Interpellationssvar - 2015-12-04

Svar på interpellationer

Fru talman! Ärade ledamöter! Karin Enström har frågat mig vilka frågor kabinettssekreteraren tog upp under Moskvabesöket, vilka budskap kabinettssekreteraren förmedlade, vilka kabinettssekreteraren träffade samt vad som blev resultatet av dessa möten.

När det gäller Ryssland finns sedan lång tid en samsyn mellan regering och opposition i Sverige vad gäller vår bilaterala relation med Ryssland. Det är en styrka att vi, som jag uppfattar det, är eniga i vårt fördömande av Rysslands aggression mot Ukraina, inklusive Rysslands olagliga annektering av Krim och Sevastopol. Vi har också enighet i synen på Rysslands bombningar i Syrien, innebörden av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter, vikten av att upprätthålla den europeiska säkerhetsordningen, innebörden av frihandel, riskerna förknippade med provocerande beteende i Östersjöregionen med mera.

Det är också av stor vikt att ha kontakt med grannländer, inte minst för att vi klart och tydligt kan framföra Sveriges ståndpunkter, exempelvis till Ryssland. I detta ligger att vi bör göra så inte bara genom uttalanden, utan också i direkta samtal. Dialogen med Ryssland ska användas på detta sätt, för att framföra våra ståndpunkter, gå i genmäle mot ryska ståndpunkter och för att diskutera både bilaterala ärenden och frågor på den internationella dagordningen.

Resan som Karin Enström refererar till ägde rum den 12-13 oktober och var ett led i vårt arbete för detta syfte. Det var en fortsättning på de regelbundna kontakter som Sverige har med Ryssland på olika nivåer och i olika forum.

Kabinettssekreteraren förde vid besöket fram de svenska ståndpunkterna i bilaterala och regionala frågor samt i multilaterala frågor i samtal med Rysslands förste vice utrikesminister Vladimir Titov. Kabinettssekreteraren träffade, utöver ryska officiella företrädare, också företrädare för det ryska civila samhället under sitt besök i Moskva.

Det är så vi bör arbeta med Ryssland; med en bred ansats som omfattar kontakter med både officiella företrädare och representanter för det ryska samhället. I dessa samtal framför vi klart och tydligt svenska ståndpunkter och hävdar svenska intressen, och vi lyssnar på vad den ryska sidan har att säga.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret! Jag tänker inte göra det här till en debatt, utan jag är nöjd med svaret. Det är viktigt att vi som land och regeringen på olika sätt för fram de svenska budskapen, och det tycker jag är väl beskrivet i interpellationssvaret.

Jag hoppas att vi tillsammans vaksamt följer utvecklingen, för det är mycket som är bekymmersamt i det som Ryssland sysslar med. Därför uppskattar jag tydligheten i svaret. Vi får säkert anledning att fortsätta att diskutera de här frågorna.

Fru talman! Jag uppskattar att vi har stor enighet i dessa frågor. Det är viktigt för oss att informera om den typen av kontakter och uppföljningen av dem.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Ärade ledamöter! Mathias Sundin har frågat mig varför jag inte fördömt terrorattackerna mot civila israeler och om jag avser att kalla upp Palestinas ambassadör till Utrikesdepartementet för att markera mot att hon inte tar avstånd från terrorattackerna. Magnus Oscarsson har frågat mig om regeringen avser att stödja moderata krafter i Palestina och i så fall vilka. Kent Ekeroth har frågat hur regeringen betraktar president Mahmoud Abbas, den palestinska myndigheten och Fatah. Jag väljer att besvara interpellationerna i ett sammanhang.

Låt mig först klargöra att jag uttryckligen tagit avstånd från våld mot civila och tydliggjort att alla terrorhandlingar är förkastliga och måste fördömas. I samband med de senaste våldsdåden i Israel och Palestina har jag gjort detta i ett anförande i FN:s säkerhetsråd, i en debattartikel i israelisk media samt vid ett flertal andra tillfällen. Mina fördömanden har gällt när såväl palestinier som israeler har utfört dåden. Jag har också betonat vikten av att skyldiga ställs inför rätta.

Jag delar frågeställarnas starka oro över våldsutvecklingen i Israel och Palestina. Oktober och november präglades av våldsamheter på ett sätt och med en intensitet som inte skådats på ett decennium i Israel och på Västbanken, inklusive östra Jerusalem. Under dessa två månader dödades 21 israeler och 100 palestinier i samband med knivattacker, våldsdåd, demonstrationer och sammandrabbningar. Bara i oktober uppgick antalet skadade till 115 israeler och 7 392 palestinier, varav ca 5 000 i tårgasattacker. Nuvarande situation är ohållbar. Våldet måste få ett slut.

Palestinas president har offentligt tagit avstånd från terrorism, nu senast i samband med terroristattackerna i Paris, vilket också ambassadören har gjort. Utrikesdepartementet har nära diplomatiska kontakter med Palestina och Israel, inklusive med ambassadörerna i Stockholm. I dessa samtal framhåller regeringen vikten av att agera konstruktivt för att undvika ökad polarisering och ökat våld. Regeringen är mycket tydlig när det gäller avståndstagandet från våld mot civila. På samma sätt som vi ställer krav på Israel ställer vi krav på Palestina.

Fru talman! Regeringen stöder moderata krafter i Palestina. Regeringen stöder den palestinska myndigheten och andra aktörer i Palestina som erkänner Israels rätt att existera och som söker en diplomatisk och framförhandlad lösning av konflikten så att Israel och Palestina kan leva sida vid sida i fred och säkerhet.

Jag konstaterar att president Abbas har gjort det till sin livsuppgift att ersätta våldets väg med diplomatisk kamp för att nå ett slut på den israeliska ockupationen av Palestina. Jag konstaterar också att president Abbas, utöver sitt avståndstagande från terrorism, även har uttalat sig mot rop om våldsamt motstånd mot den israeliska ockupationsmakten. Säkerhetssamarbetet med Israel fortgår alltjämt, vilket båda sidor uppskattat.

Regeringen verkar för inompalestinsk försoning, inklusive mellan Fatah och Hamas, liksom för att aktörerna ska agera konstruktivt politiskt för att få slut på ockupationen och få en överenskommen tvåstatslösning. Målet är alltjämt att Israel och Palestina ska kunna leva sida vid sida i fred och säkerhet.

Fru talman! Ärade ledamöter! Mathias Sundin har frågat mig varför jag inte fördömt terrorattackerna mot civila israeler och om jag avser att kalla upp Palestinas ambassadör till Utrikesdepartementet för att markera mot att hon inte tar avstånd från terrorattackerna. Magnus Oscarsson har frågat mig om regeringen avser att stödja moderata krafter i Palestina och i så fall vilka. Kent Ekeroth har frågat hur regeringen betraktar president Mahmoud Abbas, den palestinska myndigheten och Fatah. Jag väljer att besvara interpellationerna i ett sammanhang.

Låt mig först klargöra att jag uttryckligen tagit avstånd från våld mot civila och tydliggjort att alla terrorhandlingar är förkastliga och måste fördömas. I samband med de senaste våldsdåden i Israel och Palestina har jag gjort detta i ett anförande i FN:s säkerhetsråd, i en debattartikel i israelisk media samt vid ett flertal andra tillfällen. Mina fördömanden har gällt när såväl palestinier som israeler har utfört dåden. Jag har också betonat vikten av att skyldiga ställs inför rätta.

Jag delar frågeställarnas starka oro över våldsutvecklingen i Israel och Palestina. Oktober och november präglades av våldsamheter på ett sätt och med en intensitet som inte skådats på ett decennium i Israel och på Västbanken, inklusive östra Jerusalem. Under dessa två månader dödades 21 israeler och 100 palestinier i samband med knivattacker, våldsdåd, demonstrationer och sammandrabbningar. Bara i oktober uppgick antalet skadade till 115 israeler och 7 392 palestinier, varav ca 5 000 i tårgasattacker. Nuvarande situation är ohållbar. Våldet måste få ett slut.

Palestinas president har offentligt tagit avstånd från terrorism, nu senast i samband med terroristattackerna i Paris, vilket också ambassadören har gjort. Utrikesdepartementet har nära diplomatiska kontakter med Palestina och Israel, inklusive med ambassadörerna i Stockholm. I dessa samtal framhåller regeringen vikten av att agera konstruktivt för att undvika ökad polarisering och ökat våld. Regeringen är mycket tydlig när det gäller avståndstagandet från våld mot civila. På samma sätt som vi ställer krav på Israel ställer vi krav på Palestina.

Fru talman! Regeringen stöder moderata krafter i Palestina. Regeringen stöder den palestinska myndigheten och andra aktörer i Palestina som erkänner Israels rätt att existera och som söker en diplomatisk och framförhandlad lösning av konflikten så att Israel och Palestina kan leva sida vid sida i fred och säkerhet.

Jag konstaterar att president Abbas har gjort det till sin livsuppgift att ersätta våldets väg med diplomatisk kamp för att nå ett slut på den israeliska ockupationen av Palestina. Jag konstaterar också att president Abbas, utöver sitt avståndstagande från terrorism, även har uttalat sig mot rop om våldsamt motstånd mot den israeliska ockupationsmakten. Säkerhetssamarbetet med Israel fortgår alltjämt, vilket båda sidor uppskattat.

Regeringen verkar för inompalestinsk försoning, inklusive mellan Fatah och Hamas, liksom för att aktörerna ska agera konstruktivt politiskt för att få slut på ockupationen och få en överenskommen tvåstatslösning. Målet är alltjämt att Israel och Palestina ska kunna leva sida vid sida i fred och säkerhet.

Fru talman! Ärade ledamöter! Mathias Sundin har frågat mig varför jag inte fördömt terrorattackerna mot civila israeler och om jag avser att kalla upp Palestinas ambassadör till Utrikesdepartementet för att markera mot att hon inte tar avstånd från terrorattackerna. Magnus Oscarsson har frågat mig om regeringen avser att stödja moderata krafter i Palestina och i så fall vilka. Kent Ekeroth har frågat hur regeringen betraktar president Mahmoud Abbas, den palestinska myndigheten och Fatah. Jag väljer att besvara interpellationerna i ett sammanhang.

Låt mig först klargöra att jag uttryckligen tagit avstånd från våld mot civila och tydliggjort att alla terrorhandlingar är förkastliga och måste fördömas. I samband med de senaste våldsdåden i Israel och Palestina har jag gjort detta i ett anförande i FN:s säkerhetsråd, i en debattartikel i israelisk media samt vid ett flertal andra tillfällen. Mina fördömanden har gällt när såväl palestinier som israeler har utfört dåden. Jag har också betonat vikten av att skyldiga ställs inför rätta.

Jag delar frågeställarnas starka oro över våldsutvecklingen i Israel och Palestina. Oktober och november präglades av våldsamheter på ett sätt och med en intensitet som inte skådats på ett decennium i Israel och på Västbanken, inklusive östra Jerusalem. Under dessa två månader dödades 21 israeler och 100 palestinier i samband med knivattacker, våldsdåd, demonstrationer och sammandrabbningar. Bara i oktober uppgick antalet skadade till 115 israeler och 7 392 palestinier, varav ca 5 000 i tårgasattacker. Nuvarande situation är ohållbar. Våldet måste få ett slut.

Palestinas president har offentligt tagit avstånd från terrorism, nu senast i samband med terroristattackerna i Paris, vilket också ambassadören har gjort. Utrikesdepartementet har nära diplomatiska kontakter med Palestina och Israel, inklusive med ambassadörerna i Stockholm. I dessa samtal framhåller regeringen vikten av att agera konstruktivt för att undvika ökad polarisering och ökat våld. Regeringen är mycket tydlig när det gäller avståndstagandet från våld mot civila. På samma sätt som vi ställer krav på Israel ställer vi krav på Palestina.

Fru talman! Regeringen stöder moderata krafter i Palestina. Regeringen stöder den palestinska myndigheten och andra aktörer i Palestina som erkänner Israels rätt att existera och som söker en diplomatisk och framförhandlad lösning av konflikten så att Israel och Palestina kan leva sida vid sida i fred och säkerhet.

Jag konstaterar att president Abbas har gjort det till sin livsuppgift att ersätta våldets väg med diplomatisk kamp för att nå ett slut på den israeliska ockupationen av Palestina. Jag konstaterar också att president Abbas, utöver sitt avståndstagande från terrorism, även har uttalat sig mot rop om våldsamt motstånd mot den israeliska ockupationsmakten. Säkerhetssamarbetet med Israel fortgår alltjämt, vilket båda sidor uppskattat.

Regeringen verkar för inompalestinsk försoning, inklusive mellan Fatah och Hamas, liksom för att aktörerna ska agera konstruktivt politiskt för att få slut på ockupationen och få en överenskommen tvåstatslösning. Målet är alltjämt att Israel och Palestina ska kunna leva sida vid sida i fred och säkerhet.

Fru talman! I början av oktober går en familj för att be vid västra muren i närheten av Tempelberget. En palestinsk man rusar fram och hugger först pappan, sedan mamman, därefter deras lilla barn och slutligen en rabbin som rusar fram för att försöka hjälpa familjen. Pappan och rabbinen dör. Mamman och det lilla barnet klarar sig men får svåra skador.

Sedan september har 22 civila israeler blivit dödade i den typen av attacker. 215 har skadats. Det har varit 84 knivattacker, 30 skjutningar och 12 bilramningar fram till den 30 november, och det har fortsatt även därefter, alltså i snitt två om dagen. Det motsvarar två Trollhättanattacker om dagen.

Vi vet vilket trauma det var för oss när vi utsattes för en sådan attack, och nu fick vi alldeles nyss nyheten att ytterligare en person har dött av skador från Trollhättanattacken. Men detta sker dagligen i Israel.

Attackerna började just vid Tempelberget. President Abbas fick nyligen kritik av FN-chefen för att han har sagt att judarna inte ska finnas där, på Tempelberget, med sina smutsiga fötter. Låter det som om han försöker dämpa våldet? FN-chefen kritiserade Abbas just för att han uppviglar till mer våld i stället för att dämpa de spänningar som råder och det våld som pågår.

Palestinas ambassadör i Sverige, som naturligtvis talar för den palestinska myndigheten, har fått flera frågor i olika svenska medier om attackerna. I Aftonbladet kan man bland annat läsa att hon vägrar fördöma attackerna. Hon säger: "Jag kan inte ens kalla det för våld." Men trots detta har Sveriges regering inte kallat upp ambassadören eller offentligt framfört några protester.

I svaret till mig säger utrikesministern att palestinska företrädare har tagit avstånd från våld, men ambassadören själv säger uttryckligen att hon inte ens kan kalla det för våld. När det då och då kommer nyheter om nya planerade israeliska bosättningar är fördömandena från utrikesministern skarpa, omedelbara och riktade direkt mot Israel utan att man blandar in något annat. Men när det handlar om terrorism som pågår dagligen och om att den palestinska myndigheten inte tydligt tar avstånd från denna terrorism blir det i stället bludder om att man tar avstånd från våld i största allmänhet. Vid alla andra tillfällen - allt annat våld och all annan terrorism i Paris, i Beirut och så vidare - är fördömandet riktat just mot den terrorismen. Man blandar inte in annan terrorism samtidigt. Man säger inte: Jag fördömer attackerna i Paris och samtidigt fransk terrorism.

När det handlar om attacker i Israel, mot civila israeler, vill man dock hela tiden blanda in något annat. Det är en mycket märklig situation, och det är hela tiden ett utpekande av Israel. Jag kan inte tolka det på annat sätt än som att man försöker mildra de palestinska krafternas skuld och förskjuta skulden till Israel när det gäller den terrorism som existerar.

Fru talman! I början av oktober går en familj för att be vid västra muren i närheten av Tempelberget. En palestinsk man rusar fram och hugger först pappan, sedan mamman, därefter deras lilla barn och slutligen en rabbin som rusar fram för att försöka hjälpa familjen. Pappan och rabbinen dör. Mamman och det lilla barnet klarar sig men får svåra skador.

Sedan september har 22 civila israeler blivit dödade i den typen av attacker. 215 har skadats. Det har varit 84 knivattacker, 30 skjutningar och 12 bilramningar fram till den 30 november, och det har fortsatt även därefter, alltså i snitt två om dagen. Det motsvarar två Trollhättanattacker om dagen.

Vi vet vilket trauma det var för oss när vi utsattes för en sådan attack, och nu fick vi alldeles nyss nyheten att ytterligare en person har dött av skador från Trollhättanattacken. Men detta sker dagligen i Israel.

Attackerna började just vid Tempelberget. President Abbas fick nyligen kritik av FN-chefen för att han har sagt att judarna inte ska finnas där, på Tempelberget, med sina smutsiga fötter. Låter det som om han försöker dämpa våldet? FN-chefen kritiserade Abbas just för att han uppviglar till mer våld i stället för att dämpa de spänningar som råder och det våld som pågår.

Palestinas ambassadör i Sverige, som naturligtvis talar för den palestinska myndigheten, har fått flera frågor i olika svenska medier om attackerna. I Aftonbladet kan man bland annat läsa att hon vägrar fördöma attackerna. Hon säger: "Jag kan inte ens kalla det för våld." Men trots detta har Sveriges regering inte kallat upp ambassadören eller offentligt framfört några protester.

I svaret till mig säger utrikesministern att palestinska företrädare har tagit avstånd från våld, men ambassadören själv säger uttryckligen att hon inte ens kan kalla det för våld. När det då och då kommer nyheter om nya planerade israeliska bosättningar är fördömandena från utrikesministern skarpa, omedelbara och riktade direkt mot Israel utan att man blandar in något annat. Men när det handlar om terrorism som pågår dagligen och om att den palestinska myndigheten inte tydligt tar avstånd från denna terrorism blir det i stället bludder om att man tar avstånd från våld i största allmänhet. Vid alla andra tillfällen - allt annat våld och all annan terrorism i Paris, i Beirut och så vidare - är fördömandet riktat just mot den terrorismen. Man blandar inte in annan terrorism samtidigt. Man säger inte: Jag fördömer attackerna i Paris och samtidigt fransk terrorism.

När det handlar om attacker i Israel, mot civila israeler, vill man dock hela tiden blanda in något annat. Det är en mycket märklig situation, och det är hela tiden ett utpekande av Israel. Jag kan inte tolka det på annat sätt än som att man försöker mildra de palestinska krafternas skuld och förskjuta skulden till Israel när det gäller den terrorism som existerar.

Fru talman! I början av oktober går en familj för att be vid västra muren i närheten av Tempelberget. En palestinsk man rusar fram och hugger först pappan, sedan mamman, därefter deras lilla barn och slutligen en rabbin som rusar fram för att försöka hjälpa familjen. Pappan och rabbinen dör. Mamman och det lilla barnet klarar sig men får svåra skador.

Sedan september har 22 civila israeler blivit dödade i den typen av attacker. 215 har skadats. Det har varit 84 knivattacker, 30 skjutningar och 12 bilramningar fram till den 30 november, och det har fortsatt även därefter, alltså i snitt två om dagen. Det motsvarar två Trollhättanattacker om dagen.

Vi vet vilket trauma det var för oss när vi utsattes för en sådan attack, och nu fick vi alldeles nyss nyheten att ytterligare en person har dött av skador från Trollhättanattacken. Men detta sker dagligen i Israel.

Attackerna började just vid Tempelberget. President Abbas fick nyligen kritik av FN-chefen för att han har sagt att judarna inte ska finnas där, på Tempelberget, med sina smutsiga fötter. Låter det som om han försöker dämpa våldet? FN-chefen kritiserade Abbas just för att han uppviglar till mer våld i stället för att dämpa de spänningar som råder och det våld som pågår.

Palestinas ambassadör i Sverige, som naturligtvis talar för den palestinska myndigheten, har fått flera frågor i olika svenska medier om attackerna. I Aftonbladet kan man bland annat läsa att hon vägrar fördöma attackerna. Hon säger: "Jag kan inte ens kalla det för våld." Men trots detta har Sveriges regering inte kallat upp ambassadören eller offentligt framfört några protester.

I svaret till mig säger utrikesministern att palestinska företrädare har tagit avstånd från våld, men ambassadören själv säger uttryckligen att hon inte ens kan kalla det för våld. När det då och då kommer nyheter om nya planerade israeliska bosättningar är fördömandena från utrikesministern skarpa, omedelbara och riktade direkt mot Israel utan att man blandar in något annat. Men när det handlar om terrorism som pågår dagligen och om att den palestinska myndigheten inte tydligt tar avstånd från denna terrorism blir det i stället bludder om att man tar avstånd från våld i största allmänhet. Vid alla andra tillfällen - allt annat våld och all annan terrorism i Paris, i Beirut och så vidare - är fördömandet riktat just mot den terrorismen. Man blandar inte in annan terrorism samtidigt. Man säger inte: Jag fördömer attackerna i Paris och samtidigt fransk terrorism.

När det handlar om attacker i Israel, mot civila israeler, vill man dock hela tiden blanda in något annat. Det är en mycket märklig situation, och det är hela tiden ett utpekande av Israel. Jag kan inte tolka det på annat sätt än som att man försöker mildra de palestinska krafternas skuld och förskjuta skulden till Israel när det gäller den terrorism som existerar.

Fru talman! Den senaste tidens terrorvåg har uppmuntrats av den palestinske presidenten Abbas, som i ett tv-sänt tal sa: "Al-Aqsamoskén är vår. Judarna har ingen rätt att vanhelga den med sina smutsiga fötter. Vi välsignar varje droppe blod som spills för Jerusalem. Detta är rent blod, blod på väg till Gud. Med Guds hjälp, varje martyr kommer att vara i himlen och varje skadad kommer få sin belöning." Det är alltså uppenbart att president Abbas hyllar terroristerna som martyrer.

Den palestinska regeringen har vägrat att ta avstånd från terrorattackerna mot civila israeler. I en intervju i SVT:s Agenda den 18 oktober avstod den palestinska ambassadören konstant från chansen att ta avstånd från dessa hemska attacker.

I en tidigare interpellationsdebatt i riksdagen har utrikesministern fastslagit att Abbas är ledare för de moderata krafterna i Palestina. Därför är det angeläget för oss här i kammaren och för dem som lyssnar att klarlägga om utrikesministern står fast vid denna analys eller om den har förändrats till följd av den senaste tidens händelser och Abbas hyllningar av mord på civila. Rimligtvis kan inte den regering som hyllar terrorism räknas som moderat kraft.

Min fråga till utrikesministern kvarstår: Vilka moderata krafter återstår för den svenska regeringen att samarbeta med i Palestina?

Fru talman! Den senaste tidens terrorvåg har uppmuntrats av den palestinske presidenten Abbas, som i ett tv-sänt tal sa: "Al-Aqsamoskén är vår. Judarna har ingen rätt att vanhelga den med sina smutsiga fötter. Vi välsignar varje droppe blod som spills för Jerusalem. Detta är rent blod, blod på väg till Gud. Med Guds hjälp, varje martyr kommer att vara i himlen och varje skadad kommer få sin belöning." Det är alltså uppenbart att president Abbas hyllar terroristerna som martyrer.

Den palestinska regeringen har vägrat att ta avstånd från terrorattackerna mot civila israeler. I en intervju i SVT:s Agenda den 18 oktober avstod den palestinska ambassadören konstant från chansen att ta avstånd från dessa hemska attacker.

I en tidigare interpellationsdebatt i riksdagen har utrikesministern fastslagit att Abbas är ledare för de moderata krafterna i Palestina. Därför är det angeläget för oss här i kammaren och för dem som lyssnar att klarlägga om utrikesministern står fast vid denna analys eller om den har förändrats till följd av den senaste tidens händelser och Abbas hyllningar av mord på civila. Rimligtvis kan inte den regering som hyllar terrorism räknas som moderat kraft.

Min fråga till utrikesministern kvarstår: Vilka moderata krafter återstår för den svenska regeringen att samarbeta med i Palestina?

Fru talman! Den senaste tidens terrorvåg har uppmuntrats av den palestinske presidenten Abbas, som i ett tv-sänt tal sa: "Al-Aqsamoskén är vår. Judarna har ingen rätt att vanhelga den med sina smutsiga fötter. Vi välsignar varje droppe blod som spills för Jerusalem. Detta är rent blod, blod på väg till Gud. Med Guds hjälp, varje martyr kommer att vara i himlen och varje skadad kommer få sin belöning." Det är alltså uppenbart att president Abbas hyllar terroristerna som martyrer.

Den palestinska regeringen har vägrat att ta avstånd från terrorattackerna mot civila israeler. I en intervju i SVT:s Agenda den 18 oktober avstod den palestinska ambassadören konstant från chansen att ta avstånd från dessa hemska attacker.

I en tidigare interpellationsdebatt i riksdagen har utrikesministern fastslagit att Abbas är ledare för de moderata krafterna i Palestina. Därför är det angeläget för oss här i kammaren och för dem som lyssnar att klarlägga om utrikesministern står fast vid denna analys eller om den har förändrats till följd av den senaste tidens händelser och Abbas hyllningar av mord på civila. Rimligtvis kan inte den regering som hyllar terrorism räknas som moderat kraft.

Min fråga till utrikesministern kvarstår: Vilka moderata krafter återstår för den svenska regeringen att samarbeta med i Palestina?

Fru talman! Jag tycker att det är mycket glädjande att Mathias Sundin och Magnus Oscarsson också deltar i den här interpellationsdebatten. De har uppenbarligen bra insikt i vad som händer i Israel.

Wallström sa i sitt svar att Mahmoud Abbas är en form av fredsivrare och att han fördömer terrorism. Som tidigare talare har framhållit fördömer han kanske terrorism när franska medborgare dödas - han känner sig väl tvungen till det - men när israeler dödas av palestinska terrorister är det inga större problem. Inget av morden på 20 israeler under de senaste två månaderna av palestinska terrorister har fördömts av Abbas. Tvärtom har många av PA:s och Fatahs ledare förhärligat mördarna. Vi hörde några citat alldeles nyligen. Jag har några till.

Jibril Rajoub, som sitter i Fatahs centralkommitté, sa så sent som den 17 oktober i år i den officiella palestinska tv-kanalen som svar på de pågående terrorattackerna att han gratulerar alla som utfört dem. Han är stolt över dem. Han tyckte även att ett specifikt inlägg på en blogg från en terrorist som knivhögg en annan israel borde läras ut i palestinska skolor.

Abbas Zaki, också medlem i Fatahs centralkommitté, sa den 31 oktober, alltså inte alls för särskilt länge sedan, med anledning av fyra mord på israeler, att de som utfört dessa mord är "ledare", att de som knivhugger israeler borde få institutioner uppkallade efter sig, att dödande är en "stor grej" och även det att skrämma en israel är värt martyrskap.

Er egen gullponke Mahmoud Abbas sa, som vi hörde nyss, i egen hög person den 16 september att "vi välsignar varje droppe blod som spillts för Jerusalem" med anledning av våldet mot israeler. Låt oss inte heller glömma att den palestinska myndigheten har namngett 25 skolor efter terrorister, bland annat efter Dalal Mughrabi, som dödade 37 civila, varav tolv barn.

Det är inte nog med att Abbas inte fördömer mord på israeler - han belönar det. Exempelvis får varje mördare som fångats av Israel under de senaste två månaderna en lön från den palestinska myndigheten och PLO, pengar som Abbas kontrollerar. Även de fem mördarna från Hamas som dödade ett ungt par framför deras fyra barn får lön från Mahmoud Abbas palestinska myndighet. Dessa löneutbetalningar uppgår nu till mer än 1,2 miljarder kronor per år.

Man kan undra hur Wallström kan hävda att den palestinska myndigheten, med Abbas i spetsen, fördömer terror, när man i själva verket belönar den? De högsta lönerna till terrorister i fängelse ligger 300 procent över den genomsnittliga lönen för en palestinsk tjänsteman. Lönen är dessutom baserad på hur lång tid terroristen suttit i fängelse - alltså: ju värre terrorbrott, desto mer pengar. Inte minst handlar det om pengar från svenska skattebetalare, som ni gladeligen ger.

Antingen är Wallström djupt okunnig om Abbas egna uttalanden, om PA:s konstanta hyllningar av terrorister och om deras finansiella belöning, eller så ljuger hon. Inget av alternativen är speciellt smickrande. Därför ska jag ställa två frågor: Är Wallström medveten om hyllningarna av terrorism från den palestinska ledningen, från höga politiker, i palestinsk tv, i deras barnprogram, och på deras officiella Facebook- och Twitterkonto - ja eller nej? Och är Wallström medveten om att palestinska myndigheten, med hjälp av svenska skattebetalares pengar i form av bland annat det bistånd som den här regeringen chockhöjde, belönar terrorister med pengar - ja eller nej?

Fru talman! Jag tycker att det är mycket glädjande att Mathias Sundin och Magnus Oscarsson också deltar i den här interpellationsdebatten. De har uppenbarligen bra insikt i vad som händer i Israel.

Wallström sa i sitt svar att Mahmoud Abbas är en form av fredsivrare och att han fördömer terrorism. Som tidigare talare har framhållit fördömer han kanske terrorism när franska medborgare dödas - han känner sig väl tvungen till det - men när israeler dödas av palestinska terrorister är det inga större problem. Inget av morden på 20 israeler under de senaste två månaderna av palestinska terrorister har fördömts av Abbas. Tvärtom har många av PA:s och Fatahs ledare förhärligat mördarna. Vi hörde några citat alldeles nyligen. Jag har några till.

Jibril Rajoub, som sitter i Fatahs centralkommitté, sa så sent som den 17 oktober i år i den officiella palestinska tv-kanalen som svar på de pågående terrorattackerna att han gratulerar alla som utfört dem. Han är stolt över dem. Han tyckte även att ett specifikt inlägg på en blogg från en terrorist som knivhögg en annan israel borde läras ut i palestinska skolor.

Abbas Zaki, också medlem i Fatahs centralkommitté, sa den 31 oktober, alltså inte alls för särskilt länge sedan, med anledning av fyra mord på israeler, att de som utfört dessa mord är "ledare", att de som knivhugger israeler borde få institutioner uppkallade efter sig, att dödande är en "stor grej" och även det att skrämma en israel är värt martyrskap.

Er egen gullponke Mahmoud Abbas sa, som vi hörde nyss, i egen hög person den 16 september att "vi välsignar varje droppe blod som spillts för Jerusalem" med anledning av våldet mot israeler. Låt oss inte heller glömma att den palestinska myndigheten har namngett 25 skolor efter terrorister, bland annat efter Dalal Mughrabi, som dödade 37 civila, varav tolv barn.

Det är inte nog med att Abbas inte fördömer mord på israeler - han belönar det. Exempelvis får varje mördare som fångats av Israel under de senaste två månaderna en lön från den palestinska myndigheten och PLO, pengar som Abbas kontrollerar. Även de fem mördarna från Hamas som dödade ett ungt par framför deras fyra barn får lön från Mahmoud Abbas palestinska myndighet. Dessa löneutbetalningar uppgår nu till mer än 1,2 miljarder kronor per år.

Man kan undra hur Wallström kan hävda att den palestinska myndigheten, med Abbas i spetsen, fördömer terror, när man i själva verket belönar den? De högsta lönerna till terrorister i fängelse ligger 300 procent över den genomsnittliga lönen för en palestinsk tjänsteman. Lönen är dessutom baserad på hur lång tid terroristen suttit i fängelse - alltså: ju värre terrorbrott, desto mer pengar. Inte minst handlar det om pengar från svenska skattebetalare, som ni gladeligen ger.

Antingen är Wallström djupt okunnig om Abbas egna uttalanden, om PA:s konstanta hyllningar av terrorister och om deras finansiella belöning, eller så ljuger hon. Inget av alternativen är speciellt smickrande. Därför ska jag ställa två frågor: Är Wallström medveten om hyllningarna av terrorism från den palestinska ledningen, från höga politiker, i palestinsk tv, i deras barnprogram, och på deras officiella Facebook- och Twitterkonto - ja eller nej? Och är Wallström medveten om att palestinska myndigheten, med hjälp av svenska skattebetalares pengar i form av bland annat det bistånd som den här regeringen chockhöjde, belönar terrorister med pengar - ja eller nej?

Fru talman! Jag tycker att det är mycket glädjande att Mathias Sundin och Magnus Oscarsson också deltar i den här interpellationsdebatten. De har uppenbarligen bra insikt i vad som händer i Israel.

Wallström sa i sitt svar att Mahmoud Abbas är en form av fredsivrare och att han fördömer terrorism. Som tidigare talare har framhållit fördömer han kanske terrorism när franska medborgare dödas - han känner sig väl tvungen till det - men när israeler dödas av palestinska terrorister är det inga större problem. Inget av morden på 20 israeler under de senaste två månaderna av palestinska terrorister har fördömts av Abbas. Tvärtom har många av PA:s och Fatahs ledare förhärligat mördarna. Vi hörde några citat alldeles nyligen. Jag har några till.

Jibril Rajoub, som sitter i Fatahs centralkommitté, sa så sent som den 17 oktober i år i den officiella palestinska tv-kanalen som svar på de pågående terrorattackerna att han gratulerar alla som utfört dem. Han är stolt över dem. Han tyckte även att ett specifikt inlägg på en blogg från en terrorist som knivhögg en annan israel borde läras ut i palestinska skolor.

Abbas Zaki, också medlem i Fatahs centralkommitté, sa den 31 oktober, alltså inte alls för särskilt länge sedan, med anledning av fyra mord på israeler, att de som utfört dessa mord är "ledare", att de som knivhugger israeler borde få institutioner uppkallade efter sig, att dödande är en "stor grej" och även det att skrämma en israel är värt martyrskap.

Er egen gullponke Mahmoud Abbas sa, som vi hörde nyss, i egen hög person den 16 september att "vi välsignar varje droppe blod som spillts för Jerusalem" med anledning av våldet mot israeler. Låt oss inte heller glömma att den palestinska myndigheten har namngett 25 skolor efter terrorister, bland annat efter Dalal Mughrabi, som dödade 37 civila, varav tolv barn.

Det är inte nog med att Abbas inte fördömer mord på israeler - han belönar det. Exempelvis får varje mördare som fångats av Israel under de senaste två månaderna en lön från den palestinska myndigheten och PLO, pengar som Abbas kontrollerar. Även de fem mördarna från Hamas som dödade ett ungt par framför deras fyra barn får lön från Mahmoud Abbas palestinska myndighet. Dessa löneutbetalningar uppgår nu till mer än 1,2 miljarder kronor per år.

Man kan undra hur Wallström kan hävda att den palestinska myndigheten, med Abbas i spetsen, fördömer terror, när man i själva verket belönar den? De högsta lönerna till terrorister i fängelse ligger 300 procent över den genomsnittliga lönen för en palestinsk tjänsteman. Lönen är dessutom baserad på hur lång tid terroristen suttit i fängelse - alltså: ju värre terrorbrott, desto mer pengar. Inte minst handlar det om pengar från svenska skattebetalare, som ni gladeligen ger.

Antingen är Wallström djupt okunnig om Abbas egna uttalanden, om PA:s konstanta hyllningar av terrorister och om deras finansiella belöning, eller så ljuger hon. Inget av alternativen är speciellt smickrande. Därför ska jag ställa två frågor: Är Wallström medveten om hyllningarna av terrorism från den palestinska ledningen, från höga politiker, i palestinsk tv, i deras barnprogram, och på deras officiella Facebook- och Twitterkonto - ja eller nej? Och är Wallström medveten om att palestinska myndigheten, med hjälp av svenska skattebetalares pengar i form av bland annat det bistånd som den här regeringen chockhöjde, belönar terrorister med pengar - ja eller nej?

Fru talman! Ärade ledamöter! Tack till interpellanterna för kommentarerna!

Jag vill understryka två saker. För det första delar jag förstås i djupet av mitt hjärta den oro för våldsutvecklingen i Israel och Palestina som interpellanterna ger uttryck för. Jag tror att vi alla, som mammor och pappor, systrar och bröder eller vänner, kan föreställa oss den smärta det innebär att se dem man håller av dödas på öppen gata i den här typen av dåd.

För det andra vill jag understryka att de har fel i sina påståenden om att Sverige och jag som utrikesminister inte har tagit avstånd från våldet. Vi har uttryckligen gjort det, och jag har tydliggjort att alla terrorhandlingar är förkastliga och måste fördömas av alla. I samband med de senaste våldsdåden i Israel och Palestina har jag gjort det i anförande i FN:s säkerhetsråd, i debattartiklar, på Twitter och så vidare. Mina fördömanden har förstås gällt när palestinier såväl som israeler har utfört dåden. Jag har också betonat vikten av att skyldiga ställs inför rätta och att man inte använder sig av utomrättsliga avrättningar.

Jag hade förstås hoppats att Mathias Sundin, speciellt, skulle hjälpa till att stärka banden mellan Sverige och Israel. Men jag upplever att det många gånger i stället går ut på att så split mellan oss. Det är inte försök att brygga över, utan det handlar om att bidra till att så split.

Sverige är en vän av Israel. Jag uppskattar det samarbete som vi har med Israel på väldigt många områden. Landet är också en av våra främsta handelspartner i den delen av världen. Vi har som små och innovativa ekonomier mycket gemensamt. Vi har högt utbildade, nyfikna och kreativa befolkningar. Det finns mycket som vi kan lära av varandra, och vi behöver bygga på våra relationer inom politik, forskning, näringsliv och annat. Och vi vill fortsätta fördjupa och utveckla vår relation med Israel.

Jag vänder mig mot varje försök att utmåla Sverige, vår regering eller mig som Israels fiende. Det är vi inte. Det är tvärtom. Jag upprepar det gärna. Sverige är en vän av Israel, precis som Sverige är en vän av Palestina. Vi är en vän av freden. Vi är en vän av tanken att vi ska kunna bygga en tvåstatslösning. Båda länder har nämligen en självklar rätt att existera, leva, utvecklas och må bra inom säkra och erkända gränser. Det enda sättet att nå det målet är genom en fredsprocess. Erkännandet av Palestina var att göra parterna lite mindre ojämlika och öka möjligheterna till en fredsprocess.

Jag tror inte att det är här som vi ska diskutera tolkningar och översättningar av uttalanden som har gjorts - det finns väldigt många olika tolkningar och översättningar av vad Abbas har sagt. Jag tycker inte att vi ska göra det. Det viktiga är att de tar avstånd från våldet. Det har jag själv hört president Abbas göra, så jag vet att han tar avstånd från våldet.

Sedan vet vi att debatten är het i både Israel och Palestina. Det eskalerar våldet. Vi skulle önska att de båda bidrog till att skapa en försonande atmosfär. Vi önskar att de faktiskt börjar föra samtal med varandra och startar en fredsprocess som är vettig.

Jag vet också att Palestinas ambassadör i Stockholm har tagit avstånd från våld mot civila. Hon sa i Agenda, som synpunkt på knivattackerna: We are against all killings. Hon förklarade också att Palestinas position är diplomati och att förhandlingar är vägen framåt.

Fru talman! Ärade ledamöter! Tack till interpellanterna för kommentarerna!

Jag vill understryka två saker. För det första delar jag förstås i djupet av mitt hjärta den oro för våldsutvecklingen i Israel och Palestina som interpellanterna ger uttryck för. Jag tror att vi alla, som mammor och pappor, systrar och bröder eller vänner, kan föreställa oss den smärta det innebär att se dem man håller av dödas på öppen gata i den här typen av dåd.

För det andra vill jag understryka att de har fel i sina påståenden om att Sverige och jag som utrikesminister inte har tagit avstånd från våldet. Vi har uttryckligen gjort det, och jag har tydliggjort att alla terrorhandlingar är förkastliga och måste fördömas av alla. I samband med de senaste våldsdåden i Israel och Palestina har jag gjort det i anförande i FN:s säkerhetsråd, i debattartiklar, på Twitter och så vidare. Mina fördömanden har förstås gällt när palestinier såväl som israeler har utfört dåden. Jag har också betonat vikten av att skyldiga ställs inför rätta och att man inte använder sig av utomrättsliga avrättningar.

Jag hade förstås hoppats att Mathias Sundin, speciellt, skulle hjälpa till att stärka banden mellan Sverige och Israel. Men jag upplever att det många gånger i stället går ut på att så split mellan oss. Det är inte försök att brygga över, utan det handlar om att bidra till att så split.

Sverige är en vän av Israel. Jag uppskattar det samarbete som vi har med Israel på väldigt många områden. Landet är också en av våra främsta handelspartner i den delen av världen. Vi har som små och innovativa ekonomier mycket gemensamt. Vi har högt utbildade, nyfikna och kreativa befolkningar. Det finns mycket som vi kan lära av varandra, och vi behöver bygga på våra relationer inom politik, forskning, näringsliv och annat. Och vi vill fortsätta fördjupa och utveckla vår relation med Israel.

Jag vänder mig mot varje försök att utmåla Sverige, vår regering eller mig som Israels fiende. Det är vi inte. Det är tvärtom. Jag upprepar det gärna. Sverige är en vän av Israel, precis som Sverige är en vän av Palestina. Vi är en vän av freden. Vi är en vän av tanken att vi ska kunna bygga en tvåstatslösning. Båda länder har nämligen en självklar rätt att existera, leva, utvecklas och må bra inom säkra och erkända gränser. Det enda sättet att nå det målet är genom en fredsprocess. Erkännandet av Palestina var att göra parterna lite mindre ojämlika och öka möjligheterna till en fredsprocess.

Jag tror inte att det är här som vi ska diskutera tolkningar och översättningar av uttalanden som har gjorts - det finns väldigt många olika tolkningar och översättningar av vad Abbas har sagt. Jag tycker inte att vi ska göra det. Det viktiga är att de tar avstånd från våldet. Det har jag själv hört president Abbas göra, så jag vet att han tar avstånd från våldet.

Sedan vet vi att debatten är het i både Israel och Palestina. Det eskalerar våldet. Vi skulle önska att de båda bidrog till att skapa en försonande atmosfär. Vi önskar att de faktiskt börjar föra samtal med varandra och startar en fredsprocess som är vettig.

Jag vet också att Palestinas ambassadör i Stockholm har tagit avstånd från våld mot civila. Hon sa i Agenda, som synpunkt på knivattackerna: We are against all killings. Hon förklarade också att Palestinas position är diplomati och att förhandlingar är vägen framåt.

Fru talman! Ärade ledamöter! Tack till interpellanterna för kommentarerna!

Jag vill understryka två saker. För det första delar jag förstås i djupet av mitt hjärta den oro för våldsutvecklingen i Israel och Palestina som interpellanterna ger uttryck för. Jag tror att vi alla, som mammor och pappor, systrar och bröder eller vänner, kan föreställa oss den smärta det innebär att se dem man håller av dödas på öppen gata i den här typen av dåd.

För det andra vill jag understryka att de har fel i sina påståenden om att Sverige och jag som utrikesminister inte har tagit avstånd från våldet. Vi har uttryckligen gjort det, och jag har tydliggjort att alla terrorhandlingar är förkastliga och måste fördömas av alla. I samband med de senaste våldsdåden i Israel och Palestina har jag gjort det i anförande i FN:s säkerhetsråd, i debattartiklar, på Twitter och så vidare. Mina fördömanden har förstås gällt när palestinier såväl som israeler har utfört dåden. Jag har också betonat vikten av att skyldiga ställs inför rätta och att man inte använder sig av utomrättsliga avrättningar.

Jag hade förstås hoppats att Mathias Sundin, speciellt, skulle hjälpa till att stärka banden mellan Sverige och Israel. Men jag upplever att det många gånger i stället går ut på att så split mellan oss. Det är inte försök att brygga över, utan det handlar om att bidra till att så split.

Sverige är en vän av Israel. Jag uppskattar det samarbete som vi har med Israel på väldigt många områden. Landet är också en av våra främsta handelspartner i den delen av världen. Vi har som små och innovativa ekonomier mycket gemensamt. Vi har högt utbildade, nyfikna och kreativa befolkningar. Det finns mycket som vi kan lära av varandra, och vi behöver bygga på våra relationer inom politik, forskning, näringsliv och annat. Och vi vill fortsätta fördjupa och utveckla vår relation med Israel.

Jag vänder mig mot varje försök att utmåla Sverige, vår regering eller mig som Israels fiende. Det är vi inte. Det är tvärtom. Jag upprepar det gärna. Sverige är en vän av Israel, precis som Sverige är en vän av Palestina. Vi är en vän av freden. Vi är en vän av tanken att vi ska kunna bygga en tvåstatslösning. Båda länder har nämligen en självklar rätt att existera, leva, utvecklas och må bra inom säkra och erkända gränser. Det enda sättet att nå det målet är genom en fredsprocess. Erkännandet av Palestina var att göra parterna lite mindre ojämlika och öka möjligheterna till en fredsprocess.

Jag tror inte att det är här som vi ska diskutera tolkningar och översättningar av uttalanden som har gjorts - det finns väldigt många olika tolkningar och översättningar av vad Abbas har sagt. Jag tycker inte att vi ska göra det. Det viktiga är att de tar avstånd från våldet. Det har jag själv hört president Abbas göra, så jag vet att han tar avstånd från våldet.

Sedan vet vi att debatten är het i både Israel och Palestina. Det eskalerar våldet. Vi skulle önska att de båda bidrog till att skapa en försonande atmosfär. Vi önskar att de faktiskt börjar föra samtal med varandra och startar en fredsprocess som är vettig.

Jag vet också att Palestinas ambassadör i Stockholm har tagit avstånd från våld mot civila. Hon sa i Agenda, som synpunkt på knivattackerna: We are against all killings. Hon förklarade också att Palestinas position är diplomati och att förhandlingar är vägen framåt.

Fru talman! Om utrikesministern tror att det är jag som sår split mellan Sverige och Israel måste jag nog korrigera den bilden. Det är de upprepade olika formerna av attacker på Israel från utrikesministern som sår split.

Det handlar om just det som vi debatterar nu. Utrikesministern klarar inte av att ta avstånd från palestinsk terrorism utan att samtidigt blanda in Israel i det hela. Det är just det som israelerna reagerar på. När det var en attack i Trollhättan tog Israels ambassadör här omedelbart avstånd från detta. Han sa ingenting om palestinier, fransmän, libaneser eller någonting annat. Han tog avstånd bara från just den terrorattacken. Det är precis sådant man vill höra i en sådan situation, men det klarar inte Sveriges regering och Sveriges utrikesminister av.

Upprepade gånger nu, på Twitter och i andra sammanhang, är det också ett fördömande av israelisk terrorism, även när den inte förekommer.

När vi har sett en våg av attacker från palestinska terrorister mot civila israeler tar utrikesministern avstånd från det våldet men samtidigt också från annat våld. Varför? Så gjorde du inte när det gällde Paris. Du tog inte avstånd från något annat våld samtidigt, utan du tog avstånd från just detta. Men i fråga om Israel måste hela tiden den andra sidan blandas in.

Vad som då sker är att utrikesministern dels förminskar det våld som sker mot civila israeler, dels lägger en del av skulden på Israel. Det är just det som sår split mellan våra två länder.

Utrikesministern verkar ha väldigt svårt att inte blanda in Israel i alla möjliga olika situationer. Just i efterspelet till attackerna i Paris fick utrikesministern en fråga i SVT som handlade om radikalisering av unga i Sverige och om det finns en oro kring radikaliseringen och kopplingen till IS. I svaret började utrikesministern direkt prata om palestinier som tar till våld och som känner en hopplös situation. Vad hade det med saken att göra? Det reagerar naturligtvis israelerna på. Det sår split mellan våra länder.

En tvåstatslösning är precis det som jag och Liberalerna förespråkar. Det är inte det som president Abbas förespråkar. Han säger det säkert. I handling - det är det som är det viktiga - har han sagt nej till en tvåstatslösning. Så sent som 2008 fick han ett erbjudande från den dåvarande israeliske premiärministern, Olmert, om en tvåstatslösning eller en palestinsk stat bredvid en israelisk. Han svarade inte ens på det. Han kom inte ens med något motbud. Det blev ingen förhandling. Han åkte hem och gjorde ingenting. Samma sak såg vi 2000, när Arafat sa nej till det bud som fanns - då var Abbas med som en av förhandlarna. Två gånger under de senaste 15 åren har det palestinska ledarskapet sagt nej till en tvåstatslösning i handling.

Utrikesministern skakar på huvudet. Stämmer inte detta? Sa inte Arafat nej? Sa inte Abbas ingenting? Stämmer inte det?

Kan utrikesministern nu ta avstånd från bara palestinsk terrorism? I somras, när ett litet palestinskt barn dödades, tog israeliska ledare fullt avstånd och besökte familjerna. Kan nu Sveriges utrikesminister göra motsvarande åt andra hållet?

Fru talman! Om utrikesministern tror att det är jag som sår split mellan Sverige och Israel måste jag nog korrigera den bilden. Det är de upprepade olika formerna av attacker på Israel från utrikesministern som sår split.

Det handlar om just det som vi debatterar nu. Utrikesministern klarar inte av att ta avstånd från palestinsk terrorism utan att samtidigt blanda in Israel i det hela. Det är just det som israelerna reagerar på. När det var en attack i Trollhättan tog Israels ambassadör här omedelbart avstånd från detta. Han sa ingenting om palestinier, fransmän, libaneser eller någonting annat. Han tog avstånd bara från just den terrorattacken. Det är precis sådant man vill höra i en sådan situation, men det klarar inte Sveriges regering och Sveriges utrikesminister av.

Upprepade gånger nu, på Twitter och i andra sammanhang, är det också ett fördömande av israelisk terrorism, även när den inte förekommer.

När vi har sett en våg av attacker från palestinska terrorister mot civila israeler tar utrikesministern avstånd från det våldet men samtidigt också från annat våld. Varför? Så gjorde du inte när det gällde Paris. Du tog inte avstånd från något annat våld samtidigt, utan du tog avstånd från just detta. Men i fråga om Israel måste hela tiden den andra sidan blandas in.

Vad som då sker är att utrikesministern dels förminskar det våld som sker mot civila israeler, dels lägger en del av skulden på Israel. Det är just det som sår split mellan våra två länder.

Utrikesministern verkar ha väldigt svårt att inte blanda in Israel i alla möjliga olika situationer. Just i efterspelet till attackerna i Paris fick utrikesministern en fråga i SVT som handlade om radikalisering av unga i Sverige och om det finns en oro kring radikaliseringen och kopplingen till IS. I svaret började utrikesministern direkt prata om palestinier som tar till våld och som känner en hopplös situation. Vad hade det med saken att göra? Det reagerar naturligtvis israelerna på. Det sår split mellan våra länder.

En tvåstatslösning är precis det som jag och Liberalerna förespråkar. Det är inte det som president Abbas förespråkar. Han säger det säkert. I handling - det är det som är det viktiga - har han sagt nej till en tvåstatslösning. Så sent som 2008 fick han ett erbjudande från den dåvarande israeliske premiärministern, Olmert, om en tvåstatslösning eller en palestinsk stat bredvid en israelisk. Han svarade inte ens på det. Han kom inte ens med något motbud. Det blev ingen förhandling. Han åkte hem och gjorde ingenting. Samma sak såg vi 2000, när Arafat sa nej till det bud som fanns - då var Abbas med som en av förhandlarna. Två gånger under de senaste 15 åren har det palestinska ledarskapet sagt nej till en tvåstatslösning i handling.

Utrikesministern skakar på huvudet. Stämmer inte detta? Sa inte Arafat nej? Sa inte Abbas ingenting? Stämmer inte det?

Kan utrikesministern nu ta avstånd från bara palestinsk terrorism? I somras, när ett litet palestinskt barn dödades, tog israeliska ledare fullt avstånd och besökte familjerna. Kan nu Sveriges utrikesminister göra motsvarande åt andra hållet?

Fru talman! Om utrikesministern tror att det är jag som sår split mellan Sverige och Israel måste jag nog korrigera den bilden. Det är de upprepade olika formerna av attacker på Israel från utrikesministern som sår split.

Det handlar om just det som vi debatterar nu. Utrikesministern klarar inte av att ta avstånd från palestinsk terrorism utan att samtidigt blanda in Israel i det hela. Det är just det som israelerna reagerar på. När det var en attack i Trollhättan tog Israels ambassadör här omedelbart avstånd från detta. Han sa ingenting om palestinier, fransmän, libaneser eller någonting annat. Han tog avstånd bara från just den terrorattacken. Det är precis sådant man vill höra i en sådan situation, men det klarar inte Sveriges regering och Sveriges utrikesminister av.

Upprepade gånger nu, på Twitter och i andra sammanhang, är det också ett fördömande av israelisk terrorism, även när den inte förekommer.

När vi har sett en våg av attacker från palestinska terrorister mot civila israeler tar utrikesministern avstånd från det våldet men samtidigt också från annat våld. Varför? Så gjorde du inte när det gällde Paris. Du tog inte avstånd från något annat våld samtidigt, utan du tog avstånd från just detta. Men i fråga om Israel måste hela tiden den andra sidan blandas in.

Vad som då sker är att utrikesministern dels förminskar det våld som sker mot civila israeler, dels lägger en del av skulden på Israel. Det är just det som sår split mellan våra två länder.

Utrikesministern verkar ha väldigt svårt att inte blanda in Israel i alla möjliga olika situationer. Just i efterspelet till attackerna i Paris fick utrikesministern en fråga i SVT som handlade om radikalisering av unga i Sverige och om det finns en oro kring radikaliseringen och kopplingen till IS. I svaret började utrikesministern direkt prata om palestinier som tar till våld och som känner en hopplös situation. Vad hade det med saken att göra? Det reagerar naturligtvis israelerna på. Det sår split mellan våra länder.

En tvåstatslösning är precis det som jag och Liberalerna förespråkar. Det är inte det som president Abbas förespråkar. Han säger det säkert. I handling - det är det som är det viktiga - har han sagt nej till en tvåstatslösning. Så sent som 2008 fick han ett erbjudande från den dåvarande israeliske premiärministern, Olmert, om en tvåstatslösning eller en palestinsk stat bredvid en israelisk. Han svarade inte ens på det. Han kom inte ens med något motbud. Det blev ingen förhandling. Han åkte hem och gjorde ingenting. Samma sak såg vi 2000, när Arafat sa nej till det bud som fanns - då var Abbas med som en av förhandlarna. Två gånger under de senaste 15 åren har det palestinska ledarskapet sagt nej till en tvåstatslösning i handling.

Utrikesministern skakar på huvudet. Stämmer inte detta? Sa inte Arafat nej? Sa inte Abbas ingenting? Stämmer inte det?

Kan utrikesministern nu ta avstånd från bara palestinsk terrorism? I somras, när ett litet palestinskt barn dödades, tog israeliska ledare fullt avstånd och besökte familjerna. Kan nu Sveriges utrikesminister göra motsvarande åt andra hållet?

Fru talman! Tack, utrikesministern, för ditt svar! Min fråga kvarstår dock. Den moderata kraft som utrikesministern hänvisar till har nämligen tydligt sagt detta. Och det vi har hört förut och det utrikesministern säger är att han nu har ändrat sig. Men ändå hörs det nästan varje vecka uttalanden från president Abbas där han uttrycker sitt medhåll till att blod utgjuts för Jerusalem.

När det gäller det uttalande som lästes upp förut låter retoriken som om det vore IS-terrorister eller en annan terrorgrupp. Men det är faktiskt inte det, utan i det här fallet är det Palestinas president Abbas. Den svenska regeringen har sagt att det är honom vi ska samarbeta med och vara med.

Min fråga till utrikesministern är: Är det president Abbas som är den moderata kraft som regeringen kommer att samarbeta med fortsättningsvis?

Fru talman! Tack, utrikesministern, för ditt svar! Min fråga kvarstår dock. Den moderata kraft som utrikesministern hänvisar till har nämligen tydligt sagt detta. Och det vi har hört förut och det utrikesministern säger är att han nu har ändrat sig. Men ändå hörs det nästan varje vecka uttalanden från president Abbas där han uttrycker sitt medhåll till att blod utgjuts för Jerusalem.

När det gäller det uttalande som lästes upp förut låter retoriken som om det vore IS-terrorister eller en annan terrorgrupp. Men det är faktiskt inte det, utan i det här fallet är det Palestinas president Abbas. Den svenska regeringen har sagt att det är honom vi ska samarbeta med och vara med.

Min fråga till utrikesministern är: Är det president Abbas som är den moderata kraft som regeringen kommer att samarbeta med fortsättningsvis?

Fru talman! Tack, utrikesministern, för ditt svar! Min fråga kvarstår dock. Den moderata kraft som utrikesministern hänvisar till har nämligen tydligt sagt detta. Och det vi har hört förut och det utrikesministern säger är att han nu har ändrat sig. Men ändå hörs det nästan varje vecka uttalanden från president Abbas där han uttrycker sitt medhåll till att blod utgjuts för Jerusalem.

När det gäller det uttalande som lästes upp förut låter retoriken som om det vore IS-terrorister eller en annan terrorgrupp. Men det är faktiskt inte det, utan i det här fallet är det Palestinas president Abbas. Den svenska regeringen har sagt att det är honom vi ska samarbeta med och vara med.

Min fråga till utrikesministern är: Är det president Abbas som är den moderata kraft som regeringen kommer att samarbeta med fortsättningsvis?

Fru talman! Nej, man tar inte avstånd från terrorism, som Wallström sa, och man är inte en vän av fred. Man snackar bara lite grann. Sedan belönar man en terroriststat som leds av en ledare som uppmanar till terrorism, som stöder terrorism och som betalar pengar till terrorister. Man belönar en sådan med ett erkännande, med svenska skattebetalares pengar och med att bjuda in honom för att lite gulligt frottera sig med honom i Sverige. Då tar man inte avstånd.

Sedan säger Wallström att hon har hört honom ta avstånd. Men inte en gång de senaste två månaderna, med över 20 israeler döda, har han tagit avstånd.

På Fatahs officiella Facebooksida finns en bild av en kniv i ryggen på en jude, och så står det: Här i Jerusalem - passa dig! På Fatahs officiella Twitterkonto, för bara någon månad sedan, ser man en palestinsk terrorist som spelar fiol på en kniv. Knivar används nu dagligen för att attackera judar.

Här är en annan bild från Fatahs Facebookkonto, som alltså kontrolleras av Mahmoud Abbas. Det är en bild på en bok från 1936 i Tyskland, och där står det: Lita inte på en jude. Detta är från den 29 oktober 2015.

Jag är ledsen, men det går inte att säga att Mahmoud Abbas är någon vän av fred när hans samlade propagandaapparat, från sociala medier till tv-kanaler, skolor, moskéer, han själv och hans medlemmar i centralkommittén, dagligen och nyligen, för bara veckor och dagar sedan, hyllar terrorister, hyllar knivattackerna, döper skolor efter mördare och har eulogier på de officiella kanalerna för att hylla dem som precis har knivhuggit judar.

Jag är ledsen, Wallström, men det där funkar inte längre. Vad Wallström med flera måste förstå är att Abbas talar två språk - ett till lättlurade politiker där han påstår sig vilja tala fred och ett annat till palestinier där han främjar, förhärligar och belönar terror. Wallström måste sluta lyssna på vad han kanske säger till henne mellan skål och vägg och i stället lyssna på vad han säger till sina egna.

Jag har ett annat exempel: Tre gånger i år, den 6 mars, den 15 maj och den 23 maj på den officiella palestinska tv-kanalen, och jag kan ge Margot Wallström alla källor när hon vill, var det en programledare i ett barnprogram som satt och pratade med en docka eller något sådant. Han sa: Mina vänner, jag talar om för er att Jaffa, Haifa, Accra, Nasaret och alla palestinska städer som ockuperades 1948 kommer att återgå till oss en dag.

Det intressanta är att Jaffa, Haifa, Akko och Nasaret ligger utanför de omtvistade områdena, men dem ska de ändå ha tillbaka. Det är detta de lär sina barn!

Observera också att PA tillåter det säkerhetssamarbete som Wallström sa i sin inledande kommentar är av en enda anledning, och det är för att inte Hamas ska ta över. Hade inte Israel hjälpt dem skulle Hamas ha tagit över det som ni kallar Västbanken för länge, länge sedan.

Jag noterar också, fru talman, att Wallström inte svarar på mina frågor. Frågorna jag ställde var: Är hon medveten om den indoktrinering som ständigt pågår från alla officiella kanaler inom PA, och hur går det ihop med fredstanken? Är hon medveten om att PA betalar ut pengar till terrorister, mer ju värre brott som har begåtts? Hur går det ihop med fredstanken? Kan Wallström ge ett enda exempel på när Abbas fördömt den palestinska terrorn mot Israel i år?

Jag tror inte det, och därmed blir pratet om att Abbas egentligen är en rätt gullig kille som tar avstånd och är för fred en stor lögn. Antingen vet Margot Wallström inte om det eller så står hon här och ljuger inför svenska folket - lika allvarligt båda två.

Fru talman! Nej, man tar inte avstånd från terrorism, som Wallström sa, och man är inte en vän av fred. Man snackar bara lite grann. Sedan belönar man en terroriststat som leds av en ledare som uppmanar till terrorism, som stöder terrorism och som betalar pengar till terrorister. Man belönar en sådan med ett erkännande, med svenska skattebetalares pengar och med att bjuda in honom för att lite gulligt frottera sig med honom i Sverige. Då tar man inte avstånd.

Sedan säger Wallström att hon har hört honom ta avstånd. Men inte en gång de senaste två månaderna, med över 20 israeler döda, har han tagit avstånd.

På Fatahs officiella Facebooksida finns en bild av en kniv i ryggen på en jude, och så står det: Här i Jerusalem - passa dig! På Fatahs officiella Twitterkonto, för bara någon månad sedan, ser man en palestinsk terrorist som spelar fiol på en kniv. Knivar används nu dagligen för att attackera judar.

Här är en annan bild från Fatahs Facebookkonto, som alltså kontrolleras av Mahmoud Abbas. Det är en bild på en bok från 1936 i Tyskland, och där står det: Lita inte på en jude. Detta är från den 29 oktober 2015.

Jag är ledsen, men det går inte att säga att Mahmoud Abbas är någon vän av fred när hans samlade propagandaapparat, från sociala medier till tv-kanaler, skolor, moskéer, han själv och hans medlemmar i centralkommittén, dagligen och nyligen, för bara veckor och dagar sedan, hyllar terrorister, hyllar knivattackerna, döper skolor efter mördare och har eulogier på de officiella kanalerna för att hylla dem som precis har knivhuggit judar.

Jag är ledsen, Wallström, men det där funkar inte längre. Vad Wallström med flera måste förstå är att Abbas talar två språk - ett till lättlurade politiker där han påstår sig vilja tala fred och ett annat till palestinier där han främjar, förhärligar och belönar terror. Wallström måste sluta lyssna på vad han kanske säger till henne mellan skål och vägg och i stället lyssna på vad han säger till sina egna.

Jag har ett annat exempel: Tre gånger i år, den 6 mars, den 15 maj och den 23 maj på den officiella palestinska tv-kanalen, och jag kan ge Margot Wallström alla källor när hon vill, var det en programledare i ett barnprogram som satt och pratade med en docka eller något sådant. Han sa: Mina vänner, jag talar om för er att Jaffa, Haifa, Accra, Nasaret och alla palestinska städer som ockuperades 1948 kommer att återgå till oss en dag.

Det intressanta är att Jaffa, Haifa, Akko och Nasaret ligger utanför de omtvistade områdena, men dem ska de ändå ha tillbaka. Det är detta de lär sina barn!

Observera också att PA tillåter det säkerhetssamarbete som Wallström sa i sin inledande kommentar är av en enda anledning, och det är för att inte Hamas ska ta över. Hade inte Israel hjälpt dem skulle Hamas ha tagit över det som ni kallar Västbanken för länge, länge sedan.

Jag noterar också, fru talman, att Wallström inte svarar på mina frågor. Frågorna jag ställde var: Är hon medveten om den indoktrinering som ständigt pågår från alla officiella kanaler inom PA, och hur går det ihop med fredstanken? Är hon medveten om att PA betalar ut pengar till terrorister, mer ju värre brott som har begåtts? Hur går det ihop med fredstanken? Kan Wallström ge ett enda exempel på när Abbas fördömt den palestinska terrorn mot Israel i år?

Jag tror inte det, och därmed blir pratet om att Abbas egentligen är en rätt gullig kille som tar avstånd och är för fred en stor lögn. Antingen vet Margot Wallström inte om det eller så står hon här och ljuger inför svenska folket - lika allvarligt båda två.

Fru talman! Nej, man tar inte avstånd från terrorism, som Wallström sa, och man är inte en vän av fred. Man snackar bara lite grann. Sedan belönar man en terroriststat som leds av en ledare som uppmanar till terrorism, som stöder terrorism och som betalar pengar till terrorister. Man belönar en sådan med ett erkännande, med svenska skattebetalares pengar och med att bjuda in honom för att lite gulligt frottera sig med honom i Sverige. Då tar man inte avstånd.

Sedan säger Wallström att hon har hört honom ta avstånd. Men inte en gång de senaste två månaderna, med över 20 israeler döda, har han tagit avstånd.

På Fatahs officiella Facebooksida finns en bild av en kniv i ryggen på en jude, och så står det: Här i Jerusalem - passa dig! På Fatahs officiella Twitterkonto, för bara någon månad sedan, ser man en palestinsk terrorist som spelar fiol på en kniv. Knivar används nu dagligen för att attackera judar.

Här är en annan bild från Fatahs Facebookkonto, som alltså kontrolleras av Mahmoud Abbas. Det är en bild på en bok från 1936 i Tyskland, och där står det: Lita inte på en jude. Detta är från den 29 oktober 2015.

Jag är ledsen, men det går inte att säga att Mahmoud Abbas är någon vän av fred när hans samlade propagandaapparat, från sociala medier till tv-kanaler, skolor, moskéer, han själv och hans medlemmar i centralkommittén, dagligen och nyligen, för bara veckor och dagar sedan, hyllar terrorister, hyllar knivattackerna, döper skolor efter mördare och har eulogier på de officiella kanalerna för att hylla dem som precis har knivhuggit judar.

Jag är ledsen, Wallström, men det där funkar inte längre. Vad Wallström med flera måste förstå är att Abbas talar två språk - ett till lättlurade politiker där han påstår sig vilja tala fred och ett annat till palestinier där han främjar, förhärligar och belönar terror. Wallström måste sluta lyssna på vad han kanske säger till henne mellan skål och vägg och i stället lyssna på vad han säger till sina egna.

Jag har ett annat exempel: Tre gånger i år, den 6 mars, den 15 maj och den 23 maj på den officiella palestinska tv-kanalen, och jag kan ge Margot Wallström alla källor när hon vill, var det en programledare i ett barnprogram som satt och pratade med en docka eller något sådant. Han sa: Mina vänner, jag talar om för er att Jaffa, Haifa, Accra, Nasaret och alla palestinska städer som ockuperades 1948 kommer att återgå till oss en dag.

Det intressanta är att Jaffa, Haifa, Akko och Nasaret ligger utanför de omtvistade områdena, men dem ska de ändå ha tillbaka. Det är detta de lär sina barn!

Observera också att PA tillåter det säkerhetssamarbete som Wallström sa i sin inledande kommentar är av en enda anledning, och det är för att inte Hamas ska ta över. Hade inte Israel hjälpt dem skulle Hamas ha tagit över det som ni kallar Västbanken för länge, länge sedan.

Jag noterar också, fru talman, att Wallström inte svarar på mina frågor. Frågorna jag ställde var: Är hon medveten om den indoktrinering som ständigt pågår från alla officiella kanaler inom PA, och hur går det ihop med fredstanken? Är hon medveten om att PA betalar ut pengar till terrorister, mer ju värre brott som har begåtts? Hur går det ihop med fredstanken? Kan Wallström ge ett enda exempel på när Abbas fördömt den palestinska terrorn mot Israel i år?

Jag tror inte det, och därmed blir pratet om att Abbas egentligen är en rätt gullig kille som tar avstånd och är för fred en stor lögn. Antingen vet Margot Wallström inte om det eller så står hon här och ljuger inför svenska folket - lika allvarligt båda två.

Fru talman! Ärade ledamöter! Angående president Abbas kan jag ändå konstatera att han har gjort det till sin livsuppgift att ersätta våldets väg med diplomatisk kamp för att få slut på den israeliska ockupationen av Palestina.

Jag kan också konstatera att president Abbas offentligt har tagit avstånd från terrorism. Han uttryckte efter terroristattackerna i Paris sin solidaritet och sympati med den franska regeringen och det franska folket mot terrorismen och för internationell enighet mot terroristhandlingar. Han gjorde också det i oktober när han uppmanade palestinierna att avhålla sig från våld och sa samtidigt att han inte vill hamna i väpnad konflikt med Israel: "We won''t act like them, we will not use violence or force, we are peaceful, we believe in peace, in peaceful popular resistance."

Den palestinska myndigheten har vid upprepade tillfällen utfäst sig att respektera de mänskliga rättigheterna, och PLO har undertecknat den så kallade Barcelonadeklarationen, som innehåller avsnitt om respekt för demokratiska processer och efterlevnad av principer om mänskliga rättigheter.

Abbas har fortsatt säkerhetssamarbetet med Israel trots det ökande avståndet mellan parterna och trots den fortsatta bosättningspolitiken. Det är ju det som är problemet. Det är två parter här som i så fall måste agera gemensamt för att komma till en fredsprocess. Då kan inte Israel fortsätta med bosättningspolitiken, där man gör en tvåstatslösning omöjlig till sist.

Jag tror inte att vi ska fortsätta plocka ut enskilda citat. Kent Ekeroth är förmodligen ganska tacksam om jag låter bli att plocka fram enskilda citat från medlemmar av Sverigedemokraterna eller visa på påståenden som har funnits på olika hemsidor, bloggar och Twitter. Det tror jag att vi alla tjänar på.

Man kan naturligtvis hålla på med sådant, och jag tycker att kritiken får och ska framföras offentligt. Sedan får naturligtvis palestinierna, Abbas och andra företrädare svara på det. Jag kan ju inte ta på mig den uppgiften.

Jag kan säga vilka krafter det är vi kan stödja i dagsläget om vi är intresserade av en tvåstatslösning. Vilka är det vi har att faktiskt hjälpa framåt för fred i Mellanöstern? Då är Abbas, trots att han är försvagad och trots att det finns mycket problem inom den palestinska försoningen, den bästa kontakt vi kan få, och han har verkligen gjort det till sin livsuppgift att verka mot våldet och verka för en förhandlad lösning.

Vi lämnar inte något budgetstöd direkt till Palestina. Vi stöder den palestinska myndigheten genom den EU-mekanism som kallas Pegase. Det är ett noggrant öronmärkt stöd till en viss del av budgeten. Det handlar om löner och pensioner till anställda inom hälso- och utbildningssektorerna, och det är så vi använder det stödet. Det är inga EU-medel som går till stöd till palestinska fångar i israeliska fängelser.

Däremot har vi, liksom resten av det internationella samfundet, fått information från den palestinska myndigheten om att den palestinska myndigheten bidrar till fångars mat och nödvändigheter ibland. Den palestinska myndigheten lämnar socialbidrag till vissa familjer till fångar när det finns särskilda behov.

I vår dialog med både Israel och Palestina manar vi till återhållsamhet. Vi manar också till att det ska svaras proportionerligt. När det gäller hur våldet ständigt eskalerar är de här siffrorna viktiga att påpeka: Medan det är 21 israeler som har dödats har 100 palestinier dött i samband med de här attackerna. Medan det är 115 israeler som har skadats är det 7 392 palestinier. Det är det som är problemet. Det är inte situationen i många av de andra dåden, och vi måste fördöma både knivdåden och, förstås, oproportionerligt svar på dessa dåd.

Fru talman! Ärade ledamöter! Angående president Abbas kan jag ändå konstatera att han har gjort det till sin livsuppgift att ersätta våldets väg med diplomatisk kamp för att få slut på den israeliska ockupationen av Palestina.

Jag kan också konstatera att president Abbas offentligt har tagit avstånd från terrorism. Han uttryckte efter terroristattackerna i Paris sin solidaritet och sympati med den franska regeringen och det franska folket mot terrorismen och för internationell enighet mot terroristhandlingar. Han gjorde också det i oktober när han uppmanade palestinierna att avhålla sig från våld och sa samtidigt att han inte vill hamna i väpnad konflikt med Israel: "We won''t act like them, we will not use violence or force, we are peaceful, we believe in peace, in peaceful popular resistance."

Den palestinska myndigheten har vid upprepade tillfällen utfäst sig att respektera de mänskliga rättigheterna, och PLO har undertecknat den så kallade Barcelonadeklarationen, som innehåller avsnitt om respekt för demokratiska processer och efterlevnad av principer om mänskliga rättigheter.

Abbas har fortsatt säkerhetssamarbetet med Israel trots det ökande avståndet mellan parterna och trots den fortsatta bosättningspolitiken. Det är ju det som är problemet. Det är två parter här som i så fall måste agera gemensamt för att komma till en fredsprocess. Då kan inte Israel fortsätta med bosättningspolitiken, där man gör en tvåstatslösning omöjlig till sist.

Jag tror inte att vi ska fortsätta plocka ut enskilda citat. Kent Ekeroth är förmodligen ganska tacksam om jag låter bli att plocka fram enskilda citat från medlemmar av Sverigedemokraterna eller visa på påståenden som har funnits på olika hemsidor, bloggar och Twitter. Det tror jag att vi alla tjänar på.

Man kan naturligtvis hålla på med sådant, och jag tycker att kritiken får och ska framföras offentligt. Sedan får naturligtvis palestinierna, Abbas och andra företrädare svara på det. Jag kan ju inte ta på mig den uppgiften.

Jag kan säga vilka krafter det är vi kan stödja i dagsläget om vi är intresserade av en tvåstatslösning. Vilka är det vi har att faktiskt hjälpa framåt för fred i Mellanöstern? Då är Abbas, trots att han är försvagad och trots att det finns mycket problem inom den palestinska försoningen, den bästa kontakt vi kan få, och han har verkligen gjort det till sin livsuppgift att verka mot våldet och verka för en förhandlad lösning.

Vi lämnar inte något budgetstöd direkt till Palestina. Vi stöder den palestinska myndigheten genom den EU-mekanism som kallas Pegase. Det är ett noggrant öronmärkt stöd till en viss del av budgeten. Det handlar om löner och pensioner till anställda inom hälso- och utbildningssektorerna, och det är så vi använder det stödet. Det är inga EU-medel som går till stöd till palestinska fångar i israeliska fängelser.

Däremot har vi, liksom resten av det internationella samfundet, fått information från den palestinska myndigheten om att den palestinska myndigheten bidrar till fångars mat och nödvändigheter ibland. Den palestinska myndigheten lämnar socialbidrag till vissa familjer till fångar när det finns särskilda behov.

I vår dialog med både Israel och Palestina manar vi till återhållsamhet. Vi manar också till att det ska svaras proportionerligt. När det gäller hur våldet ständigt eskalerar är de här siffrorna viktiga att påpeka: Medan det är 21 israeler som har dödats har 100 palestinier dött i samband med de här attackerna. Medan det är 115 israeler som har skadats är det 7 392 palestinier. Det är det som är problemet. Det är inte situationen i många av de andra dåden, och vi måste fördöma både knivdåden och, förstås, oproportionerligt svar på dessa dåd.

Fru talman! Ärade ledamöter! Angående president Abbas kan jag ändå konstatera att han har gjort det till sin livsuppgift att ersätta våldets väg med diplomatisk kamp för att få slut på den israeliska ockupationen av Palestina.

Jag kan också konstatera att president Abbas offentligt har tagit avstånd från terrorism. Han uttryckte efter terroristattackerna i Paris sin solidaritet och sympati med den franska regeringen och det franska folket mot terrorismen och för internationell enighet mot terroristhandlingar. Han gjorde också det i oktober när han uppmanade palestinierna att avhålla sig från våld och sa samtidigt att han inte vill hamna i väpnad konflikt med Israel: "We won''t act like them, we will not use violence or force, we are peaceful, we believe in peace, in peaceful popular resistance."

Den palestinska myndigheten har vid upprepade tillfällen utfäst sig att respektera de mänskliga rättigheterna, och PLO har undertecknat den så kallade Barcelonadeklarationen, som innehåller avsnitt om respekt för demokratiska processer och efterlevnad av principer om mänskliga rättigheter.

Abbas har fortsatt säkerhetssamarbetet med Israel trots det ökande avståndet mellan parterna och trots den fortsatta bosättningspolitiken. Det är ju det som är problemet. Det är två parter här som i så fall måste agera gemensamt för att komma till en fredsprocess. Då kan inte Israel fortsätta med bosättningspolitiken, där man gör en tvåstatslösning omöjlig till sist.

Jag tror inte att vi ska fortsätta plocka ut enskilda citat. Kent Ekeroth är förmodligen ganska tacksam om jag låter bli att plocka fram enskilda citat från medlemmar av Sverigedemokraterna eller visa på påståenden som har funnits på olika hemsidor, bloggar och Twitter. Det tror jag att vi alla tjänar på.

Man kan naturligtvis hålla på med sådant, och jag tycker att kritiken får och ska framföras offentligt. Sedan får naturligtvis palestinierna, Abbas och andra företrädare svara på det. Jag kan ju inte ta på mig den uppgiften.

Jag kan säga vilka krafter det är vi kan stödja i dagsläget om vi är intresserade av en tvåstatslösning. Vilka är det vi har att faktiskt hjälpa framåt för fred i Mellanöstern? Då är Abbas, trots att han är försvagad och trots att det finns mycket problem inom den palestinska försoningen, den bästa kontakt vi kan få, och han har verkligen gjort det till sin livsuppgift att verka mot våldet och verka för en förhandlad lösning.

Vi lämnar inte något budgetstöd direkt till Palestina. Vi stöder den palestinska myndigheten genom den EU-mekanism som kallas Pegase. Det är ett noggrant öronmärkt stöd till en viss del av budgeten. Det handlar om löner och pensioner till anställda inom hälso- och utbildningssektorerna, och det är så vi använder det stödet. Det är inga EU-medel som går till stöd till palestinska fångar i israeliska fängelser.

Däremot har vi, liksom resten av det internationella samfundet, fått information från den palestinska myndigheten om att den palestinska myndigheten bidrar till fångars mat och nödvändigheter ibland. Den palestinska myndigheten lämnar socialbidrag till vissa familjer till fångar när det finns särskilda behov.

I vår dialog med både Israel och Palestina manar vi till återhållsamhet. Vi manar också till att det ska svaras proportionerligt. När det gäller hur våldet ständigt eskalerar är de här siffrorna viktiga att påpeka: Medan det är 21 israeler som har dödats har 100 palestinier dött i samband med de här attackerna. Medan det är 115 israeler som har skadats är det 7 392 palestinier. Det är det som är problemet. Det är inte situationen i många av de andra dåden, och vi måste fördöma både knivdåden och, förstås, oproportionerligt svar på dessa dåd.

Fru talman! Nu kom det: När man blir attackerad och försvarar sig mot attacker blandas det våldet ihop med den terrorism som utlöser svaret.

Det är inte så att israeliska attacker pågår inne i Palestina. Man åker inte runt och skjuter folk. Men det har kastats över 600 molotovcocktails mot israelisk militär och polis. Det är upplopp och stenkastningar hela tiden. Om detta inte förekom skulle ingen dö.

När terrorister har blivit skjutna till exempel i de här knivattackerna är det precis så som svensk polis agerar. Utrikesministern skakar på huvudet.

(Utrikesminister MARGOT WALLSTRÖM (S): Det måste vara sakligt.)

Man agerar på precis samma sätt. Man skjuter inte i benen för att stoppa den typen av knivattacker; man skjuter i kroppen för att omedelbart få stopp på attacken. Det här blandar utrikesministern ihop.

Hur ska vi hjälpa? Jo, genom att stödja demokratiska krafter. Abbas är ingen demokratisk kraft. Han är inne på, vad är det nu, det elfte året av en fyraårig mandatperiod. Det finns inte mänskliga rättigheter, för palestinier ska kontrolleras av den palestinska myndigheten.

Så återkommer det. Det är inga problem med fördömanden när det kommer till bosättningar. Jag är inget fan av bosättningar på något sätt, men att säga att det är det som är problemet, samtidigt som vi ser hur israeler huggs ned varenda dag, att säga att det huvudsakliga problemet är att det byggs hus och att det skulle vara värre än knivattacker - det blir fullständigt befängt, och det är inte konstigt att Israel inte ser Sverige och Sveriges utrikesminister som någon vän.

Fru talman! Nu kom det: När man blir attackerad och försvarar sig mot attacker blandas det våldet ihop med den terrorism som utlöser svaret.

Det är inte så att israeliska attacker pågår inne i Palestina. Man åker inte runt och skjuter folk. Men det har kastats över 600 molotovcocktails mot israelisk militär och polis. Det är upplopp och stenkastningar hela tiden. Om detta inte förekom skulle ingen dö.

När terrorister har blivit skjutna till exempel i de här knivattackerna är det precis så som svensk polis agerar. Utrikesministern skakar på huvudet.

(Utrikesminister MARGOT WALLSTRÖM (S): Det måste vara sakligt.)

Man agerar på precis samma sätt. Man skjuter inte i benen för att stoppa den typen av knivattacker; man skjuter i kroppen för att omedelbart få stopp på attacken. Det här blandar utrikesministern ihop.

Hur ska vi hjälpa? Jo, genom att stödja demokratiska krafter. Abbas är ingen demokratisk kraft. Han är inne på, vad är det nu, det elfte året av en fyraårig mandatperiod. Det finns inte mänskliga rättigheter, för palestinier ska kontrolleras av den palestinska myndigheten.

Så återkommer det. Det är inga problem med fördömanden när det kommer till bosättningar. Jag är inget fan av bosättningar på något sätt, men att säga att det är det som är problemet, samtidigt som vi ser hur israeler huggs ned varenda dag, att säga att det huvudsakliga problemet är att det byggs hus och att det skulle vara värre än knivattacker - det blir fullständigt befängt, och det är inte konstigt att Israel inte ser Sverige och Sveriges utrikesminister som någon vän.

Fru talman! Nu kom det: När man blir attackerad och försvarar sig mot attacker blandas det våldet ihop med den terrorism som utlöser svaret.

Det är inte så att israeliska attacker pågår inne i Palestina. Man åker inte runt och skjuter folk. Men det har kastats över 600 molotovcocktails mot israelisk militär och polis. Det är upplopp och stenkastningar hela tiden. Om detta inte förekom skulle ingen dö.

När terrorister har blivit skjutna till exempel i de här knivattackerna är det precis så som svensk polis agerar. Utrikesministern skakar på huvudet.

(Utrikesminister MARGOT WALLSTRÖM (S): Det måste vara sakligt.)

Man agerar på precis samma sätt. Man skjuter inte i benen för att stoppa den typen av knivattacker; man skjuter i kroppen för att omedelbart få stopp på attacken. Det här blandar utrikesministern ihop.

Hur ska vi hjälpa? Jo, genom att stödja demokratiska krafter. Abbas är ingen demokratisk kraft. Han är inne på, vad är det nu, det elfte året av en fyraårig mandatperiod. Det finns inte mänskliga rättigheter, för palestinier ska kontrolleras av den palestinska myndigheten.

Så återkommer det. Det är inga problem med fördömanden när det kommer till bosättningar. Jag är inget fan av bosättningar på något sätt, men att säga att det är det som är problemet, samtidigt som vi ser hur israeler huggs ned varenda dag, att säga att det huvudsakliga problemet är att det byggs hus och att det skulle vara värre än knivattacker - det blir fullständigt befängt, och det är inte konstigt att Israel inte ser Sverige och Sveriges utrikesminister som någon vän.

Fru talman! Jag hoppas att utrikesministern kan förstå att vi undrar när vi hör regeringens inställning. Vi vet ändå att Abbas har sagt vad han har sagt. Det är viktigt att lyfta fram. Man reagerar när han går till motattack och uttrycker att han välsignar blod som spills i Jerusalem. Man blir ändå förvånad över att utrikesministern inte säger till på skarpen att det inte går att göra så.

I en tidningsartikel i början av året sa utrikesministern att Abbas alltid har tagit avstånd från våld. Det stämmer inte eftersom han inte har gjort det. Det vi relaterar till har vi inte hittat på. Vi har kunnat följa exakt vad han har sagt på tv. Det är tydligt att han inte tar avstånd från våld.

Är det utrikesministerns fortsatta hållning, eller har sanningen kommit i fatt? Vem ska svenska regeringen samarbeta med - en president som hyllar våld och död i Jerusalem eller Hamas som har skjutit in tusentals raketer över Israel för att döda civila och som vill kasta ut alla judarna i havet?

Fru talman! Jag hoppas att utrikesministern kan förstå att vi undrar när vi hör regeringens inställning. Vi vet ändå att Abbas har sagt vad han har sagt. Det är viktigt att lyfta fram. Man reagerar när han går till motattack och uttrycker att han välsignar blod som spills i Jerusalem. Man blir ändå förvånad över att utrikesministern inte säger till på skarpen att det inte går att göra så.

I en tidningsartikel i början av året sa utrikesministern att Abbas alltid har tagit avstånd från våld. Det stämmer inte eftersom han inte har gjort det. Det vi relaterar till har vi inte hittat på. Vi har kunnat följa exakt vad han har sagt på tv. Det är tydligt att han inte tar avstånd från våld.

Är det utrikesministerns fortsatta hållning, eller har sanningen kommit i fatt? Vem ska svenska regeringen samarbeta med - en president som hyllar våld och död i Jerusalem eller Hamas som har skjutit in tusentals raketer över Israel för att döda civila och som vill kasta ut alla judarna i havet?

Fru talman! Jag hoppas att utrikesministern kan förstå att vi undrar när vi hör regeringens inställning. Vi vet ändå att Abbas har sagt vad han har sagt. Det är viktigt att lyfta fram. Man reagerar när han går till motattack och uttrycker att han välsignar blod som spills i Jerusalem. Man blir ändå förvånad över att utrikesministern inte säger till på skarpen att det inte går att göra så.

I en tidningsartikel i början av året sa utrikesministern att Abbas alltid har tagit avstånd från våld. Det stämmer inte eftersom han inte har gjort det. Det vi relaterar till har vi inte hittat på. Vi har kunnat följa exakt vad han har sagt på tv. Det är tydligt att han inte tar avstånd från våld.

Är det utrikesministerns fortsatta hållning, eller har sanningen kommit i fatt? Vem ska svenska regeringen samarbeta med - en president som hyllar våld och död i Jerusalem eller Hamas som har skjutit in tusentals raketer över Israel för att döda civila och som vill kasta ut alla judarna i havet?

Fru talman! Den logik som Wallström kör med här applicerar hon inte på något land i resten av världen. Om någon annan nation skulle göra det som palestinska myndigheten gör i form av propaganda och löner till terrorister skulle nog ljudet vara annorlunda från denna regering, vilket säger mycket.

Wallström pratar om att det är fråga om öronmärkta pengar för någonting som inte går till terroristers löner. Men fattar man inte hur en budget går ihop? Om palestinska myndigheten får pengar från Sverige för att täcka välfärden får de pengar över att ge till terrorister. Det är samma kärl som pengarna tas från, vilket innebär att när Sverige stöder en nation med pengar som sägs gå till någon form av välfärd finns mer pengar över att betala till terroristerna - 1,2 miljarder per år. Borde inte regeringen reagera?

Wallström säger att pengarna går till socialt utsatta familjer och familjer som har ont om pengar, bla, bla, bla. Men vänta nu! Fångarna får 300 procent högre lön än den genomsnittliga lönen för en palestinsk tjänsteman. Det är inte fråga om social välfärd. Två tredjedelar av fångarna är ogifta, de har inte några familjer, och de får ändå samma höga löner. Ju längre tid i fängelse, desto mer pengar. Ju fler de dödar, desto mer pengar. Grattis!

Sedan kommer Wallström med ett argument som är så vanligt att man blir trött på det. Antalet döda är inte ett mått på vem som har rätt eller fel. Med den logiken skulle Wallström mena att Tyskland hade rätt i andra världskriget. Så är det givetvis inte. Antalet döda avgör inte vad som är rätt eller fel. Det som avgör vad som är rätt eller fel är vem som står för aggressionerna, vem som står för hatet, indoktrineringen och våldet. Svaret på den frågan är så uppenbart att man häpnar över att regeringen inte har insett det. Det är givetvis den så kallade palestinska sidan.

Fru talman! Den logik som Wallström kör med här applicerar hon inte på något land i resten av världen. Om någon annan nation skulle göra det som palestinska myndigheten gör i form av propaganda och löner till terrorister skulle nog ljudet vara annorlunda från denna regering, vilket säger mycket.

Wallström pratar om att det är fråga om öronmärkta pengar för någonting som inte går till terroristers löner. Men fattar man inte hur en budget går ihop? Om palestinska myndigheten får pengar från Sverige för att täcka välfärden får de pengar över att ge till terrorister. Det är samma kärl som pengarna tas från, vilket innebär att när Sverige stöder en nation med pengar som sägs gå till någon form av välfärd finns mer pengar över att betala till terroristerna - 1,2 miljarder per år. Borde inte regeringen reagera?

Wallström säger att pengarna går till socialt utsatta familjer och familjer som har ont om pengar, bla, bla, bla. Men vänta nu! Fångarna får 300 procent högre lön än den genomsnittliga lönen för en palestinsk tjänsteman. Det är inte fråga om social välfärd. Två tredjedelar av fångarna är ogifta, de har inte några familjer, och de får ändå samma höga löner. Ju längre tid i fängelse, desto mer pengar. Ju fler de dödar, desto mer pengar. Grattis!

Sedan kommer Wallström med ett argument som är så vanligt att man blir trött på det. Antalet döda är inte ett mått på vem som har rätt eller fel. Med den logiken skulle Wallström mena att Tyskland hade rätt i andra världskriget. Så är det givetvis inte. Antalet döda avgör inte vad som är rätt eller fel. Det som avgör vad som är rätt eller fel är vem som står för aggressionerna, vem som står för hatet, indoktrineringen och våldet. Svaret på den frågan är så uppenbart att man häpnar över att regeringen inte har insett det. Det är givetvis den så kallade palestinska sidan.

Fru talman! Den logik som Wallström kör med här applicerar hon inte på något land i resten av världen. Om någon annan nation skulle göra det som palestinska myndigheten gör i form av propaganda och löner till terrorister skulle nog ljudet vara annorlunda från denna regering, vilket säger mycket.

Wallström pratar om att det är fråga om öronmärkta pengar för någonting som inte går till terroristers löner. Men fattar man inte hur en budget går ihop? Om palestinska myndigheten får pengar från Sverige för att täcka välfärden får de pengar över att ge till terrorister. Det är samma kärl som pengarna tas från, vilket innebär att när Sverige stöder en nation med pengar som sägs gå till någon form av välfärd finns mer pengar över att betala till terroristerna - 1,2 miljarder per år. Borde inte regeringen reagera?

Wallström säger att pengarna går till socialt utsatta familjer och familjer som har ont om pengar, bla, bla, bla. Men vänta nu! Fångarna får 300 procent högre lön än den genomsnittliga lönen för en palestinsk tjänsteman. Det är inte fråga om social välfärd. Två tredjedelar av fångarna är ogifta, de har inte några familjer, och de får ändå samma höga löner. Ju längre tid i fängelse, desto mer pengar. Ju fler de dödar, desto mer pengar. Grattis!

Sedan kommer Wallström med ett argument som är så vanligt att man blir trött på det. Antalet döda är inte ett mått på vem som har rätt eller fel. Med den logiken skulle Wallström mena att Tyskland hade rätt i andra världskriget. Så är det givetvis inte. Antalet döda avgör inte vad som är rätt eller fel. Det som avgör vad som är rätt eller fel är vem som står för aggressionerna, vem som står för hatet, indoktrineringen och våldet. Svaret på den frågan är så uppenbart att man häpnar över att regeringen inte har insett det. Det är givetvis den så kallade palestinska sidan.