktion för att motverka en sådan vägran. Om det visar sig att en sådan ordning inte är tillräcklig har dock utskottet uttalat att en lagstiftning bör komma i fråga, men inte med mer våld än nöden kräver. Detta är någonting som skulle kunna ligga i en framtid men inte är för handen för ögonblicket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av statsrådens tjänste-utövning och regeringsärendenas handläggning

Den andra frågan jag vill tala om är en annan sak som var på förstasidorna, och det handlar om vad rollerna för olika samordnare hos regeringen egentligen är. Det har utskottet granskat, och den kartläggning som har gjorts av samordnare som tillsatts mellan september 2002 och juni 2015 visar att olika beteckningar används. Det talas om förhandlare, förhandlingsman, förhandlingsperson, kontaktperson, koordinator, nationell samordnare och samordnare - och ytterligare några som jag inte nämner här. Det finns en oklarhet, menar utskottet, när det gäller innebörden och användandet av dessa beteckningar. Regeringen bör överväga hur beteckningarna ska användas. Man skulle kunna säga att en viss begreppssanering hade varit bra.

En fråga gäller om beslut om utredningsuppdrag och samordnare har skett i enlighet med den konstitutionella praxis som tillåter att Regeringskansliet och inte regeringen fattar beslut i vissa ärenden. Här deklarerar KU att beslut i ärenden som innebär ställningstaganden i frågor av politisk natur alltid bör fattas i regeringsbeslutets form.

I flera fall har ett enskilt statsråd fattat beslut om samordningsuppdraget, och enligt KU kan det från konstitutionell synpunkt diskuteras om inte dessa borde ha fattats av regeringen i stället. I de fall en samordnare har ett tydligt utåtriktat och pådrivande uppdrag kan det enligt KU diskuteras om uppdraget bör utföras inom Regeringskansliets ram. Det är så långt KU har uttalat sig.

Herr talman! För det tredje och sista: I regeringsformen föreskrivs att regeringen fortlöpande ska hålla Utrikesnämnden underrättad om utrikespolitiska förhållanden som kan få betydelse för riket och överlägga med nämnden om dessa så ofta som det behövs samt att regeringen i alla utrikesärenden av större vikt ska överlägga med nämnden före avgörandet. Under tiden 1990-2014 har såväl antalet sammanträden per år i Utrikesnämnden som en del av vad som behandlats där varierat. Det finns en viss tendens, säger utskottet, över tid som går i riktning mot att olika ärenden och olika ämnen, snarare än vissa situationer i sig, behandlas i Utrikesnämnden. Tidigare brukade Utrikesnämnden behandla en samlad instruktion för hela FN:s generalförsamlings kommande möte. Det görs inte längre.

Utskottet har också iakttagit en viss minskning av antalet sammanträden i Utrikesnämnden de senaste 20 åren. En bidragande faktor kan vara Sveriges medlemskap i EU och det regelbundna samrådet mellan regeringen och riksdagens EU-nämnd.

Vidare lämnar företrädare för regeringen regelbundet information i utrikesutskottet inför möten i rådet för utrikes frågor. Konstitutionsutskottet påminner om att Utrikesnämndens ställning och uppgifter är reglerade i regeringsformen och att de inte berörs av att en EU-nämnd en gång inrättades, likaså att utskottens ställning och uppgifter finns i riksdagsordningen och att det inte heller i fråga om utskottens befogenheter skedde någon förändring genom att EU-nämnden inrättades. Det är viktigt att framhålla.

Det är angeläget att bland annat strategiska diskussioner om viktiga utrikespolitiska frågor och händelser, liksom säkerhetspolitiska frågor, äger rum på en konstitutionellt och politiskt sett hög nivå. Utskottet pekar på Utrikesnämndens sammansättning och den förtrolighet som följer av kravet på varsamhet som ledamöter och andra som är knutna till nämnden ska visa i fråga om meddelanden till andra om vad han eller hon fått kännedom om i denna egenskap liksom möjligheten att besluta om absolut sekretess. Protokollföringen i Utrikesnämnden innebär en dokumentation som möjliggör att uppföljning och granskning ska ske och sker. Information till partiledare kan inte ersätta samråd med Utrikesnämnden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av statsrådens tjänste-utövning och regeringsärendenas handläggning

Därmed, herr talman, avslutar jag mitt anförande med att säga att mycket annat väsentligt som förbigås med tystnad finns i utskottets betänkande, som jag yrkar läggs till handlingarna.

(Applåder)

(forts. § 15)

Herr talman! Konstitutionsutskottet har granskat hur Utrikesnämnden har använts under tiden 1990-2014. Utrikesnämnden ska höras av regeringen inför avgöranden i alla utrikesärenden av större vikt, enligt 10 kap. 11 § regeringsformen.

Utredningen visar att Utrikesnämndens roll har förändrats kraftigt under perioden utan att någon förändring har skett i regeringsformen. Den största förändringen skedde i anslutning till Sveriges EU-inträde, även om det vid den tid då EU-nämnden inrättades fastslogs av konstitutionsutskottet att Utrikesnämndens ställning och uppgifter var reglerade i regeringsformen och därför förblev oförändrade.

Granskning av statsrådens tjänste-utövning och regeringsärendenas handläggning

Utskottet har iakttagit en minskning av antalet sammanträden i Utrikesnämnden, dels beroende på förändringarna genom EU-medlemskapet, dels till exempel genom en ny handläggning av mandat till FN-uppdrag.

Utskottet vill framhålla att även om omvärldsförändringar kan påverka hur Utrikesnämnden används är det viktigt att strategiska diskussioner och viktiga utrikespolitiska frågor och händelser liksom säkerhetspolitiska frågor ska hanteras på en konstitutionellt och politiskt hög nivå.

Detta gör att Utrikesnämnden med sin särskilda reglering är rätt forum för sådana frågor. Den kan inte ersättas av andra institutioner. Utrikesnämnden får alltså, om man spetsar till det, inte utvecklas till en konstitutionell dekoration.

(Applåder)

Herr talman! Helt avgörande för att konstitutionsutskottet ska kunna fullgöra sin kontrollmakt är att KU kan ta del av information och upplysningar i de ärenden som KU granskar. Det säger sig självt att det då kan vara lika viktigt att KU har möjlighet att höra ett avgånget som ett sittande statsråd. Därför är den del i KU10 som behandlar just statsråds medverkan i KU:s granskning viktig, och i likhet med flera andra talare här tänker jag uppehålla mig just kring den saken.

Att ministrarna ställer upp när KU genomför sin årliga granskning av deras ämbetsutövning borde vara en självklarhet, men riktigt så är det inte alltid i praktiken. Upprinnelsen till varför konstitutionsutskottet har borrat djupare i den här saken i vår är ingenting som jag som allianspolitiker är stolt över, det ska jag ärligt säga. Tvärtom beklagar jag, precis lika mycket som KU gjorde det, det faktum att Maud Olofsson inte infann sig när hon kallades under förra mandatperioden. Det är alltså ingen skillnad där. Men att ett före detta statsråd hemmahörande på den borgerliga kanten inte hörsammade KU:s kallelse har i alla fall haft något gott med sig - jag tycker att man ska försöka se saker från den positiva sidan - och det är att KU nu grundligt har låtit utreda huruvida riksdagen ska lagstifta om före detta statsråds skyldighet att medverka i KU:s granskning.

Som utredaren, det vill säga KU:s tidigare kanslichef Bertil Wennberg, som redan har nämnts här, konstaterar i sin rapport skulle det vara möjligt att lagstifta om en sådan skyldighet. Det har inte bara konstitutionsutskottet utan också JO och Regeringskansliet ställt sig bakom. Men efter noggrann utvärdering av hur rättsliga figurer som sanningsplikt, retroaktivitet och tvångsmedel skulle riskera att krocka med den svenska parlamentariska konstitutionella kontrollmakten finns det fler skäl som talar mot lagstiftning än som talar för.

I stället för lagstiftning förordar KU därför en lösning i enlighet med utredarens förslag, och det innebär att statsministern i samband med regeringsbildningen ska avkräva tillträdande statsråd ett åtagande om att medverka i KU:s granskning också efter det att statsrådet har lämnat sitt uppdrag. Parentetiskt vill jag gärna inflika att det givetvis inte finns någonting som hindrar att regeringen tar initiativ till en partiöverenskommelse med just en sådan inriktning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av statsrådens tjänste-utövning och regeringsärendenas handläggning

En förutsättning för att denna nyordning ska få avsedd effekt är att åtagandet kan följas upp av KU på ett tillfredsställande sätt. Det är därför nödvändigt att dessa åtaganden och krav formaliseras i skriftlig form. Det har vi hört påpekas här, och det kan inte nog understrykas.

Det är säkert fler än jag i den här kammaren som minns att det i nyhetsflödet efter valet 2014 figurerade uppgifter och dokument som gav intryck av att statsministern hade ställt som villkor för alla tillträdande ministrar att de skulle medverka i KU:s granskning fullt ut även efter det att de hade slutat som ministrar. Men under KU-arbetets gång under hösten och våren har vi inte lyckats hitta några skriftliga dokument som visar att statsråden verkligen ställdes inför dessa villkor. Jag menar att detta visar ännu tydligare på behovet av en etablerad ordning där statsministern rutinmässigt avkräver sina tillträdande statsråd ett åtagande i linje med utredarens förslag.

Herr talman! Det kan inte uteslutas att det just i denna stund sitter ett eller annat före detta statsråd framför tv:n eller datorskärmen och lyssnar spänt på vår debatt. Jag vill därför ta tillfället i akt att å det kraftfullaste inskärpa att om det i framtiden skulle visa sig att den icke lagreglerade modell som KU nu förordar för att säkerställa KU:s granskning inte skulle visa sig räcka till kan det bli nödvändigt med tvingande lagstiftning. Lyssna alltså noga på detta! I KU10 säger utskottet rent ut att lagstiftning i så fall bör kunna komma i fråga.

Förhoppningsvis ska det inte behövas. Precis som Björn von Sydow framhöll här tidigare gör KU en mycket tydlig markering. Till detta kommer att den negativa uppmärksamheten som en vägran att hörsamma KU:s kallelse för med sig, inte minst i medierna, hittills har fungerat som tillräcklig avskräckning och sanktion, så när som på ett fall.

Med de orden, herr talman, yrkar jag på godkännande av utskottets anmälan i KU10. Jag hoppas att jag har skrämt upp sittande och avgångna statsråd tillräckligt för att de ska komma när KU kallar.

(Applåder)

Herr talman! Vi har hört en hel del intressanta inlägg i den här debatten i dag. Jag tänkte lyfta upp en del av betänkandet som är av en något mindre dramatisk karaktär men ändå viktig.

I betänkandet KU10 har KU även granskat frågan om konsulärt stöd till frihetsberövade personer utomlands. Regeringskansliet har i det här ärendet skickat in statistik avseende 2014 års ärenden som berör Utrikesdepartementets ärenden om konsulärt stöd till frihetsberövade personer. Granskningen har avsett 20 av dessa ärenden. Vid genomgången har ett ärende noterats där det inledningsvis förefaller ha förelegat oklarhet om utlandsmyndighetens skyldighet att bistå en frihetsberövad. Det gällde en person som inte var svensk medborgare men som enligt en anhörig hade permanent uppehållstillstånd i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av statsrådens tjänste-utövning och regeringsärendenas handläggning

En stat som Sverige har enligt folkrätten rätt att på diplomatisk väg ingripa för att skydda sina medborgares intressen i vistelselandet. Det här kommer även till uttryck i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser. Det är dock upp till den enskilda staten att avgöra om man ska ingripa till förmån för den enskilde eller inte.

Det är bra att denna möjlighet finns, då vi vet att det finns personer som reser från Sverige till andra länder där de hamnar i svåra situationer av olika skäl. Det kan då vara behjälpligt för dessa frihetsberövade personer att få ett visst men ändå begränsat ekonomiskt bistånd men framför allt att av exempelvis konsulat eller beskickningar få hjälp med att föra en dialog med sina anhöriga eller att få rådgivning och förslag på försvarare som skulle kunna företräda dem i samband med de kommande processerna i de fall då vistelselandet skulle brista i dessa avseenden.

Vilka omfattas då av det här stödet? En förutsättning för att omfattas av biståndet är först och främst att personen i fråga har berövats sin frihet genom beslut av domstol eller annan myndighet. I lagen om konsulärt ekonomiskt bistånd framgår det att en svensk medborgare som är bosatt i Sverige eller en flykting eller statslös person som är bosatt i Sverige kan ha rätt till konsulärt ekonomiskt bistånd. Vidare framgår det att en svensk medborgare som inte är bosatt i Sverige eller en i Sverige bosatt utlänning som inte är statslös eller flykting kan få sådant bistånd endast om det föreligger särskilda skäl.

De överväganden som görs är till exempel om den frihetsberövade har nära anknytning till någon som är svensk medborgare eller bosatt i Sverige, hur länge den frihetsberövade har bott i Sverige samt om det kan finnas motsvarande konsulärt stöd att erhålla på annat sätt, till exempel genom ett medborgarskapsland.

Jag ska även nämna att samråd i sådana här fall sker mellan Utrikesdepartementet och utlandsmyndigheten.

Herr talman! KU har kommit fram till och konstaterar i betänkandet att det framgår av Utrikesdepartementets vägledning om frihetsberövade eller bistånd i brottmål samt av 8 § Regeringskansliets föreskrifter om konsulärt ekonomiskt bistånd med mera att en beskickning eller ett konsulat ska underrätta Regeringskansliet så snart myndigheten får kännedom om att en svensk medborgare eller en i Sverige bosatt flykting eller statslös person har frihetsberövats inom myndighetens verksamhetsområde.

När det gäller i Sverige bosatta utlänningar som inte är flyktingar eller statslösa uppges i granskningen att utlandsmyndigheten vanligen kontaktar Utrikesdepartementet när någon sådan person efterfrågar konsulärt stöd. Enligt konstitutionsutskottet kan det övervägas om inte denna ordning också bör framgå av Utrikesdepartementets vägledning.

Mot bakgrund av det anförda yrkar jag att betänkandet läggs till handlingarna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 25 februari.)