Interpellationssvar - 2016-01-26

Fru talman! Lotta Finstorp har frågat ministern för högre utbildning och forskning vad hon avser att göra för att valideringen av kompetenser av utbildning inom hälso- och sjukvårdsyrken ska bli mer effektiv. Vidare frågar Finstorp vad statsrådet anser om Moderaternas förslag om att ansvaret för validering av legitimationsyrken inom hälso- och sjukvården ska övergå till Universitets- och högskolerådet.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Det är angeläget att effektivisera handläggningstiderna för validering av hälso- och sjukvårdsutbildningar utanför EU/EES. Av denna anledning gör regeringen flera satsningar på området.

För att upprätthålla en hög kvalitet och patientsäkerhet i den svenska sjukvården måste det samtidigt ske en systematisk prövning av kunskaperna hos dessa individer innan svensk legitimation utfärdas. Socialstyrelsen ansvarar för att bedöma om den sökande har de kunskaper och färdigheter som krävs i enlighet med gällande lagstiftning. Själva valideringsprocessen består dock av flera steg, där ansvaret åligger flera olika aktörer.

I takt med att antalet asylsökande har ökat i Sverige har också ansökningarna om att få sin utländska hälso- och sjukvårdsutbildning prövad och att få svensk legitimation ökat. Antalet ansökningar om legitimation från den här gruppen har fördubblats de senaste tre åren. Detta i kombination med att dokumentationen ibland är bristfällig eller obefintlig försvårar utredningsarbetet för Socialstyrelsen.

Mot denna bakgrund avsatte regeringen redan förra året 18,5 miljoner kronor extra för att myndigheten skulle korta handläggningstiderna för det första beslutet som avser om en utbildning utanför EU/EES är likvärdig med svensk hälso- och sjukvårdsutbildning. År 2014 avsatte Socialstyrelsen drygt 13 miljoner kronor från sitt förvaltningsanslag för denna verksamhet. I 2016 års budgetproposition föreslog regeringen en satsning på 65 miljoner kronor 2016 för att effektivisera hela processen, från den första ansökan för bedömning av likvärdighet till beslut om svensk legitimation. Från och med 2017 beräknas 42 miljoner kronor årligen för ändamålet. Tillskott motsvarar således en ansenlig resursförstärkning för det här området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Socialstyrelsen arbetar med att korta sina handläggningstider genom att effektivisera de interna processerna och förbättra informationen gentemot de sökande. Socialstyrelsen har dessutom inlett en dialog med alla relevanta aktörer på området för att säkerställa en effektivisering av hela valideringsprocessen. Diskussionerna avser bland annat kunskapsprov som är en del i valideringsprocessen. Proven ska omfatta alla legitimationsyrken på hälso- och sjukvårdsområdet och syftar till att pröva de grundläggande kunskaperna.

Regeringen har en särskild satsning på kompletterande utbildningar för personer med avslutad utländsk utbildning motsvarande en svensk högskoleutbildning som i dag omfattar utbildningar för bland annat läkare, tandläkare och sjuksköterskor. Dessa utbildningsinsatser förstärks under innevarande år genom att ytterligare 25 miljoner kronor, inklusive studiemedel, avsatts för ändamålet. I budgetpropositionen för 2016 beräknas för samma ändamål 75 miljoner kronor 2017, 220 miljoner kronor 2018 och 340 miljoner kronor 2019.

Detta innefattar bland annat att fler personer ska ha möjlighet att delta i de befintliga utbildningarna men också att utbildningar inom fler yrkesområden byggs upp, däribland kompletterande utbildningar för personer med avslutad utländsk psykologutbildning samt biomedicinsk analytikerutbildning.

Parallellt med detta arbete har ett så kallat snabbspår för de 21 reglerade hälso- och sjukvårdsyrkena tagits fram av arbetsmarknadens parter i samarbete med Arbetsförmedlingen. Syftet med snabbspåret är att vägen till arbetsmarknaden och legitimation för nyanlända personer som har ett reglerat hälso- och sjukvårdsyrke ska vara förutsägbar, rättssäker och så kort som möjligt.

Snabbspåret utgår från de största grupperna nyanlända inom området, det vill säga läkare, sjuksköterskor, tandläkare och apotekare. Snabbspåret ska möjliggöra att information om vägen till svensk legitimation ges systematiskt och redan vid ansökan om uppehållstillstånd. Svenskundervisningen påbörjas tidigt och följs av möjligheter till studier i yrkessvenska. Så kallade introduktionskurser inför Socialstyrelsens kunskapsprov anordnas som ett stöd inför provet och yrkeskompetensbedömningar ska ge individen bättre förutsättningar att praktisera under valideringsprocessens gång.

Vad gäller den framtida strukturen för det nationella valideringsarbetet pågår för närvarande ett långsiktigt utvecklingsarbete inom Regeringskansliet. Bland annat har en valideringsdelegation tillsatts. Delegationens uppdrag är att följa, stödja och driva på ett samordnat utvecklingsarbete inom valideringsområdet på den nationella och regionala nivån.

Sammantaget innebär de satsningar på valideringsprocessen som görs inom ramen för årets budget en betydande förstärkning. Regeringen har en regelbunden dialog med Socialstyrelsen i ärendet, och vi får nu indikationer på att processen håller på att bli effektivare. Att nyanlända snabbt kommer i arbete innebär en vinst för både individen och samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Det behövs större effektivitet i bedömningen och komplettering av kompetens så att människor ska kunna börja arbeta tidigare och för att vi ska kunna möta rekryteringsbehovet inom hälso- och sjukvården. Därför har Moderaterna föreslagit att ansvaret för valideringen ska övergå till Universitets- och högskolerådet, som har ansvar för en stor del av högskolevalideringen.

Många människor som kommer till Sverige i dag har kort utbildningsbakgrund och begränsad erfarenhet från en arbetsmarknad som ser ut som Sveriges. Under 2014 hade 36 procent av dem med etableringsplan nio års utbildning eller mindre. Inom gruppen finns stora skillnader. Vissa har nästan nio års utbildning medan andra har endast ett par års utbildning, vilket beror på att de kommer från länder i krig.

Flera stora grupper av dem som invandrar har högre utbildning än inrikes födda, inte sällan inom ett bristyrke på svensk arbetsmarknad. Vi vet att landstingen verkligen skriker efter läkare, psykologer, specialistsjuksköterskor och lärare. Det kommer dagligen till Sverige människor med den kompetensen. All den kompetens de för med sig är ovärderlig för att fortsätta att bygga Sverige starkt. För varje år som går utan att validera och ta till vara deras kompetens blir sveket mot såväl en arbetsmarknad med stora rekryteringsbehov som individen allt större.

Diskussionen om behovet av en snabbare validering har under flera år varit aktuell, trots de satsningar som har gjorts på området. Jag är tacksam för det regeringen har gjort. Det är självklart att ju fler som kommer, desto mer resurser måste tillföras Socialstyrelsen. Det har regeringen absolut gjort. Men någonstans i systemet är det ändå fel.

Det får inte gå för fort att validera. Då kan man gå miste om kvaliteten. Det är oerhört viktigt inom hälso- och sjukvården.

Jag saknade svar på en av mina frågor. Jag kan upprepa min fråga och hoppas få svar under debatten. Vad anser statsrådet om Moderaternas förslag om att ansvaret för validering av legitimationsyrken även inom hälso- och sjukvården ska övergå till Universitets- och högskolerådet?

Anledningen till min interpellation är att jag strax före jul träffade fem syrier på torget i Eskilstuna. De är specialistläkare inom bland annat gynekologi och dermatologi. Någon är tandläkare. De ansökte om legitimation för mer än ett år sedan. Deras ärenden har fastnat hos Socialstyrelsen. Det besked de har fått är att det ska komma en ny lagstiftning. Det har inneburit att Socialstyrelsen har lagt undan ett antal ärenden med examinationsbevis och så vidare. Deras ärenden har fastnat i processen. Nu har de i dagarna fått veta att Socialstyrelsen ska titta på deras ärenden.

Dessa fem högkompetenta invånare som talar bra svenska och som har specialistkompetens som behövs i mitt landsting och i andra landsting är otroligt oroliga för att tappa kompetens. Om man är specialist behöver man arbeta inom sitt område hela tiden, operera, delta i fortbildning och så vidare. De pratar om att skaffa sig taxikort och börja köra taxi för att slippa gå på försörjningsstöd när tiden för etableringsplanen är över för deras del.

Vad säger ministern till dem? Vi behöver dem, och de behöver komma igång och jobba. Någonstans är det en bugg i systemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Låt mig börja med att tacka Lotta Finstorp för att hon har väckt interpellationen.

Det här är ett oerhört angeläget ämne för regeringen, inte minst eftersom regeringspartierna gick till val och formade regeringen på att sänka arbetslösheten och öka sysselsättningen i Sverige. Det här är också oerhört angeläget ur ett individperspektiv, precis som Lotta Finstorp beskriver.

Jag har också träffat läkare och andra grupper med sjukvårdsutbildning som just talar om att deras händer förtvinar eftersom de går dag ut och dag in, månad ut och månad in och kanske år ut och år in utan att få använda de kunskaper och erfarenheter de har med sig.

Det är också därför som regeringen gör dessa stora satsningar på Socialstyrelsen. Mig veterligen har man inte tidigare i modern tid ökat anslag riktade till just arbetet med validering på det sättet. Det handlar under innevarande år om en nästan femdubbling av anslaget jämfört med hur det var 2014.

Det är också viktigt att påpeka att med den nya generaldirektören på Socialstyrelsen har det blivit en nystart i arbetet. Socialstyrelsen har sett över sina processer och snabbt fått ett nytt arbetssätt på gång som jag tycker mig se redan börjar ge resultat. Jag hoppas verkligen att vi kan korta ned handläggningstiderna kraftigt för de individer som snabbt vill komma i arbete och inte minst för att hälso- och sjukvården ska klara av sitt rekryteringsbehov även i framtiden.

När det gäller den specifika fråga som Lotta Finstorp ställer, huruvida ansvaret för valideringsprocesserna ska övergå från Socialstyrelsen till Universitets- och högskolerådet, är det ett av de alternativ som vi tittar på i Regeringskansliet. Men eftersom beredning fortfarande pågår och vi inte har kommit till några beslut i frågan är det alldeles för tidigt för mig att uttala mig om vilken väg regeringen kommer att välja.

Även om regeringen skulle gå i den riktning som Lotta Finstorp pekar på, att flytta över ansvaret till Universitets- och högskolerådet, är det ändå viktigt att fokusera på vad vi kan göra här och nu för att stärka processerna och korta handläggningstiderna. En förflyttning av ansvaret tar åtminstone ett par tre år. Under den tiden måste vi se till att stärka Socialstyrelsens verksamhet.

Fru talman! Då förstår jag varför jag inte fick svar på frågan. Det pågår en beredning, och vi ska naturligtvis avvakta den. Det är bra att det finns med i beredningens uppdrag att titta på frågan om att låta Universitets- och högskolerådet ha huvudansvaret för all validering.

Det är intressant att titta på Norge. Norge nämns ofta som ett gott exempel i fråga om validering. Volymerna är inte lika stora i Norge som i Sverige, men vi kan titta i närområdet. Jag hörde för ett antal år sedan att man i Finland kan validera 60 000 olika yrken. Det kanske finns bra modeller att titta på så att vi inte behöver uppfinna hjulet på egen hand.

De högutbildade syrierna jag träffade sa att de är specialistutbildade. De har redan specialistkompetens i sina examina, men nu måste de gå igenom samma procedur som de med grundutbildning. Syrierna menar att med tanke på alla nyanlända borde specialisterna få gå i snabbspåret. Vi delar regeringens uppfattning att detta måste ske utan att minska på kvalitetskraven. Det är viktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu vet jag inte hur länge snabbspåret har varit igång. Det vore intressant att höra från ministern om det går att se någon skillnad. Har det gått fortare eller inte?

De fem specialisterna som jag träffade tidigare mejlade mig häromdagen och berättade att de äntligen hade fått besked från Socialstyrelsen att processen för deras del har börjat rulla. Vi ska inte diskutera myndigheter här, men de har under snart två år försökt att få svar på frågan varför det inte händer något med deras betyg. Betygen finns hos Socialstyrelsen. Svaret från myndigheten är att man inte vet. Det är inte okej. Myndigheten måste ändå kunna svara att det beror på en anhopning av ärenden. I det här fallet hade man sagt att det berodde på att det skulle komma en ny lagstiftning, och då lades ärenden på vänt. Men nu rullar det i alla fall.

En effektiv validering är ett viktigt led i integrationen. Snart går vi över från de stora volymerna av migration - som säkert kommer att fortsätta länge - in i integrationsdelen. Det är en gigantisk utmaning. För de människor som har en specialistutbildning i bristyrken, där svenska landsting verkligen behöver folk, är det oerhört viktigt att få igång dem direkt. De kan vara brobyggare till sina landsmän och de som talar samma språk. Vi behöver deras kompetens på alla sätt och vis.

SKL och SCB har gjort en sammanställning av vad som faktiskt behövs framgent. Det kommer att fattas ungefär en halv miljon människor i välfärdssektorn.

I till exempel vård och omsorg i kommun inklusive socialtjänst kommer det 2022 att fattas 144 000 enligt SKL och SCB. Tack och lov att det kommer människor till Sverige! Vi behöver verkligen var och en av dem.

I hälso- och sjukvården måste 89 000 anställas, och det är på grund av pensionsavgångar. Vi blir också fler människor i landet som behöver vård, omsorg, socialtjänst etcetera. Vi måste få till detta så att det blir bra rull på valideringsinstrumentet.

Fru talman! Det låter som att jag och Lotta Finstorp är överens i mångt och mycket.

När det gäller de läkare och tandläkare som inte har fått besked och där processen har dröjt har jag svårt att kommentera enskilda fall. Men, som sagt, det är viktigt att påpeka att Socialstyrelsen har haft en väldigt ansträngd situation. Man har helt enkelt haft för få handläggare. Vid sidan av processen som kanske inte har varit up-to-date och vid sidan av samverkan och samarbete som kanske hade behövt förnyas och moderniseras har man också haft för få handläggare. Det är bland annat till det som de här nya pengarna faktiskt har gått. Jag hoppas att detta ska vara en av de punkter som Socialstyrelsen ska kunna åtgärda i det nya arbete som man har påbörjat.

Snabbspåret presenterades ju av mig själv och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson före jul. Det gjorde vi när överenskommelsen mellan Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadens parter var klar. Snabbspåret rullar igång nu, så det är alldeles för tidigt att säga vilka effekter det har. Men förhoppningen är naturligtvis att det ska ha stora effekter. Det som alla inblandade aktörer tror är att tiden från det att man går in i en valideringsprocess till det att man kommer ut och jobbar i hälso- och sjukvården ska kunna förkortas med kanske flera år. Det vore fantastiskt om vi kunde genomföra detta. Man kan bara räkna på vilka samhällsekonomiska - vid sidan av personella - vinster det finns att göra på att dessa personer snabbare kommer ut i arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig också säga någonting om de rekryteringsbehov som vi står inför. De är stora. Jag har ingen anledning att ifrågasätta de siffror som finns. Vi ska också veta att vi har stora utmaningar framför oss med kompetensförsörjningen redan i dag inom hälso- och sjukvården. Det är just därför som regeringen har påbörjat ett arbete inom ramen för nationell samling för kompetensförsörjning.

Vi har samlat relevanta aktörer inom hälso- och sjukvårdssektorn, alltifrån fackföreningar, professionsberedningar till arbetsgivare, representanter för privata vårdgivare och också patienter från brukarföreningar för att tillsammans diskutera hur problembilder ser ut. Är det något som behöver förändras i ansvarsförhållanden mellan till exempel stat, landsting och andra aktörer? Vad kan vi gemensamt göra för att lösa de problem och utmaningar som vi ser framför oss? Vad skulle behöva komma till extra för att möta de rekryteringsbehov som vi ser?

Vi har haft väldigt bra samtal i grupperna. Vi har behandlat alltifrån utbildningarnas innehåll och dimensionering till hur vi använder våra resurser inom hälso- och sjukvården. Med dessa samtal som grund tror jag att vi har möjlighet att ge myndigheter i uppdrag att i budgetprocesserna anslå medel, men också naturligtvis i nära samverkan med inte minst Sveriges kommuner och landsting. Vi kommer att ta itu med en stor del av de utmaningar som vi har på rekryteringsområdet.

Herr talman! Jag kan konstatera att vi har en samsyn kring att vi måste bli effektivare, absolut, och det är gott så.

Jag hörde att hälften av de nyanlända som har kommit hit under den senaste tiden kommer att ha arbete inom åtta år. Det betyder att den andra halvan inte kommer att ha något arbete inom åtta år.

Landstingen har redan nu ett jättestort behov av högutbildade inom hälso- och sjukvård. Jag undrar om man kunde införa ett snabbspår direkt redan när personer kommer till Sverige. Naturligtvis måste valideringen ske med kvalitet, och det är vi också överens om.

När handläggningstiderna på Migrationsverket stiger i takt med att allt fler söker sig till Sverige gäller det att så snabbt som möjligt erbjuda förutsättningar för att få ett jobb. Därför tycker vi att Migrationsverket borde få ett tydligt uppdrag att fokusera på jobb vid placering av asylsökande.

Om man kunde införa ett snabbspår kanske man direkt skulle tänka att personer inom hälso- och sjukvård borde komma till ett asylboende i den region där det behövs sjukvårdspersonal. Redan när asylsökande anvisas till ett asylboende borde det finnas ett snabbspår.

Sfi-undervisningen behöver stärkas. De som har långa universitetsutbildningar är ofta väldigt duktiga på att lära sig språk fortare. Man ska inte placera alla i sfi och tro att alla har samma förutsättningar. I dag är man bättre på det, men tidigare läste den som var läkare tillsammans med den som inte hade högskoleutbildning, kanske inte ens grundskoleutbildning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Vi är absolut överens om att man borde kunna göra mer, men det är också viktigt att påminna inte minst kammaren om att med tanke på det stora mottagandet som har varit under hösten har det många gånger handlat om att få de mest grundläggande funktionerna att fungera och att tillfredsställa de mest grundläggande behoven. Det har kanske varit svårt att göra det lilla extra som många gånger hade underlättat inte minst valideringsprocessen. Det är också därför som det har varit så viktigt att få till det andrum som nu börjar ge effekt. Vi ser ett minskat antal asylsökande, men också större möjligheter för det svenska samhället att ta hand om och börja etablera de människor som kommer hit.

Nu har vi en period framför oss där vi behöver vända och vrida på varje sten. En stor del som vi hittills inte har talat så mycket om i den här debatten är just landstingens roll. Landstingen spelar en enormt stor roll. Det finns många väldigt goda exempel runt om i landet där landstingen har gått före för att utforma system, rutiner och processer för att identifiera vilka som har en vårdutbildning eller vårderfarenhet. Hur ser den ut? Sedan måste man kunna anordna svenskundervisning eller hitta praktikplatser för att personer snabbare ska kunna komma in i verksamheten. Detta tycker jag är väldigt positivt.

De erfarenheter som finns från Västra Götaland, Kalmar och andra ställen tar vi nu med oss på central nivå för att se hur man sprida goda exempel och se till att det som fungerar i de enskilda exemplen blir en standard över hela landet.

Jag välkomnar Lotta Finstorps interpellation och ser fram emot att samarbeta i dessa frågor.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Sotiris Delis har frågat mig om det finns beredskap och vilja att garantera att vaccinationsprogrammet upprätthålls samt om jag har någon handlingsplan för hur jag och regeringen ämnar hantera denna utmaning.

Jag vill inleda mitt svar med att framhålla vaccinationers betydelse för att upprätthålla folkhälsan i Sverige. Den uppkomna bristen av vissa vacciner är allvarlig. Hitintills har folkhälsan inte påverkats, men situationen måste hanteras för att minimera risken för att det sker. Problemet är dock inte ett isolerat nationellt problem, och orsakssambanden är komplexa då läkemedel till största del hanteras på en global marknad. Frågan är föremål för diskussioner på såväl EU-nivå som global nivå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det allmänna vaccinationsprogrammet för barn är framgångsrikt och effektivt både i omfattning och täckningsgrad, och det är av största vikt att det även fortsättningsvis ska förbli så.

Enligt smittskyddslagen är landsting och kommuner skyldiga att erbjuda de vacciner som omfattas av nationella vaccinationsprogram. I denna skyldighet ligger även att upphandla och säkerställa tillgången till de vacciner som krävs för att genomföra programmen. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) bedriver sedan hösten 2015 ett samarbete med berörda myndigheter i syfte att säkra vaccinationstillgången på såväl kort sikt som på lång sikt.

Myndigheterna på nationell nivå som arbetar med de nationella vaccinationsprogrammen ska bistå landsting och kommuner med att hantera och underlätta i en situation när brist på ett vaccin hotar eller brist redan har uppstått. Folkhälsomyndigheten, som har ett nationellt samordningsansvar, ska till exempel bedöma lämpligheten för alternativa produkter som ersätter vaccin vid brist i programmen och göra anpassningar i nationella vaccinationsprogram i samråd med Läkemedelsverket samt göra prioriteringar för hur vaccin kan användas vid bristsituationer. Läkemedelsverket granskar och beslutar om inkomna licensansökningar. I den mån det framkommer att det finns alternativ till vacciner i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn är det Läkemedelsverket som ska hantera licensansökningar för ersättningsvacciner.

Läkemedelsverket har på regeringens uppdrag kartlagt restnoteringar av läkemedel och analyserat vad de beror på samt hur information om dessa på ett mer systematiskt sätt kan göras tillgänglig för att underlätta hanteringen vid bristsituationer. En rapport lämnades till regeringen i maj 2015. Rapporten remitterades den 12 januari 2016 och ska besvaras senast den 15 april.

SKL har på sin webbsida publicerat vilka åtgärder som de tillsammans med Folkhälsomyndigheten och Läkemedelsverket har för att säkra tillgången på vaccin på kort sikt men också på lång sikt. Det är bland annat följande åtgärder:

Folkhälsomyndigheten, Läkemedelsverket och Sveriges Kommuner och Landsting har ställt sig bakom en gemensam rekommendation om att vaccin till spädbarn bör prioriteras.

Folkhälsomyndigheten har tagit fram rekommendationer för att de barn som löper störst risk att utsättas för tuberkulossmitta ska kunna få vaccin.

För att förbättra förutsättningarna för att säkra tillgången på vaccin på kort sikt har SKL föreslagit att rekommendera landstingen att göra en volymuppskattning inför beställningar av vaccin för 2016 och 2017 så fort som möjligt. SKL påbörjar också en utredning av hur kommande upphandlingar kan genomföras för att långsiktigt säkra tillgången på vacciner.

Min bedömning är att den nuvarande ansvarsfördelningen mellan aktörerna inom området är tydlig. Jag ser positivt på de åtgärder som vidtagits och som samordnats av SKL med stöd av berörda nationella myndigheter. Syftet med åtgärderna är att hantera följderna av de uppkomna bristerna på vacciner samt motverka att sådana uppstår på nytt. Jag kommer fortsatt att noga följa frågan såväl nationellt som internationellt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Egentligen skulle vi ha kunnat avsluta denna debatt här och nu genom att statsrådet här och nu lovade att Folkhälsomyndigheten skulle få ett tydligt mandat att nationellt ansvara för samordning beträffande vaccininköpen.

Men det gör inte statsrådet. I sitt svar delar han min bedömning om det allvarliga i det rådande läget. Han hänvisar till mycket annat, inklusive tillsatta utredningar, internationella bristtrender, utmaningar i hanteringen etcetera. Det som saknas är det som jag och många med mig, såsom föräldrar till ettåringar och femåringar hemma i Jönköping och annorstädes i Sverige, hade väntat oss: kraften och beslutsamheten att agera.

Statsrådet avslutar sitt svar genom att säga: "Jag kommer fortsatt att noga följa frågan såväl nationellt som internationellt." Därmed har statsrådet av egen kraft hänvisat sig själv till åskådarläktaren. Detta tyder på att statsrådet aktar sig för att peka med hela handen, trots att han kanske borde göra det och trots att frågan - om jag spetsar till det - handlar om liv och död. Statsrådet vet att dagens system inte är vare sig hälsoekonomiskt eller kostnadseffektivt.

Mina frågor kvarstår, herr talman. Varför har vi inte ett nationellt beredskapslager för vaccin? Varför hanteras och i praktiken styrs inköpsprocessen av 21 regioner eller landsting? Varför tar inte statsrådet intryck av den norska respektive den finska modellen, som utgår från samordnat nationellt vaccininköp?

Sverige har som bekant fått 160 000 nya människor under 2015. Prognoserna är alltjämt osäkra för innevarande år. Dessa människor har också vaccinationsbehov. Hur tänker statsrådet?

Vi har haft dödsfall i kikhosta i Sverige hos spädbarn. I USA och Storbritannien vaccinerar man sina gravida mammor för att skydda spädbarnen. Vi i Sverige gör inte det.

Det är bråttom, herr talman. Risken för en epidemi ökar medan de byråkratiska kvarnarna rullar. Varje beslut i frågan har enligt initierade bedömare en ledtid på hela två år. När vi fattar ett beslut i dag kommer alltså verkan om två år.

Glädjande nog kommer vaccin mot hepatit B, vilket Världshälsoorganisationen har rekommenderat sedan 1992. Det är på väg in i barnvaccinationsprogrammet, enligt dagens info från Sydsvenskan.

Situationen bedöms som allvarlig. Leveranserna för det kortsiktiga behovet lider av störningar, och för det långsiktiga behovet garanteras inga leveranser. Regeringen har nu vant oss vid mycket långsamma beslutsrörelser, eller än värre: passivitet.

Vacciner räddar liv och skapar skydd. Är ministern utöver löftet om att personligen följa utvecklingen beredd att bli en del av vaccinverkligheten?

Herr talman! Det är en mycket angelägen fråga som vi nu har att diskutera. Som jag sa i mitt interpellationssvar är vacciner många gånger grunden för att upprätthålla en god folkhälsa i Sverige och naturligtvis även globalt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men att förenkla problematiken så gravt som Sotiris Delis gör tror jag inte gynnar saken. Det är inte något som kommer att underlätta för oss att hitta lösningar på de problem och utmaningar som vi i dag ser. Som jag försökte säga i mitt svar lever vi i en globaliserad värld. Det här är preparat och vacciner som upphandlas på en global marknad. Det kommer inte att hjälpa om man centraliserar upphandlingen. Det kommer inte att lösa problematiken med att det finns brister i att få fram vacciner.

Det system som vi har i dag och den ansvarsfördelning som råder mellan centrala myndigheter och regioner och landsting är en ordning som i mångt och mycket fungerar. Nu handlar det om att se vad vi kan göra för att förbättra denna genom att till exempel utbyta information i större skala och vara mer förutseende än hittills. Att leka "hela havet stormar" och göra om systemet tror jag inte på. Jag tror att det i värsta fall kommer att ta enormt mycket energi och kraft utan att leda till att vi får fram de nödvändiga vaccinerna för att hjälpa inte minst barn och unga.

Herr talman! Jag tackar statsrådet, men det är just där vi skiljer oss åt.

Jag har i mina händer en rapport från utredningstjänsten beträffande vaccinationer. Jag beställde denna rapport just för att situationen bedömdes som så allvarlig. Jag har även intervjuat en hel del folk, bland annat ordföranden i Smittskyddsläkarföreningen, som är verksam hemma i Jönköping. Han bekräftar att situationen är allvarlig.

Nej, det är inte fråga om "hela havet stormar".

Ansvaret ligger tungt på oss som politiker när det kommer till att skydda medborgarnas liv. Att förhindra att risk för epidemier uppstår och ha en god beredskap är för mig en plikt som kräver direkt handling och inte är någon byråkratisk övning.

Smittskyddslagen har ej individperspektivet, utan fokus ligger på att skydda befolkningen. I dessa sammanhang som berör nationen bör vi se till att systemet och ansvaret är sammanhållet och koncentrerat, så att allt fungerar snabbt och effektivt. I motsats till statsrådet, herr talman, gör jag bedömningen att det finns oklara mandat som leder till brister i programmet och därmed ineffektivitet i programmet.

Det föreligger oklarheter i mandat mellan Folkhälsomyndigheten, regioner och landsting då Folkhälsomyndigheten ansvarar för beredning medan regioner och landsting ansvarar för inköp genom möten med till och med enskilda leverantörer. Den synpunkten delar smittskyddsläkarna i Sverige. De efterlyser också klarspråk i frågan då det föreligger risk för liv. Statsrådet är väl medveten om detta men undviker trots det att ta styrpinnen i sina händer.

Det som är intressant i sammanhanget är att det är en organisationsfråga. Oavsett hur statsrådet eller undertecknad vill se på saker och ting talar verkligheten ett annat språk. Vi har försäljningar och inga garantier att tempot i vaccinationsprogrammen kan upprätthållas 2016 och 2017.

Det som riktigt rejält sätter fart på stresshormonerna i mig är ledtiderna. När statsrådet fattar beslut i dag dröjer det cirka två år till dess att beslutet verkställs i verkligheten. Det handlar om unga liv. Det sas att det är att leka "hela havet stormar", eller hur statsrådet vill formulera det, att lyfta upp frågan här. Men innerst inne tror jag att statsrådet delar bedömningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag beklagar om jag var otydlig i mitt svar. Jag tycker att det är bra att frågan kommer upp. Det är viktigt att det diskuteras. Vaccinationsprogrammet är grunden för en god folkhälsa.

Jag hakade upp mig på resonemanget att man tycker att ledtiderna i dag är alldeles för långa. Jag är den första att skriva under på att vi många gånger har väldigt långa ledtider. Jag skulle önska att det gick fortare med väldigt många processer i det politiska beslutsfattandet.

Det som Sotiris Delis använder som resonemang är att ledtiderna i det nuvarande systemet skulle vara för långa och att man därför måste göra om det från grunden och ha ett centralt inköp av vacciner. Men kan fråga sig hur långa ledtiderna blir för att komma till den ordningen och göra om systemet. Det handlar också om ett par tre år innan man skulle kunna vara i en situation där man kan ha centrala inköp.

Frågan är: Är det inte bättre att se till att dagens system fungerar lite bättre? Vi kan avhjälpa de eventuella avarter som finns och reda ut om det finns eventuella missförstånd eller brister i ansvarsförhållanden mellan olika delar i syfte att snabbare kunna få tillgång till de vacciner som skulle behövas. Vore det inte bättre än att vi ska ställa vår förhoppning till att ett helt nytt system som kanske kan vara på plats om två tre år ska lösa den situation vi står inför just här och nu?

Det tycker jag är huvudfrågan. Det är också därför som mina ansträngningar har handlat om att se över det nuvarande systemet och hur vi från nationell nivå kan understödja den regionala nivån i att möta bristen på vaccin. Det handlar naturligtvis också om att samla in information, vara behjälplig och se över vad vi kan göra för att stärka den svenska positionen på den globala marknaden. Det är en bättre väg att gå än att i en situation med brist börja göra om systemet. Det är bättre att få det system som redan existerar att fungera bättre.

Herr talman! Tack, statsrådet, för diskussionen! Jag tror att statsrådet försöker skapa en genväg. Det handlar inte om att göra om det. Som jag tolkar det är Folkhälsomyndigheten relativt ny i sin roll. Det finns underlag från Sveriges Kommuner och Landsting om vaccinbrist etcetera.

Vad man möjligtvis kan titta på är hur samordningen mellan Folkhälsomyndigheten och de olika regionerna och landstingen fungerar. Med mina ögon och öron konstaterar jag att det kan finnas en form av konkurrens sinsemellan alla dessa 21 myndigheter. När konkurrens kryper in i de situationerna skapar man en viss ineffektivitet.

Jag har hört talas om att varje region eller landsting separat träffar leverantörerna. Då blir det ännu värre. Förmodligen handlar det inte om att göra om hela systemet. Men det gäller att, tillåt mig använda uttrycket, hitta buggarna i systemet.

Jag återkommer till den känsla jag hade. Jag tror innerst inne att statsrådet och jag har en gemensam tankeplattform. Det gäller bara att agera. Det kan vara motiverat med två års ledtid. Men om det är motiverat kan vi tappa kontrollen över situationen. Då kan riskerna för en epidemi dyka upp från ingenstans. Det vore väldigt besvärande och tråkigt för landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag är glad att debatten har tagit den vändning som den har gjort. Nu verkar vi börja vara överens om vad som behöver göras. Vi ska inte göra om systemet från grunden, eftersom det tar en massa tid och energi. Vi ska snarare koncentrera oss på att få det nuvarande systemet att fungera bättre.

Det är precis som Sotiris Delis säger. Folkhälsomyndigheten har i dag ett samordningsansvar. Det handlar bland annat om att samla in information och se över hur det egentligen ser ut med behoven de närmaste åren. Det handlar också om att kunna vara behjälplig när man ska göra inköp på en marknad som tyvärr har drabbats av en bristsituation.

Jag tror att den bästa vägen framöver är att jobba i de befintliga strukturerna. Det handlar om att se till att samarbetena eventuellt förbättras på de ställen som de behöver förbättras. Det gäller framför allt att inte leka "hela havet stormar" och att göra om något system från grunden. Det tror jag vore djupt olyckligt.

Jag är glad att kunna konstatera att även om det har varit en svår situation under det senaste året har det aldrig vid något tillfälle hotat folkhälsan, utan man har lyckats bemästra situationen. Det tycker jag visar på robustheten i det nuvarande systemet. Det visar att vi har en bra grund att stå på också för framtiden.

Avslutningsvis vill jag dock säga att även om jag tror på den nuvarande ordningen måste man alltid kunna titta med kritiska ögon. Vi vet att globala hälsohot förmodligen kommer att bli mer vanliga i framtiden. Vi behöver hela tiden ompröva det sätt vi arbetar på och de system vi har för att kunna möta hälsohoten och trygga den svenska folkhälsan.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Barbro Westerholm har frågat mig vad jag avser att göra för att motverka de skadeverkningar som cannabisbruk kan föra med sig.

Det är nu snart fem år sedan riksdagen antog regeringens proposition om en samlad strategi för alkohol, narkotika, dopnings- och tobakspolitiken för åren 2011-2015. Det är därför dags att ta nya steg, och regeringen kommer inom kort att lägga fram en förnyad men fortsatt samlad ANDT-strategi för kommande femårsperiod.

Under våren 2015 inbjöd jag till fyra hearingar för att föra dialog med berörda aktörer om framtida utmaningar inom ANDT-området. Vid hearingarna deltog representanter från myndigheter, forskarsamhället, kommuner och landsting liksom civilsamhällets organisationer. Dessa, tillsammans med andra underlag, har legat till grund för mål och inriktning för strategiperioden 2016-2020.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Cannabis är den narkotika som missbrukas mest. Bruk av cannabis är vanligare bland unga människor än bland äldre. Därför är barn och unga den viktigaste målgruppen för det cannabisförebyggande arbetet. Cannabisbruket bland unga är lågt jämfört med andra länder i Europa, och vi ser ingen ökning. Men vi vet samtidigt att cannabis är vanligare bland unga människor i storstäderna jämfört med riket i övrigt. Därför finansierade staten under 2012-2015 en satsning i de tre storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. Syftet var att främja ett gemensamt preventivt arbete mot cannabis bland annat genom kompetenshöjande insatser bland dem som arbetar med unga och inom vård- och behandling.

Folkhälsomyndigheten fick samtidigt i uppdrag att ställa samman forskningsresultat och utvärderingar av genomförda insatser som rör framför allt cannabismissbruk och att sprida kunskapen om effektiva metoder och strategier när det gäller såväl förebyggande som tidiga insatser.

Genom att ta till vara och sprida den kunskap som vi nu har fått liksom att fortsätta följa upp och utvärdera de insatser som görs skapas goda förutsättningar för en fortsatt utveckling av det cannabisförebyggande arbetet i hela landet. Länsstyrelsernas ANDT-samordnare och de processledare som finns för att utveckla missbruks- och beroendevården utgör viktiga resurser för att stödja kommunernas och även landstingens arbete för att motverka cannabisbruk och missbruk, framför allt bland barn och unga.

Sverige verkar även för en folkhälsobaserad politik genom samarbetet inom EU och FN, men också i bilaterala kontakter med andra länder. Sverige har också förstärkt WHO genom att finansiera en svensk nationell expert som arbetar inom områdena prevention samt vård och behandling till och med april 2016. För att ytterligare stärka kunskapen inom cannabisområdet har Sverige vid två tillfällen stått värd för internationella forskningsmöten om skadliga effekter på hälsan för dem som använder cannabis.

Min ambition är att öka engagemanget och aktiviteten inom ANDT-området för att bidra till regeringens mål om att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation.

För att uppnå detta ambitiösa och viktiga mål måste både jämlikhets- och jämställdhetsperspektivet tydliggöras och genomsyra det fortsatta ANDT-arbetet på alla nivåer. Insatser för att skydda barn och unga mot eget och andras skadliga bruk utgör fortsatt grunden för det hälsofrämjande och förebyggande ANDT-arbetet.

Herr talman! Tack för svaret! Anledningen till att jag tog upp frågan inför att strategin ska presenteras om ett par veckor är att inställningen till cannabis och dess risker varierar i samhället och varierar också över tid. Jag kände att det är väsentligt att cannabis inte kommer bort i strategin. Vi har ju alkohol, tobak och annat drogmissbruk att diskutera.

Låt oss se historiskt på cannabis. Under 60-talet fick vi en topp. Då var det 15-16 procent av pojkar och flickor, unga människor, som använde cannabis. Det var under hippieperioden. Sedan tog man tag i frågan, och siffrorna sjönk. I dag ligger det ganska lågt, omkring 10 procent, men det är ändå inte så få i årskurs 2 i gymnasiet och i 9:an i skolan som har prövat cannabis.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag möter, tyvärr inte minst i mitt eget partis ungdomsförbund, krav på legalisering. Det finns ungdomar i andra grupperingar som också reser detta krav. Vi är frihetsälskande, och vi ska fritt kunna välja hur vi lever våra liv, säger de. Sedan har de inte en aning om, herr talman, att om man blir drogberoende är man ofri. Då har drogen tagit makt över ens fria vilja.

Om man tittar på cannabis och jämför det med alkohol tycker många att det är samma sak. Men alkohol förbränns fort i kroppen, medan cannabis däremot ligger kvar i veckor. Det kan också förorsaka flashbacks flera veckor efter användning, då man kanske inte ens kopplar ihop symtomen med att man använde cannabis några veckor tidigare.

Om man tittar på den övriga biverkningslistan ser man beroendeframkallande, fördubblad risk vid bilkörning, panikångest och diskussion om huruvida det kan framkalla schizofreni eller om det bara har schizofreniliknande effekter. Där finns också missbildningar hos nyfödda. Om vi i dag hade fått cannabis som preparat för smärtlindring - det finns en del som hävdar att det är bra för smärtlindring - är jag tveksam till att vi hade registrerat det som läkemedel. Vi kanske hade försett det med väldiga varningstexter, eller det hade eventuellt bara kunnat få förskrivas på licens. Det här är ingenting att leka med.

Det finns rapporter, som inte är forskningsmässigt dokumenterade, om att en del vansinnesdåd som har begåtts i Sverige har skett under haschpåverkan. Jag skulle vilja se mer forskning. Är det här en hypotes som kan avfärdas, eller är det sant?

Det jag gärna skulle vilja höra mer om är vilken informationsstrategi man ska ha för att nå ut till dagens ungdomar. Jag skulle gärna vilja höra ministern, som är ganska ung själv, ta upp frågan.

Herr talman! Jag vill tacka Barbro Westerholm för att hon lyfter frågan. Den är oerhört viktig, och jag är glad att vi kan diskutera den också innan regeringen lägger fram ANDT-strategin.

Däremot vill jag direkt säga att när det gäller de konkreta åtgärderna och aktiviteterna som egentligen ligger något under ANDT-strategins abstraktionsnivå får vi återkomma till debatten.

Det som jag skulle vilja lyfta upp som en förutsättning för den debatt som behöver föras - snarare än att tala om vad vi skulle behöva göra i informationskampanjer i skolan och liknande - är det övergripande ansvar som jag tycker att den nationella politiken har för att kunna föra en debatt och en offensiv politik på internationell nivå. Jag tror nämligen att med tanke på den globaliserade tid vi lever i och med tanke på hur vi alla - inte bara unga människor utan alla - får oss till livs debatter och influenser från andra länder och andra kontinenter är det viktigt att se vad Sverige kan spela för roll på en internationell nivå för att stävja den liberaliseringstrend som vi har kunnat se under ett stort antal år.

Jag skulle vilja hävda att den liberaliseringstrend som vi har sett har framför allt två olika karaktärer. Den ena kommer ur ett slags resignation inför en utveckling som man tycker har gått över styr. Det gäller kanske framför allt länderna i Mellanamerika och Latinamerika, där man är drabbad av stora brottssyndikat som delvis har sin grund i fattigdom och tycker att det kanske är dags att legalisera eftersom kriget mot knarket helt enkelt har misslyckats. Den andra grogrunden till den liberaliseringsvåg vi kan se kommer från mer ideologiskt övertygade hemvister, där en del delstater i USA men också en del länder i Europa driver på för en legalisering med just den motivering som Barbro Westerholm tar upp om individens fria val.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Var har då Sverige befunnit sig i den internationella debatten? Jag skulle vilja hävda att ett misstag från svensk sida har varit att vi har låtit oss utpekas som en extremist i sällskap av länder som Saudiarabien, Ryssland med flera. Man har misstänkliggjort Sveriges intentioner just för att Sverige många gånger har intagit samma ståndpunkt som nämnda länder. Därmed har också Sveriges engagemang för de mänskliga rättigheterna ifrågasatts.

Jag tror att det blir viktigt, inte minst inför det möte, Ungass, som ska hållas i FN nu under våren och inför det fortsatta arbetet, att Sverige kan förflytta sig från det hörn som man har låtit sig målas in i till att bli en brygga och föra en dialog mellan de olika intressen som finns i världen - inte för att vi ska göra avkall på våra principer, inte för att vi ska rucka på de goda och i grunden väldigt bra konventioner som finns på internationell nivå, utan för att vi inte kan låta debatten föras utifrån extrema ståndpunkter. Vi måste föra den utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet, och vi måste hitta vad vi kan göra för att komma framåt för att värna folkhälsan i första hand.

Herr talman! Det här var musik för mina öron. Min nästa fråga till ministern handlade nämligen om det internationella, men ministern föregick mig här.

Vi har en stolt historia när det gäller att arbeta mot droger i olika former. Bror Rexed, generaldirektör för Socialstyrelsen på 70-talet, blev ju verkligen ett stort namn inom FN-systemet och WHO när det gällde att komma åt missbruk av narkotika men även av psykotropa ämnen. Jag är glad om Sverige återtar den här stafettpinnen och gör sig ett namn, därför att drogliberaliseringen som finns i vissa länder i Mellanamerika och andra länder - Nederländerna hör ju dit - är någonting som vi tydligt måste ta avstånd från internationellt.

Herr talman! Jag är nöjd med svaret, och kvällen är sen. Jag tror att vi båda som står här gärna går över till nästa fråga. Men har ministern någonting att fylla på med hör jag på.

Herr talman! Jag är glad att vi kan lyfta fram det internationella perspektivet, därför att det här hänger som sagt ihop. Jag har ända sedan jag tillträdde som minister för drygt 15 månader sedan haft nöjet att träffa mellan 20 och 30 av mina hälsoministerkollegor världen över. Vid varje tillfälle har jag lyft upp narkotikafrågan - hur man ser på de internationella konventionerna och hur man ser på det arbete som vi står inför. Jag har varit glad över att kunna konstatera att de farhågor som har funnits från flera håll - man tänker sig att det kommer att bli en bred anstormning mot konventionerna och att det nu kommer att finnas en vilja att riva upp dessa för en mer liberal tolkning - har kommit på skam. Det finns ingen sådan ambition på bred front. Däremot sitter många av hälsoministerkollegorna mer eller mindre i en sits där det finns en stark inhemsk opinion som driver på för legalisering. Man behöver ha argument och råg i ryggen för att stå emot detta. Jag tror att Sverige kan göra det, men då måste Sverige i ökad utsträckning just fungera som den här bryggan mellan olika perspektiv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig också säga att på samma gång som vi måste ha ett internationellt perspektiv när vi pratar om de här frågorna måste vi också kunna se på de svenska metoderna och den svenska politiken. Vi måste kunna vara självkritiska när det gäller det som inte har fungerat.

Det som vi pratar om här, cannabis och att förebygga att barn och unga över huvud taget börjar pröva cannabis, har Sverige varit framgångsrikt i. Samtidigt måste vi konstatera att när det gäller de tunga missbrukarna och den narkotikarelaterade dödligheten har vi varit sämre. Jag tror att för att kunna upprätthålla ett förtroende för den svenska narkotikapolitiken och ett folkligt engagemang för och stöd bakom narkotikapolitiken måste vi koncentrera oss på de delar där vi inte har varit lika framgångsrika.

Det är inte minst därför som regeringen nu har lagt förslag på att göra om lagen om sprututbyte i syfte att underlätta för fler sprututbyten. Det är också därför vi har gett i uppdrag till Socialstyrelsen att se över varför den narkotikarelaterade dödligheten ökar - inte bara konstatera att det är ett problem utan verkligen gå ned på individnivå och se vad vi skulle kunna göra annorlunda.

Som sagt, genom att få politiken att hänga ihop, från det förebyggande arbetet som beskrivs i ANDT-strategin till vården och det internationella arbetet, tror jag att vi bättre kan möta den utmaning som vi står inför.

Herr talman! Jag tolkar det här som att det kommunala vetot mot sprututbyte kommer att tas bort. Jag som har jobbat med sprututbytesfrågan sedan slutet av 80-talet ser med glädje att man nu kan hjälpa människor som är fast i ett narkotikamissbruk att inte drabbas av hepatit C och hiv.

Herr talman! Jag hoppas att allt går vägen och att det blir resultatet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Barbro Westerholm har frågat mig vad jag avser att göra för att människor med sällsynta diagnoser ska kunna få tillgång till optimal behandling, särskilt med särläkemedel.

Inledningsvis vill jag säga att jag instämmer med Barbro Westerholm om att det finns problem som rör vård och behandling av patienter med sällsynta diagnoser. Det handlar bland annat om hur vården är organiserad och om dyra läkemedel. Min bedömning är därför att ingen enskild åtgärd kommer att kunna lösa hela problembilden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Regeringskansliet pågår för närvarande ett beredningsarbete i syfte att pröva hur stödet till patienter med sällsynta diagnoser och deras anhöriga, inom ramen för de ordinarie strukturerna, kan förbättras. Socialstyrelsen har bland annat ett regeringsuppdrag som innefattar att lämna förslag på hur Nationella funktionen för sällsynta diagnoser (NFSD) ska organiseras efter 2017. Uppdraget ska slutredovisas i april 2016.

Även betänkandet från utredningen om högspecialiserad vård (SOU 2015:98) utgör ett led i översynen av området sällsynta diagnoser. Utredningen föreslår i sitt betänkande att Socialstyrelsen ges i uppdrag att utse en särskild grupp med uppdrag att se över samtliga i Sverige kända sällsynta diagnoser och om diagnostik och behandling av dessa kan bedömas vara högspecialiserad vård och därmed bör koncentreras i högre utsträckning än i dag.

Vad gäller prissättningen av läkemedel till patienter med sällsynta tillstånd finns en särskild problematik. I en värdebaserad prissättningsmodell kommer dessa sällan att kunna uppvisa kostnadseffektivitet, trots att det kan vara läkemedel för behandling av mycket allvarliga tillstånd. TLV ska dock, när de fattar beslut om subvention, även ta hänsyn till människovärdesprincipen och behovs- och solidaritetsprincipen. I de allra flesta fall har Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket fattat beslut om att särläkemedel ska ingå i förmånerna när de haft en sådan ansökan. I betänkandet Läkemedel för djur, maskinell dos och sällsynta tillstånd (SOU 2014:87) föreslås en särskild prissättningslösning för läkemedel för sällsynta tillstånd. TLV bedömer dock i sitt remissvar att det går att hitta lösningar inom ramen för TLV:s utvecklingsarbete av den värdebaserade prissättningen även för dessa läkemedel.

Som Barbro Westerholm nämner är finansieringen ytterligare en svårighet vad gäller läkemedel för sällsynta tillstånd. Staten ger landstingen ett bidrag för kostnader för läkemedel inom förmånerna. I överenskommelsen om statens bidrag till landstingen för kostnaderna för läkemedelsförmånerna finns det en särskild hantering för läkemedel som används vid behandling av sjukdomar som är mycket ojämnt fördelade mellan landstingen och där användningen kan medföra en betydande merkostnad för ett enskilt landsting.

Ytterst är det dock landstingens ansvar hur de fördelar budgeten inom ramen för deras verksamhet så att även patienter med sällsynta diagnoser får en effektiv vård och behandling.

Det pågår inom flera områden och på olika nivåer ett utvecklingsarbete för att förbättra vård och behandling av patienter med sällsynta diagnoser. Som jag nämnde inledningsvis tror jag inte att lösningen finns i någon enskild åtgärd. En strategisk utveckling av området förutsätter en noggrann analys av utvecklingen och de förslag som ligger på regeringens bord. Först därefter kan regeringen ta ställning till eventuella åtgärder.

Herr talman! Jag vill tacka för svaret.

Det här inrymmer en rad olika problem. De här sjukdomarna förekommer för kanske 1 på 10 000 invånare, eller mindre än så. Det är några hundra olika tillstånd som är kända. En del uppträder tidigt i livet. Andra diagnostiseras sent. Människor går då, under kanske många år i livet, med hälsoproblem som ingen riktigt vet vad de ska göra åt innan diagnos ställs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ministern tog upp Ågrenska som är ett nationellt kompetenscentrum för sällsynta sjukdomar. Men det är mer av en mötesplats för barn och ungdomar med sådana tillstånd och deras familjer. Det är inte specialiserat på vilka vårdinsatser som ska till.

Före jul hölls ett seminarium på Läkemedelsverket. En medarbetare där, som har arbetat mycket med särläkemedel för just de här tillstånden men också för cancrar av olika slag, höll i ett seminarium. Jag tyckte att det kom fram ganska bra förslag om hur man skulle kunna arbeta vidare.

Till att börja med måste behandlingen vara grundad på medicinska behov. Det finns sociala behov också. Men när hälso- och sjukvården ska in är det de medicinska behoven det gäller. Det ska vara vetenskaps- och evidensbaserad behandling.

Det var också tydligt att diagnostik och insättande av behandling måste centraliseras. Vad som kan göras lokalt och vad som behöver göras vid ett specialiserat center kan man sedan ta upp med en vårdcentral där personen bor.

Ministern nämnde Måns Roséns utredning om högspecialiserad vård. Jag tror att vi måste ha rikscentrum för de olika grupperna av tillstånd. Göran Stiernstedts utredning om effektiv vård går också i den riktningen.

Till de centrumen behövs diagnosbaserade register för att man ska kunna följa behandlingsresultat. Det finns för en del av hälsoproblemen. En del patientorganisationer har byggt upp egna register. Några har tagits över av landstingen. Men staten borde se till att det finns för alla tillstånden.

Det underströks också att det är viktigt att det finns behandlingsmål, att man bestämmer sig för att sätta in en behandling men också att man ska kunna avsluta behandlingar som inte ger någon effekt. Vården fungerar inte på det sättet för de här patienterna.

Det här är det som jag har tänkt beröra när det gäller diagnostikbehandling. Jag återkommer mer specifikt till läkemedlen i nästa inlägg.

Herr talman! Jag vill tacka Barbro Westerholm för interpellationen.

Precis som jag sa i mitt svar tittar vi just nu på hur den nationella funktionen ska se ut efter 2017. Med i den beredningen finns alla frågor som Barbro Westerholm tar upp.

Det är värt att nämna att det i dagsläget pågår ett arbete för att inrätta centrum för sällsynta diagnoser i respektive sjukvårdsregion. Det är positivt. Det kan många gånger koka ned till att vara en resursfråga eller till att man inte har tillgång till kompetenser på områden där det kan vara svårt att hitta, just eftersom det handlar om sällsynta diagnoser. Men att etablera de regionala centrumen är ändå ett steg i rätt riktning.

Jag tror också att det är viktigt att se de övriga förändringarna som vi gör inom hälso- och sjukvården. Det handlar om alltifrån att vi ser över hur vi ska gå vidare med Måns Roséns utredning om den högspecialiserade vården till det arbete som pågår med att bilda större regioner. Det är viktigt att se att situationen för människor med sällsynta diagnoser kommer att hjälpas av det utvecklingsarbete som pågår på flera håll inom hälso- och sjukvården. Det innebär att vi kan koncentrera mer kunskap och erfarenhet. Det kommer definitivt att gynna dem som lider av sällsynta sjukdomar i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att det är ett bra arbete som är på gång. Jag har redogjort för mycket i mitt svar. Det här var några komplement.

Som jag ständigt återkommer till tror jag att nyckeln är att vi inte ska tro att det finns någon enskild lösning som kommer att möta behoven. Det är just genom att göra olika åtgärder över ett brett spektrum som vi kan ta oss an problemen.

Herr talman! Erfarenheten från Regionala cancercentrum kan också hjälpa oss i sammanhanget. Socialutskottet håller på och följer upp hur det har gått med det riksdagsbeslutet. Det ger effekt när man skapar sådana kunskapsrika enheter.

När det gäller läkemedlen utgör särläkemedel en ganska liten del av den totala läkemedelsnotan. Men när det kommer till behandling av en enskild patient kan en klinik säga att den inte klarar det inom den budget som den har fått. Det är beklagligt.

På läkemedelsområdet har den europeiska läkemedelskontrollen nämligen snabbat på godkännandeprocessen. Det finns ett patient- och konsumentråd inom den europeiska läkemedelskontrollen där det finns företrädare för olika sällsynta diagnoser. De är behjälpliga i värderingen av de här preparaten. Registreringstiderna har kortats där. Man godkänner att det gör nytta, att nyttan överstiger riskerna. Sedan kommer läkemedlet till Sverige, och där gör Läkemedelsverket allt för att snabba på godkännandet. Men då kan patienterna inte få läkemedlen eftersom prisfrågan kommer in.

Hur bedömer TLV hälsoekonomin för de individerna? Alla kan ju inte befinna sig i yrkeslivsverksamhet. De hälsoekonomiska sätten att värdera om det är hälsoekonomiskt lönsamt stöter på klara etiska problem.

Nu har man gått in för det ordnade införandet av de mycket dyra läkemedlen. Men det tar också lång tid. Det finns andra modeller. I Norge betalar staten, vad jag har förstått, under de första två åren av registreringen, för att slippa den diskussionen. Under tiden får man då ökad erfarenhet av preparaten. Naturligtvis följs de som använder medlen upp noga. Där kan man då ha glädje av ett patientregister.

Vi måste alltså hitta en bättre metod än den långsamma som vi har i dag. Jag vet att det kommer att komma en proposition ganska snart och hoppas på en lösning. Det är möjligt att ministern inte kan berätta om den ännu. Men jag vill ändå få fram den här reflektionen. Den här frågan är nämligen på tapeten också i Statens medicinsk-etiska råd.

Det här är en liten del av läkemedelsnotan, men av skälet att det blir så dyrt för en enskild klinik eller ett enskilt sjukhus kommer inte preparaten patienterna till del inom rimlig tid.

Herr talman! Det är flera delar i det som Barbro Westerholm tar upp som jag skulle vilja kommentera.

En del är TLV:s arbete. Det pågår just nu ett utvecklingsarbete på myndigheten - när man på grundval av den värdebaserade prissättningen genomför sina analyser och sätter priserna ska man också titta på vad man skulle kunna göra för att inom ramen för utvecklingsarbetet ta större hänsyn till särläkemedel. Jag tycker att det är positivt att man tar tag i den här frågan, för det kan hjälpa oss på vägen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det ska också sägas att inom nuvarande system, alltså inom ramen för de statsbidrag på 22 ½ miljard som staten ger till landstingen för läkemedel inom förmånen, finns det en så kallad solidarisk finansiering av enskilda läkemedel mellan landstingen. Det här är ett sätt att hantera en ojämn fördelning av patienter som kräver dyra behandlingar så att inte ett enskilt eller några enskilda landsting ska drabbas extra hårt. I många fall kan särläkemedel uppfylla kriterierna för att inkluderas i den här solidariska finansieringen, och då ingår naturligtvis även dessa.

Vad det kokar ned till och vad som många gånger har varit beklämmande i enskilda fall, där vi kan tycka att byråkratin jobbar mot individen, är precis det Barbro Westerholm tar upp: Enskilda klinker har fått bära stora kostnader som de egentligen inte haft råd med, och de kanske har känt sig tvingade att hitta lösningar som inte har varit till gagn för patienten.

Här är det viktigt att framhålla att landstingen har möjligheten att budgetera på ett annat sätt så att man inte lägger hela ansvaret på enskilda kliniker eller enskilda sjukhus utan faktiskt tar ett solidariskt ansvar inom landstingen.

Ur ett landstingsperspektiv är särläkemedel inte ett särskilt stort problem, inte ens för de allra minsta landstingen, utan det är på kliniknivå eller sjukhusnivå som de möjligtvis kan stjälpa en budget. För landstingen som helhet borde de inte göra det, och det vore faktiskt värt att titta på vilka budgeteringstekniker man skulle kunna använda för att ta ett helhetsansvar.

Herr talman! När riksdagen 1998 beslöt att landstingen skulle ta över ansvaret för läkemedelsnotan var ju tanken att landstingen skulle bli mer kostnadsmedvetna och se till att läkemedel inte överanvändes eller felanvändes. Då såg vi inte att det skulle medföra den här komplikationen.

Jag tycker att man före godkännande av ett läkemedel ska kräva att läkemedelsföretaget på ett transparent sätt visar vad de olika delarna, forskning och så vidare, har kostat för att få en registrering. Så var det faktiskt för länge sedan - då var man tvungen att presentera detta på ett tydligt sätt.

En kanske lite vild idé: Det kommer ju en forskningsproposition som ministern inte har ansvar för fullt ut, men man skulle ju kunna tänka sig att det görs en satsning med statliga medel på forskning om framtagande av läkemedel för sällsynta diagnoser och att man därmed från statens sida följer med i vad det kostar och vad det är för resurser som krävs från början. Då får man liksom egen erfarenhet av var det hela landar.

Det finns säkert många fler idéer, men det är inte sista gången vi diskuterar den här frågan.

Herr talman! Det är definitivt inte sista gången vi diskuterar den här frågan. Det är en stor utmaning, inte bara i dag utan också för framtiden. Alla idéer, vilda eller ej, är välkomna även om Barbro Westerholm naturligtvis förstår att jag inte kan svara vare sig bu eller bä i den här debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är väldigt glad över det engagemang som Barbro Westerholm och andra visar i den här frågan, för läkemedelsfrågan är som sagt en strategiskt viktig fråga för utvecklingen av den framtida hälso- och sjukvården.

Det handlar om en fantastisk utveckling där vi med hjälp av nya läkemedel kan bota och lindra på ett sätt som tidigare generationer bara har kunnat drömma om. Samtidigt står vi inför organisatoriska, administrativa och ekonomiska utmaningar där det finns risk att läkemedlen blir en gökunge som äter upp annan verksamhet.

Vi måste hantera den här frågan på olika nivåer för att kunna ta till vara de fördelar som finns utan att det tränger undan annan behandling eller annan verksamhet. Det är det vi jobbar med på nationell nivå men också i mycket nära samarbete med landstingen, inte minst via SKL.

Tack än en gång för interpellationen, Barbro Westerholm! Vi återkommer i frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.