Herr talman! Nu ska vi debattera utgiftsområde 14, Arbetsmarknad och arbetsliv. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2 från Moderaterna och den alliansgemensamma reservationen 11.
Svensk ekonomi är inne i en återhämningsfas. Bnp-tillväxten är relativt god, och uppgången förklaras av bland annat inhemska faktorer som ökad hushållskonsumtion och ökade bostadsinvesteringar. De senaste årens finanspolitiska stimulanser, huvudsakligen skattesänkningar, har bidragit till detta.
Exporten har dessutom stärkts i takt med att den europeiska skuldkrisen stabiliserats, vilket är glädjande. Även antalet sysselsatta fortsätter att öka, mycket tack vare de viktiga strukturreformer som gjordes i Sverige före 2014.
Detta är den ljusa bilden av arbetsmarknaden, herr talman. Men det finns en annan sida också, som är något mörkare. Låt mig nämna tre utmaningar som jag ser.
För det första ser vi ett utanförskap växa fram, ett nytt utanförskap där främst unga utan gymnasieutbildning men också utrikes födda har väldigt svårt att få in en fot på svensk arbetsmarknad.
I går kom Arbetsförmedlingens prognos, som visar att man om bara drygt ett år, 2017, räknar med att sex av tio i arbetslöshet är utrikes födda. I oktober i år hade 120 000 av de inskrivna på Arbetsförmedlingen en utbildningsnivå som motsvarar högst grundskola, och den gruppen väntas öka.
Det är något att ta på stort allvar, annars är risken att utanförskapet breder ut sig och bidragsberoendet blir ännu större. Jag vill påstå att vi har ett jobbunderskott för personer med låg utbildning. Det går drygt tre personer med kort utbildning per jobb utan krav på särskilda kvalifikationer.
Det är tydligt att konkurrensen om jobb som inte kräver särskilda kvalifikationer är stor, men vi behöver samtidigt höja utbildningsnivån hos dem som har de allra svåraste förutsättningarna: de som inte ens har grundskola. Men vi kommer fortfarande att ha ett jobbunderskott för dessa, för det är inte alla som kan eller vill utbilda sig.
Den andra utmaningen är att långtidsarbetslösheten fortfarande är alldeles för hög och att vägen till jobb ofta känns svår och lång för den som har hamnat i långtidsarbetslöshet. Det finns många som har stått utanför länge. En del av dessa är i sysselsättningsfasen men behöver ta sig vidare. Vi kan aldrig lämna dessa personer i passivitet.
Den tredje stora utmaningen framöver är att på en föränderlig arbetsmarknad som ställer ökade krav behöver rörligheten öka, och vi måste också möjliggöra ett längre arbetsliv.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv
Både kvinnor och män stannar ibland kvar alltför länge i jobb de inte trivs med, vilket kan leda till ohälsa, eller också handlar det om att man absolut inte känner någon arbetsglädje och att det tar emot att gå till jobbet.
Andra trivs bra men vill ändå utbilda sig och tänker att de borde byta karriär mitt i livet, fast de känner att drivkrafterna att göra det inte är tillräckligt stora.
Herr talman! Vi moderater här i riksdagen har lagt fram konkreta förslag i arbetsmarknadsutskottet och andra utskott som kan möta de utmaningar jag nyss nämnde.
Vi förslår en första-jobbet-anställning, som är en helt ny anställningsform i LAS där man kan lära sig jobbet på jobbet och där man får utbildning som en naturlig del av arbetet. Den ska också vara öppen för företag som inte har kollektivavtal.
Vi vill att de så kallade yrkesintroduktionsavtalen ska utvidgas till att gälla både nyanlända och långtidsarbetslösa.
Vi vill se en utbildningsplikt, vi vill ha fler platser på både komvux och yrkesvux och vi vill förändra skatter och bidrag så att det lönar sig ännu bättre att arbeta, framför allt för dem med lägst inkomster.
Vi vill se fler vägar in för dem som har hamnat i långtidsarbetslöshet. Vi har en gemensam reservation i Alliansen som handlar om att Samhall borde få jobba mer med visstidsanställningar. På Samhall är de duktiga på att hjälpa människor som har stått utanför länge att komma in. Det borde de få göra i ännu större utsträckning. Vi föreslår också matchningsanställningar för långtidsarbetslösa.
När det gäller att förbättra rörligheten föreslår vi ett utvidgat studiestöd för att underlätta omställning mitt i livet. Vi vill att fler erfarna ska kunna stanna kvar längre på arbetsmarknaden, och därför vill vi inte straffbeskatta arbetsgivare som har anställda över 65 år. Vi vill heller inte straffbeskatta dem som jobbar kvar, utan tvärtom vill vi förstärka jobbskatteavdraget från 64 år så att fler stannar kvar längre på arbetsmarknaden.
Allt detta behöver göras på svensk arbetsmarknad.
Herr talman! Mycket av det jag har nämnt som behöver göras för att fler ska gå komma till en egen försörjning ligger utanför utgiftsområde l4. Det handlar om utbildningspolitik, skattepolitik, näringspolitik och finanspolitik.
Men självklart är arbetsmarknadspolitiken viktig, och flera av de saker jag nämnt ligger inom det området. Rätt utformad kan arbetsmarknadspolitiken bidra till en väl fungerande arbetsmarknad, till exempel genom att rusta och matcha individen. Men en sak är klar: Det är inte arbetsmarknadspolitiken som löser arbetslöshetsproblemen.
Ofta när man lyssnar på arbetsmarknadsminister Ylva Johansson beskriver hon att hon ska fixa jobben och få ned arbetslösheten. Men arbetsmarknadspolitiken kan aldrig ensam användas för att minska arbetslösheten, än mindre öka sysselsättningen i någon större utsträckning.
Låt mig citera vad Konjunkturinstitutet skriver i sin lönebildningsrapport: "Det är inte troligt att nu kända arbetsmarknadspolitiska åtgärder på egen hand kan sänka arbetslösheten och höja sysselsättningen i någon större omfattning."
Det är här den stora skiljelinjen ligger mellan regeringens och Moderaternas politik. Vi ser att arbetsmarknadspolitiken kan vara ett stöd och öppna fler vägar till jobb. Men jobben i sig blir bara marginellt fler med arbetsmarknadspolitik.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv
Problemet för regeringen är att det är just arbetsmarknadspolitik som är deras enda verktyg. I valrörelsen hade man ett högt tonläge med vallöften om traineejobb, extratjänster och 90-dagarsgaranti. Men den typen av arbetsmarknadspolitik fungerar sällan. Dessutom ser vi nu efter 14 månader inga som helst resultat.
Slutligen, herr talman, har vi ett jobbunderskott. Vi behöver fler jobb i ekonomins alla delar. Konjunkturinstitutet bedömer att regeringens politik leder till 15 000-20 000 färre jobb.
När man höjer skatter på jobb och förtagande och gör det mindre lönsamt att arbeta blir det färre jobb. Och 15 000-20 000 färre jobb kan inte vägas upp av ett enda traineejobb.
(Applåder)